Mattias Vepsä

Fru talman! Tack för möjligheten att göra ett inlägg i den allmänpolitiska debatten!

Vi är mitt uppe i ett teknikskifte som påverkar oss alla. Det kanske aldrig har varit så svårt att begripa hur snabbt det går och på vilket sätt det påverkar oss.

För 20 år sedan lånade jag en digital systemkamera av en god vän. Då pågick en debatt om huruvida analog film eller det digitala var att föredra.

Något år senare påbörjade jag en fotografutbildning. Jag tänkte att jag skulle bli fotograf. Under den utbildningen slog smartphones igenom. Plötsligt var fotografyrket ingenting man skulle satsa på. Var och en kunde ju fota bättre med smarta telefoner.

År 2022 lanserades Chat GPT, och den publika modellen blev tillgänglig för en bredare allmänhet. Sedan dess har modellerna utvecklats i en rasande takt. Faktum är att man inte längre behöver en kamera eller ens en telefon för att göra en bild. Du kan prompta och få en bild tillbaka. Givetvis kommer AI-bilder inte att kunna ersätta bilderna på barnen eller de fantastiska Kodak moments man upplever i sitt liv, men detta visar vilken hastighet teknikutvecklingen går i.

Jag vill kort beröra de tekniska, etiska och politiska aspekterna av AI-frågan.

Inom vården pågår forskningsprojekt runt om i landet, bland annat i Stockholm och Lund, för att med AI-stöd öka träffsäkerheten vid bröstcancerscreening. Resultaten är redan mycket lovande.

AI kan korta handläggningstiderna, effektivisera de offentliga tjänsterna och inte minst påverka brottsbekämpningen. Norsk polis använder AI-verktyg för att identifiera misstänkta förövare och utsatta barn i utredningar av sexuella övergrepp på nätet.

Tekniken kan redan i dag underlätta för oss och fungera som bollplank både privat och i jobbet. Man kan göra appar, bygga webbsidor och 3D-modellera utan att ha mer kunskap än att skriva en prompt.

Om tekniken används fel kan det såklart gå snett. AI-system misstänks redan användas i krig, med många civila offer. Det finns deepfakes och påverkanskampanjer. Det demokratiska samtalet påverkas. Under sommaren uppmärksammades hur AI-agenter bröt sig loss från säkra miljöer och genomförde it-attacker.

AI-utvecklingen kommer med en enorm kostnad. Den driver på den stora datacenterutbyggnaden, och det finns en risk att energikostnaderna förs över på hushållen. Jag tycker inte att vanliga hushåll ska lösa denna utbyggnad. Utvecklingen av datachip och ny beräkningskraft drar till sig enorma investeringar. Går det fel påverkas det globala finansiella systemet.

Att de här agenterna blir mer tillgängliga och mer kraftfulla ställer stora krav på flera branscher och på att fler människor kan ställa om snabbt, flera gånger, under hela yrkeslivet.

Vi måste fråga oss vem tekniken är till för och till vad vinsterna kommer att användas. Vi ser hur USA och Kina har växlat upp medan EU ligger efter. Vem äger datan? Vem kontrollerar systemet?

Sverige behöver öka tempot. Vi har precis fått ett valresultat, och den gamla regeringen fick kasta in handduken. Den regeringen skar ned på folkbildningen – trots att AI-kommissionen rekommenderade stora insatser för folkbildning och omställning – och försämrade a-kassan för dem som blir arbetslösa.

Vi behöver öka samhällets och politikens kunskap om AI. Den senaste tiden har AI-utvecklingen och debatten tagit enorm fart. Det här är ett försök från mig att lyfta fram dessa frågor. Jag hoppas att vi kan återkomma till AI-frågan under mandatperioden.

(Applåder)

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Herr talman! I vilken del ska vi ta upp den här debatten?

Jag tänker väl att det har funnits ett vägval genom de här tuffa åren. Jag håller med finansministern om att hela världen har gått igenom en enorm kostnadskris, men det är ju det den här debattens kärna handlar om: Vem har man i det läget inflationssäkrat? Vad har man gjort för att skydda hushållen, familjerna, de allra svagaste eller välfärden från att drabbas stenhårt av kostnadskrisen?

Jag vet att finansministern i andra anföranden exempelvis har angripit Region Stockholm. Låt oss därför titta på Region Stockholm. Med Moderaternas politik minskade Region Stockholms statsbidrag med 3,6 miljarder kronor över två år. Man valde då att höja skatten för att kunna värna välfärden. Moderaterna går till val på att lägga ett straff på regioner och kommuner som höjer skatten. Det är det första problemet. Man går också till val på att inte behålla dessa skatteintäkter utan sänka skatten.

Frågan blir därför: På vilket sätt ska välfärden finansieras? Det har anställts 2 500 sjuksköterskor i Region Stockholm, vilket har förstärkt vården och kortat vårdköerna. Väntan på operation har minskat med tre veckor, och tiden i akutmottagningarnas väntrum har minskat till att vara bland landets kortaste. Vilka kollegor ska få en kollega mindre? Vilka sjukhus ska få mindre resurser? Vilka operationer ska ställas in? Vilka vårdplatser ska läggas ned? Det är bland annat detta det handlar om.

