Fru talman! Läkemedelsfrågorna har renderat ett väldigt stort engagemang i kammaren, inte minst under den förra mandatperioden då Centerpartiet och Moderaterna med flera drev fram ett antal tillkännagivanden.

Ett av dem handlade om en av de kanske mest upprörande delarna vad gäller läkemedel här i landet, nämligen att vi har ett sätt att värdera särläkemedel för några av de mest sjuka individerna. De har diagnoser för vilka det är väldigt få som har behov av läkemedel, och det gör att de inte har fått tillgång till dessa läkemedel. Det var inte en enig riksdag men inte långt ifrån, och Moderaterna var väldigt drivande i att det var tvunget att hända någonting.

Nu säger Jesper Skalberg Karlsson att nu, minsann, har den moderata, SD-ledda regeringen lagt om kursen vad gäller den svenska sjukvården. Då undrar jag: Varför har man över huvud taget inte lagt om kursen för att se till att människor med sällsynta diagnoser kan få tillgång till särläkemedel? I fråga om det har det nämligen inte kommit ett enda aktivt beslut från den här regeringen.

Nu avslår man motioner på det här temat och pekar på att den förra regeringen för ett år sedan gav TLV ett uppdrag att se om man kunde hitta en lösning. Det, fru talman, är inte vad jag kallar att en nytillträdd regering lägger om kursen. Man tar över huvud taget inte några initiativ utan säger att det som den gamla socialdemokratiska regeringen gjorde på det här området, det är plötsligt helt tillfredsställande.

När det fanns ett så starkt engagemang från Moderaternas och flera andra partiers sida, varför, Jesper Skalberg Karlsson, har ni då inte lagt om kursen?

Fru talman! För den som har följt den här debatten under en tid är Jesper Skalberg Karlssons svar anmärkningsvärt. Det var alltså ett högt tonläge här i kammaren, och man krävde snabba åtgärder från den dåvarande regeringens sida, just för att det handlade om människor som faktiskt dog på grund av att de inte fick läkemedel - läkemedel som fanns till hands men som vi inte hade ett svenskt system för att kunna tillhandahålla. Inte minst moderata företrädare var väldigt pigga på att peka finger åt den socialdemokratiska regeringen - med rätta, tycker jag - eftersom det inte hände någonting.

Nu frågar jag Jesper Skalberg Karlsson varför den nya regeringen inte har lagt om kursen på det här området. Att lägga om kursen för den svenska sjukvården tycks ju vara ledorden, men här har man alltså inte gjort någonting över huvud taget.

Det som händer nu är att vi väntar på att TLV ska fullfölja ett uppdrag som den gamla socialdemokratiska regeringen gav. I så fall borde ju Moderaterna i valrörelsen ha sagt: Just när det gäller den här frågan är vi helt nöjda med vad sosseregeringen har gjort. De har gett ett uppdrag till TLV, och vi inväntar det.

Det är ju det som den här regeringen har gjort. Det finns ingenting konkret i handling för att hjälpa den här gruppen utsatta människor.

När jag nu ställer frågan till Jesper Skalberg Karlsson och försöker få ett svar på varför det inte har hänt någonting får jag höra att sällsynta diagnoser är det många människor som har och att de därmed nog inte är sällsynta. Nej, det vet alla. Dessutom får jag nu höra att TLV tydligen har personalförsörjningsproblem.

Svaret på frågan är alltså att vi inte har lagt om kursen beroende på att TLV har personalförsörjningsproblem och att sällsynta diagnoser som grupp dessutom inte är sällsynta. Därför behöver vi inte lägga om kursen, utan därför är den moderatledda regeringen nu helt och hållet nöjd med vad den förra regeringen gjorde, det vill säga att den gav ett uppdrag till en statlig myndighet. Det är beklämmande.

Fru talman! Jag tänker att hälso- och sjukvården kommer att få leva med det här. Inflationen slukar vårdens pengar. Det är exakt det vi kommer att prata om i dag och kommande dagar framåt nästa år.

Nu pratar vi om läkemedel. Det finns fantastiskt potenta läkemedel, som kan göra otroliga saker när det gäller att rädda svårt sjuka människor. Det här var någonting vi diskuterade mycket före valet, och de partier som nu står bakom Tidöavtalet var väldigt progressiva när det gällde just läkemedel och vad som skulle hända och inte hända. Man kan väl säga att det inte direkt blev walk the talk.

Jag har några frågor. Det handlar först om svårt sjuka personer som behöver exempelvis precisionsmedicin. För dem är det väldigt ojämlikt i dag. Det handlar om vilken region man bor i och vilken klass man tillhör. Jag kan inte se att den nya regeringen har något svar på detta.

Det andra är kliniska prövningar, fru talman, som är väldigt svåra att genomföra i en stressig arbetsmiljö. Det har vi hört länge, och det lär inte bli mindre stressigt för personalen. Läkemedelsbolagen, läkare och alla som arbetar med frågorna har varit väldigt tydliga med att så länge sjukvården ser ut som den gör - och nu ser det faktiskt värre ut - är det svårt att göra kliniska prövningar. Är det någonting som ledamoten kan svara på?

Det tredje jag vill fråga om handlar om tänderna och högkostnadsskyddet, som det står om på sidan 8 i Tidöavtalet. Jag undrar: Hur långt ned på priolistan står detta?

Fru talman! Frågan handlar om kliniska prövningar, som är det man måste göra när det gäller nya typer av läkemedel, precisionsmedicin och så vidare. Det är väldigt svårt att genomföra kliniska prövningar i en arbetsmiljö där människor i hög grad springer omkring och har dåliga förutsättningar för att göra sitt jobb inom hälso- och sjukvården. Jag tror inte heller att det kommer att bli lättare nu.

Det var ju trist att ni - och vi alla - skulle hamna i en inflation. Men jag tror inte att välfärd och satsningar på den, typ satsning på skola, på hälso- och sjukvård och på patienter, är det som driver inflationen. Jag tror inte heller att ledamoten Skalberg Karlsson och jag ska ha en diskussion om just detta, men det finns flera som säger att det är så. Vi står i ett väldigt dåligt läge när det gäller hälso- och sjukvården i regionerna, och det hoppas jag att den SD-beroende regeringen kommer att titta på lite extra.

När det gäller tandvård är det något som också Vänsterpartiet har skrivit fram förslag till. Det finns också ett förslag som ligger i en utredning som man kan titta på. Det här är en reform som verkligen behövs, eftersom just tänder är en fruktansvärt stark klassmarkör på olika sätt. Det visar sig att ju mindre pengar man har i plånboken, desto mer sällan kommer man till tandvården.

