Elin Söderberg (MP) svarade Jytte Guteland i en replik om (forts. från § 15) Klimatpolitik (forts. MJU16) i debatten ”Protokoll 2022/23:116 Onsdagen den 31 maj” den 31 maj 2023.
Jytte GutelandS· i en replikJag vill tacka för frågan och för den viktiga inställningen att vi i oppositionen kan samarbeta om en ambitiös klimatpolitik och driva på i rätt riktning. Hos Socialdemokraterna finns en vilja att använda de verktyg som…Fru talman! Sverige är ett modernt land som inte ska följa klimatopinionen som ett segt ankare utan driva den. Vi ska vara ledande genom nyindustrialisering och höga ambitioner. Vi ska ta ansvar för våra historiskt höga utsläpp som industrination och våra nuvarande utsläpp, och vi ska visa världen att vi gör allt vi kan för att driva på utvecklingen av den nya, gröna tekniken. Vi ska säkra klimatfinansiering, och vi ska snabba på utsläppsminskningarna i såväl Sverige som EU och världen.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till reservation 35.
Ibland beskrivs den globala upphettningen som något som kommer att hända i framtiden. Men den drabbar oss nu. Klimatkrisen innebär att världen upplever fler naturkatastrofer nu än tidigare. Den ger svåra stormar, torka, översvämningar och hetta, och den driver på artdöden, skakar om jordbruket, skapar konflikter om knappa resurser och driver människor på flykt.
Jag tror att många med fasa minns de bränder som drabbat Sverige under senare år. Sverige och Europa drabbas allt oftare av extremväder. Fjolårets sommar var den varmaste som någonsin uppmätts på den europeiska kontinenten.
Vi minns hur översvämningar drabbade Pakistan på ett fruktansvärt sätt då en tredjedel av landet hamnade under vattenmassorna.
Forskare varnar nu för att Europa är på väg mot ännu en stekhet sommar, och runt om i EU och vårt avlånga land Sverige pågår förberedelser för att hantera den stundande sommaren. Forskare har också slagit fast att Europa i dag löper tio gånger större risk än andra världsdelar att drabbas av extrema värmeböljor på grund av den globala upphettningen. Hettan dödar redan flest.
Enligt Frankrikes president Emmanuel Macron kommer Frankrikes vattentillgång att minska med upp till 40 procent till 2050. I Spanien oroar sig bönder för att det inte kommer att bli något vatten alls den här sommaren heller. I Sverige har brandsäsongen startat med bränder i flera skogar runt om i vårt land. Kommuner förbereder sig för att hantera också motsatsen, översvämningar. Älvar drabbas. Nu senast Torne älv, där översvämningarna är de värsta på 50 år.
Siffror från Europeiska miljöbyrån och Eurostat visar att EU har förlorat 145 miljarder euro till följd av klimatrelaterat extremväder mellan 2010 och 2020. Samtidigt varnar också försäkringsbranschen för att det kommer att bli allt svårare att försäkra svenska hus runt om i vårt land eftersom extremvädret innebär så stora risker. Det är Sverige i dag.
Svenska folket är med och ser det som händer. Det finns stöd för en aktivare klimatpolitik. Klimatet är ett av de områden om väcker störst engagemang i Föreningssverige. Också näringslivet driver på och vill se en ökad, aktivare och mer ambitiös klimatpolitik. I Sverige är klimatfrågan en av de viktigaste frågorna i de senaste opinionsundersökningarna.
Samtidigt är regeringens politik på området begränsad, otydlig och i vissa fall rent kontraproduktivt bakåtsträvande. Det duger inte att politiken lämnar walkover i vårt tids viktigaste fråga. Det är ett svek, inte bara mot Sverige utan mot hela världen.
Vi har under den nuvarande regeringens tid vid makten många gånger förvånats över hur klimatpolitiken har reducerats och nedmonterats. Klimatministern säger en sak; Sverigedemokraterna, som är en del av regeringsunderlaget, säger en annan. I höstas, under det tjeckiska ordförandeskapet, skyndades förhandlingarna om det viktiga klimatpaketet Fit for 55 på eftersom man ville undvika det svenska ordförandeskapet. Här hemma monterades reduktionsplikten ned, och många viktiga budgetanslag till klimatarbete försvann i budgeten. Det har varit rent bedrövligt att följa klimatarbetet från den här regeringen och inte minst den stackars klimatministern, som verkar sitta i knät på Sverigedemokraterna.
