Mattias Vepsä

Herr talman! I vilken del ska vi ta upp den här debatten?

Jag tänker väl att det har funnits ett vägval genom de här tuffa åren. Jag håller med finansministern om att hela världen har gått igenom en enorm kostnadskris, men det är ju det den här debattens kärna handlar om: Vem har man i det läget inflationssäkrat? Vad har man gjort för att skydda hushållen, familjerna, de allra svagaste eller välfärden från att drabbas stenhårt av kostnadskrisen?

Jag vet att finansministern i andra anföranden exempelvis har angripit Region Stockholm. Låt oss därför titta på Region Stockholm. Med Moderaternas politik minskade Region Stockholms statsbidrag med 3,6 miljarder kronor över två år. Man valde då att höja skatten för att kunna värna välfärden. Moderaterna går till val på att lägga ett straff på regioner och kommuner som höjer skatten. Det är det första problemet. Man går också till val på att inte behålla dessa skatteintäkter utan sänka skatten.

Frågan blir därför: På vilket sätt ska välfärden finansieras? Det har anställts 2 500 sjuksköterskor i Region Stockholm, vilket har förstärkt vården och kortat vårdköerna. Väntan på operation har minskat med tre veckor, och tiden i akutmottagningarnas väntrum har minskat till att vara bland landets kortaste. Vilka kollegor ska få en kollega mindre? Vilka sjukhus ska få mindre resurser? Vilka operationer ska ställas in? Vilka vårdplatser ska läggas ned? Det är bland annat detta det handlar om.

I den andra änden: Är det inte dags att låta barnfamiljerna stå i centrum? Är det rimligt att ha en situation där så många av landets barnfamiljer inte kan sätta näringsriktig mat på bordet för att en person som tjänar 125 000 kronor ska få några tusenlappar till att stoppa in på sitt sparkonto? För oss är det viktiga att de pengarna omsätts i mat, kläder och en rimlig uppväxt för landets barn.

Herr talman! Tack, finansministern, för möjligheten att ställa upp i ett politiskt kviss! Det är inte alla dagar i veckan man har den fantastiska möjligheten att komma till riksdagen för att vara med om en sådan sak.

Jag tänker direkt på när jag gick och handlade mjölk i går. En liter mjölk kostar väl 14–15 kronor, och det gör den ju oavsett om man har 125 000 kronor i månaden eller 24 000 kronor i månaden. Det innebär att det kommer att vara viktigare för den som tjänar väldigt lite och att man på slutsedeln vinner på ett samhälle som håller ihop och där man har råd att både betala hyran som har stuckit iväg i pris och maten som har blivit dyrare. Det handlar också om att alla de avgifter som finns i välfärden eller i trygghetssystemen räknas upp och följer med i inkomstutvecklingen så att man faktiskt kan ha råd med den där mjölken till vardags.

Den största effekten av en orättvis skattepolitik är väl luckorna – revorna – i välfärden, och det är detta regeringen får stå till svars för.

Jag lyfte i mitt anförande upp hur man i äldreomsorgen springer allt snabbare och hur man i sjukvården i Region Skåne – där man lider under både en borgerlig regering och ett borgerligt regionalt styre – tvingas ge de nyförlösta bebisarna strävt papper. Man sparar in på kollegorna så att man inte har möjlighet att erbjuda nybäddade sängar utan människor tvingas sitta i en fåtölj.

Detta är ju direkta effekter av ett skattesystem som gynnar den som har 125 000 kronor i månaden eftersom man anser att den personen ska kunna ha lite extra att lägga undan på sitt skatteskyddade sparkonto – som man dessutom har gjort större avdrag för än vad normalinkomsttagaren har fått.

Det är viktigt att ha ett system som håller ihop. Jag lyfte i mitt anförande upp ett antal exempel, och kollegorna har i tidigare interpellationsdebatter under förmiddagen också diskuterat att vårt skattesystem måste hålla ihop och att vi måste få bort vinsterna i den galna marknadsskolan, stoppa skatteslöseriet och hålla ihop som land så att vi kan ha en framtid som alla kan se fram emot. Det ska inte bara vara de som har det gott ställt från början som ska kunna se fram emot att ställa klockan, vakna och förhoppningsvis gå till jobbet och leva ett sjyst liv. För oss socialdemokrater är det så enkelt.

När det kommer till våra trygghetssystem har jag i mitt anförande också pekat på en tydlig skiljelinje. Vi går till val på en plan för familjernas ekonomi, och i det är en bärande del att barnbidraget kommer att stärkas med två förstärkta utbetalningar: en vid sommaren, när det är som allra tuffast, och en vid jul, då vi vet att väldigt många lider under oxveckorna och har det tufft att få det att gå ihop.

Poängen med detta är att underlätta för alla dem som jag berättade om inledningsvis och som har det väldigt tufft. Poängen är att samhället faktiskt säger: Vi kan tillsammans hjälpa alla att leva ett gott liv genom att hålla jämlikhetstanken levande.

Moderaterna och finansministern har undvikit att höja barnbidraget och sänkt skatterna på ett orättvist sätt. Jag tänker, i min naiva värld, att man hade kunnat göra en annan prioritering. Vi har en skattepolitik som nio av tio tjänar på. Vi har avfärdat skattebonusen för de allra rikaste för att kunna ha råd med investeringar i landets barnfamiljer. Vi går också till val på en plan som är finansierad och klar. Jag undrar: Var är finansministerns plan för de barnfamiljer som fortsatt har det oerhört tufft i det här landet?

Herr talman! Tack, finansministern, för svaret och för möjligheten att ta den här viktiga debatten i valrörelsens slutskede – eller starten på slutspurten!

I våras släpptes en uppmärksammad rapport om det ekonomiska läget för barnfamiljerna. Hyresgästföreningen, Rädda Barnen, Majblomman och Röda Korset visade på att den ekonomiska utsattheten för landets familjer fortsatt är mycket hög, särskilt bland ensamstående föräldrar med låga inkomster.

Andelen ensamstående med låga inkomster som blivit betalningsskyldiga efter att ha missat en räkning har ökat från 13 procent 2023 till nästan 30 procent 2026.

Var tredje ensamstående förälder och var femte sammanboende med låga inkomster har haft svårt att betala hyran eller bolånet någon gång de senaste åren eller det senaste halvåret. Bland övriga familjer är siffran 3 procent.

Nästan hälften av alla ensamstående föräldrar med låga inkomster har behövt låna pengar av en närstående eller av banken för att betala grundläggande utgifter. Varannan ensamstående förälder med låga inkomster har haft svårigheter att köpa näringsriktig mat alla dagar i veckan, och bland sammanboende föräldrar med låga inkomster uppger drygt var tredje att de haft svårigheter med detta.

Herr talman! Sverige dras isär, och den här debatten handlar om att finansministern och regeringen går till val på att fortsätta lägga fram förslag som drar isär Sverige och ökar människors utsatthet. Under kostnadskrisen har regeringen valt att sänka skatterna allra mest för dem som har mest.

Finansministern menar i sitt svar att ojämlikheten nu minskar, men hon hänvisar till regeringens egen modell gällande hur reformerna påverkar inkomstgruppen. Den faktiska utvecklingen ger dock en annan bild. När kapitalinkomsterna räknas in ökade inkomstskillnaderna från 2024, och den rikaste tiondelen har fått allra mest och ökat sin inkomst mest.

Regeringen har valt sida. Man genomför enorma skattesänkningar med lånade pengar – 200 000 kronor per minut – och statsministern har själv fått 6 000 kronor mer i månaden som en effekt av sina egna skattesänkningar. Det har blivit lyx-rot och en exklusiv skattebonus för dem som tjänar över 66 000 kronor i månaden.

Samtidigt har arbetslösheten ökat med nästan 100 000 personer. Man har gjort det dyrare att hämta ut mediciner, höjt avgifterna i tandvården för unga och försämrat akassan. Detta har skett trots att regeringssidans största parti, Sverigedemokraterna, lovade att man inte skulle göra så.