Tandvården i sig är också i kris. I norra Sverige saknas det tandläkare och andra förutsättningar. Det kanske inte är något som den här regeringen kan lastas för, utan det är ett gemensamt ansvar att se till att vi får en tandvård i hela Sverige som fungerar.

Fru talman! Ledamoten Jonsson tog i ett tidigare inlägg upp en stor del av den fråga jag hade tänkt ställa till ledamoten Jesper Skalberg Karlsson om avsättning av resurser för medicinsk behandling av sällsynta diagnoser.

När jag lyssnade på ledamotens anförande lät det storstilat: Vi har lagt om kursen! Om man använder en sådan terminologi, fru talman, får man också stå till svars för vad som har skett med den kursändringen.

Ledamoten kan inte läggas till last vad hans partikamrater tidigare sagt i dessa debatter, men Moderaterna har varit oerhört tydliga med att de när de kom till regeringsmakten skulle avsätta pengar särskilt för särläkemedel, fru talman. Det lämnades också på förslag av utskottet två tillkännagivanden till regeringen förra mandatperioden i den riktningen, det sista för bara drygt ett år sedan. Där lyfte bland annat de nuvarande Tidöpartierna att vi skulle avsätta pengar särskilt till den gruppen.

Min fråga till ledamoten Jesper Skalberg Karlsson blir då följande: När kommer den här pengapåsen? Regeringen har styrt ett år, och nu börjar vi vilja ha leveransbesked.

Fru talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för ditt svar!

Det är förstås alltid enkelt att vara i opposition, men nu när man har hamnat i regeringen ser man kanske att situationen är mer komplicerad än vad man trodde. Med tanke på debatten under förra mandatperioden efterlyser jag med flera kanske en större ödmjukhet inför svårigheterna. Tyvärr möttes vi då av retoriken att den förra regeringen var för långsam, för seg och så vidare. Det kanske är en erfarenhet som ledamoten kan ta med sig inför framtiden att det är lite skillnad på att styra och att inte styra landet.

Jag ser fram emot de särskilda pengar som ni har lovat. Det är många i Sverige som väntar på dem.

Jag ska bara kort ställa ytterligare en fråga, fru talman. Det här med glesbygdsapotek kommer jag att ta upp i mitt anförande. Det är ett sorgebarn, men jag vill ställa en fråga där. Vi tycker att det är jättebra att ni utreder det här med farmaceutsortiment, att man som patient kan ha möjlighet att få tillgång till fler läkemedel. Men min enkla fråga är: Hur tänker ledamoten Jesper Skalberg Karlsson lösa situationen i glesbygden, där vi inte har farmaceuter? Om den här reformen genomförs, vilket jag är övertygad om att vi kommer att ställa oss bakom, hur ser vi till att man i inlandet i Sverige där det inte ens finns apotek får ta del av denna tillgänglighetsreform, om jag får kalla den så?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Läkemedel och tandvård

Fru talman! Vi debatterar i dag motioner från allmänna motionstiden som handlar om apoteks- och läkemedelsfrågor samt tandhälsa.

Pandemin och det pågående kriget i vår närhet har utmanat oss rejält, även om situationen naturligtvis är värre för den ukrainska befolkningen.

Den omvärldssituation vi befinner oss i just nu har blottlagt ett antal svagheter i vårt samhälle. En av dessa, fru talman, är tillgången till läkemedel och medicinsktekniska produkter, skyddsutrustning och dylikt.

Antalet restanmälda läkemedel ökade under 2022 med 54 procent från föregående år. Restnoterade läkemedel, vill jag förklara för lyssnarna, är alltså vad det handlar om när du kommer till ett apotek och har ett recept och så finns inte din produkt i lager - den är slut. De restanmälda läkemedlen uppgår till 4,6 procent av det totala antalet läkemedel i Sverige. De finns alltså inte på apoteket när man behöver dem.

Detta är naturligtvis ett enormt problem för den enskilda människan, speciellt om man lider av en allvarlig sjukdom, om man till exempel har diabetes och det är slut på insulin. Det är ett problem för vården, för apoteket och för alla.

Både den förra regeringen och den nuvarande har givit ett antal uppdrag för att försöka se över vad som händer och hur man kan mildra effekterna. Det är naturligtvis bra. Dock fick vi under förra mandatperioden ofta kritik även i denna fråga. Den förra socialdemokratiskt ledda regeringen var för långsam och för seg, hette det. Därför ställer jag mig nu frågan, fru talman, om det bara var tomma ord från de nuvarande regeringsföreträdarna. Regeringen har snart styrt ett år - ett riksdagsår i morgon - och vi väntar på leverans.

Fru talman! En annan viktig fråga jag vill lyfta utifrån vår kommittémotion är konsekvenserna av avregleringen av apoteksmonopolet, vilken har medfört bristande apotekstillgänglighet i vissa delar av landet. Jag vet att apotekstillgängligheten och öppettiderna är bättre i städerna. I glesbygd och på mindre orter är det dock tvärtom; det är bara att titta på tillförlitlig statistik. Här finns också en sammanblandning mellan ägare och andra roller som vi behöver styra upp.

Nyligen gick Apoteas vd Pär Svärdson ut i en debattartikel med rubriken "Svensk beredskap närmast obefintlig". Det han syftade på var läkemedelstillgången ute i apoteken.

Jag tycker att frågan om tillgången till läkemedel och till glesbygdsapotek måste höjas på vår dagordning. Även om det finns ett apotek på en mindre ort, fru talman, ser vi nu en tendens att man ofta stänger under sommaren när personalen har semester.

En annan fråga som jag ställde i mitt replikskifte med ledamoten Skalberg handlade om farmaceutsortiment. I grunden tycker jag att det är ett bra förslag, men hur kommer det att fungera ute i landet där man inte ens har apotek?

Fru talman! I vår kommittémotion lyfter vi också sällsynta diagnoser och tillgången till läkemedel. Här måste vi hitta en ordning där TLV ser till att det finns en god tillgång och även hitta en långsiktig finansiering. Som jag sa i replikskiftet har tidigare regeringar fått detta tillkännagivande två gånger. Vi väntar med spänning på resultat när det gäller avsättning av medel till detta.

Fru talman! Avslutningsvis finns den stora frågan när det gäller läkemedelsfrågorna fortfarande kvar: finansieringen. Regeringen måste komma med förslag på hur vi ska säkra långsiktig finansiering för svenska läkemedel och dessa behandlingar. Det handlar framför allt om att se över processerna för läkemedelshanteringen i landet. Eller kommer regeringen, som hittills, att prioritera skattesänkningar före välfärdens behov och utveckling?