I den andra änden: Är det inte dags att låta barnfamiljerna stå i centrum? Är det rimligt att ha en situation där så många av landets barnfamiljer inte kan sätta näringsriktig mat på bordet för att en person som tjänar 125 000 kronor ska få några tusenlappar till att stoppa in på sitt sparkonto? För oss är det viktiga att de pengarna omsätts i mat, kläder och en rimlig uppväxt för landets barn.

Herr talman! Tack, finansministern, för möjligheten att ställa upp i ett politiskt kviss! Det är inte alla dagar i veckan man har den fantastiska möjligheten att komma till riksdagen för att vara med om en sådan sak.

Jag tänker direkt på när jag gick och handlade mjölk i går. En liter mjölk kostar väl 14–15 kronor, och det gör den ju oavsett om man har 125 000 kronor i månaden eller 24 000 kronor i månaden. Det innebär att det kommer att vara viktigare för den som tjänar väldigt lite och att man på slutsedeln vinner på ett samhälle som håller ihop och där man har råd att både betala hyran som har stuckit iväg i pris och maten som har blivit dyrare. Det handlar också om att alla de avgifter som finns i välfärden eller i trygghetssystemen räknas upp och följer med i inkomstutvecklingen så att man faktiskt kan ha råd med den där mjölken till vardags.

Den största effekten av en orättvis skattepolitik är väl luckorna – revorna – i välfärden, och det är detta regeringen får stå till svars för.

Jag lyfte i mitt anförande upp hur man i äldreomsorgen springer allt snabbare och hur man i sjukvården i Region Skåne – där man lider under både en borgerlig regering och ett borgerligt regionalt styre – tvingas ge de nyförlösta bebisarna strävt papper. Man sparar in på kollegorna så att man inte har möjlighet att erbjuda nybäddade sängar utan människor tvingas sitta i en fåtölj.

Detta är ju direkta effekter av ett skattesystem som gynnar den som har 125 000 kronor i månaden eftersom man anser att den personen ska kunna ha lite extra att lägga undan på sitt skatteskyddade sparkonto – som man dessutom har gjort större avdrag för än vad normalinkomsttagaren har fått.

Det är viktigt att ha ett system som håller ihop. Jag lyfte i mitt anförande upp ett antal exempel, och kollegorna har i tidigare interpellationsdebatter under förmiddagen också diskuterat att vårt skattesystem måste hålla ihop och att vi måste få bort vinsterna i den galna marknadsskolan, stoppa skatteslöseriet och hålla ihop som land så att vi kan ha en framtid som alla kan se fram emot. Det ska inte bara vara de som har det gott ställt från början som ska kunna se fram emot att ställa klockan, vakna och förhoppningsvis gå till jobbet och leva ett sjyst liv. För oss socialdemokrater är det så enkelt.

När det kommer till våra trygghetssystem har jag i mitt anförande också pekat på en tydlig skiljelinje. Vi går till val på en plan för familjernas ekonomi, och i det är en bärande del att barnbidraget kommer att stärkas med två förstärkta utbetalningar: en vid sommaren, när det är som allra tuffast, och en vid jul, då vi vet att väldigt många lider under oxveckorna och har det tufft att få det att gå ihop.

Poängen med detta är att underlätta för alla dem som jag berättade om inledningsvis och som har det väldigt tufft. Poängen är att samhället faktiskt säger: Vi kan tillsammans hjälpa alla att leva ett gott liv genom att hålla jämlikhetstanken levande.

Moderaterna och finansministern har undvikit att höja barnbidraget och sänkt skatterna på ett orättvist sätt. Jag tänker, i min naiva värld, att man hade kunnat göra en annan prioritering. Vi har en skattepolitik som nio av tio tjänar på. Vi har avfärdat skattebonusen för de allra rikaste för att kunna ha råd med investeringar i landets barnfamiljer. Vi går också till val på en plan som är finansierad och klar. Jag undrar: Var är finansministerns plan för de barnfamiljer som fortsatt har det oerhört tufft i det här landet?

Herr talman! Tack, finansministern, för svaret och för möjligheten att ta den här viktiga debatten i valrörelsens slutskede – eller starten på slutspurten!

I våras släpptes en uppmärksammad rapport om det ekonomiska läget för barnfamiljerna. Hyresgästföreningen, Rädda Barnen, Majblomman och Röda Korset visade på att den ekonomiska utsattheten för landets familjer fortsatt är mycket hög, särskilt bland ensamstående föräldrar med låga inkomster.

Andelen ensamstående med låga inkomster som blivit betalningsskyldiga efter att ha missat en räkning har ökat från 13 procent 2023 till nästan 30 procent 2026.

Var tredje ensamstående förälder och var femte sammanboende med låga inkomster har haft svårt att betala hyran eller bolånet någon gång de senaste åren eller det senaste halvåret. Bland övriga familjer är siffran 3 procent.

