Fru talman! Sverige är ett modernt land som inte ska följa klimatopinionen som ett segt ankare utan driva den. Vi ska vara ledande genom nyindustrialisering och höga ambitioner. Vi ska ta ansvar för våra historiskt höga utsläpp som industrination och våra nuvarande utsläpp, och vi ska visa världen att vi gör allt vi kan för att driva på utvecklingen av den nya, gröna tekniken. Vi ska säkra klimatfinansiering, och vi ska snabba på utsläppsminskningarna i såväl Sverige som EU och världen.

Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till reservation 35.

Ibland beskrivs den globala upphettningen som något som kommer att hända i framtiden. Men den drabbar oss nu. Klimatkrisen innebär att världen upplever fler naturkatastrofer nu än tidigare. Den ger svåra stormar, torka, översvämningar och hetta, och den driver på artdöden, skakar om jordbruket, skapar konflikter om knappa resurser och driver människor på flykt.

Jag tror att många med fasa minns de bränder som drabbat Sverige under senare år. Sverige och Europa drabbas allt oftare av extremväder. Fjolårets sommar var den varmaste som någonsin uppmätts på den europeiska kontinenten.

Vi minns hur översvämningar drabbade Pakistan på ett fruktansvärt sätt då en tredjedel av landet hamnade under vattenmassorna.

Forskare varnar nu för att Europa är på väg mot ännu en stekhet sommar, och runt om i EU och vårt avlånga land Sverige pågår förberedelser för att hantera den stundande sommaren. Forskare har också slagit fast att Europa i dag löper tio gånger större risk än andra världsdelar att drabbas av extrema värmeböljor på grund av den globala upphettningen. Hettan dödar redan flest.

Enligt Frankrikes president Emmanuel Macron kommer Frankrikes vattentillgång att minska med upp till 40 procent till 2050. I Spanien oroar sig bönder för att det inte kommer att bli något vatten alls den här sommaren heller. I Sverige har brandsäsongen startat med bränder i flera skogar runt om i vårt land. Kommuner förbereder sig för att hantera också motsatsen, översvämningar. Älvar drabbas. Nu senast Torne älv, där översvämningarna är de värsta på 50 år.

Siffror från Europeiska miljöbyrån och Eurostat visar att EU har förlorat 145 miljarder euro till följd av klimatrelaterat extremväder mellan 2010 och 2020. Samtidigt varnar också försäkringsbranschen för att det kommer att bli allt svårare att försäkra svenska hus runt om i vårt land eftersom extremvädret innebär så stora risker. Det är Sverige i dag.

Svenska folket är med och ser det som händer. Det finns stöd för en aktivare klimatpolitik. Klimatet är ett av de områden om väcker störst engagemang i Föreningssverige. Också näringslivet driver på och vill se en ökad, aktivare och mer ambitiös klimatpolitik. I Sverige är klimatfrågan en av de viktigaste frågorna i de senaste opinionsundersökningarna.

Samtidigt är regeringens politik på området begränsad, otydlig och i vissa fall rent kontraproduktivt bakåtsträvande. Det duger inte att politiken lämnar walkover i vårt tids viktigaste fråga. Det är ett svek, inte bara mot Sverige utan mot hela världen.

Vi har under den nuvarande regeringens tid vid makten många gånger förvånats över hur klimatpolitiken har reducerats och nedmonterats. Klimatministern säger en sak; Sverigedemokraterna, som är en del av regeringsunderlaget, säger en annan. I höstas, under det tjeckiska ordförandeskapet, skyndades förhandlingarna om det viktiga klimatpaketet Fit for 55 på eftersom man ville undvika det svenska ordförandeskapet. Här hemma monterades reduktionsplikten ned, och många viktiga budgetanslag till klimatarbete försvann i budgeten. Det har varit rent bedrövligt att följa klimatarbetet från den här regeringen och inte minst den stackars klimatministern, som verkar sitta i knät på Sverigedemokraterna.

Alla väntar vi nu på det som är klimatministerns stora svar varje gång vi ställer frågor i riksdagen: Vi ska tydligen få en klimathandlingsplan - någon gång; när vet ingen.

Den senaste klimathandlingsplanen beslutades 2019. Den var ambitiös. Den innehöll bland annat beskrivningar av vilka åtgärder den dåvarande regeringen avsåg att vidta på tvärsektoriell nivå och för olika utsläppssektorer, med särskilt fokus på transportsektorn som är mycket viktig. Det handlade om att vi skulle konkretisera, samordna och förnya Sverige.

Nu vet den nuvarande klimatministern inte alls hur det ska gå till. Vi får inga besked. Ska det vara en skrivelse? Ska det vara en proposition? Vilka ska delta i arbetet? Det blir bara mer och mer förvirrande ju fler gånger vi ställer frågor här i kammaren om detta.

Fru talman! Vi har sedan Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina fått en ny, brutal insikt om hur det är att sitta fossilberoende i en diktators eller en auktoritär regims knä. Det vill vi inte hamna i igen. Den fossila importen från Ryssland hjälpte Putin att bygga sin krigsmaskin. Det ryska kriget mot Ukraina måste också långsiktigt motivera oss att komma bort från det fossila beroendet av omvärlden.

Den gröna omställningen innebär ett ypperligt tillfälle att ställa om och skruva åt de auktoritära kranarna och pengamaskinen för Putin. EU har gjort mycket och Sverige har gjort mycket, men arbetet måste gå vidare.

Moderaterna vill gärna prata om energipolitiken - det såg vi nyss i kammaren - som att det skulle ha varit åtta förlorade år med den socialdemokratiska regeringen. Faktum är att när vi tog över regeringsmakten var Sverige importberoende på energisidan, men efter åtta år med oss vid makten var det tvärtom. De allra flesta dagarna under ett år var det Sverige som exporterade energi till vår omvärld, dessutom grön sådan. Vi är stolta över det, och vi hoppas att ni inte ska rasera det från den moderatledda regeringen ännu en gång.

Energy Council säger i sin rapport för 2022 att Sverige har det mest robusta energisystemet i världen. Det var det vi lämnade till er. Så skaka inte om det med den nya regeringen! Se i stället till att utveckla politiken på de områden där det behövs!

Fru talman! Den globala upphettningen är ett hot, men klimatpolitiken är en möjlighet. Den aktiva politik som Sverige förde hemma med sin regering och den ambitiösa hållning som EU har haft på området har drivit på mot en ny industrialisering som vi kan vara mycket stolta över i Sverige.

Vi socialdemokrater vill se kraftfulla och ambitiösa klimatåtgärder för att leva upp till Parisavtalet. Vi vill se en rättvis klimatomställning för vanligt folk, så att man kan känna delaktighet och tro på framtiden. Vi vill ta ansvar också utanför Sveriges gränser. Vi vill att Sverige ska vara en förebild i sitt klimatarbete, såväl inom EU som i FN. Vi vill satsa på och utveckla såväl Klimatklivet som Industriklivet. Vi ser bio-CCS som viktigt, inte minst för att hantera de utsläpp som vi inte kommer att kunna lösa på annat sätt. Vi är stolta över arbetet med EU:s klimatlag och klimatpaketet Fit for 55. Men vi kommer att fortsätta att driva på i EU:s utsläppshandel, som vi ser som en av de viktigaste klimatlagstiftningarna i världen. Vi vill att man ska fortsätta minska utsläppsrätterna och se till att detta verktyg verkligen driver på för en nyindustrialisering i hela EU.

Det här ger fler jobb, inte färre. Det här är en möjlighet, inte ett hot.

Sverige vinner på en offensiv klimatpolitik och en hållbar samhällsutveckling. Vi är ett modernt land som alltid förstått vikten av att se utan nostalgi på gamla jobb och med tillförsikt på de nya. Men vi vet också i Sverige att för att människor ska bli modiga måste de ha trygghet, välfärd och en bra utbildning på vägen. Vi vet att välfärd och trygghet skapar medborgare som vågar satsa på det nya, kanske till och med ta på sig ledartröjan för det där nya företaget.

Sverige ska inte följa klimatopinionen som ett segt ankare. Vi ska driva den!

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Sofia Skönnbrink och Anna-Caren Sätherberg (alla S).

Fru talman! Jag tackar för frågan från ledamoten Kinnunen.