(Applåder)

Fru talman! I valrörelsen försökte KD framställa sig som glesbygdens stora förkämpar. Man slogs för landsbygden. Men efter valet har det varit betydligt tystare om det. I det här betänkandet blir det som någon partiledare sa uppenbart - man säger en sak före valet, och efter valet är det något helt annat.

Dan Hovskär berörde ett av de riktigt stora problemen: tillgången till läkemedel i glesbygden. I betänkandet finns konkreta förslag på vad man skulle kunna göra. Det första man borde göra är att snabbt gå in och se över det särskilda bidrag som utgår till apotek i glesbygden. Det är den ratt som vi kan skruva på för att det ska bli mer lönsamt att driva apotek även på de mindre orterna. Det säger KD nej till.

Det andra är att öppna möjligheten att använda sig av farmaceut på distans. Bristen på farmaceuter och receptarier är ett stort problem. Det skulle man kunna åtgärda om man i lagstiftningen sa att receptarier inte behöver finnas på plats fysiskt på apoteket, utan man kan ha digital tillgång till det. Det är ett förslag som vi har lagt fram. Även det skulle drastiskt förbättra glesbygdens och landsbygdens situation. Men det säger KD nej till.

Det kanske mest förvånande är att höra Dan Hovskär säga att e-handel är en viktig del, utom när det gäller narkotiska preparat och antibiotika som måste tillredas. De ingår ju inte i e-handeln. Men just nu sitter Läkemedelsverket och filar, med regeringens goda minne, på ett förslag som skulle sätta totalt stopp för e-handeln. Man måste vara hemma under kanske sex åtta timmar och stå vid dörren och vänta med sin legitimation för att kunna få ut antibiotikan man har fått på recept. Det verkar KD vara beredda att släppa igenom helt och hållet.

Varför är KD så fientliga till att förbättra tillgången till läkemedel på landsbygden?

Fru talman! Jag kanske uttryckte mig lite otydligt. Det finns tre skarpa förslag för att förbättra tillgängligheten till läkemedel i glesbygden.

Det första handlar om att direkt se över hur stödet är konstruerat. Stödet har funnits sedan 2008/2009 och måste reformeras. I betänkandet finns ett sådant förslag från Centerpartiets sida. Det tänker KD rösta nej till och avslå.

Det andra handlar om förslaget om farmaceut på distans. Det måste utredas beroende på att det kräver en lagändring. I betänkandet har Centerpartiet lagt fram ett konkret förslag om att man ska kunna ha en farmaceut på distans, det vill säga inte ha någon farmaceut närvarande under hela öppettiden på apoteket i det lilla samhället. Den tillgången ska man i stället kunna ha på distans. Det röstar KD nej till. Ni ställer inte upp på Centerpartiets förslag.

Det tredje handlar om att Läkemedelsverket - inte TLV - tänker sätta tvärstopp för möjligheten till distanshandel med läkemedel på landsbygden. Det gör de genom att säga att om man ska ta emot läkemedel på landsbygden ska man stå där i sin dörr mellan klockan 13 och 19 med legitimationen i högsta hugg. I städerna kan det fungera, beroende på att det är betydligt tätare där, men för landsbygden kommer det att innebära tvärstopp för möjligheterna att på ett enkelt sätt - inte minst för de äldre och dem som kanske inte ens är bilburna - få läkemedel hem.

Alla dessa tre förslag har vi lagt fram. Det är konkreta förslag som ganska snabbt skulle förbättra situationen. Alla tre säger KD nej till. När det gäller det tredje om att stoppa e-handeln låter man visserligen Läkemedelsverket hålla i yxan, men jag begriper inte hur ett parti som sa i valrörelsen att man är för den svenska landsbygden så konsekvent kan stoppa förslag som innebär bättre tillgång till läkemedel på den svenska landsbygden.

Fru talman! När den forna alliansen sålde ut Apoteket AB hade det kanske varit bra med lite direktiv kring den affären. Man pratade väldigt fint om små apotek. Nu blev det inte så, utan det är stora affärskedjor och kluster som hänger ihop på olika sätt. Det är till exempel livsmedelsaffärer med apotek, apotek med vårdbolag, digitala läkare - you name it. Det är en jättemarknad.

Man kan fundera på vart folkhälsoaspekten tog vägen i detta. Det går exempelvis inte att kolla av hela läkemedelstillgången bland apoteken.

När det gäller glesbygden och att tro att marknadskrafter ska ta ansvar för landsbygden tycker jag att det är ganska naivt. I en etableringsanalys som gjordes 2022 kan man se minskningen av apotek som varit lokaliserade mer än 6 kilometer från ett annat apotek. Enkelt förklarat: Antalet apotek på landsbygden, där tillgången redan är som sämst, har minskat. I stället ökar de i städerna, där jag själv bor. Jag har en extrem tillgång till apotek, måste jag säga! Jag bor i Stockholms innerstad.

Jag undrar om det här inte är någonting man måste åtgärda på något sätt. Tillgängligheten blir ju bara sämre och sämre om man bor i glesbygd eller lite längre ut från städerna. Vad tänker Tidöpartierna, alltså den SD-stödda regeringen, göra åt det här?

Fru talman! Den här utvecklingen har man sett under flera år. Det är ingenting som har dykt upp nu. Jag har påtalat detta sedan 2014 då jag hamnade i riksdagen och fick jobba med vårdfrågor.

Det är klart att det finns massor av nya apotek. Alla som bor i innerstaden eller i större förorter som till exempel Täby kan se att hoppsan vad många apotek det har blivit. Det är färre apotek om man kommer utåt. Jag tänker på exempelvis Birger Lahti, min kamrat i Vänsterpartiet, som bor i Pajala. Hur många apotek finns det där?

Vad gäller kopplingen till vårdcentraler handlar det väl också om marknaden. Var vill marknaden placera sig någonstans? Var är det lönsamt att placera sig?

Om man öppnar dörren för marknaden blir det marknadsmässigt. Man behöver inte ha gått på Handelshögskolan för att förstå det. Det blir större förutsättningar för marknaden att öppna här på Kungsholmen eller Södermalm eller nere i Göteborgs innerstad. Det är inte så mycket cash att tjäna på att öppna i Pajala. Det här har alltså blivit en marknadsfråga.

Fru talman! Jag anser att det alltid är så att om man lämnar över något till marknaden blir det på marknadens villkor. Som politiker får man då sätta sig på läktaren och hoppas att det går någorlunda bra, om man inte hittar styrinstrument. Jag undrar alltså fortfarande vad den SD-beroende regeringen tänker göra.

Fru talman! Ledamoten Rågsjö tog upp marknadens villkor, och jag delar hennes uppfattning fullständigt. Det är klart att vi ska glädjas åt att det har blivit fler apotek - i vissa delar av landet. Men det hjälper inte dem som bor i glesbygd eller landsbygd.

