Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

Martin Kinnunen (SD) om (forts. från § 15) Klimatpolitik (forts. MJU16)

Martin Kinnunen (SD) höll ett anförande om (forts. från § 15) Klimatpolitik (forts. MJU16) i debatten ”Protokoll 2022/23:116 Onsdagen den 31 maj” den 31 maj 2023.

Fru talman! Hösten 2022 gick svenskarna till val. De valde att inte ge den tidigare socialdemokratiska regeringen förnyat förtroende. Klimatfrågan var mycket viktig i valet. Enligt den fullständiga Valu, som presenterades nyligen, var klimatfrågan den tolfte viktigaste frågan när människorna valde att rösta. Det är alltså en viktig fråga.

Genom Tidöavtalet fick vi en ny regeringskonstellation med majoritet i kammaren och med en ny inriktning på klimatpolitiken. Klimatpolitiken ska inte längre fokuseras på ineffektiva satsningar och politik som inte går ihop. Vi har sett miljardrullning till elcyklar och klimatterapi kombinerat med nedläggning av kärnkraft. Den här politiken gick inte ihop. Nu finns det hopp om en ny inriktning på klimatområdet som ska vara ambitiös och effektiv. Den ska styra mot att minska utsläppen, men inte på bekostnad av landsbygden, de areella näringarna eller de privata hushållen.

Detta arbete går inte över en natt, men vi ser redan leverans. Det klagas en del här i kammaren i dag på leveransen vad gäller tillståndsprocesser, och där kan jag hålla med. Man har ju fått tjata om detta i flera mandatperioder här i kammaren. Men om man väntar ett år tror jag att man kommer att kunna se att väldigt mycket händer även på det här området. Saker och ting tar ibland lite tid. Bara under det första året för den här regeringen tror jag att mer kommer att ha hänt vad gäller tillståndsprocesser än vad som hände under åtta år med socialdemokratisk regering. Vi kan sammanfatta det i höst.

Fru talman! Den mest uppmärksammade delen av den nya klimatpolitiken är att reduktionspliktslagstiftningen nu görs om fullständigt. I stället för en politik som hade lett fram till chockhöjningar av drivmedelspriserna varje år fram till 2030 kan hushållen, lantbruket, skogsbruket och andra företag nu se fram mot en kraftig sänkning vid pump nästa år.

Som företrädare för Sverigedemokraterna, som i motvind påpekat reduktionspliktens orimlighet såväl av kostnadsskäl som på grund av bristande miljönytta, är detta såklart särskilt tillfredsställande. Det finns inget forskningsmässigt stöd för att det på något sätt främjar klimatarbetet att ett mindre land i Europa ska dammsuga världsmarknaden på alla möjliga fetter för att tillverka bränsle till lätta transporter. Det här går helt emot den inriktning som bränsleforskare i världen har för biodrivmedel. Biodrivmedel har en mindre roll att spela, men de har inte en roll att spela där det är elektrifieringen som är nyckeln. Elektrifieringen kommer kanske inte att vara nyckeln för färjetrafiken. För flyget kan den vara det i viss utsträckning men inte fullt ut.

Fru talman! Några fakta kan vara på sin plats. Reduktionsplikten ledde fram till att Sverige fick världens högsta pris på diesel. Den skapade också en situation där vi under flera mandatperioder faktiskt fick se regeringar kompensera genom att sänka skatten på diesel. Reduktionsplikten trängde alltså undan skatteintäkter i miljardklassen. Reduktionsplikten skapade också brist på höginblandad HVO 100 och ökade kostnader under perioden till miljardbelopp för landets kollektivtrafik och andra företag som kanske känt behov av att snygga till sina hållbarhetsrapporter och fokusera på HVO 100 i stället för vanlig diesel.

Sedan har vi de faktiskt ökade kostnaderna för diesel, som genom lite snabb huvudräkning vid 5 miljarder liters dieselförbrukning per år kan sammanfattas till i alla fall åtskilliga tiotals miljarder sedan reduktionsplikten infördes. För detta, fru talman, fick vi ett utfall med snyggare nationella utsläppskalkyler, men enligt forskningen på området leder det inte fram till minskade utsläpp. Problemet är att tillgången på dessa råvaror är begränsad. Om man förbrukar väldigt mycket av de här råvarorna i Sverige kommer man att förbruka mindre av dem i andra länder. Det går inte att skala upp särskilt enkelt.