Herr talman! Samtidigt pressas välfärden stenhårt. Vårdpersonalen larmar om pressade verksamheter, klassrummen är överfulla och personalen i äldreomsorgen får springa allt snabbare. Precis som i den rapport jag tidigare citerade har situationen för landets barnfamiljer blivit allt tuffare. Hyror och räntor har ökat, maten har blivit dyrare och fritidsaktiviteterna kostar allt mer. Det är alltså vanliga hushåll och vanliga familjer som har fått betala för höginkomsttagarnas skattebonusar, och framtidens generationer har skuldsatts.

Finansministern vill inte svara på denna enkla fråga: Kommer den här orättvisa skattepolitiken att ligga fast om det blir en moderat finansminister efter valet?

Inte heller kunde statsministern i P1 förra veckan förklara eller lägga fram en plan för Moderaternas vallöfte om att stärka familjernas ekonomi.

Socialdemokraternas plan innebär bland annat ett stopp för skattebonusar för de allra rikaste, en rättvis ekonomisk politik, ett slopat karensavdrag och ett fördubblat barnbidrag till landets barnfamiljer vid jul och på sommaren. Det är där den politiska skiljelinjen går.

Ska vi fortsätta med skattesänkningar som ger mest till dem som redan har eller ska vi stärka barnfamiljernas och vanliga familjers ekonomi? Frågan måste få ett svar: Kommer moderata skattesänkningar även framöver att betalas med svagare trygghetssystem, sämre välfärd och tuffare vardag för landets familjer?

(Applåder)

Fru talman! Det är glädjande att Fredrik Kärrholm ändå någonstans erkänner att den socialdemokratiska regeringen 2014 ärvde ett problem med gängkriminalitet. Vi har under lång tid diskuterat att detta inte är ett problem som uppstod 2022 utan ett problem som Sverige har brottats med under flera år – i nästan ett och ett halvt årtionde. Om man lyssnar på polisens larmrapporter före 2010 hör man att det varnas för den här situationen.

I det läget hade man önskat mer än att vi fick ärva ett justitiedepartement som var i stort sett tomt på förslag och dessutom nedlagda polisutbildningar. Här i Stockholm, om vi nu ska prata om det, var det noll antagna till polisutbildningen 2014. Vi tryckte gasen i botten för att vända utvecklingen. Vi byggde ut den svenska polisen, skärpte ett åttiotal straff och investerade samtidigt i skolor, socialtjänst och ett mer rättvist samhälle.

Man kan ha olika uppfattningar om orsak och verkan och vad som orsakar brottslighet. Bara för att man är utsatt och fattig begår man inte brott; det är korrekt. Men vi vet att det finns ett starkt samband mellan brottslighet och ojämlikhet och miljöer där fattigdomen tillåts växa och eftersattheten är stor – där skolorna inte fungerar och där arbetslösheten och språksvagheten är större än i majoritetssamhället. Vi vill bygga bort den ojämlikheten och samtidigt fortsätta utveckla polisen och verktygslådan.

Jag är säker på att vi i Socialdemokraterna tillsammans med de samarbetspartier som vi kommer att skaka hand med efter valet – först ska vi gå till val som ett självständigt parti, och sedan ska vi sätta Sverige främst – kommer att hitta en väg framåt så att vi kan knäcka rekryteringen till gängen. Samtidigt som vi gör det via breda, fungerande sociala insatser och satsningar på skola, socialtjänst och familjernas ekonomi kan vi också skärpa verktygslådan och se till att polisen har de verktyg som krävs.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Fredrik Kärrholm, för en bra fråga!

Som en upplysning till alla som följer debatten på sociala medier eller på tv hemma vill jag påpeka att det i alla fall för mig framgår tydligt att den reservation som vi ska ta ställning till här handlar om en utvärdering. Jag tänker att en utvärdering kanske inte är så revolutionerande, utan det är något som riksdagen vanligtvis ägnar sig åt. Man utvärderar de lagstiftningar som man fattar beslut om. Vi kan väl diskutera huruvida det är en bromskloss i detta arbete eller inte.

För det andra får man väl fundera på den rapport som polisen släppte i december, som visar att det fortfarande står många unga i kö. Antalet gängkriminella är fortfarande extremt högt, 17 500, varav många är under 18 år. Det är alltså under Fredrik Kärrholms tid som nyrekryteringen till gängen fortsätter att vara historiskt hög.

Det är också under den moderatledda regeringens tid vid makten som antalet unga under 15 år som är inblandade i mordärenden har ökat hundrafaldigt. De misstänks för inblandning i mord, skjutningar och sprängningar och sitter alltså häktade eller är föremål för bevistalan i våra svenska domstolar.

Vi har sträckt ut armen och handen till Fredrik Kärrholms parti för att kunna hitta en långsiktig lösning på de långsiktiga problem som vi står inför. Men man oroar sig samtidigt för ett parti som Moderaterna, som trots extremt höga kostnader för kommuner, skolor och socialtjänst fortsätter att dra ned på det förebyggande arbetet för att kunna mota gängen i dörren. Det handlar om starka skolor, små klasser för små barn, fler socialsekreterare och fältassistenter, bättre möjligheter för det sociala och inte minst fler människor i arbete, särskilt i de grupper som i dag står utanför och har en svagare position gentemot gängen.

Detta är en politik som Fredrik Kärrholm får stå för. Kommer ni att fortsätta driva skattesänkningar för rika före investeringar i förebyggande insatser?

(Applåder)

Fru talman! Vi ska nu debattera regeringens förslag om nya möjligheter för att bekämpa onlinerekrytering. Det är ett förslag som vi socialdemokrater välkomnar. Vi har drivit på för att det ska komma på plats.

För drygt ett år sedan tog justitieutskottet initiativ till en särskild utfrågning om hur barn och unga rekryteras in i kriminalitet via sociala medier. Det gjorde vi eftersom verkligheten har förändrats. Vi ser att gängen inte längre bara står utanför skolor, fritidsgårdar och idrottsplatser. De finns även i telefonerna, på Snapchat, på Tiktok och i krypterade chattar. Där barn finns finns gängen och erbjuder pengar för att transportera vapen, sälja narkotika och till och med utföra mord.

Vi socialdemokrater krävde redan i höstas att lagstiftningen skulle snabbas på, och vi drev på för det i januari. Vi tycker att det är bra att lagen äntligen kommer på plats, även om ikraftträdandet sker mitt i sommaren. Det hade varit mycket bättre om det hade skett före sommaren.

Det handlar om att motverka onlinerekrytering till brottslighet, inte minst av barn och unga. Och det handlar om att i praktiken bekämpa det som har blivit ett slags digital arbetsförmedling för mord och grov kriminalitet.

Lagen innebär att polisen snabbt ska kunna kräva att gängens rekryteringsannonser tas bort. Plattformarna måste agera inom en timme. Gör de inte det kan sanktionsavgifter utdömas.

Vi accepterar inte att terrororganisationer kan använda sociala medier för att rekrytera. Vi ska inte heller acceptera att gängen kan använda sociala medier för att rekrytera. Det handlar om att möta en verklighet där gängen inte längre rekryterar bara på skolor, gator och torg utan även genom dessa mordannonser, som ofta är direkt riktade mot barn och unga. Därför är vi positiva till och välkomnar denna lag.

Fru talman! De senaste årens utveckling mot att allt fler barn och unga dras in i den grövsta formen av kriminalitet och misstänks för att delta i mord, sprängningar och skjutningar visar att det krävs skarpare verktyg.

För det första är rekryteringen inte endast fysisk, som jag precis har talat om. Den är också digital. Då måste verktygen också vara digitala. Det är helt oacceptabelt att nätverken tillåts att öppet annonsera och erbjuda så kallade jobb, i form av uppdrag för grov kriminalitet. Polisen måste därför kunna vara blixtsnabb och agera där rekryteringen faktiskt sker.

För det andra är tidsaspekten avgörande. Ett inlägg eller en annons på internet kan få enorm spridning och nå tusentals unga på bara några minuter. I värsta fall får den ligga öppen i flera timmar. Med tydlighet och enkelhet när det gäller att begära att detta material plockas ned minskar risken för att fler barn och unga dras in i den grövsta formen av kriminalitet.