Själv kommer jag från en relativt liten ort som heter Hagfors. Vi har ett apotek med samma öppettider, och vi har inte fått fler apotek. Det vore klädsamt om ledamoten hade en idé om hur politiska beslut ska fattas som marknaden inte behöver ta hänsyn till. Marknaden styrs ju av tillgång och efterfrågan. Så är det över huvud taget i offentlig sektor. Det är Socialdemokraternas farhåga i fråga om utförare. Det är inget snack om att det finns jättemånga bra utförare. Problemet är vem som tar hänsyn till eller ansvar för helheten.

Precis samma fråga gäller apoteksmarknaden. Marknaden kommer aldrig att etablera ett apotek i Sysslebäck i norra Värmland. Här efterlyser jag mer aktivitet och kreativitet från regeringens företrädare.

Fru talman! Kristdemokraterna är ett parti som håller sjukvårdsfrågorna högt på sin agenda, och partiet ska hedras för det. Men läkemedelsfrågor handlar till stor del om finansiering, och det fattas pengar. Regionerna betalar en stor del av läkemedelskostnaderna. Vi vet att vi står inför en välfärdskris i Sveriges Kommuner och Regioner. I prognosen för 2024 visar siffrorna att det fattas 31 miljarder. Det kommer naturligtvis att påverka möjligheten att köpa in läkemedel. Hur tänker Kristdemokraterna i regeringen se till att välfärden finansieras?

Fru talman! Jag tackar Dan Hovskär för svaret.

Politik handlar om att prioritera. Sant är att ni har gett 12 miljarder extra till Sveriges Kommuner och Regioner. Sant är också att Socialdemokraterna i sin budgetmotion har dubblat den summan. Politik handlar om att prioritera. Det skulle vara intressant att höra hur ledamoten ser på den prioritering som gjordes, där man valde att sänka skatten för dig och mig med höga inkomster i stället för att stoppa indexeringen och ge pengarna till exempelvis sjukvården.

Fru talman! Ledamoten säger att Kristdemokraterna värnar och står som garant för hälso- och sjukvården. Men i mina ögon är ni en garant för höginkomsttagarnas ekonomier. Politik handlar om att vilja och prioritera.

Sedan är det bra om regeringen kommer tillbaka i höstbudgeten. Läget är akut. Det är sant att den förra S-ledda regeringen fick historiska anslag, och det var överskott ett antal år. Men nu får ledamoten komma ihåg att det just nu råder inflation. Sedan finns ett pensionsavtal som kostar miljarder extra. Hela överskottet i den sektorn är borta. Det är därför man prognostiserar för 31 miljarder i underskott 2024 om inget görs från regeringens sida. Det är viktigt att ha det i åtanke.

Fru talman! Jag tror inte att jag kan få svar från ledamoten om man avser att lämna besked före midsommar om prioriteringar till sektorn. Det vore välkommet eftersom kommuner och regioner redan nu håller på att säga upp personal. Det är lite sent att komma med besked i november.

Fru talman! Läkemedel och tandvård ser vi lite olika på. Jag har som specialistsjuksköterska med inriktning på psykiatri mött och behandlat barn och unga med de flesta typer av läkemedel inom psykiatrins väggar. Vi vet hur stor nytta medicinering kan ha för barn så att de kan fungera i en värld som i dag kan vara extremt stressande och påfrestande. Och ännu värre är det om du har någon form av NPF-diagnos, det vill säga neuropsykiatrisk diagnos.

Men medicinering med antidepressiva läkemedel får aldrig vara det slentrianmässiga förstahandsvalet för att få bukt med barns problem. Det är något som i dag tyvärr görs i alltför stor utsträckning. Detta sker på grund av för långa köer inom psykiatrin och bup, vilket gör att samhället inte har tid att ta itu med dem som behöver hjälp.

Fru talman! Hur ser det då ut? Antalet barn i åldern 0-17 år som förskrivs adhd-läkemedel ökade från nästan 28 000 barn 2011 till nästan 77 000 barn 2022. Men det som oroar mer är att förskrivningen av antidepressiva läkemedel till barn har ökat från nästan 12 000 barn 2011 till drygt 37 000 barn 2022.

Detta bekymrar inte bara mig utan även FN:s barnrättskommitté. I en granskning av hur Sverige lever upp till barnkonventionen har kommittén bland annat noterat de höga nivåerna av depression, oro och självskador bland barn samt den långa väntetiden till psykiatrin.

Fru talman! De senaste tio årens ökning har gjort att det i dag är tre gånger vanligare att barn förskrivs antidepressiva läkemedel i Sverige än i våra grannländer Norge och Danmark, och skillnaden mellan länderna uppges ha ökat under lång tid.

Psykiatrin, barn- och ungdomspsykiatrin och vården för barn och unga är ansträngd i Sverige till följd av föregående regeringars nedmontering och bortprioritering under lång tid. De som söker sig till vården får inte hjälp i tid utan hamnar i årslånga köer. Samtidigt ökar den psykiska ohälsan och sprider sig allt längre ned i åldrarna.

Omkring 70-80 procent av barn och unga vuxna som diagnostiseras med depression påbörjar behandling med antidepressiva läkemedel. Andelen har varit oförändrad åtminstone de senaste tio åren. Motsvarande situation råder för olika lugnande eller ångestdämpande medel och sömnmedel, där förskrivning görs till 20 procent av barn och 35 procent av unga vuxna vid depression och ångestsyndrom. Detta tyder på att behandlingspraxis vid psykisk ohälsa inte har förändrats. Men eftersom antalet sjukdomsfall har ökat kraftigt har den totala förskrivningen också ökat.

Fru talman! Den ökade användningen av antidepressiva läkemedel måste ses över för att komma till roten med problemet. Vi måste vara helt säkra på att det verkligen är depression som ligger till grund för att barn och unga förskrivs mer och mer antidepressiva läkemedel. Det är oacceptabelt och direkt inhumant om antidepressiva läkemedel skrivs ut som en enklare lösning i brist på resurser inom psykiatrin när unga som mår dåligt främst behöver erbjudas det stöd, den behandling och den vård som de är i behov av.

Sverigedemokraterna anser att regeringen bör se över den ökade användningen av antidepressiva till unga och kartlägga orsakerna till detta. Alla förtjänar en trygg och frisk framtid.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 4.

Fru talman! Jag vill även lyfta fram en annan läkemedelsfråga nu när vi berör ämnet, nämligen hanteringen av läkemedel och miljöaspekten av läkemedel.