Nästan hälften av alla ensamstående föräldrar med låga inkomster har behövt låna pengar av en närstående eller av banken för att betala grundläggande utgifter. Varannan ensamstående förälder med låga inkomster har haft svårigheter att köpa näringsriktig mat alla dagar i veckan, och bland sammanboende föräldrar med låga inkomster uppger drygt var tredje att de haft svårigheter med detta.

Herr talman! Sverige dras isär, och den här debatten handlar om att finansministern och regeringen går till val på att fortsätta lägga fram förslag som drar isär Sverige och ökar människors utsatthet. Under kostnadskrisen har regeringen valt att sänka skatterna allra mest för dem som har mest.

Finansministern menar i sitt svar att ojämlikheten nu minskar, men hon hänvisar till regeringens egen modell gällande hur reformerna påverkar inkomstgruppen. Den faktiska utvecklingen ger dock en annan bild. När kapitalinkomsterna räknas in ökade inkomstskillnaderna från 2024, och den rikaste tiondelen har fått allra mest och ökat sin inkomst mest.

Regeringen har valt sida. Man genomför enorma skattesänkningar med lånade pengar – 200 000 kronor per minut – och statsministern har själv fått 6 000 kronor mer i månaden som en effekt av sina egna skattesänkningar. Det har blivit lyx-rot och en exklusiv skattebonus för dem som tjänar över 66 000 kronor i månaden.

Samtidigt har arbetslösheten ökat med nästan 100 000 personer. Man har gjort det dyrare att hämta ut mediciner, höjt avgifterna i tandvården för unga och försämrat akassan. Detta har skett trots att regeringssidans största parti, Sverigedemokraterna, lovade att man inte skulle göra så.

Herr talman! Samtidigt pressas välfärden stenhårt. Vårdpersonalen larmar om pressade verksamheter, klassrummen är överfulla och personalen i äldreomsorgen får springa allt snabbare. Precis som i den rapport jag tidigare citerade har situationen för landets barnfamiljer blivit allt tuffare. Hyror och räntor har ökat, maten har blivit dyrare och fritidsaktiviteterna kostar allt mer. Det är alltså vanliga hushåll och vanliga familjer som har fått betala för höginkomsttagarnas skattebonusar, och framtidens generationer har skuldsatts.

Finansministern vill inte svara på denna enkla fråga: Kommer den här orättvisa skattepolitiken att ligga fast om det blir en moderat finansminister efter valet?

Inte heller kunde statsministern i P1 förra veckan förklara eller lägga fram en plan för Moderaternas vallöfte om att stärka familjernas ekonomi.

Socialdemokraternas plan innebär bland annat ett stopp för skattebonusar för de allra rikaste, en rättvis ekonomisk politik, ett slopat karensavdrag och ett fördubblat barnbidrag till landets barnfamiljer vid jul och på sommaren. Det är där den politiska skiljelinjen går.

Ska vi fortsätta med skattesänkningar som ger mest till dem som redan har eller ska vi stärka barnfamiljernas och vanliga familjers ekonomi? Frågan måste få ett svar: Kommer moderata skattesänkningar även framöver att betalas med svagare trygghetssystem, sämre välfärd och tuffare vardag för landets familjer?

(Applåder)

Fru talman! Det är glädjande att Fredrik Kärrholm ändå någonstans erkänner att den socialdemokratiska regeringen 2014 ärvde ett problem med gängkriminalitet. Vi har under lång tid diskuterat att detta inte är ett problem som uppstod 2022 utan ett problem som Sverige har brottats med under flera år – i nästan ett och ett halvt årtionde. Om man lyssnar på polisens larmrapporter före 2010 hör man att det varnas för den här situationen.

I det läget hade man önskat mer än att vi fick ärva ett justitiedepartement som var i stort sett tomt på förslag och dessutom nedlagda polisutbildningar. Här i Stockholm, om vi nu ska prata om det, var det noll antagna till polisutbildningen 2014. Vi tryckte gasen i botten för att vända utvecklingen. Vi byggde ut den svenska polisen, skärpte ett åttiotal straff och investerade samtidigt i skolor, socialtjänst och ett mer rättvist samhälle.

Man kan ha olika uppfattningar om orsak och verkan och vad som orsakar brottslighet. Bara för att man är utsatt och fattig begår man inte brott; det är korrekt. Men vi vet att det finns ett starkt samband mellan brottslighet och ojämlikhet och miljöer där fattigdomen tillåts växa och eftersattheten är stor – där skolorna inte fungerar och där arbetslösheten och språksvagheten är större än i majoritetssamhället. Vi vill bygga bort den ojämlikheten och samtidigt fortsätta utveckla polisen och verktygslådan.

Jag är säker på att vi i Socialdemokraterna tillsammans med de samarbetspartier som vi kommer att skaka hand med efter valet – först ska vi gå till val som ett självständigt parti, och sedan ska vi sätta Sverige främst – kommer att hitta en väg framåt så att vi kan knäcka rekryteringen till gängen. Samtidigt som vi gör det via breda, fungerande sociala insatser och satsningar på skola, socialtjänst och familjernas ekonomi kan vi också skärpa verktygslådan och se till att polisen har de verktyg som krävs.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Fredrik Kärrholm, för en bra fråga!

