Elin Söderberg (MP) om (forts. från § 15) Klimatpolitik (forts. MJU16)

Fru talman! Det går inte att ha en debatt om klimatpolitik utan att prata om Sveriges stora konkurrensfördelar, som är den rena energimixen och skogsbruket. Det är två fördelar som man verkligen måste ta vara på och utveckla. Tyvärr noterar vi hur det tydligt finns krafter som vill montera ned båda dessa fantastiska fördelar till förmån för ideologiska lappkast som inte leder oss framåt i rätt riktning.

När man läser IPCC:s rapporter är de tydliga med att vi behöver all ren el vi kan få. Framdriften av elektrifieringen är helt avgörande för om vi ska klara klimatmålen, och det borde vi alla vara eniga om. Det är den tidigare billiga och stabila elproduktionen som möjliggör för SSAB att skapa fossilfritt stål. En omställning av SSAB kan kapa Sveriges utsläpp av växthusgaser med 10 procent.

Fru talman! Det är också tydligt att elektrifieringen är avgörande för en hållbar omställning av transporterna. Därför har regeringen gjort stora satsningar på laddinfrastrukturen i hela landet. Det är helt avgörande för en ickefossil fordonsflotta.

Vad gäller skogsbruket kämpar vi med näbbar och klor både internt och externt. Vi kämpar mot EU:s klåfingrighet när det gäller att detaljreglera svenskt skogsbruk på ett sådant sätt att det blir omöjligt att driva. Dessutom finns många inhemska krafter som lägger ned sin själ i att stoppa det hållbara svenska skogsbruket. Det gör de under förevändningen att rädda både klimat och miljö. Problemet är att de i stället gör det de kan för att förstöra den stora kolsänka och kolinlagrande resursbank som skogen är och som vi verkligen behöver. Dessutom verkar de helt ha glömt bort substitutionseffekten som ges när man använder sig av produkter från skogen för att ersätta CO2-intensiva material.

Fru talman! Staten behöver arbeta tillsammans med näringslivet för att uppnå en omställning. Det gäller inte minst villkoren för tillståndsprocesser. Stora företag lägger tiotals miljoner och många år på processer som är villkor för att man ska kunna ställa om till grönt stål och koldioxidneutral cement och bevara elproduktion. Sedan har vi flera gånger sett hur det faller på någon liten detalj i sammanhanget.

Vår miljöbalk behöver ses över. Miljöbalken behöver göras om så att den balanseras mot det övergripande klimathotet och vitala samhällsintressen. Klimatomställningens villkor och samhällets behov måste kunna ställas mot en lokal miljöpåverkan. En del i detta är också att miljölagstiftningen börjar utgå från bästa tillgängliga teknik i stället för bästa möjliga teknik. Därför är jag glad över att detta är en prioriterad fråga för den nya regeringen.

Tillståndsprocesserna måste förenklas och snabbas upp. Näringslivet efterfrågar det. De vill gå före, och de måste gå före om de ska vara spelbara. Men i dag är det staten som begränsar dem.

Fru talman! Jag pratade tidigare om skogen som kolsänka, men man kan lagra CO2 på fler sätt. Avskiljning och lagring av koldioxid är en viktig del i arbetet med att minska utsläppen och nå klimatmålen. IPCC:s kalkyler bygger på att CCS blir en gångbar lösning. Även EU-kommissionen förlitar sig i sina prognoser på CCS och bio-CCS för att EU ska bli klimatneutralt till 2050. Därför är det positivt att regeringen vill accelerera arbetet, utöka samarbetet med Norge och undersöka möjligheterna att även på hemmaplan lagra CO2.

Svenska biokraftverk släpper i dag ut cirka 30 megaton koldioxid årligen. Det finns således stor potential att dra ut koldioxid ur atmosfären. Växande träd och andra grödor binder kol. När de förbränns i biokraftverk bildas koldioxid som då kan fångas in och lagras. Nettoeffekten blir att koldioxid tas bort ur atmosfären.

Att Sverige har en så stor andel energi från biobränslen talar för att Sverige ska prioritera teknik för infångning och lagring av koldioxid. Därigenom kan man nyttja det förnybara bränslet och samtidigt bidra till nettoupptag ur atmosfären. Men även i frågan om biobränsle har vi fått tampas med EU. Där har man tydligt visat att förståelsen inte finns. Glädjande nog vann vi en rond i vintras gällande huruvida biobränsle ska klassas som hållbart eller inte. För en majoritet av oss svenskar är det självklart.