Läkemedel utgörs av ämnen som är uppbyggda och designade för att ha biologisk effekt. Som sådana kan de potentiellt ge effekter i naturen när de släpps ut. Många läkemedelssubstanser är så pass stabila att de passerar igenom människokroppen ganska oförändrade eller i en annan biologiskt aktiv form. Läkemedel som kommer ut i naturen påverkar fiskar och vattenlevande djur redan vid mycket låga halter. Antibiotika i miljön kan dessutom allvarligt hota vår hälsa.

Vi anser att det behövs mer kunskap om läkemedlens påverkan på miljön. Läkemedel är en speciell grupp kemiska ämnen eftersom vi behöver dem för att bota och lindra sjukdomar. Andra ämnen som påverkar miljön kan förbjudas, men det gäller inte för läkemedel.

Läkemedel utvecklas och används i stora mängder. Det gäller inte minst receptfria läkemedel. Stora utsläpp görs av ämnet diklofenak, som ingår i gruppen smärtlindrande läkemedel. Även utsläpp av ämnen som ingår i hormonpreparat såsom p-piller är omfattande.

Flera skadliga ämnen har påvisats ha negativa effekter på fåglar. Relativt nyligen visade en svensk forskargrupp på stora förekomster i svenska vattendrag. Fynden belyser frågan om huruvida en miljöprövning bör göras i något skede. Det bör åtminstone vara aktuellt gällande receptfria läkemedel. Läkemedlens viktigaste funktion, att rädda liv och förbättra människors och djurs hälsa, ska givetvis väga tyngst. Givet utvecklingen av utsläpp och risker för miljön måste prövningar övervägas. En sådan prövning skulle kunna påskynda utvecklingen av medicinskt likvärdiga preparat med lägre miljöeffekter och alternativa behandlingsmetoder.

Fru talman! Sverigedemokraterna anser att en utredning behöver tillsättas för att se över hur en miljöprövning skulle kunna utformas som en del i godkännandeprocessen för läkemedel och som en del i förskrivningen av sådana samt vilka konsekvenser olika regleringsformer kan få.

Fru talman! I valrörelsen lyfte Sverigedemokraterna fram behovet av en ny tandvårdsreform, och även tandvården är presenterad i Tidöavtalet.

Sverigedemokraterna vill se att tandvårdens högkostnadsskydd görs om för att mer efterlikna det som finns inom hälso- och sjukvården, vilket skulle göra tandvården mer jämlik och tillgänglig så att även äldre med låg inkomst eller pension har möjlighet att göra besök hos tandläkaren innan munhälsan blir alltför dålig och kostnaderna ännu större.

Exakt hur en sådan reform ska se ut är ännu inte färdigt, utan det kommer Tidöpartierna att återkomma med efter att frågan utretts. Men Sverigedemokraternas ståndpunkt är att munnen är en del av kroppen och att detta bör återspeglas i systemen.

Fru talman! Anders W Jonsson har naturligtvis rätt i att det tar tid. En sådan här reform låter sig självklart inte göras över en natt.

För det första har vi inte sopat något under mattan - det kan jag säga direkt. Detta är en viktig reform; den behövs. Och vilka är det som behöver den mest? Jo, förmodligen äldre med dålig tandhygien och tandhälsa. Vi är fullständigt medvetna om att de dessutom har svårast att ta sig till tandvården. Här skulle vi givetvis vilja se att det görs mycket mer. Det är alltså inte fråga om att nedprioritera detta på något sätt, utan frågan är när det hamnar på agendan.

Vi har ungefär 28 punkter i Tidöavtalet som berör socialutskottet på ett eller annat sätt. För andra utskott är det förmodligen fler punkter. Det är en prioriteringsfråga vad vi behöver satsa på just för tillfället. Jag tror att denna fråga kommer att hamna på agendan rätt snart.

Fru talman! Tack igen, Mikael Dahlqvist, för frågorna! Vi kan tala om den administrativa biten hur mycket som helst, men i min hemregion Kalmar län var ökningen betydligt större för de administrativa posterna än för den vårdnära personalen. Detta blir inte lite, och det är nog ganska jämförbart över hela landet.

Du erkänner själv att ni med oro har sett att administrationen har vuxit och blivit större, vilket är ett problem. Man behöver jobba med det problemet. Vad behöver vi ha? Ytterligare någon administrativ tjänst som inte är vårdnära eller en ny sjuksköterska, undersköterska eller omsorgsassistent på golvet? Jag tror att valet är självklart.

Vi behöver folk som jobbar nära de sjuka och behövande. Förmodligen finns det också pengar att hitta där. Det är upp till regionerna att bestämma sådana saker. Det kan inte vi göra här, utan vi pratar om det stora hela.

Men som jag sa innan: Vi har 28 punkter i Tidöavtalet som på ett eller annat sätt berör socialutskottet och syftar till att förbättra hälso- och sjukvården i den riktning vi önskar. Bland annat pratar vi om att äntligen försöka ta tag i detta med primärvårdens roll i sjukvårdskedjan. Vi pratar om apoteken. I Tidöavtalet står det också att vi ska utveckla apotekens roll i vårdkedjan.

Det kommer alltså. Jag är inte ett dugg orolig för det. Jag känner mig faktiskt ganska säker på att detta är bra åtgärder som kommer att gynna svensk hälso- och sjukvård i det långa loppet.

Fru talman! Karin Rågsjö får samma svar som den föregående talaren fick när han frågade hur jag såg på detta. Jag är ganska trygg med att det här ska genomföras under denna mandatperiod. Vi behöver göra en utredning. Det kommer absolut att ta lite tid. Men det är inga tomma löften.

Att vi sedan talar om äldres munhälsa eller äldres brist på god munhälsa är ganska naturligt, för så är det i dag. Detta är ett jätteproblem i äldreomsorgen, och därför har vi också lyft fram det som ett av de stora problemen och en anledning till att vi ska genomdriva denna tandvårdsreform.

Sedan var det frågan om neuropsykiatri och sådant. Ja, hur kommer vi till rätta med det? Det finns en hel del åtgärder inom Tidöavtalet som kommer att leda oss åt det hållet.

Jag håller med Karin Rågsjö, och hon håller säkert med om det jag sa i mitt anförande också, om att vi behöver göra någonting här. Vi behöver verkligen se över vad det är som gör att barn mår så dåligt, varför det dåliga måendet ökar och framför allt också varför medicineringen ökar i stället för den vård som de egentligen skulle behöva.

Ett förslag är att vi ska tydliggöra läkarens roll i vårdkedjan. Det ingår i Tidöavtalet. Det kan också ligga i utredningen. Vi ska även ha en utredning om huvudmannaskap. Det kan också bli en del i detta.

Det är alltså flera åtgärder som saxar in i den här frågan. Det finns inget direkt förslag på papper som ska komma till rätta med exakt allt. Men jag tror att om vi slår ihop dessa olika åtgärder kommer vi också att se en förbättring. Vi kommer att se till att det hamnar bland det som vi planerar för.

