Gunilla Carlsson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Jag yrkar bifall enbart till den men står självklart bakom samtliga av våra reservationer.

Fru talman! Den organiserade brottsligheten hotar i dag inte bara människors trygghet på våra gator och torg, utan vi har också sett att samhället har förlorat den demokratiska kontrollen över välfärden. Detta hotar välfärden men också arbetsmarknaden och tilliten till vårt samhälle. Vi ser hur kriminella och oseriösa aktörer söker sig dit där pengarna finns, vilket allt oftare innebär att man lägger anbud vid offentlig upphandling eller startar bolag för att erbjuda bland annat välfärdstjänster där verksamheten finansieras med skattemedel.

Detta är inget som har skett nyligen, utan vi har sett det ske under en lång tid. Redan under den förra mandatperioden tillsatte den socialdemokratiska regeringen utredningen Effektiv och tillförlitlig kontroll av leverantörer vid tilldelning av offentliga kontrakt. I augusti 2023 presenterade utredningen sitt betänkande, där man hade ett förslag om att låta Bolagsverket ansvara för en funktion som möjliggör samordnade registerkontroller.

Detta hände 2023, och efter det har det inte hänt så mycket från Tidöregeringens sida för att komma åt problemen. Vi socialdemokrater har efterfrågat förslag sedan utredningens betänkande presenterades, inte minst med tanke på hur det ser ut med oseriösa och kriminella som varje dag skor sig på samhällets bekostnad genom att komma åt våra gemensamma skattepengar – pengar som ska gå till att upprätthålla välfärden och till att utveckla vårt land. Dessa pengar hamnar nu i oseriösa företagares och rent kriminellas fickor.

De här aktörerna hindrar dessutom seriösa företagare att bedriva sin verksamhet. I dag möter jag företagare som inte ens lämnar in anbud. Man tycker nämligen inte att det är någon idé eftersom man inte konkurrerar på lika villkor. Så här kan vi inte ha det, fru talman. Därför tycker vi att det är bra att man nu äntligen, efter påtryckningar från oss socialdemokrater, lägger fram ett förslag om att inrätta ett system för samordnad registerkontroll som ska tillämpas vid upphandling och användning av valfrihetssystem. Förslaget är ett viktigt steg för att bli av med oseriösa aktörer.

Ett register gör att upphandlande myndigheter och enheter kan få bättre kontroll på de företag som lämnar in anbud. Stat, kommuner och regioner behöver ett bättre verktyg. Företag ska till exempel inte kunna bli stoppade i en kommun för att sedan lämna in anbud i en annan kommun utan att det finns möjlighet att få reda på varför företaget inte har fått vara kvar.

Vi socialdemokrater tycker dock att man borde gå lite längre. Vi vill att kontrollen ska omfatta samtliga uppgifter som skulle kunna leda till uteslutning enligt de obligatoriska och frivilliga uteslutningsgrunderna. Vi är också frågande till varför det ska dröja ända till 2028 innan registret ska vara i bruk. Vi hör ju nästan dagligen om hur oseriösa och kriminella aktörer utnyttjar systemen inom ramen för både lagen om valfrihetssystem och lagen om offentlig upphandling, så varför vänta så länge?

Det är bra att bestämmelserna om uteslutning av leverantörer i lagen om offentlig upphandling i huvudsak även ska gälla vid uteslutning av sökande inom ramen för lagen om valfrihetssystem, men även här borde regeringen ha gått längre. Vi socialdemokrater menar att man måste angripa problemet med LOV mer övergripande och ersätta den med en behovsstyrd etableringsrätt. Den kriminalitet som bedrivs inom ramen för lagen om valfrihetssystem är en specifik och mycket skadlig del av välfärdsbrottsligheten. Vi har ju sett ett antal exempel på detta – att man driver vårdcentraler, vaccinationsmottagningar med mera.

Fru talman! Offentliga medel ska aldrig bidra till osund konkurrens och till att villkoren på svensk arbetsmarknad dumpas. Att ställa krav gällande arbetsmiljö redan vid upphandling förebygger förstås både arbetsplatsolyckor och arbetslivssjukdomar. Det är också ett effektivt sätt att förhindra att oseriösa företag skaffar sig konkurrensfördelar genom att bryta mot arbetsmiljölagen för att vinna anbud.