För det tredje handlar det om att skydda barn och unga. Många av de som rekryteras är minderåriga. De utnyttjas cyniskt av kriminella aktörer. Här har de stora plattformarna i dag ett mycket större ansvar än de hittills har tagit. Rekrytering till morduppdrag och grov kriminalitet får aldrig behandlas som vilket innehåll som helst.

Fru talman! Vi ska samtidigt vara tydliga med att lagstiftningen och möjligheten att plocka ned annonser är nödvändiga steg, men de är inte tillräckliga i sig själva. SD och regeringen prioriterar stora skattesänkningar för de allra rikaste i vårt samhälle samtidigt som man för en politik som innebär stora neddragningar i skola och socialtjänst och som har lett till ökad arbetslöshet med nästan 100 000 fler personer. Av dessa är tiotusentals ungdomar. Det har inte ökat samhällets motståndskraft – tvärtom.

Nyrekryteringen har tillåtits fortsätta, och fortfarande står många på kö för att komma in i gängen. Det här kan inte få fortsätta, och det krävs en ny riktning i politiken. Vi måste göra mer för att bryta nyrekryteringen till gängen, med starka förebyggande insatser, fungerande skolor, närvarande vuxna och ett samhälle som fångar upp unga i tid.

Vi kommer att rösta ja till den här lagen. Polisen behöver fler verktyg för att stoppa mordannonser och rekryteringen av barn på nätet. Men det tar inte slut där. Vi ska se till att färre barn hamnar i situationer där en annons från ett kriminellt gäng framstår som en bättre möjlighet i livet än att söka en utbildning och ta ett jobb.

Varje barn som rekryteras av ett gäng är ett misslyckande för samhället. Men varje barn som hindras och aldrig rekryteras är en framtid som räddas.

(Applåder)

Fru talman! Så här har det låtit i 30 års tid. Vi är redo att få bort de oseriösa aktörerna i välfärden. Samtidigt ser vi hur privatiseringen och marknadiseringen på område efter område skapar avarter – det är miljarder kronor som läcker ur systemen, och kriminella kan komma åt skattepengar.

I det här avseendet har vi sagt att just HVB-hemmen är en del av den privatisering som måste rullas tillbaka, om vi nu ska sätta barnperspektivet allra främst.

Jag vill ge ministern rätt i att sekretesslagstiftningen har fått två delar och förändrats. Vi drev både i del ett och i del två att just den omvända utväxlingen av information skulle vara möjlig. Det var det jag avsåg i mitt replikskifte tidigare, och det var den debatten jag hänvisade till. Det är positivt att just den delen har kommit på plats. Jag tror också att det har gjort att vi i april fick mer information. Detta är välkommet.

Ministern sa i sitt svar att ministern var redo att göra allt i sin makt för att stänga kriminella HVB-hem. Jag har här i kammaren nu redovisat ett antal förslag.

I den myndighetsgemensamma rapporten hänvisar man till Brå, som i en egen rapport säger, när det gäller välfärdsbrott mot kommuner och regioner, att den mest effektiva åtgärden mot välfärdsbrott är att aldrig ge kriminella aktörer tillträde till marknaden.

Här har jag alltså läst upp tre förslag. Det handlar om att kommunalisera HVB-hem för att få bort avarter. Det handlar om att införa en svensk maffialag som skulle kunna ge våra myndigheter mer kraftfulla verktyg för att komma åt just den här brottsligheten. Och det handlar om att se till att skärpa straffen för synnerligen grov ekonomisk brottslighet.

Är regeringen redo att på de tre punkterna inleda samarbete? Då skulle vi kunna öka kraften och möjligheten att komma åt de oseriösa aktörerna och sätta barnperspektivet främst.

Fru talman! Vi välkomnar givetvis skärpta krav när det gäller tillstånd. Vi välkomnar också översyn och upprättande av listor över vilka hem som finns i Sverige, så att man har kontroll över vilka som finns på den här marknaden. Vi välkomnar också ägarprövning och fördjupad ägarprövning. Det är ett arbete som påbörjades under förra mandatperioden, och vi välkomnar att det arbetet fortsätter. Det är viktigt.

När det gäller detta delar jag ministerns uppfattning att vi behöver se över sekretessbrytande lagstiftning, så att myndigheter kan dela information. Jag hade för snart två år sedan en debatt här med ministerns kollega Gunnar Strömmer om att sekretessprövning och sekretessbrytande regelverk inte får vara ensidigt. Det ska inte bara vara polisen som ska kunna få information från det offentliga, utan polisen måste också kunna dela med sig av information till andra berörda aktörer, exempelvis kommuner. Annars uppstår ju problem som det vi diskuterar i dag, alltså att det tog två år innan polisen kunde berätta om dessa HVB-hem, så att kommunerna kunde agera.

Här är vi rörande överens. Det som vi har svårare att komma överens om är nog det faktum att vi befinner oss på en marknad och alltså har en marknadsmodell. Lite längre tillbaka i tiden privatiserade vi ju sönder stora delar av vår välfärd.

Det är klart att vi kan diskutera för- och nackdelar med privatiseringen av hela välfärden. Men jag tror ändå att många håller med mig och ser problematiken när det gäller valfriheten att öppna privata HVB-hem samtidigt som staten har en ganska begränsad möjlighet att ställa upp rimliga villkor, jobba med uppföljning och hindra kriminalitet. Jag tror att de flesta skulle hålla med oss socialdemokrater om att det finns ett enkelt och bra förslag: En kommunalisering av HVB-verksamheten är rätt väg att gå.

Då skulle vi öka kontrollen och slippa riskera att skattepengar, miljarder, läcker ut till oseriösa aktörer och till brottsupplägg som man får ha en ganska vild fantasi för att förstå hur de fungerar. Det är bulvaner och skalföretag och förflyttningar av ägarstrukturer. Man flyttar både de boende på hemmen och personalen emellan sig ungefär som att de vore pokermarker – detta för att maximera sin vinst. Det är ett helt galet system.

Här tror jag inte att vi är överens. Jag tycker att Moderaterna och SD-regeringen behöver ta sig en rejäl funderare. Är det viktigaste att upprätthålla marknadsmodellen, eller är det viktigaste att skydda barnen?

Vi har fler förslag som jag tycker är viktiga att peka på i den här debatten. Vi har under den här mandatperioden gjort ett arbete med att ompröva vår politik. Ett viktigt förslag från oss i justitieutskottet och oss socialdemokrater handlar om en maffialag. Det handlar om precis det som Camilla Waltersson Grönvall pekar på: vikten av samverkan. Det skulle bli ännu bättre om vi skulle kunna ha maffiaenheter som tillsammans med de rättsvårdande myndigheterna kan slå till mot denna typ av brottslighet. Det blir då mycket mer kraftfullt och samlat.

Till detta krävs det lagskärpningar. Jag noterar att vi i går kunde läsa att EU-kommissionen kritiserar Sverige och Sveriges regering för att det inte är tillräckligt skarpa straff när det gäller brottslighet som grov ekonomisk brottslighet. Där finns det också ett förslag som vi socialdemokrater driver i den stora straffreformsutredningen.

Man kan fråga sig varför det är viktigt att inte skärpa straffen för synnerligen grov ekonomisk brottslighet, som skulle träffa väldigt många av de aktörer som gömmer undan skattepengar och fifflar för att kunna maximera sin vinst.

Frågan är omvänd här: Är ministern redo att också överväga de förslag som jag precis har redovisat?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Den här debatten är påkallad för att vi har en situation i Sverige där kriminella tillåts driva HVB-hem. Vi har en situation där gängkriminella genom bolagsstrukturer kan förvärva HVB-hem. Det handlar om verksamheter som ska skydda de mest utsatta barnen och de mest utsatta unga från att råka djupare in i kriminalitet.

Dessa miljöer har de senaste åren infiltrerats av gäng och blivit en plats där barn och unga riskerar att bli rekryterade till djupare kriminalitet. Låt mig göra en jämförelse: Om vi förr hade en bild av kriminella som bovar och banditer i rånarluvor har vi nu har vi nu bovar och banditer som klär sig i vårdkläder. De finns på de här hemmen.