Socialdemokraterna har drivit på, framför allt under den tid då vi hade en socialdemokratiskt ledd regering, för klimatpolitiken inom många områden i budgeten och sett till att den varit integrerad inom de olika utgiftsområdena. Just genom en sådan integrerad hållning där man vill jaga utsläpp brett och använda budgeten för detta tror vi att man gör störst skillnad. Vi är också otroligt stolta över satsningarna på Industriklivet och Klimatklivet, som var en extremt bra motor för den nyindustrialisering vi ser i Sverige i dag.

Ledamoten Kinnunen är mycket medveten om att när en ny regering tillträder och ritar om kartan handlar det också om att förhålla sig till en helhet.

Det är faktiskt Kinnunens regeringssamarbete som nu innehar regeringsmakten. Och det är i mångt och mycket Kinnunen som ritar kartan för Sveriges framtid och håller ministrarna i knät. Då kan det såklart vara utmanande för en opposition att driva helt andra budgetposter under den första tiden, eftersom ni snickrar om kartan.

Med vår politik vill vi ha en reduktionsplikt som ser till att Sverige kan leva upp till och klara de klimatpolitiska målen i Sverige och bidra med vår del för att EU:s mål ska nås. Vi måste utreda hur det ska se ut och få lite tid på oss att göra det. Det är som sagt ni som styr och leder Sverige just nu. Vi måste få tid att utveckla vår politik på området med den nya spelplan som ni har tagit över.

Fru talman! Är det inte lite av en kommunikativ strategi från Sverigedemokraterna att alltid vara den som säger: Den som sa det var det? Det är ofta ni som är mest kritiska mot alla andra, Martin Kinnunen. Och i det här fallet är det ni som styr.

Ledamoten Kinnunen ifrågasätter om oppositionen har svaren för klimatpolitiken när den egna regeringen, som man utgör underlag för i riksdagen, inte klarar av att presentera en klimathandlingsplan. Man klarar inte ens att beskriva om det ska vara i form av en proposition eller en skrivelse, vad den ska innehålla eller hur Sverige avser att leva upp till klimatmålen. Det blir onekligen lite grann att kasta sten i glashus.

Även när det gäller diskussionen om reduktionsplikten vevas det friskt från Sverigedemokraterna om vilka enorma prissänkningar det kommer att innebära vid pump. Det finns väl inte en enda myndighet som ger något stöd för den hållningen. Det handlar mest om att veva med någon flagga för att ge svar på den oro som hushållen känner över sina kostnadsökningar.

Det vore mycket mer renhårigt och snällt mot svenska hushåll om Sverigedemokraterna ägnade tiden åt att försöka utarbeta en politik som håller för vanligt folk, så att de kan få stöd för att klara ekonomin i en tid som är så tuff som nu.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka för frågan och för den viktiga inställningen att vi i oppositionen kan samarbeta om en ambitiös klimatpolitik och driva på i rätt riktning.

Hos Socialdemokraterna finns en vilja att använda de verktyg som innebär att vi lever upp till de ambitiösa klimatåtaganden som Sverige ska ha både i dag och i framtiden. För oss är det viktigt med en politik där vi har alla verktyg i verktygslådan som behövs för att klara såväl Sveriges klimatlag som EU:s klimatlag.

I det arbetet fyller reduktionsplikten en viktig roll. Det står vi för. Vi argumenterar för det och tar debatterna i de frågorna varje dag. Att däremot få tid för att diskutera helheten tycker jag känns rimligt när vi nu står inför att vi ska utforma vår politik och helhet. Då beskriver vi inte exakt nivå utan vill analysera var den kommer att hamna allra bäst.

Det är dock helt rätt - det är vi överens om - att reduktionsplikten fyller en viktig roll när det gäller att minska utsläppen i den etablerade bilflottan. Vi behöver jobba med såväl elektrifiering som med att minska utsläppen från bilar på våra vägar och med att öka de kollektiva resorna. Det är en mix av åtgärder som behövs i transportsektorn.

Fru talman! Tack, Elin Söderberg, för denna viktiga fråga!

I mitt parti kommer arbetet att fortlöpa. Det kommer att presenteras ett svar om nivåer. Men för oss är det viktigt att vi får en verktygslåda där alla delarna ingår och som innebär att vi kan nå upp till både EU:s klimatmål och Sveriges egen ambitiösa klimatlag.

Det är viktigt för oss att vi tillåter oss att se vilken mix som är bäst och att vi inte avhänder oss viktiga verktyg på det sätt som vi tycker att regeringen har gjort i frågan om reduktionsplikten, eftersom vi inte förstår hur man annars kan ställa om den etablerade bilflottan. Reduktionsplikten behövs ju för att hantera det, precis som ledamoten Söderberg tog upp.

Reduktionsplikten är bara ett flaggskepp för regeringen för att visa att man har hört frågan om kostnadsökningar vid pumpen. Det kommer inte att bli några enorma skillnader med regeringens politik på området. Det kommer att vara en besvikelse för svenska hushåll att regeringen och Sverigedemokraterna sviker ännu fler löften från valrörelsen om att räta upp prisbilden för vanliga medborgare i det här landet.

Vi socialdemokrater kommer alltså att återkomma om nivåerna, men för oss är det viktiga att det blir en bra, ambitiös helhet och att vi inte avhänder oss viktiga klimatverktyg. De måste finnas med i vår gemensamma pott av klimatverktyg.

Fru talman! Så trevligt att Kjell-Arne Ottosson och jag får ha vår första debatt här i kammaren när ledamoten ska lämna miljö- och jordbruksutskottet!

Det var några saker i anförandet som jag reagerade på. Till att börja med nämndes till exempel SSAB:s omställning och den markanta utsläppsminskning det kan leda till när industrin får ställa om på riktigt. Men då krävs el - nu, i närtid - och inte minst kompetensförsörjning. Dessutom behövs effektivare tillståndsprocesser.

Hittills har regeringen lagt fram flera förslag som fördyrar och försvårar utbyggnaden av vindkraft, som är det som kan leverera el i närtid. Man satsar inte tillnärmelsevis tillräckligt på energieffektivisering, som man hade kunnat göra, utan har i stället valt att lägga ned utredningen om vita certifikat bara några månader innan den skulle vara klar.

När det gäller kompetensförsörjning försvårar man nu till exempel arbetskraftsinvandring. Man har inte alls tagit fram förslag som hanterar de enorma utmaningarna i norra Sverige med personalförsörjning.

När det gäller tillståndsprocesser finns det otroligt mycket regeringen skulle kunna göra bara genom att ge uppdrag i regleringsbrev till myndigheterna här och nu för att de ska kunna jobba rådgivande och myndighetsutövande med samverkan och dialog på ett annat sätt. De hade också kunnat börja utveckla processer för att pröva hela värdekedjor samlat i stället för att det är som nu då näringarna får tillstånd till en del i värdekedjan ett år och fem år senare till något annat, fastän de behöver ställa om i sin helhet.

Jag ser inte att regeringen alls skapar några förutsättningar för den gröna industriomställningen. Tvärtom försvårar man den, och det försämrar även svensk konkurrenskraft.

Detta vill jag börja med att fråga Kjell-Arne Ottosson om. Hur har regeringen tänkt hantera och skapa förutsättningar för industrins omställning? Just nu ser jag ingenting.

Fru talman! IPCC har lagt fram scenarier framåt vad gäller elproduktionen. Där gör man inte skillnad på kraftslag, och det handlar om global nivå. I Sverige och i Sveriges riksdag, har vi att hantera vilket energisystem vi ska ha här i Sverige, utifrån svenska förutsättningar. Vi har väldigt goda förutsättningar för att bygga upp ett hundraprocentigt förnybart elsystem.

I industrins omställning ska elen framför allt användas till vätgasproduktion. Vätgasproduktion lämpar sig föredömligt i ett energisystem med hög andel förnybar elproduktion. Vätgasen kan nämligen produceras när vi har en överproduktion från de förnybara källorna. Därmed kan balansen hållas både när vi har hög elanvändning och när vi har hög elproduktion. Där kan vätgasproduktionen bidra till att balansera systemet. Därför ser vi att det finns fantastiska möjligheter.