Som en upplysning till alla som följer debatten på sociala medier eller på tv hemma vill jag påpeka att det i alla fall för mig framgår tydligt att den reservation som vi ska ta ställning till här handlar om en utvärdering. Jag tänker att en utvärdering kanske inte är så revolutionerande, utan det är något som riksdagen vanligtvis ägnar sig åt. Man utvärderar de lagstiftningar som man fattar beslut om. Vi kan väl diskutera huruvida det är en bromskloss i detta arbete eller inte.

För det andra får man väl fundera på den rapport som polisen släppte i december, som visar att det fortfarande står många unga i kö. Antalet gängkriminella är fortfarande extremt högt, 17 500, varav många är under 18 år. Det är alltså under Fredrik Kärrholms tid som nyrekryteringen till gängen fortsätter att vara historiskt hög.

Det är också under den moderatledda regeringens tid vid makten som antalet unga under 15 år som är inblandade i mordärenden har ökat hundrafaldigt. De misstänks för inblandning i mord, skjutningar och sprängningar och sitter alltså häktade eller är föremål för bevistalan i våra svenska domstolar.

Vi har sträckt ut armen och handen till Fredrik Kärrholms parti för att kunna hitta en långsiktig lösning på de långsiktiga problem som vi står inför. Men man oroar sig samtidigt för ett parti som Moderaterna, som trots extremt höga kostnader för kommuner, skolor och socialtjänst fortsätter att dra ned på det förebyggande arbetet för att kunna mota gängen i dörren. Det handlar om starka skolor, små klasser för små barn, fler socialsekreterare och fältassistenter, bättre möjligheter för det sociala och inte minst fler människor i arbete, särskilt i de grupper som i dag står utanför och har en svagare position gentemot gängen.

Detta är en politik som Fredrik Kärrholm får stå för. Kommer ni att fortsätta driva skattesänkningar för rika före investeringar i förebyggande insatser?

(Applåder)

Fru talman! Vi ska nu debattera regeringens förslag om nya möjligheter för att bekämpa onlinerekrytering. Det är ett förslag som vi socialdemokrater välkomnar. Vi har drivit på för att det ska komma på plats.

För drygt ett år sedan tog justitieutskottet initiativ till en särskild utfrågning om hur barn och unga rekryteras in i kriminalitet via sociala medier. Det gjorde vi eftersom verkligheten har förändrats. Vi ser att gängen inte längre bara står utanför skolor, fritidsgårdar och idrottsplatser. De finns även i telefonerna, på Snapchat, på Tiktok och i krypterade chattar. Där barn finns finns gängen och erbjuder pengar för att transportera vapen, sälja narkotika och till och med utföra mord.

Vi socialdemokrater krävde redan i höstas att lagstiftningen skulle snabbas på, och vi drev på för det i januari. Vi tycker att det är bra att lagen äntligen kommer på plats, även om ikraftträdandet sker mitt i sommaren. Det hade varit mycket bättre om det hade skett före sommaren.

Det handlar om att motverka onlinerekrytering till brottslighet, inte minst av barn och unga. Och det handlar om att i praktiken bekämpa det som har blivit ett slags digital arbetsförmedling för mord och grov kriminalitet.

Lagen innebär att polisen snabbt ska kunna kräva att gängens rekryteringsannonser tas bort. Plattformarna måste agera inom en timme. Gör de inte det kan sanktionsavgifter utdömas.

Vi accepterar inte att terrororganisationer kan använda sociala medier för att rekrytera. Vi ska inte heller acceptera att gängen kan använda sociala medier för att rekrytera. Det handlar om att möta en verklighet där gängen inte längre rekryterar bara på skolor, gator och torg utan även genom dessa mordannonser, som ofta är direkt riktade mot barn och unga. Därför är vi positiva till och välkomnar denna lag.

Fru talman! De senaste årens utveckling mot att allt fler barn och unga dras in i den grövsta formen av kriminalitet och misstänks för att delta i mord, sprängningar och skjutningar visar att det krävs skarpare verktyg.

För det första är rekryteringen inte endast fysisk, som jag precis har talat om. Den är också digital. Då måste verktygen också vara digitala. Det är helt oacceptabelt att nätverken tillåts att öppet annonsera och erbjuda så kallade jobb, i form av uppdrag för grov kriminalitet. Polisen måste därför kunna vara blixtsnabb och agera där rekryteringen faktiskt sker.

För det andra är tidsaspekten avgörande. Ett inlägg eller en annons på internet kan få enorm spridning och nå tusentals unga på bara några minuter. I värsta fall får den ligga öppen i flera timmar. Med tydlighet och enkelhet när det gäller att begära att detta material plockas ned minskar risken för att fler barn och unga dras in i den grövsta formen av kriminalitet.

För det tredje handlar det om att skydda barn och unga. Många av de som rekryteras är minderåriga. De utnyttjas cyniskt av kriminella aktörer. Här har de stora plattformarna i dag ett mycket större ansvar än de hittills har tagit. Rekrytering till morduppdrag och grov kriminalitet får aldrig behandlas som vilket innehåll som helst.