Fru talman! Tack, Karin Rågsjö, för frågan! Återigen kan jag bara säga att detta är något vi gärna vill genomdriva. Det är en fråga som har kommit från oss. Det är en fråga som vi har använt i valrörelsen och kommer att genomföra i Tidöavtalet. Där står det.

Att det inte är påbörjat än kan bero på att vi har prioriterat annat just för tillfället. Jag vågar inte svara på det. Jag kan inte ge ett datum för när detta exakt kommer att ske, men det är en viktig fråga. Det kan Karin Rågsjö vara helt säker på att vi anser att det är. Vi kommer inte att släppa detta på något sätt. Så är det.

Vad gäller satsningar håller jag med Karin Rågsjö: Man måste börja någonstans. Det sa jag också i mitt anförande, och jag har sagt det tidigare också. Vad behöver vi göra för att minska exempelvis medicineringen av barn och unga, och vad behöver vi göra för att de ska må bättre och inte behöva komma till bup? Skolhälsovården är en av de saker jag vet att nuvarande regering satsar på.

Jag vet också av egen erfarenhet att bland det första man tittar på ute i kommunerna när det gäller sådant man kan dra ned lite på i skolan finns skolhälsovården. Det är enkla pengar att plocka. Detta måste ledamoten bevaka precis som jag och se till att sådant inte sker, för det är otroligt viktigt att vi har en fungerande skolhälsovård.

Detta ingår i den totala satsningen på de 28 punkterna. Vi kommer att bevaka detta. Vi ska stärka svensk hälso- och sjukvård och vården för barn och unga. Detta är vad jag kan säga.

Fru talman! Diskussionen på läkemedelssidan handlar mycket om att vi ska öka tillgången så att alla människor kan få tillgång till läkemedel. Men det man glömmer då är att det finns en annan sida av svärdet, nämligen felaktigt använda läkemedel. Det kanske mest upprörande är de människor som drabbas av beroendesjukdomar på grund av felaktig förskrivning av narkotiska preparat. Detta kan ske av ren okunskap, men det finns i Sverige ett antal läkare som tjänar väldigt grova pengar på att skriva ut narkotiska preparat åt människor som har beroendesjukdomar.

Här är tänderna alldeles för svaga. Det är väldigt svårt för Ivo att hitta dessa individer, beroende på att Ivo först måste få en misstanke om att det finns en individ som ägnar sig åt detta, ska vi säga, kriminella beteende. Sedan kan man begära ut information om just den individen.

Man skulle på ett ganska enkelt sätt kunna fånga in dessa fula fiskar genom att helt enkelt ändra lagstiftningen så att E-hälsomyndigheten med jämna mellanrum rapporterar in förskrivningsmönster när det gäller narkotiska preparat. Vilka förskriver mer än fem gånger mer än de andra läkarna i landet? Sedan skulle man ganska enkelt kunna plocka ut dem som jobbar på onkologkliniker och så vidare. Det skulle vara ett träffsäkert sätt att faktiskt tillsyna och sätta stopp för detta.

Det förslaget har vi lagt fram. Det kommer Liberalerna att rösta nej till. Man kommer också att rösta nej till något annat, och det förstår jag inte. I dag är det tillåtet för en läkare att skriva ut narkotiska preparat till sig själv. Det borde sättas stopp för det.

Min fråga till Lina Nordquist, som har ett engagemang i dessa frågor, är: Varför bidrar inte Liberalerna till att stävja skador som faktiskt orsakas av oseriösa läkare i detta land?

Fru talman! Det handlar helt enkelt om att Ivo i dag inte har möjlighet att hitta dessa individer. Ivo måste nämligen få en rapport om att det är en enskild läkare på en läkarmottagning som tjänar pengar på att göra på detta vis och som har en helt felaktig förskrivning.

Ska man kunna hitta dessa individer krävs det en lagändring. Det krävs att Ivo får möjlighet att en gång per månad begära in denna statistik från E-hälsomyndigheten.

Det är obegripligt för mig att man inte går vidare med dessa förslag. Man avslår dem från majoritetens, Tidöpartiernas, sida och hänvisar till SOU 2022:72. Men jag har läst den framlänges och baklänges. Det står inte ett ord om detta. Det handlar om försäljningsstatistiken, som ska rapporteras till Socialstyrelsen och annat.

Jag gläds ändå åt att Liberalernas företrädare nu är positiv till detta, och jag hoppas att det lyfts från Liberalernas sida i diskussionerna på Socialdepartementet. Detta är nämligen ett stort problem i Sverige, och det är något som man faktiskt skulle kunna åtgärda.

Den andra delen i detta är helt absurd. Som läkare ska man inte behandla sig själv i ett läge där man har svåra sjukdomar. Det säger sig självt. Man ska inte behandla sin familj heller. Men här har vi alltså en lucka som gör att en läkare som har ett narkotikaberoende kan sitta och skriva ut, inte med sin penna men med sin telefon, obegränsade mängder narkotika till sig själv, och ingen sätter stopp för det.

Jag tar det som Lina Nordquist har sagt här till intäkt för att dessa två konkreta förslag kommer upp på agendan - låt vara att de avslås i morgon av Tidöpartierna. Detta kan inte få fortsätta längre. Det skadar många människor, och det finns enkla metoder som skulle kunna stoppa det.

Fru talman! Detta är den sista debatten om hälso- och sjukvård under det här året, så att säga. Det har varit ganska många debatter, och det som har färgat detta år och som kommer att färga nästa år är det som står i en tidningsrubrik: Inflationen slukar vårdens pengar.

Jag tror att vi kommer att få läsa fler artiklar av detta slag. Vi står nämligen inför en välfärdskris, och kommuner och regioner kommer att få skära ned. Det gör man redan nu. Detta kommer självklart att drabba patienter. Det kommer också att drabba förebyggande insatser.

Många barn mår dåligt psykiskt - det har vi diskuterat tidigare. Det handlar om mycket: hemförhållanden, skola och fritid. Men det handlar också om väldigt tydliga signaler. Har du rötter i ett annat land är du en belastning - det är vad väldigt många barn känner i dag på olika orter runt om i Sverige. Exempelvis står angiveri på agendan. Det är kanske inte så lyckosamt för ett barn som bor i en invandrartät miljö. Sådant skrämmer. Familjen kan vräkas och så vidare.