För två år sedan slog polisen larm. Då hade man upprättat en lista över hem där det fanns misstänkta kriminella som befann sig nära de unga. Sedan dess har det pågått en kamp för att listan ska tillgängliggöras, så att kommunerna kan ta det ansvar som Camilla Waltersson Grönvall pekar på i sitt svar. I den delen är vi överens.

Det finns ett ansvar hos kommunerna för att det här ska ske på rätt sätt. Placeringarna måste vara under kontroll. Men framför allt måste polisen göra sitt arbete. När det finns misstanke om grov kriminalitet ska polisen både utreda brott och se till så att information når kommunerna, så att kommunen får veta att den här verksamheten är kriminell.

Nu har listan – i alla fall delar av den – blivit känd för Stockholms stad. Vi hörde i Rapport för någon månad sedan att listan har blivit överlämnad. Det anmärkningsvärda är att mer än hälften av personerna på listan fortsätter att driva verksamhet. De har varit misstänkta för kriminalitet, men vi vet inte hur, för den informationen har vi inte fått. Vi vet inte om det handlar om en ägare, en anställd som är kvar där eller om en person som kanske fått sparken eller lämnat verksamheten. Men vi vet att de finns med på en lista.

I det läget är det lite svårt att ta ansvar. Frågan är ju varför de här hemmen får fortsätta att driva verksamhet. Egentligen skulle jag vilja ha ett svar på just den frågan.

Följdfrågan blir: Hur kommer det sig att de HVB-hem som finns på listan fortfarande får driva sin verksamhet? Varför är dessa HVB-hem fortfarande igång?

Herr talman! I dag debatterar vi betänkandet Bättre möjligheter att utreda brott av unga lagöverträdare och några andra processrättsliga frågor.

Det vi ska ta ställning till här i dag handlar om att ge polisen bättre möjligheter att utreda brott av barn som inte uppnår straffbar ålder. Socialdemokraterna säger ja till förslagen, och jag vill passa på att kort kommentera betänkandet.

Gängkriminaliteten kryper allt längre ned i åldrarna. Vi ser hur barn rekryteras för att begå allvarliga brott. För att bryta denna utveckling måste samhället förstärka möjligheten att komma åt denna typ av brottslighet.

Förslagen i dagens betänkande handlar om att stärka polisens möjligheter att utreda brott som ofta begås av barn under 15 år i gängmiljö, som alltså inte är straffmyndiga. Vi kommer också att fatta beslut om Tullverkets befogenheter vid utredning av brott av unga lagöverträdare, och vi kommer att fatta beslut om tvångsmedel för att hålla kvar en grupp av personer för identifiering samt tvångsmedel för eventuell resning.

Herr talman! Jag tänkte kort resonera om varför vi socialdemokrater stöder de här förslagen men hålla mig till de delar som handlar om unga lagöverträdare, alltså barn under 15 år som begår grova brott.

Polisen ska ges möjligheter till fler tvångsmedel än i dag när någon är misstänkt för att före 15 års ålder ha begått ett grovt brott. Kravet på särskilda skäl ska tas bort för vissa tvångsmedel. Tiden för kvarhållande vid kroppsbesiktning i brottsutredande syfte förlängs. Fler biometriska underlag ska få tas upp i brottsutredande syfte och i registreringssyfte. Rätten till juridiskt biträde ska utvidgas och rätten till offentlig försvarare vid bevistalan förtydligas.

Mot bakgrund av att gängen rekryterar allt yngre personer måste samhällets förmåga att bryta brottsligheten utvecklas. Flera av de här förslagen ger polisen kraftfullare verktyg att komma åt det faktum att gängen utnyttjar unga genom att groma in dem för att gömma narkotika, knarktelefoner eller vapen. Lagskärpningarna ger skärpta möjligheter att använda tvångsmedel även mot unga lagöverträdare för att undersöka och hitta eventuella brottsvinster och undangömda föremål.

Det här är bra. Det sätter press på gängen och ger ytterligare möjligheter att bryta och hindra nyrekrytering. Det ger också polisen möjlighet att återta brottsvinster, och därigenom kan brottsofferperspektivet stärkas. Självklart måste vi dock, precis som flera av remissinstanserna pekar på i det här ärendet och även i många andra, bevaka barnperspektivet. I mörka tider när gängledare cyniskt drar in allt yngre i brottslighet är barnperspektivet otroligt viktigt.

Jag delar självklart den oro som finns och framförs av många remissinstanser gällande dagens ärende och andra ärenden som vi har fattat beslut om. Men det är också viktigt att vi ser rättsväsendets behov av att kunna komma åt brottsligheten tidigare. Vi måste alltså klara att göra stora satsningar för att bryta den här nya typen av brottslighet samtidigt som vi självfallet efterfrågar stora satsningar för att bryta nyrekryteringen. Detta är regeringens stora misslyckande under den här mandatperioden, herr talman.

I dagens betänkande finns två viktiga delar som berör barnperspektivet och som jag tycker är viktiga att lyfta här i kammaren.

För det första: Vid varje beslut om tvångsmedel som rör ett barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Det följer av artikel 3 i barnkonventionen. Inom ramen för den proportionalitetsbedömning som ska göras vid varje enskilt beslut om tvångsmedel ska barnets ålder, mognad och utveckling vägas in i bedömningen. Ju yngre barnet är, desto större anledning att vara återhållsam.

För det andra: Med dagens beslut stärker vi också möjligheten till juridiskt biträde. Rätten till juridiskt biträde vid bevistalan ska utvidgas. I en situation där allt fler barn och unga står inför domstol och bevistalan genomförs är det otroligt viktigt att man stärker möjligheten till en försvarare.

Herr talman! Förslagen i dag är en del i raden av straffskärpningar och utvecklingen av verktyg för att komma åt den mörka situation som vi befinner oss i och har tvingats hantera de senaste 10–15 åren. Men samtidigt som SD-regeringen har tagit vidare en politik för fler poliser och rätt verktyg missar man att täppa igen rekryteringskranen, som står vidöppen. Det här är ett svek mot barnen. Vi riskerar en situation där allt fler barn lockas in i destruktiva miljöer och där löftet om snabba pengar för att spränga, skjuta, gömma vapen och förvara knark känns som en rimligare väg än att klara skolan, bilda familj och leva ett hederligt liv.

Jag har letat efter de stora satsningarna för att bryta nyrekryteringen men hittar bara fyra misslyckade år. Det är stora nedskärningar i skolan och socialtjänsten, fler arbetslösa och fattigare familjer. Samhällets dras isär.

De argument som vi i Socialdemokraterna har framfört i kammaren och de förslag som vi har i våra alternativa budgetar handlar om ett Usvängsprogram för de barn som löper stor risk att dras djupare in i kriminalitet. Vi vill se ett socialtjänstlyft som skulle ge fler socialarbetare och även ge möjligheter att utveckla intensiv familjeterapi och ett riskfamiljsprogram. Ungdomar ska mötas av aktiva insatser och löften om jobb, inte tvingas in i arbetslöshet. Vi har föreslagit ett förstärkt barnbidrag för att stärka familjernas ekonomi, något som är särskilt viktigt när mat, fritidsaktiviteter och el har blivit allt dyrare.

Detta är inte Sverigedemokraternas och regeringens prioriteringar. Kanske är det inte så konstigt att högerpolitiker krampaktigt håller fast i den enda vägens politik i form av stora skattesänkningar, mest till de allra rikaste. Men visst blir det märkligt när man ser en verklighet där polisen varnar för att antalet gängkriminella fortsatt ligger historiskt högt på omkring 17 000 aktiva individer, många av dem barn under 15 år, och andelen unga i mordärenden har vuxit lavinartat de senaste fyra åren i Sverige.

Det handlar om prioriteringar, och det handlar om insikt. Om regeringen inte är intresserad av att lyssna på Socialdemokraterna hade man kanske kunnat bemöda sig om att lyssna på poliserna, på utredarna som lyfter de här perspektiven i sina utredningar, på socialarbetarna, på familjerna som drabbas – eller på barnen själva.

