Jesper Skalberg Karlsson (M) svarade Mikael Dahlqvist i en replik om Läkemedel och tandvård i debatten ”Protokoll 2022/23:128 Tisdagen den 20 juni” den 20 juni 2023.
Mikael DahlqvistS· i en replikLedamoten Jonsson tog i ett tidigare inlägg upp en stor del av den fråga jag hade tänkt ställa till ledamoten Jesper Skalberg Karlsson om avsättning av resurser för medicinsk behandling av sällsynta diagnoser. När jag…Fru talman! Den nya moderatledda regeringen har inte kommit till ett dukat bort. Läget i Sverige är som vi alla vet allvarligt. Långa vårdköer, alltför få bemannade vårdplatser och en sjukvård som inte är jämställd är tre stora problem och utmaningar som förtjänar politikens uppmärksamhet och reformvilja. Nu är tid att få ordning på sjukvården - för både patienternas och medarbetarnas skull.
Fru talman! Framtagandet av nya läkemedel och behandlingsterapier går mycket snabbt, kanske snabbare nu än någonsin tidigare. Det är bra. Läkemedel förbättrar och förlänger liv, och därför är tillgängligheten till dem så avgörande. I det här sammanhanget vill jag säga att tillgänglighet är en mycket bred fråga. Det handlar om att nya behandlingar ska godkännas i Sverige. Det handlar om att införandet ska ske på ett likvärdigt sätt i regionerna, att leveranser ska fungera och att uppföljning kring behandling ska ske.
Det är mot bakgrund av det som den nya regeringen bland annat har lagt stort fokus på att stärka upp informationskedjan så att patienter och sjukvården ska ges en förvarning när det finns risk att bristsituationer ska uppstå. Vi har tidigare under året debatterat just detta, då i samband med Riksrevisionens rapport kring partihandel med läkemedel.
Fru talman! Moderaterna och våra samarbetspartier vill säkra tillgången på läkemedel i Sverige och se till att vi är rustade för kriser som kan uppstå. Krig i vårt närområde, nya pandemier och oförutsägbara störningar i försörjningskedjan är tre viktiga saker att fortsätta att bevaka noggrant. Det är högt prioriterat av både ministern för civilt försvar och sjukvårdsministern, vilket vi ser i de initiativ som också har tagits under våren.
Vi vill också skapa förutsättningar för en industri inom life science i Sverige som bidrar till nya innovationer, skapar arbetstillfällen och exportintäkter och dessutom förlänger och förbättrar människors liv. Då behövs fler kliniska prövningar och snabbare godkännandeprocesser. Peter Asplunds nyligen presenterade utredning om life science-sektorn blir i det sammanhanget en viktig del, och vi ser fram emot att statsrådet Busch och statsrådet Forssmed tar den vidare.
Vi vill dessutom kontinuerligt utvärdera och anpassa de ganska tekniska processer som ligger bakom godkännande, finansiering och distribution av läkemedel så att de fungerar i det nya landskap som växer fram inom life science. Här är det värt att nämna att EU:s nya läkemedelsstrategi innehåller mycket goda intentioner. Socialutskottet och EU-nämnden kommer dock att behöva göra ett stort jobb den kommande tiden så att slutprodukten inte hämmar svensk konkurrenskraft.
Fru talman! Det är anmärkningsvärt att ett tiotal statliga utredningar det senaste decenniet, som alla haft bäring på läkemedelsförsörjningen, inte har resulterat i att fler och större politiska förslag har lagts fram på riksdagens bord. Förklaringen ligger delvis i frågornas komplexitet, delvis i att andra saker har hänt på vägen som man tvingats att prioritera. Men när EU-ordförandeskapets börda lättar från Regeringskansliet, samtidigt som vi har fyra ministrar på Socialdepartementet, finns det skäl att ha både gott hopp om och höga förväntningar på att mer ska bli gjort på området.
Fru talman! Den nya regeringen har på kort tid lagt om kursen för Sverige. Men vi vill också göra mer. I det avtal som vi har slutit mellan våra fyra samarbetspartier slår vi till exempel fast att apotekens roll i vårdkedjan behöver utvecklas. Vi vill att vissa tjänster, exempelvis hälsoundersökningar och inte bara blodtryckskontroller och liknande, ska kunna erbjudas på apoteken. Vi kommer också att gå fram med förslag om ett nytt farmaceutsortiment som ska vara ett mellanläge mellan receptfritt och receptbelagt. Därutöver ska ett högkostnadsskydd i tandvården utredas för att mer efterlikna det som finns i övrig vård.