Alla väntar vi nu på det som är klimatministerns stora svar varje gång vi ställer frågor i riksdagen: Vi ska tydligen få en klimathandlingsplan - någon gång; när vet ingen.
Den senaste klimathandlingsplanen beslutades 2019. Den var ambitiös. Den innehöll bland annat beskrivningar av vilka åtgärder den dåvarande regeringen avsåg att vidta på tvärsektoriell nivå och för olika utsläppssektorer, med särskilt fokus på transportsektorn som är mycket viktig. Det handlade om att vi skulle konkretisera, samordna och förnya Sverige.
Nu vet den nuvarande klimatministern inte alls hur det ska gå till. Vi får inga besked. Ska det vara en skrivelse? Ska det vara en proposition? Vilka ska delta i arbetet? Det blir bara mer och mer förvirrande ju fler gånger vi ställer frågor här i kammaren om detta.
Fru talman! Vi har sedan Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina fått en ny, brutal insikt om hur det är att sitta fossilberoende i en diktators eller en auktoritär regims knä. Det vill vi inte hamna i igen. Den fossila importen från Ryssland hjälpte Putin att bygga sin krigsmaskin. Det ryska kriget mot Ukraina måste också långsiktigt motivera oss att komma bort från det fossila beroendet av omvärlden.
Den gröna omställningen innebär ett ypperligt tillfälle att ställa om och skruva åt de auktoritära kranarna och pengamaskinen för Putin. EU har gjort mycket och Sverige har gjort mycket, men arbetet måste gå vidare.
Moderaterna vill gärna prata om energipolitiken - det såg vi nyss i kammaren - som att det skulle ha varit åtta förlorade år med den socialdemokratiska regeringen. Faktum är att när vi tog över regeringsmakten var Sverige importberoende på energisidan, men efter åtta år med oss vid makten var det tvärtom. De allra flesta dagarna under ett år var det Sverige som exporterade energi till vår omvärld, dessutom grön sådan. Vi är stolta över det, och vi hoppas att ni inte ska rasera det från den moderatledda regeringen ännu en gång.
Energy Council säger i sin rapport för 2022 att Sverige har det mest robusta energisystemet i världen. Det var det vi lämnade till er. Så skaka inte om det med den nya regeringen! Se i stället till att utveckla politiken på de områden där det behövs!
Fru talman! Den globala upphettningen är ett hot, men klimatpolitiken är en möjlighet. Den aktiva politik som Sverige förde hemma med sin regering och den ambitiösa hållning som EU har haft på området har drivit på mot en ny industrialisering som vi kan vara mycket stolta över i Sverige.
Vi socialdemokrater vill se kraftfulla och ambitiösa klimatåtgärder för att leva upp till Parisavtalet. Vi vill se en rättvis klimatomställning för vanligt folk, så att man kan känna delaktighet och tro på framtiden. Vi vill ta ansvar också utanför Sveriges gränser. Vi vill att Sverige ska vara en förebild i sitt klimatarbete, såväl inom EU som i FN. Vi vill satsa på och utveckla såväl Klimatklivet som Industriklivet. Vi ser bio-CCS som viktigt, inte minst för att hantera de utsläpp som vi inte kommer att kunna lösa på annat sätt. Vi är stolta över arbetet med EU:s klimatlag och klimatpaketet Fit for 55. Men vi kommer att fortsätta att driva på i EU:s utsläppshandel, som vi ser som en av de viktigaste klimatlagstiftningarna i världen. Vi vill att man ska fortsätta minska utsläppsrätterna och se till att detta verktyg verkligen driver på för en nyindustrialisering i hela EU.
Det här ger fler jobb, inte färre. Det här är en möjlighet, inte ett hot.
