Gunilla Carlsson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Motion till riksdagen 2025/26:4202 av Mikael Damberg m.fl. (S) med anledning av skr. 2025/26:130 Redovisning av AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2025 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör genomföras en genomlysning av de totala kostnaderna för omorganisationen av AP-fonderna och tillkännager detta för regeringen. Motivering I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av de allmänna pensionsfondernas (AP-fondernas) verksamhet t.o.m. 2025. I samband med omorganisationen av AP-fonderna avvecklades Första AP-fonden, och dess tillgångar fördes över till andra fonder inom buffertfondsystemet. Syftet med reformen var att effektivisera kapitalförvaltningen och sänka kostnaderna i pensionssystemet. Enligt uppgifter i medier kan dock kostnaderna för avvecklingen ha varit betydligt högre än vad som framgår av den slutliga rapport som lämnades till regeringen. I den offentliga slutrapporten uppges kostnaderna för omorganisationen till omkring 243 miljoner kronor. Samtidigt visar interna uppgifter från Första AP-fonden att avveck­lingen av vissa derivatpositioner kan ha inneburit en negativ resultatpåverkan på nära 2 miljarder kronor i utebliven avkastning. Derivatposterna avyttrades därför att de andra fonder som tillgångarna överfördes till inte hanterar handel med derivat och därmed är direkt avhängiga beslutet om avveckling. Trots att uppgifter om dessa förluster enligt uppgift fanns i underlag till utredningen ska de inte ha redovisats i den slutliga rapport som överlämnades till regeringen. I rapporten anges i stället endast en allmän formulering om en negativ resultatpåverkan utan någon närmare kvantifiering. Om dessa uppgifter stämmer väcker det frågor om regeringens beslutsunderlag och om den fullständiga kostnadsbilden av reformen har redovisats på ett korrekt och transparent sätt. Det är allvarligt. Vi vill därför att regeringen genomlyser alla kostnader för omorganisationen så att dessa redovisas korrekt och transparent. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Mikael Damberg (S) Gunilla Carlsson (S) Ingela Nylund Watz (S) Joakim Sandell (S) Eva Lindh (S) Peder Björk (S) Jim Svensk Larm (S)

Motion till riksdagen 2025/26:4185 av Mikael Damberg m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:255 Stickprovsinsamling av uppgifter om hushållens skulder Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens proposition. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att studera förutsättningarna för att införa ett krav på att hushållens skulder och tillgångar ska omfattas av statistikinsamlingen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Möjligheten för hushåll att ta krediter för konsumtion och bostadsköp är viktig både för enskilda individer och för den ekonomiska utvecklingen. Samtidigt kan hög skuld­sättning skapa sårbarhet för den enskilda individen, för det finansiella systemet och för samhällsekonomin i stort. Hushållens skuldsättning på aggregerad nivå har ökat trend­mässigt under lång tid. Cirka 80 procent av krediterna är bostadskrediter, men även konsumtionskrediterna har ökat. Det finns ett stort värde för stora delar av den ekonomiska politiken, inte minst penningpolitiken, i att det finns god statistik över hushållens skulder. Regeringen vill lösa detta genom att Statistiska centralbyråns (SCB) mikrosimuleringsmodell fördel­ningsanalytiskt statistiksystem för inkomster och transfereringar (Fasit) ska utökas med uppgifter om hushållssektorns skulder och skuldbetalningar. Vi socialdemokrater anser att det är otillräckligt. Regeringen menar att all uppgiftsinsamling är integritetskränkande och att statistiken därför ska inskränkas till det absolut nödvändiga. Det är en uppfattning som vi delar – däremot är vi oense med regeringen om vad som faktiskt är nödvändig information för att uppnå de syften som avses. Vi konstaterar att Konjunkturinstitutet, Riksbanken, Riksdagsförvaltningen, Riksgäldskontoret, SCB och Uppsala universitet efterfrågar data även över hushållens tillgångar. Ett minimikrav är att Riksbanken också får tillgång till de insamlade data som finns i Fasit. Det har de inte i dag och det har de också uttryckt i sitt remissvar. Därmed stärker förslagen i propositionen inte Riksbankens beslutsunderlag inför penningpolitiska beslut. Det är en brist som omedelbart borde åtgärdas. Mikael Damberg (S) Gunilla Carlsson (S) Ingela Nylund Watz (S) Joakim Sandell (S) Eva Lindh (S) Peder Björk (S) Patrik Lundqvist (S)

Regeringen beslutade vid sitt sammanträde torsdagen den 5 mars om kommittédirektiv 2026:13 kring inrättandet av en ny myndighet för miljöprövning. I direktivet anges att myndigheten ska lokaliseras till Stockholm. Frågan om lokalisering har varit föremål för diskussion tidigare i processen. I betänkandet En ny samordnad miljöbedömnings- och tillståndsprövningsprocess (SOU 2024:98) lyftes olika perspektiv på hur prövningsprocesserna kan organiseras, och remissvar talade om lokaliseringen. I november redogjorde Länsstyrelsen i Västra Götaland för argumenten för en västsvensk lokalisering för västsvenska riksdagsledamöter. Även näringslivet, genom Västsvenska Handelskammaren, har framfört synpunkter om fördelarna med att förlägga en sådan myndighet i Västsverige, inte minst med hänvisning till regionens stora industribas och den omfattande tillståndsprövning som följer av den gröna industriella omställningen. Samtidigt har det, enligt uppgifter från Regeringskansliet till Handelskammaren, som frågat efter bakgrunden till beslutet, inte redovisats något särskilt underlag som förklarar varför just Stockholm bedömts som den mest lämpliga lokaliseringen. Regeringen har naturligtvis att fatta beslut i lokaliseringsfrågor, men för att skapa transparens kring vilka överväganden som görs – och för att andra regioner och städer ska kunna förstå vilka faktorer som väger tyngst vid statliga lokaliseringsbeslut i framtiden – finns det skäl för regeringen att redovisa grunderna för ställningstagandet. Mot denna bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz: Hur resonerade ministern och regeringen när den beslutade att den nya myndigheten för miljöprövning ska lokaliseras till Stockholm, och vilka sakliga överväganden och dokument låg bakom att Stockholm bedömdes vara en mer lämplig placering än andra alternativ?

Motion till riksdagen 2025/26:4082 av Mikael Damberg m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:236 Extra ändringsbudget för 2026 – Sänkt skatt på drivmedel samt el- och gasprisstöd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen i enlighet med vad som anförs i motionen om behovet av ett elstöd som tillgodoser krav på träffsäkerhet och fördelning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen i enlighet med vad som anförs i motionen om behovet av flexiblare användning av de s.k. flaskhalsintäkterna och tillkännager detta för regeringen. Motivering Elräkningarna har den här vintern för många hushåll inneburit en tung belastning. Socialdemokraterna har sedan flera månader krävt att de medel som finns avsatta för elstöd i årets budget ska aktiveras. Villkoren för stödet som presenterades i budgeten medförde dock en betydande risk för att stödet aldrig skulle komma att aktiveras, vilket vi och många med oss påpekade redan i höstas. Regeringen har nu övergett den modellen och föreslår nu att avsatta medel, 1 miljard kronor, ska betalas ut, dessutom förstärkta med 2,4 miljarder, vilket vi tycker är bra. Samtidigt uppges att de som bor i bostads- eller hyresföreningar med gemensam el – siffran 800 000 hushåll har nämnts – kommer att bli utan stöd eftersom det endast ska betalas ut till fysiska personer som har ett elnätsavtal. Bland annat till följd av detta är vi tveksamma till även den nya utformningen av stödet, vad avser både träffsäkerhet och fördelningseffekter. Regeringens hantering av elstöden 2022 och 2023 lämnade mycket övrigt att önska. Vissa hushåll fick t.ex. orimligt mycket stöd, och hushåll som valt att låsa sina elpriser kom ändå i fråga för stöd. De löften som ställts ut om stöd hösten 2022 kunde inte infrias och företag och hushåll i norra Sverige fick vänta orimligt länge på sina utbetalningar. Socialdemokraterna har därför i flera år krävt att regeringen ska ta fram en väl utformad modell för elstöd som beaktar träffsäkerhet och fördelningseffekter. Även finansiering av eventuella stöd är en fråga som vi lyft, mot bakgrund av att det undantag i EU:s regelverk som Sverige haft som möjliggjorde finansiering av elstöd inte finns kvar efter det att regelverket omförhandlades, under svenskt ordförandeskap, hösten 2023. Vi menar att regeringen borde bevaka och underlätta en flexiblare användning av svenska flaskhalsintäkter i EU, bl.a. med tanke på de betydande belopp det rör sig om – tiotals miljarder på konto hos Riksgäldskontoret – som ju ytterst härrör från svenska elkunder. Eftersom Sverige infört elprisområden, enligt EU:s förväntningar och till skillnad mot vissa andra länder med liknande behov av sådana, är flaskhalsintäkterna i Sverige av ovanligt stor omfattning. Den vinter vi genomlevt utmärker sig i att elpriserna tidvis varit höga i hela landet, även i norr, samtidigt som förbrukningen varit ovanligt hög för hushåll med elvärme till följd av långvarig och stark kyla. De för stödet nu aktuella månaderna låg priset per kWh över eller nära en krona i hela landet. För vissa hushåll med hög förbrukning och låga inkomster har elräkningarna därmed kommit att innebära en stor påfrestning, medan så inte varit fallet för hushåll som valt att låsa sina elpriser och/eller inte haft så hög elanvändning under de aktuella månaderna. Modellen innebär att hushåll i södra Sverige får dubbelt så högt stöd per kWh som hushåll i norra Sverige. Det kan förefalla rimligt med tanke på hur elpriserna utvecklats över en längre period än de nu aktuella stödmånaderna, då priserna i södra Sverige vanligtvis ligger på höga nivåer jämfört med priserna i norr, men stödnivåerna är svåra att bedöma. Avsaknaden av en gedigen konsekvensanalys gör det svårt att bedöma hur välavvägt stödet är i förhållande till hushållens elpriser, elområde, elavtal, konsumtion och inkomster. Socialdemokraterna anser därför att stödet behöver följas upp. Mycket talar för att behovet av en välutformad stödmodell kvarstår, med tanke på kommande vintrar med återkommande risk för tidvis höga elpriser och extremväder med stark kyla, kanske under långa perioder, och det i stora delar av landet. Mikael Damberg (S) Gunilla Carlsson (S) Ingela Nylund Watz (S) Joakim Sandell (S) Eva Lindh (S) Peder Björk (S) Patrik Lundqvist (S)

Motion till riksdagen 2025/26:4014 av Mikael Damberg m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:177 Förenklad leverantörskontroll vid upphandling Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kontrollen ska omfatta samtliga uppgifter som skulle kunna leda till uteslutning enligt de obligatoriska och frivilliga uteslutningsgrunderna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur man kan komplettera den föreslagna lagtexten i den del den avser ”missförhållanden i övrigt i fråga om en sökandes verksamhet” med en personkrets och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga om även Arbetsmiljöverket ska vara en av de myndigheter som uppgifter ska hämtas in från vid en leverantörskontroll och tillkännager detta för regeringen. Motivering De senaste åren har det blivit alltmer tydligt att samhället förlorat den demokratiska kontrollen över välfärden. Oseriösa aktörer och vinstdrivande koncerner har kunnat flytta fram sina positioner med vinstjakt och ökade klyftor i välfärden som följd. Vi ser att oseriösa, och ibland rent kriminella, företag etablerar sig inom ramen för våra valfrihetssystem och på marknader för offentlig upphandling. Det är därför välkommet att regeringen nu föreslår att det inrättas ett system för samordnad registerkontroll som ska tillämpas vid upphandling och användning av valfrihetssystem. Förslaget innebär ett viktigt steg för att bli av med oseriösa aktörer på marknaden för offentlig upphandling och inom valfrihetssystemen. Ett sådant register gör att upphandlande myndigheter och enheter får bättre kontroll på de företag som lämnar in anbud. Redan under 2022 tillsatte den socialdemokratiska regeringen utredningen Effektiv och tillförlitlig kontroll av leverantörer vid tilldelning av offentliga kontrakt. I augusti 2023 presenterade utredningen ett förslag om att låta Bolagsverket ansvara för en funktion som möjliggör samordnade registerkontroller. Vi socialdemokrater ansåg redan då att utredningens förslag inte var tillräckligt långtgående eftersom kontrollen inte omfattar samtliga uppgifter som skulle kunna leda till uteslutning enligt de obligatoriska och frivilliga uteslutningsgrunderna. Regeringens proposition är därmed inte heller tillräckligt långtgående i denna del. Att Bolagsverket ges ända fram till 2028 att upprätta registret innebär också att arbetet går långsammare än vad vi önskar. Vi anser att kontrollen ska omfatta samtliga uppgifter som skulle kunna leda till uteslutning enligt de obligatoriska och frivilliga uteslutningsgrunderna. Vi anser vidare att man bör överväga om även Arbetsmiljöverket ska vara en av de myndigheter som uppgifter ska inhämtas från. Det är också välkommet att bestämmelserna om uteslutning av leverantörer i lagen om offentlig upphandling (LOU) i huvudsak även ska gälla vid uteslutning av sökande i lagen om valfrihetssystem (LOV). Även i dessa delar menar vi att regeringen borde ha gått längre. Socialdemokraterna menar att man måste angripa problemen med LOV mer övergripande och ersätta denna med en behovsstyrd etableringsrätt. I väntan på detta kan man dock gå vidare och förbättra förslagen i propositionen. Flera av remissinstanserna vill att den personkrets som ska kontrolleras, när det gäller uteslutningsgrunden brott, ska utvidgas så att den täcker alla som kan agera företrädare för bolaget. Vi anser att den föreslagna texten kring ”missförhållanden i övrigt i fråga om en sökandes verksamhet” ska kopplas till en personkrets. I direktiven till den utredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte fanns ett uppdrag att utreda en begränsning av antalet underentreprenörsled. Utredningen finner att ett sådant förbud inte är förenligt med EU-rätten. Det bygger dock på en tolkning av upphandlingsdirektivet som har ifrågasatts och inte prövats. Vi bedömer att det vore möjligt att utforma en sådan begränsning på ett sätt som skulle vara förenligt med EU-rätten och vill därför att regeringen återkommer med en utredning av hur det ska gå till. Mikael Damberg (S) Gunilla Carlsson (S) Joakim Sandell (S) Ingela Nylund Watz (S) Eva Lindh (S) Peder Björk (S) Patrik Lundqvist (S)