Antalet underleverantörer påverkar också. Framför allt påverkar det hur arbetet planeras och genomförs och hur man kan utkräva ansvar om något faktiskt händer. I dag används underleverantör på underleverantör i flera led, och det finns stor risk att huvudleverantören till slut inte har någon kontroll på sina egna underleverantörer.

Vi socialdemokrater anser att det ska införas en begränsning av antalet underleverantörsled till max två vid offentlig upphandling. Uppföljningen blir avsevärt svårare på en arbetsplats där det förekommer långa och komplexa underleverantörskedjor, och vi ser hur man skyller ifrån sig och att ingen tar ansvar för dem som finns i leden längre ned.

För oss socialdemokrater är det självklart att det ska vara bra arbetsvillkor på svenska arbetsplatser och att offentlig upphandling ska bidra till det. Därför driver vi också att villkor enligt kollektivavtal ska gälla i offentlig upphandling, och vi vill förändra EU-rätten så att krav på kollektivavtal kan ställas i offentlig upphandling.

Fru talman! Det upphandlas för cirka 1 000 miljarder kronor varje år. Många miljarder går också till köpt vård via kommuner och regioner. Det offentliga Sverige ska inte vara en marknad för oseriösa och kriminella, och därför är det viktigt att vi har en bra kontroll. Vi socialdemokrater vill ha ett samhälle där våra gemensamma skattemedel används ansvarsfullt och till det som det är tänkt, där seriösa företag konkurrerar på lika villkor och där arbetstagare har sjysta villkor på sina arbetsplatser. Så, fru talman, bygger vi Sverige starkare.

(Applåder)

Fru talman! För oss socialdemokrater är det viktigt med ordning och reda i de offentliga finanserna. Det innebär bland annat att pengar som ska gå till det offentliga ska användas på ett korrekt sätt. De ska definitivt inte gå till kriminell verksamhet eller fusk. Man ska heller inte kunna ta ut stora vinster från de resurser som ska användas till den gemensamma välfärden och till att bygga Sverige starkt.

Vi vill inte att upphandlingar ska vinnas av företag som dumpar löner och tummar på arbetsvillkoren för de anställda. Varje år görs upphandlingar till ett värde av drygt 1 000 miljarder kronor. Politiken har ett stort ansvar för att dessa miljarder används på ett klokt och ansvarsfullt sätt ur många olika perspektiv.

Riksrevisionen har i denna rapport tittat på om de statliga myndigheterna i sina upphandlingar tar hänsyn till huruvida arbetstagarna har goda arbetsrättsliga villkor och om de över huvud taget ställer sådana krav vid förfrågan om upphandling. Tyvärr, fru talman, är det en sorglig läsning. Arbetsrättsliga krav saknas i två av tre upphandlingar i riskbranscher. Myndigheterna gör också tvivelaktiga tolkningar av lagstiftningen och använder ofta allmänna skrivningar i stället för att specificera lön, arbetstid och semester. Detta gör att kraven blir väldigt otydliga för dem som lämnar eller får anbud. Det gör också att det blir väldigt svårt att följa upp dem.

Rapporten visar även att myndigheterna är dåliga på att följa upp om det som de har upphandlat verkligen levererar det som har sagts. Utan uppföljning riskerar efterlevnaden som sagt att bli låg.

Fru talman! År 2017 beslutade man om förändringar i upphandlingslagstiftningen som innebar att man gav de cirka 3 800 upphandlande myndigheterna och enheterna möjlighet, och ibland även skyldighet, att i vissa upphandlingar ställa och följa upp krav med koppling till arbetsrättsliga villkor. Det var ett viktigt första steg för att garantera att offentlig upphandling bidrar till bra arbetsförhållanden.

Samtidigt kan vi tyvärr se att det finns mycket kvar att önska när det gäller arbetsrättsliga villkor och krav i offentlig upphandling, vilket Riksrevisionens granskning tydligt visar.