Framför allt är vindkraften det som kan byggas ut i närtid. Det spelar jättestor roll om industrin ställer om till 2030 eller om den ställer om till 2035, till exempel. Eftersom det är summan av utsläpp över tid som avgör vår klimatpåverkan innebär en femårig försening av omställningen samlade utsläpp i atmosfären från flera år som sedan kommer att värma upp jorden i hundratals år.

Näringslivet visar också att de ser att förnybar energi, höga miljökrav och höga klimatkrav är en konkurrensfördel. De vill att vi ska ha en stark politik som säkerställer att vi har en socialt och miljömässigt hållbar grön omställning. Det är detta som stärker svensk konkurrenskraft. Då är förnybar elproduktion i närtid helt central.

Slutligen vill jag ställa en fråga om skogens kolinbindning. Sverige har nu ett miljömål, trots att regeringen har varit emot det. Vad kommer regeringen att göra för att öka kolinbindningen i skogen?

I detta anförande instämde Katarina Luhr (MP).

Fru talman! Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för hans tal och introduktionen till diskussionen och debatten.

Ledamoten tog upp flera saker i sitt inledningsanförande som vi socialdemokrater definitivt kan skriva under på, till exempel den positiva hållningen till den nya tekniken, bio-CCS, som är en viktig metod för att ta hand om de utsläpp som man inte kan fånga på annat sätt, och skogspolitiken. Vi skulle kunna samarbeta om flera delar av den. Där har Sverige en unik möjlighet.

När det gäller industrins omvandling liksom näringslivet i Sverige i stort har vi i dag ett väldigt modernt förhållningssätt. Många gånger är det företagsvärlden och svenskt näringsliv i alla dess delar men också industrin som driver på utvecklingen och som verkligen vill se att Sverige tar ledartröjan.

Det har under de senaste månaderna funnits kritik mot den sittande regeringen. Ledamoten Ottossons egen partiledare är ju vice statsminister och ansvarig för näringspolitiken. Kritiken har varit att det saknas tydlighet om vart Sverige är på väg och huruvida ökade ambitioner och satsningar i klimatanda är den svenska hållningen.

Jag efterfrågar därför ett svar från ledamoten Ottosson om vilken syn han har på dessa frågor. Ska Sverige ta ledartröjan och höja ambitionerna för klimatpolitiken och leda Europa och därmed också det svenska näringslivet i en sådan riktning?

Fru talman! Jag påminner mig en debatt där Kjell-Arne Ottosson bjöd in mig till sitt parti. Jag vill returnera bollen och bjuder gärna in Ottosson till vårt parti, för väldigt mycket av det här inlägget kändes absolut som om det skulle kunna höra hemma i det synsätt som vi har som parti. Det handlar om att föra en modern politik för grön omställning, ta ledartröjan i EU och globalt och visa på hemmaplan vart vi ska i Sverige, så att näringslivet får tydliga spelregler. Betonandet av vikten av den sociala omställningen syntes också verkligen genomsyra Ottossons framträdande.

Detta är dock inte riktigt den hållning som den svenska regeringen har på området, vilket måhända är ett problem. Den svenska regeringen signalerar tvärtom otydlighet mot omvärlden, mot näringslivet och mot industrin när det gäller klimatpolitiken.

Fördelningspolitiken verkar dessutom vara ett minne blott i Sverige, detta i en tid när hushållen pressas hårdare än på mycket länge av vargavinter, energipriser av historiska mått och höga matpriser. Det är tuffa tider och ett läge som de svenska hushållen verkligen lider under. Men i den regering som Ottosson understöder med sitt mandat i riksdagen saknas fördelningsprofil.

Därför vill jag bjuda in ledamoten Ottosson till Socialdemokraterna. I annat fall tycker jag att det behöver vara lite tuffare tag från honom mot den egna regeringen.

Fru talman! Hösten 2022 gick svenskarna till val. De valde att inte ge den tidigare socialdemokratiska regeringen förnyat förtroende. Klimatfrågan var mycket viktig i valet. Enligt den fullständiga Valu, som presenterades nyligen, var klimatfrågan den tolfte viktigaste frågan när människorna valde att rösta. Det är alltså en viktig fråga.

Genom Tidöavtalet fick vi en ny regeringskonstellation med majoritet i kammaren och med en ny inriktning på klimatpolitiken. Klimatpolitiken ska inte längre fokuseras på ineffektiva satsningar och politik som inte går ihop. Vi har sett miljardrullning till elcyklar och klimatterapi kombinerat med nedläggning av kärnkraft. Den här politiken gick inte ihop. Nu finns det hopp om en ny inriktning på klimatområdet som ska vara ambitiös och effektiv. Den ska styra mot att minska utsläppen, men inte på bekostnad av landsbygden, de areella näringarna eller de privata hushållen.

Detta arbete går inte över en natt, men vi ser redan leverans. Det klagas en del här i kammaren i dag på leveransen vad gäller tillståndsprocesser, och där kan jag hålla med. Man har ju fått tjata om detta i flera mandatperioder här i kammaren. Men om man väntar ett år tror jag att man kommer att kunna se att väldigt mycket händer även på det här området. Saker och ting tar ibland lite tid. Bara under det första året för den här regeringen tror jag att mer kommer att ha hänt vad gäller tillståndsprocesser än vad som hände under åtta år med socialdemokratisk regering. Vi kan sammanfatta det i höst.

Fru talman! Den mest uppmärksammade delen av den nya klimatpolitiken är att reduktionspliktslagstiftningen nu görs om fullständigt. I stället för en politik som hade lett fram till chockhöjningar av drivmedelspriserna varje år fram till 2030 kan hushållen, lantbruket, skogsbruket och andra företag nu se fram mot en kraftig sänkning vid pump nästa år.

Som företrädare för Sverigedemokraterna, som i motvind påpekat reduktionspliktens orimlighet såväl av kostnadsskäl som på grund av bristande miljönytta, är detta såklart särskilt tillfredsställande. Det finns inget forskningsmässigt stöd för att det på något sätt främjar klimatarbetet att ett mindre land i Europa ska dammsuga världsmarknaden på alla möjliga fetter för att tillverka bränsle till lätta transporter. Det här går helt emot den inriktning som bränsleforskare i världen har för biodrivmedel. Biodrivmedel har en mindre roll att spela, men de har inte en roll att spela där det är elektrifieringen som är nyckeln. Elektrifieringen kommer kanske inte att vara nyckeln för färjetrafiken. För flyget kan den vara det i viss utsträckning men inte fullt ut.

Fru talman! Några fakta kan vara på sin plats. Reduktionsplikten ledde fram till att Sverige fick världens högsta pris på diesel. Den skapade också en situation där vi under flera mandatperioder faktiskt fick se regeringar kompensera genom att sänka skatten på diesel. Reduktionsplikten trängde alltså undan skatteintäkter i miljardklassen. Reduktionsplikten skapade också brist på höginblandad HVO 100 och ökade kostnader under perioden till miljardbelopp för landets kollektivtrafik och andra företag som kanske känt behov av att snygga till sina hållbarhetsrapporter och fokusera på HVO 100 i stället för vanlig diesel.

Sedan har vi de faktiskt ökade kostnaderna för diesel, som genom lite snabb huvudräkning vid 5 miljarder liters dieselförbrukning per år kan sammanfattas till i alla fall åtskilliga tiotals miljarder sedan reduktionsplikten infördes. För detta, fru talman, fick vi ett utfall med snyggare nationella utsläppskalkyler, men enligt forskningen på området leder det inte fram till minskade utsläpp. Problemet är att tillgången på dessa råvaror är begränsad. Om man förbrukar väldigt mycket av de här råvarorna i Sverige kommer man att förbruka mindre av dem i andra länder. Det går inte att skala upp särskilt enkelt.

Jag kan ta några exempel. Vi använder väldigt mycket tallolja i dag för att tillverka HVO och göra drivmedel. Men då blir det mindre tallolja över till kemikalieindustrin som kanske gör bland annat förpackningar, till exempel chipspåsar. Man bidrar även till färg- och medicintillverkning.

Ersättningsprodukterna till tallolja är fossila, eller så använder man jungfruliga råvaror. De kommer kanske från raps. Där har forskningen visat att det inte är särskilt bra, eftersom det blir negativa markeffekter i en global kontext.