Motion till riksdagen 2025/26:4013 av Mikael Damberg m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:199 Åtgärder för att stärka kontanternas funktionssätt Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda behovet av att utöka rätten att betala med kontanter till att också omfatta vissa tjänster av offentlig­rättslig karaktär från myndigheter eller de privata aktörer som utövar myndighet (t.ex. vårdrelaterade tjänster) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om en lämplig tillsynsmekanism för hur den nya lagen i fråga om livsmedelsbutiker och apotek följs och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att utreda utökade möjligheter att betala räkningar kontant och krav på att ta emot utbetalningsavier och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att införa en beloppsgräns för kontanta betalningar i syfte att motverka penningtvätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att utreda statens respektive de privata aktörernas ansvar för att upprätthålla en robust transportinfrastruktur för kontanterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att regeringen initierar ett arbete för att utveckla lösningar för digital inkludering på betalningsmarknaden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Kontanternas ställning på betalmarknaden har diskuterats under lång tid och i flera statliga utredningar (senast promemorian Kontantutredningen [Fi2024/00068]). Kontanter utgör ett lagligt betalningsmedel men utvecklingen med minskad kontantanvändning har gått mycket snabbt i Sverige och i dag görs endast 7 procent av betalningarna med kontanter. Denna utveckling är unik internationellt sett, där trenden i många länder visserligen är likartad som den svenska, men med den skillnaden att de kontanta betalningarna fort­farande utgör lejonparten av betalningarna och att utvecklingen går betydligt långsammare än vad som skett i Sverige. Ett väl fungerande och säkert betalningssystem kräver flera möjligheter att betala. Det är särskilt viktigt i händelse av kriser och höjd beredskap och i det sammanhanget fyller kontanterna en viktig funktion. Men kontanterna spelar också en viktig roll ur ett individperspektiv. De digitala betalningslösningarna fungerar bra för de allra flesta men för upp emot en miljon människor fungerar de inte alls, vilket innebär att de lever i ett digitalt utanförskap som innebär vardagliga svårigheter och skapar beroende av anhöriga eller nära för att sköta ekonomiska transaktioner. Det gäller främst äldre och personer med vissa funktionsnedsättningar. Enligt de senaste undersökningarna vill ca 80 procent av svenskarna att det ska vara möjligt att betala med kontanter. Det är därför välkommet att regeringen nu presenterar en proposition för att stärka kontanternas funktionssätt. Regeringen föreslår att det införs en ny lag med skyldighet för livsmedelsbutiker och apotek med fysiska försäljningsställen som har bemannad kassa att ta emot kontanta betalningar, att konsumenter ska kunna göra kontantinsättningar i hela landet och att det ska finnas behovsanpassade tjänster och i övrigt lämpliga tjänster för växelhantering och dagskasseinsättning för företag. Vi socialdemokrater tillstyrker regeringens förslag. Den föreslagna lagstiftningen avseende livsmedelsbutiker och apotek blir dock i första hand normativ eftersom livsmedelsbutikerna redan i dag till 97 procent accepterar kontanter liksom en stor andel av apoteken. Vi menar dock att det finns behov av fler åtgärder för att stärka kontanternas funktions­sätt. Att begränsa skyldigheten att ta emot kontanter till apotek och livsmedelsbutiker är enligt vår mening en för snäv avgränsning. Regeringen avvisar helt Kontantutredningens förslag om att utöka kontantplikten till att omfatta offentligrättsliga tjänster. Vi menar dock att det finns två betydande skäl för att utreda detta vidare. Dels finns ett domslut från Högsta förvaltningsdomstolen 2015 som innebär att patienter har rätt att betala vård­avgifter kontant eftersom kontanter är ett lagligt betalningsmedel. Dels är det rimligt att staten i sin roll som utgivare av och anslagsgivare till en lång rad offentligrättsliga tjänster också bidrar till att stärka kontanternas ställning i samhället. Med den föreslagna lagstiftningen blir det i praktiken enbart en liten del av den privata sektorn som får huvudansvaret för detta. En utredning bör därför se över om, och i så fall med vilken avgränsning, vissa offentligrättsliga tjänster bör omfattas av den skyldighet som nu före­slås för livsmedelsbutiker och apotek och hur en sådan reglering kan utformas. När ny lagstiftning med krav på skyldigheter att ta emot kontanter införs är det dessutom rimligt att denna åtföljs av en lämplig tillsynsmekanism. För dem som saknar betalkonto eller lever i digitalt utanförskap måste det vara möjligt att kunna sköta privatekonomiska åtaganden som att betala räkningar och ta emot ut­betalningsavier. Sedan Kassagirot lades ned 2022 har möjligheten att betala räkningar kontant begränsats kraftigt. Enligt Riksbankens senaste betalningsrapport är det endast möjligt på 32 platser i landet, om man inte är kund i en specifik bank, att betala räkningar kontant. Regeringen bör därför utreda förutsättningarna för hur denna möjlighet kan utökas. Kontanthantering är dock inte oproblematiskt. Rån och andra tillgreppsbrott har visserligen minskat i takt med den minskade användningen av kontanter men fort­farande är det kontanter som oftast används vid olagliga transaktioner eftersom digitala transaktioner alltid lämnar spår. Det är ett sätt för kriminella att tvätta pengar. Det bör därför införas en beloppsgräns för kontanta betalningar. Riksbanken och Betalningsrådet har framfört att det finns risker med att, som i dag, förlita sig på en aktör för kontantförsörjningen till bankomater och handel. Tekniska problem eller oförutsedda händelser kan inträffa som stoppar flödet av kontanter i sam­hället. Särskilt allvarligt blir detta förhållande vid kriser och höjd beredskap då en sårbar infrastruktur för transporter av kontanter hotar den nationella säkerheten. Eftersom kontant­marknaden är privatiserad och bankerna har det huvudsakliga ansvaret för att kunderna ska kunna sätta in och ta ut kontanter finns det skäl som talar för behovet av att utreda ansvarsfördelningen mellan staten och privata aktörer för att upprätthålla en robust trans­portinfrastruktur för kontanterna såväl under normala förhållanden som under kriser. Samtidigt som åtgärder vidtas för att stärka kontanternas funktionssätt måste sam­hället också sträva efter att fler ska kunna vara inkluderade även på den digitala betal­marknaden. Regeringen bör initiera ett utvecklingsarbete i syfte att hitta lösningar för digital inkludering på betalningsmarknaden. Mikael Damberg (S) Gunilla Carlsson (S) Joakim Sandell (S) Ingela Nylund Watz (S) Eva Lindh (S) Peder Björk (S) Patrik Lundqvist (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3911 av Mikael Damberg m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:119 Utveckling av makrotillsynsområdet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör åter­komma med en utvärdering av förändringen av bolånereglerna för att säkerställa att de genomförda åtgärderna leder till att fler har möjlighet att komma in på bostads­marknaden och inte enbart leder till högre priser, högre skuldsättning och ökade ränteinbetalningar, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärderingen även bör se över andra förändringar som föreslås i propositionen, för att uppmuntra till en sund amorteringskultur och säkerställa en god finansiell stabilitet, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Bostaden är en social rättighet och en grundläggande förutsättning för trygghet, hälsa och ett fungerande vardagsliv. För individen skapar ett stabilt boende möjligheter till arbete, studier och sociala relationer. För samhället är bostaden en central del i att bygga samman­hållning, minska segregation och främja jämlikhet. Utan en trygg bostad urholkas grunden för både individuell och samhällelig utveckling. Många har det i dag svårt att komma in på bostadsmarknaden. Därför är åtgärder för att sänka trösklarna in på bostadsmarknaden välkomna. Socialdemokraterna välkomnar lättnader i amorteringskraven Socialdemokraterna är i grunden positiva till de förenklingar i bolånereglerna som nu genomförs. Om trösklarna in på den ägda bostadsmarknaden kan sänkas på ett ansvars­fullt sätt kan det hjälpa fler människor att ta steget till ett eget hem. Det ligger väl i linje med vår socialdemokratiska ambition att på nytt få fart på en modern egnahemsrörelse, där vanliga löntagare kan äga sitt boende utan att vara beroende av stora arv eller extrem skuldsättning. Samtidigt finns det risker med lättade makrotillsynsåtgärder. Dessa måste regeringen ta i beaktande. När det byggs för få bostäder riskerar kreditlättnader att leda till högre priser, ökad skuldsättning och ökade vinster för bankerna, i stället för sänkta trösklar in på bostadsmarknaden. Utredningen pekar på att priserna kan öka med något mer än 5 procent. Det hjälper inte den som står utan bostad. Det är viktigt att de genomförda åtgärderna faktiskt leder till att fler har möjlighet att komma in på bostadsmarknaden och inte enbart till högre priser, högre skuldsättning och ökade ränteinbetalningar. Därför vill vi att regeringen återkommer med en utvärdering av förändringarna av bolånereglerna med fokus på dessa frågor. I regeringens proposition finns även en rad andra förändringar, bl.a. kopplat till att ansvar för bolånereglerna flyttas från Finansinspektionen och att delar av makrotillsynen flyttas till Riksbanken. I regeringens förslag saknas det förslag om skuldkvot som presenterades i utredningen om reglering av hushållens skulder. Det är viktigt att vi fort­satt har ett system som uppmuntrar till en sund amorteringskultur och bibehåller en god finansiell stabilitet, inte minst mot bakgrund av svenska hushålls höga skuldsättningsnivå. Ovannämnda utvärdering bör därför även innefatta hur dessa förändringar påverkar finansiell stabilitet och amorteringskultur. Sverigedemokraterna och regeringen har stoppat bostadsbyggandet Det går inte att diskutera bolån utan att samtidigt tala om byggandet. Under tre år med den SD-styrda regeringen har vårt land gått från ett tidigare rekordhögt bostadsbyggande till en tvärnit i nyproduktionen av bostäder. Det är något som, utöver uppenbara problem för bostadssökande, kommer att få en starkt negativ påverkan på jobb och tillväxt eftersom bostadsbyggandet är en viktig tillväxtmotor. Den byggkris vi nu så tydligt ser begränsar därför inte bara människors livsval, den hotar också jobb och tillväxt. Stockholms Handelskammares rapport ”Notan för byggkrisen” lyfter fram att vi riskerar ett aggregerat produktionsbortfall på hisnande 1 000 miljarder kronor för den svenska ekonomin fram till 2030. Sverige blir fattigare. Vi socialdemokrater har lagt fram en annan väg. I vår bostadspolitiska motion pekar vi ut flera konkreta åtgärder för att få fart på byggandet igen. Staten måste ta ett större ansvar när marknaden inte klarar det själv. Därför föreslår vi en statlig byggstimulans och statliga byggkrediter som kan minska riskerna i nyproduktion och göra det möjligt att bygga även i tuffare tider, särskilt hyresrätter med rimliga boendekostnader. Det är viktigt inte minst för alla unga som i dagsläget har svårt att få en första bostad. Vi vill också ta ett tydligare nationellt grepp om bostadsförsörjningen. En ny samlad bostadsförsörjningslag och en nationell handlingsplan ska se till att byggandet håller jämn takt över tid, i stället för att rasa i varje lågkonjunktur. Kommunerna måste få bättre verktyg. De ska kunna ta ansvar för bostadsförsörjningen i praktiken, styra upplåtelseformer i detaljplan och se till att det byggs bostäder som vanligt folk faktiskt har råd att bo i. Bostadspolitik handlar i grunden om frihet, trygghet och jämlikhet. Om möjligheten att forma sitt liv. Om att samhället inte ska stänga dörrar för människor beroende på var de är födda eller hur tjock plånboken är. Förändrade bolåneregler kan vara en del av lösningen. Men utan en aktiv politik för att bygga fler bostäder är de inte svaret på bostadskrisen. Därför behövs mer än justeringar i regelverken. Det behövs politisk vilja, ansvarstagande och en bostads­politik som sätter människors behov före marknadens kortsiktiga logik. Mikael Damberg (S) Gunilla Carlsson (S) Joakim Sandell (S) Ingela Nylund Watz (S) Eva Lindh (S) Peder Björk (S) Patrik Lundqvist (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3896 av Mikael Damberg m.fl. (S) med anledning av skr. 2025/26:89 Riksrevisionens rapport om arbetsrättsliga villkor i offentlig upphandling Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska vara tydliga i regleringsbrev till fler upphandlande myndigheter om att man ska säkerställa skäliga arbetsrättsliga villkor i offentligt upphandlade verksamheter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska arbeta för att upphandlande myndigheter får nödvändigt stöd i fråga om arbetsrättsliga villkor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska säkerställa att arbetet med arbetsrättsliga villkor följs upp i högre utsträckning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Politiken har ett särskilt ansvar för att säkerställa att verksamhet som finansieras av skattemedel aktivt bidrar till att uppnå samhällspolitiska mål. Den offentliga upp­handlingen i Sverige omsluter årligen ca 900 miljarder kronor, vilket innebär att offentliga upphandlande aktörer har ett avgörande ansvar för att lagstiftningen om arbetsrättsliga villkor efterlevs. Den socialdemokratiska regeringen genomförde 2017 förändringar i upphandlings­lagen som får de ca 