Vi kommer i dag att rösta ja till fler verktyg för polisen, men vi kommer att driva på för en politik som stänger rekryteringskranen. Varje barn som rekryteras in i ett gäng är nämligen ett misslyckande för samhället, och varje barn som aldrig rekryteras in är en seger som är värd mer än alla straffskärpningar i världen.

Herr talman! I dag debatterar vi ett antal förslag för att stärka samhällets möjligheter att förhindra kriminalitet. Lagförslagen vi senare i veckan kommer att rösta om handlar bland annat om följande.

Rymning från fängelse, häkten, förvar och ungdomshem, exempelvis Sis, kriminaliseras. Risken för återfall i brottslighet får större betydelse vid straffmätningen. Möjligheter att förena skyddstillsyn med fängelse utökas. Skärpta möjligheter för kriminalvården att begränsa en gängkriminells rörelsefrihet, så kallad vistelseföreskrift, om man är dömd till skyddstillsyn eller är villkorligt frigiven förtydligas. Det handlar om att ge större möjligheter att individanpassa utslussningen så att de insatser som i dag kan erbjudas ska fungera bättre. Slutligen handlar det om att skärpa reglerna vid permission, så att man ska ha deltagit i behandlingsprogram och de insatser som erbjuds under tiden i fängelse. Inte minst kommer kriminalvården att ges möjlighet att väga in koppling till kriminellt gäng eller grupp som utövar allvarlig brottslighet vid beslut om permission.

Herr talman! Vi kommer att rösta för förslagen i betänkandet. Vi välkomnar särskilt delarna där regeringen arbetar vidare med de förslag som handlar om att stärka kriminalvårdens möjligheter att jobba med de återfallsförebyggande insatserna. Vi menar att det är viktigt att tydliggöra att samhällets mening är att tiden i anstalt ska användas för att stärka den intagnes möjligheter att komma bättre ut så att färre brott begås. Det är mycket positivt.

Det är också bra att begränsa rörelsefriheten för den som har kopplingar till gäng vid beslut om permission eller vid villkorlig frigivning där risken att återfalla eller delta i grov kriminalitet är överhängande. Inte minst är det nödvändigt att stärka brottsofferperspektivet, så att den som har begått grova brott inte ska ha rätt att röra sig nära brottsoffret. Vi menar att det är avgörande att bryta våldsvågen och möjligheterna till fortsatt rekrytering till gängen.

Herr talman! Vi kommer, som sagt, att rösta för förslaget, men jag vill ändå ta tillfället i akt att peka lite grann på kriminalvårdens utmaningar. Det är värt att i debatten påminna om att de allra flesta som begår brott någon gång kommer ut ur fängelset. Det är därför avgörande att tiden i anstalt är meningsfull och används rätt. Då måste kriminalvården och frivården ges rätt förutsättningar, och vi ser att läget är alltmer ansträngt. När vi är ute på anstalter, i fängelser och på häkten möter vi personal som gör allt de kan för att man ska komma bättre ut, men vi ser att med dubbelbeläggning och en mer ansträngd situation på anstalterna ökar också incidenterna. Vi kan se att färre deltar i programverksamhet.

Vi menar att det är viktigt att skärpa verktygen som vi pratar om här i dag, att begränsa misskötsamheten och att förebygga så att ingen rymmer, men vi menar att det är lika viktigt att tiden används rätt och att man har rätt till sysselsättning, programverksamhet och studier under tiden i fängelse.

Vi har bland annat i kammaren föreslagit att det ska finnas ett mål för kriminalvården att 90 procent av klienterna med en strafftid överstigande ett år ska påbörja ett behandlingsprogram under sin verkställighet. Vi vill också se ökat samarbete mellan Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och aktörerna utanför så att fler kan slussas in i ett liv utan kriminalitet.

Herr talman! Rekryteringen till gängen är regeringens stora misslyckande. Över 700 procent fler unga är misstänkta för grova brott i dag än när regeringen tillträdde. Vi ser hur gängen fortsätter att rekrytera och att allt fler lockas in i grov kriminalitet. Här på morgonen kom nyheten om att allt fler unga tjejer dras in i grov kriminalitet och misstänks vara inblandade i den allra grövsta brottsligheten i region Syd.

När samhället inte rör sig tillräckligt snabbt ökar i stället hastigheten i gängens rekryteringskretsar. Den viktigaste insatsen framåt i kriminalpolitiken måste vara att kapa nyrekryteringen till gängen och pressa tillbaka den grova organiserade brottsligheten.

Med dessa ord yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att diskutera gängkriminaliteten i riksdagens kammare. Att få bukt med det samhällsproblemet är en angelägen fråga.

Vi är många som minns valrörelsen för fyra år sedan då Moderaterna, Sverigedemokraterna och de övriga regeringspartierna gick till val på att komma till rätta med den utveckling som vi alla är helt överens om att vi vill bryta.

Jag tänkte ägna några ord och några minuter åt att diskutera om justitieministerns och statsministerns påstående i Aftonbladet för några månader sedan faktiskt stämmer, det vill säga att vi skulle kunna bli av med problematiken om de får fortsätta i fyra år till på samma sätt. Den fråga vi behöver ställa oss är: Stämmer det?

Om vi tittar på verkligheten ser vi något helt annat. Det är sant, precis som ministern sa tidigare i debatten, att skjutvapenvåldet och det dödliga våldet har gått ned. Det tycker vi alla i riksdagen är superbra. Vi är helt överens om att det är en positiv trend och att vi ska göra allt vi kan för att bekämpa det dödliga skjutvapenvåldet.

Samtidigt ökar sprängningarna, som ligger på historiskt höga nivåer. Faktum är att vi sticker ut i Europa som det land där det sprängs mest, och det är de ungdomar som fortsätter att rekryteras in i gängen som står för de här uppdragsbrotten. När polisen tittade på lägesbilden i höstas konstaterade de att rekryteringen till gängen är fortsatt hög och att det fortfarande finns ungefär 17 000 personer i kretsarna kring de kriminella gängen.

Vi är överens om mycket i kriminalpolitiken, precis som lyftes upp tidigare i den här debatten, särskilt när det kommer till fler poliser, bättre verktyg och straffskärpningar som slår mot gängkriminaliteten och den grova organiserade brottsligheten, och vi är redo att göra mer för att göra något åt problemet. Men ingenstans i debatten så här långt, inte heller i det svar som vi har fått ta del av, har regeringssidan nämnt ord som förebyggande eller att komma till rätta med rekryteringen till gängen. Ur det perspektivet – när det kommer till att göra något åt nyrekryteringen till gängen – är de senaste fyra åren en förlorad mandatperiod.

Samtidigt som regeringen har fört en politik för fler poliser och sett över straffskärpningar, för att den vägen försöka komma åt rekryteringen, har vi sett att kön växer och att fler står på tur. Man har satt kommunerna på svältkur. Samtidigt som kostnaderna för familjer och välfärden har ökat dramatiskt har regeringen under den här mandatperioden fört en ekonomisk politik som fått Sveriges Lärare att varna för de värsta nedskärningarna på 30 år.

Socialsekreterarna slår larm och säger att fler och fler kollegor varslas och att man inte anställer dem som ska göra arbetet för att bryta rekryteringen. Vi har också sett att antalet barn som är inblandade i grova våldsbrott och mordärenden är rekordstort; faktum är att det har ökat med 500 procent under regeringens tid vid makten.

Det här är en förlorad mandatperiod. Vi är överens om mycket, men vi är inte överens om bristen på förebyggande insatser. Ministern bygger upp en falsk motsättning i sitt svar. Vi är för poliser, vi är för verktyg och vi är för en skarp lagstiftning för att komma till rätta med den grova organiserade brottsligheten. Men vi är emot att man lutar sig tillbaka och vill få fyra år till med en nedskärningspolitik för skola, socialtjänst, barnfamiljer och kampen mot arbetslöshet. Då, menar vi, kommer gängens möjligheter att fortsätta att rekrytera barn in i grov kriminalitet att öka.