För oss socialdemokrater är det självklart att det ska råda bra arbetsvillkor på svenska arbetsplatser och att offentlig upphandling ska vara med och bidra till detta. Därför driver vi på för att villkor enligt kollektivavtal ska gälla i offentlig upphandling. Vi vill förändra EU-rätten så att krav på kollektivavtal kan ställas i offentlig upphandling.

Vi socialdemokrater vill också begränsa antalet underleverantörsled till två i riskbranscher. Uppföljningen blir avsevärt mycket svårare på en arbetsplats där det förekommer långa och komplexa underleverantörskedjor. Vi ser hur man skyller ifrån sig och inte tar ansvar för dem som finns i leden allra längst ned.

Så här kan vi inte ha det. Ett sätt att komma åt en del av skumraskföretagen är att begränsa detta.

För att göra det svårare att fuska vill vi också öka tillsynen över riskbranscher och förstärka det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet. Vi vill se att företag som fuskar ska kunna svartlistas.

Mot bakgrund av Riksrevisionens granskning blir det ännu tydligare att detta verkligen behövs. Vi anser att regeringen måste agera kraftfullt och lösa problemen med det som i dag inte alls fungerar.

För att komma till rätta med det faktum att alltför få upphandlande myndigheter i dag ställer arbetsrättsliga krav måste regeringen vara tydlig i regleringsbreven till de myndigheter som bedriver omfattande offentlig upphandling. Det måste vara så att man ska säkerställa skäliga arbetsvillkor för anställda i offentligt upphandlade verksamheter och kräva återrapportering. Det gjordes senast 2018, fru talman.

Det är faktiskt helt oacceptabelt att man inte kontrollerar detta. Regeringen har dessa möjligheter, och det borde vara en självklarhet. Tyvärr verkar regeringen inte prioritera detta.

Jag kan inte tolka det på något annat sätt, fru talman, än att regeringen inte vill göra något aktivt för att förhindra denna utveckling. Man skriver att upphandlande myndigheter behöver få stöd från Upphandlingsmyndigheten, men man är inte beredd att skapa riktiga förutsättningar för detta.

Fru talman! Människor blir eller riskerar att bli utnyttjade och att få arbeta under dåliga arbetsförhållanden för dumpade löner. Våra gemensamma skattepengar går till kriminella. Dessutom väljer allt fler seriösa företag att inte lägga anbud; de tycker inte att det är någon idé. De vet att de aldrig kan få uppdragen, för de vill inte konkurrera på de villkoren. Detta innebär en risk för hela upphandlingssystemet.

Vi socialdemokrater vill stärka arbetstagarnas villkor. Det ska vara sjysta löner och trygga arbetsvillkor på svenska arbetsplatser. Vi vill stoppa kriminella från att ta del av de gemensamma skattepengarna. De pengarna ska vi använda till att bygga Sverige starkare, och ett sätt är att styra upp det så att myndigheterna använder upphandlingen på rätt sätt. Detta borde faktiskt vara helt självklart.

Fru talman! Jag står bakom alla socialdemokratiska reservationer men yrkar bifall till reservation nummer 1.

(Applåder)

Fru talman! Nu har vi kommit till den sista budgetdebatten för det här året. Debatten gäller finansutskottets betänkande FiU5, som behandlar utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen.

I förra årets debatt lyfte jag fram att de senaste åren hade inneburit stora ekonomiska och politiska utmaningar inom det europeiska samarbetet. Så har det varit även i år. Vi ser att många länder i Europa dras med tuffa ekonomiska underskott. USA:s president har under året hotat med och infört höjda tullavgifter. Rysslands anfallskrig mot Ukraina är fortfarande inte avslutat.

För nästan en månad sedan nådde Europeiska rådet och Europaparlamentet en överenskommelse om EU:s budget för 2026. Vi socialdemokrater ställde oss bakom regeringens inriktning att, precis som tidigare år, arbeta för att finansieringen av de ökade kostnaderna, bland annat i form av ökade räntekostnader, skulle ske genom omprioriteringar i budgeten. Tyvärr misslyckades regeringen med att få gehör för sina synpunkter, och Sverige röstade därför nej till förslaget.