3 800 upphandlande myndigheterna att ställa och följa upp krav kopplat till arbetsrättsliga villkor. Det var ett viktigt första steg för att garantera att offentlig upphandling bidrar till bra arbetsförhållanden. Samtidigt kan vi se att det finns mycket kvar att önska när det gäller arbetsrättsliga villkor och krav i offentlig upp­handling, vilket Riksrevisionens granskning belyser. Riksrevisionens granskning Riksrevisionens granskning visar att arbetet med att ställa arbetsrättsliga krav i offentliga upphandlingar inte fungerar effektivt. Den lagändring som genomfördes 2017 har inte fått genomslag i praktiken och mer måste göras från politiken för att garantera skäliga arbetsförhållanden. Riksrevisionen konstaterar i sin skrivelse att statliga myndigheter inte säkerställer att offentliga upphandlingar ställer nödvändiga krav på skäliga arbetsvillkor. Endast en tredjedel av de upphandlingar Riksrevisionen granskat innehåller sådana krav. Vidare skriver Riksrevisionen att myndigheter ofta gör tvivelaktiga tolkningar av lagstiftningen och använder allmänna skrivningar i stället för att specificera villkor. Riksrevisionen skriver också om att myndigheterna behöver mer stöd för att följa lagstiftningen och lyfter Upphandlingsmyndighetens roll för att stötta myndigheterna. Vidare konstaterar Riksrevisionen att uppföljningen av upphandlingarna brister, både från myndigheternas sida och i att regeringen inte krävt återrapportering sedan 2018. Mer arbete behövs För oss socialdemokrater är det självklart: det ska vara bra arbetsvillkor på svenska arbetsplatser och offentlig upphandling ska bidra till det. Vi vill att villkor enligt kollektivavtal ska gälla i offentlig upphandling och vi vill förändra EU-rätten så att krav på kollektivavtal kan ställas i offentlig upphandling. För att göra det svårare att fuska vill vi öka tillsynen av riskbranscher och förstärka det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet. Företag som fuskar ska kunna svartlistas. Mot bakgrund av Riksrevisionens granskning måste regeringen agera och lösa de frågor som i dag inte fungerar. För att komma åt det faktum att alltför få upphandlande myndigheter i dag ställer arbetsrättsliga krav måste regeringen vara tydliga i reglerings­breven till myndigheter som bedriver omfattande offentlig upphandling att man ska säkerställa skäliga arbetsvillkor för anställda i offentligt upphandlade verksamheter. Regeringen måste också arbeta för att upphandlande myndigheter får nödvändigt stöd rörande arbetsrättsliga villkor. Vidare måste regeringen säkerställa att arbetet med arbetsrättsliga villkor följs upp i högre utsträckning, både på myndighetsnivå och av regeringen. Mikael Damberg (S) Gunilla Carlsson (S) Joakim Sandell (S) Ingela Nylund Watz (S) Eva Lindh (S) Peder Björk (S) Patrik Lundqvist (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3876 av Mikael Damberg m.fl. (S) med anledning av skr. 2025/26:83 Riksrevisionens rapport om statens arbete med Agenda 2030 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en plan för hur den ska skärpa sitt arbete med Agenda 2030-målen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling utgör en gemensam handlings­plan för att utrota fattigdom och hunger, bekämpa ojämlikhet, främja jämställdhet, värna mänskliga rättigheter och skydda planetens naturresurser. Genom de 17 målen och deras delmål har världens länder enats om en väg framåt för hållbar utveckling. Agendan om­fattar den ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionen av hållbarhet. Sverige har länge haft en framträdande roll i arbetet för hållbar utveckling, både nationellt och internationellt. Denna position riskerar nu att gå förlorad. Den nuvarande regeringen har steg för steg monterat ned de strukturer som tidigare byggts upp för att säkerställa måluppfyllelsen. Regeringen har lagt ned Agenda 2030-kansliet. Myndig­heterna måste inte längre rapportera sitt arbete med Agenda 2030 och budgeten för upp­följningen har minskats, vilket kommer att påverka Sveriges möjligheter att nå målen. Det har varit en kontinuerlig neddragning under lång tid och nu finns i praktiken inget nationellt Agenda 2030-arbete kvar. Regeringen brister i sitt arbete med Agenda 2030 Regeringens kapitulation när det gäller utvecklingspolitiken berör alla de 17 Agenda 2030-målen. Ett av dessa områden är miljö- och klimatområdet, där regeringen fullkomligt har misslyckats med att bedriva en effektiv och träffsäker politik. Under 2024 ökade klimat­utsläppen med hela 7 procent, vilket är näst mest i hela EU, mest med undantag för Rumänien. Det motsvarar den största utsläppsökningen på 15 år. Dessutom visar reger­ingens egen budgetproposition för 2026 att Sverige nu ser ut att missa alla klimatmål, såväl i EU som nationellt. Det riskerar att leda till dyra böter och försämra Sveriges trovärdighet internationellt. Regeringen skjuter klimatpolitiken framför sig genom att i ett sent skede tillsätta den så kallade Styrmedelsutredningen (dir. 2024:98), som först 2026 ska presentera sina förslag. Men med nuvarande tempo riskerar hela mandatperioden att gå förlorad. Det innebär en skuld av utsläpp som blir dyrare att betala i framtiden. Vi socialdemokrater har lagt många förslag för en mer ambitiös och effektiv klimatpolitik. Vi vill här särskilt understryka betydelsen av att Sverige och EU lever upp till Parisavtalet. Näst efter klimatförändringarna är hoten mot den biologiska mångfalden ett av våra mest utmanande problem. Vår miljö och natur står under hård press, inte minst genom klimatförändringar, övergödning, överfiske, gifter och nedskräpning. Därför måste vi skydda den biologiska mångfalden och se till att fler ska kunna både bruka och njuta av naturen. För att lyckas med detta är det bl.a. avgörande med en tillräcklig naturvård. Men under den här mandatperioden har naturvården brustit. Regeringen har genomfört kraftiga nedskärningar i naturvården, vilket försämrat möjligheterna att såväl skydda våra naturområden, arter och ekosystem som att främja friluftsliv och skapa nya jobb­tillfällen. Vi socialdemokrater vill tvärtom öka finansieringen till skötsel av natur­reservat och nationalparker, underhåll av vandringsleder, verksamhet vid naturrum samt lokala och kommunala naturvårdsprojekt. I samband med förra årets skrivelse 2024/25:66 Sveriges genomförande av Agenda 2030 går vi igenom regeringens bristande hantering på de olika områdena inom Agenda 2030. Vi hänvisar till vår följdmotion 2024/25:3300 för en djupgående bedömning. Regeringens arbete med Agenda 2030-målen är otillräckligt och vi kräver att regeringen återkommer med en plan för hur de ska stärka sitt arbete. Mikael Damberg (S) Gunilla Carlsson (S) Joakim Sandell (S) Ingela Nylund Watz (S) Eva Lindh (S) Peder Björk (S) Patrik Lundqvist (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3875 av Mikael Damberg m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:86 Nya regler för att underlätta noteringar av värdepapper Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra en utvärdering av effekterna av det nya systemet för att säkerställa att propositionens förslag inte leder till negativa effekter för konsumenter eller till en högre grad av brottslighet och bedrägerier och tillkännager detta för regeringen. Motivering Investeringsbedrägerier blir allt vanligare och varje år luras tusentals svenskar in i bedrägerier kopplat till investeringar. I en rapport om den kriminella ekonomin upp­skattade polisen att investeringsbedrägerier var den bedrägeriform som under 2023 genererade störst brottsvinster – över 2 miljarder kronor. Samtidigt blir den kriminella ekonomin och gängkriminaliteten alltmer integrerad. Genom penningtvätt och ekobrott drar organiserad brottslighet in miljarder som finansierar våld och skjutningar. Den här finansieringen måste vi strypa. I propositionen Nya regler för att underlätta notering av värdepapper föreslår regeringen att tröskelvärdet för prospektskyldighet ska höjas, ett förslag som mötts av kritik från tunga remissinstanser som Finansinspektionen, Ekobrottsmyndigheten och Konsumentverket. De pekar på risker kopplat till konsumentskydd, investeringsskydd och investeringsvilja. Ekobrottsmyndigheten lyfter även det brottsförebyggande perspektivet. Myndigheterna kommer med allvarlig kritik och det är viktiga orosområden som ringas in. För socialdemokraterna är det av yttersta vikt att genomförandet av ett sådant här lagförslag inte leder till negativa effekter för konsumenter eller till en högre grad av brottslighet och bedrägerier. Vi är oroliga att regeringen inte beaktat den kritik som inkommit från remissinstanserna. Mot bakgrund av den kritik som lyfts av Finansinspektionen, Ekobrottsmyndigheten och Konsumentverket behöver regeringen säkerställa att propositionens genomförande inte leder till de negativa effekter som myndigheterna varnar för. Vi kräver även att regeringen återkommer med en utvärdering av effekterna av det nya systemet och presenterar den för regeringen. Mikael Damberg (S) Gunilla Carlsson (S) Joakim Sandell (S) Ingela Nylund Watz (S) Eva Lindh (S) Peder Björk (S) Patrik Lundqvist (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3560 av Mikael Damberg m.fl. (S) Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen anvisar anslagen för 2026 inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt förslaget i tabell 1 i motionen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att indexera de generella statsbidragen enligt juni-KPI och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över hur andelen vinstdrivande verksamheter ska minska kraftigt och hur vinststopp kan införas i förskola, skola och sfi samt om att utveckla icke-vinstdrivande alternativ till de marknads- och valmodeller som införts inom offentlig sektor, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en bred välfärdsutredning för att ta fram konkreta förslag på hur den demokratiska kontrollen ska återtas och läckaget av resurser kan stoppas samt om att ta fram förslag på en ny lag för behovsstyrd etableringsrätt som kan ersätta lagen om valfrihetssystem och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla möjligheterna till samverkan mellan idéburna organisationer och kommuner, regioner och statliga myndigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag på en garantimodell för kommunala intäkter vid djupa konjunkturnedgångar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett kompetenscentrum för specialkompetens som kan avropas av kommunerna vid behov och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om satsningar på kompetensutveckling för att säkra kompetensförsörjningen inom välfärdsområdet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn av offentlighets- och sekretesslagen i syfte att stärka samverkan mellan statliga myndigheter och kommunerna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka offentlighetsprincipen så att den gäller likvärdigt och oinskränkt för alla verksamheter som finansieras av skattemedel, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning som ser över alla möjligheter att stoppa välfärdsbrottsligheten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning som kan föreslå åtgärder för att motverka social dumpning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av ett tillväxtpaket för snabbväxande kommuner vid nyindustrialisering med statliga krediter till kommunerna vid stora industrietableringar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett uppdaterat, mer utjämnande utjämningssystem för en mer likvärdig service och välfärd i hela landet baserat på Utjämningskommitténs förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillföra ökade resurser till kommuner i glesbygd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en socialt ansvarsfull digitalisering kräver satsningar på både digital infrastruktur och kompetens, liksom tydliga regler kring datalagring, användning och integritetsskydd, och tillkännager detta för regeringen. Motivering. Sverige var länge ett av världens starkaste välfärdsländer. Mycket av det som tidigare fungerat bra håller inte längre. Nu är den svenska välfärden utmanad. Sverigedemo­kraterna och regeringens otillräckliga statsbidrag till kommuner och regioner och oförmåga att komma med långsiktiga finansieringsbesked drabbar välfärden – skolan, vården, omsorgen och det brottsförebyggande arbetet. I ett läge där kommunsektorns verksamheter redan var hårt pressade före den ekonomiska krisen slår detta hårt. Det innebär färre kollegor på nattpasset, färre undersköterskor och sjuksköterskor inom äldreomsorgen, färre fältassistenter och socialsekreterare, större barngrupper i skolan och längre köer till operationer och till vårdcentralerna. Privatiseringar och marknadsexperiment har kostat dyrbara skattepengar. Barns utbildning har blivit en handelsvara och pengar som behövs i våra klassrum, i hem­tjänsten och på våra sjukhus tas istället ut som vinst av internationella riskkapitalister. Det är hög tid att vända utvecklingen, Sveriges ska återigen ha världens bästa välfärd och välfärden ska vara Sveriges bästa arbetsplats. En stark välfärd är vårt bästa verktyg för ökad trygghet och jämlikhet. Välfärden ska ge lika bra förskola och skola åt alla barn oavsett föräldrarnas ekonomi och sjukvård efter behov – inte efter plånbok. Den ska ge samma trygga äldreomsorg till undersköterskan och byggnadsarbetaren som till direktören. Vår välfärd ska inte vara beroende av riskkapital för att fungera och svenska folket ska kunna vara med och styra den välfärd som de betalar för med sina skatte­pengar. Vi måste stoppa vinstjakten, förbättra styrningen och ge personalen goda förutsättningar. Det är en förutsättning för vår samhällsgemenskap och för att vi ska ha ett Sverige som håller ihop, också i tuffa tider. Utmaningarna blir särskilt tydliga inom vissa områden. Bristerna inom äldreomsorgen blev uppenbara under pandemin. Pandemin är över men behoven finns kvar. Det krävs resurser och satsningar på kompetensförsörjning och ökad kvalitet för att säkerställa en god äldreomsorg. Kompetensbristen inom vård, skola och omsorg är betydande. Att hitta rätt kompetens bedöms vara en av de största utmaningarna kommuner och regioner står inför. För att klara en god välfärd krävs såväl ökade resurser som satsningar