Fru talman! Jag har tidigare i mitt anförande talat mig varm för den svenska skogen och det svenska skogsbruket. Svensk industri har, tillsammans med framtagningen av råvarutillgångar från skog, mark, mineral och energi, en fantastisk klimatnytta och en förbisedd potential att realisera ett positivt internationellt klimatavtryck. Utvärderingen av Sveriges måluppfyllelse av klimatmål behöver därför inkludera exporten av vår produktion.

Det är avgörande att den svenska klimatpolitiken bidrar till att minska utsläppen globalt. Svensk industri fyller en viktig funktion genom export av produkter med relativt låga utsläpp av koldioxid, som tränger undan varor producerade med högre utsläpp i andra länder. Enligt en tidigare redovisad studie genomförd av Svenskt Näringsliv bidrog svenska företag tack vare sin export till att minska utsläppen med 26 miljoner ton koldioxid genom att tränga undan smutsigare produktion i andra länder. Det motsvarar ungefär hälften av Sveriges utsläpp under ett år.

För att kunna styra mot successivt ökad klimatnytta bör det vara ett mål för det svenska klimatarbetet att öka exportens klimatnytta ännu mer. Men ska det ske måste den ges de rätta förutsättningarna, möjligheterna och resurserna. Omställningen är oerhört viktig, fru talman. Den är avgörande, och det är jätteviktigt att det är på systemnivå som skiftet sker, för det är där vi får den stora vinsten.

Fru talman! Vad jag vet är det här min sista debatt i miljö- och jordbruksutskottet i kammaren för den här terminen. Jag har debatter kvar i både utrikes- och trafikutskotten där jag är ersättare, men härmed vill jag önska alla mina kollegor i utskottet en trevlig sommar - även om det är lite tidigt. Jag återkommer till talmanspresidiet och övriga tjänstemän i senare anföranden.

Fru talman! Jag tackar Elin Söderberg för frågorna. Jag välkomnar henne även till debatt i miljö- och jordbruksutskottet.

Jag vill börja med att rätta Elin Söderberg. Jag ska inte sluta i miljö och jordbruksutskottet; det här är dock min sista debatt i miljö- och jordbruksutskottet under detta riksdagsår. Jag ska alltså inte sluta - hoppas jag i alla fall.

Låt mig gå in på Elin Söderbergs frågor, som är väldigt relevanta och viktiga. Jag tror att vi har ganska stor samsyn här.

Jag är helt enig med henne om att vi måste få fram ren el om SSAB ska lyckas. För något år sedan var vi uppe och tittade på Hybritprojektet. Då påtalades att bara för Hybrit behöver man all energi som Luleälvens tio vattenkraftverk producerar. All denna ström behövs bara till Hybrit. Man behöver enorma mängder.

Om vi ska få fram dessa enorma mängder kan vi inte bara bygga ut vindkraft. Ju mer vindkraft vi har, desto mer behöver vi ha att balansera den med i form av leveranssäker el, såsom vattenkraft eller kärnkraft. Ju mer förnybart vi har, desto mer balanskraft måste vi ha, annars håller inte systemet. Vi måste ha balansen. Det är oerhört viktigt att komma ihåg.

Som jag sa i mitt anförande är IPCC väldigt tydligt: Vi behöver mer av allt. Även regeringen har sagt att vi behöver mer av allt. Om vi ska klara försörjningen kan vi inte bara förlita oss på vindkraft.

Låt mig gå över till kompetensförsörjningen. Jag sitter i Nordiska rådet och kommer i morgon bitti att dra till Island för att vara med på möte i denna samling. Vi var uppe i Haparanda och Torneå på ett seminarium i vintras för att diskutera just kompetensförsörjningen och hur vi ska jobba för att få ut mer folk i arbetslivet, inte minst till specifika yrken.

Nu tog min talartid slut så jag får fortsätta med halva denna och resterande fråga i nästa anförande.

Fru talman! Jag fortsätter där jag slutade när tiden inte räckte till.

Jag tror att vi är eniga i detta. Vad vi måste få till är att få bort hinder som gör att vi inte får den mobilitet i arbetskraften som behövs, bland annat mellan oss nordiska länder. Vi har heller inte lagt några hinder för mobiliteten inom EU.

En annan sak är utbildning. Vi måste få folk att välja bland alla utbildningar. I dag är det kanske finare med akademiska utbildningar, men vi måste få fler att utbilda sig till rörmokare eller snickare och inse att vi behöver sådana. Det är lika fint som att läsa till lärare eller något annat. Vi behöver alla. Vi måste hitta vägar för att få människor att utbilda sig så att vi får folk till de yrken där det råder brist.