Att skaffa fram större mängd tallolja går inte utan att öka avverkningarna. Det gör att det finns väldigt små möjligheter att snabbt öka tillgången på den produkten. Det om talloljan. Det var bara ett stickspår.

Under flera år var den viktigaste råvaran i HVO palmoljebaserade råvaror. De har betydligt sämre värden för klimatet än vad fossil olja har. Nu dammsuger vi världsmarknaden på fetter från Asien.

Det är fetter som forskarna menar konsumeras i en utsträckning som kan överstiga utbudet, vilket kan tyda på felmärkning. Sannolikt är en del av de fetterna i stället jungfruliga oljor. Det är omöjligt att skilja dem åt.

Vi har också fått en situation där de allra sämsta råvarorna till biodrivmedel hamnar i de höginblandade biodrivmedlen. Till vilken nytta är detta?

Bristen på råvaror har lett fram till att vi får svensk etanol i reduktionsplikten. Bränslen som bidrar till minskade utsläpp i kalkylerna gynnas. Men i exempelvis E85 spelar det ingen roll. Där kanske vi kanske får amerikansk eller sydamerikansk etanol.

Vi får fetter från Asien av oklar kvalitet. De fungerar bra i kalkylerna för reduktionen. Men vi får palmoljebaserade produkter i HVO 100.

Herr talman! Den extrema svenska reduktionsplikten var skadlig ur alla aspekter. Den var skadlig för jobb och tillväxt, och skadlig för offentlig sektor. Vi såg till exempel att regionerna fick kraftigt ökade kostnader på grund av de ökade kostnaderna för HVO 100.

Den var skadlig för privathushållen. De tillsammans med företagen ser kanske i år ökade kostnader på grund av reduktionsplikten på 20 miljarder på grund av 5 miljarder liter förbrukad diesel.

Den bidrog inte heller till minskade utsläpp i världen. Vi styrde snarare om råvaror från andra marknader till Sverige. Det är råvaror som man inte kan skala upp hur som helst.

Herr talman! Mer behöver göras på klimatområdet, som man kan läsa om i Sverigedemokraternas klimatpolitiska motion. Vi talar där en del om klimatmålen. Vi ser nu att det har gått väldigt snabbt de senaste åren i Europa.

Vi har fått en ny klimatlagstiftning på EU-området. Det handlar om stora förändringar vad gäller utsläppshandelssystemet. Det handlar om Effort Sharing Regulation. Det är bördefördelningen när man fördelar de övriga utsläpp som ligger utanför utsläppshandeln.

Det handlar helt enkelt om att klimatpolitiken har gått från att vara någonting vi kan besluta om här i riksdagen till att bli någonting som dikteras av Europeiska unionen.

Det skapar också ett behov av att se över våra klimatmål. Av den anledningen vill jag yrka bifall till reservation 25. Den handlar just om att vi behöver ge den befintliga Miljömålsberedningen nya uppdrag så att vi kan se hur svensk nationell klimatpolitik i framtiden kan bidra på ett positivt sätt.

Herr talman! Det vore inte särskilt bra om vi har en politik som enbart styr mot att skyffla utsläpp till andra delar i Europa och att skyffla jobb och tillväxt tillsammans med utsläppen till andra länder i Europa utan att utsläppen totalt sett minskar.

Vi behöver se över de klimatpolitiska målen. Det är viktigt att fler partier är beredda att erkänna detta. Jag tror att de flesta ser anledning till att se över den nationella politiken när så väldigt mycket händer på europeisk nivå.

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Herr talman! När det kommer till biodrivmedel och reduktionsplikten måste vi göra analysen: Vad leder vår politik till? Vad gör vi för skillnad?

Om vi nu orsakar kostnader på 20 miljarder extra för företag och hushåll i Sverige varje år blir det på en tioårsperiod 200 miljarder kronor. Då måste vi ta reda på: Vad gör vi för skillnad?

Det är ingen hemlighet. Du kan tala med dina partikamrater i övriga Europa, eller många av dina egna partikamrater i riksdagen. Jag har talat med flera. Det är väldigt många även i ert parti som är djupt skeptiska till den stora användningen av biodrivmedel, även om de svenska miljöpartisterna har omfamnat den extrema biodrivmedelsinriktningen på politiken.

Elin Söderberg säger att det är felaktigt att vi använder palmolja i biodrivmedlen. Då ska man lyssna på vad jag sa för någonting. Det jag sa var att i början av reduktionsplikten var palmoljebaserade produkter den viktigaste råvaran. Så är det inte längre.

Däremot har palmoljebaserade produkter flyttat över till HVO 100, det höginblandade biodrivmedlet. Alla som åker med en buss i kollektivtrafik någonstans i landet kommer exempelvis att göra det i en buss som kör på höginblandade drivmedel.

Där har vi i stället fått de palmoljebaserade produkterna, eftersom det är brist på råvarorna. Reduktionsplikten styr i varje fall mot att vi får lite bättre råvaror. Men de kraven finns inte för de höginblandade.

Man har styrt de allra fulaste, de sämsta biodrivmedlen, till de höginblandade just på grund av att reduktionsplikten har slukat så mycket. Det är en dålig politik.

Det svenska myndigheter gör när de utvärderar reduktionsplikten är att de gör det utifrån kalkylerna. Jag erkänner att de ser mycket snyggare och finare ut på grund av reduktionsplikten. Det är sant. Men om man tittar på det ur ett globalt perspektiv får man inte den bilden.

Herr talman! Vad gäller krisberedskapen finns det inte någon möjlighet att inom överskådlig framtid - de närmaste 10-15 åren - försörja Sverige med hjälp av enbart biodrivmedel. Så småningom kommer vi att få se en elektrifiering av fordonssektorn, och det är det som är framtiden. Det är så jag säger att vi ska minska utsläppen från transporterna. Vi kommer att elektrifiera detta.

Det finns inte något slags fantastisk genväg, utan vill man ha mer biodrivmedel får man betala väldigt mycket pengar och driva på markanvändningen i den övriga världen med ökade utsläpp som följd.

Herr talman! Sverigedemokraterna gillar biodrivmedel. Vi är positiva till alla de biogasstöd som vi har, och vi har faktiskt ingenting emot biodrivmedel. Man ska komma ihåg att Sverigedemokraterna föreslog en reduktionsplikt på 5 procent under tidigare mandatperioder. I dag står vi såklart bakom förslaget på 6 procent. Detta innebär att vi väldigt tidigt visade att vi inte har någonting emot biodrivmedel. Men man måste anpassa dem till en rimlig nivå - något som mer liknar den som de flesta länder i världen har.

I Tyskland kan vi se hur De gröna driver på för att minska inblandningen just för att de är oroade över hur dåliga biodrivmedel riskerar att driva på utsläppen av växthusgaser. Vi vill inte heller ha en sådan situation; mitt parti är också oroade över vad en sådan här extrem biodrivmedelspolitik kan leda fram till. Vi behöver vara mer lagom på biodrivmedelsområdet. Men Sverigedemokraterna har ingenting emot biodrivmedel - absolut inte. Och vi har absolut ingenting emot att vi använder biomassa till vår uppvärmning i Sverige.

Elin Söderberg nämnde klimatanpassning och hur vi tar höjd för eventuella risker och sådant. Vi har faktiskt en klimatanpassningsstrategi som alla partier har ställt sig bakom, och myndigheter, kommuner och stat jobbar tillsammans i de här frågorna. Än så länge är det ingen som har påpekat något enormt behov av hundratals miljarder för att lösa något slags krisartad situation, utan det är ett pågående arbete.

Herr talman! Nu är det andra gången jag hör Jytte Guteland påstå att vi inte kommer att få sänkta priser när reduktionsplikten sänks. Jag vet inte om det beror på okunnighet eller dumdristighet.

Vi kommer att få se facit ganska snart. Det är inte så många månader kvar tills vi kommer att ha en betydligt rimligare reduktionsplikt, och då kommer vi så småningom att få se facit. Det kommer kanske att visa sig det första halvåret, eller det första året, var vi hamnar. På kort sikt är det svårt att förutse exakt vad som händer på marknaden med tillgång och efterfrågan.