på insatser för att säkra kompetensförsörjningen. Skillnaderna mellan elevgrupper och skolor ökar och alla elever får inte samma möjligheter att klara skolan. En likvärdig skola för alla barn är grundläggande men idag ökar ojämlikheten och skillnaderna mellan elevgrupper och skolor. Sveriges marknads­skola är extrem i internationell jämförelse och har ökat segregationen. Alla barn har rätt till en utbildning som ger goda framtidsutsikter. Vi behöver ta tillbaka den demokratiska kontrollen över skolan. Jämlikheten i svensk skola måste stärkas. Sverige har världens bästa läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Samtidigt har vi en vårdkris med bristande resurser som leder till att vården blir allt mer otillgänglig och många får vänta allt längre på att få vård. Kostnadskrisen har slagit till i regionerna och sjukvården har satts på svältkur. Resurser till vården måste prioriteras framför sänkta skatter till högavlönade. Gängkriminaliteten drabbar allt fler. Det är en nationell kris som ingen regering lyckats lösa. Gängvåldet kryper ner i åldrarna, äter sig allt längre in i samhället och påverkar många i sin vardag. Därför krävs ett nytt angreppssätt. Vi ska fortsätta skärpa straffen och stärka polisen men för att det ska få effekt behöver vi också gå åt gäng­topparna med en maffialag och bryta nyrekryteringen av barn och unga. Trygga grundfinansieringen till kommuner och regioner De senaste åren har vi sett en bred prisuppgång i Sverige med höga matpriser, hyror och räntor. Men kostnadskrisen har inte bara drabbat hushållen. Det svåra ekonomiska läget och regeringens ovilja att prioritera välfärden slår hårt mot välfärdens verksamheter. Påstådda satsningar på välfärden har i reala termer inte ens kompenserat för kostnads­ökningarna. Underskotten i regionerna har lett till att nedskärningar tvingats fram i skolan, vården, omsorgen och det brottsförebyggande arbetet. Staten måste ta sitt ansvar för finansieringen av välfärden och ge långsiktighet samt planeringsförutsättningar till kommuner och regioner. Vi vill införa en bottenplatta för välfärden där statsbidragen till kommuner och regioner räknas upp årligen med inflationen. Därtill behöver regeringen utreda hur man skulle kunna konstruera en modell för att på ett tillfredsställande sätt värdesäkra statsbidragen i takt med kostnads­drivande faktorer. Riktade statsbidrag bör användas varsamt. Fördelarna med att detaljstyra statens resurser måste vägas mot kommunsektorns behov av flexibilitet och möjlighet till långsiktig planering. Därutöver ser möjligheterna för kommuner och regioner att ta del av små, sökbara eller prestationsbaserade statsbidrag olika ut och användandet av riktade statsbidrag riskerar därmed att minska likvärdigheten mellan landets kommuner och regioner. Det kan också leda till att resurserna inte används där de behövs som mest. Det är viktigt att fortsätta det långsiktiga arbetet med att minska antalet riktade statsbidrag och omvandla riktade statsbidrag till generella statsbidrag. För att ytterligare lätta bördan för kommunsektorn bör regeringen se över vilka riktade statsbidrag som kan omvandlas till generella statsbidrag baserat på det förslag som Utjämningskommittén föreslagit. Ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden Privatiseringar och avregleringar har visat sig kosta stora pengar, öka ojämlikheten inom sjukvården och spä på segregationen inom skolan. Marknadiseringen har också inneburit försämrade arbetsvillkor för de som arbetar inom välfärden och att vården splittras. På samma sätt har privat driven äldreomsorg på många håll lägre bemanning och otrygga anställningsformer för personalen. Problemen i välfärden hänger ihop med att finansieringen har urholkats samtidigt som välfärden genomgått en världsunik marknadisering. Effekterna är tydliga – pengar som är avsedda för skolan används till lyxkonsumtion för ägarna eller flyttas ut ur landet. HVB-hem drivs av kriminella, används för att finansiera organiserad brottslighet och säljs på Blocket. Arbetsmiljön försämras när anställda blir styrda på detaljnivå och måste ägna mer tid åt dokumentation. Byråkratin växer när större kontrollsystem måste byggas upp för att granska en växande mängd olika aktörer. När vi möter välfärden ska vi inte behöva vara kunder på en marknad, välfärden ska utgå från behov och stärka oss och vårt samhälle. Vinstjakten hör inte hemma i svensk välfärd. Resurser avsatta för välfärden ska användas till att förbättra skolresultaten och ge våra äldre och sjuka en trygg omsorg och vård – inte till stora vinstuttag. Vi socialdemokrater vill ha en god och jämlik vård, och då måste vi ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden. Skattepengar som är avsedda för välfärden ska gå till välfärd, inte privata vinster. Vi vill tillsätta en bred välfärdsutredning för att ta fram konkreta förslag på hur den demokratiska kontrollen ska återtas och läckaget av resurser kan stoppas. Möjligheten till kontroll och sanktioner behöver samtidigt förstärkas. Därutöver ska det vara en självklarhet att offentlighets­principen ska gälla likvärdigt och oinskränkt för alla verksamheter som finansieras av skattemedel. Företagshemligheter kan aldrig gå före medborgarnas rätt till insyn. Jämlika förutsättningar i hela Sverige Kommuner och regioner är grunden för Sveriges decentraliserade välfärdsmodell. Det lokala självstyret ger stor frihet att utforma och ansvara för sin verksamhet utifrån lokala behov. Det är en bra och välfungerande modell. Men skillnaderna är alltjämt för stora i vårt land. Tuffast är det för de minsta kommunerna i glesbygd men också för dem som har lägre skattekraft. Eftersom välfärdskostnaderna ofta är relativt sett större i glesbygd och i kommuner med stora socioekonomiska utmaningar, samtidigt som den finansiella bärkraften är låg, vill vi uppdatera det kommunala utjämningssystemet så att det speglar verkligheten hos kommunerna och regionerna. Socialdemokraterna ställer sig bakom ett uppdaterat, mer utjämnande utjämnings­system för en mer likvärdig service och välfärd i hela landet baserat på Utjämnings­kommitténs förslag. Många kommuner och regioner som idag möter de största utmaningarna skulle med förslaget få mer jämlika förutsättningar för välfärden och servicen till sina invånare. Sverige tjänar inte på att vi glider isär. Det handlar om att skapa likvärdiga förutsätt­ningar för alla kommuner och regioner för att hela Sverige ska leva och växa. Det är en fråga om rättvisa. Det behövs riktade åtgärder mot kommuner i glesbygd så att en bra samhällsservice och en god välfärd kan garanteras även där. Därför vill vi se ett glesbygdspaket, där en del är ökade satsningar på små och glesbefolkade kommuner. Det är särskilt viktigt i avvaktan på ett nytt utjämningssystem. Säkra kompetensförsörjningen till välfärden Tiotusentals nya medarbetare kommer att behöva anställas inom vården, äldreomsorgen och skolan. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) räknar med att 410 000 personer kommer att behöva anställas de kommande tio åren. Välfärden behöver kunna prioritera sin personal. Kompetensbristen inom vård, skola och omsorg är betydande. Att hitta rätt kompetens bedöms vara den största utmaningen kommuner och regioner står inför. De som är över 80 år i befolkningen kommer att öka med nästan 50 procent, vilket innebär att äldreomsorgen behöver öka antalet anställda med 30 procent. Även hälso- och sjukvårdens personal behöver öka påtagligt. Samtidigt går många medarbetare i pension de närmaste åren. För att klara en god välfärd krävs såväl ökande resurser som satsningar på insatser för att säkra kompetensförsörjningen. Redan idag är behovet av personal med rätt kompetens betydande och väntas öka. Det gäller bland annat implementeringen av digitala verktyg i välfärden, vilket kommer bli allt viktigare framöver. Använda på rätt sätt kan nya digitala verktyg göra arbetssituationen för de som jobbar inom välfärden bättre och välfärdens service mer effektiv. Förbättrade möjligheter för idéburna aktörer att bidra till välfärden De idéburna aktörernas andel av välfärdssektorn är liten i Sverige jämfört med de flesta andra länder i Norden och Europa. De senaste decenniernas ökning av andelen upp­handlade välfärdstjänster har i huvudsak skett i form av kommersiella aktörer på bekostnad av de idéburna. För att främja ett ökat idéburet deltagande i välfärden tillsatte den socialdemokratiskt ledda regeringen en utredning om de idéburna aktörernas förutsättningar (SOU 2019:56). Riksdagen antog lagen som trädde i kraft den 1 januari 2023. Idéburna organisationer som bedriver offentligt finansierad välfärdsverksamhet ska nu kunna registrera sig i ett särskilt register och upphandlande myndigheter kan reservera rätten att delta i upphandlingar av vissa välfärdstjänster till idéburna organisationer. Regeringen bör fortsätta främja utvecklingen av idéburen välfärd. Samhället håller på att förlora den demokratiska kontrollen över välfärden, och oseriösa aktörer och vinstdrivande koncerner har flyttat fram sina positioner med vinstjakt i välfärden och ökade klyftor som följd. Förtroendet för välfärden hotas framför allt av brister i kapacitet och tillgänglighet samt av en okontrollerad privatisering. Inkomstgaranti vid djupa lågkonjunkturer När skola, äldreomsorg och sjukvård försämras drabbas vanligt folk och samhälls­gemenskapen i Sverige urholkas. Staten måste därför ge förbättrade förutsättningar för kommuner och regioner att klara välfärden, även i tider av kris eller djupa låg­konjunk­turer. I utredningen En god kommunal hushållning (SOU 2021:75) föreslås bland annat en statlig garanti för kommuners och regioners intäkter som är tänkt att skydda resurserna till välfärden vid djupare konjunkturnedgångar. I utredningens förslag skulle staten förbinda sig att skjuta till medel som innebär att en viss lägsta nivå för skatteunderlags­utvecklingen i kommuner och regioner uppnås. Ett sådant system med en sorts inkomst­garanti för kommuner och regioner skulle förbättra deras möjligheter till långsiktig planering för att upprätthålla kvaliteten i välfärden även under konjunktursvackor. Regeringen bör återkomma med förslag på en garantimodell så att välfärdens finansiering är tryggad inför kommande kriser. God kommunal hushållning För att vi ska få väl avvägda ramar för den kommunala ekonomin behöver vi se över relevant lagstiftning och befintligt regelverk. Ett förslag som fanns i utredningen En god kommunal hushållning var att om delårsrapporten för kommunen eller regionen visar betydande budgetavvikelser ska fullmäktige anta en plan för hur kommunen eller regionen ska hantera dessa och vilka åtgärder som ska vidtas för att få ekonomin i balans. Utredningen föreslår också att kommuner och regioner ska upprätta ett tioårigt program för god kommunal hushållning för att öka långsiktigheten i planeringen. Det skulle ge en mer sammanhållen ekonomisk styrning och tydligt koppla samman kommunernas och regionernas ekonomiska planering till det övergripande kravet på god ekonomisk hushållning. Det finns ett stort behov, inte minst i mindre kommuner, av att få stöd och väg­ledning i hanteringen av den ekonomiska förvaltningen. I utredningen En god kommunal hushållning finns ett förslag om en central funktion som kan ge vägledning och stöd till kommuner och regioner i form av generell rådgivning i frågor som rör ekonomisk styrning och förvaltning. Det skulle vara ett bra sätt att öka kvaliteten i arbetet, samtidigt som det skulle ge en bättre översiktsbild av hur regeltillämpningen ser ut runt om i landet. Kunskaperna om hur kommunsektorn sammantaget arbetar med produktivitets­utveckling skulle också kunna öka och spridas. Vi socialdemokrater anser att förslagen är väl avvägda och uppmanar regeringen att överväga att införa en sådan ordning. En bred digitalisering och användning av artificiell intelligens har potential att driva tillväxt, produktivitet och utveckling i alla sektorer. Det finns risker med AI som behöver hanteras när det gäller jämlikhet i tillgänglighet och fördelning samt demokratiska och mänskliga värden. Offentlig sektor behöver engagera sig för att i framtiden ha nödvändig kompetens för att leda utvecklingen och bygga säkra system som skapar förtroende. För en socialt ansvarsfull digitalisering krävs både satsningar på digital infrastruktur och kompetens, liksom tydliga regler kring datalagring, användning och integritetsskydd. Genom att automatisera och förbättra beslutsprocesser, kan offentlig förvaltning erbjuda snabbare och mer exakta tjänster till medborgarna, samtidigt som de administrativa kostnaderna minskar. Modell för specialkompetens Många kommuner kämpar med otillräckliga resurser, svårigheter att finna personal med rätt kompetens samt utmaningen i att hantera de specialkompetenser som varje kommun behöver för att klara sina åtaganden. Mindre kommuner har en särskilt stor utmaning i att leva upp till sina åtaganden. För att stödja de kommuner som inte har möjligheten att själva eller i samverkan med andra leverera åtaganden borde en modell utarbetas för att stödja kommunerna på ett mer konkret sätt. Vi föreslår en modell, med början i mindre skala, med ett kompetenscentrum som kan erbjuda mindre kommuner möjlighet att avropa specialkompetens och ge goda exempel från andra kommuner. Ge kommuner möjlighet till samverkan för att förbättra vård och förhindra brott Bestämmelserna i sekretesslagen är till för att skydda individens integritet och begränsa vilka som får ta del av personliga förhållanden och uppgifter. Det är viktigt. Samtidigt finns det ett behov av nära samverkan mellan olika myndigheter och möjlighet att dela uppgifter för den enskildes bästa. När det gäller utsatta barn kan ibland omsorgen om barnets bästa förhindras av att informationsutbyte inte kan ske och rätt avpassade insatser ges. Sekretessen kan också vara ett hinder för myndigheter att samverka för att upptäcka fusk och bedrägerier. Riksdagen beslutade nyligen om En ny lag om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöver­trädelser och brottslighet i arbetslivet, betänkande 2023/24:KU27, som initierades av den S-ledda regeringen och som ger ökade möjligheter att dela information för att välfärdsbrott och arbetslivskriminalitet ska kunna förhindras. Nu är det dags att