Jag kan ta några exempel. Vi använder väldigt mycket tallolja i dag för att tillverka HVO och göra drivmedel. Men då blir det mindre tallolja över till kemikalieindustrin som kanske gör bland annat förpackningar, till exempel chipspåsar. Man bidrar även till färg- och medicintillverkning.

Ersättningsprodukterna till tallolja är fossila, eller så använder man jungfruliga råvaror. De kommer kanske från raps. Där har forskningen visat att det inte är särskilt bra, eftersom det blir negativa markeffekter i en global kontext.

Att skaffa fram större mängd tallolja går inte utan att öka avverkningarna. Det gör att det finns väldigt små möjligheter att snabbt öka tillgången på den produkten. Det om talloljan. Det var bara ett stickspår.

Under flera år var den viktigaste råvaran i HVO palmoljebaserade råvaror. De har betydligt sämre värden för klimatet än vad fossil olja har. Nu dammsuger vi världsmarknaden på fetter från Asien.

Det är fetter som forskarna menar konsumeras i en utsträckning som kan överstiga utbudet, vilket kan tyda på felmärkning. Sannolikt är en del av de fetterna i stället jungfruliga oljor. Det är omöjligt att skilja dem åt.

Vi har också fått en situation där de allra sämsta råvarorna till biodrivmedel hamnar i de höginblandade biodrivmedlen. Till vilken nytta är detta?

Bristen på råvaror har lett fram till att vi får svensk etanol i reduktionsplikten. Bränslen som bidrar till minskade utsläpp i kalkylerna gynnas. Men i exempelvis E85 spelar det ingen roll. Där kanske vi kanske får amerikansk eller sydamerikansk etanol.

Vi får fetter från Asien av oklar kvalitet. De fungerar bra i kalkylerna för reduktionen. Men vi får palmoljebaserade produkter i HVO 100.

Herr talman! Den extrema svenska reduktionsplikten var skadlig ur alla aspekter. Den var skadlig för jobb och tillväxt, och skadlig för offentlig sektor. Vi såg till exempel att regionerna fick kraftigt ökade kostnader på grund av de ökade kostnaderna för HVO 100.

Den var skadlig för privathushållen. De tillsammans med företagen ser kanske i år ökade kostnader på grund av reduktionsplikten på 20 miljarder på grund av 5 miljarder liter förbrukad diesel.

Den bidrog inte heller till minskade utsläpp i världen. Vi styrde snarare om råvaror från andra marknader till Sverige. Det är råvaror som man inte kan skala upp hur som helst.

Herr talman! Mer behöver göras på klimatområdet, som man kan läsa om i Sverigedemokraternas klimatpolitiska motion. Vi talar där en del om klimatmålen. Vi ser nu att det har gått väldigt snabbt de senaste åren i Europa.

Vi har fått en ny klimatlagstiftning på EU-området. Det handlar om stora förändringar vad gäller utsläppshandelssystemet. Det handlar om Effort Sharing Regulation. Det är bördefördelningen när man fördelar de övriga utsläpp som ligger utanför utsläppshandeln.

Det handlar helt enkelt om att klimatpolitiken har gått från att vara någonting vi kan besluta om här i riksdagen till att bli någonting som dikteras av Europeiska unionen.

Det skapar också ett behov av att se över våra klimatmål. Av den anledningen vill jag yrka bifall till reservation 25. Den handlar just om att vi behöver ge den befintliga Miljömålsberedningen nya uppdrag så att vi kan se hur svensk nationell klimatpolitik i framtiden kan bidra på ett positivt sätt.

Herr talman! Det vore inte särskilt bra om vi har en politik som enbart styr mot att skyffla utsläpp till andra delar i Europa och att skyffla jobb och tillväxt tillsammans med utsläppen till andra länder i Europa utan att utsläppen totalt sett minskar.

Vi behöver se över de klimatpolitiska målen. Det är viktigt att fler partier är beredda att erkänna detta. Jag tror att de flesta ser anledning till att se över den nationella politiken när så väldigt mycket händer på europeisk nivå.

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 8 repliker

Herr talman! I vilken ände ska vi börja?

Inledningsvis vill jag säga att vi i dag har en klimatpolitisk debatt med anledning av att vi står inför extremt stora utmaningar. Vi måste hejda klimatförändringen för att skydda befolkningen från klimatrelaterade risker. Vi måste också klimatanpassa hela samhället för att skydda befolkningen, verksamheter och fastigheter från klimatrelaterade risker.

I Martin Kinnunens anförande hör jag en lång rad argument mot olika klimatpolitiska förslag och inte minst reduktionsplikten. Men jag hör inte ett ord om vad Sverigedemokraterna vill göra för att hantera den enorma klimatutmaning vi står inför.

Inledningsvis undrar jag: Vill Sverigedemokraterna hantera klimatkrisen och minska utsläppen, eller accepterar man de fruktansvärda konsekvenser som klimatförändringen bär med sig för människors liv, hälsa och egendom?

När det gäller reduktionsplikten är det faktafel att det används palmolja. Det har vi fasat ut från biodrivmedlen. Det är också faktafel att forskningen säger att reduktionsplikten inte leder till några minskade växthusgasutsläpp. Det gör den.

Här görs också en jämförelse med var dessa bränslen kommer ifrån, var de importeras ifrån, deras utträngningseffekter och så vidare. Till syvende och sist kokar det ned till att man ska jämföra hela värdekedjor.

Det är från att drivmedel produceras till att de används i fordonet. Då måste man titta på well to wheel och jämföra biodrivmedel i drift och fossil drift.

Det vi gör i dag är att vi importerar fossil energi. Det är fossila drivmedel. Det är oljefält, pipelines, transporter med oljetanker och raffinering som ger utsläpp. Sedan används de i fordon som ger utsläpp. Det är den jämförelsen som behöver göras.

Herr talman! När det kommer till biodrivmedel och reduktionsplikten måste vi göra analysen: Vad leder vår politik till? Vad gör vi för skillnad?

Om vi nu orsakar kostnader på 20 miljarder extra för företag och hushåll i Sverige varje år blir det på en tioårsperiod 200 miljarder kronor. Då måste vi ta reda på: Vad gör vi för skillnad?

Det är ingen hemlighet. Du kan tala med dina partikamrater i övriga Europa, eller många av dina egna partikamrater i riksdagen. Jag har talat med flera. Det är väldigt många även i ert parti som är djupt skeptiska till den stora användningen av biodrivmedel, även om de svenska miljöpartisterna har omfamnat den extrema biodrivmedelsinriktningen på politiken.

Elin Söderberg säger att det är felaktigt att vi använder palmolja i biodrivmedlen. Då ska man lyssna på vad jag sa för någonting. Det jag sa var att i början av reduktionsplikten var palmoljebaserade produkter den viktigaste råvaran. Så är det inte längre.

Däremot har palmoljebaserade produkter flyttat över till HVO 100, det höginblandade biodrivmedlet. Alla som åker med en buss i kollektivtrafik någonstans i landet kommer exempelvis att göra det i en buss som kör på höginblandade drivmedel.

Där har vi i stället fått de palmoljebaserade produkterna, eftersom det är brist på råvarorna. Reduktionsplikten styr i varje fall mot att vi får lite bättre råvaror. Men de kraven finns inte för de höginblandade.

Man har styrt de allra fulaste, de sämsta biodrivmedlen, till de höginblandade just på grund av att reduktionsplikten har slukat så mycket. Det är en dålig politik.

Det svenska myndigheter gör när de utvärderar reduktionsplikten är att de gör det utifrån kalkylerna. Jag erkänner att de ser mycket snyggare och finare ut på grund av reduktionsplikten. Det är sant. Men om man tittar på det ur ett globalt perspektiv får man inte den bilden.

Herr talman! Jag noterar att jag inte får något svar från Martin Kinnunen och Sverigedemokraterna om man accepterar konsekvenserna av klimatförändringen när man inte presenterar en politik för att minska utsläppen och anpassa samhället till de klimatrelaterade riskerna.

Jag undrade också: Om Sverigedemokraterna är så emot reduktionsplikten, är man då också emot bioenergiuppvärmningssektorn? Ser inte Sverigedemokraterna nyttan och möjligheterna av att vi bygger upp värdekedjor för produktion av biodrivmedel i Sverige?

Det stärker svensk krisberedskap om vi kan producera drivmedel till transportsektorn inom landet. I dag importerar vi fossil energi för hela transportsektorn från länder som man kan ifrågasätta. Detta går via transportkedjor som har riskfyllda förhållanden. Varje led i den fossila produktionskedjan genererar massiva utsläpp av växthusgaser i varje land som den passerar, och det blir sedan fossila utsläpp här i Sverige när vi kör på de fossila drivmedlen.

Sverigedemokraternas politik leder till att vi ökar beroendet av import av fossila bränslen från andra länder. Vi ökar utsläppen i Sverige och ökar då också utsläppen i alla länder som följer denna värdekedja. I stället hade vi kunnat bygga upp en produktion av inhemska drivmedel som stärker svensk krisberedskap, skapar affärsutveckling här i Sverige och minskar våra utsläpp.

Herr talman! Vad gäller krisberedskapen finns det inte någon möjlighet att inom överskådlig framtid - de närmaste 10-15 åren - försörja Sverige med hjälp av enbart biodrivmedel. Så småningom kommer vi att få se en elektrifiering av fordonssektorn, och det är det som är framtiden. Det är så jag säger att vi ska minska utsläppen från transporterna. Vi kommer att elektrifiera detta.

Det finns inte något slags fantastisk genväg, utan vill man ha mer biodrivmedel får man betala väldigt mycket pengar och driva på markanvändningen i den övriga världen med ökade utsläpp som följd.

Herr talman! Sverigedemokraterna gillar biodrivmedel. Vi är positiva till alla de biogasstöd som vi har, och vi har faktiskt ingenting emot biodrivmedel. Man ska komma ihåg att Sverigedemokraterna föreslog en reduktionsplikt på 5 procent under tidigare mandatperioder. I dag står vi såklart bakom förslaget på 6 procent. Detta innebär att vi väldigt tidigt visade att vi inte har någonting emot biodrivmedel. Men man måste anpassa dem till en rimlig nivå - något som mer liknar den som de flesta länder i världen har.

I Tyskland kan vi se hur De gröna driver på för att minska inblandningen just för att de är oroade över hur dåliga biodrivmedel riskerar att driva på utsläppen av växthusgaser. Vi vill inte heller ha en sådan situation; mitt parti är också oroade över vad en sådan här extrem biodrivmedelspolitik kan leda fram till. Vi behöver vara mer lagom på biodrivmedelsområdet. Men Sverigedemokraterna har ingenting emot biodrivmedel - absolut inte. Och vi har absolut ingenting emot att vi använder biomassa till vår uppvärmning i Sverige.

Elin Söderberg nämnde klimatanpassning och hur vi tar höjd för eventuella risker och sådant. Vi har faktiskt en klimatanpassningsstrategi som alla partier har ställt sig bakom, och myndigheter, kommuner och stat jobbar tillsammans i de här frågorna. Än så länge är det ingen som har påpekat något enormt behov av hundratals miljarder för att lösa något slags krisartad situation, utan det är ett pågående arbete.

Herr talman! Tack till Martin Kinnunen för inlägget i debatten! I debatten slås jag av - och jag tror att de flesta slås av det - att Sverigedemokraterna har något slags känsla relaterad till biodrivmedel. Huruvida den känslan är varm eller kall återstår för svenska folket att bedöma, men jag tror att många av oss känner att den inte är så enormt varm. En stor del av inlägget handlade just om biodrivmedel och då ofta med en problemformulering före eller efter.

Det är svårt att förstå hur det kommer sig att man vevar från regeringsunderlaget på det här sättet när det gäller just reduktionsplikten. Det är svårt att förstå mot bakgrund av vad branschen själv säger är orsakerna till höga drivmedelspriser, då det ofta relateras till en svag krona, till geografi och till kyla och inte alls till reduktionsplikten. Det är också svårt att förstå när man tittar på dieselpriserna, som ju har fluktuerat mellan 28 och 21 kronor och inte alls har reagerat på reduktionsplikten.

Man kan dessutom titta på vårt grannland Finland, som har gjort den resa som Sverigedemokraterna vill göra. Där har den inte alls inneburit den prisförändring som Sverigedemokraterna ville ge sken av skulle inträffa.

Man undrar därför om Sverigedemokraterna vill föra de svenska hushållen bakom ljuset och vilseleda ekonomiskt utsatta grupper. Eller vad är det annars som motiverar denna fajt mot reduktionsplikten?

Herr talman! Nu är det andra gången jag hör Jytte Guteland påstå att vi inte kommer att få sänkta priser när reduktionsplikten sänks. Jag vet inte om det beror på okunnighet eller dumdristighet.

Vi kommer att få se facit ganska snart. Det är inte så många månader kvar tills vi kommer att ha en betydligt rimligare reduktionsplikt, och då kommer vi så småningom att få se facit. Det kommer kanske att visa sig det första halvåret, eller det första året, var vi hamnar. På kort sikt är det svårt att förutse exakt vad som händer på marknaden med tillgång och efterfrågan.

Herr talman! Vi har såklart träffat branschen under de månader som föregick förslaget om en förändring av reduktionspliktslagen. Vi har träffat exempelvis Drivkraft Sverige, som är den stora branschorganisationen. De har gjort inspel om att de också ville sänka reduktionsplikten, och de har visat upp en kalkyl för hur mycket lägre priset skulle bli om man sänkte enligt deras förslag.

Nu har vi ett förslag där vi sänker betydligt mer, men jag vill säga att det är ställt bortom allt rimligt tvivel att vi kommer att få en sänkning av priset. Skulle vi inte få det har vi facit nästa år, men eftersom alla bedömare i branschen tror detta är jag ganska övertygad om att det blir så.

Sedan kan man diskutera exakt hur många kronor det blir, och det var väl det som var diskussionen som presenterades på DN Debatt. Artikeln i DN Debatt fokuserade på vad prisskillnaden skulle bli med vårt förslag till ny lag och med den lagstiftning som redan finns. Enligt branschens kalkyl skulle vi då få se en sänkning med mer än 5 kronor. Men det är inte 5 kronor mot läget i dag.

Herr talman! Tack för redogörelsen från ledamoten Kinnunen! Den som lever får se. Jag tror att det blir mest obehagligt för Sverigedemokraterna att uppleva vad som kommer att hända med prisbilden.

Framför allt kommer det att bli obehagligt för svenska folket att se att regeringsunderlaget inte medger att regeringen kan ha en ambitiös klimatpolitik. Men för de allra flesta i svenska folket tror jag inte att det kommer som en överraskning att detta är den hållning som Sverigedemokraterna har i klimatpolitiken.

Däremot tror jag att det har funnits en förväntan på att det ska vara en politik som driver på för social rättvisa, för det är den bild som Sverigedemokraterna vill ge av sig själva. Likaväl som regeringen sitter i knät på Sverigedemokraterna när det gäller ambitioner i klimatpolitiken verkar det som att Sverigedemokraterna sitter i knät på regeringen när det handlar om social rättvisa.

Vi socialdemokrater ser kopplingen mellan klimatpolitiken och en stark fördelningspolitik med satsningar i en tid som är tuff för hushållen. Så kan man se till att de tar sig igenom det här och kan fortsätta med sina aktiveter för barnen och se till att det är möjligt att leva det liv man förtjänar i det här landet. Vi för fram satsningar som höjda barnbidrag. Över huvud taget är hela vår inriktning just nu att hjälpa barnfamiljer och andra i vårt avlånga land att klara av krisen.

Det är en förutsättning för en bra klimatpolitik att vi också har en socialt rättvis politik. Men här har Sverigedemokraterna fullständigt abdikerat till förmån för den borgerliga regeringen med statsministern i spetsen. Jag skulle vilja säga att det snarare är Sverigedemokraterna som sitter i knät på Moderaterna när det gäller detta.

Jag skulle vilja höra hur ledamoten Kinnunen ser på det här bekymret. Hur ska man kunna se väljarna i ögonen när man så tydligt har abdikerat när det gäller social rättvisa?

Herr talman och Jytte Guteland! Vi får se nästa år hur det blir. Men jag vill påminna ledamoten om att även vår ansvariga myndighet har påpekat att reduktionsplikten gjorde bränslet dyrare.

Hela systemet är uppbyggt på detta sätt. Det är därför det finns en reduktionspliktsavgift som på något sätt ska kunna bidra till att sätta stopp, och det är reduktionspliktsavgiftens nivå som också bidrar till hur mycket dyrare det blir.

Nu var det mycket prat om vem som sitter i vems knä. Jag vet inte om Socialdemokraterna också sitter i vårt knä, för när jag jämför budgetmotionerna kan jag inte se att det är jättestor skillnad. Det som skiljer vår budget och Socialdemokraternas budget är närmast felräkningspengar. Det är inte många miljarders skillnad.

Som jag redogjorde för i min tidigare replik accepterar ju Socialdemokraterna de flesta förändringarna på klimatområdet. De flesta budgetposterna vill man inte förändra i någon större utsträckning. Man hade den stora satsningen på busskort till skolungdomar, en satsning som redan finns i regionerna och som rimligtvis inte skulle förändra utsläppsnivåerna i samhället nämnvärt.

Det finns ingen uppbackning i politik till de stora orden om social orättvisa och en klimatpolitik som går fullständigt åt helsike. Det backas inte upp av den konkreta politiken. Vad vi ser är en tuff och hård retorik, men de egna förslagen lyser fortfarande med sin frånvaro. Det är mest prat och lite verkstad.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.