Herr talman! Trevligt att ha så många socialdemokrater i publiken när jag talar!

Mot bakgrund av regeringens skattepolitik under den gångna mandatperioden har Mattias Vepsä frågat mig om jag avser att ta initiativ till ytterligare skattesänkningar och hur jag i så fall avser att finansiera sådana skattesänkningar.

Hur skattepolitiken kommer att se ut under nästa mandatperiod avgörs av den regering som väljarna ger sitt förtroende i höstens val.

Regeringen och Sverigedemokraterna är överens om att fortsätta stärka ekonomin för hårt arbetande människor, och vi är överens om att vi inte kommer att höja några skatter på arbete eller sparande under nästa mandatperiod om vi får väljarnas förtroende.

Under den här mandatperioden har regeringens fokus varit att stärka hårt arbetande människors ekonomi, få fart på svensk tillväxt och ta Sverige ur lågkonjunkturen. Vi har sänkt skatten på arbete och pension, på drivmedel och el, på mat och på sparande. Vi har sänkt arbetsgivaravgifter för unga så att kostnaden för att anställa unga blivit lägre, och vi har sänkt förskoleavgiften. Tack vare regeringens politik har en vanlig barnfamilj cirka 5 000 kronor mer i plånboken i månaden i år jämfört med 2022 och ett vanligt pensionärspar cirka 2 200 kronor mer i plånboken. Det gör skillnad på riktigt. Det har varit möjligt eftersom vi har prioriterat om närmare 50 miljarder kronor i statens budget under mandatperioden. Vi har därmed finansierat stora delar av inkomstskattesänkningarna.

Samtidigt har Sverige, trots ett osäkert omvärldsläge, goda förutsättningar för återhämtning och väntas växa snabbare än EU-genomsnittet, enligt EU-kommissionens prognoser. Samtidigt har vi kunnat göra historiska satsningar på försvaret och stödet till Ukraina – satsningar som Socialdemokraterna också har ställt sig bakom.

Regeringens reformer har inte i första hand gynnat dem med högst inkomster. Tvärtom visar fördelningsanalyser av regeringens politik att de största förbättringarna har gått till personer med låga och medelhöga inkomster. Inkomstskillnaderna i Sverige bedöms dessutom ha minskat sedan 2022 efter att ha nått rekordhöga nivåer under den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen.

Samtidigt är statsskulden lägre i dag än den var 2021. Regeringens politik har alltså både stärkt hushållens ekonomi och värnat sunda offentliga finanser.

Herr talman! Låt mig börja med att tacka Mattias Vepsä för den här frågan.

När jag blev finansminister för snart fyra år sedan hade Sverige en inflation på 10 procent. Den slog extremt hårt mot vanliga löntagare. Vi låg på 22:a plats i EU:s tillväxtliga. Vi hade hög arbetslöshet till följd av både hög migration och misslyckad integration, och arbetslösheten var hög även i högkonjunktur. Det fanns också enorma investeringsbehov i försvaret, i infrastruktur och i rättsväsendet.

Att kunna vända detta var en prioritering för regeringen och självklart för alla fyra Tidöpartier. Uppgiften var att vända brottsutvecklingen, stärka svensk ekonomi och se till att svenskarnas ekonomi blev mer stabil.

Det har varit fyra tuffa år med en turbulent omvärld och ett oförutsägbart ledarskap i till exempel USA. Mitt i allt detta har vi gjort ett städjobb som jag i grunden är stolt över men som jag vill fortsätta eftersom det inte är klart.

Enligt prognoserna kommer Sverige i år att ha den lägsta inflationen i hela EU, och i dag är 100 000 fler är sysselsatta än under 2022. Ja, vi befinner oss i en lågkonjunktur, men den vänder nu. Det är också så att Sverige i denna lågkonjunktur har urstarka statsfinanser och en av de lägsta statsskulderna i hela EU.