Fru talman! Jag konstaterar att vi har ett stort jobb att göra för att säkra tillgången till framtidens läkemedel och behandlingar i Sverige. Men vi har löst stora problem förr, och steg för steg ska vi nu ta oss an detta. Med en arbetslinje som skapar resurser att dela på, med regelförenklingar som stärker konkurrenskraften och en reformagenda som säkrar jämlik tillgång tar vi ansvar för att få ordning på Sverige.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.
Fru talman! Läkemedelsfrågorna har renderat ett väldigt stort engagemang i kammaren, inte minst under den förra mandatperioden då Centerpartiet och Moderaterna med flera drev fram ett antal tillkännagivanden.
Ett av dem handlade om en av de kanske mest upprörande delarna vad gäller läkemedel här i landet, nämligen att vi har ett sätt att värdera särläkemedel för några av de mest sjuka individerna. De har diagnoser för vilka det är väldigt få som har behov av läkemedel, och det gör att de inte har fått tillgång till dessa läkemedel. Det var inte en enig riksdag men inte långt ifrån, och Moderaterna var väldigt drivande i att det var tvunget att hända någonting.
Nu säger Jesper Skalberg Karlsson att nu, minsann, har den moderata, SD-ledda regeringen lagt om kursen vad gäller den svenska sjukvården. Då undrar jag: Varför har man över huvud taget inte lagt om kursen för att se till att människor med sällsynta diagnoser kan få tillgång till särläkemedel? I fråga om det har det nämligen inte kommit ett enda aktivt beslut från den här regeringen.
Nu avslår man motioner på det här temat och pekar på att den förra regeringen för ett år sedan gav TLV ett uppdrag att se om man kunde hitta en lösning. Det, fru talman, är inte vad jag kallar att en nytillträdd regering lägger om kursen. Man tar över huvud taget inte några initiativ utan säger att det som den gamla socialdemokratiska regeringen gjorde på det här området, det är plötsligt helt tillfredsställande.
När det fanns ett så starkt engagemang från Moderaternas och flera andra partiers sida, varför, Jesper Skalberg Karlsson, har ni då inte lagt om kursen?
Fru talman! Tack, ledamoten Jonsson, för frågan!
Engagemanget för att fler ska få tillgång till de behandlingar och läkemedel som de behöver är fortsatt starkt. Man kan också i sammanhanget nämna att de sällsynta diagnoser som vi talar om kan vara sällsynta i sig själva, men det är inte så alldeles sällsynt att ha just en sällsynt diagnos. Gruppen är totalt sett fortsatt ganska stor, och det är viktigt att hålla koll på dessa begrepp.
Jag kan bara vidmakthålla det jag sa i talarstolen, alltså att det är rimligt att ha fortsatt gott hopp och höga förväntningar på den nya regeringen när det gäller att komma framåt i fler frågor än vad man gjort tidigare. I det aktuella fallet gällande TLV ser jag fram emot att TLV levererar på de uppdrag som man har fått både under den förra och den här mandatperioden och också kommer fram med nya förslag på hur det här kan skötas på ett bättre sätt.
Det är prioriterat att fler läkemedel ska godkännas i Sverige och att de ska komma patienterna till del, men som ledamoten också vet är det ett komplext system, och det kommer att ta sin tid.
I det sammanhanget kan man nämna att TLV behöver komma till rätta med sin egen personalförsörjning. Det är svårt för TLV att behålla kompetent personal, eftersom de blir så otroligt attraktiva på den marknad där även life science-bolagen finns. När man träffar svenska läkemedelsutvecklare är det inte ovanligt att några i ledningsgruppen eller av de anställda faktiskt kommer från just TLV.
Mycket handlar om att ge TLV arbetsro, men det handlar också om att fortsatt ligga på så att fler behandlingar och terapier kan bli godkända i Sverige. Det är målet, och jag är övertygad om att det är något som vi delar med Centerpartiet och oppositionen.
Fru talman! För den som har följt den här debatten under en tid är Jesper Skalberg Karlssons svar anmärkningsvärt. Det var alltså ett högt tonläge här i kammaren, och man krävde snabba åtgärder från den dåvarande regeringens sida, just för att det handlade om människor som faktiskt dog på grund av att de inte fick läkemedel - läkemedel som fanns till hands men som vi inte hade ett svenskt system för att kunna tillhandahålla. Inte minst moderata företrädare var väldigt pigga på att peka finger åt den socialdemokratiska regeringen - med rätta, tycker jag - eftersom det inte hände någonting.