Under året har diskussionerna om den nya långtidsbudgeten, MFF:en, som ska sträcka sig från 2028 till 2034, startat. EU-kommissionen presenterade sitt förslag i juli i år. Förslaget har fokus på försvar, konkurrenskraft och strategiska investeringar.

När den förra långtidsbudgeten förhandlades lyckades den socialdemokratiska regeringen hålla nere den svenska EU-avgiften och för första gången få på plats en villkorlighetsmekanism som kopplar utbetalningar från EU:s budget till respekt för rättsstatens principer. Det var viktiga framgångar både för svenska skattebetalare och för hela unionens trovärdighet.

När man nu går in i en ny förhandling vill vi socialdemokrater att man har med sig samma grundläggande målsättning. Vi vill se en ansvarsfull budget som stärker Europas och Sveriges trygghet. EU-samarbetet bygger på demokrati, frihet och ett oberoende rättsväsen. Inga EU-medel ska gå till länder som bryter mot rättsstatens principer. Vi vill göra det lättare att hålla inne pengar till länder som underminerar EU:s demokratiska värden och införa en sanktionstrappa genom vilken man successivt kan stänga av medlemsstater från fördelar med EU-medlemskapet.

Vi vill också att EU:s budget ska hållas stram. Svenska skattebetalare ska inte finansiera andra länders underskott. Den svenska rabatten är nödvändig för att säkerställa ett rättvist och proportionerligt svenskt bidrag till EU:s budget.

Gemensam upplåning ska vara ett undantag. Sverige måste verka för att det inte blir en norm.

Budgeten ska också spegla de utmaningar vi står inför de kommande åren. EU:s resurser måste användas för att stärka försvarsförmågan, fortsätta stödet till Ukraina och påskynda den gröna omställningen. Vi vill att nya satsningar finansieras genom omprioriteringar, inte genom ökade utgifter.

Skattepolitiken är och ska förbli en nationell kompetens. Vi motsätter oss gemensamma EU-skatter som riskerar att underminera medlemsländernas självbestämmande över skattepolitiken.

Under den förra förhandlingen kunde vi socialdemokrater genom samarbete med likasinnade länder få igenom våra viktigaste krav. Därför ser vi att det är viktigt med ett långsiktigt alliansbygge med andra medlemsstater – annars kommer Sverige att få svårt att nå fram i förhandlingarna.

Under nästa år kommer arbetet med den nya MFF:en att intensifieras. Därför kommer vi att få återkomma till dessa frågor.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag skicka en uppmaning och ett stort lycka till i förhandlingarna till Sveriges statsminister Ulf Kristersson, som i morgon åker till EU:s toppmöte.

Sverige måste driva på för att tillsammans med övriga europeiska ledare fatta ett beslut om att man ska kunna använda de frysta ryska tillgångar som finns i olika länder i Europa för att ge ett långsiktigt finansiellt stöd till Ukraina och dess kamp för demokrati, frihet och säkerhet, som också är en kamp för hela Europas – och därmed även Sveriges – säkerhet.

Med detta, fru talman, vill jag önska en god jul till finansutskottets ledamöter och kansli, till talmannen och till alla andra som arbetar i riksdagen för att vi ledamöter ska kunna utföra vårt viktiga uppdrag så bra som möjligt under hela året.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker inte att det är så konstigt att en kommun ska kunna ha veto när någon annan aktör väljer att etablera sig i kommunen, om kommunen redan bedriver verksamhet. Den nya aktören kanske bara vill ta över en viss del av verksamheten, medan kommunen står med ansvaret för den andra delen. Skulle den här aktören välja att inte längre vara kvar i kommunen skjuts ansvaret över på kommunen, som ska stå där med skollokaler eller vad det nu kan vara för verksamhet. Jag tycker inte att det är mer än rätt att kommunerna har den möjligheten att påverka det.