Sverige vinner på en offensiv klimatpolitik och en hållbar samhällsutveckling. Vi är ett modernt land som alltid förstått vikten av att se utan nostalgi på gamla jobb och med tillförsikt på de nya. Men vi vet också i Sverige att för att människor ska bli modiga måste de ha trygghet, välfärd och en bra utbildning på vägen. Vi vet att välfärd och trygghet skapar medborgare som vågar satsa på det nya, kanske till och med ta på sig ledartröjan för det där nya företaget.
Sverige ska inte följa klimatopinionen som ett segt ankare. Vi ska driva den!
(Applåder)
I detta anförande instämde Joakim Järrebring, Sofia Skönnbrink och Anna-Caren Sätherberg (alla S).
Fru talman! Tack, Jytte Guteland, för anförandet vi fick lyssna på. Det var många ord. Det var långt. Sverige ska visa världen, och så vidare.
Det var mycket klagomål på regeringens och Sverigedemokraternas politik, hörde jag. Vi har försämrat klimatpolitiken, och resurser har tagits bort. Skulle möjligtvis Jytte Guteland kunna konkretisera vad Socialdemokraterna hade i sin budgetmotion som dramatiskt hade förändrat klimatpolitiken?
När jag tittar i Socialdemokraternas budgetmotion hittar jag några få miljoner till reparationer, vilket ingen kan peka på skulle ha ändrat någonting för klimatet. Det är billigare eller fria kollektivtrafikresor för unga, vilket finns i väldigt många regioner. Jag tror inte att det är någonting som skulle ha påverkat utsläppen. Det hade förmodligen inte lett till så väldigt många färre bilresor, så det hade inte märkts i kalkylen.
Jag vet inte om ledamoten skulle kunna utveckla lite mer vad Socialdemokraterna har för politik på klimatområdet. När jag läser budgetmotionen ser jag ungefär att man godtar regeringens och Sverigedemokraternas klimatpolitik och gör lite ytliga förändringar. Sedan står man här i kammaren och försöker måla upp en bild av att hela världen kommer att brinna ned för att vår budget gick igenom, när skillnaderna är extremt ytliga.
Jag noterade också att ledamoten kritiserade Sverigedemokraternas och regeringens förslag på en mer rimlig reduktionspliktslagstiftning. Då kommer vi till frågan: Vad vill Socialdemokraterna? Vilken nivå ska vi ha inom reduktionsplikten, enligt Socialdemokraterna?
Fru talman! Jag tackar för frågan från ledamoten Kinnunen.
Socialdemokraterna har drivit på, framför allt under den tid då vi hade en socialdemokratiskt ledd regering, för klimatpolitiken inom många områden i budgeten och sett till att den varit integrerad inom de olika utgiftsområdena. Just genom en sådan integrerad hållning där man vill jaga utsläpp brett och använda budgeten för detta tror vi att man gör störst skillnad. Vi är också otroligt stolta över satsningarna på Industriklivet och Klimatklivet, som var en extremt bra motor för den nyindustrialisering vi ser i Sverige i dag.
Ledamoten Kinnunen är mycket medveten om att när en ny regering tillträder och ritar om kartan handlar det också om att förhålla sig till en helhet.
Det är faktiskt Kinnunens regeringssamarbete som nu innehar regeringsmakten. Och det är i mångt och mycket Kinnunen som ritar kartan för Sveriges framtid och håller ministrarna i knät. Då kan det såklart vara utmanande för en opposition att driva helt andra budgetposter under den första tiden, eftersom ni snickrar om kartan.
Med vår politik vill vi ha en reduktionsplikt som ser till att Sverige kan leva upp till och klara de klimatpolitiska målen i Sverige och bidra med vår del för att EU:s mål ska nås. Vi måste utreda hur det ska se ut och få lite tid på oss att göra det. Det är som sagt ni som styr och leder Sverige just nu. Vi måste få tid att utveckla vår politik på området med den nya spelplan som ni har tagit över.
Fru talman! Tack för svaret, Jytte Guteland!
Vi hör här att det är svårt att formulera en egen politik när man är i opposition. Det är också korrekt att vi inte har hunnit ändra på tillräckligt mycket än. Det är fortfarande för mycket kvar i budgeten från den socialdemokratiska regeringen. Men jag tror att det ska förbättras framöver.