Herr talman! Vi har såklart träffat branschen under de månader som föregick förslaget om en förändring av reduktionspliktslagen. Vi har träffat exempelvis Drivkraft Sverige, som är den stora branschorganisationen. De har gjort inspel om att de också ville sänka reduktionsplikten, och de har visat upp en kalkyl för hur mycket lägre priset skulle bli om man sänkte enligt deras förslag.

Nu har vi ett förslag där vi sänker betydligt mer, men jag vill säga att det är ställt bortom allt rimligt tvivel att vi kommer att få en sänkning av priset. Skulle vi inte få det har vi facit nästa år, men eftersom alla bedömare i branschen tror detta är jag ganska övertygad om att det blir så.

Sedan kan man diskutera exakt hur många kronor det blir, och det var väl det som var diskussionen som presenterades på DN Debatt. Artikeln i DN Debatt fokuserade på vad prisskillnaden skulle bli med vårt förslag till ny lag och med den lagstiftning som redan finns. Enligt branschens kalkyl skulle vi då få se en sänkning med mer än 5 kronor. Men det är inte 5 kronor mot läget i dag.

Herr talman och Jytte Guteland! Vi får se nästa år hur det blir. Men jag vill påminna ledamoten om att även vår ansvariga myndighet har påpekat att reduktionsplikten gjorde bränslet dyrare.

Hela systemet är uppbyggt på detta sätt. Det är därför det finns en reduktionspliktsavgift som på något sätt ska kunna bidra till att sätta stopp, och det är reduktionspliktsavgiftens nivå som också bidrar till hur mycket dyrare det blir.

Nu var det mycket prat om vem som sitter i vems knä. Jag vet inte om Socialdemokraterna också sitter i vårt knä, för när jag jämför budgetmotionerna kan jag inte se att det är jättestor skillnad. Det som skiljer vår budget och Socialdemokraternas budget är närmast felräkningspengar. Det är inte många miljarders skillnad.

Som jag redogjorde för i min tidigare replik accepterar ju Socialdemokraterna de flesta förändringarna på klimatområdet. De flesta budgetposterna vill man inte förändra i någon större utsträckning. Man hade den stora satsningen på busskort till skolungdomar, en satsning som redan finns i regionerna och som rimligtvis inte skulle förändra utsläppsnivåerna i samhället nämnvärt.

Det finns ingen uppbackning i politik till de stora orden om social orättvisa och en klimatpolitik som går fullständigt åt helsike. Det backas inte upp av den konkreta politiken. Vad vi ser är en tuff och hård retorik, men de egna förslagen lyser fortfarande med sin frånvaro. Det är mest prat och lite verkstad.

Herr talman! Jag tackar för anförandet. Miljö- och klimatministern har sagt att klimatpolitiken ska vila på tre ben. Ledamoten här presenterade fem delar. Oavsett detta är elektrifieringen en stor del av det som regeringen lyfter fram. Man ska satsa på laddstolpar och laddinfrastruktur. Men jag ser inte att det räcker. Vi måste se till att få ut fler elbilar i trafik och ändra avgaserna från de övriga lastbilarna och bilarna. Annars kommer vi inte att nå klimatmålen.

Om Centerpartiet hade fått bestämma hade vi återinfört klimatbonusen. Många familjer som vill göra rätt för klimatet kände sig lurade när regeringen över en natt stoppade detta. Och nu har de inte längre råd med klimatsmarta alternativ. Den plötsliga avvecklingen har mötts av stark kritik från många håll. Dessutom ska regeringen nu sänka inblandningen av biodrivmedel.

Jag blir lite förvirrad. Vad tycker Liberalerna egentligen i fråga om reduktionsplikten? Tongångarna var nämligen lite annorlunda i valrörelsen jämfört med den linje som Liberalerna och regeringen nu förespråkar.

Vad är egentligen en effektiv klimatpolitik? Om man inte ser till att fler människor prioriterar elbilar måste utsläppen minska på något annat sätt. Jag känner till två sätt. Antingen blandar man in annat drivmedel i tanken - där är reduktionsplikten ett viktigt verktyg - eller så får man helt enkelt köra långsammare och sänka hastigheten.

Hur ska vi konkret göra för att uppnå klimatmålen till 2030? Det är inte så lång tid till dess.

Herr talman! Ja, vi pratade om elektrifieringen, och jag hoppas att ledamoten kan återkomma till hur man ser på reduktionsplikten.

I anförandet har Liberalernas representant pratat om helheten. Tidigare har man också pratat om att det ska vara en effektiv klimatpolitik. Men jag ser inte detta i det som regeringen levererar i dag. Jag ser inte att man satsar på exempelvis cirkulär ekonomi. Man prioriterar inte avfallshanteringen eller satsningen på järnvägar. Det är ju en helhet i klimatomställningen.

Jag kan i stället konstatera att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har kommit överens om flera punkter som påverkar klimatet negativt. Detta med klimatbonusen är ett exempel. Men det handlar också om detta med underhåll av järnvägar och satsningar på infrastruktur på annat sätt. Det finns alltså förslag som i stället ökar utsläppen.

Var finns förslagen för den gröna omställningen, som kan göra att näringslivet faktiskt får det stöd som det behöver för att kunna ta kommandot i den gröna omställningen? Det gör det faktiskt till viss del. Men politiken kan göra mer.

Jag vill upprepa frågan kring reduktionsplikten. Och hur ska man göra konkret för att nå utsläppsmålen till 2030?

Herr talman! Jag har en kort första fråga, Helena Gellerman. Norrlandssträckan - är det Ostkustbanan, Norrbotniabanan, Inlandsbanan eller något annat? Det undrar jag.

Helena Gellerman nämnde fem principer för Liberalernas klimatpolitik. Om jag uppfattade det rätt handlade det om att förorenaren betalar, klimatomställning i en växande ekonomi, innovation, internationellt samarbete och förändringar av hela systemet.

Förra mandatperioden samarbetade Liberalerna med Miljöpartiet med flera i januariavtalet. Vi jobbade då med alla dessa fem områden. Vi jobbade med de principerna och med att ta kliv framåt och förbättra.

Liberalerna har valt att samarbeta med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna och sänker nu koldioxidskatten för kraftvärme och skatten på fossila drivmedel i transportsektorn och förändrar reseavdraget så att det ger mer till fossilbilism och missgynnar hållbart resande. Listan är lång över hur man gör det billigare för förorenaren och dyrare och svårare för alla människor i landet som kämpar med klimatomställningen och som vill göra rätt och bidra till en positiv och hållbar samhällsutveckling.

Mot denna bakgrund är min första fråga: Varför valde Liberalerna att sätta sig i denna regeringskonstellation och gå emot de principer som de själva säger att de står för?

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag delar helt uppfattningen att Norrbotniabanan och Ostkustbanan är jätteviktiga och måste byggas ut snabbt.

Det är intressant att få ett tydligt besked här om att man har valt att acceptera ökade fossila utsläpp därför att man vill ingå i samarbetet med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna och för att kärnkraften ska byggas ut.

Då blir min följdfråga: Tycker Liberalerna att det är bättre att vi har mer kärnkraft och mer fossila utsläpp? För det är vad regeringen driver. Det är en politik som aktivt ökar växthusgasutsläppen i Sverige, som ökar beroendet av fossil energi i transportsektorn, som inte levererar de förutsättningar som industrin behöver för sin klimatomställning, som inte främjar utbyggnad av snabb elproduktion som kan komma på plats i närtid och som inte främjar energieffektivisering som kan frigöra el i närtid och bidra till omställningen, som är en kamp mot klockan.

I stället väljer man att satsa på kärnkraft, som någon gång i framtiden kan producera el, medan man helt försakar klimatpolitiken. Detta kommer att leda till att vi i framtiden får mer kärnkraft, ökade utsläpp och förvärrade klimatrelaterade risker som hela befolkningen har att hantera. Det är tydligt att Liberalerna har gjort denna prioritering därför att man gärna vill se kärnkraft.

Herr talman! Vi befinner oss i en klimatkris. Klimatfrågan är både akut och komplicerad, och vi har ungefär sju år på oss att vända klimatkrisen.