Fru talman! Vi ska samtidigt vara tydliga med att lagstiftningen och möjligheten att plocka ned annonser är nödvändiga steg, men de är inte tillräckliga i sig själva. SD och regeringen prioriterar stora skattesänkningar för de allra rikaste i vårt samhälle samtidigt som man för en politik som innebär stora neddragningar i skola och socialtjänst och som har lett till ökad arbetslöshet med nästan 100 000 fler personer. Av dessa är tiotusentals ungdomar. Det har inte ökat samhällets motståndskraft – tvärtom.

Nyrekryteringen har tillåtits fortsätta, och fortfarande står många på kö för att komma in i gängen. Det här kan inte få fortsätta, och det krävs en ny riktning i politiken. Vi måste göra mer för att bryta nyrekryteringen till gängen, med starka förebyggande insatser, fungerande skolor, närvarande vuxna och ett samhälle som fångar upp unga i tid.

Vi kommer att rösta ja till den här lagen. Polisen behöver fler verktyg för att stoppa mordannonser och rekryteringen av barn på nätet. Men det tar inte slut där. Vi ska se till att färre barn hamnar i situationer där en annons från ett kriminellt gäng framstår som en bättre möjlighet i livet än att söka en utbildning och ta ett jobb.

Varje barn som rekryteras av ett gäng är ett misslyckande för samhället. Men varje barn som hindras och aldrig rekryteras är en framtid som räddas.

(Applåder)

Fru talman! Så här har det låtit i 30 års tid. Vi är redo att få bort de oseriösa aktörerna i välfärden. Samtidigt ser vi hur privatiseringen och marknadiseringen på område efter område skapar avarter – det är miljarder kronor som läcker ur systemen, och kriminella kan komma åt skattepengar.

I det här avseendet har vi sagt att just HVB-hemmen är en del av den privatisering som måste rullas tillbaka, om vi nu ska sätta barnperspektivet allra främst.

Jag vill ge ministern rätt i att sekretesslagstiftningen har fått två delar och förändrats. Vi drev både i del ett och i del två att just den omvända utväxlingen av information skulle vara möjlig. Det var det jag avsåg i mitt replikskifte tidigare, och det var den debatten jag hänvisade till. Det är positivt att just den delen har kommit på plats. Jag tror också att det har gjort att vi i april fick mer information. Detta är välkommet.

Ministern sa i sitt svar att ministern var redo att göra allt i sin makt för att stänga kriminella HVB-hem. Jag har här i kammaren nu redovisat ett antal förslag.

I den myndighetsgemensamma rapporten hänvisar man till Brå, som i en egen rapport säger, när det gäller välfärdsbrott mot kommuner och regioner, att den mest effektiva åtgärden mot välfärdsbrott är att aldrig ge kriminella aktörer tillträde till marknaden.

Här har jag alltså läst upp tre förslag. Det handlar om att kommunalisera HVB-hem för att få bort avarter. Det handlar om att införa en svensk maffialag som skulle kunna ge våra myndigheter mer kraftfulla verktyg för att komma åt just den här brottsligheten. Och det handlar om att se till att skärpa straffen för synnerligen grov ekonomisk brottslighet.

Är regeringen redo att på de tre punkterna inleda samarbete? Då skulle vi kunna öka kraften och möjligheten att komma åt de oseriösa aktörerna och sätta barnperspektivet främst.

Fru talman! Vi välkomnar givetvis skärpta krav när det gäller tillstånd. Vi välkomnar också översyn och upprättande av listor över vilka hem som finns i Sverige, så att man har kontroll över vilka som finns på den här marknaden. Vi välkomnar också ägarprövning och fördjupad ägarprövning. Det är ett arbete som påbörjades under förra mandatperioden, och vi välkomnar att det arbetet fortsätter. Det är viktigt.

När det gäller detta delar jag ministerns uppfattning att vi behöver se över sekretessbrytande lagstiftning, så att myndigheter kan dela information. Jag hade för snart två år sedan en debatt här med ministerns kollega Gunnar Strömmer om att sekretessprövning och sekretessbrytande regelverk inte får vara ensidigt. Det ska inte bara vara polisen som ska kunna få information från det offentliga, utan polisen måste också kunna dela med sig av information till andra berörda aktörer, exempelvis kommuner. Annars uppstår ju problem som det vi diskuterar i dag, alltså att det tog två år innan polisen kunde berätta om dessa HVB-hem, så att kommunerna kunde agera.

Här är vi rörande överens. Det som vi har svårare att komma överens om är nog det faktum att vi befinner oss på en marknad och alltså har en marknadsmodell. Lite längre tillbaka i tiden privatiserade vi ju sönder stora delar av vår välfärd.

Det är klart att vi kan diskutera för- och nackdelar med privatiseringen av hela välfärden. Men jag tror ändå att många håller med mig och ser problematiken när det gäller friheten att öppna privata HVB-hem samtidigt som staten har en ganska begränsad möjlighet att ställa upp rimliga villkor, jobba med uppföljning och hindra kriminalitet. Jag tror att de flesta skulle hålla med oss socialdemokrater om att det finns ett enkelt och bra förslag: En kommunalisering av HVB-verksamheten är rätt väg att gå.