gå vidare med möjligheten att samarbeta och dela information för att arbeta förebyggande. Sekretess kan inte få stå i vägen för att förhindra nyrekrytering och annan brottslighet. Vi anser att det bör göras en förändring av offentlighets- och sekretesslagen i syfte att stärka möjligheter till samverkan för att förbättra vård och förhindra brott. Offentlig sektors upphandlingar behöver stärkas och samordnas för att bättre mot­verka den utbredda välfärdsbrottsligheten. Därför har vi föreslagit en möjlighet att ute­sluta orimligt låga anbud i offentlig upphandling, en begränsning av under­entreprenörs­led och att fuskande företag ska kunna svartlistas från upphandlingsförfaranden. Användningen av AI i offentlig sektors kontrollarbete måste utvecklas för att bekämpa brotten och stoppa felaktiga utbetalningar. För att välfärdsbrottsligheten över huvud taget inte ska kunna äta sig in i välfärden måste också lagar och regler stramas upp som förhindrar möjligheten till brottsligt utnyttjande. Vi vill att regeringen tillsätter en utredning som ser över alla möjligheter att stoppa välfärdsbrottsligheten. Motverka social dumpning Social dumpning är när en kommun får personer i utsatthet och behov av stöd att mot sin vilja flytta till en annan kommun. Ett stort antal kommuner har larmat om före­komsten av social dumpning och rapporter från Statskontoret och länsstyrelserna belägger detta. Oftast handlar det om rikare kommuner som får personer att flytta till kommuner med hög arbetslöshet och hårt ansträngd ekonomi. Det är ovärdigt Sverige och innebär sämre förutsättningar för människor att skapa sig ett självständigt liv. Den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte en utredning som fick i uppdrag att föreslå åtgärder för att motverka social dumpning. Den utredningen lades ned av Sverige­demokraterna och regeringen som aktivt motarbetar åtgärder för att förhindra social dumpning. Vi anser att en utredning om social dumpning bör tillsättas på nytt. Akuta insatser för att bekämpa gängvåldet Skjutningar, hot och sprängningar sprider skräck i hela bostadsområden. Det kommer att kräva uthållighet och långsiktighet för att pressa tillbaka gängen. Barn ska kunna vara trygga i områdena där de bor. Arbetet med att se över straff, ge polisen utökade verktyg och förstärka rättsväsendet måste fortsätta. Men det krävs också akuta åtgärder här och nu för att skapa trygghet och för att bekämpa gängvåldet. Att arbeta förebyg­gande och bryta nyrekryteringen till gängen är helt avgörande för att få stopp på våldet. För varje ytterligare satsad krona på rättsväsendet ska lika mycket satsas på det brotts­förebyggande arbetet för att stoppa nyrekryteringen. Det behövs både generella välfärds­satsningar, särskilda satsningar i utsatta områden, en utvecklad roll för idrotts- och kulturföreningar och en god fritidsverksamhet. Kommunerna måste få resurser och rätt förutsättningar för att det brottsförebyggande arbetet kan bedrivas konsekvent och effektivt. Utöver det vill vi göra det möjligt med fördjupade bakgrundskontroller på blivande anställda och befintlig personal inom de välfärdsområden där det behövs för att människor ska kunna känna sig trygga. De som drabbas av gängens sprängdåd måste få akut hjälp. Därför måste en skydds­mekanism införas, som träder in så fort det skett ett våldsdåd i ett bostadsområde. En ”task force” ska ha till uppgift att vara en sammanhållande länk för de som drabbas och säkerställa att till exempel kommunen och brottsofferjouren och berörda försäkrings­bolag snabbt kopplas in. Tillväxtpaket till kommuner vid nyindustrialisering Svensk industri- och teknikutveckling har byggt på att Sverige haft ett bra utbildnings­system, framtidstro, jämställda förutsättningar och vågat satsa på innovation och nya tekniker. Just nu står vårt land åter inför en ny era där vi måste göra nästa språng in i framtiden. Den gröna omställningen och nyindustrialiseringen kommer vara en viktig del för Sveriges framtida konkurrenskraft. För att det ska vara möjligt måste svenska kommuner och regioner ges förutsättningar att klara den omställningen. Då krävs det investeringar i bland annat industrimark, vägar, avlopp, bostäder och inte minst i människor för att klara kompetensförsörjningen. Det kräver även en utökad väl­färd i form av exempelvis förskolor och skolor. För att möjliggöra framväxten av ny industri och nya jobb har det offentliga en viktig roll i att skapa så goda förutsättningar som möjligt. För att stötta snabbväxande kommuner och se till att framtidens jobb hamnar i Sverige behövs ett tillväxtpaket för snabbväxande kommuner vid nyindustrialisering. Byggstimulans och byggkrediter: Bostadsbyggandet i Sverige har rasat, men de snabbväxande kommunerna har inte råd att vänta ut lågkonjunkturen. Vi föreslår därför en byggstimulans för byggande av hyresrätter särskilt riktad till snabbväxande kommuner. Därtill föreslår vi statliga byggkrediter för bostadsbyggande. Tillväxtsamordning: Det finns ett behov av tillväxtsamordning från staten, som kan stötta kommuner och andra regionala aktörer vid extremt snabb tillväxt. Stöd till kommunsektorn: Nyetablering av industrier kräver stora och riskfyllda investeringar av det offentliga. Vi föreslår därför statliga kreditgarantier till kommunsektorn, då det skulle minska kommunernas risk och finansieringskostnad. Anslagsförslag för 2026 för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Tusental kronor Anslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Kommunalekonomisk utjämning 174 096 852 1 000 000 1:2 Utjämningsbidrag för LSS-kostnader 6 364 352 ±0 1:3 Bidrag till kommunalekonomiska organisationer 8 650 ±0 1:4 Tillfälligt stöd till enskilda regioner 250 000 −250 000 1:5 Bidrag för stärkt effektivitet i kommunsektorn 3 500 ±0 99:1 Socialtjänstlyft: riskfamiljsprogram och punktmarkering av unga ±0 1 700 000 99:2 Bidrag till landsbygds- och glesbygdskommuner ±0 280 000 Summa 180 723 354 2 730 000 Mikael Damberg (S) Gunilla Carlsson (S) Ingela Nylund Watz (S) Eva Lindh (S) Peder Björk (S) Joakim Sandell (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3559 av Mikael Damberg m.fl. (S) Finansiell stabilitet, finansmarknadsfrågor och betalningssystemet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda och återkomma med förslag på åtgärder i syfte att stärka konsumenternas ställning och rörligheten på bolånemarknaden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda och återkomma med förslag på åtgärder i syfte att stärka de ekonomiska incitamenten för konsumenter att ha längre räntebindningstider och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en utvärdering av effekterna av det nya ränteskillnadsersättningssystemet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ändra SBAB:s uppdrag till att genom en effektiv verksamhet bidra till mångfald, konkurrens och prispress på marknaden för bolån, att utreda SBAB:s avkastningskrav i syfte att förbättra konkurrensförhållandena på bolånemarknaden samt att ge SBAB möjlighet att tillhandahålla lönekonton, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett förbud mot användningen av listräntor vid bolån och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ny statistik över hushållens tillgångar och skulder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta ett skuld- och kreditgivningsregister samt genomföra andra åtgärder för att minska överskuldsättningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra revisionsplikten för fler aktiebolag, se över om fler brott ska leda till näringsförbud, ställa högre krav på personlig inställelse samt höja kravet på minsta aktiekapital och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över ytterligare åtgärder för att motverka ekonomisk brottslighet, bl.a. genom ett tydligare arbete med värdekedjor, samt att införa ett nytt straff för synnerligen grova ekonomiska brott och skärpa maxstraffet från sex till tio år och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste göra en översyn av de branscher där ekonomisk brottslighet och penningtvätt är särskilt framträdande, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste utvärdera Bankföreningens och bankernas åtgärdspaket för bedrägerier och vid behov komma med förslag på lagstiftning på området och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda behovet av att införa ny lagstiftning i syfte att tydliggöra bankernas återbetalningsansvar vid bank- och kortbedrägerier och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Ekobrottsmyndigheten bör ges möjligheter att använda bättre verktyg och arbetsmetoder samt att möjligheten att inrätta en nationell insatsstyrka mot ekobrott bör utredas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt bereda förslag från utredningen om möjligheten att betala med kontanter för livsnödvändiga varor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska genomföra en utvärdering av den kontantkris som drabbat Sverige sommaren 2025 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återkomma med förslag på hur bankers respektive statens ansvar för att upprätthålla värdetransporterna i kontantkedjan kan regleras och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att utvärdera och utreda om det finns anledning att i lag reglera bankernas ansvar för att erbjuda privatpersoner tjänsten insättning av kontanter i syfte att stärka kontanternas ställning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast bör utreda hur möjligheterna att genomföra kontanta betalningar av räkningar och inlösen av utbetalningsavier kan förbättras och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast bör utreda möjligheten att i lag reglera bankernas ansvar för att erbjuda konton med begränsat tjänsteutbud och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sverige befinner sig alltjämt i ett svårt ekonomiskt läge. Världsläget är allvarligare och mer osäkert, de säkerhetspolitiska och ekonomiska förutsättningarna förändras snabbt. Det ställer nya krav på den ekonomiska politiken. De senaste åren har vi genomgått en kostnadskris som drabbat hushåll, företag och vår gemensamma välfärd. Den höga inflationen har gjort Sverige fattigare samtidigt som den har tvingat centralbanker runt om i världen att bedriva en stram penningpolitik. Det nya ränteläget har fått konsekvenser för de finansiella marknaderna, där tillgångar som tidigare ansågs säkra har förlorat i värde i takt med att räntorna gått upp. Den nya digitaliserade bankvärlden innebär att det har blivit enklare än någonsin att flytta kapital mellan företag och mellan länder. En ökad finansiell integration är i grunden något positivt men digitaliseringen kommer också med nya risker som politiken måste hantera. Den amerikanska administrationens ekonomiska politik spär på riskerna i det internationella finansiella systemet. En ökad digitalisering kommer också med ökade risker för bedrägerier och brott. Även om fler digitala verktyg i de flesta fall underlättar för den enskilde att hantera sin ekonomi så ser vi också stora problem med bedrägerier, särskilt mot äldre. Här måste bankerna ta ett större ansvar och regeringen måste säkerställa att kraftfulla regler finns på plats för få stopp på bedrägerierna. Den svenska finansiella sektorn är i grunden motståndskraftig. Dock finns det risker. Det nya ränteläget har ökat trycket på högt belånade bolag i fastighetssektorn såväl som på högt belånade svenska hushåll. Strukturella förändringar i människors köpvanor såsom den alltmer omfattande näthandeln innebär att den kommersiella fastighets­marknaden står inför stora utmaningar. För att garantera den finansiella stabiliteten är det viktigt att regeringen och relevanta myndigheter följer utvecklingen i fastighetssektorn noggrant. Svenska hushåll utmärker sig internationellt med höga skulder och korta räntebindningstider. Hushållen är mycket räntekänsliga och den strama penning­politiken har fått snabbt genomslag på konsumtion och BNP-tillväxt. Samtidigt har bristande konkurrens i banksektorn och hinder för att byta bank inneburit att storbankerna kunnat göra rekordvinster på konsumenternas bekostnad. Att kostnadskrisen slår hårt mot vanliga hushåll, samtidigt som några få gått oskadda genom krisen, är ingen naturlag. Det är ett resultat av Sverigedemokraternas och regeringens politiska vägval. Sverige behöver ett ansvarstagande ledarskap och en politik som stärker samhällets grundläggande funktioner, det är särskilt viktigt i oroliga tider. Sveriges motståndskraft mot kriser ska stärkas genom att värna den finansiella stabiliteten och föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Vi behöver fortsätta förbättra den statliga närvaron i hela landet och ta krafttag mot bedrägerier och kriminella som utnyttjar vår mellanmänskliga tillit för att sko sig själva. Ett viktigt område är penningtvätt och bedrägerier inom offentlig upphandling. Idag omsätter den kriminella ekonomin 100–150 miljarder kronor årligen. Här måste staten ta krafttag för att motverka att pengar försvinner till kriminella. Exempelvis skulle en ny maffialag behöva införas för att gå efter gängens pengar. Man behöver även använda sig av nya AI-verktyg för att identifiera mönster som avviker från lagstiftningen. Ett välfungerande finansiellt system gynnar alla Sveriges medborgare, men för det krävs att politiken tar sitt ansvar. I stället för en politik som ökar de ekonomiska klyftorna behöver vi en politik som ser till att vi tar oss an samhällets problem tillsammans. Stärk konsumenternas ställning och rörlighet på bolånemarknaden De senaste åren har hushållen pressats hårt av höga räntor, under samma period har bankernas vinster varit höga. Vinsterna har framför allt drivits upp av stigande räntenettomarginaler, skillnaden mellan räntekostnaderna vid inlåning och ränteintäkter från utlåning. Det har slagit direkt mot hushållen genom högre bolåneräntor men fortsatt relativt låga sparräntor. Kostnadskrisen för hushållen har blixtbelyst de strukturella problemen i den svenska banksektorn och på bolånemarknaden. Många, särskilt unga, har i dag svårt att komma in på bostadsmarknaden. Det behöver åtgärdas. Att se över amorteringsregler kan vara en väg framåt, i vilket fall hänsyn måste tas både till effekterna för hushållen och på den finansiella stabiliteten. För att i grunden