Vad gäller valfrihet tror jag att väldigt många i Sverige i dag vill att deras barn ska gå i en bra skola och att deras föräldrar ska ha en bra äldreomsorg eller hemtjänst. Jag tror att vi alla i den här kammaren vill veta att vårdcentralen finns för oss om vi blir sjuka – eller sjukhuset, om vi skulle behöva det. Det tycker jag är det allra viktigaste, tillsammans med att vi använder våra gemensamma skattepengar för att utveckla vården och inte stoppar dem i fickorna på dem som ska kunna plocka ut stora vinster. Jag menar inte att alla är kriminella – absolut inte. Men det görs stora vinstuttag i vissa företag som bedriver bland annat skolverksamhet. Vi ser också hur kriminella driver HVB-hem och använder dem för rekrytering till kriminell verksamhet. Tycker ledamoten att det här är rätt sätt att driva Sverige framåt? Jag som socialdemokrat tycker inte det.

(Applåder)

Fru talman! Precis som jag sa tidigare gör den fria etableringsrätten att en kommun inte själv kan påverka om en aktör väljer att förlägga sin verksamhet till den kommunen. Vi ser exempel på att verksamhet får läggas ned för att det kommer nya verksamheter i stället. När man sedan inte klarar av att bedriva verksamheten längre eller inte vill göra det ska kommunen ta ansvar för de elever som inte längre har en skola att gå till.

I min egen region var det tre vårdcentraler som drevs av en aktör som visade sig bedriva kriminell verksamhet. Det var penningtvätt. Man använde våra gemensamma skattemedel för att köpa lyxbilar och klockor. Hur kan man ens tycka att det är okej? För mig blir det upprörande när man i ena änden pratar om att man ska värna om skattebetalarnas pengar och i andra änden bara skickar ut resurser till de här aktörerna. Hur kan ledamoten ens tycka att det känns bra? Det är helt otroligt.

När det gäller underleverantörsleden: Vi ser hur det ser ut på arbetsmarknaden, och det har inte alltid sett ut på det här sättet. Tidigare har det till exempel funnits aktörer inom byggbranschen som haft byggnadsarbetare, elektriker, rörläggare och så vidare – en massa olika kompetenser inom företagen. Arbetsuppgifterna försvinner ju inte. Däremot behöver man ha bättre kontroll på alla de underleverantörer som i dag i många fall lever under väldigt tuffa villkor. Och som jag sa i mitt huvudanförande: Händer det en olycka vet man knappt vem som är underleverantören i de här långa leden.

Fru talman! Som vi har hört tidigare omsätter offentlig upphandling i Sverige ungefär 900 miljarder kronor varje år. Det handlar om en betydande del av samhällets totala ekonomi och våra gemensamma skattemedel, som ska användas på ett ansvarsfullt och klokt sätt.

Jag vill börja med att lyfta fram de idéburna aktörernas möjlighet att bedriva välfärdstjänster i Sverige i dag. Jämfört med i de flesta andra länder i Norden och Europa är de idéburna aktörernas andel av välfärdssektorn liten i Sverige. I ett försök att öka andelen idéburna aktörer trädde en ny lag i kraft i januari 2023, efter att den socialdemokratiska regeringen hade låtit utreda och lämnat lagförslag.

I dag kan idéburna organisationer som bedriver välfärdsverksamhet registrera sig i ett särskilt register, och upphandlande myndigheter kan reservera rätten till dessa organisationer. Trots denna ändring ser vi att de idéburna välfärdsaktörerna endast står för 3 procent.

Enligt en undersökning som organisationen Famna låtit göra tror politiker att det ligger på 9 procent, och man vill gärna öka andelen till 17 procent. Det är med andra ord ett stort glapp mellan verkligheten och vad politikerna tror och gärna vill se. Vi socialdemokrater tycker att regeringen borde göra mer för att ge den idéburna sektorn större möjligheter att erbjuda välfärdstjänster.

Fru talman! När vi förra året debatterade offentlig upphandling här i kammaren lyfte jag i mitt anförande upp hur kriminella aktörer härjar på den svenska arbetsmarknaden. Tyvärr ser läget inte bättre ut i år. Oseriösa aktörer tjänar stora pengar genom kreativa upplägg. Man betalar ingen skatt. Det förekommer momsbedrägerier och parallell brottslig verksamhet. Och utländsk arbetskraft exploateras.