Den fråga som ministern ska ställa sig är om vi har råd med fyra nya år med Tidöregeringen. Är det inte dags att erkänna att det krävs både fler poliser och satsningar för att bryta gängrekryteringen?

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att diskutera gängkriminaliteten i riksdagens kammare. Att få bukt med det samhällsproblemet är en angelägen fråga.

Vi är många som minns valrörelsen för fyra år sedan då Moderaterna, Sverigedemokraterna och de övriga regeringspartierna gick till val på att komma till rätta med den utveckling som vi alla är helt överens om att vi vill bryta.

Jag tänkte ägna några ord och några minuter åt att diskutera om justitieministerns och statsministerns påstående i Aftonbladet för några månader sedan faktiskt stämmer, det vill säga att vi skulle kunna bli av med problematiken om de får fortsätta i fyra år till på samma sätt. Den fråga vi behöver ställa oss är: Stämmer det?

Om vi tittar på verkligheten ser vi något helt annat. Det är sant, precis som ministern sa tidigare i debatten, att skjutvapenvåldet och det dödliga våldet har gått ned. Det tycker vi alla i riksdagen är superbra. Vi är helt överens om att det är en positiv trend och att vi ska göra allt vi kan för att bekämpa det dödliga skjutvapenvåldet.

Samtidigt ökar sprängningarna, som ligger på historiskt höga nivåer. Faktum är att vi sticker ut i Europa som det land där det sprängs mest, och det är de ungdomar som fortsätter att rekryteras in i gängen som står för de här uppdragsbrotten. När polisen tittade på lägesbilden i höstas konstaterade de att rekryteringen till gängen är fortsatt hög och att det fortfarande finns ungefär 17 000 personer i kretsarna kring de kriminella gängen.

Vi är överens om mycket i kriminalpolitiken, precis som lyftes upp tidigare i den här debatten, särskilt när det kommer till fler poliser, bättre verktyg och straffskärpningar som slår mot gängkriminaliteten och den grova organiserade brottsligheten, och vi är redo att göra mer för att göra något åt problemet. Men ingenstans i debatten så här långt, inte heller i det svar som vi har fått ta del av, har regeringssidan nämnt ord som förebyggande eller att komma till rätta med rekryteringen till gängen. Ur det perspektivet – när det kommer till att göra något åt nyrekryteringen till gängen – är de senaste fyra åren en förlorad mandatperiod.

Samtidigt som regeringen har fört en politik för fler poliser och sett över straffskärpningar, för att den vägen försöka komma åt rekryteringen, har vi sett att kön växer och att fler står på tur. Man har satt kommunerna på svältkur. Samtidigt som kostnaderna för familjer och välfärden har ökat dramatiskt har regeringen under den här mandatperioden fört en ekonomisk politik som fått Sveriges Lärare att varna för de värsta nedskärningarna på 30 år.

Socialsekreterarna slår larm och säger att fler och fler kollegor varslas och att man inte anställer dem som ska göra arbetet för att bryta rekryteringen. Vi har också sett att antalet barn som är inblandade i grova våldsbrott och mordärenden är rekordstort; faktum är att det har ökat med 500 procent under regeringens tid vid makten.

Det här är en förlorad mandatperiod. Vi är överens om mycket, men vi är inte överens om bristen på förebyggande insatser. Ministern bygger upp en falsk motsättning i sitt svar. Vi är för poliser, vi är för verktyg och vi är för en skarp lagstiftning för att komma till rätta med den grova organiserade brottsligheten. Men vi är emot att man lutar sig tillbaka och vill få fyra år till med en nedskärningspolitik för skola, socialtjänst, barnfamiljer och kampen mot arbetslöshet. Då, menar vi, kommer gängens möjligheter att fortsätta att rekrytera barn in i grov kriminalitet att öka.

Den fråga som ministern ska ställa sig är om vi har råd med fyra nya år med Tidöregeringen. Är det inte dags att erkänna att det krävs både fler poliser och satsningar för att bryta gängrekryteringen?

Herr talman! Jag tackar för det svaret. Vi får väl se hur väl de här orden åldras. Det beror väl lite grann på hur Trump agerar i Mellanöstern hur många procents inflation regeringen lämnar efter sig. Jag tänker att det världsekonomiska läget spelar in ganska mycket i detta.

När det gäller lånesumman vill jag bara uppmuntra ministern att faktagranska just det påståendet ytterligare en gång. Det råder delade meningar om det.

Ett svar till Martin Westmont är väl att vi hade haft i runda slängar 2 000 fler ögon att spana med om vi hade löst polisbristen på 1 000 poliser. Var och en har ju två ögon. Jag tänker att fler poliser är avgörande för att lösa problemen med brottslighet. Vi tänker att det är en polisiär uppgift att hålla ordning på gator och torg, att bryta rekryteringen till gängen, att komma åt den ekonomiska brottsligheten, att knäcka det fusk som pågår i till exempel byggbranschen och att jobba brett för att komma åt arbetslivskriminaliteten. Det kommer inte ordningsvakter att lösa.

Ordningsvakter har ett jätteviktigt ansvar på en viss plats på ett visst torg. Det är ingenting vi säger nej till. Men om vi långsiktigt ska rycka upp kriminaliteten med rötterna krävs det mer av det vi gör, det vill säga att vi investerar i lokalsamhället, att vi kan få en förköpslag för att få bort oseriösa skumraskfastighetsägare och centrumägare, att vi jobbar för att bryta missbruk och att vi knäcker rekryteringen till gängen på riktigt. Då krävs investeringar i skola, socialtjänst och polis.

Det vi efterfrågar är en regering som slutar att sänka skatten för de rikaste nationellt och föra över kostnader lokalt. Samtidigt vill man straffbelägga kommuner som tar sitt ansvar genom att höja skatten för att kunna klara välfärdens kärna, det vill säga skola, socialtjänst och bättre möjligheter för familjer att hindra barnen att ansluta sig till kriminella gäng. Det är vad den här debatten handlar om.

(Applåder)

Herr talman! Tack för följdfrågorna från både Martin Westmont och justitieministern!

Kortfattat kan jag säga: Hur står det till med tryggheten i Stockholm? Tittar man på trygghetsundersökningarna ser man att det går åt rätt håll. Det är fler som känner sig trygga i sina bostadsområden, och det är fler som kan gå ut på kvällarna i sina bostadsområden än det var för fyra år sedan.

Jag tror att det här delvis handlar om att Socialdemokraterna var med och lade om polisutbildningarna och öppnade fler polisutbildningar. Vi löste alltså den situation som Moderaterna lämnade efter sig 2014 med noll antagna på polisutbildningen i Stockholm, till exempel. Jag tror nog att vi kan räkna med att en del av den utvecklingen handlar om att vi faktiskt får hit fler poliser.

Det handlar också om breda sociala insatser. Nu nämner Gunnar Strömmer en del av lösningen, nämligen preventiva vistelseförbud – ett förslag som utreddes och som vi röstade ja till. Socialdemokraterna var för preventiva vistelseförbud. Det här brukar komma upp som den stora lösningen och svaret på varför vi har fått tio färre öppna narkotikascener i Stockholm de senaste fyra åren men fick fyra fler under Moderaternas senaste styre. Resultatet 2018 till 2022 var plus fyra; resultatet 2022 till 2026 är minus tio.

Ja, preventiva vistelseförbud kan ha varit en del av det, men vi ser ju i utvärderingarna att det också är viktigt med breda insatser – att ha fler fältarbetare, att jobba för att missbrukare ska få vård i tid, att se till att skolan tar hand om dem som ska vara i skolan, att se till att familjer har intensiv familjeterapi och att jobba med punktmarkering. Här går vi före i Stockholm.

Jag tror att det handlar om en bredare lösning än att bara titta på ett antal områden, eller kanske ett område av dessa tio, där man som jag förstått det haft preventiva vistelseförbud.