Nu frågar jag Jesper Skalberg Karlsson varför den nya regeringen inte har lagt om kursen på det här området. Att lägga om kursen för den svenska sjukvården tycks ju vara ledorden, men här har man alltså inte gjort någonting över huvud taget.
Det som händer nu är att vi väntar på att TLV ska fullfölja ett uppdrag som den gamla socialdemokratiska regeringen gav. I så fall borde ju Moderaterna i valrörelsen ha sagt: Just när det gäller den här frågan är vi helt nöjda med vad sosseregeringen har gjort. De har gett ett uppdrag till TLV, och vi inväntar det.
Det är ju det som den här regeringen har gjort. Det finns ingenting konkret i handling för att hjälpa den här gruppen utsatta människor.
När jag nu ställer frågan till Jesper Skalberg Karlsson och försöker få ett svar på varför det inte har hänt någonting får jag höra att sällsynta diagnoser är det många människor som har och att de därmed nog inte är sällsynta. Nej, det vet alla. Dessutom får jag nu höra att TLV tydligen har personalförsörjningsproblem.
Svaret på frågan är alltså att vi inte har lagt om kursen beroende på att TLV har personalförsörjningsproblem och att sällsynta diagnoser som grupp dessutom inte är sällsynta. Därför behöver vi inte lägga om kursen, utan därför är den moderatledda regeringen nu helt och hållet nöjd med vad den förra regeringen gjorde, det vill säga att den gav ett uppdrag till en statlig myndighet. Det är beklämmande.
Fru talman! Tack till ledamoten Jonsson för det uppföljande inlägget!
Det kan vara frestande att använda upprördhet som debatteknik, och jag är säker på att människor med olika partifärg har gjort det i den här kammaren under många år. Jag tror däremot inte att det är det som för oss framåt i diskussionen. Mycket av det agg som ledamoten verkar känna tror jag egentligen riktas mot dem som var ledamöter i socialutskottet under förra mandatperioden och inte mot mig som person.
Jag vill med detta ändå säga att det är angeläget att vi får fler läkemedel och behandlingsterapier godkända i Sverige. Precis som ledamoten nämner behöver fler få tillgång till läkemedel som räddar, förlänger och förbättrar liv. Det finns ett stort jobb att göra på området. Jag ser fram emot att de fyra statsråden på Socialdepartementet, men också andra statsråd som har bäring på området, inte minst statsrådet Busch som tog emot Asplunds utredning, gör mer.
Alla goda krafter behövs för att det här ska bli bättre, och jag ser fram emot att följa en interpellationsdebatt där Anders W Jonsson riktar frågorna till dem som under förra mandatperioden satt i socialutskottet.
Fru talman! Jag tänker att hälso- och sjukvården kommer att få leva med det här. Inflationen slukar vårdens pengar. Det är exakt det vi kommer att prata om i dag och kommande dagar framåt nästa år.
Nu pratar vi om läkemedel. Det finns fantastiskt potenta läkemedel, som kan göra otroliga saker när det gäller att rädda svårt sjuka människor. Det här var någonting vi diskuterade mycket före valet, och de partier som nu står bakom Tidöavtalet var väldigt progressiva när det gällde just läkemedel och vad som skulle hända och inte hända. Man kan väl säga att det inte direkt blev walk the talk.
Jag har några frågor. Det handlar först om svårt sjuka personer som behöver exempelvis precisionsmedicin. För dem är det väldigt ojämlikt i dag. Det handlar om vilken region man bor i och vilken klass man tillhör. Jag kan inte se att den nya regeringen har något svar på detta.
Det andra är kliniska prövningar, fru talman, som är väldigt svåra att genomföra i en stressig arbetsmiljö. Det har vi hört länge, och det lär inte bli mindre stressigt för personalen. Läkemedelsbolagen, läkare och alla som arbetar med frågorna har varit väldigt tydliga med att så länge sjukvården ser ut som den gör - och nu ser det faktiskt värre ut - är det svårt att göra kliniska prövningar. Är det någonting som ledamoten kan svara på?
Det tredje jag vill fråga om handlar om tänderna och högkostnadsskyddet, som det står om på sidan 8 i Tidöavtalet. Jag undrar: Hur långt ned på priolistan står detta?
Fru talman! Tack till ledamoten Rågsjö för en kavalkad av frågor! Om jag missar någon är det såklart möjligt att återkomma i inlägg nummer två.
