Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.
Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.
Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.
Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.
Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.
Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.
Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.
Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.
Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.
Motion till riksdagen
2025/26:4216
av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C)
med anledning av prop. 2025/26:301 Skärpta villkor för anhöriginvandring
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utökade möjligheter till uppehållstillstånd för unga vuxna och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 5 kap. 3 i § om att en tvåårig vistelsetid införs som krav för uppehållstillstånd för anknytning.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att subsidiärt skyddsbehövande i enlighet med EU-kommissionens riktlinjer ska ha samma rättigheter till och villkor för familjeåterförening som flyktingar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser att uppställa krav på vårdnad för uppehållstillstånd för barn i 5 kap. 3 § 3 och 4, 5 kap. 3 a § första stycket 3 och 4, tredje stycket 3 och 4, 5 kap. 3 e § 1 och 5 kap. 3 f §.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på en tydligare utformad bestämmelse som ger kvinnor och män lika förutsättningar att vara anknytningspersoner i fall där barn inte är gemensamma, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inkomster från a‑kassa och subventionerade anställningar, likt i dag, även i fortsättningen ska räknas som godtagbara inkomster och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nivån på förhöjt försörjningskrav samt krav på försörjning vid förlängning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 5 b kap. 19 § andra stycket första och tredje meningen om att försörjningskrav ska gälla för familjemedlemmar till forskare och forskarassistenter.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag med eventuella följdändringar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en vidare utredning av övergångsbestämmelser i syfte att upprätthålla rättssäkerheten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra möjligheten att bevilja uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en persons starka anknytning till Sverige inte ska vara ett hinder för att kunna beviljas uppehållstillstånd för studier och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
För Centerpartiet är ordning och reda och medmänsklighet i migrationspolitiken en grundprincip. Det innebär att ett nej måste vara ett nej, men också att ett ja måste vara ett ja. De som följer reglerna, arbetar och gör rätt för sig ska kunna veta att det beslut de fått från staten gäller. Vi ser därför med stor oro på hur regeringen och Sverigedemokraterna steg för steg urholkar tryggheten för dem som sköter sig och bidrar. Ett tydligt exempel på det är att permanenta uppehållstillstånd ska kunna rivas upp och att människor som arbetar och försörjer sig riskerar utvisning på grund av godtyckliga lönegolv. Tonåringar som vuxit upp i Sverige kastas ut. Centerpartiet menar att politiken måste kombinera medmänsklighet med ordning och reda, där den som sköter sig och bidrar till samhället också ska ges en tydlig och trygg väg framåt och inte behöva leva i konstant ovisshet och rädsla för att när som helst kunna utvisas. Regeringen skapar oreda i migrationspolitiken och missar individernas perspektiv, vilket skadar Sverige i grunden.
Centerpartiet vill ha ordning och reda i migrationspolitiken, så även när det kommer till anhöriginvandring. Vi anser som grundprincip att den som vill ta hit anhöriga till Sverige ska kunna försörja dem. Möjligheten att leva med sin familj är en grundläggande mänsklig trygghet, och familjeåterförening är en viktig del i en reglerad och human migrationspolitik. Centerpartiet vill ha tydliga och rättvisa regler för familjeåterförening. Vi anser också att det är en självklarhet att anknytningspersoner som vill ta hit sina anhöriga inte har ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut, en del av förslaget som flera remissinstanser välkomnar.
Utöver detta välkomnar vi också att åldern för när man ska ha ett eget uppehållstillstånd, om man har haft uppehållstillstånd genom anknytning som barn, höjs till 21 år. Som flera remissinstanser, däribland Sveriges universitetslärare och forskare (Sulf) och Svenskt Näringsliv, påpekat har den tidigare gränsen på 18 år varit både omänsklig och skadlig. Den har medfört att personer som har vuxit upp här, skött sig och integrerats i det svenska samhället utvisats. Att höja åldersgränsen är viktigt för att unga ska kunna slutföra sin gymnasieutbildning och ha tid att etablera sig på arbetsmarknaden eller komma in på en högre utbildning för att kunna få ett eget uppehållstillstånd.
I tillägg till detta välkomnar vi även regeringens förslag om att avskaffa kravet på att ett barn måste vara ogift för att kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning. Det nuvarande kravet är förlegat och riskerar att drabba barn som, ofta mot sin vilja, tvingats in i äktenskap. Ett barns rätt till familjeåterförening och skydd ska aldrig vara villkorat av en civilståndsposition som barnet självt inte har valt. Förslaget är en logisk och nödvändig anpassning till den lagstiftning som trädde i kraft 2019, vilken som huvudregel inte erkänner utländska barnäktenskap i Sverige. Det är inkonsekvent och orimligt att upprätthålla ett krav i utlänningslagen som bygger på en civilrättslig status som svensk lag inte längre accepterar för barn. Genom att slopa detta krav stärks barnrättsperspektivet i lagstiftningen och Sverige skapar ett mer modernt och humant regelverk.
Trots att det i vissa delar finns förslag som vi välkomnar i denna proposition är den i sin helhet mycket problematisk. I det stora hela saknas perspektivet för den enskilda människan; man åberopar helt enkelt ett mekaniskt perspektiv som enbart har till syfte att göra det så oattraktivt som möjligt att ta hit sina anhöriga. Migrationspolitiken ska vara återhållsam, men den får aldrig bli omänsklig. Därför föreslår vi att riksdagen avslår propositionen med undantag för kapitel 5 om utökade möjligheter till uppehållstillstånd för unga vuxna och tillfällig möjlighet för vissa anhöriginvandrare att ansöka om uppehållstillstånd inifrån Sverige samt det slopade kravet om att barn ska vara ogifta för att beviljas uppehållstillstånd.
Fakultativa regler för subsidiärt skyddsbehövande är fel väg att gå
Ett skäl till att vi avslår propositionen grundar sig i att regeringen ändrar reglerna om anhöriginvandring för personer som är subsidiärt skyddsbehövande så att deras rättigheter enbart är fakultativa. Det innebär att rätten till anhöriginvandring för denna grupp ändras till enbart en möjlighet. Detta skapar en oacceptabel rättsosäkerhet för en redan utsatt grupp och en åtskillnad mellan olika skyddsbehov som vi inte kan ställa oss bakom. I sammanhanget handlar det bland annat om hbtqi-personer, personer som riskerar dödstraff eller tortyr i hemlandet.
Flera remissinstanser, däribland Asylrättscentrum och Svenska Röda Korset, påpekar att EU kommissionen i sina riktlinjer för tillämpning av familjeåterföreningsdirektivet har uppmanat medlemsstaterna att ge personer med subsidiärt skydd liknande rättigheter som flyktingar. Vi anser att subsidiärt skyddsbehövande, i likhet med kommissionens rekommendationer, ska omfattas av samma regelverk som flyktingar för att säkerställa en human och förutsägbar migrationspolitik.
Krav på vårdnad diskriminerar kvinnor
Vidare avslår vi propositionen eftersom man avser att knyta uppehållstillstånd i fråga om barn till vårdnaden. Förslaget kan tyckas rimligt, men det får skadliga effekter i praktiken som inte har beaktats tillräckligt. Flera remissinstanser, såsom Sveriges advokatsamfund och Länsstyrelsen i Dalarnas län, framhåller att förslaget kan få negativa konsekvenser särskilt för kvinnor, eftersom kvinnors möjlighet att få rättslig vårdnad om barn är begränsad i vissa länder. Lagen måste utformas så att kvinnor och män ges samma förutsättningar. Regeringens förslag riskerar att skapa en strukturell diskriminering av kvinnor, något vi inte kan acceptera. Vi anser därför att regeringen måste återkomma till riksdagen med förslag på en tydligare utformad bestämmelse som ger kvinnor och män samma förutsättningar att vara anknytningspersoner i fall där barn inte är gemensamma.
Nej till två års väntetid
Vi avslår även propositionen eftersom man inför ett krav på två års väntetid för att ansöka om anhöriginvandring. Detta är en onödig och inhuman åtgärd. Flera remissinstanser, som Asylrättscentrum och Länsstyrelsen i Skåne län, menar att den faktiska separationstiden, med beaktande av Migrationsverkets redan långa handläggningstider, riskerar att bli mycket lång. Några av remissinstanserna, däribland Delegationen för migrationsstudier, framhåller också att försörjningskravet vid anhöriginvandring i praktiken redan innebär en väntetid, då det tar tid att etablera sig på arbetsmarknaden. Att addera ytterligare en lagstadgad väntan försvårar familjeåterförening och förlänger lidandet för familjer som splittrats. Förslaget är således inte bara byråkratiskt onödigt utan får också stora konsekvenser för den enskilda individen.
Nej till höjning samt förlängning av försörjningskrav
Vi motsätter oss att försörjningskravet kraftigt höjs samt att det kommer att krävas även vid förlängning av uppehållstillstånd. Centerpartiet är i grunden för ett försörjningskrav. Vi anser att det är rimligt att den som tar hit anhöriga också kan försörja dem. Däremot anser vi att regeringens föreslagna höjning till 1,3 gånger normalbeloppet är oproportionerligt hög och kommer att utgöra ett oöverstigligt hinder för många. Vi anser dessutom att en höjning av försörjningskravet blir mindre relevant då krav på kvalificering in i välfärden samt aktivitetskrav nu införts, vilket vi länge har krävt. Mot bakgrund av detta anser vi att försörjningskravet ska ligga krav på samma nivå som idag.
Att dessutom tillämpa kravet vid varje förlängning skapar en onödig osäkerhet. Det måste vara möjligt att vidareutbilda sig, byta jobb eller hantera en period av arbetslöshet utan att hela familjens framtid i Sverige hotas. Som flera remissinstanser, däribland SKR och Arbetsgivarverket, påpekar riskerar detta att hämma integrationen och kompetensförsörjningen. Utvisning ska i första hand användas om man missköter sig eller begår brott, inte för att man blir varslad eller behöver vidareutbilda sig. Regeringens förslag skapar en situation där man aldrig fullt ut kan etablera sig, med kniven ständigt mot strupen.
I tillägg till detta anser vi även att inkomster från a-kassa och subventionerade anställningar, likt idag, fortsättningsvis ska betraktas som godtagbara inkomster.
Ett försörjningskrav för forskare och forskarassistenter skadar Sverige som kunskapsnation
Slutligen avslår vi propositionen även på grund av att ett försörjningskrav nu också ska införas för forskare och forskarassistenter. För Centerpartiet är det ett helt orimligt förslag som direkt motverkar Sveriges ambition att vara en ledande kunskapsnation. Remissinstanser som Sveriges universitetslärare och forskare (Sulf) och Svenskt Näringsliv har tydligt pekat på att detta kommer att minska Sveriges attraktivitet för internationell spetskompetens. Om vi vill locka hit världsledande forskare kan vi inte samtidigt göra det svårare för dem att ta med sig sin familj.
Övergångsbestämmelser
En samstämmig bild från remissinstanserna är att införandet av de nya bestämmelserna kräver noggrant utformade övergångsregler. Utan sådana regler riskeras, som flera – däribland Uppsala universitet – påpekat, både rättssäkerheten för individer och förtroendet för det offentliga. Eftersom det i detta skede inte är möjligt att överblicka samtliga framtida scenarier anser vi att försiktighet måste råda. Vi föreslår därför att riksdagen uppdrar åt regeringen att återkomma med en analys och förslag på lämpliga övergångsbestämmelser i fråga.
En otillräcklig lösning på tonårsutvisningarna
Under lång tid har Centerpartiet uppmärksammat konsekvenserna av de s.k. tonårsutvisningarna, där unga människor som vuxit upp i Sverige, gått i svensk skola och har sin familj här riskerar att utvisas när de fyller 18 år.
Centerpartiet välkomnar att regeringen höjer åldersgränsen till 21 år. Det har inte varit rimligt att unga människor som fortfarande lever med sina familjer i Sverige ska behöva ordna egna uppehållstillstånd redan vid 18 års ålder. Det är också positivt att personer som redan fått utvisningsbeslut eller lämnat Sverige ges möjlighet att omfattas av den nya ventilen. Vi tillstyrker därför dessa delar i propositionen, mer exakt när det kommer till utökade möjligheter till uppehållstillstånd för unga vuxna samt en tillfällig möjlighet för vissa anhöriginvandrare att ansöka om uppehållstillstånd inifrån Sverige.
Samtidigt kvarstår betydande problem. För att få stanna efter 21 års ålder krävs i praktiken ofta arbete eller studier som grund för uppehållstillstånd. Där möter många unga hinder som är svåra eller omöjliga att övervinna.
Lönegolvet för arbetstillstånd innebär att man måste ha en lön på över 34 450 kronor i månaden. En genomsnittlig 21-åring tjänar betydligt mindre än så, vilket gör att många inte kommer att kunna kvalificera sig för arbetstillstånd.
När det gäller studier kräver dagens regler att studierna är det huvudsakliga syftet med vistelsen. För personer som vill fortsätta att leva med sin familj i Sverige kan anknytningen till landet i praktiken bli ett hinder i ansökan. Dessutom riskerar de att behöva betala mycket höga studieavgifter trots att de vuxit upp i Sverige.
Regeringen återinför inte heller möjligheten att få uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande skäl. Därmed saknas fortfarande en möjlighet att väga in stark anknytning till Sverige, familjesituation och andra humanitära omständigheter, något som är nödvändigt för att stoppa tonårsutvisningarna på riktigt. Risken är uppenbar att regeringens förslag endast flyttar utvisningsproblemet från 18 års ålder till 21 års ålder, i stället för att lösa det.
Mot bakgrund av det som anförs ovan anser vi att lönegolvet bör tas bort och ersättas med krav på lön i enlighet med kollektivavtal och branschpraxis. Därtill förslår vi att särskilt ömmande skäl återinförs och att regeringen säkerställer att en stark anknytning till Sverige inte betraktas som ett hinder för personer som ansöker om studieuppehållstillstånd. Detta borde förslagsvis göras genom regleringsbrev till Migrationsverket.
Niels Paarup-Petersen (C)
Anders W Jonsson (C)
Madeleine Atlas (C)
Herr talman! Tack, Ola Möller, för de vänliga orden!
När man har följt politiken en längre tid kan man faktiskt fortfarande bidra med en del saker. Det handlar om det historiska perspektivet.
När verkligheten förändras måste vi som politiker vara beredda att ompröva de slutsatser vi tidigare har kommit med. Migrationspolitiken är ett typiskt sådant område.
För mitt parti och även för andra innebar händelserna 2015 stora förändringar i synen på migrationspolitiken. Det är också därför jag reagerar på bilden att alla problem vi har i migrationspolitiken beror på vad som hände mellan 2014 och 2022.
Det var hedersamt och väldigt starkt gjort av regeringen Löfven, och inte minst av Miljöpartiet. Historiskt sett har det varit så i migrationspolitiken att Socialdemokraterna och Moderaterna har varit de partier som har mest motsträviga mot liberaliseringar av politiken. Att Socialdemokraterna kunde ta det ansvaret 2015 var förståeligt, med tanke på erfarenheterna av regeringsarbete.
Det som Miljöpartiet gjorde då var ändå stort, herr talman. Vi kommer alla ihåg hur smärtsamt det var för företrädarna för det partiet att i regering vara tvungna att fatta beslut som man definitivt inte gick till val på att fatta. Ändå såg man att det i den situation som Europa och inte minst Sverige hamnade i krävdes ett ansvar från regeringens sida. Då visade Miljöpartiet, tycker jag, att man klarade av att ta ett regeringsansvar.
Herr talman! När man lyssnar på den här debatten är det intressant att höra de historieskrivningar som ges. Nu senast sa Kristdemokraterna att det var de åtta åren mellan 2014 och 2022 som skapade alla problem som vi har i migrationspolitiken och integrationen.
Jag har haft förmånen att följa den här frågan ända sedan 2006. Jag var först fyra år på Statsrådsberedningen och har sedan varit 16 år i Sveriges riksdag. Jag måste säga att min bild är något annorlunda än den som Kristdemokraterna ger sken av.
Under de åtta åren i alliansregeringen var det här en ständig diskussion i vilken det fanns två partier – Liberalerna och Kristdemokraterna – som ständigt var pådrivande för en mer liberal flyktingpolitik och en mer liberal migrationspolitik. Det var också detta som gjorde att alliansregeringen tog kontakt med Miljöpartiet för att diskutera hur man gemensamt skulle forma migrationspolitiken. I mycket av det regelverk som alliansregeringen lämnade efter sig hade Kristdemokraterna och Liberalerna alltså varit pådrivande, och det fanns ett nära samarbete med just Miljöpartiet.
Herr talman! Det är därför lite spännande att höra att man från den nuvarande regeringen säger att det som hände 2015, det vill säga krisen i Mellanöstern – som gav oerhört stora flyktingströmmar gentemot Europa och som innebar att 160 000 hamnade här – skulle ha berott på den nytillträdda socialdemokratiska regeringen. Den tillträdde ju ett år innan den här situationen uppstod.
Jag minns att den dåvarande statsministern Stefan Löfven sa att han inte såg detta komma, och jag kan säga att det nog inte var någon av politikerna under de föregående åren som hade förutsett den situation som uppstod till följd av krisen i Mellanöstern.
Det parti som då tog sitt ansvar, måste jag säga, utifrån det läge som Sverige hamnade i med oerhört stora flyktingströmmar mot vårt land, var Miljöpartiet. I strid mot hela sin ideologi i de här frågorna – det vill säga i stort sett öppna gränser – vågade partiet ta steget och inom regeringen göra upp med Socialdemokraterna om en total omläggning av den svenska migrationspolitiken.
Det som skedde då blev ett uppvaknande för alla partier, och i alla partier ledde det här till en omprövning. Jag skulle därför vilja säga att det stora paradigmskiftet i svensk migrationspolitik inte kom 2022 utan i och med det som hände när verkligheten förändrades 2015–2016, något som den dåvarande regeringen ansvarsfullt, måste jag säga, tog hand om. Det berodde inte på att Kristdemokraterna och Miljöpartiet – eller för den delen Centerpartiet – drev på i Sveriges riksdag, utan det var oerhört smärtsamma beslut för den regeringen.
Därefter har Centerpartiet stått för en stram migrationspolitik, där det ska vara ordning och reda, men detta måste också förenas med medmänsklighet.
Det paradigmskifte som möjligtvis skedde 2022 var att det tillkom en ny komponent i den här politiken, och det är att man ska göra livet så surt som möjligt för människor som är födda i andra länder. Här ska vi utvisa tonåringar vars föräldrar har kommit hit som gästforskare på Karolinska institutet – för när man fyller 18 år kastas man ut ur landet. Vi ska även utvisa dem som har kommit hit som arbetskraftsinvandrare och som gör stor nytta, betalar skatt och betyder mycket för offentlig sektor, vård och omsorg, besöksnäringen och viktiga delar av det svenska näringslivet. Paradigmskiftet är väl att pinpointa dem och säga: Ni är inte välkomna i landet.
Det förslag som vi senare ska besluta om i dag, nämligen en ny mottagandelag, är någonting som vi från Centerpartiet välkomnar. Det innebär att staten får ett tydligare ansvar för asylprocessen, och det innebär att vi får en effektivisering på ett antal punkter. Därför är vi i grunden positiva till det förslag som ligger. Vi har dock tre reservationer.
Den första gäller att man helt stoppar kommunernas möjlighet att ge ekonomiskt bistånd i krissituationer. Vi har, herr talman, ett yttersta skyddsnät i det här landet som ska kunna träda in när exceptionella händelser sker. Det ska man nu täppa igen, det vill säga att kommunerna inte ska kunna gå in och stötta ekonomiskt om de som är asylsökande drabbas av svåra kriser, våld eller någonting annat. Detta kommer att få svåra konsekvenser för det fåtal som det handlar om.
Jag hörde Sverigedemokraternas ledamot säga att kommunerna så gärna vill ösa försörjningsstöd över människor som söker asyl, men då har man inte mycket kännedom om hur den kommunala ekonomin ser ut eller hur diskussionen om försörjningsstödet går i socialnämnderna runt om i Sverige.
Vi tycker att det ska finnas en ventil som gör att kommuner i krissituationer ska kunna ingripa på ett sätt som inte staten via Migrationsverket kan göra.
Den andra reservationen, herr talman, handlar om områdesbegränsningen. Vi tycker att det är rimligt att man ska befinna sig på asylboendet om man söker asyl. Därför tycker vi att det är bra att det finns närvarokontroll och att man har anmälningsplikt, men det som sägs om att de asylsökande inte ska få åka över länsgränsen kommer att få svåra konsekvenser. Om man är på ett asylboende i Gävle och delar av familjen som bor på andra sidan länsgränsen i Skutskär har en familjehögtid ska man inte få åka dit, och om det blir ett akut sjukdomsfall hos någon familjemedlem som bor i ett annat län ska det vara förbjudet att åka dit och stötta. Vi tycker att det räcker med den närvarokontroll och den anmälningsskyldighet som det här förslaget innebär.
Den tredje och sista reservationen handlar om möjligheten att arbeta. För oss i Centerpartiet är det inte ett problem om den som befinner sig i Sverige och har möjlighet att få ett arbete med lön och att betala skatt faktiskt kan göra det. Det är klart att man kan diskutera huruvida detta har en tilldragande faktor, en så kallad pullfaktor, men jag tror att den är mycket liten i förhållande till andra starka krafter som styr var man väljer att söka asyl.
I vår grundtanke ligger att det inte är ett problem utan en tillgång för Sverige med alla människor som befinner sig i landet och som på något vis kan bidra genom att arbeta och betala skatt.
Herr talman! Jag vill därför yrka bifall till reservation 2.
Fru talman! Den diskussion vi har här i riksdagen i dag handlar om ett lagförslag från regeringen som innebär att det inte ska vara självklart att den som kommer hit har full tillgång till det svenska välfärdssystemet från dag ett.
För oss i Centerpartiet är detta ingen ny diskussion. Vi har haft den i ungefär tio år i vårt parti. Vi står bakom den grundläggande principen att man ska kvalificera sig in i det svenska välfärdssystemet.
Ursprunget till den här diskussionen hos oss var förstås det som hände 2015, när vi i Europa fick väldigt stora flyktingströmmar. Det ledde till att många partier hade en diskussion om vad som egentligen var viktigt i synen på migration.
Vi i Centerpartiet landade i att det fortsatt är viktigt för oss att Sverige kan ta emot människor som flyr för sina liv.
Det är också viktigt att vi välkomnar människor som vill komma hit och arbeta och betala skatt. Det är därför vi reagerar så oerhört starkt mot vad den här regeringen nu driver igenom – att människor som arbetar och betalar skatt kastas ut ur landet.
Det är viktigt för oss att familjer inte splittras – därav våra starka reaktioner mot regeringen i fråga om de så kallade tonårsutvisningarna. Samtidigt är det viktigt att man har tillgång till den svenska sjukvården. Har man barn ska de ha tillgång till skola. Däremot ska man inte från dag ett fullt ut komma in i de ganska omfattande svenska ekonomiska trygghetssystemen. Det är det som gör att vi välkomnar det här förslaget.
Däremot var vi väldigt kritiska till den utredning som låg till grund för den här propositionen, för den innehöll två delar som har fått väldigt stark kritik i remissomgångarna.
Den första handlade om det som Sverigedemokraterna har lovsjungit, nämligen att människor som kommer hit ska exkluderas inte bara från de bostadsbaserade socialförsäkringarna utan dessutom från ekonomiskt bistånd från kommunerna. Det hade fått fullkomligt förödande konsekvenser, med nya fattiga människor på Sveriges gator. Vi är därför glada att regeringen valde att plocka bort det.
Den andra delen i utredningen som vi var mycket kritiska mot var att man skulle ha en retroaktiv lagstiftning, alltså att det här skulle gälla även människor som hade kommit till Sverige. Det är också bortplockat i det här förslaget, och det är det som gör att vi kan stå bakom huvuddelen av sakerna som finns i propositionen.
Det här rustar Sverige på ett bättre sätt för att ta emot större flyktingströmmar i händelse av oro i vår närhet. Det kan också ta bort det som ibland diskuteras som dragningsfaktorer. Har vi för stora förmåner? Kan det leda till att människor söker sig hit? Det var något som helt säkert fanns 2015. Men i dag, med tanke på den restriktiva linje vi har i Sverige, har det knappast stor påverkan på vart människor väljer att söka sig.
Det viktigaste för oss är dock att de här förslagen stöder arbetslinjen, det vill säga ser till att människor som kommer hit kommer in i arbetslivet betydligt snabbare.
Det finns ett antal exempel på att vi människor anpassar oss till de regelverk och inte minst de ekonomiska förutsättningar som finns. Ett väldigt tydligt exempel härifrån kammaren är de ändrade reglerna för avgångna riksdagsledamöter. Före 2014 var det fullt möjligt att som riksdagsledamot sluta i riksdagen och leva gott från 50 år till 65 år. De reglerna ändrades, och plötsligt har vi fått ett helt nytt beteende från tidigare riksdagsledamöter.
Ett annat tydligt exempel är den gymnasielag som har blivit så starkt kritiserad. Här i kammaren hanterade vi situationen att vi hade ett ganska stort antal afghanska killar som kom hit under åren 2015–2016. De fick ett otroligt tufft regelverk i form av gymnasielagen: Ni får stanna här tills ni har gjort färdigt er utbildning. Lyckas ni skaffa ett jobb när ni väl har gjort färdigt er utbildning, ja, då är ni välkomna att stanna. Annars är det bara att åka hem.
Resultatet av den lagen är väldigt tydligt: Den här gruppen har i dag en starkare anknytning till arbetsmarknaden än vad svenska ungdomar i motsvarande åldersgrupp har. Mer än 80 procent har ett fast jobb. De har inte skaffat sig akademisk utbildning, men däremot jobbar de i äldreomsorgen.
Det här är två tydliga exempel på att de regelverk som vi beslutar om här faktiskt påverkar sysselsättningsgraden och anknytningen till det svenska samhället. Det här förslaget innebär inte att människor knuffas ut i fattigdom. Det betyder att man i stället för att få de bostadsbaserade socialförsäkringarna, som ofta trillar ut per automatik, under de första åren hänvisas till kommunerna för ekonomiskt bistånd. Hos kommunerna finns en helt annan möjlighet att ställa krav och att stötta individen i att faktiskt komma ut i arbete än det gör i de statliga socialförsäkringarna, där pengarna bara trillar ut utan några som helst krav. Vi är ganska säkra på att det kommer att ha en tydlig effekt.
Det är dock två saker i det här regeringsförslaget som vi har reagerat på.
Den ena är att det är så uppenbart att det här innebär en kostnadsövervältring på kommunerna, det vill säga att det ekonomiska stöd som tidigare gavs från den statliga socialförsäkringen nu går över till kommunernas socialtjänst i form av försörjningsstöd. Där tycker vi att det skulle vara på sin plats att ända från början tydligt deklarera att det här är något som staten ska stå för genom att man ekonomiskt kompenserar kommunerna för det jobb de kommer att göra.
Den andra är att vi återigen har en lagstiftning där det i princip inte finns några ventiler, beroende på att regeringen har valt att säga att undantag från den här lagstiftningen bara får ske vid synnerliga skäl. Vi vet alla vilka konsekvenser det kommer att få – det innebär i princip aldrig några undantag. Vi hade därför hellre sett att man hade sagt att man kan göra undantag vid särskilda skäl. Det skulle ha inneburit att det i individuella fall skulle ha funnits en möjlighet att titta på andra förhållanden än de som redovisas i propositionen.
Med det sagt vill jag yrka bifall från Centerpartiets sida till reservation nummer 3.
Motion till riksdagen
2025/26:4163
av Anne-Li Sjölund m.fl. (C)
med anledning av skr. 2025/26:259 Nationell planering för transportinfrastrukturen 2026–2037
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör återkomma med en plan för att säkerställa full finansiering och ett färdigställande av hela Nya Ostkustbanan (Gävle–Härnösand) till dubbelspår senast 2035 och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Det är positivt att regeringen, till skillnad från Trafikverkets ursprungliga förslag, valt att återinföra och avsätta medel till Nya Ostkustbanan på sträckorna Gävle–Kringlan och Sundsvalls C–Dingersjö. Det visar en insikt om Ostkustbanans betydelse. Samtidigt är regeringens beslut i nationell plan otillräckligt för att infria vallöftet om ett färdigställande till 2035. En etappvis utbyggnad lämnar kvar avgörande flaskhalsar och underminerar nyttan av investeringarna. För att uppnå full systemnytta krävs ett sammanhängande dubbelspår längs hela sträckan.
Nya Ostkustbanan är en avgörande investering för hela Sveriges framtid. Den knyter samman städer och landsbygd, skapar större och mer robusta arbetsmarknader och möjliggör för människor att pendla till arbete och studier. Samtidigt är den en förutsättning för de gröna industriinvesteringarna i norr som kräver effektiva godstransporter. I ett nytt säkerhetspolitiskt läge är den dessutom kritisk för totalförsvaret och militär mobilitet inom Nato, och säkerställer att Sverige lever upp till sina åtaganden inom EU:s stomnätskorridor (TEN‑T).
Målet med Nya Ostkustbanan har från början varit 250 km/tim – samma standard som Botniabanan och Norrbotniabanan. Att bygga med lägre standard för att spara pengar riskerar att skapa en ny permanent flaskhals. 250 km/tim behövs för kortare restider, för en större arbetsmarknadsregion och för att investeringen ska ge full effekt.
Projektet har en hög planmognad och att inte fullfölja utbyggnaden vore ett slöseri med planeringsresurser. Regeringen har själv öppnat för att utreda alternativa finansieringsformer. Denna möjlighet måste nu användas för att infria löftet och säkra ett färdigställande till 2035. Regeringen bör därför skyndsamt återkomma med en plan för detta.
Anne-Li Sjölund (C)
Helena Lindahl (C)
Anders W Jonsson (C)
Motion till riksdagen
2025/26:4161
av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C)
med anledning av prop. 2025/26:264 Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en vandelsprövning i den föreslagna utformningen inte ska kunna ligga till grund för utvisning och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att begreppet vandel bör ersättas med begreppet skötsamt och hederligt levnadssätt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör krävas systematiska och återkommande fall för att ett uppehållstillstånd ska kunna dras in på grund av icke brottsligt beteende eller mindre förseelser som bötesbrott och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör införas en rimlig tidsgräns, där mindre förseelser preskriberas efter en viss tid och inte kan ligga en person till last för evigt, och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
För Centerpartiet är ordning och reda och medmänsklighet i migrationspolitiken en grundprincip. Det innebär att ett nej måste vara ett nej, men också att ett ja måste vara ett ja. De som följer reglerna, arbetar och gör rätt för sig ska kunna veta att det beslut de fått från staten gäller. Vi ser därför med stor oro på hur regeringen och Sverigedemokraterna steg för steg urholkar tryggheten för dem som sköter sig och bidrar. Ett tydligt exempel på det är att permanenta uppehållstillstånd ska kunna rivas upp och att människor som arbetar och försörjer sig riskerar utvisning på grund av godtyckliga lönegolv. Tonåringar som växt upp i Sverige kastas ut. Centerpartiet menar att politiken måste kombinera medmänsklighet med ordning och reda, där den som sköter sig och bidrar till samhället också ska ges en tydlig och trygg väg framåt och inte behöva leva i konstant ovisshet och rädsla för att när som helst kunna utvisas. Regeringen skapar oreda i migrationspolitiken och missar individernas perspektiv, vilket skadar Sverige i grunden.
Centerpartiet delar regeringens grundinställning att det ska få konsekvenser för den som inte följer de lagar och regler som gäller i Sverige. Att neka eller återkalla ett uppehållstillstånd är en av de mest ingripande åtgärder som staten kan vidta mot en enskild. Det ska därför göras med stor noggrannhet och baseras på tydliga, förutsägbara och rättssäkra grunder. Vi anser att personer som brister i regelefterlevnad ska kunna få sitt uppehållstillstånd nekat eller återkallat. Detta gäller exempelvis vid missbruk av välfärdssystemen, vid association med kriminalitet eller extremism såsom samröre med kriminella nätverk eller våldsbejakande organisationer, vid uppvisande av en tydlig ovilja att göra rätt för sig gällande skulder eller om en person utgör ett hot mot allmän ordning eller säkerhet. Av denna anledning ställer vi oss bakom propositionen. Däremot gör vi det med tydliga reservationer. Regeringens proposition uppvisar allvarliga brister i fråga om rättssäkerhet, proportionalitet och förutsebarhet. Förslagen riskerar att leda till godtycke och skapar en fundamental otrygghet för individer som har byggt sina liv i Sverige. Det är mycket allvarligt.
Ersätt det otydliga vandelsbegreppet
Regeringen föreslår att ett ”vandelskrav” ska återinföras i utlänningslagen. Begreppet vandel är inte ett vedertaget juridiskt begrepp och är politiskt diffust, oklart och ålderdomligt. Det skapar en betydande rättsosäkerhet för den enskilde. Problemet förstärks av att regeringen, trots kraftig kritik, väljer att inte kodifiera begreppets innebörd i lagtexten, utan förlitar sig på allmänt hållna formuleringar i förarbetena.
Lagrådet har riktat skarp kritik mot just detta och understrukit att det strider mot legalitetsprincipen. Lagrådet skriver:
Ett problem är att de preciseringar som nu nämnts endast framgår av motiven, inte av lagtexten som inskränker sig till att använda begreppet vandel, som helt saknar normativ karaktär, eller till att på olika sätt ange att det ska vara fråga om bristande vandel, som får sägas vara en allmänt hållen och relativt vittomfattande bestämning. Det innebär att en enskild genom att endast läsa lagen inte kan förstå vad som i detta sammanhang kan leda till negativa konsekvenser för honom eller henne … [E]n så ingripande åtgärd som återkallelse av ett tillstånd bör ha tydligt stöd i lag.
Centerpartiet anser att diffust begrepp som vandel inte ska kunna ligga till grund för utvisning. Vi anser i tillägg att begreppet vandel bör utmönstras och ersättas med det mer ändamålsenliga begreppet ”skötsamt och hederligt levnadssätt”. Riksdagen har nyligen beslutat att detta begrepp ska utgöra grunden för prövningen vid förvärv av svenskt medborgarskap. Det är rimligt att sträva efter en mer enhetlig och förutsägbar vokabulär i migrationslagstiftningen. Även om vi anser att även dessa begrepp måste kodifieras tydligare i lagtext är de mer lämpliga eftersom praxis i större utsträckning har kunnat utvecklas kring deras innebörd. Motiven i förarbetena till propositionen om skärpta krav för medborgarskap var dessutom betydligt mer utförliga än vad som presenterats för vandelsbegreppet i detta fall.
Krav på systematik och proportionalitet
Propositionen öppnar för att även enstaka mindre förseelser eller ett icke kriminaliserat beteende ska kunna leda till den mycket ingripande åtgärden att ett uppehållstillstånd återkallas. Flera remissinstanser, däribland Brottsförebyggande rådet, Institutet för mänskliga rättigheter och Civil Rights Defenders, har varnat för att förslagen saknar proportionalitet och riskerar att leda till godtyckliga och rättsosäkra bedömningar.
Centerpartiet anser att det måste finnas en tydlig proportionalitet. Att en person vid enstaka tillfällen har en obetald skuld, har fått ett återkrav från en myndighet eller har begått ett bötesbrott kan inte rimligen leda till att en persons hela liv i Sverige rycks undan. Redan i dag finns exempel där personer får avslag på uppehållstillstånd för så lite som två fortkörningsböter. Det är uppenbart orimligt. Att stärka kravet på hederlighet och skötsamhet än mer genom begreppet vandel kan inte försvaras.
Medan det är rimligt att utvisa personer som begått grövre brottslighet måste det för mindre förseelser och icke brottsligt agerande krävas att det rör sig om systematiska och återkommande fall som visar på en uppenbar ovilja att följa svenska lagar och regler.
Inför en tidsgräns för mindre förseelser
En grundläggande rättssäkerhetsprincip är att gamla försyndelser inte ska kunna ligga en person till last för evigt. Propositionens förslag om en helhetsbedömning där även mindre allvarlig brottslighet långt tillbaka i tiden kan vägas in skapar en orimlig situation. En person som begått ett mindre allvarligt brott för många år sedan och därefter har levt ett skötsamt liv ska inte behöva leva med risken att denna gamla händelse plötsligt blir avgörande för rätten att stanna i Sverige.
Flera remissinstanser har påpekat de rättsosäkra konsekvenserna av att inte ha tydliga tidsramar. Det måste finnas en rimlig bortre gräns för när mindre allvarlig brottslighet kan beaktas. Centerpartiet föreslår därför att det införs en preskriptionstid. Efter en viss tid av skötsamt leverne ska mindre allvarlig brottslighet, såsom enstaka, inte längre kunna ingå i en helhetsbedömning vid prövning av uppehållstillstånd. Detta skapar förutsägbarhet för den enskilde och ligger i linje med principen om rehabilitering som är central i Sveriges rättssystem.
Niels Paarup-Petersen (C)
Madeleine Atlas (C)
Anders W Jonsson (C)
Motion till riksdagen
2025/26:4160
av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C)
med anledning av prop. 2025/26:265 Skärpta regler om uppsikt och förvar
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barn enbart ska kunna placeras i förvar om de är barnsäkrade, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa villkoren för kvinnor och hbtqi-personer i förvaren och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barn endast ska få frihetsberövas i absoluta undantagsfall och under kortast möjliga tid och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Migrationsverket bör få i uppdrag att säkerställa att barn som befinner sig i ett förvar får sin rätt till lek och familjeliv tillgodosedd och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
För Centerpartiet är ordning och reda och medmänsklighet i migrationspolitiken en grundprincip. Det innebär att ett nej måste vara ett nej, men också att ett ja måste vara ett ja. De som följer reglerna, arbetar och gör rätt för sig ska kunna veta att det beslut de fått från staten gäller. Vi ser därför med stor oro på hur regeringen och Sverigedemokraterna steg för steg urholkar tryggheten för dem som sköter sig och bidrar. Permanenta uppehållstillstånd ska kunna rivas upp och människor som arbetar och försörjer sig riskerar utvisning på grund av godtyckliga lönegolv. Tonåringar som vuxit upp i Sverige kastas ut. Centerpartiet menar att politiken måste kombinera medmänsklighet med ordning och reda, där den som sköter sig och bidrar till samhället också ska ges en tydlig och trygg väg framåt, inte behöva trippa på tå i osäkerhet för att när som helst kunna utvisas. Regeringen skapar oreda i migrationspolitiken och missar individernas perspektiv, vilket skadar Sverige i grunden.
En fungerande återvändandeprocess är en central del av en hållbar migrationspolitik. Vi välkomnar därför propositionen om skärpta regler om uppsikt och förvar. Det är positivt att regeringen inför alternativ till förvar som är mindre ingripande. Införandet av fler och mer differentierade åtgärder, såsom utökad uppsikt, är ett viktigt steg som kan innebära att färre individer, och i synnerhet färre barnfamiljer, behöver frihetsberövas. Förvar ska alltid vara en sista utväg. Vidare välkomnar vi att rätten till offentligt biträde stärks genom att det införs en ovillkorlig rätt till biträde för alla barn som tas i förvar, vilket är en central rättssäkerhetsreform. Att lagen förtydligar att familjesammanhållning ska vara huvudregel och att barn i förvar som regel ska erbjudas boende tillsammans med sin familj är likaså en välkommen förändring. Slutligen är det bra att lagen betonar att mindre ingripande åtgärder alltid ska prövas först och att proportionalitetsprövningen ska vara särskilt rigorös när det gäller barn, vilket är en nödvändig skärpning som stärker den enskildes rättigheter.
Även om vi välkomnar propositionen har vi samtidigt några invändningar som vi anser behöver tillkännages för regeringen. I synnerhet handlar det om att säkerställa att barns, flickors och kvinnors samt hbtqi-personers utsatthet i försvaren och på återvändandecentren tas på största allvar.
Barnets bästa måste väga tyngre
Trots de positiva inslagen ser vi med oro på att propositionens förslag i praktiken riskerar att leda till att barn frihetsberövas i större utsträckning och under längre tid. Även om förvarstiderna för vissa kategorier barn förkortas, utökas möjligheterna att ta barn i förvar. För Centerpartiet är det avgörande att barnets bästa alltid väger tyngst. Vi menar att regeringens förslag inte fullt ut lever upp till de höga krav som barnkonventionen, som är svensk lag, ställer på att frihetsberövande av barn endast får ske i absoluta undantagsfall och för kortast möjliga tid. Att frihetsberöva ett barn är en extremt ingripande åtgärd med bevisat negativa konsekvenser för barnets hälsa och utveckling.
Barnanpassade förvar – en absolut förutsättning
Om ett barn, i ett absolut undantagsfall, ändå måste tas i förvar är det oacceptabelt att detta sker i en miljö som inte är anpassad för ett barns behov. Att spärra in ett barn utan att tillgodose dess grundläggande rätt till lek, utveckling, socialt umgänge och kontakt med sin familj är ovärdigt. Ett förvar för barn kan inte se ut som ett förvar för vuxna. Lokalerna måste vara trygga, anpassade och stimulerande. Det måste finnas tillgång till utemiljö och natur och möjlighet till meningsfulla aktiviteter. Vi anser därför att regeringen måste säkerställa att förvar som används för barn är fullt ut barnsäkrade och barnanpassade, vad gäller både den fysiska miljön och personalens kompetens.
Därför bör riksdagen ställa sig bakom det som anförs i motionen om att förvar enbart ska kunna användas för barn om de är barnsäkrade och tillkännage detta för regeringen.
Säkerställ barns rätt till lek och familjeliv
Det räcker inte med att lokalerna är anpassade. Det måste finnas en tydlig skyldighet för Migrationsverket att aktivt säkerställa att barn som befinner sig på ett förvar får sina rättigheter enligt barnkonventionen tillgodosedda. Detta inkluderar rätten till lek och fritid (artikel 31) och rätten att upprätthålla kontakt med sin familj (artikel 9). Dessa rättigheter får inte bli beroende av den enskilda anläggningens resurser eller personalens godtycke, utan måste vara en lagstadgad och garanterad del av vistelsen.
Därför bör riksdagen ställa sig bakom det som anförs i motionen om att Migrationsverket bör få i uppdrag att säkerställa att barn som befinner sig på ett förvar får sin rätt till lek och familjeliv tillgodosedd och tillkännage detta för regeringen.
Villkoren för kvinnor och hbtqi-personer på förvaren
Centerpartiet ser med stor oro på den särskilda utsatthet som kvinnor och hbtqi-personer möter i Migrationsverkets förvar, en oro som delas av flera tunga remissinstanser som RFSL och Jämställdhetsmyndigheten. Dessa grupper är redan överrepresenterade när det gäller utsatthet för våld, hot och trakasserier, en risk som förstärks i en sluten och ofta heteronormativ miljö som ett förvar utgör. Det finns en uppenbar fara att våld och förtryck, inklusive hedersrelaterat sådant, kan fortsätta eller eskalera inom förvaren, särskilt då intagna kan komma från länder med starkt repressiva normer mot just kvinnor och hbtqi-personer. Att frihetsberöva människor utan att kunna garantera deras grundläggande säkerhet är oacceptabelt.
Regeringen måste därför säkerställa att Migrationsverkets arbete präglas av ett konsekvent rättighets- och säkerhetsperspektiv för dessa grupper. Detta kräver mer än allmänna riktlinjer; det kräver konkreta åtgärder. Det handlar om att säkerställa personal med hög kompetens om hbtqi-personers livsvillkor och våldsutsatthet, att det finns tillgång till säkra boendealternativ inom förvaren som kan separera individer vid hotbild samt att riskbedömningar inte utgår från heteronormativa antaganden som osynliggör våld i samkönade relationer eller utsatthet för transpersoner. En migrationspolitik som är både human och rättssäker får inte skapa nya, farliga miljöer för dem som redan är bland de mest utsatta.
En oöverskådlig situation för myndigheterna
Slutligen ser vi en bredare problematik. Regeringen genomför nu ett stort antal förändringar i migrationslagstiftningen på kort tid. Detta skapar ett lapptäcke av nya regler so m riskerar att bli oöverskådligt och svårt att hantera för Migrationsverket, Polismyndigheten och domstolarna. Risken är uppenbar att den samlade effekten blir rättsosäkerhet och minskad effektivitet – motsatsen till regeringens uttalade mål. En politik som präglas av ”ordning och reda” kräver ett genomtänkt, sammanhållet och förutsebart regelverk.
Vi står fast vid att en reglerad invandring är nödvändig, men vi får aldrig kompromissa med grundläggande humanitära principer och respekten för den enskilda människan. Särskilt när barn är inblandade måste försiktighetsprincipen och barnets bästa vara överordnat allt annat.
Niels Paarup-Petersen (C)
Madeleine Atlas (C)
Anders W Jonsson (C)
Motion till riksdagen
2025/26:4159
av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C)
med anledning av prop. 2025/26:263 Stärkt återvändandeverksamhet
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen antar 17 kap. 6 § regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) med den ändringen att uppgiftsskyldigheten ska gälla när det finns starka skäl att anta att en utlänning saknar rätt att vistas i Sverige.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att uppgiftsskyldigheten ligger på myndighetsnivå och inte enskilda tjänstepersoner och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att sidoinformationen begränsas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om proportionalitetsprincipen vid omhändertagande av elektronisk utrustning och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
För Centerpartiet är ordning och reda och medmänsklighet i migrationspolitiken en grundprincip. Det innebär att ett nej måste vara ett nej, men också att ett ja måste vara ett ja. De som följer reglerna, arbetar och gör rätt för sig ska kunna veta att det beslut de fått från staten gäller. Vi ser därför med stor oro på hur regeringen och Sverigedemokraterna steg för steg urholkar tryggheten för dem som sköter sig och bidrar. Permanenta uppehållstillstånd ska kunna rivas upp och människor som arbetar och försörjer sig riskerar utvisning på grund av godtyckliga lönegolv. Tonåringar som växt upp i Sverige kastas ut. Centerpartiet menar att politiken måste kombinera medmänsklighet med ordning och reda, där den som sköter sig och bidrar till samhället också ska ges en tydlig och trygg väg framåt, inte behöva trippa på tå i osäkerhet för att när som helst kunna utvisas. Regeringen skapar oreda i migrationspolitiken och missar individernas perspektiv, vilket skadar Sverige i grunden.
En central del i en ordnad migrationspolitik är att ett nej innebär att man ska återvända. För att upprätthålla legitimiteten i asylsystemet är det avgörande att av- och utvisningsbeslut kan verkställas på ett effektivt och rättssäkert sätt. Vi delar därför regeringens målsättning i proposition 2025/26:263 Stärkt återvändandeverksamhet att ge Migrationsverket och Polismyndigheten fler och bättre verktyg för detta ändamål. Vi ser också positivt på att regeringen, till skillnad från tidigare utredningsförslag, har avstått från att införa en generell informationsplikt för anställda inom skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård, vilket var en av våra centrala invändningar. Vi betonar dock att förslaget, så som det är utformat av regeringen, riskerar att öppna upp för en godtycklig bedömning kring vilka personer som i slutänden ska anmälas. Därför föreslår vi att formuleringen ”(…) om det finns anledning att anta att han eller hon inte har rätt att vistas i Sverige” ersätts av lydelsen ”(…) om det finns starka skäl att anta att han eller hon inte har rätt att vistas i Sverige”.
Propositionen är i huvudsak välbalanserad, men innehåller samtidigt delar som väcker allvarliga frågor kring rättssäkerhet, ansvarsfördelning, proportionalitet och skyddet för den personliga integriteten. Dessa synpunkter förs fram mer utförligt medan.
Uppgiftsskyldigheten ska ligga på myndighetsnivå
Även i propositionens mer avgränsade form kvarstår en betydande oklarhet kring ansvarsfrågan. Flera tunga remissinstanser, däribland Kriminalvården, Saco och Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR), har varnat för de negativa konsekvenser som kan uppstå om enskilda tjänstepersoner påläggs ett personligt ansvar för att anmäla papperslösa. Det riskerar att skapa en ohållbar arbetsmiljö, försvåra rekrytering till viktiga samhällsfunktioner och skada det grundläggande förtroendet mellan medborgare och offentliganställda.
Regeringens svar, att detta ska regleras i respektive myndighets arbetsordning och att ingen ändring sker i tjänstemannaansvaret, är otillräckligt för att tillmötesgå denna oro. En arbetsordning kan ändras och ger inte det skydd som krävs. Centerpartiet anser att det krävs ett lagstadgat förtydligande. Ansvaret för informationsutbytet måste otvetydigt ligga på myndigheten som juridisk person. För att säkerställa detta och skapa trygghet för de anställda bör det i lagen införas en bestämmelse som anger att en myndighet inte får delegera ansvaret för informationsdelningen till enskilda tjänstepersoner.
Därför bör riksdagen ställa sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att uppgiftsskyldigheten ligger på myndighetsnivå och inte på enskilda tjänstepersoner och tillkännage detta för regeringen.
Mängden sidoinformation måste begränsas
Även om regeringen har begränsat förslaget till ett fåtal myndigheter och undantagit exempelvis hälso- och sjukvård, skola och socialtjänst, kvarstår betydande risker för indirekta effekter genom den samverkan som sker mellan myndigheter. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) lyfter den alarmerande risken att exempelvis förlossningsvården indirekt kan påverkas. Om papperslösa gravida kvinnor av rädsla för att bli angivna undviker att söka nödvändig vård för sig själva och sina ofödda barn, får det fruktansvärda konsekvenser. Detta är en oacceptabel risk som regeringen måste eliminera.
Vidare är definitionen av vilken information som ska lämnas, så kallad sidoinformation, alltför vid och otydlig. Både TCO och Saco har påpekat att det är oklart vilken information som omfattas. Formuleringen att information ska lämnas om ”de omständigheter som ligger till grund för myndighetens antagande” öppnar för godtyckliga och alltför vida tolkningar. Detta riskerar att leda till att en stor mängd integritetskänslig information delas utan att det är proportionerligt eller nödvändigt.
Särskilt allvarligt är detta när barn är inblandade. Flera remissinstanser har, liksom Centerpartiet, ifrågasatt om regeringens förslag är förenligt med barnkonventionen, som är svensk lag. Risken finns att en ökad efterforskning av personuppgifter leder till en mer omfattande spridning av information om barn än vad som är avsett. Barnets bästa måste alltid beaktas och väga tungt.
Regeringen måste därför återkomma med ett förslag som kraftigt begränsar och tydliggör vilken sidoinformation som får delas. Tolkningsutrymmet måste minimeras för att värna den personliga integriteten och förhindra att känslig information sprids i onödan. Särskilda hänsyn måste tas för att skydda barns integritet och säkerställa att barnets bästa alltid kommer i första hand.
Därför bör riksdagen ställa sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att sidoinformationen begränsas och tillkännage detta för regeringen.
Proportionalitet vid omhändertagande av elektronisk utrustning
I propositionen föreslås att elektronisk kommunikationsutrustning, som mobiltelefoner, ska kunna omhändertas i upp till tre månader för att klarlägga en persons identitet. Detta är en avsevärd förlängning från den tid som normalt gäller vid liknande ingripanden, där tidsfristen ofta är 24 eller 48 timmar. En mobiltelefon är i dag ett centralt verktyg för en individs liv, för allt från bankärenden och biljettköp till kontakt med familj och omvärld. Att bli av med sin telefon i upp till tre månader är ett synnerligen ingripande åtgärd.
Lagrådet har i sitt yttrande över förslaget (prop. 2025/26:263 bilaga 10) påpekat att denna långa tidsfrist inte verkar vara motiverad av utredningens komplexitet, utan snarare av långa handläggningstider hos polisens tekniker. Att administrativa brister hos en myndighet ska motivera ett sådant djupt ingrepp i en enskilds liv och frihet är inte proportionerligt. Proportionalitetsprincipen, som är grundlagsfäst, kräver att en ingripande åtgärd endast får användas om den står i rimlig proportion till syftet. I lagtexten måste det därför tydliggöras att en mindre ingripande åtgärd alltid ska användas om den är tillräcklig. En omhändertagandetid på upp till tre månader kan inte anses stå i rimlig proportion till ändamålet.
Därför bör regeringen återkomma med ett förslag som bättre balanserar myndigheternas behov med den enskildes rättigheter och som säkerställer att proportionalitetsprincipen får fullt genomslag. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Oklart behov av ny lagstiftning
Vi vill avslutningsvis också betona att det råder vis oklarhet kring behovet av vidare lagstiftning i fråga om informationsplikt. För bara ett år sedan, den 1 april 2025, trädde ny lagstiftning i kraft genom propositionen Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen (prop. 2024/25:65). Den lagen ger myndigheter en omfattande skyldighet att dela information med varandra för att bl.a. bekämpa brott, vilket inkluderar att motverka att personer vistas illegalt i landet. Även om vi ställer oss bakom propositionen hade vi önskat att regeringen utvärderar befintlig lagstiftning och identifierar behovet av kompletteringar innan man föreslår ny sådan. Det är avgörande för att lagstiftningen ska vara träffsäker.
Niels Paarup-Petersen (C)
Madeleine Atlas (C)
Anders W Jonsson (C)
Motion till riksdagen
2025/26:4157
av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C)
med anledning av prop. 2025/26:262 Utmönstring av permanent uppehållstillstånd och anpassning av svensk rätt till EU:s migrations- och asylpakt
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte ta bort möjligheten att beviljas permanent uppehållstillstånd för vissa grupper och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förtydligande av hur kravet på välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd ska tolkas och tillämpas och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda möjligheten att bevilja längre tidsbegränsade uppehållstillstånd än miniminivån i EU-rätten för att värna proportionaliteten och rättssäkerheten och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa tillgången till offentligt biträde under asylprocessen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att värna EU:s migrations- och asylpakts grundsyfte om ett enhetligt ramverk och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
För Centerpartiet är ordning och reda och medmänsklighet i migrationspolitiken en grundprincip. Det innebär att ett nej måste vara ett nej, men också att ett ja måste vara ett ja. De som följer reglerna, arbetar och gör rätt för sig ska kunna veta att det beslut de fått från staten gäller. Vi ser därför med stor oro på hur regeringen och Sverigedemokraterna steg för steg urholkar tryggheten för dem som sköter sig och bidrar. Permanenta uppehållstillstånd ska kunna rivas upp och människor som arbetar och försörjer sig riskerar utvisning på grund av godtyckliga lönegolv. Tonåringar som växt upp i Sverige kastas ut. Centerpartiet menar att politiken måste kombinera medmänsklighet med ordning och reda, där den som sköter sig och bidrar till samhället också ska ges en tydlig och trygg väg framåt, inte behöva trippa på tå i osäkerhet för att när som helst kunna utvisas. Regeringen skapar oreda i migrationspolitiken och missar individernas perspektiv, vilket skadar Sverige i grunden.
Centerpartiet har varit en pådrivande kraft för en gemensam europeisk migrationspolitik som bygger på solidaritet, ansvar och rättssäkerhet. EU:s migrations- och asylpakt, som förhandlades fram under Sveriges ordförandeskap, är ett viktigt steg i den riktningen. Pakten är bindande och måste implementeras i svensk lag. Därför ställer vi oss i grunden bakom propositionens huvudsakliga syfte att anpassa svensk rätt till pakten.
Däremot är vi djupt kritiska till hur regeringen på flera punkter väljer att gå längre än vad EU kräver och driver igenom ett paradigmskifte som präglas av misstro och bristande respekt för individen. Lagrådet har riktat exceptionellt skarp kritik mot beredningen och framhållit att förslagen präglas av ett ”utpräglat mekaniskt förhållningssätt” där regeringen ”inte på någon punkt anlägger ett flyktingperspektiv eller ser till den enskilda människan”. Denna kritik är allvarlig och måste tas på största allvar. Vi ska ha ordning och reda i migrationspolitiken, men vi måste också se till människan när vi stiftar lag.
Utmönstring av permanent uppehållstillstånd för vissa grupper
Regeringens förslag innebär att möjligheten att beviljas permanent uppehållstillstånd för vissa grupper helt tas bort. Utmönstringen föreslås gälla för en person som är alternativt skyddsbehövande eller vidarebosatt, flykting, har ställning som varaktigt bosatt i Sverige, beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter, beviljas uppehållstillstånd på grund av vissa bestående verkställighetshinder, eller beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till en sådan person som tidigare haft uppehållstillstånd utifrån ovan.
Centerpartiet står för en migrationspolitik som är både återhållsam och smart. Det innebär ordning och reda i asylsystemet, men också ett obevekligt fokus på jobb, språk och integration från dag ett. Sverige ska vara ett land där den som arbetar och bidrar också får stanna. För den som gör rätt för sig måste det finnas rimliga och förutsägbara vägar in i samhället. Regeringens förslag är därför fel väg att gå. Det är ett ogenomtänkt förslag som skapar otrygghet och motverkar integration.
Ett betydande problem är att förslaget inte tagits fram på ett ordnat och förutsättningslöst sätt. Kritiken mot beredningsprocessen delas av Lagrådet, som i sitt yttrande skriver följande: ”En förenklad syn på flyktinginvandring har lett till förslag som är otillräckligt genomlysta och brister i den demokratiska förankring som remissförfarandet är avsett att säkerställa. Beredningsarbetet är alltså behäftat med allvarliga brister.”
Lagrådet fördjupar sin kritik genom att konstatera att hela utredningen varit politiskt styrd från start. Uppdraget har inte handlat om att förutsättningslöst finna de bästa lösningarna för integration, utan om att juridiskt tvinga igenom de ställningstaganden som redan gjorts i Tidöavtalet. Fokus har legat på att hitta den absoluta miniminivå som EU-rätten tillåter, i stället för att analysera vad som faktiskt skulle minska utanförskapet och förbättra integrationen. När en utredning inte får utvärdera en fråga, utan enbart får i uppdrag att genomföra en på förhand bestämd politik, blir en konstruktiv och demokratisk beredning enligt regeringsformen omöjlig.
En förutsägbar väg till permanent uppehållstillstånd är en viktig förutsättning för att så småningom kunna bli svensk medborgare och fullt ut bli en del av vårt samhälle. Regeringens modell försvårar denna väg. Ett system där människor tvingas leva med en serie korta, tidsbegränsade tillstånd, utan en tydlig möjlighet att nå en permanent status, skapar en ständig oro som drabbar individer och familjer. Denna ständiga osäkerhet riskerar att leda till fler fall av s.k. tonårsutvisningar, där unga som rotat sig i Sverige under sin uppväxt tvingas lämna landet när deras tidsbegränsade tillstånd löper ut vid 18-årsdagen. Sverige har även i Haagkonventionen garanterat permanenta uppehållstillstånd till adopterade barn från andra länder. Hur denna garanti ska uppfyllas om permanenta uppehållstillstånd ska utmönstras helt är med lagändringarna mycket oklart.
Denna otrygghet minskar incitamenten att investera i sin framtid, lära sig språket, utbilda sig och bli en del av det svenska samhället.
Samtidigt medför förslaget en omfattande byråkratisk och ineffektiv börda för Migrationsverket. När möjligheten att nå en slutgiltig, permanent status tas bort, tvingas systemet till upprepade omprövningar som kommer att sluka enorma resurser och leda till ännu längre handläggningstider.
Otryggheten stannar inte där. Tidöpartierna har även utrett idén att kunna återkalla redan beviljade permanenta uppehållstillstånd. Även om förslaget tillfälligt lagts på is efter massiv kritik kvarstår risken. För Centerpartiet är detta en oacceptabel tanke. Det skulle innebära ett frontalangrepp på rättsprincipen att gynnande beslut inte godtyckligt kan rivas upp, och skapa en massiv otrygghet för tusentals människor.
Sammantaget är regeringens förslag dåligt genomarbetat, rättsosäkert och skadligt för integrationen. Det skapar en byråkratisk börda som försvårar för människor att bli en del av Sverige och slår undan benen för Migrationsverkets möjlighet att arbeta effektivt. Därför motsätter vi oss regeringens förslag.
Kvotflyktingar måste fortsatt kunna få permanent uppehållstillstånd
Än mer allvarligt är att regeringen föreslår att möjligheten för kvotflyktingar – de allra mest utsatta som valts ut av FN:s flyktingorgan UNHCR – att beviljas permanent uppehållstillstånd (PUT) ska utmönstras. Det är både obegripligt och inhumant.
Detta är en grupp som genomgår en noggrann prövning redan innan de kommer till Sverige och som Sverige har ett särskilt ansvar för. Att frånta dem tryggheten med ett permanent uppehållstillstånd motverkar integration och skapar en onödig osäkerhet. Regeringen argumenterar för att ett enhetligt regelverk är önskvärt, men ignorerar de starka skäl som finns för att just denna grupp ska särbehandlas. Centerpartiet anser att förslaget att försämra deras villkor går i helt fel riktning.
Regeringen föreslår att kravet på PUT för att få medborgarskap ska ersättas med ett krav på ”välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd”. Hur detta ska tolkas är oklart och skapar rättsosäkerhet.
Som Lagrådet påpekar brister förslaget i proportionalitet och ser inte till den enskilda människan. Regeringen bör därför återkomma med ett förtydligande av hur det nya kravet ska tolkas samt utreda möjligheten till längre tidsbegränsade uppehållstillstånd för att värna rättssäkerheten.
Säkra rätten till offentligt biträde
Regeringens förslag att kraftigt begränsa rätten till offentligt biträde är oacceptabelt och ett hot mot rättssäkerheten. Att ersätta ett fullvärdigt juridiskt stöd under hela processen hos Migrationsverket med som utgångspunkt endast två timmars kostnadsfri rådgivning är en dramatisk försämring. När man prövas av rättsstaten Sverige ska man också kunna lita på att det sker rättssäkert.
Asylprocessen är komplex och för den enskilde, som ofta är i en mycket utsatt situation, är det avgörande att få professionell hjälp för att kunna presentera sina skyddsskäl på ett korrekt och fullständigt sätt. Flera tunga remissinstanser, inklusive JO och Justitiekanslern, har varnat för att förslaget kommer att få stora negativa konsekvenser för rättssäkerheten och leda till att tyngdpunkten i processen förskjuts till domstolarna, vilket är ineffektivt och kostsamt.
Även Lagrådets kritik är omfattande. De ifrågasätter att rätten till offentligt biträde ska sänkas till EU:s miniminivå och understryker behovet av en ”ventil” för att skydda enskilda, inte minst med hänsyn till barnkonventionen. Lagrådet pekar också på det orimliga i de strikta tidsgränserna, som strider mot god advokatsed och riskerar att lämna människor i nöd utan det stöd de har rätt till.
Förslaget är särskilt allvarligt för utsatta grupper som ensamkommande barn och hbtqi-personer. Centerpartiet anser att rätten till ett kvalificerat juridiskt biträde genom hela asylprocessen är en grundläggande rättighet som inte får urholkas.
Oklar utökning av gränsförfarandet
Propositionen föreslår att Sverige ska tillämpa det s.k. gränsförfarandet i fler fall än vad EU-rätten kräver, utan att det finns en tillräcklig analys av varför detta är nödvändigt eller vilka konsekvenserna blir.
Ett gränsförfarande är en påskyndad process med snäva tidsramar som innebär inskränkningar i den sökandes rörelsefrihet. Flera remissinstanser har varnat för att en utökad tillämpning riskerar att leda till rättsosäkra bedömningar, särskilt för sårbara personer vars skyddsbehov är komplexa och kräver mer tid för utredning.
Att fatta så ingripande beslut utan ett gediget underlag är ansvarslöst. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en grundlig analys och ett förtydligande av vilka specifika fall som ska omfattas av ett utökat gränsförfarande och varför detta är proportionerligt och nödvändigt.
Värna paktens gemensamma grund
Syftet med EU:s migrations- och asylpakt var att skapa ett mer förutsägbart, enhetligt och solidariskt system för hela unionen.
När regeringen nu på flera punkter väljer att inte bara anpassa svensk lag till EU-rättens miniminivå, utan även att införa nationella särlösningar som är stramare än nödvändigt, riskerar man att urholka den gemensamma grunden. Detta kan på sikt leda till just den typ av ojämn ansvarsfördelning och ”asylum shopping” som pakten var avsedd att motverka. Det är problematiskt om Sverige agerar på ett sätt som undergräver det långsiktiga målet om en gemensam och hållbar europeisk migrationspolitik.
Niels Paarup-Petersen (C)
Madeleine Atlas (C)
Anders W Jonsson (C)
Motion till riksdagen
2025/26:4110
av Martin Ådahl m.fl. (C)
med anledning av prop. 2025/26:100 2026 års ekonomiska vårproposition
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1 Sammanfattning av Centerpartiets vårmotion för 2026: Jobben ska bli fler, utsläppen ska ned och välfärden ska fungera i hela landet
1.1 Jobben ska bli fler
1.1.1 Fler jobb med växande företag
1.1.2 Skräddarsydd utbildning för alla svenskar
1.2 Utsläppen – och fossilberoendet – ska ned
1.2.1 Fler hushåll måste få råd att ta sig ur fossilfällan
1.2.2 Låt industrin ta ledningen i omställningen
1.3 Välfärden och tryggheten ska fungera i hela landet
2 Inledning: Jobben ska bli fler och utsläppen ska ned. Få fart på Sveriges ekonomi med en jobb-boost och bryt det dyra och skadliga fossilberoendet
2.1 Jobb-boost för att jobben ska bli fler
2.2 Bryt det dyra och skadliga fossilberoendet
2.3 Reformtabell
3 Centerpartiets inriktning för den ekonomiska politiken
3.1 Det ekonomiska läget
3.2 Jobben ska bli fler
3.2.1 Sänk kostnaderna för att anställa, rejält och permanent
3.2.2 Förenklade jobb
3.2.3 Skattefria sommarjobb
3.2.4 SAO-jobb
3.2.5 Skräddarsydd utbildning för alla svenskar
3.2.6 Studentmedarbetare
3.2.7 Storsatsning på yrkesutbildningar
3.2.8 Integration
3.3 Utsläppen ska ned
3.3.1 Dubbel miljöbilsbonus, till fem gånger fler
3.3.2 Storsatsning på klimatpremier för ellastbilar
3.3.3 Laddinfrastruktur i hela landet
3.3.4 Säkra elförsörjningen – bygg kablarna till havsvindkraften
3.3.5 Fullständig återföring av vindkraftsskatten till kommunerna
3.3.6 Stärk Konkurrensverket
3.4 Välfärden ska fungera i hela landet
3.4.1 Skolfrånvaroteam efter finsk modell
3.4.2 Satsa på ungas psykiska hälsa
3.4.3 Ett matlyft för våra äldre
3.4.4 IVF: ge fler möjlighet att få första barnet – och syskon
3.4.5 Krisstöd – och stärkt konkurrenskraft med sänkt gårdsskatt för svenska matproducenter
3.4.6 Innovationsstöd bränsle från jord och skog
3.4.7 Rädda nattågen
3.4.8 Sänkta färjepriser för gotlänningar
3.4.9 Korta köerna på Migrationsverket
3.4.10 Satsa på civilsamhället: på föreningsliv, idrott, friluftsliv, folkbildning och samlingslokaler
3.4.11 Lys upp landsbygden
3.4.12 Polisen ska finnas på gator och torg – i alla utsatta områden
3.4.13 Avhopparverksamhet för barn och unga, flickor och kvinnor
3.4.14 Inrätta ekokrim för att jaga gängens pengar
3.4.15 Kvinnors trygghet
3.4.16 Ännu inget beslut att flytta civila underrättelsemyndigheten och inrätta en civil underrättelsetjänst
4 Det finanspolitiska ramverket och de offentliga finanserna
4.1 Inriktning för framtida finansiering
4.2 En första bedömning av utgiftstakets nivå för 2028
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som föreslås i motionen.
1 Sammanfattning av Centerpartiets vårmotion för 2026: Jobben ska bli fler, utsläppen ska ned och välfärden ska fungera i hela landet
Centerpartiets vårbudget möter de akuta problemen i svensk ekonomi, som nu förvärras av Irankrisen – arbetslösheten, fossilberoendet och köpkraften – men också åtgärder mot kriminalitet och psykisk ohälsa, samt för att stärka skolan, äldreomsorgen och föreningslivet.
1.1 Jobben ska bli fler
Europas tredje högsta arbetslöshet. Förstärk företag genom jobb-boost inriktad på att möjliggöra jobb i växande företag och med kraftfull satsning på utbildning.
1.1.1 Fler jobb med växande företag
Sänkta kostnader för att anställa med borttagen anställningsskatt: Ingen arbetsgivaravgift för de första tio anställda, för att anställa unga och långtidsarbetslösa. Sommarjobb ska bli skattefria för alla under 20 år.
Förenklade jobb för långtidsarbetslösa: En särskild anställningsform på 20 000 kronor i månaden utan vare sig inkomstskatt eller arbetsgivaravgift för att bryta bidragsberoende.
Skräddarsydd utbildning för alla svenskar
En kraftig kunskapsväxel genomförs så att alla ska kunna studera mitt i livet och växla till ett bristyrke, genom förstärkning av omställningsstudiestödet med sikte på att öka antalet platser på universitet och högskola.
Extra satsning på yrkesutbildning på alla nivåer med ökade resurser till yrkeslinjer på gymnasiet, yrkesvux, förlängning av kurser på yrkeshögskolan och handledare till lärlingar.
Ny studentmedarbetarmodell införs för att alla som studerar ska kunna börja arbeta och akademikerarbetslösheten ska minska.
Dessutom måste hushållens köpkraft värnas genom att minska kostnaderna för svenska matproducenter.
1.2 Utsläppen – och fossilberoendet – ska ned
Sverige behöver påskynda både hushållens och industrins möjligheter att ställa om från fossilberoende.
1.2.1 Fler hushåll måste få råd att ta sig ur fossilfällan
Alla ska kunna byta till miljöbil. En miljöleasing gör det möjligt för hushållen att leasa ny eller begagnad elbil eller laddhybrid för så lite som 1 500 kronor i månaden med en rabatt på 2 000 eller köpa bil under 100 000 med miljöbonus på 50 000 kronor. Förslaget är dubbelt så stort och når fem gånger fler än regeringens förslag.
Låt industrin ta ledningen i omställningen
Ny satsning på ellastbilar som får kraftigt förstärkt bonus och på utbyggd laddinfrastruktur för både tunga transporter, bostadsrätter och hyresfastigheter.
För mer el i närtid måste hela fastighetsskatten på vindkraft tillbaka till kommuner där kraftverken byggs, kablarna byggas till havsvindkraft och konkurrensen stärkas.
Välfärden och tryggheten ska fungera i hela landet
Välfärdens kärna har blivit lidande när kärnverksamheter prioriterats bort av regeringen. Utöver kraftfulla sektorsbidrag som Centerpartiet lagt i ordinarie budget för 2026 presenteras nya satsningar.
Storsatsning på civilsamhället med 1 miljard till föreningsliv, idrott och återställda medel till folkbildningen, för bildning, jobbmöjligheter, integration och kampen mot kriminalitet bland unga.
Närvaro av synliga poliser i alla kommuner förstärks genom en särskild satsning på poliser i yttre tjänst.
Psykisk ohälsa bland unga motverkas genom en satsning på ungdomsmottagningar.
Stöd till frånvarande elever i skolan för att inte tappa undervisning och återkomma till klassrummet.
Bättre mat i äldreomsorgen med en satsning på lagad mat med bättre kvalitet på äldreboenden.
Resurser till Migrationsverket för att stoppa tonårs- och kompetensutvisningar.
Lys upp landsbygden genom att säkerställa vägbelysning i hela landet.
2 Inledning: Jobben ska bli fler och utsläppen ska ned. Få fart på Sveriges ekonomi med en jobb-boost och bryt det dyra och skadliga fossilberoendet
Sverige befinner sig i ett allvarligt läge. Kriget i Mellanöstern driver upp energipriserna och många andra råvarupriser samtidigt som osäkerheten ökar, vilket slår direkt mot svenska hushåll och företag. Sverige gick in i Irankrisen med en försvagad ekonomi, arbetslösheten har under Tidöpolitikens tre första år ökat med 100 000 personer och Sverige har EU:s tredje högsta arbetslöshetstal, medan tillväxten i tre år legat under EU:s genomsnitt. Kostnaden för arbetslösheten har urholkat finansieringen av välfärdens kärna, av skolan, vården och omsorgen, som lider i många delar av landet. Sverige har utvecklats sämre än omvärlden i brist på en kraftfull tillväxt- och företagspolitik. I stället har politiken präglats av höjda kostnader för företag att anställa.
Samtidigt har Sverige fastnat i fossilberoende som gör oss sårbara för just den typ av prischocker som nu drabbar västvärlden. Regeringen har tvärtom lagt ned många åtgärder för att minska Sveriges fossilberoende utan att ersätta dem med något, vilket gjort Sverige mer sårbart. Andelen nya fossilfria personbilar har stagnerat, och många familjer och företag har låsts fast i ett dyrt fossilberoende. Nu vaknar regeringen och varnar för att kriget i Mellanöstern kommer att få påtagliga konsekvenser för svensk ekonomi, med risk för ransonering av drivmedel och inflationsrisker.
I vårt alternativ till vårbudget formar vi ett direkt svar på krisläget i svensk ekonomi som bryter med regeringens passivitet. Efter tre år av försämringar vill vi få till stånd en vändpunkt för arbetslösheten och säkra tillväxt efter många år av stillastående, samtidigt som vi gör en kraftfull insats här och nu för att hjälpa hushåll med små och medelstora inkomster att komma ur beroendet av fossila bränslen. Vi prioriterar bort felaktiga och meningslösa satsningar som återvandringsbidraget och prioriterar upp civilsamhället, samt kompletterar vår höstbudget med satsningar på viktiga eftersatta områden inom kärnan i samhällsuppdraget som frånvarande elever i skola, psykisk ohälsa, mat i äldreomsorgen och polisiär närvaro.
Det är dags att byta en misslyckad politik mot en som fungerar. Centerpartiets vårbudget är en plan för att ta itu med de verkliga problemen: att få fler människor i arbete, att påbörja en verklig klimatomställning och att se till att hela Sverige fungerar.
2.1 Jobb-boost för att jobben ska bli fler
Medan arbetslösheten i EU faller, stiger den i Sverige. Vi har i dag en arbetslöshet på närmare 10 procent och en ungdomsarbetslöshet på runt 30 procent[1]. Redan före Irankrisen hade arbetslöshetsnivån under Tidöregeringen (från årsskiftet 2022/23 till årsskiftet 2025/26) stigit med ca 1,5 procentenheter och ca 100 000 personer. Gapet mot EU-genomsnittet har ökat till 150 000 personer. Arbetslösheten har spridits till nya grupper, även akademiker.
Arbetslösheten drabbar därmed i dag fler familjer och utgör en allt större kostnad för samhället. Regeringens svar har varit otillräckligt – i vårändringsbudgeten, ställda inför Irankrisens nya utmaning, har regeringen lagt motsvarande 65 kronor extra per arbetslös[2]. När företagens kompetensbehov kraftigt stiger och när unga saknar framtidstro har regeringen valt att prioritera dyra och ineffektiva förslag som återvandringsbidrag framför investeringar i jobb, utbildning och integration.
Medan regeringen har höjt skatterna på att anställa och försvårat för företag att växa, presenterar vi en kraftfull jobb-boost för Sverige som sänker trösklarna till arbetsmarknaden och gör det lönsamt att gå från bidrag till arbete.
Vi gör det möjligt för företag att anställa fler genom att lyfta bort anställningsskatten
Vårt fokus är att göra det enklare och billigare att anställa. Vi föreslår i denna motion att arbetsgivaravgiften tas bort för de tio första anställda i ett växande småföretag och att den sänks permanent för lågavlönade, långtidsarbetslösa och unga. Vi prioriterar därför att ta bort anställningsskatten för de minsta företagen som skapar fyra av fem nya jobb, och för de grupper som minst förtjänar att bära straffskatten på anställningar. Vi lyfter också bort sjuklöneansvaret för småföretagen (som Alliansen tog bort och Tidöregeringen återinfört) som gör det svårare för småföretagen att anställa.
Sänkta arbetsgivaravgifter för unga är en reform från januariavtalet som Tidöregeringen valde att stoppa, varefter ungdomsarbetslösheten steg kraftigt under deras tre första år vid makten. I april 2026 sänktes arbetsgivaravgifterna för unga igen, men bara tillfälligt i 18 månader över valet, och sänkningen är lägre än den tidigare. Denna sänkning är därför för kortsiktig för att ha en tillräcklig effekt på företagens jobbskapande. I denna motion föreslås att arbetsgivaravgifterna sänks för unga permanent och ordentligt. Det är så vi skapar verkliga jobb och vänder utvecklingen.
Dessutom vill Centerpartiet införa en nollskattemodell för alla under 20 år, med skattefria sommarjobb. Genom att slopa både inkomstskatt och arbetsgivaravgifter gör vi det billigare för företag att erbjuda det första sommarjobbet eller extrajobbet, vilket ger unga en viktig fot in i arbetslivet som visat sig avgörande för att avvärja risken att hamna i arbetslöshet som ung.
Vi vill samtidigt fördubbla (och skattebefria) satsningen på SAO-jobb för unga (studiemotiverande arbetslivsorientering) som är en betald prao för högstadieelever, med fokus på elever i utsatta områden som annars inte får kontakt med arbetslivet. Detta eftersom SAO-jobben visat sig så framgångsrika genom en kombination av insatser från civilsamhället, arbetsmarknadens parter och företag.
Förenklade jobb för att de som är långt ifrån arbetsmarknaden till slut ska komma in
Särskilt tufft är läget just nu för de som varit arbetslösa länge, där arbetslöshetstiden riskerar att förlängas ytterligare med den nya ekonomiska krisen. Med över 200 000 långtidsarbetslösa ligger Sverige i dag på en absolut rekordnivå sedan 1930-talet[3].
I dag finns för få möjligheter för långtidsarbetslösa att komma in på arbetsmarknaden och lämna bidragsberoende. Den typen av jobb existerar inte i tillräckligt stor utsträckning på svensk arbetsmarknad jämfört med länder på samma inkomstnivå. En del av detta är skatter och avgifter som lägger sig mellan den lön du får och vad arbetsgivaren betalar. En annan del är att den stora mångfald av subventioner som finns för att anställa långtidsarbetslösa ofta är komplicerade att sätta sig in i, och svåra att söka.
Därför gör Centerpartiet en satsning på att aktivt bryta långtidsarbetslösheten med en ny anställningsform, förenklade jobb, där en inkomst på 20 000 kronor är befriad från skatt på inkomst och från arbetsgivaravgifter i två år. Därmed kan arbetsgivaren anställa en person för 20 000 kronor i månaden, där kostnaden för att anställa annars hade varit över 32 000 kronor för arbetsgivaren för samma nettoinkomst för den arbetande (beroende på nivå på den kommunala inkomstskatten).
Det skapar en snabb och värdig väg från utanförskap till egen försörjning.
Utbildningar för fler och för fler jobb: kunskapsväxeln och storsatsning på yrkesutbildning
Parallellt med satsningen på jobbskapande i växande företag gör vi en historisk satsning på utbildning. Det råder, trots den nya ekonomiska krisen, en fortsatt brist på arbetskraft i många yrken, på många platser i Sverige, där utbildning och vidareutbildning fortfarande är den trånga sektorn. Samtidigt pågår en snabb strukturomvandling i näringslivet med inte minst AI och grön ekonomi, som ställer krav på nya kompetenser. Därför vill Centerpartiet göra en kraftfull förstärkning av utbildning till bristyrken för att möta krisen: dels på möjligheten att vidareutbilda sig mitt i livet, kallad kunskapsväxeln, dels på yrkesutbildningar.
I reformpaketet kunskapsväxeln föreslås en kraftfull förstärkning av det som i dag kallas omställningsstudiestödet, där vuxna mitt i livet i dag ges möjlighet att studera vidare minst ett år för att förstärka sina kunskaper. I den nya satsningen kunskapsväxeln ingår snabbspår för bristyrken, minskad administration samt mer resurser och fler platser på högskola och universitet. Med kunskapsväxeln ska det gå både att växla om till bristyrken och att växla upp i kompetens inom sitt yrke för att fylla nya behov i samhället, inte minst inom AI.
Yrkesutbildningarna är samtidigt underdimensionerade i förhållande till behoven på nästan alla nivåer. Här vill vi möta den senaste krisen med förstärkning av yrkesutbildningar på alla nivåer där det går:
Lärlingsutbildningarna, med praktisk utbildning på arbetsplatsen, passar många elever som föredrar denna mer direkta yrkesutbildning. Här behöver stödet förstärkas till de personer som ansvarar för handledning och utbildning med ett särskilt handledaravdrag som sänker skatten för de som bidrar med sin arbetstid för lärlingar.
Yrkeshögskolan har byggts ut med framgång och mycket goda jobbresultat, men det finns fortfarande behov av att förlänga utbildningar samt att förlänga projektbaserade utbildningar.
Yrkeslinjerna på gymnasiet är ett viktigt fokus för Centerpartiets skolpolitik för att minska utslagningen av elever i övergången till gymnasiet som är den i särklass högsta i Norden. Även här vill vi fortsätta förstärka resurserna.
Yrkesvux bör byggas ut ytterligare för att fånga upp de många, inte minst unga vuxna, som behöver fullborda yrkesutbildningar inom bristyrken.
Effektiv och resultatorienterad integration med jobbsvenska
Arbete är den absolut viktigaste nyckeln till en fungerande integration. Därför säger vi nej till regeringens nedskärningar på integration och presenterar i stället en politik som ställer krav men också ger verkliga möjligheter. Som en del av vår jobb-boost lägger vi fram vårt förslag om obligatoriskt nystartsår för den som är utrikesfödd och stått utanför arbetsmarknaden länge, samt att omvandla sfi till en arbetsplatsförlagd jobbsvenska. Detta skapar en snabb och effektiv väg in i både språket och arbetslivet, till skillnad från regeringens passiva och verkningslösa integrationspolitik.
2.2 Bryt det dyra och skadliga fossilberoendet
Sverige var länge ett klimatföredöme. Vi bevisade att det går att kombinera stark tillväxt med minskade utsläpp. Nu har den utvecklingen havererat. Under denna mandatperiod har Tidöregeringen förvärrat för klimatomställningen och elektrifieringen i Sverige. De viktigaste styrmedlen för att minska utsläppen har tagits bort, samtidigt som man storsatsat på att subventionera fossila bränslen. Resultatet är en katastrof för klimatet och en ekonomisk fälla för svenska hushåll och företag. Utsläppen ökar kraftigt och inget av Sveriges klimatmål ser ut att nås. Elektrifieringen av bilparken hade en positiv utveckling förra mandatperioden, men nu med Tidöpartiernas politik har den tvärbromsat. Nya, gröna industrisatsningar som ska skapa framtidens jobb försenas eller läggs ned på grund av osäkra spelregler och brist på grön el.
I detta allvarliga läge presenterar Centerpartiet en krisplan för att vända utvecklingen. För att Sverige inte ska bli omsprunget krävs en politik som gör det möjligt och lönsamt rent ekonomiskt för vanliga hushåll och för företag att delta i omställningen och ökar tillgången på billig, ren el i hela landet. Samtidigt säkrar vi den avgörande svenska hemmamarknaden för grön teknik. Det är en politik som sänker kostnaderna, stärker konkurrenskraften och bryter det dyra och skadliga fossilberoendet.
Miljöleasing för 1 500 kronor i månaden för minst 100 000 hushåll som kan lämna fossilberoende
Regeringens politik har gjort det för dyrt för vanliga familjer att byta till en miljöbil. Deras elbilspremie är otillräcklig och krånglig och når bara ett fåtal. I april var det enbart 4 045 personer som ansökt om regeringens nya elbilspremie. Målet för regeringen är 20 000–25 000 hushåll som får premien i år, att jämföra med knappt 300 000 nya bilar som säljs varje år i Sverige. Det behövs krisåtgärder för att begränsa priseffekterna på hushåll, men dessa kan bara vara en kortsiktig lösning. För att ge många fler hushåll möjlighet att snabbt ta sig ur fossilfällan, med plötsligt rusande priser på drivmedel, föreslår Centerpartiet en miljöbilsbonus som är dubbelt så stor, till fem gånger fler.
För 1 500 kronor i månaden ska varje hushåll få möjlighet att leasa en ny eller begagnad miljöbil genom en kraftig subvention på 2 000 kronor i månaden. Det är en nästan dubbelt så stor subvention jämfört med regeringens. På så sätt blir det omedelbart billigare att köra på el än på diesel eller bensin. Vi föreslår även en bonus på 50 000 kronor för att köpa en ny eller begagnad elbil eller laddhybrid.
Vår modell möjliggör för minst 100 000 hushåll att leasa en ny eller begagnad miljöbil, fem gånger fler än med regeringens förslag. I sin vårändringsbudget, efter det att oljepriserna och priset vid pump rusat för svenska konsumenter, satsar regeringen bara ytterligare 100 miljoner på elbilspremien, motsvarande något tusental bilar. Vår satsning för 2026 är 2 miljarder så att 100 000 hushåll kan få chansen att byta redan 2026.
Med Centerpartiets förslag sänks trösklarna rejält och vi ser till att det inte bara är höginkomsttagare som kan lämna fossilberoendet bakom sig. Det är en rättvis politik som påskyndar omställningen på riktigt.
Vi reformerar systemet i grunden: premierna ska vara högre och enklare att söka och betalas ut direkt till leverantören så att företag slipper ligga ute med stora summor. Det är en strategisk industripolitik som säkrar vår ledande position i den globala omställningen.
Strategisk satsning på svenska ellastbilar och laddinfrastruktur
Vi presenterar även en storsatsning på ellastbilar. Sverige är världsledande på att tillverka lastbilar, men utvecklingen av eldrivna tunga transporter har tvärbromsat. Utan en stark hemmamarknad riskerar vi att bli omsprungna av bl.a. Kina, vilket hotar både klimatmålen och svenska jobb. Regeringens klimatpremie är ineffektiv med långa handläggningstider som slår hårdast mot små och medelstora företag och åkerier. Centerpartiet föreslår därför en storsatsning på klimatpremien för ellastbilar med 1 miljard kronor årligen. Vi reformerar systemet i grunden: premierna ska vara högre och enklare att söka och betalas ut direkt till leverantören. Det är en strategisk industripolitik som säkrar vår ledande position i den globala omställningen.
Elektrifieringen stannar om det inte finns laddplatser. För personbilar är problemet störst för de som bor i lägenhet, medan den tunga trafiken lider av en alarmerande brist på snabbladdare längs våra vägar. Regeringens politik missar målet genom att fokusera på fel saker. Vi föreslår därför en kraftfull nationell strategi för laddinfrastruktur i hela landet. Vi riktar om stöden från breda subventioner till kraftfulla investeringar i snabbladdning med hög effekt för tung trafik och att underlätta för bostadsrättsföreningar och hyreshus att installera laddboxar. Vår politik bygger bort räckviddsångesten och ser till att hela Sverige kan vara med i omställningen.
Rättvis ersättning till kommuner som bygger ut vindkraften och bygger kablarna till vindkraften till havs
För att klara industrins omställning och sänka hushållens elpriser behöver Sverige massivt mer ren el. Landbaserad vindkraft är det snabbaste och billigaste sättet att bygga ut produktionen, men projekt stoppas eftersom den lokala nyttan är för liten. Regeringens modell för ersättning är byråkratisk, osäker och otillräcklig.
Centerpartiet vill i stället införa en fullständig och permanent återföring av fastighetsskatten från vindkraften direkt till kommunerna. Vår rättvisa modell säkerställer att de värden som skapas stannar lokalt. Det stärker det kommunala självstyret, snabbar på tillståndsprocesserna och accelererar klimatomställningen i hela landet.
Samtidigt byggs inte de stora vindkraftsparkerna till havs, som i våra grannländer, som har potential att på kort tid tillföra mycket elkraft i både södra och norra Sverige. De stoppas i hög grad av Tidöavtalets förbud för Svenska kraftnät att finansiera anslutningar just till havsvind. Centerpartiet föreslår att förbudet upphävs och att anslutningarna finansieras för att öka tillgången på fossilfri el i närtid.
Ett stärkt konkurrensverk för lägre priser och rättvis konkurrens
En fungerande klimatomställning kräver fungerande marknader. När konkurrensen försvagas drabbas konsumenter av högre priser och småföretag får svårare att utmana. För att säkerställa att hushåll och företag får ta del av fördelarna med den gröna omställningen, från lägre elnätspriser till rättvisa villkor för nya tekniker, presenterar vi i denna motion att vi vill förstärka Konkurrensverket. Genom att satsa 50 miljoner kronor på Konkurrensverket för utökad tillsyn och granskning ser vi till att spelreglerna följs. Att monopol inte får fri rätt att sätta överpriser på vanliga medborgare. Det är en investering i en starkare ekonomi, lägre kostnader för konsumenterna och bättre villkor för Sveriges företag.
2.3 Reformtabell
miljoner kronor
Reformer
2026
2027
Jobben ska bli fler
Sänk kostnaderna att anställa, rejält och permanent
Sänkta arbetsgivaravgifter
6 900
13 750
Förenklade jobb
1 500
1 500
Skattefria sommarjobb inkl. SAO-jobb
1 150
1 800
Skräddarsy utbildning för varje svensk
Kunskapsväxeln
325
650
Storsatsning på yrkesutbildning (yrkeshögskolan, yrkesvux, yrkeslinjer och lärlingar med handledaravdrag)
275
500
Studentmedarbetare
25
50
Intensiv integration med jobbsvenska och ett nystartsår – nej till nedskärningar
367
500
Utsläppen ska ned
Miljöleasing för 1 500/mån. och bonus 50 000 så att alla kan byta till miljöbilar
2 000
5 000
Storsatsning på klimatpremie på ellastbilar
400
1 000
Laddinfrastruktur i hela landet – nej till att skära ned på Klimatklivet
200
400
Bygg kablarna: teknikneutral ersättning för anslutning till ny elproduktion
900
1 600
Fullständig återföring av vindkraftsskatt till kommunerna
43
85
Säkra marknaden för konsumenter och företag i omställningen
50
Välfärden ska fungera i hela landet
Skolfrånvaroteam enligt finsk modell
250
250
Satsa på ungas psykiska hälsa: förstärk ungdomsmottagningen
75
150
Ett matlyft för våra äldre
150
300
IVF även för syskonförsök
50
100
Säkra svensk mat i Irankrisen
Krisstöd med anledning av kostnadsutvecklingen inom jordbruket
500
Jordbruksavdrag för att sänka kostnaden för svenska bönder
800
Innovationsstöd bränsle från jord och skog
250
700
Hela Sverige ska fungera
Rädda nattågen
150
300
En svensk öpolitik för Gotlandstrafiken
250
500
Resurser till Migrationsverket för att stoppa tonårs- och kompetensutvisningar
76
151
Civilsamhället: Idrott, folkbildning och samlingslokaler
500
1 000
Lys upp landsbygden
25
50
Trygghet genom närvarande polis och förebyggande insatser
Polisen ska finnas på alla gator och torg – och i alla kommuner
250
500
Avhopparverksamhet för barn och unga, flickor och kvinnor
25
50
Ekokrim som kan jaga gängens pengar
315
1 322
Kvinnors trygghet (lämna-program, exitprogram prostitution, skyddade boenden)
80
165
Finansiering
2026
2027
Ny modell för a-kassan
4 000
7 600
Skattereduktion a-kassa
850
1 700
Slopat ränteavdrag fossila billån
750
1 500
Omprioritering arbetsmarknad
1 000
1 000
Borttaget skatteundantag för fossil gas
100
200
Landsbygdsfokuserat reseavdrag
400
800
Effektivare kontorsanvändning i statliga myndigheter
528
1 490
Borttagna dagar på lägstanivå i föräldraförsäkringen
100
125
Ekokrim från befintliga anslag
315
1 322
Avskaffat tvåbarnstillägg
650
1 300
Halverat flerbarnstillägg från barn tre
550
1 100
CSN-medel som brinner inne
100
200
Cigarettskatt på EU:s genomsnitt
568
1 160
Integration i stället för höjt återvandringsbidrag
738
950
Regeringskansliet ”fullfölja reformagendan”
325
650
Folkräkning
103
225
Flaskhalsintäkter går in i teknikneutral ersättning för elanslutning
900
1 600
Aktier i Videberg AB
1 800
Strålsäkerhetsmyndigheten
183
Riktade och byråkratiska statsbidrag till skolan
152
Elektronisk fotboja till barn
35
Miljöleasing och bilbonus för 100 000 bilar per år i stället för 10 000
300
900
Omprioritering inom Polismyndighetens anslag
250
500
Tillfälliga nedsättningar av arbetsgivaravgifter till permanent
3 175
5 890
Satsningar på föreningslivet i stället för byråkratiskt fritidskort
396
792
Regeringens satsning på drivmedelsreserv fördubblas med biodrivmedel
250
750
Regeringens satsning på Gotland som vi fördubblar
125
Regeringens mycket begränsade arbetsmarknadspaket
32,5
Sommarjobb enligt regeringen som byts mot sommarjobb enligt C
250
Ställ om hela fordonsflottan, inte bara myndigheters
500
Regeringen drar ned på klimatpremien för ellastbilar 2026
120
Utvärdera
11
84
Ersätta regeringens otillräckliga satsning på SAO-jobben
30
Omprioriterat för vår satsning på kvinnors trygghet
20
Netto jfr med regeringen
725,5
465
3 Centerpartiets inriktning för den ekonomiska politiken
3.1 Det ekonomiska läget
Den globala ekonomin befinner sig i en kritisk fas, präglad av ihållande geopolitiska spänningar, strukturella förändringar i världshandeln och en våg av osäkerhet på energimarknaderna. Efter en period av framgångsrik inflationsbekämpning från Riksbanken har kriget i Mellanöstern och dess effekter på energipriserna skapat nya inflationsrisker. Samtidigt fortsätter trenden mot geoekonomisk fragmentering, med ökade handelshinder och en omstöpning av globala leveranskedjor, vilket utgör ett hot mot tillväxt och produktivitet. Under de första månaderna av 2026 har finansmarknaderna varit exceptionellt volatila. De två huvudsakliga drivkrafterna bakom denna utveckling är eskaleringen av kriget i Mellanöstern som skapat en ny energiprischock samt den oförutsägbara handelspolitiken från USA:s administration under president Trump. Efter en kraftig förstärkning 2025 har den svenska kronan stabiliserats på en starkare nivå än tidigare, vilket i sig utmanar svenska exportföretags konkurrenskraft samtidigt som det bidragit till lägre inflation.
Svensk ekonomi befinner sig i en period av försiktig återhämtning efter många år av låg tillväxt. Regeringens bedömning i vårpropositionen för 2026 är att BNP-tillväxten kommer att vara 2,8 procent 2026. BNP-gapet bedöms enligt samma bedömning vara fortsatt negativt på –0,8 procent. Regeringens tillväxtprognos utgår från att konsumtionen ökar mot bakgrund av låg inflation och stigande reallöner, medan varuexporten återhämtar sig och inflationen förblir på låga nivåer.
Regeringens prognoser har dock konsekvent visat sig för positiva och mycket talar för att så blir fallet även för 2026. Finanspolitiska rådet noterade i sin granskning av budgeten för 2026 att regeringens dåvarande prognoser var ovanligt optimistiska jämfört med andra bedömare. Internationella valutafonden prognostiserar en svensk BNP-tillväxt på 2,0 procent för år 2026. De bedömer att faktorer som det internationella säkerhetsläget, osäker handelspolitik och långsammare produktivitetstillväxt dämpar den potentiella tillväxten.
Tillförsikten hos hushållen är fortsatt en nyckelfaktor. Efter att ha förbättrats under 2025 har hushållens konfidensindikator dämpats under inledningen av 2026, påverkad av den geopolitiska oron och högre energipriser.
Arbetsmarknaden präglas fortsatt av allvarliga strukturella problem, vilket i sig tyder på ett mindre potentiellt resursutnyttjande. Medan gapet mellan utrikes och inrikes födda i arbetslöshet gradvis minskat under 2020-talet har arbetslösheten spridits till nya grupper, kanske mest märkbart till akademiker.
Arbetslösheten förväntas enligt regeringens prognos i vårpropositionen ligga kvar på höga 8,4 procent under 2026, för att sedan sjunka till 7,8 procent 2027. Även om detta är en förbättring från toppen är det fortfarande mycket högt i en internationell jämförelse. Långtidsarbetslösheten växer och den strukturella arbetslösheten har stigit. Det kraftigt ökade antalet varsel i början på 2026 pekar dessutom på riskerna för att en redan svag arbetsmarknad försämras ytterligare i början av 2026.
Inflationsbilden för 2026 är komplex. Dels pressas inflationen uppåt av de höjda energipriserna till följd av kriget i Mellanöstern, dels kommer den tillfälligt sänkta momsen på livsmedel att ha en dämpande effekt. Sammantaget prognostiserar regeringen en inflation på endast 1,2 procent för 2026. Riksbanken, som lämnade styrräntan oförändrad på 1,75 procent i mars, ser den låga inflationen som en temporär effekt av skatteförändringarna och bedömer att det underliggande inflationstrycket stabiliseras kring målet. Penningpolitiken förväntas därför vara avvaktande under året.
Under mandatperioden har regeringens prognoser som regel varit för optimistiska och samtidigt har man fört en alltför expansiv och procyklisk konjunkturpolitik. Efter att regeringen presenterat sin vårändringsbudget och vårproposition för 2026, varnar de nu för att kriget i Mellanöstern kommer att få en påtaglig påverkan på svensk ekonomi med risk för en högre inflation och lägre BNP-tillväxt än vad de hade räknat med. I ett läge där det egentligen behövs långsiktiga strukturella åtgärder har i stället kortsiktiga efterfrågestimulanser genomförts. Finanspolitiska rådet har varnat för att den kraftiga expansionen, finansierad med underskott, utmanar det finanspolitiska ramverket.
I avsnitt 5 av denna motion beskrivs mer ingående hur våra bedömningar kring det ekonomiska läget påverkar vår syn på lämplig finanspolitik och följdeffekter för vårändringsbudgeten.
3.2 Jobben ska bli fler
Att skapa förutsättningar för fler jobb och en stark, växande ekonomi är bland de främsta av uppgifter för varje regering. Ändå är Tidöpartiernas facit dystert. Under denna mandatperiod har arbetslösheten tillåtits öka till rekordhöga nivåer. Arbetslösheten har ökat för alla grupper: unga, utrikes födda, inrikes födda, långtidsarbetslösa samt för högutbildade. Även akademikerarbetslösheten har ökat markant. För unga är mer än en fjärdedel arbetslösa och nu är ca 100 000 akademiker arbetslösa.[4]
Källa: Eurostat.
Samtidigt ser vi hur motorn i svensk ekonomi, småföretagen, hackar. Nyföretagandet har minskat och antalet konkurser har ökat. Detta är tydliga varningssignaler på ett företagsklimat som försämras. När företag inte vågar satsa, eller tvingas lägga ned, försvinner jobben och den framtida välfärden hotas.
Sveriges tillväxt har under lång tid varit bland de svagaste i hela EU. Resultatet är en ovanligt seg och utdragen lågkonjunktur, där regeringen har misslyckats med att få fart på tillväxten. Regeringens passivitet och brist på reformer för att stärka konkurrenskraften gör att svenska hushåll och företag får betala ett högt pris.
Källa: World Development Indicators.
Centerpartiet menar att nya jobb inte skapas genom politisk handlingsförlamning, utan genom ett dynamiskt företagsklimat där det lönar sig att driva företag, anställa och investera. Det är dags för en politik som på riktigt sätter jobben först och frigör den potential som finns hos Sveriges företagare och anställda.
3.2.1 Sänk kostnaderna för att anställa, rejält och permanent
En tydlig effekt av regeringens politik är att trösklarna till arbetsmarknaden förblir oacceptabelt höga. Medan arbetslösheten biter sig fast, särskilt bland unga och utrikes födda, misslyckas regeringen med att ge Sveriges företagare de långsiktiga förutsättningar som krävs för att de ska våga anställa och växa. Människor som kan och vill arbeta lämnas utanför och viktig tillväxtpotential går förlorad.
Samtidigt som regeringen fastnar i kortsiktiga arbetsmarknadsprogram och tillfälliga subventioner, är dess politik ett svek mot alla de jobbskapare som vill expandera och mot de människor som längtar efter ett jobb att gå till. Att lappa och laga med byråkratiska stöd i stället för att genomföra permanenta reformer skapar en osäkerhet som aktivt håller tillbaka viljan att anställa.
Ganska extremt i Sveriges arbetslöshetssituation är att Sverige fortfarande har en ren anställningsskatt på att anställa, den allmänna löneavgiften på i dag ca 40 procent av arbetsgivaravgiften, eller hela 12,6 procent av lönen, som även tas ut på att anställa de många grupper som nu har hög arbetslöshet, som unga och lågavlönade, och för att anställa långtidsarbetslösa.
Nu behövs en kraftfull och tydlig reform för fler jobb. Centerpartiet föreslår därför permanent och rejält sänkta kostnader för att anställa. Vår reform är riktad mot de grupper som har svårast att få in en fot på arbetsmarknaden och mot de små, växande företagen som skapar flest nya jobb.
Centerpartiet föreslår:
Ingen arbetsgivaravgift för växande småföretag: ingen arbetsgivaravgift för de tio första anställda i två år.
Permanent sänkta arbetsgivaravgifter för att anställa unga och lågavlönade där anställningsskatten helt tas bort.
Ingen arbetsgivaravgift för att anställa långtidsarbetslösa i minst två år.
Dessa åtgärder är direkta investeringar i fler jobb och ett mer dynamiskt näringsliv. Det är en politik som flyttar fokus från bidrag till arbete och som frigör den enorma potential som finns hos Sveriges företagare. Regeringen ser på när arbetslösheten stiger. Vi väljer att agera med permanenta reformer som gör det lönsamt att anställa och ger fler chansen till ett eget arbete. I vårbudgeten för 2026 är Centerpartiets satsningar totalt 6,9 miljarder kronor för sänkta arbetsgivaravgifter.
3.2.2 Förenklade jobb
Antalet långtidsarbetslösa har ökat dramatiskt under Tidöregeringen till över 200 000 personer, det högsta antalet någonsin. Situationen var allvarlig redan före Tidöregeringen med en brist i Sverige på den typ av jobb utan utbildningskrav som finns i många andra länder och som ger bättre möjligheter att ta sig ur långtidsarbetslöshet. Avsaknaden av en offensiv tillväxt‑, företags- och utbildningspolitik har ytterligare förvärrat situationen. Nu har kriget i Mellanöstern skapat en ännu svårare arbetsmarknadssituation för dem som varit borta från arbetsmarknaden länge.
Samtidigt finns i Sverige många olika stöd för att få ut människor i arbete. Dagens system är en byråkratisk djungel av olika anställningsstöd, vilket höjer snarare än sänker trösklarna till arbetsmarknaden. Dessutom leder det till en enorm regelbörda både för arbetssökande och för företag. Därför vill Centerpartiet se över vilka anställningsstöd som är ineffektiva och bör göras om eller skrotas. Medan människor som kan och vill arbeta fastnar i bidragsberoende, misslyckas regeringen med att reformera ett system som är dyrt, krångligt och med risk för fusk. Regeringen talar om vikten av arbetslinjen, men deras passivitet är ett svek mot både de individer som står längst ifrån arbetsmarknaden och de företag som är villiga att anställa. För dem som står allra längst ifrån arbetsmarknaden, långtidsarbetslösa, nyanlända och individer som uppbär försörjningsstöd, måste trösklarna på arbetsmarknaden sänkas.
För att många fler som varit arbetslösa länge ska få möjligheter att få ett första jobb krävs därför en ny form av anställning: förenklade jobb. Förslaget innebär att vi helt tar bort både arbetsgivaravgifter och inkomstskatt för den som anställs i två år motsvarande en inkomst på 20 000 kronor.
Före skatt motsvarar det i dag en kostnad för en arbetsgivare om 32 500 kronor, som med vårt förslag i stället bara behöver betala 20 000 kronor netto. Målet är att skapa en enkel och snabb väg från bidrag till egen försörjning, utan onödigt krångel. Det garanterar en lön som det går att leva på, helt utan krångel, samtidigt som det skapar en snabb och enkel väg från bidrag till egen försörjning. På så sätt kan många jobb som i dag inte blir gjorda med förslaget bli av, och många fler personer få en väg in på arbetsmarknaden.
Arbete ska alltid vara mer lönsamt än bidrag. Det är en politik som flyttar fokus från komplexa bidragssystem till enkla och kraftfulla incitament för arbete. Medan regeringen ser på när människor fastnar i utanförskap, väljer vi att agera med en konkret reform som gör det lönsamt att anställa och lönsamt att gå till jobbet. Målet är att skapa många fler jobb för långtidsarbetslösa och få ned bidragsberoendet.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 1,5 miljarder kronor[5].
3.2.3 Skattefria sommarjobb
En tydlig effekt av regeringens politik är att det första, avgörande steget in på arbetsmarknaden har blivit både dyrare och krångligare för Sveriges unga. Genom att avskaffa den tidigare nedsättningen av arbetsgivaravgifter har regeringen medvetet höjt kostnaden för att anställa unga, samtidigt som ungdomsarbetslösheten är alarmerande hög. Resultatet är att färre unga får chansen till sitt första sommarjobb eller extraknäck. Vi vet att det första jobbet är helt avgörande för risken att hamna i arbetslöshet senare, och för att få ett första jobb som vuxen.
Samtidigt som regeringen talar om arbetslinjen, är dess politik ett svek mot både de ungdomar som vill tjäna sina första egna pengar och de småföretagare som vill ge dem chansen. Att ersätta enkla regler med ett byråkratiskt lapptäcke av jämkningslappar och risk för kvarskatt, kombinerat med ryckiga och tillfälliga stöd, skapar en osäkerhet som gör att färre jobb erbjuds och att färre unga orkar ta dem.
Nu behövs en kraftfull, liberal jobbreform som på riktigt river trösklarna för unga. Centerpartiet föreslår därför en nollskattemodell för alla under 20 år. Vår dubbla jobbreform är enkel och träffsäker:
Slopa inkomstskatten helt för alla upp till 20 år.
Slopa arbetsgivaravgifterna helt för alla anställda upp till 20 år.
Denna åtgärd är en direkt investering i ungas framtid och ett kraftfullt vaccin mot utanförskap och kriminalitet. Det är en politik som gör det enkelt och lönsamt att arbeta, samtidigt som den radikalt sänker kostnaden för att erbjuda det första, avgörande jobbet.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 900 miljoner kronor i vårbudgeten för 2026 och 1,8 miljarder kronor årligen 2027 och 2028.
3.2.4 SAO-jobb
Unga i utsatta områden lämnas utan en verklig chans att få sitt första jobb. Medan kriminaliteten lockar med snabba pengar och en falsk gemenskap, misslyckas regeringen med att skala upp de initiativ som faktiskt fungerar för att erbjuda ett bättre alternativ. Resultatet är att talangfulla ungdomar förlorar framtidstron och dörren till arbetslivet stängs innan den ens hunnit öppnas.
Samtidigt som regeringen talar om vikten av att bryta utanförskapet, är dess satsning på beprövade modeller otillräcklig, inte minst de framgångsrika SAO-jobben (studiemotiverande arbetslivsorientering) som är en betald prao för högstadieelever, med fokus på elever i utsatta områden som annars inte får kontakt med arbetslivet. Att erbjuda några få pilotplatser här och där skapar ingen systematisk förändring och sänder en signal om att man inte på allvar menar att ge alla unga samma chans.
Nu behövs en kraftfull reform, som ger unga ett verkligt alternativ till gatan, nästan som en jobbvärnplikt. Centerpartiet föreslår därför en fördubbling av regeringens satsning på SAO-jobb. Jämfört med regeringen satsar vi stort på att bygga en hållbar bro mellan skola och näringsliv som skapar framtidens arbetskraft och bryter segregationen. Det är en åtgärd som flyttar fokus från symboliska åtgärder till verkliga jobb som gör skillnad.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 250 miljoner kronor i vårbudgeten 2026.
3.2.5 Skräddarsydd utbildning för alla svenskar
3.2.5.1 Storsatsning på omställningsstudiestödet
Centerpartiet förstår vikten av att satsa på en av Sveriges viktigaste framtidsreformer: möjligheten att vidareutbilda sig ett år mitt i livet med det s.k. omställningsstudiestödet. De tusentals människor som vill vidareutbilda sig får inte fastna i orimligt långa handläggningstider. Regeringen har inte gett myndigheterna de resurser och tydliga uppdrag som krävs. Resultatet är att individer som vill ställa om lämnas i ovisshet, och Sveriges konkurrenskraft hotas när kompetensväxlingen uteblir. Med de snabba globala ekonomiska skiften som pågår är behovet större än någonsin att kunna växla till nya kunskaper, inom nya yrken, men också inom sitt yrke. En osäkerhet skapas som gör att färre vågar ta steget att omskola sig och att den kompetens som arbetsgivare behöver inte kommer dem till hands.
Nu behövs en kraftfull reform som räddar omställningsförmågan. Centerpartiet föreslår därför reformpaketet kunskapsväxeln, en konkret plan för att säkra, bredda och vässa omställningsstudiestödet. Vi vill införa ett snabbspår för bristyrken och öka flexibiliteten för kortare, snabba kurser. Vi vill även inkludera fler egenföretagare i stödet och undanröja de administrativa hindren hos CSN och Försäkringskassan. Målet är att antalet individer som får chansen att utbilda sig mitt i livet och fylla bristyrken fördubblas.
Dessa åtgärder är en direkt investering i Sveriges konkurrenskraft och i varje individs möjlighet att växa genom hela arbetslivet. Det är en politik som flyttar fokus från byråkratiska hinder till snabba resultat och egenmakt. Regeringen låter en avgörande framtidsreform fastna i byråkrati. Vi väljer att agera med en konkret plan som säkrar individernas och Sveriges omställningsförmåga.
Parallellt med att stärka omställningsmöjligheterna satsar Centerpartiet även på Sveriges universitet och högskolor i syfte att både öka träffsäkerheten och höja kvaliteten på utbildningar vid landets universitet och högskolor. Sverige står inför en akut kompetensbrist, inte minst inom välfärden och den gröna industrin. Vår satsning syftar till att både öka kvaliteten i den högre utbildningen och säkerställa att fler får möjlighet att utbilda sig till de yrken där efterfrågan är som störst. Vi vill orientera dessa medel mot långsiktiga investeringar i kunskap inom strategiskt viktiga områden för Sverige. Det handlar dels om att höja takbeloppet på ingenjörsutbildningarna hos Chalmers och KTH så att fler kan studera till ingenjör, dels om att inom andra utbildningsområden höja ersättningen per student i syfte att öka kvaliteten och den lärarledda undervisningstiden.
Det handlar om att stärka Sveriges konkurrenskraft och se till att högre utbildning av hög kvalitet finns tillgänglig i hela landet. Genom att kombinera ett flexibelt omställningsstöd med en utbyggd och tillgänglig högre utbildning skapar vi ett robust system för livslångt lärande som möter både individens och samhällets behov.
För dessa ändamål satsar Centerpartiet 325 miljoner kronor i vårbudgeten för 2026 och 650 miljoner kronor årligen 2027 och 2028.
3.2.6 Studentmedarbetare
Sverige står inför en dubbel utmaning på arbetsmarknaden. Samtidigt som omkring 100 000 akademiker står utan arbete och många studenter upplever en alltmer osäker väg från studier till arbetsliv, rapporterar svenska företag om svårigheter att rekrytera rätt kompetens. Denna obalans är ett slöseri med både individuell potential och samhällets investeringar i högre utbildning.
För att möta denna utmaning och stärka kopplingen mellan akademi och arbetsliv föreslår Centerpartiet att en ny modell för studentmedarbetare införs. Förslaget innebär en ny, särskild tidsbegränsad anställningsform för studenter vid universitet och högskola. Denna anställning ska vara knuten till den studerandes pågående utbildning och erbjuda en trygg och tydlig modell för kvalificerat deltidsarbete.
Ett centralt villkor i modellen är att arbetsuppgifterna ska vara relevanta för studentens utbildningsinriktning. I dag tvingas många studenter ta extrajobb som saknar koppling till deras framtida yrkesliv, vilket försvårar etableringen efter examen.
För att göra det enklare och mer attraktivt för företag att anställa studentmedarbetare föreslås en flexibel modell. Anställningsformen ska inte ge företrädesrätt till återanställning, vilket minskar risken för små och växande företag. Tydliga och enkla regler minskar den administrativa bördan, och för att ytterligare stimulera anställningar bör en nedsättning av arbetsgivaravgifterna för denna anställningsform utredas.
Sverige har inte råd att slösa bort den kompetens och drivkraft som finns hos våra studenter. Genom att införa en modell för studentmedarbetare skapar vi en vinn-vinn-situation där studenter får en tydligare väg in på arbetsmarknaden, samtidigt som företagen säkrar sin framtida kompetensförsörjning.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 25 miljoner kronor 2026.
3.2.7 Storsatsning på yrkesutbildningar
En tydlig effekt av regeringens politik är att Sveriges yrkeslinjer och yrkeshögskolor inte får de verktyg som krävs för att utbilda för framtidens mest avancerade jobb. Medan industrin skriker efter spetskompetens, misslyckas regeringen med att anpassa utbildningssystemet efter de verkliga behoven. Resultatet är att unga som vill satsa på en teknisk karriär möter en återvändsgränd, och Sveriges konkurrenskraft bromsas när kompetensbristen växer.
Samtidigt som regeringen talar om vikten av kompetensförsörjning, är dess passivitet ett svek mot både de unga som vill ha ett kvalificerat yrke och de innovativa företag som är beroende av deras kunskaper.
3.2.7.1 Förstärkning av yrkeslinjer på gymnasiet och av yrkesvux
Yrkeslinjerna på gymnasiet är ett viktigt fokus för Centerpartiets skolpolitik för att minska utslagningen av elever i övergången till gymnasiet som är den i särklass högsta i Norden. Yrkesvux bör byggas ut ytterligare för att fånga upp de många, inte minst unga vuxna, som behöver fullborda yrkesutbildningar inom bristyrken. Här vill vi fortsätta förstärka resurserna.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 125 miljoner kronor i vårbudgeten 2026 och 200 miljoner kronor årligen 2027 och 2028.
3.2.7.2 Förläng yrkeshögskolans utbildningar
Att låta YH-systemet vara fast i en föråldrad struktur i stället för att ge det resurser att växa, skapar en osäkerhet som gör att färre vågar satsa på en yrkesutbildning och att företag tvingas se sig om efter kompetens utomlands. Nu behövs en kraftfull reform som höjer statusen och kvaliteten på yrkesutbildningarna. Centerpartiet föreslår därför en uppväxling av yrkeshögskolan. Vi vill
möjliggöra längre, mer avancerade tekniska utbildningar som leder till spetskompetens
ge yrkeshögskolorna bättre förutsättningar och resurser att utveckla utbildningar i nära samarbete med näringslivet
skapa tydligare karriärvägar och höja statusen för en YH-examen.
Dessa åtgärder är en direkt investering i svensk industri och i de unga som vill bygga sin framtid inom tekniska yrken. Det är en politik som flyttar fokus från otillräckliga ramverk till verklig kompetensförsörjning och framtidstro. Regeringen ser på när kompetensgapet växer. Vi väljer att agera med en konkret plan för att stärka yrkeshögskolan och säkra Sveriges plats som en ledande industrination.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 150 miljoner kronor i vårbudgeten 2026 och 300 miljoner kronor årligen 2027 och 2028.
3.2.7.3 Stärk lärlingsutbildningen: inför ett handledaravdrag
En tydlig effekt av regeringens politik är att en av de mest effektiva vägarna till jobb – lärlingsutbildningen – inte får det stöd som krävs för att växa. Medan företag tvekar att ta den ekonomiska risken det innebär att utbilda en lärling, misslyckas regeringen med att skapa de incitament som skulle göra det lönsamt. Resultatet är att unga som vill lära sig ett yrke i praktiken utestängs från arbetsmarknaden, och Sveriges kompetensbrist förvärras.
Samtidigt som regeringen talar om vikten av arbetslinjen, är dess passivitet ett svek mot både de unga som behöver ett första jobb och de företag som vill bidra till kompetensförsörjningen. Att låta en bevisat effektiv utbildningsform stagnera på grund av bristande ekonomiska incitament, skapar en osäkerhet som gör att färre företag vågar ta steget att utbilda nästa generations arbetskraft.
Nu behövs en kraftfull reform som gör det lönsamt att investera i ungas framtid. Centerpartiet föreslår därför ett handledaravdrag. Vi vill sänka tröskeln för företag att anställa lärlingar genom ett direkt ekonomiskt avdrag. Vi vill att statusen för handledarskapet höjs för att säkra kvaliteten i utbildningen. På så vis vill vi skapa tusentals nya lärlingsplatser och ge fler en snabb och trygg väg in på arbetsmarknaden.
Vi måste matcha ungas potential med näringslivets behov. Det är en politik som flyttar fokus från passiva bidrag till aktiva incitament för jobb och lärande. En konkret reform som gör det lönsamt för företag att satsa på framtidens arbetskraft.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 75 miljoner kronor i vårbudgeten 2026 och 150 miljoner kronor årligen 2027 och 2028.
3.2.8 Integration
Integrationen har under Tidöregeringen i princip helt satts på undantag. I stället för en politik som skapar jobb och integration har fokus legat på misstro, tonårs- och kompetensutvisningar och verkningslösa återvandringsbidrag. Regeringen skär ned på integrationssatsningar med 17 miljoner kronor för 2026. En väl fungerande integrationspolitik är helt avgörande för att få ned arbetslösheten. En stor del av de arbetslösa är födda utomlands och kunskap i svenska och om svenska arbetsplatser är ofta skillnaden mellan att få och inte få ett arbete.
För Centerpartiet handlar integration om att ställa tydliga krav och samtidigt erbjuda en väg framåt. Den som anstränger sig, bidrar och gör rätt för sig ska också ges en trygg och tydlig väg in i samhället. Du ska kunna slita och studera, men samtidigt veta att det till slut lönar sig med jobb och karriär.
3.2.8.1 Nystartsår
En obligatorisk insats för alla som inte haft ett jobb på tre år i Sverige och som bedöms ha arbetsförmåga. Målet är att bryta utanförskapet med en intensiv och kravfylld kombination av heltidsstudier i svenska och yrkeskunskaper. Utbildningen ska så långt som möjligt vara förlagd på en arbetsplats och kombineras med praktik, matchning och mentorskap. Efter avslutat nystartsår ges automatisk rätt till etableringsjobb för ett snabbt inträde på arbetsmarknaden. Deltagande är ett krav för den som får sin försörjning från det offentliga, och den som vägrar delta kommer att få påtagligt lägre bidrag.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 250 miljoner kronor 2026.
3.2.8.2 Jobbsvenska
Ersätt sfi med jobbsvenska. Dagens sfi har nått vägs ände. Trots insatserna är det ca 70 procent som inte slutfört den sista kursen (kurs D) efter tre år. Centerpartiet vill göra om sfi till jobbsvenska med två tydliga spår: praktisk jobbsvenska och akademisk svenska. Den första för personer med kortare utbildningsbakgrund, i huvudsak förlagd på och anpassad till en arbetsplats, att lära sig språket på jobbet. Utbildningen kombineras med yrkesförberedelser och avslutas med ett certifikat som bevisar praktisk språkförmåga. Akademisk svenska är till för personer med längre utbildningsbakgrund, med fokus på fördjupad språkundervisning som förbereder för fortsatta studier eller högkvalificerade yrken.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 100 miljoner kronor 2026.
3.3 Utsläppen ska ned
Regeringen påstår sig presentera en vårändringsbudget som sänker utsläppen, men i själva verket är det en nedmontering av svensk klimatpolitik. Tidöpartiernas agerande är ansvarslöst och hotar inte bara vårt internationella föredöme, som är avgörande för att avvärja klimathotet, utan även svenska jobb och vår framtida konkurrenskraft. Medan regeringen talar om att nå klimatmålen, visar deras handlingar på raka motsatsen.
Konsekvenserna av regeringens politik är tydliga. Försäljningen av nya elbilar i Sverige ligger på låga nivåer omkring 30–40 procent, medan nyförsäljningen är drygt 80 procent i Danmark och nära 100 procent i Norge.[6] Vi tappar tempo i elektrifieringen av transportsektorn, vilket gör att vi fortsätter vara beroende av fossila bränslen. Regeringens oförmåga att införa en effektiv skrotningspremie för att få bort de äldsta bilarna från våra vägar är ett tydligt tecken på deras bristande ambition.
Källa: Mobility Sweden, Mobility Denmark och Opplysningsrådet for veitrafikken.
Detta handlar inte bara om klimatet, det handlar om Sveriges framtida välstånd. Ett land som Sverige, som länge varit världsledande både i klimatomställning och i en tung industri som lastbilsbranschen, kan inte abdikera från ledartröjan. När vi tvekar satsar andra länder, som Kina, massivt på grön teknik, nya innovationer och elektrifiering. Vi riskerar att bli omsprungna, att våra svenska företag förlorar marknadsandelar och att jobben hamnar någon annanstans. Centerpartiet accepterar inte detta. För oss är det självklart: utsläppen ska ned, inte klimatambitionerna.
3.3.1 Dubbel miljöbilsbonus, till fem gånger fler
Regeringens elbilspremie är otillräcklig för att på riktigt få fart på omställningen, särskilt för hushåll som vill ställa om men inte har råd med de höga kostnaderna för el- och biogasbilar. För att göra klimatsmarta val tillgängliga för fler vill Centerpartiet införa en kraftigt förstärkt miljöbilsbonus där hushåll kan leasa en miljöbil med en subvention på 2 000 kronor i månaden – nästan dubbelt så mycket som regeringens elbilspremie om 1 300 kronor. Syftet är att sänka trösklarna rejält och göra det möjligt för vanliga familjer, inte bara höginkomsttagare, att välja bort fossila alternativ. Genom att både ge hushållen en konkret ekonomisk lättnad och samtidigt driva på den gröna infrastrukturen vill vi skapa en snabbare, bredare och mer rättvis omställning där Sverige minskar sitt fossilberoende på riktigt.
I april hade totalt 4 045 personer ansökt om den nya elbilspremien. Regeringens satsning omfattar 25 000–30 000 bilar under hela perioden 2026–2032. Centerpartiets bonus innefattar omkring 100 000–125 000 hushåll om året. Vårt förslag innebär nära en dubbelt så stor miljöbilsbonus, till fem gånger fler hushåll.
3.3.2 Storsatsning på klimatpremier för ellastbilar
Sveriges gröna transportomställning befinner sig i ett kritiskt läge. Elektrifieringen av de tunga transporterna är helt avgörande för att nå våra klimatmål, men utvecklingen har tvärbromsat. Samtidigt som utsläppen från vägtransporterna fortsätter att vara en av våra största klimatutmaningar saknas i dag de tydliga och kraftfulla styrmedel som krävs för att företag ska kunna och vilja välja eldrivna lastbilar.
Detta sker i ett läge där Sverige är ett av världens ledande länder inom lastbilstillverkning. Våra företag har länge legat i framkant i utvecklingen av eldrivna tunga fordon, men nu riskerar vi att bli omsprungna av Kina som snabbt skalar upp både produktion och inhemsk efterfrågan. Utan en stark svensk hemmamarknad för ellastbilar blir det svårt för våra tillverkare att behålla sin position i den globala konkurrensen. Det är ett strategiskt misstag att låta denna marknad försvagas när den borde stärkas.
En tydlig konsekvens av dagens politik är att efterfrågan på eldrivna lätta och tunga lastbilar är svagare än den borde vara. Regeringens klimatpremie för ellastbilar har varit otillräcklig och ineffektiv. Systemet har präglats av krångliga regler, långa handläggningstider och omfattande administration. Energimyndigheten har tvingats lägga stora resurser på att anställa fler handläggare, men trots detta har endast en liten andel av ansökningarna beviljats. Ett stort antal företag väntar fortfarande på besked.
Därtill får en ellastbil inte beställas innan premien beviljats. Det innebär att särskilt små och medelstora företag tvingas ligga ute med stora summor eller helt avstå från att elektrifiera sin fordonsflotta. Det är en ordning som i praktiken försvårar omställningen för de aktörer som har minst ekonomiskt utrymme men störst behov av att minska sina driftskostnader och utsläpp.
Nu krävs en kraftfull och sammanhållen strategi för att vända utvecklingen. Sverige behöver en politik som stärker vår hemmamarknad för produktion och användning av ellastbilar. För att företag ska kunna ta steget till elektrifierade transporter måste klimatpremien reformeras i grunden. Handläggningstiderna måste kortas avsevärt, informationen måste vara tydlig och ansökningsprocesserna måste förenklas. Premien bör höjas och dessutom kunna betalas ut direkt till lastbilsleverantören, så att företag slipper ligga ute med stora belopp och kan fatta investeringsbeslut snabbare.
Med rätt styrmedel kan Sverige fortsätta vara en ledande kraft i den globala omställningen av tunga transporter. Utan dem riskerar vi att tappa både konkurrenskraft, innovationstakt och klimatnytta. Det är hög tid att stärka den svenska marknaden för ellastbilar och ge våra företag de förutsättningar de behöver för att leda utvecklingen.
Centerpartiet satsar 1 miljard kronor årligen på klimatpremien för ellastbilar, varav 400 miljoner kronor i vårbudgeten för 2026.
3.3.3 Laddinfrastruktur i hela landet
Sveriges omställning till en fossilfri transportsektor står inför en avgörande utmaning, där fokus nu behöver läggas på den tunga trafiken. För att klara klimatmålen och säkra svensk konkurrenskraft måste vi elektrifiera de lastbilar som utgör en grundläggande del i vårt transportsystem. Utan en fungerande laddinfrastruktur för tung trafik stannar inte bara lastbilarna utan hela Sveriges gröna omställning.
För personbilar är det största hindret i dag tillgången på laddning för de som har parkeringsplats i anslutning till lägenheter, i bostadsrättföreningar och hyreshus, medan de som bor i villa har stöd för laddboxar med det gröna avdraget, som dessutom skulle stärkas med Centerpartiets politik.
För den tunga trafiken är situationen den rakt motsatta. Här finns en alarmerande brist på laddstationer med tillräckligt hög effekt, vilket skapar enorma vita fläckar på kartan längs våra viktigaste transportstråk och i anslutning till logistikcenter. Åkerier som vill investera i eldrivna lastbilar vågar inte, eftersom de inte kan garantera att transporterna kommer fram.
Regeringens politik är beklagligt kortsiktig och missar målet. Genom att ensidigt fokusera på det totala antalet laddstolpar, och ignorera det akuta behovet av hög effekt för tunga fordon, skapar man en falsk bild av framgång. Man löser ett problem som marknaden redan börjat hantera, medan den verkliga, systemkritiska flaskhalsen förblir olöst. Den livsviktiga tunga trafiken som binder ihop hela vårt land lämnas därhän.
Centerpartiet föreslår därför en kraftfull och framsynt nationell strategi för att bygga ut laddinfrastrukturen för tung trafik i hela landet. Vi vill skifta fokus i de statliga stöden från breda subventioner för personbilsladdning till kraftfulla, riktade investeringar i snabbladdning med hög effekt. Dessa ska prioriteras på platser där behoven är som störst: längs våra europavägar och riksvägar och vid de logistiknav som är avgörande för näringsliv och landsbygd.
Vår politik bygger bort räckviddsångesten för svensk åkerinäring och skapar förutsättningar för en snabb elektrifiering av hela transportsektorn. Det är en politik som stärker svensk konkurrenskraft, minskar utsläppen på riktigt och ser till att hela Sverige kan vara med i omställningen.
Därtill vill vi underlätta för bostadsrättsföreningar och hyreshus att erbjuda laddning på de parkeringsplatser som är knutna till boendet.
Centerpartiet utökar därför stödet till Klimatklivet med 400 miljoner kronor årligen, varav 200 miljoner kronor i vårbudgeten för 2026.
3.3.4 Säkra elförsörjningen – bygg kablarna till havsvindkraften
Sverige har en enorm potential i havsbaserad vindkraft – en möjlighet att fördubbla vår elproduktion och säkra en fossilfri, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning för framtiden. Denna potential blockeras dock av regeringens kortsiktiga och ideologiskt drivna beslut. Genom ett direkt förbud mot att finansiera anslutningskablarna till havsbaserad vindkraft har regeringen effektivt satt stopp för en avgörande del av Sveriges gröna omställning.
Konsekvenserna är kännbara. Som en direkt följd av regeringens beslut har Vattenfall meddelat att man pausar projektet Kriegers flak – en vindkraftspark som ensam hade kunnat leverera el till en halv miljon sydsvenska hushåll. För södra Sverige, som redan lider av effektbrist, är detta en ren förvärring. Nu hotas tusentals jobb, och hushåll och företag i södra Sverige står inför hotet om ännu högre elpriser, precis som Sydsvenska Handelskammaren varnat för.
Det mest anmärkningsvärda är att regeringen är bakbunden av Tidöavtalets ideologiska låsningar. Man har förbjudit användningen av Svenska kraftnäts flaskhalsintäkter för detta ändamål. Detta trots att dessa intäkter, som uppgår till tiotals miljarder kronor, är specifikt avsedda för att bygga ut överföringskapacitet och minska just de regionala flaskhalsar som plågar södra Sverige.
Centerpartiet kan inte acceptera denna handlingsförlamning. Vi vägrar att låta svenska jobb och hushållens ekonomi offras på grund av politiskt spel. Därför avsätter vi i vår vårbudget 900 miljoner kronor för att säkerställa att anslutningskablarna till havsvindkraften byggs. Detta gör vi i väntan på ett ändrat och mer ansvarsfullt beslut kring användningen av flaskhalsintäkterna, så att hushåll och företag i södra Sverige snabbt får tillgång till den nödvändiga elproduktionen.
3.3.5 Fullständig återföring av vindkraftsskatten till kommunerna
Sveriges framtida konkurrenskraft och välfärd är beroende av en snabb och storskalig utbyggnad av fossilfri elproduktion. För att klara industrins gröna omställning, sänka elpriserna för hushållen och skapa en svensk energisuveränitet behöver vi mer ren, svensk el. Utbyggnaden behöver ske på ett rättvist sätt så att de som bor där värdena skapas får ta del av utveckling. Därför vill vi återföra fastighetsskatten från elproduktion kommunalt, i ett första skede med vindkraften.
Landbaserad vindkraft är, tillsammans med solkraft, det snabbaste och mest kostnadseffektiva sättet att möta det växande elbehovet. Samtidigt ser vi hur viktiga vindkraftsprojekt stoppas eller försenas av kommuner som använder sitt veto. En central anledning är att den lokala nyttan upplevs som för liten i förhållande till den påverkan som en etablering innebär för närmiljön.
Regeringen har visserligen identifierat problemet och infört ett ekonomiskt stöd till vindkraftskommuner, men deras modell är otillräcklig och byråkratisk och skapar inte den långsiktiga förutsägbarhet som krävs. Regeringens system bygger på ett tidsbegränsat anslag som kommunerna ska ansöka om via Energimyndigheten, vilket är något helt annat än en direkt och rättmätig del av skatteintäkterna.
Dessutom har regeringen höjt fastighetsskatten för vindkraftverk från 0,2 till 0,5 procent med syftet att uppnå teknikneutralitet, men låter de ökade intäkterna gå rakt in i statskassan i stället för att direkt gynna de samhällen som möjliggör produktionen.
Centerpartiet föreslår därför en mer rättvis modell. Vi vill att fastighetsskatten från vindkraft, fullt ut och permanent, ska återföras direkt till de kommuner där vindkraftverken är belägna. Detta ska inte ske via ett osäkert och ansökningsbaserat bidragssystem, utan som en direkt och automatisk överföring som stärker det kommunala självstyret och skapar verklig förutsägbarhet. För 2026 avsätter vi därför 455 miljoner kronor för detta ändamål, vilket är en högre ambitionsnivå än regeringens anslag på 370 miljoner kronor.
Centerpartiet säkerställer att en större del av de värden som skapas också stannar lokalt. Genom att göra det lönsamt för kommuner att bidra till Sveriges energiförsörjning stärker vi rättvisan och snabbar på tillståndsprocesserna, frigör investeringar och accelererar klimatomställningen i hela landet.
3.3.6 Stärk Konkurrensverket
En välfungerande konkurrens är grunden för en dynamisk och innovativ ekonomi. Vi ser dock en oroväckande utveckling där marknader blir alltmer koncentrerade, priserna stiger och stora aktörer stärker sin makt på bekostnad av mindre. När konkurrensen försvagas drabbas konsumenterna av högre priser och färre valmöjligheter. Samtidigt hämmas innovationen och småföretag får svårare att etablera sig och utmana de etablerade jättarna.
Regeringen talar ofta om vikten av fria marknader och starka konsumenter, men dess agerande speglar inte denna retorik. Det slår mot både de företag som vill konkurrera på rättvisa villkor och de hushåll som pressas av stigande levnadskostnader. Att låta en central tillsynsmyndighet som Konkurrensverket arbeta med otillräckliga resurser och ett otydligt mandat underminerar marknadens grundläggande spelregler. Det skapar en osäkerhet där överträdelser riskerar att gå oupptäckta och marknadsmissbruk kan fortsätta ostört.
Centerpartiet anser att det är hög tid att agera. För att vända utvecklingen och säkerställa en sund konkurrens i hela ekonomin krävs ett kraftfullt och proaktivt konkurrensverk. Vi föreslår därför en betydande förstärkning av Konkurrensverkets resurser. Med ett utökat anslag kan myndigheten intensifiera sin tillsyn, snabbare identifiera och ingripa mot konkurrensbegränsande beteenden och marknadsmissbruk samt genomföra fler djuplodande marknadsundersökningar.
En förstärkning av Konkurrensverket är en investering i en starkare ekonomi, lägre priser för konsumenterna och bättre villkor för Sveriges företag. För detta ändamål satsar Centerpartiet 50 miljoner kronor 2026.
3.4 Välfärden ska fungera i hela landet
En trygg och tillgänglig välfärd är grunden i vårt samhällskontrakt. Varje medborgare ska kunna lita på att få vård i tid, att barnen får en bra skola och att äldreomsorgen finns där när den behövs. Men just nu knakar välfärden i fogarna över hela Sverige. Vårdköerna växer, personalen går på knäna och allt fler kommuner och regioner tvingas till smärtsamma nedskärningar i skola, vård och omsorg.
Regeringens svar på denna kris är helt otillräckligt. Resultatet av regeringens politik är skenande kostnader. Ansvaret vältras över på kommuner och regioner som tvingas välja mellan att höja skatten eller skära ned i kärnverksamheten.
Centerpartiet accepterar inte denna nedmontering. Till skillnad från regeringen väljer vi att prioritera resurser där de gör verklig skillnad. Vi ser att det krävs kraftfulla satsningar på att ge skolan och äldreomsorgen de förutsättningar de behöver för att klara sitt uppdrag, för att korta vårdköerna och stärka primärvården.
Våra satsningar krävs för att återupprätta förtroendet för välfärden. För oss är det en självklarhet att den service och trygghet som välfärden erbjuder måste finnas tillgänglig oavsett om du bor i en storstad, i en mindre tätort eller på landsbygden.
3.4.1 Skolfrånvaroteam efter finsk modell
Problematisk skolfrånvaro är ett växande samhällsproblem som berövar unga deras framtidschanser. Forskningen är entydig: Frånvaro föder mer frånvaro och sänker en elevs framtidschanser. Varje missad lektion ökar tröskeln för att återvända, vilket inte bara leder till kunskapsförluster utan även till socialt utanförskap och psykisk ohälsa. När regeringen misslyckas med att presentera effektiva lösningar växer klyftorna och en hel generation riskerar att hamna efter.
Regeringens passivitet är ett svek mot de elever som inte vill, men framför allt mot den bortglömda grupp som har det svårt i skolan på grund av otrygghet, psykisk ohälsa eller svåra hemförhållanden. Forskningen visar att konsekvenserna av långvarig frånvaro inte bara är sämre betyg utan en ökad risk för psykisk ohälsa, arbetslöshet och ett livslångt utanförskap. Att inte agera kraftfullt mot detta är att acceptera att barns livschanser avgörs av vilket stöd de råkar få, i stället för vilket stöd de har rätt till.
Nu behövs en kraftfull reform som sätter stopp för detta. Centerpartiet föreslår därför att det införs en lagstiftning om skolfrånvaroteam, inspirerad av Finlands framgångsrika modell ”skolengagemang”. Teamen ska bestå av personal med kompetens från både skola och socialtjänst för att skapa en helhetssyn kring eleven. De ska arbeta uppsökande när en elevs frånvaro når 10 procent, ha kontakt med och ge tydligt stöd till vårdnadshavarna samt ha dialog med barn- och ungdomspsykiatrin. Målet är att bryta negativa mönster innan frånvaron blir långvarig och befäst.
Dessa åtgärder är en direkt investering i Sveriges framtid och i varje individs möjlighet att nå sin fulla potential. Det är en politik som flyttar fokus från att passivt konstatera problem till att aktivt lösa dem med metoder som har ett starkt forskningsstöd. Medan regeringen väntar väljer vi att agera med en konkret, evidensbaserad plan som säkrar rätten till en fungerande skolgång och bryter det växande utanförskapet.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 250 miljoner kronor årligen.
3.4.2 Satsa på ungas psykiska hälsa
Psykisk ohälsa bland barn och unga är en av vår tids största folkhälsoutmaningar och ett växande samhällsproblem som hotar en hel generations framtidstro och möjlighet att nå sin fulla potential. Andelen unga som rapporterar psykiska besvär som stress och ångest har ökat, och den psykiska hälsan är direkt kopplad till förmågan att klara skolan, skaffa ett jobb och forma sitt eget liv. När unga mår dåligt påverkas deras skolgång, vilket ökar risken för ofullständiga betyg och avhopp – en av de starkaste orsakerna till långtidsarbetslöshet och utanförskap. Att investera i tidiga och tillgängliga insatser för ungas psykiska hälsa är därför inte bara en fråga om vård utan en central del av en ansvarsfull ekonomisk politik och en förutsättning för att arbetslinjen ska fungera i praktiken. För Centerpartiet är det därför prioriterat att vända denna utveckling. Det handlar om att investera i våra unga och i Sveriges framtid, men framför allt är det en moralisk skyldighet. Varje barn som mår dåligt och varje liv som går förlorat är ett misslyckande för samhället.
3.4.2.1 Förstärk ungdomsmottagningen
Att unga mår bra och får en trygg start i vuxenlivet är avgörande för Sveriges framtid. Ungdomsmottagningarna spelar här en ovärderlig roll som en låg tröskel in till vården för både fysisk och psykisk hälsa. Det är en populär och väletablerad vårdform som måste finnas tillgänglig för alla unga, oavsett var i landet de bor.
I dag ser vi hur en ung persons tillgång till stöd och vård styrs av postnummer och plånbok. Åldersgränser, öppettider och patientavgifter skiljer sig åt mellan regionerna, vilket skapar en oacceptabel ojämlikhet. Många unga vuxna hamnar mellan stolarna när de blir för gamla för ungdomsmottagningen men ännu inte hittat in i den vanliga primärvården. Samtidigt som den psykiska ohälsan skenar tvingas unga avstå vård på grund av kostnader, avstånd eller långa köer.
Regeringens svar på denna växande kris är splittrat och otillräckligt. I stället för den politiska handlingskraft som krävs här och nu, ägnar sig regeringen åt fler utredningar och strategier med oklara resultat. Deras politik misslyckas med att adressera de verkliga hinder som unga möter. Detta leder till att unga lämnas ensamma i en kritisk fas av livet, och den alarmerande psykiska ohälsan tillåts växa sig starkare.
Centerpartiet ser vikten av att sänka trösklarna till vården för att garantera att alla unga, oavsett var de bor eller vilken ekonomi de har, får tillgång till ett tryggt och kostnadsfritt stöd. Vi vill skapa en sammanhållen vårdkedja som inte lämnar någon mellan stolarna. Genom att investera i ungas hälsa bygger vi ett starkare och mer välmående Sverige för framtiden.
Centerpartiet föreslår därför en mer kraftfull och sammanhållen modell för att sänka trösklarna och öka tillgängligheten till vården. Vi vill höja åldersgränsen för ungdomsmottagningar till 25 år i hela landet, säkerställa att besöken är helt kostnadsfria, garantera digital tillgänglighet dygnet runt och stärka första linjens psykiatri på mottagningarna. Även tillgängligheten ska förbättras, särskilt på landsbygden, med längre öppettider och mobila ungdomsmottagningar.
För detta ändamål avsätter vi 150 miljoner kronor årligen, varav 75 miljoner kronor i vårbudgeten för 2026.
3.4.3 Ett matlyft för våra äldre
Maten vi serverar våra äldre ska vara en källa till glädje och livskvalitet, inte bara bränsle. En god och näringsrik måltid, serverad i en trivsam miljö, är en fråga om värdighet och en grundläggande rättighet i ett välfärdsland som Sverige. Det är en investering i hälsa som förebygger sjukdomar och sparar resurser i vården.
Verkligheten är tyvärr en helt annan. I dag lider alldeles för många äldre av undernäring. Uppskattningar visar att det kan röra sig om så många som varannan boende på våra äldreboenden. Detta leder till onödigt lidande, ökad risk för fallolyckor, infektioner och ett kraftigt försvagat immunförsvar. Kvaliteten på maten styrs i dag av var du bor, vilket skapar oacceptabla klyftor i hälsa och välmående mellan Sveriges äldre.
Regeringen har inget tydligt svar på denna tysta kris. Trots medvetenheten om hur vanligt undernäring är bland våra äldre har man inte tagit nödvändiga initiativ för att ge kommunerna rätt verktyg och resurser. Resultatet är att äldre med hemtjänst blir hänvisade till att beställa mikromat från affärerna eller att söndagssteken blir indragen på äldreboendet av besparingsskäl. Dessutom har vissa äldreboenden behövt begränsa eller sätta stopp för alkoholservering vid gemensamma aktiviteter. Vissa kommuner går före och gör ett fantastiskt arbete medan regeringen inte har insett hur viktig matfrågan är.
Centerpartiet föreslår därför ett matlyft för äldreomsorgen. För att ge kommunerna möjlighet att genomföra detta föreslår vi ökade generella statsbidrag med målet att våra äldre både ska må bra och känna livsglädje genom kvalitativ mat serverad i en trivsam miljö. För detta ändamål satsar Centerpartiet 150 miljoner kronor på halvårseffekt 2026.
3.4.4 IVF: ge fler möjlighet att få första barnet – och syskon
En tydlig effekt av regeringens splittrade politik är att vägen till föräldraskap förblir en fråga om plånbok, bostadsort och stelbenta regler. För allt fler ofrivilligt barnlösa utgör dagens system en onödig och smärtsam osäkerhet, där tillgången till vård är ojämlik och möjligheterna begränsas av en politik som inte hängt med i människors verklighet.
Regeringens satsning på att fördubbla antalet offentligt finansierade IVF-försök från tre till sex är ett välkommet och viktigt steg i rätt riktning, ett förslag Centerpartiet länge drivit. Men den är samtidigt ett typexempel på en politik som stannar halvvägs. Genom att exkludera behandling för dem som redan har ett barn skapar regeringen en orättvis och ologisk skiljelinje. Förslaget svarar inte alls upp mot den verklighet som många familjer möter, där drömmen om ett syskon antingen krossas eller tvingar fram privatekonomiska beslut som slår hårt mot hushållen.
Nu behövs en kraftfull och sammanhållen strategi för att på allvar göra familjebildning möjlig för fler. Centerpartiet föreslår därför en helhetslösning som gör fertilitetsvården mer tillgänglig och rättvis för alla. Vår politik går ut på att den utökade rätten till sex IVF-försök även ska omfatta dem som vill skaffa syskon, så att familjer kan växa på sina egna villkor. Vidare vill vi ersätta dagens stelbenta åldersgränser med individuella medicinska bedömningar och införa ett nationellt regelverk som säkerställer en likvärdig fertilitetsvård av hög kvalitet i hela landet.
Denna åtgärd är en investering i livskvalitet, jämlikhet och ett mer familjevänligt Sverige. Det är en politik som bygger ett samhälle där drömmen om familj inte krossas av ekonomiska eller byråkratiska hinder, utan där stödet finns där när människor behöver det – oavsett livssituation.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 50 miljoner kronor extra för 2026 och 100 miljoner kronor årligen 2027 och 2028.
3.4.5 Krisstöd – och stärkt konkurrenskraft med sänkt gårdsskatt för svenska matproducenter
Sverige befinner sig i ett allvarligt läge. Den eskalerande konflikten i Mellanöstern och blockaden av Hormuzsundet har skapat en akut kostnadskris som slår med full kraft mot svensk livsmedelsproduktion. Priserna på avgörande insatsvaror som diesel och gödsel skenar, samtidigt som lönsamheten för våra bönder redan är pressad. Många bönder kommer att producera mat med förlust. Situationen är inte längre ett framtida hot, utan den hotar vår livsmedelsproduktion här och nu. Ökar kostnaderna för svenska matproducenter är risken att det antingen drabbar svenska matpriser eller att svenska bönder slås ut av konkurrenter som får stöd för att sänka sina kostnader.
Regeringens passivitet är oacceptabel. Medan de konstaterar att läget har ”påtaglig påverkan” på svensk ekonomi, upplever våra lantbrukare en fullskalig kris som riskerar att allvarligt påverka vår självförsörjning av livsmedel om inga politiska åtgärder vidtas.
Kostnadsutvecklingen mellan februari och april 2026 har lett till kraftigt höjda priser på insatsvaror, enligt LRF. Sammantaget ökade kostnadsnivån på diesel, kväve och soja med över 1,5 miljarder kronor mellan februari och april 2026. En växtodlare förlorar i dagsläget pengar på varje hektar brödvete som odlas. Detta är en ohållbar ekvation som, om den inte hanteras omedelbart, kommer att leda till minskad produktion, stigande matpriser och ett farligt ökat importberoende.
Att trygga den svenska matförsörjningen är en av våra viktigaste beredskapsfrågor. Centerpartiet har ett tydligt mål: Sverige ska producera minst 80 procent av den mat vi konsumerar. För att nå dit och för att säkra produktionen i detta akuta läge krävs politisk handlingskraft.
Centerpartiet föreslår därför ett kraftfullt krisstöd till Sveriges lantbrukare i form av ett direkt ekonomiskt stöd för att kompensera för de höga kostnaderna för insatsvaror. Detta är nödvändigt för att säkra likviditeten på gårdarna och ge bönderna mod att våga så och fortsätta producera mat till det svenska folket. Dessutom vill Centerpartiet att den nuvarande återbetalningen av dieselskatt ska förlängas. För att kompensera för de skenande kostnaderna för insatsvaror satsar Centerpartiet som en första åtgärd 500 miljoner kronor i år. Om omvärldsläget visar sig kräva det är vi redo att öka krisstödet ytterligare, precis som under torkan 2018 och energikrisen efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022.
Utöver det omedelbara krisstödet krävs långsiktiga åtgärder som sänker kostnadstrycket och stärker konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion. På sikt vill Centerpartiet därför se en permanent lösning genom ett teknikneutralt jordbruksavdrag.
Detta är inte enbart en fråga för bönderna, det är en fråga för hela Sveriges trygghet. Utan lönsamhet finns inga bönder, och utan bönder finns ingen svensk mat. Att i detta läge tveka är att spela ett högt spel med vår nationella försörjningsförmåga. Centerpartiet tar ansvar för att hela Sverige ska fungera, i vardag och i kris. Vi investerar i ett livskraftigt lantbruk som kan fortsätta leverera hållbar och säker mat till våra bord.
Medan regeringen talar om stärkt livsmedelsberedskap och vikten av inhemsk produktion, blundar den för den orättvisa som straffar svenska bönder. Lantbrukare bär inte bara vanliga företagarskatter, utan också en särskilt tung kostnadsbörda genom höga energi- och kapitalkostnader samt ett omfattande regelkrångel som andra företagare inte möter på samma sätt.
Samtidigt är regeringens passivitet ett svek mot både producenterna och konsumenterna. Sverige kan inte fortsätta beskatta matproduktionen som vilken annan näring som helst, utan att kompensera för unika kostnader som energi, kapitalbindning och en regelbörda som motsvarar uppemot 149 timmar per år. När regeringen underlåter att agera blir resultatet att lönsamheten urholkas och investeringar uteblir, vilket direkt hotar vår långsiktiga livsmedelsförsörjning.
Nu behövs en sammanhållen och långsiktig strategi för att vända utvecklingen. Centerpartiet föreslår därför ett jordbruksavdrag som sänker den orättvisa gårdsskatten och gör det mer lönsamt att producera mat i Sverige. Det stärker lönsamheten för gårdar som bär höga kostnader, förbättrar villkoren för investeringar och generationsskiften samt gör det mer attraktivt att hålla produktionen i Sverige.
För Centerpartiet är detta en nödvändig investering i en levande landsbygd, svensk konkurrenskraft och vår gemensamma trygghet. Genom att sänka den orättvisa gårdsskatten säkerställer vi inte bara bättre villkor för gårdarna, utan vi stärker också jobben, klimatet och Sveriges motståndskraft i kris. Det är en politik som går från ord till handling och som på allvar gör det mer attraktivt att odla, hålla djur och investera i svensk matproduktion.
För detta ändamål satsar vi 800 miljoner kronor årligen 2027 och 2028.
3.4.6 Innovationsstöd bränsle från jord och skog
Sveriges omställning till ett fossilfritt transportsystem kräver att vi tar tillvara hela landets potential. Vi har unika förutsättningar att producera hållbara och avancerade biodrivmedel från restprodukter från vårt jord- och skogsbruk. Detta är en strategisk tillgång som kan stärka vår konkurrenskraft, skapa nya gröna jobb på landsbygden och bygga en robust nationell försörjningsberedskap.
Trots denna potential stannar investeringarna av. Att bygga nya produktionsanläggningar för avancerade biodrivmedel är kapitalintensivt och förknippat med stora ekonomiska risker och långa ledtider. När de politiska signalerna dessutom är otydliga och kortsiktiga blir osäkerheten för stor. Innovativa företag som vill satsa vågar inte, och den storskaliga svenska produktion vi behöver uteblir.
Regeringens politik har aktivt förvärrat denna osäkerhet. Genom att inte ersätta reduktionsplikten med något annat system har regeringen ryckt undan mattan för marknaden och skickat en tydlig signal om att den inte prioriterar inhemska biodrivmedel. Detta har skapat ett investeringsklimat präglat av oförutsägbarhet, där företag som är redo att investera i stället avvaktar. Konsekvensen är att vi går miste om arbetstillfällen, ökad självförsörjning och en viktig inkomstkälla för Sveriges lant- och skogsbrukare.
Centerpartiet föreslår därför en mer kraftfull och långsiktig strategi. För att bryta stilleståndet krävs en politik som minskar riskerna och skapar den trygghet som krävs för att våga investera. Vi har tidigare föreslagit att staten bör agera som en stabil kund genom att upphandla stora volymer biodrivmedel. Utöver detta vill vi införa ett riktat innovationsstöd till de aktörer som utvecklar och producerar avancerade biodrivmedel från svenska restprodukter. För detta ändamål avsätter vi 700 miljoner kronor årligen, varav 250 miljoner kronor i vårbudgeten för 2026.
Vår modell säkerställer att den ekonomiska risken för företagen minskar, att tiden från idé till färdig anläggning kortas och att vi bygger upp en stark hemmamarknad. Genom att stärka innovationskraften i hela värdekedjan, från råvara till färdigt bränsle, kan vi använda hela potentialen i våra skogar och åkrar, och låta Sverige leda omställningen.
3.4.7 Rädda nattågen
När Trafikverket tvingas halvera antalet nattåg till övre Norrland är det ett direkt resultat av en Tidöpolitik som sviker hela landets behov. Detta sker trots att Trafikverket i sitt eget budgetunderlag tydligt varnat för att det saknas 200–300 miljoner kronor för att upprätthålla trafiken.
Samtidigt som tågen ställs in är regeringens enda svar att tillsätta en utredning som bekvämt nog ska presenteras först efter riksdagsvalet. Att skjuta problemen på framtiden samtidigt som avgångar ställs in här och nu är ett svek mot alla som är beroende av tåget för arbete, studier och familj.
Nu behövs en kraftfull och omedelbar insats för att vända utvecklingen. Centerpartiet föreslår därför att Trafikverket ges de resurser de behöver för att trygga den samhällsviktiga trafiken. Vi vill skjuta till de 300 miljoner kronor som krävs för att säkerställa att trafiken till norr kan återställas och upprätthållas, så att människor och företag i hela landet kan lita på tåget.
Centerpartiet tror på ett Sverige som håller ihop, i klimatet och i Norrlands framtid. Det är en politik som säkerställer att hela landet kan leva och verka på likvärdiga villkor. Regeringen erbjuder senfärdiga utredningar medan tågen ställs in. Vi väljer att agera nu för att trygga Norrlands livsviktiga förbindelser och stärka hela Sveriges konkurrenskraft.
I vårbudgeten för 2026 satsar vi 150 miljoner kronor för 2026 på detta ändamål, och 300 miljoner kronor årligen 2027 och 2028.
3.4.8 Sänkta färjepriser för gotlänningar
Gotland är en unik och strategiskt viktig del av Sverige. Att säkerställa likvärdiga levnadsvillkor, en robust välfärd och goda kommunikationer för gotlänningarna är inte en lokal eller regional fråga, det är en nationell angelägenhet som rör hela Sveriges sammanhållning och säkerhet.
Verkligheten är dock att de höga transportkostnaderna och ölägets unika förutsättningar lägger en tung och orättvis börda på både hushållens ekonomi och regionens välfärd. När kostnaden för att resa till och från fastlandet skenar, och när det regionala ansvaret för skola, vård och omsorg måste bäras med ett mindre och mer sårbart befolkningsunderlag, skapas strukturella nackdelar som underminerar Gotlands utvecklingskraft.
Regeringens svar på dessa grundläggande utmaningar är symtomatiskt för dess bristande förståelse för förutsättningarna utanför storstäderna. Man presenterar en otillräcklig och kortsiktig biljettprissänkning som dels är för liten och för tillfällig, dels samtidigt ska omfatta både färjetrafik och flyg.
Vi föreslår en kraftfull och långsiktig Gotlandssatsning som möter öns verkliga behov. Vi vill gå före regeringen och anslå dubbelt så mycket som deras otillräckliga förslag innehåller, i linje med vad Region Gotland själva utrett. Vår satsning är en rejäl förstärkning av anslaget för att säkerställa konkurrenskraftiga och rättvisa biljettpriser.
För detta ändamål satsar Centerpartiet dubbelt så mycket jämfört med regeringens 125 miljoner för 2026. Vår satsning på 250 miljoner gäller halvårsvis med 250 miljoner kronor 2026 och 500 miljoner kronor årligen 2027 och 2028.
3.4.9 Korta köerna på Migrationsverket
Migrationspolitiken har under Tidöregeringen inte präglats av ordning utan oreda. Grova brottslingar har inte kunnat utvisas till länder där de är medborgare, medan svenska tonåringar som vuxit upp i Sverige och gått i skolan i Sverige, utvisas på sin 18-årsdag till länder som de i många fall inte varit i sedan de var mycket små och vars språk de inte talar, eftersom de anses ”sakna anknytning till Sverige”. Samtidigt utvisas personer som gjort rätt för sig, betalat skatt till välfärden och skaffat sig arbete, ofta inom viktiga bristyrken i vården, eftersom regeringen retroaktivt rivit upp spårbytesmöjligheten som dessa människor utgått från, och på det lagt ett orimligt lönekrav för att stanna i Sverige. Nu hävdar regeringen att man inlett en ”paus” i utvisningarna för tonåringar, men många utvisningsbeslut pågår likafullt. Det är en politik som är helt orimlig ekonomiskt, när svenska ungdomar som utbildats i Sverige och vill studera till bristyrken, kastas ut, när människor som betalar skatt och fyller viktiga samhällsroller kastas ut på godtyckliga grunder. Dessa direkta ekonomiska kostnader i form av skattebortfall borde på ett helt annat sätt synas och kostnadssättas när de illa genomtänkta reformerna genomförs i statsbudgeten i stället för att döljas som i dag. Dessutom skapar de illa genomtänkta åtgärderna stora kostnader för Migrationsverket, som varit tydligt med att de inte har resurserna att genomföra politiken, och att livsavgörande beslut kan bli lidande.
En tydlig effekt av regeringens politik är de extrema handläggningstiderna hos Migrationsverket, vilka skapar en akut kris för både Sveriges konkurrenskraft och enskilda människors liv. Medan regeringen aviserar nödvändiga satsningar för sina egna nya förslag i höstbudgeten 2026, gör man ingenting i vårbudgeten för att avlasta myndigheten här och nu, trots att Migrationsverket tydligt har larmat om att de behöver 151 miljoner kronor för att förhindra en systemkollaps.
Samtidigt som köerna växer är regeringens enda svar att höja avgifterna för den som söker tillstånd. Denna avgiftshöjning är en ineffektiv åtgärd som i praktiken blir en straffskatt på arbete och familjeåterförening. Den svarar inte alls upp mot den ekonomiska verklighet som svenska företag eller de familjer som hamnar i kläm möter. Att skjuta ansvaret på den enskilde i stället för att lösa den akuta resursbristen är ett svek mot både näringslivet och medmänskligheten.
Nu behövs en kraftfull strategi för att vända utvecklingen. Vår satsning möter direkt det behov som Migrationsverket själva pekat ut och som regeringen ignorerar. Pengarna ska gå till att minska de orimliga väntetiderna så att företag snabbare kan anställa den kompetens de är i skriande behov av. Resurserna ska även säkerställa att de ungdomar som felaktigt utvisats till bl.a. Iran får sina ärenden prövade skyndsamt och inte tvingas vänta oproportionerligt länge på att kunna återvända till tryggheten i Sverige.
Detta är av stor vikt för svensk konkurrenskraft och tillväxt. Genom att säkerställa en fungerande och rättssäker migrationsprocess ser vi till att människor inte hamnar i kläm helt i onödan, samtidigt som vi ger företagen de förutsättningar de behöver för att kunna växa och skapa jobb i hela landet.
Centerpartiet föreslår därför en treårig satsning för att korta handläggningstiderna och stoppa tonårsutvisningarna, med 76 miljoner kronor för 2026 och 151 miljoner kronor för både 2027 och 2028.
3.4.10 Satsa på civilsamhället: på föreningsliv, idrott, friluftsliv, folkbildning och samlingslokaler
Civilsamhället är inte något vid sidan av, utan själva grunden för ett välmående och tryggt samhälle. Det är där gemenskap byggs, där människor finner mening och där tillit växer underifrån. För Centerpartiet är ett starkt och oberoende civilsamhälle en avgörande förutsättning för en levande demokrati och ett av de mest effektiva sätten att minska kriminalitet.
Varje krona som investeras i föreningsliv, mentorskap och lokala nätverk skapar trygghet, gemenskap och positiva förebilder. Civilsamhället bygger relationer där staten inte alltid når fram – i idrottsföreningar, kulturverksamheter, trossamfund och lokala initiativ som ger unga, och andra, ett sammanhang, ansvar och en meningsfull fritid. Detta är avgörande för att stärka alla människors nätverk och jobbmöjligheter och för att förebygga såväl kriminalitet som psykisk ohälsa.
Dessutom är ett starkt civilsamhälle en central integrationsfråga. Vägen till ett jobb börjar ofta med en referens från en tränare, en ledare eller en annan vuxen som tror på en. Genom att stärka civilsamhället stärker vi de nätverk som hjälper människor att välja rätt väg, hitta sin plats och ta steget in i arbetslivet. Det fungerar som en skola i demokrati, främjar personlig utveckling och agerar som ett viktigt skyddsnät vid både personliga och samhälleliga kriser. En satsning på civilsamhället är därmed en investering som både förebygger brott och bygger ett mer sammanhållet samhälle.
Folkbildningen, vars resurser hastigt nedmonterats av Tidöregeringen, måste skyndsamt återupprättas. Den spelar en central roll för kunskaper som ofta leder till jobb och företagsamhet, skapande och personlig bildning och frihet. Den nedvärdering av folkbildning som skett under Tidöregeringen är både djupt okunnig om hur verksamheterna fungerar runt om i Sverige och skadlig för samhället.
För Centerpartiet är civilsamhället inget vid sidan av. Det är själva grunden. Det är där gemenskapen byggs, där människor hittar mening och där välmående och tillit växer underifrån. Det har en avgörande roll i att förebygga kriminalitet och psykisk ohälsa genom att ge unga och andra en meningsfull fritid, sammanhang och framtidstro.
Centerpartiet föreslår därför en stor satsning på civilsamhället, på föreningslivet, på idrotten, på samlingslokaler och på att återupprätta resurserna till folkbildningen på 500 miljoner kronor för 2026 och 1 miljard kronor för både 2027 och 2028.
3.4.11 Lys upp landsbygden
För Centerpartiet är det en självklarhet att hela Sverige ska leva och utvecklas. En fungerande infrastruktur är en förutsättning för detta. Det handlar om mer än bara vägar att köra på; det handlar om tryggheten att kunna röra sig i sitt närområde, oavsett om man är barn på väg till skolbussen, företagare på väg hem från jobbet eller motionär på kvällspromenad.
Vi ser nu med stor oro hur regeringen, genom Trafikverket, nedmonterar landsbygdens grundläggande service. Under förevändning att följa ett föråldrat regelverk, släcks by efter by ned. Trafikverkets argument är att belysningen inte tillför tillräckligt värde för trafiksäkerheten. Detta är ett underbetyg till regeringens landsbygdspolitik. Belysning handlar inte bara om bilars framkomlighet, utan även om människors trygghet.
När regeringen talar om att hela Sverige ska leva, är det kontraproduktivt att dess egen myndighet aktivt släcker ned samma platser. Detta är en politik som överger landsbygden och vältrar över ansvaret och kostnaderna på kommuner och enskilda vägföreningar, som redan kämpar med en ansträngd ekonomi.
Centerpartiet accepterar inte denna utveckling. Vi har tidigare agerat och avsatt medel för att säkra belysningen och vi är beredda att göra det igen. Det är dags att staten tar sitt långsiktiga ansvar.
Därför krävs ett omedelbart stopp för nedmonteringen. All planerad nedmontering av befintlig vägbelysning på landsbygden ska pausas i väntan på en ny, långsiktig och hållbar nationell strategi. Staten måste ta sitt ansvar. Trafikverket bör få i uppdrag att erbjuda kontinuerlig ersättning till kommuner och enskilda vägföreningar för drift, underhåll och nödvändiga reinvesteringar i den belysning som Trafikverket i dag anser sig kunna avveckla. Där lokala aktörer inte klarar av ansvaret själva, måste staten garantera att ljuset inte släcks.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 25 miljoner kronor 2026 och 50 miljoner kronor 2027 och 2028.
3.4.12 Polisen ska finnas på gator och torg – i alla utsatta områden
En tydlig effekt av regeringens politik är att samhällskontraktet urholkas på landsbygden. Trots historiskt stora satsningar på polisen som vi stått bakom monteras den lokala närvaron ned i en alarmerande takt. I Dalarna, Blekinge och på flera andra platser i landet stänger polisen ned, vilket tvingar medborgare att resa allt längre för att uträtta grundläggande ärenden som att anmäla brott eller hämta ut ett pass. Samtidigt finns inte tillräckligt många poliser i yttre tjänst i utsatta områden där medborgarna kan känna sig hotade och förtryckta av organiserad kriminalitet, som däremot är ogenerat synlig på gator och torg.
Sverige har en allvarlig situation med en organiserad brottslighet på frammarsch. Samtidigt fortsätter den organiserade brottsligheten, våld i relationer samt mängdbrott att drabba människor i hela vårt land. Regeringen och dess stödparti missar att värna tryggheten i människors vardag på landsbygden. Att hänvisa till digitala tjänster är ett svek mot de äldre, de resurssvaga och de som helt enkelt behöver möta en polis för att känna förtroende. Resultatet är ett samhälle där statens närvaro dras tillbaka precis där den behövs som mest, vilket slår hårdast mot dem som har svårast att göra sina röster hörda.
Nu behövs en kraftfull och omedelbar satsning på synliga och närvarande poliser, vilken måste inkludera att nedmonteringen av poliskontor stoppas.
För oss i Centerpartiet handlar det inte bara om hur många poliser vi har utan var de finns och vad de gör. Regeringens centraliseringspolitik leder till ett enormt resursslöseri. Varje nyutexaminerad polis som tvingas ägna timmar åt att pendla mellan allt färre stationeringsorter är en förlorad resurs för det brottsförebyggande arbetet. Den ovärderliga lokalkännedomen går förlorad när polisen blir en besökare i stället för en självklar del av lokalsamhället. Därför är vår satsning inte bara en investering i fler öppna poliskontor utan en direkt investering i fler effektiva timmar för poliser i yttre tjänst. Det säkerställer att skattebetalarnas pengar ger maximal trygghetseffekt där den behövs som mest.
Vår politik handlar om att återupprätta den lokala polisnärvaron, förkorta avstånden för medborgarna och se till att polisen har resurser att agera mot alla brott, från våld mot barn och kvinnor, narkotikabrott och stölder till bedrägerier.
Denna reform stärker samhällskontraktet och tryggheten i hela Sverige. Det är en politik som bygger förtroende mellan medborgare och stat och som säkerställer att alla, oavsett bostadsort och livssituation, kan lita på att polisen finns där när de behövs. Vi väljer att investera i en synlig och närvarande polis i hela landet.
Omprioriteringen omfattar 500 miljoner kronor på helårsbasis och 250 miljoner kronor i vårbudgeten.
3.4.13 Avhopparverksamhet för barn och unga, flickor och kvinnor
I den pågående expansionen av rättsväsendet är det avgörande med ett helhetsperspektiv. Centerpartiet vill se ett helhetsgrepp om trygghetsfrågorna – från ett kraftfullt brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete till förstärkta stödinsatser för brottsoffer, men även effektiva åtgärder för att återanpassa individer som avtjänat sina straff. För att detta ska lyckas måste alla medarbetare i hela rättskedjan ges goda förutsättningar och de resurser som krävs för att hantera komplexa ärenden.
För att förhindra återfall i brott måste samhället erbjuda ett starkt stöd till den som vill lämna ett kriminellt liv. Den grova organiserade brottsligheten kryper allt längre ned i åldrarna, vilket ställer nya krav på samhällets insatser.
Barn och unga har specifika behov, rättigheter och skyldigheter som skiljer sig från vuxnas. Dagens metoder är inte alltid anpassade för minderåriga, och kunskapen om unga gängkriminella hos myndigheter och kommuner är otillräcklig. Därför vill Centerpartiet inrätta ett nationellt avhopparprogram för barn och unga.
Vi vill även skapa ett särskilt avhopparprogram för kvinnor, vars roll i gängen ofta är komplex, där de kan vara både förövare och offer. Deras behov och hotbild skiljer sig från mäns, vilket kräver ett anpassat program för att de ska kunna lämna kriminaliteten på ett säkert sätt.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 25 miljoner kronor 2026 och 50 miljoner kronor 2027 och 2028.
3.4.14 Inrätta ekokrim för att jaga gängens pengar
Den organiserade brottsligheten utgör ett allt större hot mot vårt samhälle. Kriminella nätverk agerar i dag som koncerner med hjälp av s.k. möjliggörare som skapar en legitim fasad för brottslig verksamhet. Detta snedvrider konkurrensen och skadar hela näringslivet. Centerpartiet vill att Ekobrottsmyndigheten ombildas till ekokrim med ett tydligt uppdrag att bekämpa korruption och otillåten påverkan som är nödvändigt för att skydda våra seriösa företagare. Det krävs en samlad spetskompetens och en effektivare struktur för att strypa den ekonomiska motor som göder gängvåldet.
För Centerpartiet är det en självklarhet att staten måste garantera tryggheten och upprätthålla en sund konkurrens där seriösa företagare kan verka och växa. I dag ser vi hur den kriminella ekonomin, med allt från avancerade bedrägerier till storskalig miljöbrottslighet, riskerar att slå ut laglydiga företag och urholka förtroendet för våra institutioner. Den nuvarande organisationen för att bekämpa dessa brott är inte tillräckligt vass.
De kriminella har hittat nya lukrativa inkomstkällor i systematisk och grov miljöbrottslighet, inte minst kopplat till avfallshantering. Detta hotar inte bara vår miljö och hälsa, utan konkurrerar också ut de seriösa aktörerna i branschen som investerar i hållbara lösningar. I dag saknas en samlad nationell resurs för att utreda dessa komplexa brott. Ekokrim ska få ett uttryckligt uppdrag och de resurser som krävs för att kraftfullt bekämpa miljöbrott. För att framgångsrikt utreda avancerad ekonomisk brottslighet krävs djup specialistkompetens inom ekonomi, juridik och näringslivsförhållanden. Dagens modell skapar ineffektivitet och resurskonflikter.
Ekokrim ska självständigt kunna anställa och utbilda de utredare, jurister och revisorer som krävs. Detta gör det möjligt att bygga starka, tvärfunktionella team och attrahera den bästa kompetensen för att bekämpa den systemhotande brottsligheten. Myndigheten ska ha ett breddat uppdrag som omfattar korruption och grov miljöbrottslighet samt full befogenhet att hantera sin egen personal och utredningsresurser. Detta är ett avgörande steg för att försvara den sunda konkurrensen, skydda vår miljö och säkra ett tryggt och rättssäkert företagsklimat i hela landet.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 315 miljoner kronor 2026 och 1 322 miljoner kronor 2027 och 2028.
3.4.15 Kvinnors trygghet
Alltför många kvinnor förlorar varje år sitt liv till följd av våld i nära relation. För att bryta denna utveckling och stärka skyddet för våldsutsatta anser Centerpartiet att det krävs kraftfulla och riktade insatser. Vi föreslår därför reformer inom flera centrala områden.
I dag lever cirka 35 000 personer i Sverige med skyddade personuppgifter. Enligt Skatteverkets undersökning från 2022 har över 40 procent av dessa skyddsskäl på grund av hot och våld i nära relation. Att tvingas leva gömd innebär en extrem inskränkning i livsutrymme och frihet, där vardagliga situationer medför stora säkerhetsrisker.
Det är därför synnerligen allvarligt att skyddade uppgifter vid upprepade tillfällen röjs av myndigheter och rättsväsendet. Riksrevisionen har i en rapport från 2024 konstaterat att statens skydd för hotade personer är bristfälligt. Konsekvenserna för den enskilde är förödande. För att skärpa ansvaret och ge de drabbade upprättelse föreslår Centerpartiet att ett automatiskt skadestånd ska utgå till personer med skyddade personuppgifter som får sin identitet röjd av en myndighet.
3.4.15.1 Nationellt lämnaprogram och exitprogram från prostitution
Ekonomiskt beroende och svårigheter att finna en ny bostad är några av de avgörande hindren för kvinnor som vill lämna en våldsam relation. Våldsutsatta kvinnor behöver ett samordnat stöd och en ekonomisk trygghet i den kritiska lämnandefasen. Centerpartiet vill inrätta ett nationellt lämnaprogram och en lämnapeng, som säkerställer att ekonomin inte blir ett hinder för att undkomma våld.
Vi vill också starta ett nationellt exitprogram för personer i prostitution. De som utnyttjas i sexuell exploatering tillhör de mest utsatta individerna i samhället och måste erbjudas en trygg och pålitlig väg ut.
3.4.15.2 Skyddade boenden
Reformen om skyddat boende hade till syfte att stärka rättigheterna för våldsutsatta. Trots goda intentioner är indikationerna tydliga: Sedan reformen trädde i kraft har färre medföljande barn fått plats och flera skyddade boenden tvingats stänga. Tillgången på skyddsplatser har minskat, vilket är en oacceptabel utveckling.
Även om Statskontoret har i uppdrag att följa upp tillämpningen av lagstiftningen, kan tillgången på skydd för våldsutsatta inte vänta på en utvärdering. Vi anser därför att staten måste ta ett större och mer aktivt ansvar för att säkra tillgången på ändamålsenliga skyddade boenden i hela landet.
För detta ändamål satsar Centerpartiet 80 miljoner kronor 2026 och 165 miljoner kronor 2027 och 2028.
3.4.16 Ännu inget beslut att flytta civila underrättelsemyndigheten och inrätta en civil underrättelsetjänst
I budgeten görs en särskild överföring av 1,1 miljarder kronor i resurser från försvarets finansiering (utg.omr. 6) till internationell samverkan (utg.omr. 5) för inrättandet av en civil underrättelsetjänst. Utan beslut att detta ska genomföras och utan att någon proposition prövats av riksdagen, ska inte beslut föregripas i en vårändringsbudget. Det är omöjligt att göra en sådan stor överföring av resurser i statsbudgeten innan man över huvud taget vet hur utformningen av den nya underrättelsetjänsten ser ut. Centerpartiet föreslår därför att resurserna återförs till utgiftsområde 6. Ställningstagande i frågan görs före budgetanslag. Centerpartiet avvaktar med beslut tills propositionen lagts på riksdagens bord.
4 Det finanspolitiska ramverket och de offentliga finanserna
Sverige befinner sig i ett mycket osäkert läge med krig i vårt närområde, stridigheter i Mellanöstern, med stor påverkan på energipriserna, och en arbetslöshet bland de högsta i EU. Samtidigt står landet inför omfattande investeringsbehov för att klara klimatomställningen, stärka den nationella försvarsförmågan och säkra kvaliteten och tillgängligheten i välfärden. Samtidigt måste arbetslinjen värnas. Centerpartiets analys av finanspolitiken utgår från att dessa utmaningar kräver en aktiv och reforminriktad politik som förenar ansvarstagande för de offentliga finanserna med kraftfulla åtgärder för tillväxt och sysselsättning.
Centerpartiet står för en ekonomisk politik som förenar ansvar med framåtrörelse. Sverige behöver en ekonomisk politik som får fler i arbete och fler företag att växa, inte en politik som passivt väntar på bättre tider. Vi accepterar delar av regeringens bedömning av de offentliga finanserna, men vi drar en annan slutsats. I ett svagt konjunkturläge med extrem osäkerhet krävs mer, inte mindre, handlingskraft. Centerpartiet argumenterar för strukturreformer som sänker kostnaderna för att anställa och investera, snarare än passivitet eller konsumtionsdrivande bidrag. En mer aktiv finanspolitik behövs samtidigt som vi värnar det finanspolitiska ramverket som säkrar långsiktig stabilitet.
4.1 Inriktning för framtida finansiering
I en tid av stor osäkerhet behövs investeringar i det som bygger Sverige starkt genom arbete, företagande och framtidsinvesteringar. Den ekonomiska politiken måste i högre grad inriktas på att lösa Sveriges strukturella problem, såsom den höga arbetslösheten och det svaga företagsklimatet, snarare än att enbart förlita sig på generella stimulanser.
Det strukturella sparandet bedöms av regeringen vara neutralt 2025 (räknat utan Ukrainastöd), men samtidigt ligger regeringens prognos för BNP-tillväxten under kommande år högre än hos de flesta andra bedömare. En något mer expansiv finanspolitik behövs och går att motivera mot bakgrund av det svaga konjunkturläget för att öka sysselsättning och produktion i svensk ekonomi och bidra till att dämpa oron bland hushåll och företag.
Viktiga åtgärder för att bidra med finansiering för prioriterade reformer, men också för att öka arbetsutbudet, handlar om att få människor i arbete. Trygghetssystem som riktas till människor som är arbetsföra måste ha ett ökat jobbfokus och fungera som omställningsförsäkringar. Ett ökat inslag av kvalificering in i välfärdssystemen kan också bidra med reformutrymme. Därtill bör antalet riktade statsbidrag minska, till förmån för ökade generella statsbidrag. Ineffektiva undantag från miljö- och klimatskatter bör också undanröjas. Centerpartiet vill också se att resurser ska öronmärkas för investeringar som ökar Sveriges framtida produktionsförmåga, och det vi särskilt pekat ut är infrastrukturen.
4.2 En första bedömning av utgiftstakets nivå för 2028
Utgiftstaket utgör en övre gräns för utgiftsnivån i statens budget och beslutas för tre år framåt. För att utgiftstaket ska främja en kontrollerad utgiftsutveckling, och vara ett stöd för att uppnå överskottsmålet och långsiktigt hållbara finanser, är det en grundläggande förutsättning att takets nivå i normalfallet inte ändras.
Centerpartiet anser att regeringens förslag i 2026 års vårproposition, med ett utgiftstak på 2 105 miljarder kronor för 2029, utgör en acceptabel utgångspunkt.
Behovet av en snabb och kraftig förstärkning av försvaret, i kombination med övergången till ett balansmål, motiverar en större marginal än brukligt mellan de prognostiserade utgifterna och det föreslagna taket. Detta får dock inte leda till en ansvarslös utgiftstillväxt; det understryker tvärtom behovet av ständiga omprövningar och en insikt om att nya, stora åtaganden i huvudsak måste finansieras genom omprioriteringar snarare än enbart genom lån.
Martin Ådahl (C)
Elisabeth Thand Ringqvist (C)
Daniel Bäckström (C)
Stina Larsson (C)
Anders Ådahl (C)
Alireza Akhondi (C)
Madeleine Atlas (C)
Christofer Bergenblock (C)
Malin Björk (C)
Muharrem Demirok (C)
Catarina Deremar (C)
Ulrika Heie (C)
Martina Johansson (C)
Anders W Jonsson (C)
Anders Karlsson (C)
Mikael Larsson (C)
Anna Lasses (C)
Ulrika Liljeberg (C)
Helena Lindahl (C)
Kerstin Lundgren (C)
Rickard Nordin (C)
Niels Paarup-Petersen (C)
Anne-Li Sjölund (C)
Helena Vilhelmsson (C)
[1] SCB AKU, mars 2026.
[2] Regeringens arbetsmarknadspaket på 32,5 miljoner kronor.
[3] SCB AKU, mars 2026.
[4] Saco (2026), SCB (2026).
[5] Summan är beräknad på det försiktiga antagandet att hela utflödet ur gruppen långtidsarbetslösa går till förenklade jobb i stället för ordinarie jobb och subventionerade anställningar som nystartsjobb, vilket ger ett spann på 1–2 miljarder kronor med ett värde på 1,5 miljarder. Utgångspunkten för reformen är självklart att många fler ska gå från långtidsarbetslöshet till arbete och reformen innebära en kraftfull besparing i form av minskat bidragsberoende, men denna form av dynamiska effekter brukar inte användas för statsfinansiella beräkningar.
[6] Mobility Sweden, Mobility Denmark och Opplysningsrådet for veitrafikken.
Fru talman! Debatten har fokuserat på sjukförsäkringen, och det beror ju på att vi där har riktigt stora utmaningar. Här i riksdagen har vi beslutat om tre mål för en välfungerande sjukförsäkring: Det ska inte vara stora regionala skillnader, det ska inte vara stora skillnader mellan könen och sjuktalen får såklart variera med epidemier och annat men inte av andra anledningar. På alla dessa tre områden fungerar det inte. Detta är djupt olyckligt, inte minst för de människor som drabbas.
Jag reagerade lite när jag hörde från talarstolen att sjukförsäkringen är något som ska göra folk friska. Men vi vet inte om det är så att bara man får vara sjukskriven blir man frisk. I förra veckans nummer av Läkartidningen hade man gjort en ganska stor genomgång av detta eftersom det finns en hel del forskning på vad en sjukskrivning innebär för den sjuka.
Arbetslivsinstitutet har gjort en stor enkätundersökning där 800 långtidssjukskrivna patienter har fått svara på frågor om självupplevda positiva och negativa konsekvenser av sjukskrivning. De negativa konsekvenserna övervägde tydligt.
Riksrevisionen tittade på detta 2016. 5 000 patienter som fick nej till sjukskrivning av Försäkringskassan randomiserades till två grupper när de överklagade. Beroende på när de var födda fick vissa sedan sjukskrivningen beviljad. Denna studie kunde inte finna belägg för att de som nekats sjukskrivning fått några negativa utfall av det. Tvärtom hade de som nekats sjukskrivning ökad sannolikhet att vara i arbete tre år senare, bättre inkomstutveckling och minskad sannolikhet att senare leva på sjukersättning.
Totalt lyckades man få till 36 studier som uppfyllde kriterierna, och 34 av dem visade övervägande negativa konsekvenser av sjukskrivning.
Detta betyder inte att man inte ska vara sjukskriven därför att man mår dåligt av det. Men det är inte så enkelt som att man om man blir sjuk eller drabbas av en skada blir bättre bara man får vara sjukskriven tillräckligt länge.
Det här är ett område där vi har stora behov av reformer, och då är det beklagligt att så lite har hänt under de senaste fyra åren. Vad har Tidöregeringen egentligen gjort? Man har gjort ett antal saker för att bekämpa bidragsbrott, vilket är bra och riktigt. Att människor inte ska ägna sig åt kriminalitet i välfärdssystemen håller alla med om.
Men därutöver har inget hänt. Jo, man har tagit bort högkostnadsskyddet för sjuklönekostnader, vilket har drabbat små och medelstora företag stenhårt. Det har dessutom, vilket är ännu värre, drabbat enskilda människor. Vad gör småföretagare när de inte får täckning för sjuklönekostnader? Jo, de tvingas nagelfara varenda nyanställning för att kolla att det inte är en människa som har ökad benägenhet för sjukskrivning eller har en funktionsnedsättning. Det här slår stenhårt även mot dessa. Detta har Tidöregeringen lyckats åstadkomma – de slår mot de svagaste och ger sig dessutom på småföretagen.
Det är ett problem för småföretagare, inte minst inom de fria yrkena, att trygghetssystemet inte fungerar. Det finns dock utredningsförslag. Sverigedemokraternas ledamot fick frågor om det men hade inga svar på varför man över huvud taget inte har lyft detta under mandatperioden. Vi har stora utmaningar på detta område men en regering som i stort varit passiv.
Fru talman! Jag höjde på ögonbrynen när jag hörde Sverigedemokraternas ledamot ta upp frågan om timschablonen i assistansersättningen. Den debatten har framför allt förts i socialutskottet. Timschablonen i assistansersättningen har regeringen med Sverigedemokraternas stöd hållit tillbaka stenhårt, vilket har drabbat dem som är beroende av assistans. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande för två år sedan om att detta borde indexuppräknas i förhållande till löneavtalet, vilket är det enda rimliga. Ingenting har hänt förutom att vi i höstas fick se en rekordlåg uppräkning.
Sedan får man höra från Sverigedemokraternas ledamot här att nu har man löst det. Det som hände i samband med vårändringsbudgeten var att regeringen sa att det inte skulle bli någon indexering, vilket riksdagen hade krävt, och heller inte någon höjning.
Man har kommit undan här genom att säga att Försäkringskassan fortsättningsvis, när den lämnar in sitt äskande till regeringen, ska göra en beräkning av hur kostnaderna har ökat. Därmed skjuter man det hela på framtiden i ytterligare två år, då Försäkringskassan redan har lämnat in sitt äskande för kommande år. Den här regeringen har en bakläxa att göra, inte minst när det gäller hur man har grundlurat människor som är assistansberoende.
Fru talman! Jag blir orolig när jag hör oppositionen, framför allt Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som hela tiden lyfter upp att den stora fråga som vi måste göra något åt nu är att ta bort karensavdraget. Jag vill vara tydlig och säga att Centerpartiet inte kommer att medverka till att karensavdraget avskaffas.
Det var Centerpartiet och socialförsäkringsminister Karin Söder som införde karensdagarna under tidigt 80-tal. Det hade effekten att det stabiliserade sjuktalen i Sverige. Socialdemokraterna gick även då till val på att det skulle avskaffas, vilket man gjorde när man återtog makten. Jag tror att det var 1987 som det försvann. Effekten blev omedelbar: Vi fick snabbt ökande sjuktal i Sverige. Det var först i början av 90-talet, i samband med krisen då, som karensdagarna återinfördes och man återigen fick ned sjuktalen på en rimlig nivå.
Orsaken till att det är mycket dålig politik att ta bort karensavdraget är att man för över stora kostnader på företagen, vilket är negativt. Samtidigt får man återigen det som Tidöregeringen har ställt till med, nämligen att företagen och alla som nyanställer tvingas nagelfara människor och göra absolut allt de kan för att inte anställa personer med ökad risk att bli sjukskrivna, därför att den kostnaden, oavsett om det är 2 eller 40 miljarder, drabbar företagens budget, inte statens budget.
Det blir också väldigt tydligt när man tittar på beteendeförändringar att ett avskaffande av karensavdraget skulle innebära att korttidsfrånvaron och även fusket i systemet ökar. Det är inte en politik som Centerpartiet kommer att stödja.
Däremot finns det andra saker som man borde titta på när det gäller sjukförsäkringen. Jag tänker på det som ibland har kallats sorgepeng. Alla drabbas vi någon gång i livet av sorg, och en del drabbas av mycket svår sorg när till exempel ett barn eller en nära anhörig går bort. Där har vi i Sverige det systemet att något som är en del av livet, nämligen att drabbas av svår sorg, då man självklart inte kan arbeta utan måste få vara hemma under en tid, klassificeras som sjukdom.
Det är ingen sjukdom att drabbas av svår sorg. Det här borde plockas bort från sjukförsäkringssystemet. Det kan kallas för sorgepeng eller något annat, men om man drabbas av katastrofen att en nära anhörig dör ska man inte behöva gå till sin distriktsläkare och säga att man har blivit sjuk. Det har man inte, utan man har drabbats av svår sorg, den värsta katastrof som man kan drabbas av under ett liv.
Ytterligare en sak som det har tittats på gång på gång är sjuk- och aktivitetsersättningen. Vi skulle vilja se en förändring för de människor som helt uppenbart aldrig någonsin kommer att kunna försörja sig eller ha ett eget arbete. Man borde se till att de har en tryggad inkomst, men inte via sjuk- och aktivitetsersättningen utan genom någon form av samhällslön.
Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 2.
Fru talman! Debatten har fokuserat på sjukförsäkringen, och det beror ju på att vi där har riktigt stora utmaningar. Här i riksdagen har vi beslutat om tre mål för en välfungerande sjukförsäkring: Det ska inte vara stora regionala skillnader, det ska inte vara stora skillnader mellan könen och sjuktalen får såklart variera med epidemier och annat men inte av andra anledningar. På alla dessa tre områden fungerar det inte. Detta är djupt olyckligt, inte minst för de människor som drabbas.
Jag reagerade lite när jag hörde från talarstolen att sjukförsäkringen är något som ska göra folk friska. Men vi vet inte om det är så att bara man får vara sjukskriven blir man frisk. I förra veckans nummer av Läkartidningen hade man gjort en ganska stor genomgång av detta eftersom det finns en hel del forskning på vad en sjukskrivning innebär för den sjuka.
Arbetslivsinstitutet har gjort en stor enkätundersökning där 800 långtidssjukskrivna patienter har fått svara på frågor om självupplevda positiva och negativa konsekvenser av sjukskrivning. De negativa konsekvenserna övervägde tydligt.
Riksrevisionen tittade på detta 2016. 5 000 patienter som fick nej till sjukskrivning av Försäkringskassan randomiserades till två grupper när de överklagade. Beroende på när de var födda fick vissa sedan sjukskrivningen beviljad. Denna studie kunde inte finna belägg för att de som nekats sjukskrivning fått några negativa utfall av det. Tvärtom hade de som nekats sjukskrivning ökad sannolikhet att vara i arbete tre år senare, bättre inkomstutveckling och minskad sannolikhet att senare leva på sjukersättning.
Totalt lyckades man få till 36 studier som uppfyllde kriterierna, och 34 av dem visade övervägande negativa konsekvenser av sjukskrivning.
Detta betyder inte att man inte ska vara sjukskriven därför att man mår dåligt av det. Men det är inte så enkelt som att man om man blir sjuk eller drabbas av en skada blir bättre bara man får vara sjukskriven tillräckligt länge.
Det här är ett område där vi har stora behov av reformer, och då är det beklagligt att så lite har hänt under de senaste fyra åren. Vad har Tidöregeringen egentligen gjort? Man har gjort ett antal saker för att bekämpa bidragsbrott, vilket är bra och riktigt. Att människor inte ska ägna sig åt kriminalitet i välfärdssystemen håller alla med om.
Men därutöver har inget hänt. Jo, man har tagit bort högkostnadsskyddet för sjuklönekostnader, vilket har drabbat små och medelstora företag stenhårt. Det har dessutom, vilket är ännu värre, drabbat enskilda människor. Vad gör småföretagare när de inte får täckning för sjuklönekostnader? Jo, de tvingas nagelfara varenda nyanställning för att kolla att det inte är en människa som har ökad benägenhet för sjukskrivning eller har en funktionsnedsättning. Det här slår stenhårt även mot dessa. Detta har Tidöregeringen lyckats åstadkomma – de slår mot de svagaste och ger sig dessutom på småföretagen.
Det är ett problem för småföretagare, inte minst inom de fria yrkena, att trygghetssystemet inte fungerar. Det finns dock utredningsförslag. Sverigedemokraternas ledamot fick frågor om det men hade inga svar på varför man över huvud taget inte har lyft detta under mandatperioden. Vi har stora utmaningar på detta område men en regering som i stort varit passiv.
Fru talman! Jag höjde på ögonbrynen när jag hörde Sverigedemokraternas ledamot ta upp frågan om timschablonen i assistansersättningen. Den debatten har framför allt förts i socialutskottet. Timschablonen i assistansersättningen har regeringen med Sverigedemokraternas stöd hållit tillbaka stenhårt, vilket har drabbat dem som är beroende av assistans. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande för två år sedan om att detta borde indexuppräknas i förhållande till löneavtalet, vilket är det enda rimliga. Ingenting har hänt förutom att vi i höstas fick se en rekordlåg uppräkning.
Sedan får man höra från Sverigedemokraternas ledamot här att nu har man löst det. Det som hände i samband med vårändringsbudgeten var att regeringen sa att det inte skulle bli någon indexering, vilket riksdagen hade krävt, och heller inte någon höjning.
Man har kommit undan här genom att säga att Försäkringskassan fortsättningsvis, när den lämnar in sitt äskande till regeringen, ska göra en beräkning av hur kostnaderna har ökat. Därmed skjuter man det hela på framtiden i ytterligare två år, då Försäkringskassan redan har lämnat in sitt äskande för kommande år. Den här regeringen har en bakläxa att göra, inte minst när det gäller hur man har grundlurat människor som är assistansberoende.
Fru talman! Jag blir orolig när jag hör oppositionen, framför allt Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som hela tiden lyfter upp att den stora fråga som vi måste göra något åt nu är att ta bort karensavdraget. Jag vill vara tydlig och säga att Centerpartiet inte kommer att medverka till att karensavdraget avskaffas.
Det var Centerpartiet och socialförsäkringsminister Karin Söder som införde karensdagarna under tidigt 80-tal. Det hade effekten att det stabiliserade sjuktalen i Sverige. Socialdemokraterna gick även då till val på att det skulle avskaffas, vilket man gjorde när man återtog makten. Jag tror att det var 1987 som det försvann. Effekten blev omedelbar: Vi fick snabbt ökande sjuktal i Sverige. Det var först i början av 90-talet, i samband med krisen då, som karensdagarna återinfördes och man återigen fick ned sjuktalen på en rimlig nivå.
Orsaken till att det är mycket dålig politik att ta bort karensavdraget är att man för över stora kostnader på företagen, vilket är negativt. Samtidigt får man återigen det som Tidöregeringen har ställt till med, nämligen att företagen och alla som nyanställer tvingas nagelfara människor och göra absolut allt de kan för att inte anställa personer med ökad risk att bli sjukskrivna, därför att den kostnaden, oavsett om det är 2 eller 40 miljarder, drabbar företagens budget, inte statens budget.
Det blir också väldigt tydligt när man tittar på beteendeförändringar att ett avskaffande av karensavdraget skulle innebära att korttidsfrånvaron och även fusket i systemet ökar. Det är inte en politik som Centerpartiet kommer att stödja.
Däremot finns det andra saker som man borde titta på när det gäller sjukförsäkringen. Jag tänker på det som ibland har kallats sorgepeng. Alla drabbas vi någon gång i livet av sorg, och en del drabbas av mycket svår sorg när till exempel ett barn eller en nära anhörig går bort. Där har vi i Sverige det systemet att något som är en del av livet, nämligen att drabbas av svår sorg, då man självklart inte kan arbeta utan måste få vara hemma under en tid, klassificeras som sjukdom.
Det är ingen sjukdom att drabbas av svår sorg. Det här borde plockas bort från sjukförsäkringssystemet. Det kan kallas för sorgepeng eller något annat, men om man drabbas av katastrofen att en nära anhörig dör ska man inte behöva gå till sin distriktsläkare och säga att man har blivit sjuk. Det har man inte, utan man har drabbats av svår sorg, den värsta katastrof som man kan drabbas av under ett liv.
Ytterligare en sak som det har tittats på gång på gång är sjuk- och aktivitetsersättningen. Vi skulle vilja se en förändring för de människor som helt uppenbart aldrig någonsin kommer att kunna försörja sig eller ha ett eget arbete. Man borde se till att de har en tryggad inkomst, men inte via sjuk- och aktivitetsersättningen utan genom någon form av samhällslön.
Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 2.
Motion till riksdagen
2025/26:4095
av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C)
med anledning av prop. 2025/26:235 Skärpta regler om utvisning på grund av brott
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ska krävas systematiska upprepade fall av brott över tid för vilka en mildare påföljd än fängelse i sex månader men strängare än böter döms ut för att dessa ska kunna ligga till grund för utvisning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör åläggas domstolen att ex officio fatta beslut i utvisningsfrågan om rekvisiten är uppfyllda, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen avslår förslaget om krav på åklagare att yrka på utvisningsbeslut.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nuvarande krav om ”synnerliga skäl” för att få lättnader för personer som kommit hit innan de fyllde 15 år och har vistats i Sverige i minst fem år bör ersättas med ”särskilt ömmande skäl”, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera hur förslagen förhåller sig till övriga ändringar inom migrationsområdet för att överblicka dess konsekvenser och tillkännager detta för regeringen.
För en ordnad och rättssäker migrationspolitik
För Centerpartiet är ordning och reda i migrationspolitiken en grundprincip. Det innebär att ett nej måste vara ett nej, men också att ett ja måste vara ett ja. De som följer reglerna, arbetar och gör rätt för sig ska kunna veta att det beslut de fått från staten gäller. Vi ser därför med stor oro på hur regeringen och Sverigedemokraterna steg för steg urholkar tryggheten för dem som sköter sig och bidrar. Permanenta uppehållstillstånd ska kunna rivas upp och människor som arbetar och försörjer sig riskerar utvisning på grund av godtyckliga lönegolv. Centerpartiet menar att politiken måste kombinera medmänsklighet med ordning och reda, där den som sköter sig och bidrar till samhället också ska ges en tydlig och trygg väg framåt, inte behöva trippa på tå i osäkerhet för att när som helst kunna utvisas. Regeringen skapar oreda i migrationspolitiken och missar individernas perspektiv, vilket skadar Sverige i grunden.
Centerpartiet har länge förespråkat en ansvarsfull migrationspolitik och stått bakom skärpningar för att säkerställa att personer som begår grövre brott utvisas. Vi röstade för den proposition om utvisning på grund av brott som lades fram 2022 (prop. 2021/22:224), och vi delar regeringens grundläggande princip att brottslighet ska få tydligare konsekvenser för rätten att vistas i Sverige. Personer som begår sexualbrott eller våldsbrott, misshandlar, begår bedrägeri mot äldre och skadar andra ska utvisas.
Vi ställer oss därför bakom flera av förslagen i propositionen. Att stärka återreseförbuden, att brottslighetens allvar ges större tyngd i domstolarnas intresseavvägning, att verkställighetshinder inte längre ska beaktas av allmän domstol vid själva utvisningsprövningen samt att uppehålls- och arbetstillstånd upphör att gälla när ett beslut om utvisning vinner laga kraft är samtliga nödvändiga och rimliga förändringar för en mer ordnad migrationspolitik.
Centerpartiet ser emellertid stora utmaningar såväl i vissa av förslagen som i de lagstiftningsprocesser som präglat migrations- och rättspolitiken under förevarande mandatperiod. När omfattande systemförändringar görs utan ett övergripande perspektiv blir resultaten vare sig rättssäkra eller förutsägbara. Att driva igenom omfattande, skarpa och snabba lagändringar utan stöd i professionen är även förenat med stora risker att skapa migrations- och rättssystem som helt enkelt inte fungerar. Centerpartiet vill lyfta behovet av att uppföljningar görs av effekterna av lagändringar innan fler systemövergripande förändringar kommer på plats i syfte att skapa träffsäker och rättssäker lagstiftning. Vi anser även att en utvärdering behöver göras för att överblicka de samlade konsekvenserna. Avslutningsvis ser vi även allvarligt på de avsteg som gjorts i beredningskravet i flertalet lagstiftningsprocesser, något som uppmärksammats av flera remissinstanser.
Vi ser med oro på hur regeringen i flera avgörande delar väljer att helt bortse från den omfattande och tunga kritik som framförts av en rad expertmyndigheter och tunga remissinstanser, inklusive Lagrådet. Att lagstifta på ett sätt som är så uppenbart ogenomtänkt och obalanserat är oklokt, oavsett politikområde. En migrationspolitik måste vara både ordnad och rättvis, men också förankrad i expertkunskap för att vara långsiktigt hållbar och effektiv.
Centerpartiet anser att propositionen innehåller flera delar som är dåligt underbyggda och som riskerar att leda till en rättsosäker och ineffektiv men också omänsklig ordning.
Krav på systematiska upprepade fall vid brott som har en påföljd som är strängare än böter
Regeringen föreslår att tröskeln för utvisning sänks så att alla brott med en strängare påföljd än böter kan ligga till grund för utvisning. Detta innebär att även förhållandevis ringa brott som snatteri, hemfridsbrott eller urkundsförfalskning skulle kunna leda till utvisning. Förslaget innebär därtill att brott som begås utan uppsåt kan leda till att någon blir föremål för utvisning.
Denna del av förslaget har mött massiv och nästintill enig kritik från en bredd av tunga remissinstanser. Både domstolar som Svea hovrätt och Hovrätten för Västra Sverige samt Lagrådet, Åklagarmyndigheten och Sveriges advokatsamfund har varnat för att förslaget är ineffektivt och oproportionerligt. Kritiken handlar om att förslaget kommer att leda till ett stort antal nya utvisningsyrkanden, även vid mindre allvarlig brottslighet, som domstolarna i slutändan ändå kommer att ogilla då utvisning inte kan anses proportionerligt vid lindrigare förstagångsbrott. Resultatet blir, som Svea hovrätt framhåller, en ”betydande ökad måltillströmning, högre arbetsbelastning, längre handläggningstider och stora kostnadsökningar för domstolarna” utan någon motsvarande nytta. Brottsförebyggande rådet (Brå) ifrågasätter dessutom de brottsförebyggande effekterna och konstaterar att förslagets effekt på den samlade brottsligheten kan förväntas vara ”minimal”, eftersom en stor majoritet av de som döms för dessa lindrigare brott inte återfaller i ny brottslighet.
Centerpartiet anser att upprepad och systematisk brottslighet ska kunna leda till utvisning. Men att ett enskilt, mer bagatellartat brott ska kunna vara utvisningsgrundande är ogenomtänkt och oproportionerligt. Vi anser därför att för de som döms för brott med en påföljd strängare än böter men mildare än sex månader bör det krävas att det rör sig om systematiska flertal upprepade brott över tid för att utvisning ska kunna bli aktuellt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
En eventuell flytt av utvisningsprövningen måste utredas
I utredningen SOU 2025:54 och av flera tunga remissinstanser, såsom Åklagarmyndigheten och flera domstolar, har det förts fram att det finns starka skäl att flytta prövningen av utvisning på grund av brott från allmän domstol till Migrationsverket och migrationsdomstolarna.
Centerpartiet ser principiella fördelar med ett sådant förslag. Det skulle vara mer processekonomiskt och effektivt, då migrationsdomstolarna besitter större expertis i migrationsrättsliga frågor. Det skulle även kunna minska mängden parallella rättsprocesser i migrationsärenden. Även Lagrådet menar att regeringen bör ta fasta på utredningens och de tillämpande remissinstansernas uppfattning och i stället för nu aktuella förslag ta fram ett underlag för en sådan reform. Att, som regeringen nu gör, fortsätta bygga på det nuvarande systemet utan att ens utreda detta alternativ är mycket kortsiktigt. Därmed anser Centerpartiet, i likhet med en majoritet av remissinstanserna, att frågan om en eventuell flytt av utvisningsprövningen måste utredas grundligt innan några beslut fattas.
En obligatorisk yrkandeplikt för åklagare är en rättsosäker ordning
Regeringen föreslår en obligatorisk skyldighet för åklagare att yrka på utvisning så snart ett brott är utvisningsgrundande. Åklagaren fråntas därmed all möjlighet att göra en proportionalitetsbedömning. Detta är en märklig och rättsosäker ordning som fått massiv kritik från bl.a. Lagrådet, Åklagarmyndigheten och Sveriges advokatsamfund. Flera remissinstanser, bl.a. Åklagarmyndigheten, Justitiekanslern, Hovrätten för Västra Sverige, Malmö tingsrätt och Sveriges advokatsamfund, ifrågasätter förslagets förenlighet med åklagares självständiga roll och objektivitetsplikt. Centerpartiet ser allvarligt på att regeringen väljer att gå vidare med ett förslag som så tydligt saknar stöd i professionen.
Risken är uppenbar att allmänhetens förtroende för både åklagare och domstolar skadas när åklagare tvingas att framställa utsiktslösa yrkanden som domstolarna sedan regelmässigt avslår. Förslaget skulle dessutom förlänga handläggningstiderna och öka kostnaderna för brottmålsprocessen. Vidare skulle åklagare kunna tvingas att yrka på utvisning i situationer där ett sådant beslut skulle strida mot Sveriges internationella åtaganden, vilket är helt oacceptabelt. Migrationsverket har även påpekat att förslaget kan leda till den absurda situationen att en och samma person meddelas flera parallella utvisningsbeslut.
Regeringens förslag om en yrkandeplikt för åklagare bör därför avslås. I stället anser Centerpartiet att det bör åligga domstolen att ex officio, dvs. på eget initiativ, pröva frågan om utvisning när de rättsliga förutsättningarna är uppfyllda. Detta var ordningen innan 2022 och är ett betydligt mer rättssäkert och effektivt system. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Ändra tidigare ”synnerliga skäl” till ”särskilt ömmande skäl” för att få lättnader vid utvisning
Propositionen föreslår att de särskilda lättnader som funnits för personer som kommit till Sverige före 15 års ålder och vistats här i minst fem år helt ska tas bort. Tidigare krävdes synnerliga skäl för att utvisa denna grupp, vilket ändrades 2022 till att utvisning endast var möjlig vid brott med ett straffvärde på minst två års fängelse.
Centerpartiet delar bedömningen att anknytning till Sverige i vissa fall har vägt för tungt i förhållande till brottets allvar. Det är därför rimligt att skärpa vissa krav. Att helt ta bort hänsynen till en i princip livslång vistelse i Sverige är dock oproportionerligt. En person som kommit hit som barn och inte har någon koppling till ett annat land befinner sig i en unik situation.
Centerpartiet föreslår därför en balanserad väg. Vi anser att det tidigare kravet på ”synnerliga skäl” för att underlåta utvisning för denna grupp ska ersättas med ett krav på ”särskilt ömmande skäl”. Detta innebär en skärpning jämfört med tidigare lagstiftning, samtidigt som det säkerställer att en stark anknytning till Sverige fortfarande har en viss, men mer begränsad, relevans i domstolens bedömning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Niels Paarup-Petersen (C)
Madeleine Atlas (C)
Anders W Jonsson (C)
Ulrika Liljeberg (C)
Fru talman! Vi debatterar här i socialutskottet ett betänkande som handlar om socialtjänstens arbete. Det är en hopsamling av ett antal – jag tror att det är mer än hundra – förslag från enskilda ledamöter och partier som handlar om just socialtjänsten.
Orsaken till att fokus ligger på socialtjänsten är att det är en av de allra viktigaste stöttepelarna i det svenska samhället. Skolan är viktig, sjukvården är viktig och äldreomsorgen är självklart väldigt viktig liksom stödet till människor med funktionsnedsättning. Men just socialtjänsten har det yttersta uppdraget att finnas där när någon av de andra pelarna inte riktigt orkar med.
Jag skulle säga, fru talman, att detta nog också är det område där de största utmaningarna och de största problemen finns. Därför är det lite intressant att sitta och lyssna på företrädarna för Tidöpartierna som säger så många vackra ord om hur bra det fungerar och att det inte finns något behov alls för riksdagen att lägga sig i det här eftersom Tidöregeringen har full insikt i problemen och har förslag till lösningar på alla problem.
Var och en som har kontakter ute i den svenska socialtjänsten ser att detta inte stämmer. Det är inte en välfungerande verksamhet.
Man lyfter den nya socialtjänstlagen – det kommer jag ihåg att man gjorde även i den förra debatten som vi hade på detta område, för ett år sedan – som om det vore en gudasänd gåva som skulle kunna lösa i stort sett alla problem. Jag tycker att Gustaf Lantz från Socialdemokraterna uttryckte det på ett väldigt bra sätt när han talade nyss: Socialtjänsten är inte lagstiftningen, utan det är alla människor som arbetar i socialtjänsten – alla socionomer och socialsekreterare.
Det är där utmaningarna finns, fru talman. Vi har brist på socionomer. Vi har alldeles för få som söker tjänsterna som socialsekreterare. Vi har en omfattande kompetensbrist om man ser till antalet människor som faktiskt skulle behövas inom socialtjänsten.
För dem som har utbildat sig till socionomer och får sitt första jobb är det inte som det är inom sjukvården eller skolan, att man får introduktionsprogram och får komma in i jobbet. Introduktionsprogram för nyanställda socialsekreterare saknas i väldigt många kommuner. I sjukvården får man gå bredvid, som det kallas, under ett stort antal veckor, kanske månader, innan man börjar få ta eget ansvar. Det är inte ovanligt, fru talman, att man som nyutexaminerad socialsekreterare kastas in och får ta de allra svåraste fallen inom en socialförvaltning, för dem är det ingen annan som orkar ägna sig åt.
När man har jobbat ett antal år är möjligheterna till kompetensutveckling i allra högsta grad bristfälliga. Här i riksdagen har vi diskuterat och till och med beslutat om att det vad gäller sjukvården minsann ska vara lagstadgade krav på att man ska få rätt till kompetensutveckling. Men i den minst lika viktiga och sårbara socialtjänsten finns inga sådana krav alls. Där finns det ingen som lyfter att man borde ha rätt till kompetensutveckling.
Inom andra områden säger vi att det är självklart att det ska vara evidensbaserat, men just inom socialtjänsten ligger kanske de allra största problemen, till och med större än på skolans område, i att man inte har krav på och redskap för att arbeta utifrån evidens, forskning och beprövad erfarenhet. Detta, fru talman, hänger delvis samman med att de kraven, fram till dess att vi fick lagen, inte har varit tillräckligt skarpa, men dessutom är forskningen på de svenska lärosätena ganska undermålig på det här området. Sverige är inte alls ett ledande land vad gäller forskning i socialt arbete. Där ligger andra länder långt före oss beroende på att vi har en forskningstradition vad gäller socialt arbete som inte är anpassad till den verklighet som många socialarbetare befinner sig i.
Slutligen är det en otroligt tuff verklighet man möter i socialtjänsten. Få andra yrkesgrupper utsätts för hot, hat och skriverier i så stor utsträckning som just de som jobbar inom socialtjänsten. Detta är orsaken till att vi i Centerpartiet har sett ett behov. Vi har nu en ny lagstiftning, och det är bra – den skulle ha kommit långt tidigare. Men man bör dessutom från riksdagens och regeringens sida samla ihop detta till ett kraftfullt socialtjänstpaket där man tittar på vad vi kan göra för att stärka de människor som arbetar inom socialtjänsten.
Det är därför, fru talman, som jag yrkar bifall till vår reservation nummer 3.
Motion till riksdagen
2025/26:4089
av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C)
med anledning av prop. 2025/26:229 En ny mottagandelag
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner fortsättningsvis ska ha rätt att ge ekonomiskt bistånd i akuta situationer till personer som faller inom ramen för den nya mottagandelagen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen avslår förslaget om områdesbegränsning.
Motivering
Centerpartiet har länge efterfrågat en migrationspolitik som kombinerar medmänsklighet med ordning och reda. Dagens system för mottagande av asylsökande har brister som bidrar till segregation, utanförskap och framväxt av ett skuggsamhälle när människor får avslag på sin ansökan men väljer att stanna kvar i landet. Regeringens proposition om en ny mottagandelag (prop. 2025/26:229) är därför i grunden välkommen. Att skapa ett mer ordnat mottagande där staten tar ett tydligare helhetsansvar och där boendet som huvudregel sker på anläggningsboenden är nödvändigt och ett steg i rätt riktning. Det kan ge bättre förutsättningar för en sammanhållen asylprocess och på sikt en bättre integration för dem som beviljas skydd, samtidigt som det underlättar ett effektivt och humant återvändande för dem som får avslag.
Trots att lagen på flera sätt är välkommen, innehåller den delar som är problematiska och som riskerar att motverka syftet som är ett humant och rättssäkert mottagande. Vi ser särskilt allvarligt på två områden: kommunernas möjlighet att agera i akuta nödsituationer och inskränkningen av den grundläggande rörelsefriheten och rätten till privat- och familjeliv.
Kommuners möjlighet att ge bistånd i akuta situationer
I propositionen föreslås att ansvaret för ekonomiskt bistånd till asylsökande helt ska ligga hos Migrationsverket och att kommunernas möjlighet att bevilja ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen ska tas bort för denna grupp. Även om regeringen, till skillnad från utredningen, anser att kommuner ska ha kvar en möjlighet att ge frivilligt bistånd i ”ömmande situationer” skapar detta en osäkerhet. Rätten för kommunerna att ge ekonomiskt bistånd i akuta situationer behöver med andra ord betonas.
Flera tunga remissinstanser, däribland Svenska Röda Korset, Sveriges Stadsmissioner och ett flertal kommuner som Jönköpings och Norrköpings kommun, har varnat för att ett förbud för kommuner att agera kan få allvarliga humanitära konsekvenser. De pekar på att förslaget riskerar att strida mot kommunens yttersta ansvar för alla som vistas där och mot internationella konventioner som barnkonventionen.
Ett stelbent system där socialtjänsten helt saknar mandat att agera vid akuta nödsituationer – exempelvis när en barnfamilj står helt utan medel till mat eller när en person som utsatts för våld behöver omedelbar hjälp – är inte humant eller rättssäkert. Även om Migrationsverket har huvudansvaret kan det uppstå situationer där den statliga hjälpen av olika anledningar dröjer. Då måste kommunen, som det yttersta skyddsnätet, ha en lagstadgad och tydlig rätt att kunna agera. Allt annat vore ett ansvarslöst risktagande där de mest utsatta, inte minst barn, drabbas hårdast.
Riksdagen bör därför tillkännage för regeringen att kommuner fortsättningsvis ska ha en tydlig rätt att kunna bevilja ekonomiskt bistånd i akuta situationer för personer som omfattas av den nya mottagandelagen.
Rätten att träffa familj och närstående
Centerpartiet delar ambitionen om ett ordnat mottagande men anser att förslaget om områdesbegränsning är oproportionerligt och utgör en oacceptabel inskränkning av den grundläggande rörelsefriheten och rätten till privat- och familjeliv. Vi anser att förslagen om närvarokontroller på asylboendet och anmälningsskyldighet för personer med avlägsnandebeslut är tillräckliga i detta syfte. Vi anser även att personer som bedöms vara i riskzon för att hålla sig borta från myndigheterna ska sättas på förvar. På så sätt får vi en ordnad process utan att vi tummar på grundläggande fri- och rättigheter.
Flera tunga remissinstanser delar denna kritik. Bland annat Asylrättscentrum, Civil Rights Defenders, Institutet för mänskliga rättigheter, Svenska Röda Korset, Sveriges Stadsmissioner, Sveriges kristna råd och ett flertal länsstyrelser, däribland Länsstyrelsen i Uppsala, Blekinge, Dalarna, Västernorrland och Västra Götaland, har avstyrkt förslaget. Kritiken handlar om att åtgärden är oproportionerlig, särskilt då andra kontrollmekanismer som närvarokontroller redan införs, och att den på ett orimligt sätt begränsar rörelsefriheten och möjligheten att upprätthålla viktiga sociala kontakter. Även Sveriges advokatsamfund ifrågasätter proportionaliteten och påpekar att liknande åtgärder används för personer misstänkta för allvarlig brottslighet, vilket gör det till ett alltför trubbigt och ingripande verktyg att tillämpa generellt på alla asylsökande.
Förslaget får absurda och inhumana konsekvenser i praktiken. En person i Halmstad kan nekas att resa till Malmö för att närvara vid ett syskons bröllop, en person i Gävle kan hindras från att besöka en svårt sjuk släkting i Uppsala och hbtqi-personer kan förvägras tillgång till trygga mötesplatser som enbart finns i andra län. Att upprätthålla kontakt med familj och närstående är en fundamental mänsklig rättighet och en avgörande faktor för psykiskt välmående, inte minst under en pressande asylprocess.
Centerpartiet anser att ambitionen om ett ordnat mottagande inte får ske på bekostnad av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag om en generell områdesbegränsning för personer som omfattas av den nya mottagandelagen.
Niels Paarup-Petersen (C)
Madeleine Atlas (C)
Anders W Jonsson (C)
Motion till riksdagen
2025/26:3987
av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C)
med anledning av prop. 2025/26:175 Skärpta krav för svenskt medborgarskap
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att hederlighet och skötsamhet ska kodifieras i lagtext och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör införas övergångsbestämmelser för personer som redan ansökt om medborgarskap, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att personer som genomgår en arbetsmarknadsutbildning ska undantas från föreslagna försörjningskrav om max ett år och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att personer som betalat minst 500 000 kronor i skatt över en femårsperiod ska kunna ansöka om medborgarskap från att de varit fem år i Sverige, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Motivering
För Centerpartiet är ordning och reda i migrationspolitiken en grundprincip. Det innebär att ett nej måste vara ett nej, men också att ett ja måste vara ett ja. Den som följer reglerna, arbetar och gör rätt för sig ska kunna veta att det beslut de fått från staten gäller. Vi ser därför med stor oro på hur regeringen och Sverigedemokraterna steg för steg urholkar tryggheten för dem som har fått ett ja. Permanenta uppehållstillstånd ska kunna rivas upp och människor som arbetar och försörjer sig riskerar utvisning på grund av godtyckliga lönegolv. Centerpartiet menar att politiken måste kombinera medmänsklighet med ordning och reda, där den som sköter sig och bidrar till samhället också ska ges en tydlig och trygg väg framåt. Regeringen skapar i stället oreda och missar individernas perspektiv, vilket skadar Sverige och Sveriges attraktionskraft.
Regeringens proposition innehåller flera bra delar, men den har också brister som riskerar att leda till rättsosäkerhet och till att motverka integrationen. Vi föreslår därför fyra tillkännagivanden för att skapa ett mer rättssäkert, förutsägbart och integrationsfrämjande regelverk.
Hederlighet och skötsamhet ska kodifieras i lagtext
Regeringen föreslår att kravet om ”hederligt levnadssätt” ändras till ”skötsamt och hederligt levnadssätt” men väljer att inte definiera dessa begrepp i lagtext. I stället hänvisas till en omfattande tabell med karenstider i propositionens motivering, som ska vägleda myndigheternas och domstolarnas praxis.
Detta har med rätta kritiserats av flera remissinstanser. Både Göteborgs kommun och Civil Rights Defenders har i sina remissvar på utredning SOU 2025:1 anfört att vaga begrepp som ”skötsamhet” kan leda till godtyckliga bedömningar och rättsosäkerhet. Institutet för mänskliga rättigheter varnar för samma risker.
Även Lagrådet har varit kritiskt och ifrågasatt lämpligheten i att genom en tabell i allmänmotiveringen ge så detaljerade riktlinjer för tillämpningen av en allmänt hållen lagändring. Lagrådet anser att detta i stället bör föras in i författningstext.
För att säkerställa förutsebarhet och rättssäkerhet, och för att undvika att enskilda drabbas av godtyckliga tolkningar, anser Centerpartiet att centrala aspekter av prövningen av vad som utgör brister i skötsamhet gällande kriminell belastning, obetalda skulder eller samröre med olämpliga organisationer – måste kodifieras i lagtext. Det räcker inte att förlita sig på förarbetsuttalanden och en föränderlig myndighetspraxis.
Inför övergångsbestämmelser för redan sökande
En grundläggande rättssäkerhetsprincip är att lagstiftning ska vara förutsebar. Individer ska kunna planera sina liv och fatta beslut baserat på de lagar och regler som gäller. Regeringens förslag, särskilt det förlängda hemvistkravet från fem till åtta år, kommer att få stora konsekvenser för enskilda som planerat sina liv utifrån gällande lagstiftning.
Propositionen saknar tydliga övergångsbestämmelser för de tusentals personer som redan har ansökt om medborgarskap och väntar på beslut från Migrationsverket. Centerpartiet anser att det är orimligt att personer som redan har lämnat in sin ansökan och som uppfyller dagens krav ska få sin prövning enligt de nya, strängare reglerna. I utredning SOU 2025:1 föreslogs att de nya reglerna inte skulle tillämpas vid överklagande av beslut som meddelats före ikraftträdandet eller för ansökningar som kommit in till Migrationsverket före den 1 juni 2026. Detta är en rimlig utgångspunkt.
Det bör därför införas tydliga övergångsbestämmelser som säkerställer att ansökningar som inkommit innan lagens ikraftträdande prövas enligt det tidigare regelverket. Allt annat vore ett brott mot förutsebarheten och skulle undergräva tilliten till systemet.
Undanta personer i arbetsmarknadsutbildning från försörjningskravet
Centerpartiet står bakom arbetslinjen och välkomnar att det införs ett försörjningskrav för medborgarskap. Det skapar incitament för arbete och egenförsörjning. Regeringen föreslår undantag från försörjningskravet för vissa studerande, såsom de vid universitet och i gymnasieskolan, vilket är bra.
Dock undantas inte personer som genomgår en arbetsmarknadsutbildning, exempelvis via komvux eller en subventionerad anställning som syftar till etablering.
Detta är problematiskt. Som flera remissinstanser, däribland Arbetsförmedlingen och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), påpekat är utbildning en avgörande faktor för etablering på arbetsmarknaden.
Att straffa den som aktivt investerar i sin framtida yrkeskarriär genom en arbetsmarknadsutbildning går stick i stäv med arbetslinjen och en lyckad integration. Det riskerar att skapa inlåsningseffekter där individer väljer bort utbildning som leder till jobb med högre kvalifikationer för att i stället ta ett enklare jobb som precis uppfyller försörjningskravet. Centerpartiet anser därför att undantaget från försörjningskravet måste breddas till att även omfatta personer som deltar i arbetsmarknadsutbildningar. Vi anser dock att det borde finnas ett tak för detta på maximalt ett år.
En snabbare väg till medborgarskap genom arbete och skatt
Centerpartiet anser att det är viktigt i sammanhanget att vi skapar vägar för dem som bidrar och gör rätt för sig.
Centerpartiet föreslår därför att det ska införas en möjlighet till en snabbare väg till medborgarskap för den som arbetar och betalar skatt. Den som under en femårsperiod har betalat in minst 500 000 kronor i skatt bör kunna ansöka om medborgarskap efter fem års hemvist, i stället för de åtta år som regeringen nu föreslår som huvudregel. I skattesumman räknas både inkomstskatt och allmän löneskatt på arbetsgivaravgifterna. En årlig skatteinbetalning på 100 000 kronor motsvarar i dag ett heltidsarbete med en månadslön på drygt 27 000 kronor.
Medborgarskapet är sista steget i resan för att få fullvärdiga demokratiska rättigheter i Sverige. Det ska ställas höga krav på den som ska bli medborgare, men den som kämpar, bidrar och gör rätt ska också premieras. Centerpartiet anser att det är viktigt i sammanhanget att vi skapar vägar för dem som bidrar och gör rätt för sig.
Niels Paarup-Petersen (C)
Madeleine Atlas (C)
Anders W Jonsson (C)
Motion till riksdagen
2025/26:3976
av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C)
med anledning av skr. 2025/26:137 Riksrevisionens rapport om förvar i migrationsprocessen
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Polismyndigheten och Migrationsverket i uppdrag att utveckla samverkan kring delgivning av förvarsbeslut och transport till förvaren och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Migrationsverket och Polismyndigheten bör säkerställa att beslut om förvar enbart sker efter att andra alternativ har beaktats och tillkännager detta för regeringen.
Motivering
Centerpartiet välkomnar Riksrevisionens granskning av förvarsverksamheten (RiR 2025:32). Rapporten bekräftar bilden av att verksamheten präglas av allvarliga brister i effektivitet, styrning och samverkan.
Att frihetsberöva människor är en av de mest ingripande åtgärder staten kan vidta och måste därför omgärdas av ett starkt rättssäkerhetsskydd och endast användas när inga andra alternativ finns. Granskningen visar tydligt att så inte är fallet i dag. Regeringens skrivelse är ett steg i rätt riktning, men vi anser att ytterligare och tydligare åtgärder krävs för att komma till rätta med de systemfel som rapporten belyser.
En fungerande samverkan mellan myndigheter
Riksrevisionen riktar skarp kritik mot den bristande samverkan mellan Migrationsverket och Polismyndigheten. Det är särskilt allvarligt att samverkan brister i avgörande moment som delgivning av förvarsbeslut och transport till förvaren.
När Migrationsverket fattar ett beslut om förvar är de beroende av Polismyndighetens handräckning för att beslutet ska kunna verkställas. Riksrevisionens rapport visar att detta förfarande är ineffektivt, med långa väntetider och bristande prioritering från Polismyndighetens sida. Konsekvensen blir att förvarsbeslut inte kan verkställas, att de måste upphävas och att individer som skulle ha tagits i förvar riskerar att avvika. Detta är ett underbetyg för rättsstaten och innebär ett slöseri med myndigheternas resurser.
Centerpartiet delar Riksrevisionens bedömning att detta är en oacceptabel brist i systemet. En fungerande kedja från beslut till verkställighet är en förutsättning för en effektiv och rättssäker migrationsprocess. Det är orimligt att en myndighets beslut i praktiken blir verkningslöst på grund av bristande samverkan med en annan. Regeringen bör därför ge Polismyndigheten och Migrationsverket ett tydligt och skärpt uppdrag att utveckla och säkerställa en fungerande och prioriterad samverkan kring delgivning av förvarsbeslut och transport till förvaren.
Förvar som en sista utväg
Att bli tagen i förvar är ett djupt ingripande frihetsberövande av en person som inte är misstänkt för brott. Åtgärden måste därför alltid vara proportionerlig och användas med stor restriktivitet. Riksrevisionen konstaterar att både Polismyndigheten och Migrationsverket brister i sina processer för att säkerställa väl avvägda och proportionerliga förvarsbeslut.
Förvar får enligt lag endast användas som en sista utväg, när mindre ingripande åtgärder som exempelvis uppsikt inte bedöms vara tillräckliga. Centerpartiet anser att detta måste vara en grundbult i myndigheternas arbete. De rättsliga och faktiska grunderna för att frihetsberöva en person måste vara noggrant motiverade och tydligt framgå av beslutet. Det måste även uttryckligen framgå av beslutet varför alternativa former till förvar, såsom anmälningsplikt, vistelseskyldighet eller elektronisk övervakning, inte anses tillräckliga. Detta är avgörande för att upprätthålla nödvändighets- och proportionalitetsprincipen.
Forskning och utredningar, bl.a. SOU 2025:16 Ett nytt regelverk för uppsikt och förvar, visar att alternativ till förvar inte bara är mer humana utan i många fall även mer kostnadseffektiva och tillräckligt verkningsfulla för att säkerställa att en person är tillgänglig för myndigheterna.
Att då inte systematiskt pröva och utvärdera dessa alternativ innan ett beslut om frihetsberövande fattas är ett misslyckande ur såväl ett medmänskligt som ett samhällsekonomiskt perspektiv. Myndigheterna måste säkerställa att förvar enbart sker efter att andra alternativ har beaktats.
Niels Paarup-Petersen (C)
Anders W Jonsson (C)
Madeleine Atlas (C)