Nu ska jag prata om antidepressiva läkemedel till barn och unga. Ökningen av förskrivningen av antidepressiva läkemedel de senaste åren är tydligast för barn. Andelen flickor i åldern 10-14 år som fått antidepressivt läkemedel förskrivet ökade med nästan 60 procent mellan 2014 och 2018 och med ytterligare 9 procent mellan 2019 och 2020. För pojkar i samma ålder var ökningen drygt 40 procent mellan 2014 och 2018. Det är exempellösa siffror. Även förskrivningen av läkemedel för adhd har ökat. Under 2017 hämtade 5,6 respektive 2,6 procent av alla pojkar och flickor i åldern 10-17 år ut minst ett adhd-läkemedel på recept. Det är höga siffror och något som vi behöver fundera på.

Enligt Socialstyrelsen är de stora regionala skillnaderna i förskrivningen väldigt oroande. Skillnaderna kan bero på överbehandling i vissa regioner med hög förskrivning och på underdiagnostisering och underförskrivning i andra regioner. Forskningen på området, när det gäller denna typ av behandling, är väldigt osäker i fråga om effekten och de långvariga konsekvenserna av barns och ungdomars bruk. Detta borde man undersöka.

Vi har lagt fram ett förslag. Vi vill att regeringen genomför en nationell översyn av läkemedelsförskrivningen när det gäller antidepressiva läkemedel och adhd-medicin till barn och unga och att regeringen tar initiativ till en genomgång av riktlinjer för medicinering av barn och unga. Jag yrkar bifall till reservation nummer 5.

Då går vi vidare till apoteken - det är väldigt spretiga debatter i dag. Syftet med apoteken är att man ska lindra och så att säga läka sjukdom genom godkända läkemedel. Jag tycker att man kanske kunde ha gett bra direktiv till Apoteket AB i stället för att göra utförsäljningen. Efter att Alliansen sålt ut apoteken har nya affärsmodeller utvecklats. Det är olika kluster. Det är kedjor. Det är livsmedelsaffärer som ligger nära apotek - man får bonus om man handlar i det apoteket. Man går samman, så att säga. Det är inte små gulliga familjeapotek, som man pratade om när man genomförde denna reform, utan det är stora kluster.

Själva folkhälsoarbetet när det gäller apoteken har skjutits i bakgrunden. Det är också för att det är konkurrerande enheter. Det är en marknad, helt enkelt.

Det är ingen nyhet att Vänsterpartiet vill titta över förstatligande. Det är vi inte ensamma om. När Novus gjorde en undersökning 2020 ville sex av tio svenskar återförstatliga apoteken.

Tillgången till läkemedel måste säkras även på landsbygden. Det har vi också talat om. Att tro att marknadskrafterna ska ta ansvar för att landsbygd och glesare landsbygd ska ha tillgång till medicin är att blunda för verkligheten och inte ta sitt politiska ansvar.

Enligt en etableringsanalys 2022 minskar samtidigt antalet apotek som varit lokaliserade mer än sex kilometer från ett annat befintligt apotek. Enkelt förklarat minskar antalet apotek på landsbygden, där tillgången redan är knapp, och ökar i städerna.

Det har varit en enorm ökning för oss som bor i storstäderna. Vi har inga problem att få medicin när som helst på lördagar, söndagar och kvällar. Det är väl jättebra. Men bor du någon annanstans i Sverige är det mer problematiskt.

Nu lämnar vi apoteken och åker vidare till tänderna. Vi anser att tänderna är en klassfråga. I Tidöavtalet står på sidan 8: Tandvårdsreform. En utredning tillsätts för att stärka tandvårdens högkostnadsskydd för att mer efterlikna det som finns i övrig vård. Äldre personer med sämst munhälsa ska prioriteras.

Det var inte riktigt det som sades under valrörelsen från Sverigedemokraterna. Det har vi redan talat om. Man kan fundera på när utredningen kommer och om den kommer över huvud taget. Det är en enorm jämlikhetsreform.

Det är inte heller obekant att Vänsterpartiet vill ha ett verkligt högkostnadsskydd i tandvården som det i sjukvården. Under de senaste decennierna har välfärden urholkats. Vi ser neddragningar och passivitet, och en naiv tro på marknaden har fått styra. Det vill vi vända.

Det är dags att bygga välfärd. En tandvårdsreform vore väldigt välkommen för väldigt många. Det kostar mycket att gå till tandläkaren i dag. Det kan jag intyga.

Det är alltid de med låga inkomster, oavsett ålder, som inte går till tandläkaren. De har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd eftersom det bara gäller kostnader över 3 000 kronor, och det är endast halva kostnaden som ersätts. Bra tänder har alltid varit en klassfråga.

Vi har reformplaner för tandvården i Sverige. De syftar till ökad jämlikhet, förbättrad tillgänglighet och en bättre generell tandhälsa i befolkningen. Det förebygger också allvarliga sjukdomar, som vi också har berört här.

Tandhälsa skulle genom denna reform bli en del av den universella svenska välfärdsmodellen och skulle tveklöst innebära en progressiv landvinning. Men vi fattar. Vi tror inte att den SD-beroende regeringen kommer att ta det som står på sidan 8 i Tidöavtalet vidare.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Jonsson för hans mycket engagerade anförande.

Precis som ledamoten Jonsson ser jag att svensk sjukvård behöver utvecklas, och om den ska utvecklas behöver man göra någonting annorlunda. En av de lärdomar som jag tog med mig efter coronapandemin när jag var regionråd på Gotland var att fler saker bör lyftas upp till ett statligt ansvar. Staten behöver ta ett ökat ansvar för styrningen av vården. Jag uppfattar att Anders W Jonsson håller med om det, åtminstone i delar.

Det blir därför märkligt när ledamoten Jonsson säger att regeringen bara ska dra ett streck och sedan ska all sjukvård plötsligt vara statlig. I de uppdrag som man har gett till kommittén för utredningen om statlig vård heter det att man ska analysera och belysa för- och nackdelar med helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Man ska lämna förslag som säkerställer ett mer effektivt hälso- och sjukvårdssystem som utgår från patienter och tar hänsyn till medarbetares behov.

Är inte detta egentligen precis det som Anders W Jonsson och jag själv efterlyser? Man ska ju förutsättningslöst titta på hur det skulle kunna fungera bättre med ökad statlig styrning. Man håller förvisso öppet för att den kan vara helt eller delvis statlig.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Jonsson för svaret.

Jag ser fram emot kommitténs arbete där man ska titta på hur man delvis eller helt kan ta ett större statligt ansvar, komma framåt och lösa riktiga problem. Då får man många verktyg i verktygslådan som man kan använda.

Herr talman! Min uppföljande fråga handlar inte om detta. Vi har i debatten hört att vi har en SD-styrd regering. Precis som Sverigedemokraterna är ett stödparti till nuvarande regering var Centerpartiet ett stödparti till den förra regeringen.