lösa problemet krävs att vi bygger fler bostäder där folk med vanliga löner har råd att bo. Korta räntebindningstider på bolån innebär inte bara en risk för individen, utan utgör också en sårbarhet för Sveriges finansiella stabilitet. Vi behöver se över regler och göra det mer attraktivt att binda sina lån på längre tid. Regeringen bör utreda vilka incitament som kan vara lämpliga för att öka räntebindningstiderna. Samtidigt är rörligheten på bolånemarknaden för låg och som konsument har man ett informationsunderskott jämfört med banken vid förhandling om räntenivå. Vi anser därmed att konsumentens ställning på bolånemarknaden måste stärkas. I Sverige har konsumenten länge betalat ett högt pris om den vill sänka sin risk­exponering genom att binda lån på längre bindningstider, i form av att behöva betala ränteskillnadsersättning om lånen ska lösas i förtid eller vid en försäljning av bostaden. Regeringen har nu valt att gå vidare med förslag om en reformerad ränteskillnads­ersättning, baserade på den utredning som tillsattes av den socialdemokratiska regeringen. Det är bra, men inte tillräckligt. Vi vill att regeringen återkommer med en utvärdering av effekterna av det nya ränteskillnadsersättningssystem där man följer upp att förslaget verkligen får önskad effekt – det vill säga billigare priser och ökad rörlighet för vanliga konsumenter. Konkurrensen på den svenska bankmarknaden måste stärkas. Staten bör använda den statliga banken SBAB på ett mer effektivt sätt för att öka konkurrensen på bolåne-marknaden. Till exempel genom att ändra SBAB:s uppdrag till att genom en effektiv verksamhet bidra till mångfald, konkurrens och prispress på marknaden för bolån. Regeringen bör även utreda SBAB:s avkastningskrav i syfte att det ska bidra till bättre konkurrensförhållanden på bolånemarknaden. SBAB bör också ges möjligheten att tillhandahålla lönekonton, för att stärka konkurrensen på bankmarknaden och för att banken ska kunna erbjuda kunderna ett samlat tjänsteutbud. Vidare kan konkurrensen på bankmarknaden öka genom att kunderna ges mer information och därmed får en starkare förhandlingsposition. Ett föredöme på området är den norska Finansportalen. Där samlas information om priser och villkor för allehanda finansiella produkter. Portalen ökar konsumentmakten och möjligheten för konsumenterna att fatta välgrundade finansiella beslut. En viktig åtgärd är en ökad räntetransparens. Finansinspektionen har pekat på att bankernas användning av listräntor gör det svårt för konsumenter att förstå ränte­sättningen. Bankerna erbjuder individuellt förhandlade rabatter, men först måste bolånetagaren själv ta initiativ till att förhandla om sin ränta. Det blir dock sällan en riktig förhandling, utan banken talar om vad du får. Ett skäl till att kunden har svårt att bilda sig en uppfattning om vad som är en bra ränta är att listräntorna skiljer sig väsentligt från de räntor som bankerna faktiskt erbjuder andra kunder. Dessutom har avståndet mellan snitträntorna och listräntorna ökat över tid, vilket minskat värdet på ränterabatterna. Finansinspektionen konstaterar att det är ett så stort problem att ”listräntan har spelat ut sin roll gentemot konsumenten”. Därför vill vi se ett förbud mot användningen av listräntor. Därtill kan fler åtgärder behöva tas fram för att stärka konsumenternas ställning och rörlighet på bolånemarknaden samt stärka de ekonomiska incitamenten för längre räntebindningstider För att få till stånd ökad konkurrens på bank- och finansmarknaden, och en prispress som gynnar konsumenterna, krävs att branschen involveras och är innovativ. Nya företag, affärsmodeller och produkter som underlättar för kunder och ökar konkurrens­kraften ska uppmuntras. Samtidigt ska detta ske utan att vare sig tumma på regler, riskera finansiell stabilitet eller underlätta för ökade bedrägerier. Här har Finansins­pektionen en viktig roll. Myndigheten behöver ha auktoritet i sin tillsyn och sina tillståndsprocesser för att upprätthålla ordning och reda. Därtill bör den också kunna operera mer konsultativt för att vägleda och rådge företag som vill göra rätt, inte minst när det gäller nya aktörer och idéer, och därmed främja innovation på marknaden. Finansmarknaden behöver både stabilitet och utveckling till nytta för konsumenterna. Statistik över hushållens tillgångar och skulder Den nya ekonomiska verkligheten, med hög inflation och avmattning i den reala ekonomin samtidigt, ställer nya krav på såväl penning- som finanspolitiken. Men Riksbankens och regeringens möjligheter att bedriva en välavvägd politik begränsas i dag kraftigt av avsaknaden av statistik över hur hushållens tillgångar och skulder fördelas. Behovet av bättre statistik har belysts av såväl internationella organisationer som IMF och EU samt Riksbanken och Finansinspektionen. Frågan om att samla in statistik över hushållens tillgångar och skulder väcktes av Riksbanken, och riksdagen beslutade 2019 i bred enighet om ett tillkännagivande om att tillsätta en utredning för att möjliggöra insamlandet av sådan statistik. Utredningen, SOU 2022:51, överlämnades till regeringen i november 2022. Det är angeläget att statistik över hushållens tillgångar och skulder börjar samlas in så snart som möjligt. Regeringen bör inte begränsa sig till insamling av stickprovsdata utan samla in individbaserad data så att myndigheterna kan få en fullgod bild av hushållens finansiella ställning utan att den personliga integriteten och skyddet för personuppgifter åsidosätts. Det här har efterfrågats av flera viktiga intressenter, däribland Riksbanken och Finansinspektionen. Syftet med detta är att möjliggöra bättre avvägda åtgärder, förbättra möjligheten att följa upp effekten av genomförda åtgärder och upprätthålla finansiell stabilitet. Överskuldsättningen i Sverige ökar och allt fler individer hamnar hos kronofogden. Ökningen av obetalda skulder drabbar de enskilda personerna, men även deras barn och släktingar när livet vänds upp och ned på grund av obetalda räkningar. För att minska överskuldsättningen genomförde den socialdemokratiska regeringen ett flertal reformer. Ett räntetak för högkostnadskrediter infördes och skärpningar genomfördes av marknadsförings- och informationskraven. Marknadsföringen av konsumentkrediter ska vara måttfull. Den tidigare regeringen införde också krav på att kredit inte får vara förhandsvalt vid köp online. Men mer måste göras för att minska överskuldsättningen och vi socialdemokrater har flera konkreta förslag, bl.a. införandet av ett skuld- och kreditgivningsregister, en ny huvudregel om avräkning vid utmätning, karenstid för snabblån samt fler åtgärder mot oseriösa kreditgivningsföretag. Försvåra bedrägerier Antalet anmälda bedrägerier har ökat kraftigt den senaste tiden. Bedrägerier används alltmer av gängkriminella för att finansiera köp av narkotika, vapen och nya brotts­upplägg. Brottsvinsterna från bedrägerier bedöms vara i nivå med dem för narkotika. I dag går det snabbt att genomföra digitala transaktioner och det finns ett behov av att försvåra bedrägerier, inte minst mot grupper eller individer som är särskilt sårbara. Ett verktyg för att komma åt bedrägerierna är att möjliggöra en fördröjning av transaktioner, och flera banker erbjuder nu sparkonton med en sådan funktion. Vi menar dock att bankerna, genom lagstiftning, bör vara skyldiga att erbjuda konton med fördröjning av transaktioner. Vi menar vidare att bankernas finansiella ansvar vid bedrägerier bör skärpas genom arbetet med EU:s nya betaltjänstdirektiv eller vid behov genom svensk lagstiftning med engelsk förebild. Bankerna måste även arbeta för att minimera hur deras tjänster används i andra kriminella sammanhang, exempelvis med betaltjänster som underlättar vid betalning av narkotika. Vi uppmanar regeringen att utvärdera implementeringen av Bankföreningens och bankernas frivilliga åtgärdspaket mot bedrägerier och överväga behovet av ny lagstiftning. Bekämpningen av ekonomisk brottslighet, penningtvätt och skatteflykt är av central betydelse för att motverka systemhot mot vår demokratiska samhällsstruktur. Denna brottslighet undergräver välfärdsstaten, fräter på tilliten och hotar seriösa aktörer på marknaderna. De här typerna av brott är även nära knutna till annan kriminalitet, inom såväl organiserad brottslighet som arbetslivskriminalitet. Enligt Ekobrottsmyndigheten bedöms den kriminella ekonomin omsätta 100–150 miljarder kronor årligen. Regeringen bör komma med ytterligare åtgärder som gör det svårare för de kriminella som i dagsläget använder företag som ett verktyg för att begå brott. Bland annat bör regeringen återinföra revisionsplikten för fler aktiebolag samt utforska om det finns andra tekniska upplägg som skulle kunna uppnå likartade resultat, exempelvis samkörning av myndigheters dataregister. Regeringen bör även se över om fler brott ska leda till näringsförbud, ställa högre krav på personlig inställelse och höja kravet på minsta aktiekapital. Regeringen måste även göra en översyn av de branscher där ekonomisk brottslighet och penningtvätt är särskilt framträdande, såsom banker och kreditinstitut, bygg- och infrastrukturprojekt, fastigheter, finansmarknaden, neobanker och välfärdssektorns privata alternativ. Regeringen måste även följa upp Skatteverkets rapportering om hur neobanker utnyttjas för penningtvätt. De insatser på området som hittills har skett har riktat in sig på att den EU-gemensamma lagstiftningen ska omfatta fler branscher och att myndigheter ska samarbeta i brottsförebyggande och brottsbekämpande syfte. I det arbetet behövs en ständig utvärdering av befogenheter. Det är även viktigt att se hela kedjan av aktörer, där exempelvis växelkontorens roll bör belysas mer och ytterligare åtgärder eventuellt vidtas. Därtill är det motiverat att skärpa straffen för penningtvätt och skattebrott, i syfte att förstärka den avskräckande aspekten och att förtydliga hur samhällsskadlig den kriminaliteten är. Vi vill införa ett nytt straff för synnerligen grova ekonomiska brott och skärpa maxstraffet från sex till tio år. Ekobrottsmyndigheten bör ges möjligheter att använda bättre verktyg och arbetsmetoder. Möjligheten att inrätta en nationell insatsstyrka mot ekobrott bör utredas. Utökad skyldighet att ta emot kontant betalning Digitaliseringen av betalningar har gått snabbt i Sverige och allt färre betalningar sker kontant. Det finns flera fördelar med att allt fler transaktioner sker digitalt i dag. Möjligheten att betala med kort eller Swish innebär minskade kostnader och en ökad flexibilitet för både konsument och näringsidkare och det har till exempel möjliggjort obemannade butiker på landsbygden. Den minskade kontanthanteringen försvårar också penningtvätt och innebär en ökad trygghet för personalen i exempelvis restaurang­branschen och handeln. Samtidigt medför den långtgående digitaliseringen en sårbarhet för samhället. Den digitala betalningsinfrastrukturen är mer sårbar för cyberangrepp och bedrägerier. Det är därför viktigt att skapa redundans i betalningssystemet, där möjligheter att betala utan tillgång till internet kan vara en lösning. Även kontanter är därför viktiga ur ett beredskapsperspektiv. Det är ytterst statens ansvar att infrastrukturen för betalningar fungerar också i händelse av krig och kris. Möjligheten att använda kontanter är särskilt viktig för vissa grupper i samhället, såsom äldre och personer med funktionsnedsättning, som inte har samma möjligheter att använda digitala betalningsmedel och som är mer utsatta för bedrägerier. Betalningsutredningen (SOU 2023:16) föreslog bl.a. att skyldigheten att ta emot kontanter ska utvidgas till att också omfatta fysiska apotek så att läkemedel som omfattas av högkostnadsskyddet ska kunna betalas med sedlar och mynt. Betalningsutredningen (SOU 2023:16) föreslog också att behovet av en särskild lagstiftning avseende kontanternas ställning och tillgången till kontanttjänster bör prövas inom ramen för en översyn av kontanternas ställning senast 2025. Motivet som anfördes var att det är viktigt för samhället att livsnödvändiga varor som läkemedel, livsmedel och drivmedel av inkluderings- och beredskapsskäl ska kunna betalas med flera olika betalningsformer, inklusive sedlar och mynt. Av flera skäl, men inte minst mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget, finns det enligt vår mening anledning för regeringen att skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag med anledning av utredningen om möjligheten att betala med kontanter för livsnödvändiga varor. Förslagen bör inte medföra att verksamheter med små marginaler riskerar att slås ut av kostnaden för kontanthanteringen eller omöjliggöra obemannade butiker som förbättrar servicen på landsbygden. För att säkra kontanternas ställning i samhället krävs att hela kontanthanterings­kedjan fungerar. Infrastrukturen måste fungera för de företag som tar emot kontanter. En vital del av denna infrastruktur är transporten av sedlar och mynt. I nuläget hotas denna del av kontantkedjan på grund av bristande konkurrens bland värdetrans­portörerna. Under andra halvåret 2025 påbörjade Bankomat AB att sköta kontant­försörjningen till sina uttagsautomater i egen regi, vilket i praktiken innebar att storbankernas kontroll och inflytande över kontantinfrastrukturen ökar. Dessvärre har vi under sommaren sett exempel på att kontantförsörjningen inte fungerat och hur det varit svårt att ta ut kontanter på många ställen i Sverige. Sommarens haveri i kontantfrågan kommer tyvärr inte som en överraskning. Aktörer som Riksbanken har länge flaggat för den sårbara situationen i kontantkedjan. Sommarens kontantkris är djupt oroande och vi kräver att regeringen genomför en utvärdering av krisen där de granskar om saker kunde gjorts annorlunda för att den inte skulle inträffat. Mot denna bakgrund av detta är det rimligt att regeringen också lämnar förslag på hur bankernas respektive offentlig sektors ansvar för att upprätthålla värdetransporterna i kontantkedjan kan regleras. I dag är de största bankerna skyldiga att erbjuda möjligheten att ta ut kontanter och sätta in dagskassor i ett avståndsbaserat system. Den utredning, Tryggad tillgång till kontanter, som presenterades 2018 och som låg till grund för denna lagstiftning föreslog dock inte att tjänsten insättning av kontanter skulle