Då skulle vi öka kontrollen och slippa riskera att skattepengar, miljarder, läcker ut till oseriösa aktörer och till brottsupplägg som man får ha en ganska vild fantasi för att förstå hur de fungerar. Det är bulvaner och skalföretag och förflyttningar av ägarstrukturer. Man flyttar både de boende på hemmen och personalen emellan sig ungefär som att de vore pokermarker – detta för att maximera sin vinst. Det är ett helt galet system.

Här tror jag inte att vi är överens. Jag tycker att Moderaterna och SD-regeringen behöver ta sig en rejäl funderare. Är det viktigaste att upprätthålla marknadsmodellen, eller är det viktigaste att skydda barnen?

Vi har fler förslag som jag tycker är viktiga att peka på i den här debatten. Vi har under den här mandatperioden gjort ett arbete med att ompröva vår politik. Ett viktigt förslag från oss i justitieutskottet och oss socialdemokrater handlar om en maffialag. Det handlar om precis det som Camilla Waltersson Grönvall pekar på: vikten av samverkan. Det skulle bli ännu bättre om vi skulle kunna ha maffiaenheter som tillsammans med de rättsvårdande myndigheterna kan slå till mot denna typ av brottslighet. Det blir då mycket mer kraftfullt och samlat.

Till detta krävs det lagskärpningar. Jag noterar att vi i går kunde läsa att EU-kommissionen kritiserar Sverige och Sveriges regering för att det inte är tillräckligt skarpa straff när det gäller sådant som grov ekonomisk brottslighet. Där finns det också ett förslag som vi socialdemokrater driver i den stora straffreformsutredningen.

Man kan fråga sig varför det är viktigt att inte skärpa straffen för synnerligen grov ekonomisk brottslighet, som skulle träffa väldigt många av de aktörer som gömmer undan skattepengar och fifflar för att kunna maximera sin vinst.

Frågan är omvänd här: Är ministern redo att också överväga de förslag som jag precis har redovisat?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Den här debatten är påkallad för att vi har en situation i Sverige där kriminella tillåts driva HVB-hem. Vi har en situation där gängkriminella genom bolagsstrukturer kan förvärva HVB-hem. Det handlar om verksamheter som ska skydda de mest utsatta barnen och de mest utsatta unga från att råka djupare in i kriminalitet.

Dessa miljöer har de senaste åren infiltrerats av gäng och blivit en plats där barn och unga riskerar att bli rekryterade till djupare kriminalitet. Låt mig göra en jämförelse: Om vi förr hade en bild av kriminella som bovar och banditer i rånarluvor har vi nu bovar och banditer som klär sig i vårdkläder. De finns på de här hemmen.

För två år sedan slog polisen larm. Då hade man upprättat en lista över hem där det fanns misstänkta kriminella som befann sig nära de unga. Sedan dess har det pågått en kamp för att listan ska tillgängliggöras, så att kommunerna kan ta det ansvar som Camilla Waltersson Grönvall pekar på i sitt svar. I den delen är vi överens.

Det finns ett ansvar hos kommunerna för att det här ska ske på rätt sätt. Placeringarna måste vara under kontroll. Men framför allt måste polisen göra sitt arbete. När det finns misstanke om grov kriminalitet ska polisen både utreda brott och se till så att information når kommunerna, så att kommunen får veta att den här verksamheten är kriminell.

Nu har listan – i alla fall delar av den – blivit känd för Stockholms stad. Vi hörde i Rapport för någon månad sedan att listan har blivit överlämnad. Det anmärkningsvärda är att mer än hälften av personerna på listan fortsätter att driva verksamhet. De har varit misstänkta för kriminalitet, men vi vet inte hur, för den informationen har vi inte fått. Vi vet inte om det handlar om en ägare, en anställd som är kvar där eller om en person som kanske fått sparken eller lämnat verksamheten. Men vi vet att de finns med på en lista.

I det läget är det lite svårt att ta ansvar. Frågan är ju varför de här hemmen får fortsätta att driva verksamhet. Egentligen skulle jag vilja ha ett svar på just den frågan.

Följdfrågan blir: Hur kommer det sig att de HVB-hem som finns på listan fortfarande får driva sin verksamhet? Varför är dessa HVB-hem fortfarande igång?

Herr talman! I dag debatterar vi betänkandet Bättre möjligheter att utreda brott av unga lagöverträdare och några andra processrättsliga frågor.

Det vi ska ta ställning till här i dag handlar om att ge polisen bättre möjligheter att utreda brott av barn som inte uppnått straffbar ålder. Socialdemokraterna säger ja till förslagen, och jag vill passa på att kort kommentera betänkandet.

Gängkriminaliteten kryper allt längre ned i åldrarna. Vi ser hur barn rekryteras för att begå allvarliga brott. För att bryta denna utveckling måste samhället förstärka möjligheten att komma åt denna typ av brottslighet.