För det första är inflationen löntagarnas och regeringens absolut största fiende. Med den höga inflation vi har haft den senaste tiden behöver statens budget vara svagt åtstramande eller åtminstone neutral. Den budget som riksdagen har antagit är den som mitt parti och samarbetspartierna lade fram. Det är vår uppgift att hålla tillbaka och se till att vi inte kastar mer pengar på inflationsbrasan och att prioritera inom det reformutrymme som expertmyndigheterna bedömer att vi har. Det är det ena.
När det gäller det andra, utredningen kring högkostnadsskydd för tandvården, är Tidöavtalet ett avtal som reglerar vad vi ska göra under en mandatperiod. Jag kan inte i dag ge ett datum för när utredningen om högkostnadsskydd tillsätts eller blir klar, men detta är en del av Tidöavtalet och ska såklart genomföras.
Jag får återkomma till den tredje frågan, om Karin Rågsjö kan upprepa den.
Fru talman! Frågan handlar om kliniska prövningar, som är det man måste göra när det gäller nya typer av läkemedel, precisionsmedicin och så vidare. Det är väldigt svårt att genomföra kliniska prövningar i en arbetsmiljö där människor i hög grad springer omkring och har dåliga förutsättningar för att göra sitt jobb inom hälso- och sjukvården. Jag tror inte heller att det kommer att bli lättare nu.
Det var ju trist att ni - och vi alla - skulle hamna i en inflation. Men jag tror inte att välfärd och satsningar på den, typ satsning på skola, på hälso- och sjukvård och på patienter, är det som driver inflationen. Jag tror inte heller att ledamoten Skalberg Karlsson och jag ska ha en diskussion om just detta, men det finns flera som säger att det är så. Vi står i ett väldigt dåligt läge när det gäller hälso- och sjukvården i regionerna, och det hoppas jag att den SD-beroende regeringen kommer att titta på lite extra.
När det gäller tandvård är det något som också Vänsterpartiet har skrivit fram förslag till. Det finns också ett förslag som ligger i en utredning som man kan titta på. Det här är en reform som verkligen behövs, eftersom just tänder är en fruktansvärt stark klassmarkör på olika sätt. Det visar sig att ju mindre pengar man har i plånboken, desto mer sällan kommer man till tandvården.
Tandvården i sig är också i kris. I norra Sverige saknas det tandläkare och andra förutsättningar. Det kanske inte är något som den här regeringen kan lastas för, utan det är ett gemensamt ansvar att se till att vi får en tandvård i hela Sverige som fungerar.
Fru talman! Tack till Karin Rågsjö för det andra inlägget! När det gäller kliniska prövningar har det under ett antal år varit ett mål i den svenska life science-strategin att vi ska ha fler kliniska prövningar. Det tycker jag i grund och botten är bra. Det som har varit problemet är just att det inte har funnits så många aktiviteter kopplade till detta mål.
Vi kan se runt om i landet att på de platser där man gör kliniska prövningar är det ofta personberoende, det vill säga att det finns enskilda eldsjälar som får igång sådana här projekt. Men det finns alltså inget sammanhållet system och ingen sammanhållen struktur. Det är mot bakgrund av detta som jag nämner Peter Asplunds utredning, som nyligen presenterades för statsrådet Busch och statsrådet Forssmed. Jag ser fram emot att man tar det vidare.
Slutligen kan jag säga att jag håller med Karin Rågsjö om att vi behöver fler tandläkare i Sverige. Vi behöver också fler professorer som lär upp en ny generation tandläkare. Det kommer att vara svårt, och det kommer att vara krävande. Vi kommer också att behöva jobba mer med att validera tandläkare från andra länder och se till att de genomgår kunskapsprov när de kommer till Sverige med sin examen så att vi vet att de håller en hög kvalitet.
Det finns mycket att säga om tandvården, men i grund och botten handlar det om detta: Vi behöver fler tandläkare i Sverige.
Fru talman! Ledamoten Jonsson tog i ett tidigare inlägg upp en stor del av den fråga jag hade tänkt ställa till ledamoten Jesper Skalberg Karlsson om avsättning av resurser för medicinsk behandling av sällsynta diagnoser.
När jag lyssnade på ledamotens anförande lät det storstilat: Vi har lagt om kursen! Om man använder en sådan terminologi, fru talman, får man också stå till svars för vad som har skett med den kursändringen.