Vi kan gå över till reduktionsplikten. När Sverigedemokraterna var i opposition hade vi redan för flera år sedan ett konkret förslag. Vi tyckte då att en reduktionsplikt på 5 procent var en bra nivå. Nu blev det 6 procent. Det ligger i alla fall ganska nära. Men det var fullt möjligt för oss att formulera ett sådant förslag.
Det finns myndigheter som har tydliga kurvor. Om man vill nå 2030-målet för transporter kan man sätta reduktionsplikten enligt Energimyndighetens bedömning. Det är väldigt enkelt. Men Socialdemokraternas strategi i dag är att skälla och klaga. Men man vill inte presentera det konkreta förslaget, eftersom man då samtidigt säger till medborgarna: Så här mycket dyrare ska det vara att transportera sig i Sverige, så här mycket dyrare ska det vara för lantbruket att verka i Sverige, så här mycket dyrare ska det vara för skogsbruket att bedriva sin verksamhet och så här mycket dyrare ska det vara med kollektivtrafik i Sverige.
När vi nu ändrar reduktionspliktslagstiftningen handlar det nämligen inte enbart om att alla privathushåll kommer att få lägre pris när de kör bil. Det handlar också om lägre kostnader för lantbruk och för skogsbruk. Och det handlar om kanske flera hundra miljoner i lägre kostnader för kollektivtrafik, vilket företrädare för regionerna gläds åt.
Socialdemokraterna sitter visserligen i opposition. Det kan vara lite svårt. Men man har samtidigt ansvar för att presentera sina lösningar och inte bara klaga.
Jag vill återigen fråga: Önskar Socialdemokraterna behålla den reduktionspliktslagstiftning som vi hade, med chockhöjda dieselpriser vid årsskiftet som följd?
Fru talman! Är det inte lite av en kommunikativ strategi från Sverigedemokraterna att alltid vara den som säger: Den som sa det var det? Det är ofta ni som är mest kritiska mot alla andra, Martin Kinnunen. Och i det här fallet är det ni som styr.
Ledamoten Kinnunen ifrågasätter om oppositionen har svaren för klimatpolitiken när den egna regeringen, som man utgör underlag för i riksdagen, inte klarar av att presentera en klimathandlingsplan. Man klarar inte ens att beskriva om det ska vara i form av en proposition eller en skrivelse, vad den ska innehålla eller hur Sverige avser att leva upp till klimatmålen. Det blir onekligen lite grann att kasta sten i glashus.
Även när det gäller diskussionen om reduktionsplikten vevas det friskt från Sverigedemokraterna om vilka enorma prissänkningar det kommer att innebära vid pump. Det finns väl inte en enda myndighet som ger något stöd för den hållningen. Det handlar mest om att veva med någon flagga för att ge svar på den oro som hushållen känner över sina kostnadsökningar.
Det vore mycket mer renhårigt och snällt mot svenska hushåll om Sverigedemokraterna ägnade tiden åt att försöka utarbeta en politik som håller för vanligt folk, så att de kan få stöd för att klara ekonomin i en tid som är så tuff som nu.
(Applåder)
Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Jytte Guteland för anförandet. Det är glädjande att se hur Socialdemokraterna jobbar för klimatfrågorna och för att flytta fram positionerna.
När vi satt i regeringen tillsammans vidtog vi otroligt många åtgärder för att stärka klimatarbetet, för att verkligen starta den gröna industriomställningen och för att se till att vi ställer om transportsektorn för att nå klimatmålen till 2030.
Jag vill dock ställa en fråga om just reduktionsplikten. Vi i Miljöpartiet har varit tydliga med att vi står fast vid den planerade etappvisa höjningen av reduktionsplikten. Vi vill att den ska bibehållas och utvecklas.
Jag upplever nu en otydlighet om vad Socialdemokraterna vill med reduktionsplikten. Det var beklagligt att man pausade den tillfälligt. Vi skulle hellre se att vi kan samarbeta om hur vi på ett bättre sätt kan stärka hushållens ekonomiska förutsättningar och hur jordbruket, skogsbruket och andra delar som nämndes här ska få bättre ekonomiska förutsättningar samtidigt som vi håller i klimatpolitiken.
Därför undrar jag: Vad är Socialdemokraternas plan för reduktionsplikten i dag?