Förslagen i dagens betänkande handlar om att stärka polisens möjligheter att utreda brott som ofta begås av barn under 15 år i gängmiljö, som alltså inte är straffmyndiga. Vi kommer också att fatta beslut om Tullverkets befogenheter vid utredning av brott av unga lagöverträdare, och vi kommer att fatta beslut om tvångsmedel för att hålla kvar en grupp av personer för identifiering samt tvångsmedel för eventuell resning.

Herr talman! Jag tänkte kort resonera om varför vi socialdemokrater stöder de här förslagen men hålla mig till de delar som handlar om unga lagöverträdare, alltså barn under 15 år som begår grova brott.

Polisen ska ges möjligheter till fler tvångsmedel än i dag när någon är misstänkt för att före 15 års ålder ha begått ett grovt brott. Kravet på särskilda skäl ska tas bort för vissa tvångsmedel. Tiden för kvarhållande vid kroppsbesiktning i brottsutredande syfte förlängs. Fler biometriska underlag ska få tas upp i brottsutredande syfte och i registreringssyfte. Rätten till juridiskt biträde ska utvidgas och rätten till offentlig försvarare vid bevistalan förtydligas.

Mot bakgrund av att gängen rekryterar allt yngre personer måste samhällets förmåga att bryta brottsligheten utvecklas. Flera av de här förslagen ger polisen kraftfullare verktyg att komma åt det faktum att gängen utnyttjar unga genom att groma in dem för att gömma narkotika, knarktelefoner eller vapen. Lagskärpningarna ger skärpta möjligheter att använda tvångsmedel även mot unga lagöverträdare för att undersöka och hitta eventuella brottsvinster och undangömda föremål.

Det här är bra. Det sätter press på gängen och ger ytterligare möjligheter att bryta och hindra nyrekrytering. Det ger också polisen möjlighet att återta brottsvinster, och därigenom kan brottsofferperspektivet stärkas. Självklart måste vi dock, precis som flera av remissinstanserna pekar på i det här ärendet och även i många andra, bevaka barnperspektivet. I mörka tider när gängledare cyniskt drar in allt yngre i brottslighet är barnperspektivet otroligt viktigt.

Jag delar självklart den oro som finns och framförs av många remissinstanser gällande dagens ärende och andra ärenden som vi har fattat beslut om. Men det är också viktigt att vi ser rättsväsendets behov av att kunna komma åt brottsligheten tidigare. Vi måste alltså klara att göra stora satsningar för att bryta den här nya typen av brottslighet. Samtidigt efterfrågar vi från vår sida självfallet stora satsningar för att bryta nyrekryteringen. Detta är regeringens stora misslyckande under den här mandatperioden, herr talman.

I dagens betänkande finns två viktiga delar som berör barnperspektivet och som jag tycker är viktiga att lyfta här i kammaren.

För det första: Vid varje beslut om tvångsmedel som rör ett barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Det följer av artikel 3 i barnkonventionen. Inom ramen för den proportionalitetsbedömning som ska göras vid varje enskilt beslut om tvångsmedel ska barnets ålder, mognad och utveckling vägas in i bedömningen. Ju yngre barnet är, desto större anledning att vara återhållsam.

För det andra: Med dagens beslut stärker vi också möjligheten till juridiskt biträde. Rätten till juridiskt biträde vid bevistalan ska utvidgas. I en situation där allt fler barn och unga står inför domstol och bevistalan genomförs är det otroligt viktigt att man stärker möjligheten till en försvarare.

Herr talman! Förslagen i dag är en del i raden av straffskärpningar och utvecklingen av verktyg för att komma åt den mörka situation som vi befinner oss i och har tvingats hantera de senaste 10–15 åren. Men samtidigt som SD-regeringen har tagit vidare en politik för fler poliser och rätt verktyg missar man att täppa igen rekryteringskranen, som står vidöppen. Det här är ett svek mot barnen. Vi riskerar en situation där allt fler barn lockas in i destruktiva miljöer och där löftet om snabba pengar för att spränga, skjuta, gömma vapen och förvara knark känns som en rimligare väg än att klara skolan, bilda familj och leva ett hederligt liv.

Jag har letat efter de stora satsningarna för att bryta nyrekryteringen men hittar bara fyra misslyckade år. Det är stora nedskärningar i skolan och socialtjänsten, fler arbetslösa och fattigare familjer. Samhällets dras isär.

De argument som vi i Socialdemokraterna har framfört i kammaren och de förslag som vi har i våra alternativa budgetar handlar om ett Usvängsprogram för de barn som löper stor risk att dras djupare in i kriminalitet. Vi vill se ett socialtjänstlyft som skulle ge fler socialarbetare och även ge möjligheter att utveckla intensiv familjeterapi och ett riskfamiljsprogram. Ungdomar ska mötas av aktiva insatser och löften om jobb, inte tvingas in i arbetslöshet. Vi har föreslagit ett förstärkt barnbidrag för att stärka familjernas ekonomi, något som är särskilt viktigt när mat, fritidsaktiviteter och el har blivit allt dyrare.

Detta är inte Sverigedemokraternas och regeringens prioriteringar. Kanske är det inte så konstigt att högerpolitiker krampaktigt håller fast i den enda vägens politik i form av stora skattesänkningar, mest till de allra rikaste. Men visst blir det märkligt när man ser en verklighet där polisen varnar för att antalet gängkriminella fortsatt ligger historiskt högt på omkring 17 000 aktiva individer, många av dem barn under 15 år, och andelen unga i mordärenden har vuxit lavinartat de senaste fyra åren i Sverige.