Vi vill göra mer. Vi vänder oss emot den politik man för nationellt. Bara i år innebar regeringens underinvestering i statsbidrag minus 300 miljoner kronor för Stockholm. Samtidigt löser man inte polisbristen och ställer sig frågande till att vi i detta läge satsar på fler vuxna i skolan och fler socialsekreterare ute på gator och torg. Vi jobbar brett med trygghetsinvesteringar i våra stadsdelar, som de facto ger en positiv utveckling.

Min fråga blir omvänt: Kommer Moderaternas politik att ligga fast? Kommer ni att fortsätta svälta kommuner och regioner genom försämrade statsbidrag och samtidigt lokalt avfärda de investeringar vi gör, inte lösa polisbristen och säga att vi ska anställa trygghetsvakter? Då uppstår ju frågan: Varifrån tas den finansieringen? Vill ni fortsätta att svälta kommunerna och föra över kostnaderna på skattebetalarna lokalt när ni sänker skatten för de allra rikaste nationellt?

Det här är en inkonsekvent politik som har ett enda syfte, nämligen att de som har det väldigt gott ställt ska få det ännu bättre ställt. Då blir det svårt för kommunerna att hantera det här uppdraget.

Vi gör dock vad vi kan. Trots en moderat finansminister och trots Sverigedemokraternas röstande i kammaren gör vi vad vi kan, och det ger effekt. Men vi är långtifrån klara. Det vi önskar är ett gemensamt ansvarstagande där staten tar sitt ansvar för polistillväxten och kommunerna tar sitt ansvar för att öka tryggheten lokalt i skolan, i socialtjänsten och på gator och torg genom att göra trygghetsinvesteringar. Det är det vi efterfrågar.

Herr talman! Tack, justitieministern, för ett i några delar bra svar!

I andra delar tycker jag att vi fortsatt skulle behöva just det jag efterfrågar, nämligen en handlingsplan för fler poliser i Stockholm. Bakgrunden är att Brå, som har utvärderat polistillväxten under många år, har pekat just på att vi har ett problem med tillväxten i Stockholm.

I svaret, som vi just har fått ta del av, framställs det som att den tidigare regeringen inte gjorde någonting. Så här brukar det låta när man debatterar med justitieministern eller andra företrädare för Tidöregeringen. År 2022 var år 0; då stod världen i brand. Sedan kom ett antal vita riddare in i Regeringskansliet, som minsann har gjort allt och lite därtill för att vända utvecklingen.

Jag tror att väldigt många människor runt omkring i Sverige ser att mer borde ha gjorts för att vända utvecklingen i vårt land. Vi har fortsatt stora problem med gängkriminaliteten. Regeringens blinda fläck – att bryta rekryteringen – lämnar minst sagt mycket övrigt att önska. Man har sparat in på skola, socialtjänst, fritidsaktiviteter och vanliga familjer, och man har ökat arbetslösheten.

Den här debatten handlar om att regeringen inte har gjort tillräckligt för att säkerställa polisens möjligheter att jobba effektivt i Stockholm, som är en stor region. En fjärdedel av Sveriges befolkning bor i vår region.

Jag vill bara säga något kort innan jag ställer en följdfråga. Jag upplever att ministern låter ganska nöjd med de senaste fyra åren – gott så. Men initialt undrar jag i denna debatt: Hur vore det att titta på sin egen roll när det gäller den situation som vi nu har?

När regeringen Reinfeldt avgick år 2014 lämnade den efter sig ett läge i polisen med det lägsta intaget till polisutbildningen under hela 2000-talet. Den moderata regeringen Reinfeldt hade till och med periodvis nollat antagningen till polisutbildningen i Stockholmsregionen.

Hur vore det om man någonstans i Regeringskansliet funderade på vad det innebar för Stockholm och för möjligheten att utveckla Polismyndigheten just i vår huvudstad med de särskilda utmaningar som vi ser här?

Utöver att det är en fjärdedel av Sveriges invånare som bor här finns ungefär hälften av de av polisen utsedda eftersatta bostadsområdena i Stockholm. Vi har en stor del av gängkriminaliteten. Trots att det är bra att skjutningarna just nu vänder nedåt skjuts det fortsättningsvis, och hälften av skjutningarna sker i vår stad. Under januari 2025 skedde 15 sprängningar bara i Stockholm under denna första månad, och det fortsätter att sprängas. Vi har också stora problem med rekryteringen.

När Brå tittar på det här menar man att det krävs en plan och ett ansvar någonstans för att vi ska komma till rätta med polisbristen. Sett till hur utbyggnaden har gått till har alla andra regioner vuxit, också i relation till befolkningstillväxt, men inte Stockholm.

Jag tycker därför att det vore lämpligt av ministern att lyfta på locket och ta denna möjlighet, vilket jag efterfrågar. Ta det här på allvar! Och det handlar då inte bara om att följa utvecklingen i dialog med den regionala polisledningen och med polisledningen nationellt.

Jag ställer frågan igen: Kommer ministern att kunna leverera ett svar till stockholmarna om fler poliser? Kommer regeringen att titta på möjligheten att också ta fram en handlingsplan för att lösa polisbristen i Stockholm, där det fattas 1 000 poliser?

Herr talman! Regeringen ska i sin maktutövning hålla sig till saklighet och opartiskhet och inte ge en missvisande bild av verkligheten. Enklare uttryckt: Man ska inte ljuga.

Trots detta har statsministern och regeringen i flera debatter här i kammaren hävdat att Region Stockholm av ideologiska skäl har stängt ned ett privat vårdbolag i ätstörningsvården.

Det här har prövats rättsligt, och tingsrätten ger Region Stockholm rätt på samtliga punkter i målet om vårdbolagets systematiska felfaktureringar och bristande vårdkvalitet.

Samtidigt har tillgängligheten i ätstörningsvården och uppfyllandet av vårdgarantin i Stockholm ökat kraftigt. Vi närmar oss 100 procent.

För 27 minuter sedan sa statsministern själv här i kammaren att företag som fuskar ska möta väldigt hårda nypor. Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsministern: Ångrar statsministern i dag att han och hans regering försvarade det nu dömda vårdbolaget?

(Applåder)

Herr talman! Jag säger god morgon till alla som följer debatten från läktaren eller framför webb-tv.

I dag debatterar vi justitieutskottets betänkande Ett utvidgat straffansvar för försök, förberedelse och stämpling till brott. Det är ett betänkande som ett enigt utskott har ställt sig bakom.

Under fyra års tid har regeringens fokus i kriminalpolitiken varit att skärpa straffen. Den omläggning av kriminalpolitiken som påbörjades under Sledda regeringar var nödvändig för att möta en förändrad brottslighet, och vi ser ljuspunkter. Januari var den första månaden på många år då Sverige inte upplevde en dödsskjutning i gängmiljö, vilket är oerhört positivt.

Att dödsskjutningarna viker nedåt innebär dock inte att vi har vunnit kampen mot den organiserade brottsligheten och den grova kriminaliteten. Läget är fortfarande mycket allvarligt. I måndags fick en ung person i min tidigare hemstad Eskilstuna sätta livet till i en dödsskjutning. Fyra unga män, samtliga under 18 och två under 14, är misstänkta för brottet. 2025 var ett hemskt år när det gäller antal sprängningar och bränder. När skjutningarna viker nedåt förändras metoderna för att skrämma, hota, skada och påverka.

Vi vet att den organiserade brottsligheten står redo att utnyttja varje svaghet och möjlighet som samhället tillåter. Den kriminella ekonomin har visat sig vara ännu mer omfattande än vi tidigare sett. I en nyligen släppt rapport pekar man på att den kriminella ekonomin omsätter hisnande 350 miljarder, med brottsvinster på 185 miljarder kronor. Vi behöver uppdatera lagstiftningen där det krävs, fortsätta bygga ut polisen och se över vilka verktyg som är effektiva.

När brottsligheten blir alltmer organiserad behöver kriminalpolitiken vara träffsäker och rättssäker. I dag kommer vi att fatta ett beslut som innebär att vi täpper igen ett antal brister i lagstiftningen, och det innebär bland annat att straffansvaret för försök, förberedelse och stämpling till brott utvidgas. Det här är viktigt. I takt med att tekniken och brottsuppläggen utvecklas – och i takt med att en större del av brottsligheten sker i organiserad form online, på digitala plattformar och i chattar – måste lagstiftningen hänga med.