Att ta tag i utmaningarna, arbeta med dem och städa bland dem var viktigt. Till exempel hade vi de två första åren två återhållsamma budgetar på grund av att vi inte ville driva upp inflationen.

Den andra delen, som jag är glad och stolt över, är att vi har tagit tag i arbetslinjen. Vi sjösätter nu den största bidragsreformen någonsin, eller i alla fall i modern tid. Den innebär att man måste kvalificera sig till välfärd när man kommer till Sverige, och det jag kanske tycker är bäst är aktivitetskravet – att alla människor som har försörjningsstöd ska vara aktiva. Vi har också ett bidragstak som gör att det alltid, för alla familjer, ska löna sig att arbeta. Det här är viktiga delar för oss och för mig.

Självklart är också skattesystemet helt centralt, och därför uppskattar jag den här frågan. Något jag kanske var inne på förut är att jag tycker att Socialdemokraterna och andra partier har en talepunkt som man alltid använder, nämligen att vi gynnar höginkomsttagare.

Det är 20 år sedan jag kom in i riksdagen, och jag har haft glädjen att sänka skatten tio gånger. Det har alltid varit så att det är mest till dem som tjänar minst. Om man till exempel har 25 000 i lön betalar man ungefär 4 500 kronor i månaden i skatt.

När det gäller den fråga som ledamoten ställer skulle jag vilja veta hur mycket en person som tjänar fem gånger så mycket – 125 000 – betalar. Vilken skattesats har hon jämfört med den som tjänar 25 000 kronor? Jag tycker att man bör kunna svara på den frågan om man i varje andetag i varje mening pratar om att höginkomsttagarna i princip inte beskattas. Så låter det ju från Socialdemokraternas håll.

Det är viktigt att alla är med och bidrar och betalar skatt, och det är viktigt att alla gör det de kan. Det är dock inte så att en person som tjänar 125 000 inte betalar någon skatt, så jag skulle jättegärna vilja få svar på detta i ett litet kviss denna tisdagsmorgon.

Herr talman! Jag tackar interpellanten för frågan. Min och Moderaternas plan är att fortsätta se till att stärka barnfamiljers ekonomi både genom att de ska få behålla mer av sin lön och genom ett föräldraavdrag som gör att just föräldrar som jobbar får behålla mer av sin lön.

Det handlar också om det vi precis har gjort. Vi har bland annat sänkt förskoleavgiften; det är det alltså jag som moderat finansminister som har gjort. För att bryta lågkonjunkturen och verkligen påskynda återhämtningen har vi också till exempel halverat matmomsen, vilket är väldigt bra för många barnfamiljer. Vi har även gjort det billigare att åka kollektivt.

Detta är mitt fokus, det vill säga att en barnfamilj under nästa mandatperiod ska ha 5 000 kronor mer över i månaden. Jag har visat att jag kan prioritera i statens finanser, och jag kommer att fortsätta att göra det. Min plan är att det här ska komma fler till del, och jag vill två saker med det.

Det ena är att en barnfamilj som har det tufft – alla har det inte tufft, men det finns många som kämpar – ska kunna säga ja lite oftare än de säger nej när deras barn ber om eller vill göra något.

Det andra handlar om det lite längre perspektivet, det vill säga att en ung barnfamilj faktiskt ska känna hopp om att kunna köpa ett eget småhus. Jag vill alltså hålla husdrömmen levande, och det gör vi både genom skatter och, såklart, genom förändrade bolåneregler och annat.

Det är alltså min vision för Sverige: Vi stärker ekonomin, särskilt för hårt arbetande människor. Det är inte konstigare än så, och det är väldigt viktigt.

Jag delar definitivt Mattias Vepsäs grundinställning, det vill säga att det grundläggande skydd vi har i samhället – ett starkt socialt skydd – är väldigt viktigt. Det ska finnas där för dem som behöver det allra mest.