IPCC:s senaste rapport visar att många klimateffekter har förvärrats de senaste åren. Det varmare klimatet påverkar oss nu mer än någonsin. Förra sommaren var rekordvarm i Europa med temperaturer på över 45 grader, och redan nu ser vi tecken på att den här sommaren kan bli en av de varmaste, med torka och dödsfall. Det kommer även att påverka vår livsmedelsproduktion.

I en tid då världen behöver kraftsamla för att möta klimatutmaningen behöver Sverige öka de svenska klimatambitionerna. Vänsterpartiet eftersträvar att länder, regioner och människor ska hålla sig inom ett rättvist miljöutrymme, det vill säga den mängd resurser som vi kan använda utan att tvinga andra människor att använda sig av en mindre mängd resurser.

Herr talman! Tanken om ett rättvist miljöutrymme har två beståndsdelar.

Den första delen är den grundläggande utgångspunkten att det finns ett givet miljöutrymme som vi människor har att röra oss inom. Vi har bara en jord med vissa givna ekologiska gränser. De ramarna kan inte tänjas hur som helst, utan vi måste se till att leva inom dem. Om vi lever över ett givet miljöutrymme och över ett ekosystems bärkraft drabbar det oss själva men även andra länders invånare och kommande generationer. På samma sätt drabbar tidigare generationers överskridande av ramarna oss i dag.

Den andra delen av det rättvisa miljöutrymmet är frågan om rättvisa. Om man tror på alla människors lika värde borde tillgången till pengar inte vara grunden för en fördelning av världens resurser.

Jorden är vårt gemensamma arv och borde då också förvaltas på det sättet. Men i dag är det de människor, företag och länder som har mycket pengar som lägger beslag på en långt större andel av det totala miljöutrymmet än vad fattiga människor eller länder gör. Det är inte rättvist. Det behövs politiska beslut för att rika länder ska minska sin miljö- och klimatpåverkan och för att fattiga länder ska få möjlighet att utvecklas.

Herr talman! Vänsterpartiet strävar efter klimaträttvisa. Det betyder att vi tittar specifikt på klimatförändringen utifrån ett rättviseperspektiv och på vem som påverkar respektive drabbas av klimatförändringen.

Situationen i världen i dag kan betecknas som djupt orättvis utifrån ett klimaträttviseperspektiv. Det kapitalistiska systemet resulterar i att jordens resurser fördelas extremt ojämlikt mellan klasser, mellan rika och fattiga länder samt mellan kvinnor och män. Världens rika har orsakat klimatförändringen och har fortfarande störst påverkan på klimatet.

Enligt den globala hjälporganisationen Oxfam släpper den rikaste procenten ut dubbelt så mycket som den fattigaste hälften av världens befolkning. De som drabbas hårdast är världens fattiga människor. Utifrån ett klimat- och rättviseperspektiv är det, vilket även slås fast i FN:s klimatkonvention, de rika länderna som har det historiska ansvaret för klimatförändringen och som nu även har det största ansvaret för att minska sina utsläpp. Dessutom måste de rika länderna ge stöd till de fattiga länder som drabbas av klimatförändringen.

För Sveriges del, herr talman, är det låg- och medelinkomsttagare som släpper ut minst växthusgaser i Sverige. De med högre inkomster släpper ut mer, och den rikaste procenten i Sverige har till och med ökat sina utsläpp dramatiskt.

De flesta i Sveriges befolkning vill att politiken ska ta ansvar och komma med de lösningar som krävs för att klara av de klimatmål vi har beslutat om. Och det bevisas i forskningen att klimatomställningen behöver vara rättvis för att kunna accepteras och genomföras. Det är förorenaren som ska betala mest. Det är de som släpper ut mest som behöver göra de största utsläppsminskande förändringarna. Och för det krävs en systemförändrande politik.

Vänsterpartiet är berett att kliva fram och ta det ansvar som krävs. Det är självklart att samhällets åtagande i klimatpolitiken behöver stärkas, inte minskas. Det går inte att komma ifrån att det krävs stora statliga investeringar. Elproduktion och överföringskapacitet behöver öka dramatiskt. Vi behöver ställa om bilparken. Vi behöver satsa mycket mer på kollektivtrafik och järnväg. Vi vet att våra bostäder behöver bli mer energieffektiva. Och vi behöver satsa stort på naturbaserade lösningar.

Med Vänsterpartiets klimatpolitik blir framtiden bättre för det stora flertalet. Det skulle innebära bättre bostäder och en trevligare boendemiljö, billigare och bättre kollektivtrafik samt lägre priser på el. Och omställningen skulle även ge fler välbetalda jobb.

Ja, listan kan göras lång med de livsstilsförbättringar som vår klimatpolitik skulle innebära för det stora flertalet.

Jag yrkar bifall till reservation 17.

Herr talman! Tack, Stina Larsson, för anförandet!

När jag försöker sammanfatta Stina Larssons redogörelse av kritiken mot vår budgetproposition och inriktningen på klimatpolitiken, det som har hänt än så länge, identifierar jag i huvudsak två större förändringar.

Den ena är elbonusbilarna, som gör en exit nu. De kostar ändå ganska många miljarder i år eftersom alla beställningar som gjorts tidigare ska betalas ut. Det handlar väl om 7 miljarder i år.

Jag läste Klimatpolitiska rådets rapport. De är lite kantiga i rådet, för finns det någon typ av satsning eller styrmedel som minskar utsläppen är det enligt rådet alltid negativt om det tas bort. Det blir alltid en sådan där röd pil oavsett om utsläppen minskas pyttelite till ofantligt hög kostnad.

När det gäller bonusbilarna har vi en sådan situation. Låt oss säga att vi skulle ha behållit bonusarna hela året i år. Om det kostade 7 miljarder att ta bort dem direkt skulle det ha kostat säg 10 miljarder att behålla dem. Hade det rullat på till 2030 hade vi fått 10 miljarder i kostnad varje år. Det kanske är lågt räknat. Det kanske hade kostat ännu mer.

Enligt Klimatpolitiska rådet bidrar bonus- och malussystemet till att minska utsläppen med 1-2 procent varje år. Låt oss säga att bonusbilarna är hälften av det. Då är det 1 procent - 1 procent till en kostnad på, vad kan det bli, närmare 100 miljarder. Är det en rimlig klimatpolitik? Särskilt nu, när vi ser att priserna på många elbilar har gått ned eftersom utbudet har ökat. Då sänker tillverkarna priserna. Vi ser också att företag fortsätter köpa elbilar utan bonus.

Herr talman! Frågan var alltså om detta är effektiv eller rimlig klimatpolitik eftersom Klimatpolitiska rådet konstaterar att utsläppen från personbilstrafiken skulle minska med ungefär 1 procent om vi hade haft hela bonus malus-systemet kvar. Det hade kostat så här extremt många miljarder och minskat utsläppen med enbart 1 procent. Är det en rimlig reform? Det är ju det som utvärderingen har visat: 1-2 procent för hela bonus malus-systemet och sannolikt mindre för bonussystemet. Det var min fråga. Är det rimlig politik att lägga så mycket pengar på en så liten utsläppssänkning?

Jag måste säga att det hedrar Centerpartiet och Stina Larsson att man har presenterat ett eget svar vad gäller reduktionsplikten. Det måste jag säga. Min fråga där blir vad detta kostar. Att sänka reduktionsplikten kostar i princip ingenting alls. Det gör att vi kan frigöra pengar till bland annat kommuner och regioner och satsa på välfärden, till exempel. Vi får se vad som kommer i nästa höstbudget. Men ni ska sänka momsen. Ni ska sänka skatten. Ni ska dessutom genomföra utredningsförslaget om olika former av produktionsstöd, som skulle kosta 2 miljarder.

Sedan ska man genomföra en statlig upphandling. Tanken är att det ska bli billigt, men jag antar att de som tillverkar biodrivmedel har rätt att sälja dem på världsmarknaden. De vill väl rimligtvis ha ett marknadsmässigt pris. Hur ska man trolla fram ett lägre pris? Företag har ju rätt att sälja på marknaden.

Det är också vad Lena Ek konstaterar i sin utredning. Hon kan inte garantera att de här bränslena kommer att säljas i Sverige. Men Centerpartiet tycks kunna utlova något som utredaren inte utlovar.