omfattas. Utredningen framhöll dock vikten av att servicen i form av insättningsmöjligheter på bankkonto upprätthålls av bankerna för att säkerställa att privatpersoner kan använda sig av kontanter när det uppstår ett sådant behov. Utredningen konstaterade också att kontanter är ett s.k. lagligt betalningsmedel som därför fortsatt bör kunna användas för att göra insättningar på bankkonto. Utredningen framhöll att det vid en utveckling mot en avsevärd försämring av tillgången till tjänsten insättning av kontanter för privatpersoner kan finnas skäl för lagstiftaren att återkomma med förslag om att också denna tjänst ska omfattas av liknande krav som gäller för tjänsterna uttag och insättning av dagskassor. Mot bakgrund av att den nuvarande lagstiftningen nu har varit i kraft fullt ut i drygt fyra år finns det anledning att utvärdera och utreda ifall det finns anledning att i lag reglera bankernas ansvar för att erbjuda tjänsten insättning av kontanter i syfte att stärka kontanternas ställning. Sedan Kassagirot lades ned 2022 har vissa grupper i samhället fått svårt att betala räkningar och att ta emot utbetalningsavier. Det finns, enligt Riksbankens betalnings­rapport 2024, endast ett fåtal platser som erbjuder att betala räkningar över disk. Det kan också vara mycket dyrt och kosta så mycket som 150 kronor per räkning. Att vara beroende av närstående, vårdpersonal eller ställföreträdare i detta sammanhang väcker frågor om integritet, ansvarsutkrävande och risk för utnyttjande liksom risk för brott mot bankernas kortvillkor och urkundsförfalskning. Frågan om möjligheten att betala räkningar och lösa in utbetalningsavier med lagliga betalningsmedel bör utredas skyndsamt. Vissa personer och företag upplever problem med att öppna och behålla betalkonton i bankerna, vilket bland annat uppmärksammades i Betalningsutredningen (SOU 2023:16), utredningen lämnade också förslag på området. Enligt betaltjänstlagen har dock konsumenterna rätt till ett betalkonto med grundläggande funktioner förutsatt att konsumenten är bosatt inom det europeiska samarbetsområdet (EES) och att det inte strider mot penningtvättslagen eller att det finns andra särskilda skäl. Bristande kundkännedom är det vanligaste skälet till att bankerna nekar eller säger upp konton. Att ha ett fungerande liv i Sverige utan ett betalkonto är dock i praktiken omöjligt. Regeringen bör utreda möjligheten att förtydliga lagstiftningen så att bankerna, utan att åsidosätta kraven i penningtvättslagen, kan möjliggöra för fler att erhålla bankkonto med grundläggande betaltjänster. Mikael Damberg (S) Gunilla Carlsson (S) Ingela Nylund Watz (S) Eva Lindh (S) Peder Björk (S) Joakim Sandell (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3558 av Mikael Damberg m.fl. (S) Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen anvisar anslagen för 2026 inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning enligt förslaget i tabell 1 i motionen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör fortsätta utveckla de lokala servicekontoren samt utreda hur Statens servicecenter kan medverka till att möjliggöra mötesplatser mellan finansservice och lokala aktörer i småkommuner utan fysiskt bankkontor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt måste ta fram åtgärder för att staten genom sitt fastighetsbestånd inte ska underlätta för kriminella aktörer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka verktygen och styrningen av de myndigheter som arbetar mot ekonomisk brottslighet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering I en osäker tid krävs ett ansvarstagande ledarskap och en politik som stärker samhällets grundläggande funktioner och motståndskraft. Vi måste stärka Sveriges motståndskraft mot kriser genom att värna den finansiella stabiliteten och föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Samtidigt behöver vi fortsätta förbättra den statliga närvaron och servicen i hela landet. Det krävs fortsatta krafttag mot fusk och kriminella som systematiskt utnyttjar våra välfärdssystem. Våra gemensamma skattepengar ska användas på ett effektivt sätt och samtidigt främja miljömässig och social hållbarhet. Fler statliga jobb i hela landet Den statliga närvaron och servicen behöver vara närvarande i hela landet. Genom fler servicekontor, beslut om omlokalisering och nyinrättade myndigheter samt expansion av statliga verksamheter finns det förutsättningar för tusentals nya statliga jobb runt om i landet. Riksrevisionen har i en granskning konstaterat att ny- och omlokaliseringen av statliga myndigheter haft flera av de positiva effekter som efterfrågades. De ny- och om­lokaliseringar som gjorts måste försvaras så att det inte sker en tillbakagång. Det regionala perspektivet ska finnas med i varje beslut om placering av statlig verksamhet. Arbetet med omlokalisering av statliga jobb och etablering av nya servicekontor ska intensifieras. De statliga servicekontoren är viktiga för att människor ska kunna organisera sin vardag och ska därför finnas tillgängliga. Vid dessa kan medborgare runt om i Sverige få väg­ledning och service från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Servicekontoren är mycket uppskattade med cirka 2,8 miljoner besök under 2024 och en kundnöjdhet på 95 procent. Sverigedemo­kraterna och regeringens tidigare aviserade nedskärningar av budgeten för servicekontor innebär att minst 35 servicekontor kommer att stängas. Det slår hårt mot medborgar­servicen runt om i Sverige. Vi socialdemokrater anser att de servicekontor som har stängts ska återöppnas och att servicekontoren ska fortsätta utvecklas. De bör omfatta fler sam­hällstjänster och möjligheten för fler verksamheter att kunna knytas dit. Ett sådant exempel är en lokal bankverksamhet. I många delar av landet bedrivs det inte längre någon lokal bankverksamhet och färre har därmed kunskap om förutsättningarna för att starta och driva ett företag just där. Det leder till sämre regional utveckling och färre företag. Sverige behöver en bank- och finans­marknad som är lokalt förankrad för att stimulera lokalt näringsliv. Inte minst byggföretag, handel, åkerier och jord- och skogsbrukets entreprenörer. En lösning är att låta statens servicekontor fungera som mötesplats mellan finansiella intuitioner och lokalsamhälle. Regeringen bör därför utreda hur Statens servicecenter kan medverka till att möjliggöra mötesplatser mellan finansservice och lokala aktörer i kommuner utan fysiskt bankkontor. En effektiv statlig förvaltning Det övergripande syftet med skattepolitiken är att finansiera vår gemensamma välfärd och vår förmåga att ta itu med samhällsproblemen. Därför är det viktigt att varje skattekrona används på ett så bra sätt så möjligt. Vi vill att det offentliga ska vara ett föredöme genom att minska byråkratin och öka effektiviteten i offentlig sektor och i välfärden. Det kan finnas ekonomiska skäl att överväga myndighetssammanslagningar, men det måste säker­ställas att en sammanslagning inte får negativa konsekvenser för myndigheternas verk­samhet och möjlighet att utföra sitt uppdrag. Sammanslagning av statliga myndigheter bör föregås av en noggrann analys. Vi vill därför att regeringen iakttar försiktighet vid sina föreslagna hopslagningar av myndigheter och att problem som myndigheter lyfter i sina utredningar och remissvar måste hörsammas av regeringen innan en sammanslagning. Precis som det är viktigt att offentliga resurser används effektivt är det viktigt att våra gemensamma skattepengar används till det de är tänkta att användas till. Därför måste vi gå hårt åt den ekonomiska brottsligheten som undergräver förtroendet för samhällsinsti­tutionerna och som urholkar välfärden. De kriminella gängen drar in stora belopp genom ekonomisk brottslighet som riktas mot det offentliga. Bl.a. genom skattebrott, nyttjande av de privatiserade delarna av välfärden och bidragsfusk. Denna brottslighet underminerar hela samhällets strukturer. Vi vill förstärka verktygen och styrningen av de myndigheter som arbetar mot ekonomisk brottslighet, bl.a. den av Socialdemokraterna inrättade Utbetalningsmyndigheten. Vi vill ge Utbetalningsmyndigheten möjlighet att inhämta upp­gifter direkt från polisen med fokus på personer kopplade till organiserad brottslighet. Fler felaktiga utbetalningar ska stoppas, bland annat genom direktaccess till fler myndig­heters databaser. Även statens fastigheter måste förvaltas på ett förtroendeingivande och rättssäkert sätt. Staten får inte genom sitt förfogande av fastigheter möjliggöra för kriminell verksamhet, exempelvis genom att betala hyra för fastigheter vars ägare har kopplingar till organiserad brottslighet. Regeringen måste skyndsamt ta fram åtgärder för hur det kan säkerställas att staten genom sitt fastighetsbestånd inte underlättar för kriminella aktörer. Anslagsförslag för 2026 för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Tusental kronor Anslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Kammarkollegiet 179 196 ±0 1:2 Finansinspektionens avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter 33 050 ±0 1:3 Arbetsgivarpolitiska frågor 2 443 ±0 1:4 Statliga tjänstepensioner m.m. 17 279 000 ±0 1:5 Finanspolitiska rådet 12 360 ±0 1:6 Konjunkturinstitutet 76 622 ±0 1:7 Statskontoret 325 130 ±0 1:8 Statistiska centralbyrån 711 961 ±0 1:9 Bidragsfastigheter 515 000 ±0 1:10 Finansinspektionen 893 410 ±0 1:11 Riksgäldskontoret 400 432 ±0 1:12 Bokföringsnämnden 15 028 ±0 1:13 Vissa garanti- och medlemsavgifter 264 626 ±0 1:14 Statens servicecenter 913 560 50 000 1:15 Finansmarknadsforskning 33 353 ±0 1:16 Upphandlingsmyndigheten 125 311 ±0 1:17 Utbetalningsmyndigheten 258 219 ±0 Summa 22 038 701 50 000 Mikael Damberg (S) Gunilla Carlsson (S) Ingela Nylund Watz (S) Eva Lindh (S) Peder Björk (S) Joakim Sandell (S)

Motion till riksdagen 2025/26:3557 av Mikael Damberg m.fl. (S) Offentlig upphandling Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att begränsa antalet underentreprenörsled till två som huvudregel i branscher med stor risk för arbetslivskriminalitiet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att företag som fuskar vid offentlig upphandling ska kunna svartlistas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utöka användningen av AI-teknologi och ny teknologi för att bekämpa välfärdsbrotten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över reglerna för att utesluta leverantörer från att delta i valfrihetssystem och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över vilka åtgärder som kan vidtas för att öka effektiviteten och minska felaktigheterna vid offentlig upphandling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över hur innovationsupphandlingar kan användas för att driva på teknikutvecklingen och innovationen i offentlig sektor samt fungera som efterfrågestimulans för vissa branscher och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att villkor enligt kollektivavtal ska gälla vid offentlig upphandling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att man skyndsamt bör återkomma till riksdagen om hur nationell säkerhet kan beaktas vid offentlig upphandling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagen om offentlig upphandling (LOU) inte ska tillämpas för allmännyttiga bostadsföretag och tillkännager detta för regeringen. Motivering De senaste åren har det blivit alltmer tydligt att samhället förlorat den demokratiska kontrollen över välfärden. Oseriösa aktörer och vinstdrivande koncerner har kunnat flytta fram sina positioner med vinstjakt och ökade klyftor i välfärden som följd. Vi ser att oseriösa, och ibland rent kriminella, företag etablerar sig inom ramen för våra valfrihetssystem och på marknader för offentlig upphandling. Varje år upphandlar staten, kommuner och regioner varor och tjänster för drygt 900 miljarder kronor; det är en betydande del av samhällets totala ekonomi. Det är gemen­samma skattepengar som ska användas på ett ansvarsfullt sätt. Upphandlingslagstiftningen syftar till att motverka korruption, godtycke och slöseri med skattemedel. Men lagstiftningen ger också utrymme att ställa krav. Politiken har ett särskilt ansvar att säkerställa att verksamhet som finansieras av skattemedel aktivt bidrar till att uppnå samhällspolitiska mål såsom respekt för arbetstagares rättigheter, klimat- och miljöhänsyn, innovation och social inkludering. Den socialdemokratiskt ledda regeringen tog flera steg för att förbättra upphandlings-lagstiftningen. Vi genomförde förenklingar av regelverket och såg till att det inom offentliga upphandlingar, om det är behövligt och överskrider gällande tröskelvärden, ska ställas arbetsrättsliga villkor om lön, semester och arbetstid i nivå med kollektivavtal. Men det behöver göras mer. En effektivare överprövning av offentlig upphandling Antalet överprövningar inom offentlig upphandling är betydligt högre i Sverige jämfört med andra länder. Det drabbar både beställare och leverantörer, då många och långa överprövningar leder till osäkerhet och förseningar. För att säkerställa en effektiv offentlig upphandling och användning av skattemedel är det angeläget att minska de negativa konsekvenserna av överklaganden av offentliga upphandlingar. Fördelar och effektivitetsvinster med en mer reglerad överprövning måste balanseras mot det grund-läggande behovet av en rättssäker offentlig upphandling. Under den socialdemokratiskt ledda regeringen togs steg för att till exempel förkorta tidsfrister för att ansöka om överprövning och väcka talan om skadestånd. Vi socialdemokrater anser att regeringen bör fortsätta arbeta med den här frågan. Stoppa möjligheterna till brott och fusk i offentliga upphandlingar För att Sverige ska präglas av välfungerande marknader och för att vi ska få fram fler bra jobb måste de företag främjas som konkurrerar med innovation, hållbar och effektiv produktion samt goda löner och villkor. Det offentliga ska skapa spelregler som gynnar schysst företagande. Företag som bryter mot dessa förstör för alla de företag som gör rätt för sig, och det undergräver också fundamenten i vår svenska modell. Därför är det viktigt att offentlig upphandling aldrig bidrar till osund konkurrens eller till att dumpa villkoren på svensk arbetsmarknad. Tvärtom behövs fler verktyg i kampen mot välfärdsbrottslighet och arbetlivskriminalitet. Kraven