Ledamoten kan inte läggas till last vad hans partikamrater tidigare sagt i dessa debatter, men Moderaterna har varit oerhört tydliga med att de när de kom till regeringsmakten skulle avsätta pengar särskilt för särläkemedel, fru talman. Det lämnades också på förslag av utskottet två tillkännagivanden till regeringen förra mandatperioden i den riktningen, det sista för bara drygt ett år sedan. Där lyfte bland annat de nuvarande Tidöpartierna att vi skulle avsätta pengar särskilt till den gruppen.
Min fråga till ledamoten Jesper Skalberg Karlsson blir då följande: När kommer den här pengapåsen? Regeringen har styrt ett år, och nu börjar vi vilja ha leveransbesked.
Fru talman! Tack till ledamoten Dahlqvist för den frågan! Jag har egentligen inget annat svar än att tillkännagivanden ska behandlas enligt den process som finns i riksdagen. Jag ser fram emot att regeringen levererar svar på denna fråga. Flera av ministrarna var ju ledamöter i socialutskottet under den förra mandatperioden, och jag vet att deras engagemang i dessa frågor är väldigt stort.
Sedan är både ledamoten Dahlqvist och jag medvetna om att det har varit en intensiv vår med det svenska EU-ordförandeskapet. Det är många andra processer som tagits i hamn under våren. Det har skett ett stort arbete på Regeringskansliet. Som jag sa i mitt anförande finns det skäl att ha gott hopp och stora förväntningar på regeringen i de här frågorna. Den åsikten delar jag med ledamoten Dahlqvist.
Fru talman! Tack, Jesper Skalberg Karlsson, för ditt svar!
Det är förstås alltid enkelt att vara i opposition, men nu när man har hamnat i regeringen ser man kanske att situationen är mer komplicerad än vad man trodde. Med tanke på debatten under förra mandatperioden efterlyser jag med flera kanske en större ödmjukhet inför svårigheterna. Tyvärr möttes vi då av retoriken att den förra regeringen var för långsam, för seg och så vidare. Det kanske är en erfarenhet som ledamoten kan ta med sig inför framtiden att det är lite skillnad på att styra och att inte styra landet.
Jag ser fram emot de särskilda pengar som ni har lovat. Det är många i Sverige som väntar på dem.
Jag ska bara kort ställa ytterligare en fråga, fru talman. Det här med glesbygdsapotek kommer jag att ta upp i mitt anförande. Det är ett sorgebarn, men jag vill ställa en fråga där. Vi tycker att det är jättebra att ni utreder det här med farmaceutsortiment, att man som patient kan ha möjlighet att få tillgång till fler läkemedel. Men min enkla fråga är: Hur tänker ledamoten Jesper Skalberg Karlsson lösa situationen i glesbygden, där vi inte har farmaceuter? Om den här reformen genomförs, vilket jag är övertygad om att vi kommer att ställa oss bakom, hur ser vi till att man i inlandet i Sverige där det inte ens finns apotek får ta del av denna tillgänglighetsreform, om jag får kalla den så?
Fru talman! Jag har suttit i opposition i riksdagen. Det är väldigt givande. Jag har suttit i opposition i Region Gotland. Jag har också suttit i styret i Region Gotland. Nu sitter jag här och stöttar den sittande regeringen. Det är kul med omväxling. Omväxling förnöjer, som man brukar säga. I opposition kan man naturligtvis använda den här kammaren som en skådeplats, och det har ju sin plats och sin charm. Men det är först när man är med och styr som man kan göra skillnad på riktigt med de beslut man tar. Så är i alla fall den enkla modellen; sedan vet vi att det händer saker på vägen. Man har inte alltid en majoritet och så vidare.
Fru talman! Frågan gällde apotek i glesbygd.
(MIKAEL DAHLQVIST (S): Farmaceutsortiment.)
Det finns ett särskilt stöd för apotek i glesbygd. Det är också värt att notera att vi har fått fler apotek men framför allt mer öppna apotek de senaste tio åren, vilket är mycket välkommet. De gånger man lägger ned apotek i glesbygd har det oftast att göra med att vårdcentralen lägger ned. Det är det som slår undan benen för det lokala apoteket.
Detta är en fråga som jag vet att sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson arbetar intensivt med. Naturligtvis behöver vi säkra en jämlik tillgång i hela landet och också titta på nya lösningar på hur läkemedlen kan komma fram till dörren och i handen på patienten. Det är en intention som jag vet att vi är många som står bakom. Sedan finns det en hel del byråkratiska hinder som vi kanske kommer att behöva riva på vägen mot det.