Min fråga är vad det här kostar. Att sänka reduktionsplikten kostar i princip ingenting. Centerpartiets förslag borde väl kosta, mellan tummen och pekfingret, 10 miljarder eller mer.

Herr talman! Jag lyssnade på ledamoten Stina Larssons anförande. Jag vet ju att Centern har många viktiga delar i sin klimatpolitik såsom företagens viktiga roll, koldioxidinfångning och cirkulär ekonomi. Man är väldigt positiv till elflyg. Det är många delar där vi har samma bild av vad som behöver göras.

Man säger att man vill driva på utvecklingen med laddbara bilar, och man pratar om klimatbonus och laddinfrastruktur. Ledamoten är väldigt positiv till laddbara bilar, och Centerpartiet vill ge fordonsklustret i Sverige bra förutsättningar för klimatomställningen. Men grejen är ju att det de efterfrågar mest är mer el - mer energi och mer effekt - och mer laddinfrastruktur. Där tycker jag att vi har valt två skilda vägar.

Min fråga är varför Centerpartiet under den förra mandatperioden röstade för nedläggningen av kärnkraftverken. Det har skapat denna energikris, vilket har skapat en otrolig osäkerhet i Västsverige - som faktiskt är en av de viktigaste motorerna för välfärden i Sverige och även ett av de områden där man satsar mest på forskning och utveckling. Men nu finns det en otrolig osäkerhet i Västsverige: Kommer man att kunna producera batterier för bilarna på ett fossilfritt sätt och slippa importera batterier från Kina?

Min fråga är alltså varför Centerpartiet under den förra mandatperioden röstade för nedläggningen av kärnkraften.

Herr talman! Jag tackar för svaret, som jag egentligen inte tycker pekar på varför man lade ned kärnkraftverken.

Vi i Liberalerna stod utanför energiöverenskommelsen därför att vi redan när den skapades såg att den inte skulle hålla. Vi tittade på fysikens lagar och såg att det inte skulle hålla på sikt, så Liberalerna gick aldrig med i energiöverenskommelsen. Och det har ju visat sig att vi har fått rätt, i alla fall när det gäller att få en majoritet för att driva kärnkraft i Sverige numera. Parti efter parti har följt Liberalernas linje.

Ledamoten säger att det har varit möjligt att bygga kärnkraftverk. Men om det finns ett mål om att all energiproduktion måste vara förnybar efter 2040 är det ju ingen som startar ett kärnkraftverk. Det skulle få läggas ned efter 10-15 år, och det säger sig självt att det inte finns någon ekonomi i det. Men detta ska vi nu ordna till - vi gör om målet från att allt ska vara förnybart efter 2040 till att det ska vara fossilfritt 2040. Då kommer det att finnas intresse av att bygga kärnkraftverk i Sverige.

När det sedan gäller laddbara bilar ser jag inte riktigt hur ledamoten resonerar. Vi måste ju ha energi för att kunna bygga dessa bilar. Som jag förstår det av hur ledamoten resonerar är det alltså bättre att vi importerar batterier från Kina som är gjorda med väldigt dålig fossil energi än att vi skapar produktion här i Sverige.

Herr talman! Jag vill inleda med att säga att jag givetvis står bakom Miljöpartiets samtliga motioner om klimat men att jag för tids vinning yrkar bifall enbart till reservation 17 om en nationell koldioxidbudget, reservation 26 om mål och åtgärder för att minska de konsumtionsbaserade växthusgasutsläppen för att klara Parisavtalet, reservation 30 om att strategiskt arbeta med naturbaserade lösningar för att öka kolinbindningen i skog och mark samt reservation 42 om att behålla och utveckla reduktionsplikten.

Herr talman! Vi befinner oss i dag i ett läge där vi under det senaste året har fått läsa IPCC:s senaste syntesrapport om klimatförändringarna samtidigt som Sverige har gått från att vara ett land som visar på möjligheterna i klimatomställningen till att ha en regering som aktivt ökar utsläppen av växthusgaser. Medan våra grannländer går framåt och ökar sina ambitioner väljer Sveriges regering att gå fram med politik som ökar utsläppen av växthusgaser. Sverige har gått från att vara en del av lösningen till att vara en del av problemet.

Budskapet i IPCC:s senaste rapport är solklart: Utsläppen måste minska snabbt, nu i närtid, om vi ska undvika de allvarligaste konsekvenserna av klimatförändringarna.

I IPCC:s syntesrapport, som kom i våras, står det bland annat att ländernas samlade klimatmål i dag leder till en global uppvärmning med 2,8 grader över förindustriell tid till år 2100. De policyer som är implementerade i världens alla länder, alltså de klimatåtgärder som var genomförda år 2020, leder till en global uppvärmning på 3,2 grader över förindustriell tid till år 2100. Man noterar också att de finansiella flödena är otillräckliga för att nå klimatmålen inom alla sektorer och alla regioner.

IPCC framhåller också att klimatpolitik gör skillnad, att de policyer och ekonomiska styrmedel som har införts gör nytta och att policyer i flera länder har ökat energieffektiviteten, minskat avskogningstakten och accelererat införandet av ny teknik, vilket har lett till att vi har undvikit växthusgasutsläpp och i vissa fall också minskat växthusgasutsläppen.

Vi ser också att på kort sikt förväntas varje region i världen möta ytterligare ökningar av klimatrisker som drabbar både människor och ekosystem: ökning av värmerelaterad mänsklig dödlighet och sjuklighet, ökning av livsmedelsburna, vattenburna och vektorburna sjukdomar, mentala hälsoutmaningar, översvämningar i kustnära och låglänta städer och regioner, förlust av biologisk mångfald på land, i hav och i sjöar, minskning av livsmedelsproduktion i vissa regioner.

Varje ytterligare steg av den globala uppvärmningen orsakar mer extremer. Den globala vattencykeln intensifieras så att blött väder blir blötare och torrt väder blir mycket torrare. Områden med is och snö minskar, och havsnivån stiger. Vi får en ökad havsförsurning, som bland annat drabbar korallreven, och en ökad syrebrist i haven, som till exempel kan leda till bottendöd och syrebrist som drabbar stora fiskar.

När jag läste IPCC:s senaste syntesrapport var det en bild som jag särskilt fastnade för. Jag vet inte om den kommer att synas i kameran, men jag ställer den här i och med att jag kommer att prata om den. De nedersta kartbilderna visar dagar per år då luftfuktighet och temperatur kommer att utgöra en fara för människors liv. Den första kartan längst till vänster visar världen i ett tillstånd med mellan 1,7 och 2,3 grader Celsius i global medeltemperaturhöjning. Det är alltså i ett läge där vi i stora delar befinner oss inom Parisavtalet.

Det är mot den här bakgrunden som Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna aktivt väljer att öka utsläppen av växthusgaser i Sverige.

Sedan IPCC:s rapport släpptes har också Världsmeteorologiska organisationen gått ut med en bedömning av temperaturerna de närmaste åren i ett läge där vi har El Niño. Det man ser är att vi kommer att överskrida 1,5 grader med ganska hög sannolikhet redan de närmaste åren. Då får vi förhoppningsvis ta oss under det igen. Men det visar på det enorma arbete vi har att göra för att undvika helt oacceptabla konsekvenser av klimatförändringarna.

Kartbilderna visar effekterna och konsekvenserna för djur, växtliv och människors liv och hälsa, men konsekvenserna leder också till indirekta effekter, att människor behöver förflytta sig och att vi behöver utveckla samhället. Det kan leda till civil oro och nya konflikter.

Herr talman! Klimatförändringen innebär därmed både direkta och indirekta risker för oss här i Sverige. De direkta riskerna är bland annat skyfall med ökade översvämningar, som kan leda till ras och skred, torka med skadade skördar och försämrade grundvattennivåer och värmebölja som påverkar människors hälsa här i Sverige. Vi ser ett stort behov av att till exempel se till att vi kan hålla goda inomhustemperaturer på äldreboenden.

Vi får skadedjur och sjukdomar som påverkar vår boskap och våra skördar här i Sverige, ett minskat snötäcke med effekter för till exempel turistnäringen, ökade nollgenomgångar, där vi går mellan plus- och minusgrader som vi ser redan i dag påverkar rennäringen så att renarna inte kommer åt betet, översvämningar som leder till risker för att miljögifter sprids. Vi har lagrat miljögifter på ett sådant sätt att det har hållit tätt, men om vi får stora översvämningar kan miljögifterna börja läcka ut om vi inte genomför ordentliga anpassningsåtgärder.