inom offentlig upphandling bör skärpas för att minimera riskerna för att skattepengar finansierar kriminella företag och verksamheter. En noggrann uppföljning av upphandlade tjänster på statlig, regional och kommunal nivå ska genomföras. Oseriösa och kriminella leverantörer som har gjort sig skyldiga till brott eller inte betalar sina skatter eller andra avgifter ska inte kunna få offentliga kontrakt genom upphandling. Fusk och brottslighet på arbetsmarknaden – s.k. arbetslivskriminalitet – göder den organiserade brottsligheten och ska bekämpas med samhällets fulla kraft. Ett problemområde är användandet av långa underentreprenörsled. Det innebär alltid en risk för att överenskomna avtalsvillkor inte respekteras och det försvårar uppföljning av efterlevnad när leverantörer använder ett stort antal underentreprenörer för att fullfölja sina kontrakt. Detta blir extra påtagligt när det uppstår långa leverantörskedjor i ett upphandlat projekt. Vi socialdemokrater anser att antalet underentreprenörsled ska begränsas till två som huvudregel i branscher med stor risk för arbetslivskriminalitiet. Vi anser vidare att det vid vissa upphandlingar av särskilt kritiska arbeten bör införas en möjlighet att helt förbjuda användandet av underentreprenörer vid offentlig upphand­ling. Det kan exempelvis bli aktuellt vid upphandling inom riskbranscher eller särskilt samhällskritiska upphandlingar. Det behövs även en starkare kontrollmekanism av underleverantörer i linje med LOU-direktivet artikel 71. Vi vill också verka för möjligheten att utesluta orimligt låga anbud i offentlig upphandling. För att göra det svårare att fuska vill vi öka tillsynen av riskbranscher och förstärka det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet. Företag som fuskar ska kunna svartlistas. Redan under 2022 tillsatte den socialdemokratiska regeringen utredningen Effektiv och tillförlitlig kontroll av leverantörer vid tilldelning av offentliga kontrakt. I augusti 2023 presenterade utredningen ett förslag om att låta Bolagsverket ansvara för en funktion som möjliggör samordnade registerkontroller. På så sätt kan den upphandlande organisationen få tillgång till idag sekretessbelagda uppgifter från register hos Bolagsverket, Polismyndigheten, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och länsstyrelserna. Förslaget skulle innebära ett viktigt steg för att bli av med oseriösa aktörer på marknaden för offentlig upphandling och inom valfrihetssystemen. Ett sådant register skulle innebära att upphandlande myndigheter och enheter skulle få bättre kontroll på de företag som lämnar in anbud. Utredningen har varit ute på remiss, och vi anser inte att utredningens förslag är tillräckligt långtgående eftersom kontrollen inte omfattar samtliga uppgifter som skulle kunna leda till uteslutning enligt de obligatoriska och frivilliga uteslutningsgrunderna. Regeringen har via regleringsbrev gått vidare med utredningens förslag och gett Bolagsverket i uppdrag att utveckla ett system för samordnad registerkontroll och det ska vara på plats till 2028. Vi socialdemokrater anser att detta borde kunna vara på plats långt tidigare. Välfärdsbrottsligheten omsätter miljarder varje år. Både den tidigare och den nuvarande regeringen har vidtagit olika åtgärder för att bekämpa välfärdsbrottligheten, bl.a. genom att inrätta Utbetalningsmyndigheten och styra myndigheters uppdrag tydligare. Även privata aktörer och enskilda individer har visat att det är möjligt att identifiera välfärdsbrott och annan kriminalitet med hjälp av AI-verktyg. AI har kapaciteten att analysera och identifiera fusk, felaktigheter och oegentligheter i annars näst intill oöverskådlig mängd data. Vi vill se en utökad användning av AI-teknologi och ny teknik i kontrollarbetet för att bekämpa brotten. Socialdemokraterna kan aldrig acceptera att människor dör på sin arbetsplats, därför har vi sedan tidigare lagt fram tio skarpa förslag för att få stopp på dödsolyckorna. Ett av dem är att begränsa antalet underleverantörsled. Det är också angeläget att se över reglerna för att utesluta leverantörer från att delta i valfrihetssystem. I betänkandet från Leverantörskontrollsutedningen, En samordnad registerkontroll för upphandlande myndigheter och enheter (SOU 2023:43), föreslås bland annat att bestämmelserna om uteslutningsgrunderna i LOV ska ändras till att bli mer lika bestämmelserna i upphandlingslagen. Exempelvis bör samma brott som kan vara uteslutningsgrundande i upphandlingslagarna också vara så i lagen om valfrihetssystem. Enligt utredningens bedömning bör bestämmelserna som anger när en uteslutning får ske vara desamma, oavsett om tjänsterna köps in efter att ett valfrihetssystem inrättats eller efter en upphandling. Vi anser att det är angeläget att regeringen går vidare med utredningens förslag. För att intensifiera arbetet mot arbetslivskriminalitet behöver Arbetsmiljöverket mer resurser. Arbetsmiljöverket är den myndighet som håller ihop det myndighets­gemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet där även bland andra Skatteverket, Polismyndigheten och Försäkringskassan ingår. Genom att anställa fler arbetsmiljö­inspektörer och göra fler arbetsplatskontroller kan samhället bekämpa arbetslivskriminaliteten. En effektiv upphandlingstillsyn År 2023 beslutades propositionen En effektiv upphandlingstillsyn som i stora delar följde förslagen i Ds 2022:5 från den tidigare, socialdemokratiska regeringen. Vi tror att lagändringen kommer att möjliggöra att upphandlingstillsynen blir effektivare. Men regeringen valde att utelämna några viktiga förslag som fanns i den remitterade departementsskrivelsen. Upphandlingsmyndigheten och flera andra remissinstanser betonade behovet av efterannonsering för att skapa insyn och transparens samt för att komma till rätta med oegentligheter. Dessutom ger en sådan reglering bättre statistik på upphandlingsområdet och underlättar uppföljning. Det är, enligt vår mening, därför rimligt att Konkurrens­verket ska få fatta beslut om en upphandlingsskadeavgift för att de som vinner upphand­lingar bättre ska följa reglerna om efterannonsering och publicering av annonser om offentliga upphandlingar i en registrerad annonsdatabas. Vi anser också att det är rimligt att bestämmelserna om att lämna in uppgifter när en utredning har inletts även bör gälla leverantörer och inte enbart den upphandlande myndigheten. Det skulle göra det lättare att följa upp och granska om kraven i en upphandling har följts. I Upphandlingsmyndighetens Nationella upphandlingsrapporten 2023 visar man på att potentialen i offentlig upphandling inte utnyttjas fullt ut. Man skriver att det bl.a. beror på bristande ledning och styrning av offentliga inköp och att det saknas tydliga mål för det egna inköpsarbetet. Det är exempelvis viktigt att inköpen är faktabaserade och att de följs upp. Att inte följa upp avtalen öppnar för oseriösa aktörer och att organisationen inte får det den betalar för. Genom att alltid följa upp avtal och leveranser bygger den upphandlande organisationen dessutom upp ett förtroende hos leverantörerna. Det leder på sikt till en sund konkurrens mellan seriösa företag. Det är inte minst viktigt i dag när vi ser hur välfärdsbrottsligheten och arbetslivskriminaliteten ökar. Efter att gränsen för direktupphandlingar sänktes så har man kunnat se en ökad andel direktupphandlingar och att det har medfört mindre konkurrens och också färre kontroller. Detta är något som måste följas noga av regering och ansvariga myndigheter. I Upphandlingsmyndighetens rapport om utvecklingen på upphandlingsområdet 2024 skriver man att statistiken visar att det inte skett några större förändringar under de senaste åren sett till vem som upphandlar vad, från vem, till vilket värde och hur. Upphandlingsmyndigheten är en expert- och kunskapsmyndighet. De ger stöd och vägledning inom offentlig upphandling och statsstöd genom att utveckla och förmedla kunskap, verktyg och metoder. Det är viktigt att myndigheten fortsatt ges förutsätt­ningar att arbeta för att öka kunskapen hos upphandlande myndigheter och dess leverantörer. Idag finns ett samarbete mellan nio olika myndigheter inom myndighets­gemensamma centret mot arbetslivskriminalitet (AKC). Vi socialdemokrater anser att även Upphandlingsmyndigheten ska vara med i det samarbetet. Upphandlingsmyndigheten har lyft fram behovet av att genomföra en lagstiftning som möjliggör för myndigheten att samla in och publicera inköpsvärden som öppna data. De har pekat på behovet av att samla in fakturor för statistikändamål eftersom sådan statistik ger ökad transparens och insyn i hur skattemedel används i praktiken och kan bidra till att uppmärksamma ineffektivitet och minska risken för korruption och oegentligheter. Det kan till exempel ske genom användandet av AI-verktyg för att upptäcka fall av offentlig upphandling som avviker från de rutiner och krav som sätts upp av lagstiftningen. Regeringen bör se över vilka åtgärder som kan göras för att öka effektiviteten och minska felaktigheterna vid offentlig upphandling. Innovationsupphandlingar avgörande för att stärka konkurrenskraften Tidigare i år slutredovisades ett regeringsuppdrag till Upphandlingsmyndigheten, Vinnova och Patent- och registreringsverket om att genomföra insatser för nyttiggörande och kommersialisering av innovation, och det har nu presenterats i en rapport till nuvarande regering. I rapporten konstaterar man att Sverige har ett bra utgångsläge för att öka konkurrenskraften, men att man behöver bli ännu bättre på att nå önskade effekter av investeringar. Framgångsfaktorer som man lyfter fram är att bättre ta tillvara potentialen i offentlig upphandling och att öka efterfrågan på ny kunskap och nya lösningar genom innovationsupphandlingar. Tre viktiga slutsatser i rapporten är att det behövs ett ännu mer handfast stöd till de upphandlande organisationerna för att kunna ta tillvara på potentialen i innovationsupphandlingar kunskapsnivån kring innovationsupphandlingar och dess roll i samhällsutvecklingen samt kompetensen kring de praktiska förutsättningarna måste höjas inom alla målgrupper inköp måste behandlas som en ledningsfråga på strategisk nivå och gapet mellan perspektiven, innovation och upphandling. Offentliga upphandlingar kan fungera som efterfrågestimulans för vissa branscher och för att öka svensk konkurrenskraft, exempelvis genom att driva klimatutveckling. Ett exempel är om flera kommuner går samman och genomför s.k. innovations­upphandlingar för att få på plats innovativa system som gynnar kommunernas invånare. Regeringen bör se över hur innovationsupphandlingar kan användas ytterligare för att främja teknikutveckling och innovation i offentlig sektor samt driva klimatutveckling. Skyldighet att beakta samhällsintressen vid offentlig upphandling Politiken har ett särskilt ansvar för att säkerställa att verksamhet som finansieras av skattemedel aktivt bidrar till att uppnå samhällspolitiska mål. I offentlig upphandling ska villkor enligt kollektivavtal gälla och sociala villkor beaktas. Vi vill att EU-rätten förändras så att krav på kollektivavtal kan ställas i offentlig upphandling och sociala villkor beaktas. De nya upphandlingslagarna som trädde i kraft 2017 har ökat möjligheterna för de ca 3 800 upphandlande myndigheterna att ställa och följa upp krav. Samtidigt kan vi se att det finns mycket kvar att önska när det gäller arbetsrättsliga villkor och krav i offentlig upphandling. Upphandlingsmyndighetens nationella upphandlingsrapport för 2023 visar att många organisationer ställer arbetsrättsliga krav, men att färre än hälften följer upp att leverantörerna lever upp till kraven. Nationell säkerhet vid offentlig upphandling Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Under den social­demokratiska regeringen påbörjades en historisk förstärkning av både det militära och det civila försvaret. Sverige behöver vara väl rustat och motståndskraftigt i tider av både kris och krig, något som även borde beaktas vid offentlig upphandling. Det kan till exempel handla om upphandling av uppförande eller drift av samhällsviktig och strategisk infrastruktur. Samtidigt bör hänsyn tas till dagens mål vid offentlig upphandling såsom effektivitet, rättssäkerhet och miljömässig samt social hållbarhet. Regeringen har under året, och efter våra krav, tillsatt en utredning som ska analysera hur upphandlare ska kunna välja bort leverantörer som utgör en risk för nationell säkerhet eller nationella intressen redan i upphandlingsförfaranden. Uppdraget ska redovisas i december 2025. Vi anser att detta är en viktig fråga, som måste hanteras skyndsamt. Allmännyttiga bostadsföretag bör få undantag från LOU De allmännyttiga bostadsföretagen står för de flesta nyproducerade hyresrätterna och leder utvecklingen i att pressa boendekostnader. Samtidigt innebär kravet på tillämpning av lagen om offentlig upphandling (LOU) att allmännyttan möter högre kostnader än privata bostadsföretag. Den statliga utredningen om bättre konkurrens i bostadsbyggandet – Bygg och bo till lägre kostnad – konstaterade att allmännyttan har en företagsekonomisk nackdel av att behöva tillämpa LOU. En studie som Sveriges Allmännytta låtit genomföra visar att allmännyttan har omkring 10 procent högre byggpriser samt längre byggtid än privata byggherrar på grund av LOU. Utredningen Sänk tröskeln till en god bostad har föreslagit att LOU ändras så att ett organ som verkar på normala marknadsmässiga villkor, har ett vinstsyfte och bär sina egna förluster inte ska behöva omfattas av LOU. Förslaget, som har fått stöd av flera kommuner och organisationer, skulle innebära att allmännyttiga och privata bostads­företag konkurrerar på lika villkor. Idag ser vi hur bostadsbyggandet har rasat till följd av hög inflation, höjda räntor samt regeringens beslut att avskaffa investeringsstödet för hyresbostäder med lägre hyresnivå. Att ta bort kravet på LOU för allmännyttiga bostadsföretag vore ett steg i rätt riktning för att förenkla bostadsbyggandet och se till att vi får fler hyreslägenheter till hyror som vanligt folk har råd att betala. Vi socialdemokrater föreslår att lagen om offentlig upphandling (LOU) inte ska tillämpas för allmännyttiga bostadsföretag. Mikael Damberg (S) Gunilla Carlsson (S) Ingela Nylund Watz (S) Eva Lindh (S) Peder Björk (S) Joakim Sandell (S)