Det handlar om prioriteringar, och det handlar om insikt. Om regeringen inte är intresserad av att lyssna på Socialdemokraterna hade man kanske kunnat bemöda sig om att lyssna på poliserna, på utredarna som lyfter de här perspektiven i sina utredningar, på socialarbetarna, på familjerna som drabbas – eller på barnen själva.

Vi kommer i dag att rösta ja till fler verktyg för polisen, men vi kommer att driva på för en politik som stänger rekryteringskranen. Varje barn som rekryteras in i ett gäng är nämligen ett misslyckande för samhället, och varje barn som aldrig rekryteras in är en seger som är värd mer än alla straffskärpningar i världen.

Herr talman! I dag debatterar vi ett antal förslag för att stärka samhällets möjligheter att förhindra kriminalitet. Lagförslagen vi senare i veckan kommer att rösta om handlar bland annat om följande:

Rymning från fängelse, häkten, förvar och ungdomshem, exempelvis Sis, kriminaliseras. Risken för återfall i brottslighet får större betydelse vid straffmätningen. Möjligheter att förena skyddstillsyn med fängelse utökas. Skärpta möjligheter för kriminalvården att begränsa en gängkriminells rörelsefrihet, så kallad vistelseföreskrift, om man är dömd till skyddstillsyn eller är villkorligt frigiven förtydligas. Det handlar om att ge större möjligheter att individanpassa utslussningen så att de insatser som i dag kan erbjudas ska fungera bättre. Slutligen handlar det om att skärpa reglerna vid permission, så att man ska ha deltagit i behandlingsprogram och de insatser som erbjuds under tiden i fängelse. Inte minst kommer kriminalvården att ges möjlighet att väga in koppling till kriminellt gäng eller grupp som utövar allvarlig brottslighet vid beslut om permission.

Herr talman! Vi kommer att rösta för förslagen i betänkandet. Vi välkomnar särskilt delarna där regeringen arbetar vidare med de förslag som handlar om att stärka kriminalvårdens möjligheter att jobba med de återfallsförebyggande insatserna. Vi menar att det är viktigt att tydliggöra att samhällets mening är att tiden i anstalt ska användas för att stärka den intagnes möjligheter att komma bättre ut så att färre brott begås. Det är mycket positivt.

Det är också bra att begränsa rörelsefriheten för den som har kopplingar till gäng vid beslut om permission eller vid villkorlig frigivning där risken att återfalla eller delta i grov kriminalitet är överhängande. Inte minst är det nödvändigt att stärka brottsofferperspektivet, så att den som har begått grova brott inte ska ha rätt att röra sig nära brottsoffret. Vi menar att det är avgörande att bryta våldsvågen och möjligheterna till fortsatt rekrytering till gängen.

Herr talman! Vi kommer, som sagt, att rösta för förslaget, men jag vill ändå ta tillfället i akt att peka lite grann på kriminalvårdens utmaningar. Det är värt att i debatten påminna om att de allra flesta som begår brott någon gång kommer ut ur fängelset. Det är därför avgörande att tiden på anstalt är meningsfull och används rätt. Då måste kriminalvården och frivården ges rätt förutsättningar, och vi ser att läget är alltmer ansträngt. När vi är ute på anstalter, i fängelser och på häkten möter vi personal som gör allt de kan för att man ska komma bättre ut, men vi ser att med dubbelbeläggning och en mer ansträngd situation på anstalterna ökar också incidenterna. Vi kan se att färre deltar i programverksamhet.

Vi menar att det är viktigt att skärpa verktygen som vi pratar om här i dag, att begränsa misskötsamheten och att förebygga så att ingen rymmer, men vi menar att det är lika viktigt att tiden används rätt och att man har rätt till sysselsättning, programverksamhet och studier under tiden i fängelse.

Vi har bland annat i kammaren föreslagit att det ska finnas ett mål för kriminalvården att 90 procent av klienterna med en strafftid överstigande ett år ska påbörja ett behandlingsprogram under sin verkställighet. Vi vill också se ökat samarbete mellan Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och aktörerna utanför så att fler kan slussas in i ett liv utan kriminalitet.

Herr talman! Rekryteringen till gängen är regeringens stora misslyckande. Över 700 procent fler unga är misstänkta för grova brott i dag än när regeringen tillträdde. Vi ser hur gängen fortsätter att rekrytera och att allt fler lockas in i grov kriminalitet. Nu på morgonen kom nyheten att allt fler unga tjejer dras in i grov kriminalitet och misstänks vara inblandade i den allra grövsta brottsligheten i region Syd.

När samhället inte rör sig tillräckligt snabbt ökar i stället hastigheten i gängens rekryteringskretsar. Den viktigaste insatsen framåt i kriminalpolitiken måste vara att kapa nyrekryteringen till gängen och pressa tillbaka den grova organiserade brottsligheten.

Med dessa ord yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet.