Kjell-Arne Ottosson (KD) svarade TALMANNEN i en replik om (forts. från § 15) Klimatpolitik (forts. MJU16) i debatten ”Protokoll 2022/23:116 Onsdagen den 31 maj” den 31 maj 2023.
TALMANNEN· i sitt anförandeInnan jag ger ordet till Kjell-Arne Ottosson för replik vill jag komma med tre petiga påpekanden från talmannen. För det första överskred talaren den anmälda talartiden med mer än 50 procent. För det andra använde…Innan jag ger ordet till Kjell-Arne Ottosson för replik vill jag komma med tre petiga påpekanden från talmannen. För det första överskred talaren den anmälda talartiden med mer än 50 procent. För det andra använde talaren rekvisita i talarstolen, vilket inte är tillåtet enligt våra ordningsregler. Man får inte visa bilder eller föremål. För det tredje har talmannen och gruppledarna kommit överens om att antalet reservationer man yrkar bifall till per parti och betänkande bör vara ett till två, detta för att vi inte ska få ohanterligt långa voteringar.
Herr talman! Vi satt precis i bänken och pratade om detta med reservationerna när det yrkades.
Det är ingen tvekan om att Miljöpartiet och Kristdemokraterna i en del frågor står ganska långt ifrån varandra. Det är bara att inse att vi har olika ideologier och olika utgångspunkter, och det får vi respektera - även om vi tycker att motparten har fel.
Egentligen var det en viss fråga jag hade tänkt ställa, men med tanke på alla dessa reservationer vill jag även ställa en ren kunskapsfråga. Jag tar den först. Ledamoten Söderberg yrkade bifall till en reservation om utsläppsbudget. Om man inte följer en utsläppsbudget, vad händer då? På vilket sätt kan man straffas eller drabbas? Det är en ren kunskapsfråga.
Det jag egentligen hade tänkt ta upp handlar om den fråga vi har debatterat mest här i dag, nämligen reduktionsplikten. Jag noterade att Elin Söderberg - jag tror att det var i en replik till Liberalernas representant - nämnde en hel del förändringar i skatter, moms och så vidare som har gjort att det blivit billigare för vanligt folk som inte bor så till att de kan använda sig av kollektivtrafik.
Det är just detta det handlar om. Energimyndigheten har tagit fram siffror som presenterades i vintras: Om vi skulle bryta pauseringen och fortsätta skulle dieseln nästa år, 2024, kosta ungefär 6,90 mer per liter och bensinen 4,30 mer. Framme vid 2030 kommer dieseln att kosta runt 12,50 mer per liter och bensinen 8,50 mer.
Hur menar Miljöpartiet att hela Sverige ska kunna hänga med på den här omställningen när man inte har kollektivtrafik?
Herr talman! Jag tackar för väldigt bra frågor.
När det gäller koldioxidbudgeten beräknar IPCC en koldioxidbudget globalt för vilket utsläppsutrymme som finns kvar för att med en viss sannolikhet begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 respektive 2 grader över förindustriell tid. Att använda en koldioxidbudget gör att vi beaktar att det är summan av utsläpp över tid som avgör vår klimatpåverkan. Det spelar en jättestor roll om vi till exempel når nettonoll 2050 genom att minska utsläppen först lite och sedan mer och mer eller om vi gör det genom att minska utsläppen mycket i närtid och sedan hålla en låg nivå till slutmålet 2050, i och med att det är utsläppen över tid som summeras och ackumuleras i atmosfären och sedan värmer oss i hundratals år framöver.
Att anta ett koldioxidbudgetperspektiv och beräkna en koldioxidbudget för Sverige gör att vi har ett bättre verktyg som kan leda oss mot att nå Parisavtalet. I stället för att utgå från målår 2030 eller 2050 får vi förhålla oss till vilket utsläppsutrymme som finns kvar i en rättvis fördelning globalt för oss att hålla oss inom. Det gör också att vi bättre kan utveckla klimatpolitik och åtgärder för att få in insatser som minskar utsläppen i närtid. Det är det som budgetperspektivet riktar in sig på.
När det sedan gäller reduktionsplikten ser vi i Miljöpartiet jätteallvarligt på den situation som hushållen nu har med höga räntor, höga energipriser, höga drivmedelspriser, höga livsmedelspriser och inflation. Det vi vill säkerställa är att staten och samhället fångar upp de människor som har det tuffast ekonomiskt. Vi vill se en god fördelningspolitik och samtidigt hålla i klimatpolitiken.
Herr talman! Tack, Elin Söderberg, för svaret, i alla fall vad gäller det här med koldioxidbudget. Jag uppfattar det kanske mer som någon form av symbol. Elin Söderberg kallar det ett verktyg, men det är ju inte på något sätt tvingande, som jag uppfattar det hela. Därmed blir det väl ytterligare en i raden av symbolpolitiska åtgärder, så som jag uppfattar svaret. Det är möjligt att jag missuppfattade det, men det är i alla fall så jag tänker.
Vad gäller frågan om reduktionsplikten får vi höra här att det är någon annan som ska fixa det. Nu är någon annan alla andra, nämligen staten. Det kommer alltså att kosta staten eller samhället enorma summor när vi, precis som Elin Söderberg nämnde, redan har en hög inflation, höga räntor och ett ansträngt läge. Här ska staten tydligen på något vis gå ut med ännu mer pengar. Hur många skattemiljarder kommer det att röra sig om? Hur ska det i så fall fördelas för att det ska bli rättvist, som Elin Söderberg var inne på?
För mig låter det som att man har lösningen på den ena sidan klar. Vi har det beslut som togs 2019 - jag har det framför mig här - med reduktionsplikten och hur den successivt skulle öka. Det är det vi ska gå på. Men sedan har vi den andra sidan: Hur tänker Miljöpartiet att man ska få acceptans för omställningen? Får vi inte acceptans för omställningen får vi inte heller folket med oss. Då får vi gula västar eller annat. Då får vi en landsbygd som utarmas, den landsbygd som ser till att vi har mat på bordet, att vi har exempelvis trävaror och att vi har energi. Det är helt avgörande för Sverige att landsbygden kan leva, annars står vi oss alla slätt.
På vilket sätt menar Miljöpartiet att ni ska fixa detta så att alla kan vara med?
Herr talman! Det är jättebra att du lyfter upp acceptansfrågan, Kjell-Arne Ottosson. Jag har velat diskutera den många gånger under kvällen.
Det är helt centralt att vi får bred acceptans hos hela folket för klimatpolitiken. Det är ju uppenbart; om vi inte har acceptans hos folket har vi inte acceptans i riksdagen, och då blir det inga klimatåtgärder. Och nu är vi i ett läge där vi ökar utsläppen av växthusgaser.
Jag skulle gärna önska att fler partier presenterar klimatpolitik som gör att vi når målen och som man tror får acceptans hos befolkningen. Det jag har sett hittills är argumentet att man behöver acceptans för politiken när man tar bort klimatåtgärder och ökar utsläppen. Jag skulle hellre se att vi är fler som samarbetar för att få fram klimatåtgärder som gör att vi når målen, undviker de allvarligaste riskerna och gör stödåtgärder hela vägen. Då kan vi få bred acceptans hos befolkningen, och hela befolkningen kan känna sig trygg under hela klimatomställningen.
Det finns nämligen inte ett business as usual-scenario utan klimatrelaterade konsekvenser. Om vi inte vidtar klimatåtgärderna och om vi inte investerar i klimatomställningen står vi där med skägget i brevlådan med klimatförändringskonsekvenser. Det kostar långt mycket mer än att genomföra åtgärderna och stötta hushållen längs vägen.
Det är samma sak med koldioxidbudgeten. När det gäller de klimatmål vi har beslutat om i riksdagen och även de finanspolitiska målen om var vi ska ha balans och så vidare kommer det inte att komma några lagkonsekvenser från ovan bara för det. Det handlar om vilka mål och ramar vi i riksdagen beslutar om att vi ska förhålla oss till. Det handlar också om samarbete för att upprätthålla legitimiteten för de målen.
Miljöpartiet ser att om vi jobbar med ett koldioxidbudgetperspektiv får vi förståelse för att det är summan av utsläpp över tid som påverkar klimatet. Då kan vi få in effektiva åtgärder i närtid för att minska utsläppen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 7 juni.)