Fru talman! Jag vill tacka för frågan och för den viktiga inställningen att vi i oppositionen kan samarbeta om en ambitiös klimatpolitik och driva på i rätt riktning.
Hos Socialdemokraterna finns en vilja att använda de verktyg som innebär att vi lever upp till de ambitiösa klimatåtaganden som Sverige ska ha både i dag och i framtiden. För oss är det viktigt med en politik där vi har alla verktyg i verktygslådan som behövs för att klara såväl Sveriges klimatlag som EU:s klimatlag.
I det arbetet fyller reduktionsplikten en viktig roll. Det står vi för. Vi argumenterar för det och tar debatterna i de frågorna varje dag. Att däremot få tid för att diskutera helheten tycker jag känns rimligt när vi nu står inför att vi ska utforma vår politik och helhet. Då beskriver vi inte exakt nivå utan vill analysera var den kommer att hamna allra bäst.
Det är dock helt rätt - det är vi överens om - att reduktionsplikten fyller en viktig roll när det gäller att minska utsläppen i den etablerade bilflottan. Vi behöver jobba med såväl elektrifiering som med att minska utsläppen från bilar på våra vägar och med att öka de kollektiva resorna. Det är en mix av åtgärder som behövs i transportsektorn.
Fru talman! Det stämmer att vi behöver jobba med elektrifiering, med att byta drivmedel i den befintliga fordonsflottan och med att effektivisera transporterna. Det är egentligen de tre områden som vi har att jobba med för att komma åt transportsektorns omställning.
Reduktionsplikten står dock för en stor del av transportsektorns minskade utsläpp av växthusgaser. Det såg vi inte minst när Klimatpolitiska rådet lämnade sin rapport, där man beskriver konsekvenserna av att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna nu väljer att drastiskt sänka reduktionsplikten. Då är vi i ett läge där vi inte längre väntas nå klimatmålen till 2030.
Det leder också till att vi inte når vårt EU-åtagande för ECR-sektorn. Det gör att vi kan riskera böter. Det kan hanteras genom att ta de böterna eller köpa utsläppsrätter från andra länder. Vi skulle också kunna överprestera inom LULUCF-sektorn, alltså öka kolinbindningen i skog och mark. Men det kräver stora åtgärder inom skog och mark.
Om man inte vill jobba med den nivå av reduktionsplikten som vi tidigare planerade för undrar jag vilka åtgärder Socialdemokraterna vill vidta i stället. Är det att jobba väldigt kraftfullt med effektivare transporter, alltså minska det totala antalet körda kilometer? Eller vill man jobba väldigt kraftigt med skogssektorn? Eller vill man kanske inte nå målen till 2030 och är därmed beredd att ta kostnaderna gentemot EU?
Fru talman! Tack, Elin Söderberg, för denna viktiga fråga!
I mitt parti kommer arbetet att fortlöpa. Det kommer att presenteras ett svar om nivåer. Men för oss är det viktigt att vi får en verktygslåda där alla delarna ingår och som innebär att vi kan nå upp till både EU:s klimatmål och Sveriges egen ambitiösa klimatlag.
Det är viktigt för oss att vi tillåter oss att se vilken mix som är bäst och att vi inte avhänder oss viktiga verktyg på det sätt som vi tycker att regeringen har gjort i frågan om reduktionsplikten, eftersom vi inte förstår hur man annars kan ställa om den etablerade bilflottan. Reduktionsplikten behövs ju för att hantera det, precis som ledamoten Söderberg tog upp.
Reduktionsplikten är bara ett flaggskepp för regeringen för att visa att man har hört frågan om kostnadsökningar vid pumpen. Det kommer inte att bli några enorma skillnader med regeringens politik på området. Det kommer att vara en besvikelse för svenska hushåll att regeringen och Sverigedemokraterna sviker ännu fler löften från valrörelsen om att räta upp prisbilden för vanliga medborgare i det här landet.
Vi socialdemokrater kommer alltså att återkomma om nivåerna, men för oss är det viktiga att det blir en bra, ambitiös helhet och att vi inte avhänder oss viktiga klimatverktyg. De måste finnas med i vår gemensamma pott av klimatverktyg.