De beslut och förändringar vi kommer att fatta beslut om här i dag kommer att ge polisen och andra myndigheter som bekämpar grova brott bättre möjligheter att agera och avstyra allvarlig brottslighet redan innan den begås. Det handlar bland annat om att polisen och andra myndigheter ska kunna byta ut narkotika eller vapen mot ofarliga substanser eller attrapper. På grund av en tolkning av lagen har vapen och narkotika inte bytts ut i samma omfattning som tidigare, och arbetsmetoderna har förändrats till det sämre. Med lagändringen förtydligas möjligheten för polisen och andra myndigheter att ingripa och avstyra grov brottslighet tidigare.

Det kommer också att förenkla ingripande på digitala plattformar för att förhindra att någon åtar sig att utföra ett allvarligt brott. De senaste åren har vi sett hur kriminella nätverk annonserar och rekryterar online. Brottsligheten organiseras i chattar, och vi ser hur rekryterare lyckas involvera allt yngre barn i grövre brottslighet. Det är angeläget att de som organiserar brotten nu kan ställas under skärpt straffansvar.

Det handlar också om att utvidga straffansvaret för förberedelse och stämpling till brott så att fler gärningar blir kriminaliserade redan på planeringsstadiet. När brottsligheten i allt större utsträckning sker i organiserad form och i nätverk är det rimligt att även förberedelser som antas vara en del av större brottslighet och brottsplanering, exempelvis kartläggning och insamling av information som är viktig för att brottet ska kunna genomföras, är straffbara.

Herr talman! Ett enigt utskott står bakom dagens förslag till beslut, men med det sagt behöver vi ändå en helhetssyn i kriminalpolitiken. Regeringens och SD:s stora misslyckande under den här mandatperioden är att rekryteringen till gängen tillåts fortsätta. Vi har bevittnat en helt oacceptabel utveckling där allt fler barn och unga dras in i grov brottslighet. Sedan 2022 har antalet barn och unga under 15 år som är involverade i mordärenden ökat med hisnande 500 procent.

I veckan kunde vi också ta del av nyheter om fler oseriösa företag med kriminella i bolagsledningen som verkar över hela landet och skulle jobba med att hjälpa barn och unga ur kriminalitet. Man har sålt tjänster som avhopparverksamhet, boendestöd och andra insatser som skulle hjälpa de mest sårbara och kunnat fortsätta verka på en välfärdsmarknad.

SD och regeringen har dessutom ägnat snart fyra år åt att öka klyftorna i Sverige. Fattigdomen är dubblerad. Barnfattigdomen växer. Arbetslösheten slår stenhårt. Över 100 000 fler människor saknar jobb, och en fjärdedel av landets ungdomar befinner sig i arbetslöshet. Utöver det bör nämnas att man för en ekonomisk politik som skuldsatt folket men tvingat skolor och socialtjänst till stora besparingar.

Man måste ju ställa sig frågan, herr talman, om det motverkar kriminalitet och brottslighet när samhällsgemenskapen tillåts att sakta vittra sönder. Men det är klart: Saknas en helhetssyn kanske det räcker med nya strategier och pappersprodukter.

Vi vet dock att det bästa sättet att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten, bryta rekryteringen till gängen och minska brottsligheten generellt är att investera i ett starkare samhälle och samtidigt förstärka lagstiftningen och bygga ut rättsväsendet med en kraftfullare verktygslåda. Sverige behöver en ny riktning.

(Applåder)

Herr talman! I grund och botten är vi överens om att vi behöver både och. Vi behöver bättre verktyg, fler poliser och strängare lagstiftning när det krävs för kampen mot den organiserade brottsligheten och att komma till rätta med nyrekryteringen och gängkriminaliteten.

Det är föremål för en annan debatt. Vi kan absolut diskutera huruvida det är ett verktyg från nationell nivå som har löst problemen med öppna drogscener i Stockholm. Jag skulle säga att vi är trygga med att det arbetet handlar om en bred insats. Det gäller alltifrån upprustningar och arbete för dem som bor i de mest eftersatta områdena till fler socialsekreterare, en bättre skola och att göra vägen till och från förskolan trygg och säker för dem som bor i de områdena.

Då krävs det en bredd. Det vet jag att stockholmarna förstår. Vi inser att det tillsammans med bättre verktyg och fler möjligheter för polisen att göra sitt arbete kommer att lösa ännu fler av de utmaningar som vi i grund och botten båda två förstår är stora. Det gäller särskilt i en stor stad och i Sveriges största stad Stockholm. När det kommer till att vi kommer att få möjligheter i Stockholm att kunna göra ett ännu bättre arbete och få drönare ser jag fram emot att regeringen kanske ökar tempot lite.

Jag delar uppfattningen att det tog för lång tid, har tagit för lång tid och tar för lång tid att bygga ikapp den brist på poliser som vi ser. Vi öppnade därför ett antal polisutbildningar och såg till att vi satsade mer resurser för att få fler poliser. Nu ger det effekt. Jag är glad att regeringen fortsätter det arbetet.

Men det motiverar inte att man här och nu inte är tydligare än att säga att man ska bevaka frågan om drönarna eller säga att man följer utvecklingen. Det skulle vara på sin plats om ministern och regeringen redan nu kunde peka ut det som en prioritering för Stockholm. Det gäller särskilt mot bakgrund av det vi går igenom det här året med ett valår och den ökade intensiteten på gator och torg. Vi behöver mer trygghetsarbete tillsammans.

Herr talman! Jag ska ta den uppmaningen på fullaste allvar. Men innan vi återtar debatten till drönarfrågan vill jag tacka för möjligheten att prata om även Stockholm här i kammaren. Det är ju viktigt. Här i Stockholmsregionen bor en fjärdedel av Sveriges befolkning, och vi är hårt drabbade av regeringens politik på ett sätt som är värt att lyfta.

Det som sägs i den här debatten om att trygghetsarbetet raserats den senaste mandatperioden kan man nog ha ett antal olika åsikter om. Vi vet att de öppna narkotikascenerna har minskat med tio. Vi vet att antalet utsatta och eftersatta bostadsområden minskar. Vi vet att investeringarna i och runt Stockholm och i våra mest eftersatta stadsdelar – i fler socialsekreterare, fler punktmarkeringar av barn och unga på glid, bättre skolverksamhet, skolfrukost, fritidsklubbsverksamhet, jobb för unga och möjligheter för alla att leva ett gott liv i Stockholm – ger faktiska resultat. Det går åt rätt håll.

Vi sträcker gärna ut handen. Vi ser också att det behövs fler poliser, skärpta straff och möjlighet för polisen att göra sitt arbete ännu effektivare. I Stadshusets budget finns det resurser avsatta för att bygga drönarstationer på tak runt om i staden. Något som är otroligt glädjande är att vi oavsett majoritet har ett bra samarbete med polisen lokalt för att öka tryggheten runt om i Stockholm.

Den här frågan har lyfts inte bara av stadshuspolitiker utan också av polisen. Man pekar på två problem.

Det ena är den flygkontrollzon som hör ihop med Bromma. Vi har levererat ett förslag till lösning, men vi behöver inte vara eniga om just det förslaget. Vi har hört att det går att få till provverksamhet i Norrköping – jättebra för Norrköping. Vi kanske skulle kunna få till pilotverksamhet även i Stockholm för att kunna komma igång här. Det finns resurser och vilja.

Det andra problemet, som framfördes i Mitt i bara för någon vecka sedan, är att det enligt polisen saknas resurser. Flygkontrollsfrågan kanske man kan lösa på sikt; vi skulle gärna vilja växla upp det arbetet och göra det snabbare. Men det saknas resurser. När jag nu har justitieministern på plats, som är ansvarig för polisfrågor, resursfrågor och budget, vill jag fråga: Avser regeringen att följa upp frågan för att se huruvida det handlar om resurser? Hur kan det komma sig i så fall, och vad tänker regeringen göra åt detta?