Man talar här om att det ska gå mycket fortare och att allt ska hända på en gång. Det spelar ingen roll att Tidöavtalet reglerar en mandatperiod; allt ska vara genomfört det första året. Då är det intressant att höra mer om hur fort det egentligen gick under föregående mandatperiod.

En fråga som ledamoten berörde i sitt anförande var den nationella läkemedelslistan. Jag undrar varför det tog sådan tid om allt gick så fort när Centerpartiet var stödparti. Varför var det inte färdigt när Moderaterna äntrade Rosenbad i höstas?

Herr talman! Problemet med felaktig läkemedelsanvändning har flera varit inne på i debatten. Jag vill ta oss tillbaka till något som hände för ganska länge sedan, men som fortfarande förtjänar uppmärksamhet.

Äldre är ofta särskilt utsatta. För cirka 15 år sedan fick problematiken stor uppmärksamhet genom ett fall med en kvinna som hette Gulli Johansson. Man trodde att hon låg för döden, och när hon i sitt tillstånd inte längre kunde ta de läkemedel som hon var ordinerad började hon helt oväntat piggna till. Det rullades upp att hon under många år hade varit helt övermedicinerad och knappt vid medvetande av läkemedlens sammantagna effekter och biverkningar. När hon några år senare dog, beskrevs hennes situation som att hon hade förlorat elva år av sitt liv på grund av felaktig medicinering.

Miljöpartiet föreslog i samband med fallet ett inrättande av en lex Gulli. Tanken med den var att införa en anmälningsskyldighet om personalen misstänker läkemedelsvanvård genom att någon drabbas av allvarliga läkemedelsrelaterade problem som en följd av felaktig förskrivning.

Någon lex Gulli infördes aldrig, men ett antal andra åtgärder som förbättrar situationen för äldre med koppling till läkemedel har vidtagits. Enligt patientsäkerhetslagen, som kom 2011, ska förväxlingar, felaktiga förskrivningar och feldoseringar av läkemedel anmälas. Det är tänkt att de närstående ska få möjlighet att delta i patientsäkerhetsarbetet. Klagomål kan anmälas till Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen har också kommit med föreskrifter som ställer krav på att personer som är 75 år eller äldre och som har fler än fem läkemedel förskrivna minst en gång per år ska erbjudas regelbundna läkemedelsgenomgångar. Hur detta i praktiken fungerar är svårt att säga, och helt klart är det många äldre som inte känner till att detta är en rättighet och något som ska ske. Arbetet med att säkerställa att detta fungerar måste alltså förbättras.

Miljöpartiet anser även att begränsningen avseende ålder och antal läkemedel bör ses över när det gäller rättigheten till förenklad läkemedelsgenomgång. Läkares ansvar bör också tydliggöras när det gäller frågan om att genomföra en enkel läkemedelsgenomgång vid varje ordination av läkemedel samt vid andra behandlingssituationer där det bedöms lämpligt. Slutligen bör fördjupade läkemedelsgenomgångar genomföras när äldre flyttar in i ett vård- och omsorgsboende och därefter årligen. Regeringen bör se över alla dessa frågor. Kanske är det ändå dags för en lex Gulli.

Herr talman! Som också har nämnts av kollegor här tidigare har FN:s barnrättskommitté nyligen granskat Sverige gällande hur väl vi lever upp till barnkonventionen. Granskningen publicerades i mars, och kommittén noterade med oro nivån av depression, oro och självskador bland barn samt den långa väntetiden till psykiatrisk vård. Enligt en artikel i DN, som bevakade det här, har antalet barn upp till 17 år som tar antidepressiv medicin ökat med 190 procent på tio år, vilket är mycket högre än i våra grannländer.

Det är oerhört viktigt att alla barn och unga som har problem med psykisk ohälsa får den hjälp de behöver. Köerna måste kortas och rätt hjälp sättas in i tid. Rätt hjälp kan vara medicin, men det kan också finnas andra åtgärder och insatser som kan hjälpa. Resurser för att korta köerna och säkerställa att alla unga får rätt hjälp i tid måste alltså säkerställas. Samverkan mellan olika vårdinsatser måste fungera, och det ska finnas tydliga riktlinjer och gränsdragningar mellan bup och andra instanser i samband med läkemedelsförskrivning. Därför bör regeringen ta initiativ till en genomgång av gällande riktlinjer för medicinering av barn och unga.

Herr talman! Vi verkar ta upp ungefär samma frågor i den här debatten. Nu tänkte jag säga någonting om tandvården. Sverige borde få ett sammanhållet hälso- och sjukvårdssystem. Ingen ska behöva avstå från förebyggande eller nödvändig tandvård av ekonomiska skäl. Vi lever i dag allt längre, och allt fler äldre har kvar fler av sina egna tänder. Detta ökar behovet av regelbunden tandvård. Arbetet med att skapa en jämlik tandvård som är tillgänglig för alla måste fortsätta.

Regeringen har aviserat att man avser att under mandatperioden se över tandvårdens högkostnadsskydd för att det mer ska efterlikna det högkostnadsskydd som finns i övrig vård. Man har också sagt att de äldre personer som har sämst munhälsa ska prioriteras. Vi tycker att det är mycket positivt att regeringen klargör att man vill göra något åt de höga kostnadsnivåer som drabbar enskilda och att man lyfter frågan om högkostnadsskydd. Miljöpartiets målsättning är att tandvården ska ingå i samma högkostnadsskydd som vården i övrigt för alla på det sätt som är möjligt utan att tandvårdens nuvarande möjligheter att till exempel ligga i teknisk framkant och bedriva friskvård hotas. Det är angeläget att få på plats den utlovade utredningen, där man kan ta hänsyn till alla dessa utmaningar.

Herr talman! Slutligen vill jag säga något om läkemedlens miljöpåverkan. Det finns mycket att göra för att se hur denna kan reduceras. Regeringen bör vidta åtgärder för att EU ska ställa strängare miljökrav på läkemedelstillverkningen i syfte att eliminera fler skadliga ämnen än i dag. Regeringen bör också verka för att EU ska tillåta medlemsstaterna att besluta om att direkt miljöfarliga läkemedel inte ska få säljas receptfritt.

Här har ofta läkemedlet diklofenak nämnts. Regeringen borde låta utreda hur försäljningen av produkter som innehåller diklofenak kan regleras hårdare. Nu har jag sett flera gånger på apoteket att de själva har märkt hyllorna och påpekat att det här är ett mycket miljöfarligt läkemedel, men här finns det mer att göra. Det ligger i allas intresse att motverka skadlig miljöpåverkan på alla områden. Läkemedelsproduktion och användning av läkemedel får inte göra människor sjuka.

Jag yrkar bifall till reservation 6 men står självklart bakom alla Miljöpartiets reservationer.