Under många år har det dock varit så att till exempel socialbidrag, alltså försörjningsstöd, vilket är tänkt att vara en tillfällig lättnad och hjälp för människor som handlar i olika sorters trångmål, har blivit en livsinkomst för väldigt många. De har varit fast i det år ut och år in. Därför har regeringen nu infört ett aktivitetskrav: Sedan den 1 juli ska den person som får försörjningsstöd och har arbetsförmåga vara aktiv på heltid. Det är ju viktigt på riktigt att man faktiskt kommer närmare arbetsmarknaden.

När det gäller det där kvisset förstår jag självklart om man inte är upplagd för ett kviss i riksdagen så här en tisdagsmorgon, men jag säger så här: Jag håller helt med om att skattesystemet ska vara rättvist. Där kan man konstatera att den som tjänar ungefär 25 000 betalar 4 500 kronor i skatt medan den som tjänar fem gånger så mycket, det vill säga 125 000, betalar 50 000 i skatt. Den personen betalar alltså elva gånger så mycket i skatt som den som tjänar 25 000.

Det innebär att den som jobbar och sliter, som utbildar sig och jobbar extra – som tillför många värden både i offentlig sektor och i våra företag – i dag betalar betydligt mer i skatt både i kronor och ören och procentuellt sett. Det är ändå en viktig grundbild, tycker jag.

Sedan kan man tycka att det är för lite. Jag har stor respekt för att Nooshi Dadgostar vill höja skatten ännu mer, för jag har en stor respekt för partier som berättar vad de vill göra. Jag har svårare att förstå varför Socialdemokraterna inte berättar om de skattehöjningar de kommer att behöva göra för att finansiera allt de vill göra. Tillsammans med de andra partiernas politik kommer det att bli högre skatter i Sverige; det är inte tu tal om det. Det är ju bara att gå tillbaka och se vilket track record olika partier har.

För mig är det viktigt att hålla i de starka finanserna och se till att vi har en politik och ett skattesystem som gör att ansträngning lönar sig. Alla ska också ställa sig frågan om de har råd med en rödgrön regering efter valet.

Herr talman! På tal om vägval är det självklart just ett vägval. När jag fick det här jobbet satte jag ett tryck på att vi, såklart tillsammans med Riksbanken och andra ansvarsfulla parter, skulle pressa ned inflationen. Det var nämligen det värsta giftet för barnfamiljerna som ni lämnade efter er, Mattias Vepsä.

Vi pressade också ned drivmedelskostnaderna ordentligt. Det var nämligen ett annat tydligt gift för mångas ekonomi. Den som är beroende av bilen måste kunna tanka den då och då, även om man har låg inkomst, och då måste man ha råd att göra det. Det var därför vi sänkte drivmedelspriserna.

När det gäller barnfamiljerna håller jag helt med, och det är därför vi vill att de ska få behålla mer pengar i plånboken. Skillnaden mellan våra två partier är just att vi har förmåga att prioritera. Jag tycker att en av de meningar som interpellanten sa är väldigt tydlig. Å ena sidan ställer ledamöter frågor om skatteslöseri, och å andra sidan nämnde Mattias Vepsä alldeles nyss att Region Stockholm fick höja skatten för att värna välfärden.

Region Stockholm är en väldigt stor region som omsätter många miljarder. Har man någonsin tänkt tanken att det finns saker man kan göra på ett annat sätt? Måste man höja skatten så fort man har en utmaning? Det kanske är så; jag bara ställer frågan. Ibland går det nämligen att faktiskt omprioritera och se till – vilket ni själva har varit inne på, Mattias Vepsä – att skatteslöseri ska bekämpas.

Den som röstar på oss den 13 september kan vara hundraprocentigt säker på att vi arbetar för rättvisa skatter där ansträngning lönar sig, att vi inte tar ut mer skatt än vad som krävs och att vi jagar slöseri. Det kommer att vara fallet. Jag har lite svårt att se att just det skulle vara fallet med exempelvis Nooshi Dadgostar som finansminister.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.