Vi får också mer komplexa förhållanden för vårt jordbruk som kan påverka livsmedelsproduktionen och därmed också livsmedelspriserna. Indirekta risker för Sverige är till exempel när svenska företags underleverantörer eller kunder i andra länder drabbas av översvämningar, torka eller stormar på grund av klimatförändringarna.

Vi ser också globala fiskefångster som minskar och torka som skadar livsmedelsproduktionen och jordbruket i andra länder. Vi har nu sett inte minst i Europa hur torkan påverkar jordbruket. Det kan också leda till indirekta effekter i form av ökade livsmedelspriser här i Sverige. Vi ser också effekter på den globala ekonomiska stabiliteten och på säkerhet, stabilitet och geopolitik som påverkar oss i Sverige.

En sak är tydlig, och det är kanske det enklaste när det kommer till klimatförändringarna: Ju större utsläpp, desto större risker. Och vi vet mer än väl också hur vi kan minska utsläpp av växthusgaser. Huruvida vi gör det eller inte handlar om politiska val. Jag väljer att vi här i Sverige ska minska utsläppen så snabbt som möjligt. Sverige ska vara en aktiv part i EU för att minska utsläppen, och vi ska driva på internationellt för att varje land i världen ska ta sitt ansvar för att klara Parisavtalet.

Men, herr talman, klimatpolitiken handlar inte bara om att undvika de här allvarliga riskerna. Det handlar också om att tillvarata möjligheterna - fantastiska möjligheter som nu finns för oss att blomstra som land.

Vi ser att den gröna industriomställningen leder till en snabb samhällsutveckling med nya innovationer och kunskapsspridning som stärker svensk konkurrenskraft. Vi ser att transportsektorns omställning ger bättre luft, mindre buller och trevligare stadsmiljöer. Det är en omställning som kan göra att vi får bättre mobilitet och bättre transportförutsättningar i hela landet. Ett mer transporteffektivt samhälle kan ge oss bättre samhällsservice i glesbygd och social sammanhållning i bostadsområdena.

Jordbrukssektorns omställning ger högre krisberedskap och lägre livsmedelspriser. Och skogsbrukets klimatomställning ger en stärkt biologisk mångfald med träbyggnader med fin estetik och goda livsmiljöer. IPCC framhåller också i sin senaste rapport de positiva mervärden som följer av klimatomställningen, inte minst för människors hälsa.

Herr talman! När vi i Miljöpartiet satt i regeringen lade vi grunden till den gröna industriomställning som nu sätter Sverige på den internationella kartan, stärker svensk konkurrenskraft och gör att den nuvarande regeringen förlägger de internationella besöken till Norrbotten. De miljardinvesteringar som industrins klimatomställning innebär kan bidra till en stark och positiv samhällsutveckling som kommer hela landet till del - mervärden som kan tillvaratas. Det behövs dock ett starkt och tydligt politiskt ledarskap som skapar de förutsättningar som krävs längs hela denna samhällsutvecklingsresa.

Det behövs lärare till Kiruna, det behövs bostäder i Gällivare, det behövs pengar till de enskilda skogsägare i Jämtland som vill skydda sin skog och det behövs mer havsbaserad vindkraft för att öka elproduktionen i Skåne och Västra Götaland. Det krävs ett långsiktigt politiskt ledarskap för hela landets klimatomställning.

Då kan man inte, som Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i regeringen nu gör, lämna mänsklighetens största utmaning därhän och hoppas på det bästa. Om dessa partier hade fått styra Sverige de senaste åtta åren skulle Sverige i dag inte ha varit världens ledande gröna industrination. Då skulle Sverige aldrig bli först i världen med att producera fossilfritt stål. Då skulle Northvolts batterier eller Cementas utsläppsfria cement aldrig bli verklighet.

Sedan Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna tagit makten har det blivit smärtsamt tydligt hur skadlig deras politik är för svensk konkurrenskraft. Utöver att bedriva prickskytte mot industrisatsningar motarbetar de också vindkraften och försvårar kraftigt för kompetensförsörjningen - två saker som näringslivet tydligt efterfrågar. Många frågar sig nog vad som hänt med svensk höger. Skulle inte ni vara de som värnade näringslivets konkurrenskraft? Uppenbarligen inte längre.

Herr talman! Jag tackar för väldigt bra frågor.

När det gäller koldioxidbudgeten beräknar IPCC en koldioxidbudget globalt för vilket utsläppsutrymme som finns kvar för att med en viss sannolikhet begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 respektive 2 grader över förindustriell tid. Att använda en koldioxidbudget gör att vi beaktar att det är summan av utsläpp över tid som avgör vår klimatpåverkan. Det spelar en jättestor roll om vi till exempel når nettonoll 2050 genom att minska utsläppen först lite och sedan mer och mer eller om vi gör det genom att minska utsläppen mycket i närtid och sedan hålla en låg nivå till slutmålet 2050, i och med att det är utsläppen över tid som summeras och ackumuleras i atmosfären och sedan värmer oss i hundratals år framöver.

Att anta ett koldioxidbudgetperspektiv och beräkna en koldioxidbudget för Sverige gör att vi har ett bättre verktyg som kan leda oss mot att nå Parisavtalet. I stället för att utgå från målår 2030 eller 2050 får vi förhålla oss till vilket utsläppsutrymme som finns kvar i en rättvis fördelning globalt för oss att hålla oss inom. Det gör också att vi bättre kan utveckla klimatpolitik och åtgärder för att få in insatser som minskar utsläppen i närtid. Det är det som budgetperspektivet riktar in sig på.

När det sedan gäller reduktionsplikten ser vi i Miljöpartiet jätteallvarligt på den situation som hushållen nu har med höga räntor, höga energipriser, höga drivmedelspriser, höga livsmedelspriser och inflation. Det vi vill säkerställa är att staten och samhället fångar upp de människor som har det tuffast ekonomiskt. Vi vill se en god fördelningspolitik och samtidigt hålla i klimatpolitiken.

Herr talman! Det är jättebra att du lyfter upp acceptansfrågan, Kjell-Arne Ottosson. Jag har velat diskutera den många gånger under kvällen.

Det är helt centralt att vi får bred acceptans hos hela folket för klimatpolitiken. Det är ju uppenbart; om vi inte har acceptans hos folket har vi inte acceptans i riksdagen, och då blir det inga klimatåtgärder. Och nu är vi i ett läge där vi ökar utsläppen av växthusgaser.

Jag skulle gärna önska att fler partier presenterar klimatpolitik som gör att vi når målen och som man tror får acceptans hos befolkningen. Det jag har sett hittills är argumentet att man behöver acceptans för politiken när man tar bort klimatåtgärder och ökar utsläppen. Jag skulle hellre se att vi är fler som samarbetar för att få fram klimatåtgärder som gör att vi når målen, undviker de allvarligaste riskerna och gör stödåtgärder hela vägen. Då kan vi få bred acceptans hos befolkningen, och hela befolkningen kan känna sig trygg under hela klimatomställningen.

Det finns nämligen inte ett business as usual-scenario utan klimatrelaterade konsekvenser. Om vi inte vidtar klimatåtgärderna och om vi inte investerar i klimatomställningen står vi där med skägget i brevlådan med klimatförändringskonsekvenser. Det kostar långt mycket mer än att genomföra åtgärderna och stötta hushållen längs vägen.

Det är samma sak med koldioxidbudgeten. När det gäller de klimatmål vi har beslutat om i riksdagen och även de finanspolitiska målen om var vi ska ha balans och så vidare kommer det inte att komma några lagkonsekvenser från ovan bara för det. Det handlar om vilka mål och ramar vi i riksdagen beslutar om att vi ska förhålla oss till. Det handlar också om samarbete för att upprätthålla legitimiteten för de målen.

Miljöpartiet ser att om vi jobbar med ett koldioxidbudgetperspektiv får vi förståelse för att det är summan av utsläpp över tid som påverkar klimatet. Då kan vi få in effektiva åtgärder i närtid för att minska utsläppen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 juni.)