När det gäller kvalificerad arbetskraft och kompetensförsörjningen i norr måste vi ha ventiler där vi ser att det verkligen behövs och om det uppstår hinder. Men de som bor inom EU har fortfarande fri rörlighet. Där finns inga hinder - förutom möjligtvis inom utbildning, vilket jag nämnde tidigare. I Nordiska rådet jobbar vi för att få bort hindren mellan våra nordiska länder så att vi får mer mobilitet och få in fler i jobb.

Låt mig gå över till tillståndsprocesserna. Elin Söderbergs parti har ju suttit i regeringen under de senaste åtta åren. Om jag inte minns fel gjorde vi fyra eller fem tillkännagivanden om tillståndsprocesser under dessa åtta år. Till slut kom det två utredningar precis före valet i höstas. Ni har haft åtta år på er att göra något åt tillståndsprocesserna. Men det skulle förvåna mig väldigt mycket om det inte är Miljöpartiet som har bromsat tillståndsprocesserna eftersom det kom fem tillkännagivanden och man ändå inte gjorde något. Detta är mer värt att kritisera, fru talman.

Fru talman! Jag tackar Jytte Guteland för frågan.

Det är ingen tvekan om att vi ska ta på oss ledartröjan. Det har vi redan gjort. Samtidigt måste vi leda jobbet på ett sådant sätt att det blir attraktivt att följa efter. Om vi går på för raskt och för långt och man ser att omställningen inte håller ihop i de tre dimensionerna - ekologiskt, ekonomiskt och socialt - är risken att vi får någon form av gula västar även i Sverige. Men andra länder ser i så fall också att de inte kan gå samma väg eftersom den inte höll hela vägen fram.

Vi måste visa att vi med tillväxt klarar att ställa om på ett sådant sätt att det är kul att ställa om. Vi måste få en acceptans för omställningen. Om vi visar det får vi med oss omvärlden. Det är det som är vårt största jobb: att gå före på ett sådant sätt att vi får andra länder, även stora utsläppsländer, att ta efter. Det är då vi har gjort vårt jobb.

Vi måste verkligen komma ihåg att klimatpolitiken är global. Den stoppar inte vid Sveriges gränser. Vi har inga höga vallar eller murar som stoppar utsläpp från att komma vare sig ut ur eller in i Sverige. Därför är det jätteviktigt att vi är globala i vårt sätt att arbeta och får med andra länder på tåget. Det är helt avgörande om vi ska klara omställningen. Jag tror att Jytte Guteland och undertecknad är helt eniga om att vi måste göra det. Men som sagt: Glöm inte att det måste hålla ihop ekonomiskt, ekologiskt och socialt! Annars bär det inte hela vägen fram. Acceptansen är helt avgörande.

Fru talman! Jag tackar Jytte Guteland för inbjudan. Jag tror att jag stannar kvar i Kristdemokraterna, men det kanske är så att vi i stället ska sätta oss och ta en kaffe och prata om de här viktiga frågorna för att se hur vi ska kunna komma framåt. Det kanske kan vara mer fruktbart.

Tydligheten, som Jytte Guteland efterlyser, tycker jag skiner igenom ganska rejält. Vi är väldigt tydliga med att elektrifieringen är helt avgörande om vi ska klara omställningen. Förändringar i tillståndsprocesser är helt avgörande. Vi måste hjälpa näringslivet, för näringslivet vill och måste gå före; annars är de inte spelbara. Det bästa sättet vi kan hjälpa dem på är tillgång till ren el dygnet runt och året runt till konkurrenskraftiga priser samt förändrade tillståndsprocesser som gör att regelbördan minskar. Därmed inte sagt att vi ska få tillståndsprocesser som på något sätt äventyrar klimat och miljö. Men vi måste underlätta så att vi verkligen hjälper våra företag i omställningen och inte stjälper dem, som det är nu.

Som jag sa i IPCC-debatten vi hade för en månad sedan: "Vill du gå snabbt fram, gå ensam! Vill du gå långt, gå tillsammans med andra! Vad hjälper det oss att vi vinner racet om övriga världen inte hänger med?" Här måste vi se till att vi alla når långt. Därmed måste vi kroka arm med andra länder och visa dem hur man ställer om på ett hållbart sätt. Det är så vi vinner kampen, inte genom att vi tar på oss en roll som hare och springer långt före de andra. Om man springer långt före de andra och tappar kontakten med dem vet de inte var de ska fortsätta. Det är alltså en grannlaga uppgift att finna balansen. Vi jobbar verkligen för att den balansen ska hållas - ingen tvekan om det.