Inom välfärdssektorn har vi kunnat se att kriminella bedriver HVB-verksamhet eller vårdcentraler. För några veckor sedan rapporterades att polisen och Ekobrottsmyndigheten gjort tillslag mot vårdcentraler i Västra Götalandsregionen. I bolagen har man tvättat pengar och använt våra gemensamma skattepengar till att köpa lyxartiklar såsom dyra bilar och klockor. Miljontals kronor har i stället för att gå till vård använts till lyxkonsumtion och till att finansiera kriminell verksamhet.

Regeringspartierna bara fortsätter att slänga våra gemensamma resurser på dessa marknadsmisslyckanden. I går tog Sverigedemokraterna i Västra Götaland tillsammans med de borgerliga partierna ytterligare ett steg när de beslutade att införa vårdval bup inom barn- och ungdomspsykiatrin. Är det verkligen att värna om skattebetalarnas pengar? I stället för att erbjuda vård måste man nu lägga stora resurser på att kontrollera dessa privata aktörer, så att pengarna inte hamnar i de kriminellas fickor. Det måste väl ändå vara fel prioritering.

Vi socialdemokrater tycker att regeringen ska gå vidare med Leverantörskontrollutredningens förslag om att bestämmelserna om uteslutningsgrunderna i LOV ska ändras till att bli mer lika bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling. Exempelvis bör brott som kan vara uteslutningsgrundande i lagen om offentlig upphandling vara det även i lagen om valfrihetssystem, om vi ens ska ha ett sådant system.

Fru talman! Seriösa företag upplever att upphandlingar ibland har alltför starkt fokus på låga priser, att de relevanta kvalitetskraven är för få och att man brister i avtalsuppföljning. Kombinationen av låga priser och bristande avtalsuppföljning riskerar att ge oseriösa företag en konkurrensfördel i förhållande till de företag som följer regelverk och avtal. Jag möter i dag seriösa företag som inte längre väljer att lägga anbud. De vet nämligen att de inte kommer att få dem. De vill inte heller konkurrera med så låga priser och dåliga villkor.

Genom upphandlingslagstiftningen har vi möjlighet att motverka korruption, godtycke och slöseri med skattepengar. Tyvärr ser vi en oroande utveckling av korruption även i Sverige. Korruptionen i Sverige ökar. Vi har fallit och är på den lägsta nivån sedan Transparency International började göra dessa rapporter. Det är verkligen oroväckande.

Vi har ansvar för att ställa krav på att pengarna går till företag som erbjuder goda arbetsförhållanden, att arbetstagarnas rättigheter tillgodoses och att man upphandlar med klimat- och miljöhänsyn. Det är viktigt att anlita företag som vill göra rätt för sig. Offentliga medel ska aldrig bidra till osund konkurrens och till att dumpa villkoren på svensk arbetsmarknad.

Att ställa krav gällande arbetsmiljö redan vid upphandling förebygger förstås både arbetsplatsolyckor och arbetssjukdomar. Det är också ett effektivt sätt att förhindra att oseriösa företag skaffar sig konkurrensfördelar genom att bryta mot arbetsmiljölagen för att vinna anbud.

Antalet underleverantörer påverkar också. Framför allt påverkar det hur arbetet planeras och genomförs och hur det kan utkrävas ansvar om något händer. I dag använder man underleverantör på underleverantör, i flera led. Det finns stor risk att huvudleverantören till slut inte har någon kontroll när det gäller de egna underleverantörerna.

Vi socialdemokrater anser därför att det ska införas en begränsning av antalet underleverantörsled till max två vid offentlig upphandling. I detta betänkande hänvisas det till att det inte är förenligt med upphandlingsdirektiven i EU. Men precis som jag sa i replikskiftet tidigare genomförs det just nu en översyn av upphandlingsdirektivet på EU-nivå.

Våra socialdemokratiska EU-parlamentariker, med Johan Danielsson i spetsen, driver på för en förändring. Det skulle även de borgerliga partierna kunna göra både på nationell nivå och på EU-nivå, om man verkligen vill se en förändring på svensk arbetsmarknad och om man är beredd att jobba för att trygga arbetsmiljön för väldigt många arbetstagare.

Fru talman! Jag har full respekt för att det inte alltid är lätt att arbeta med upphandling. Man har väldigt olika förutsättningar med allt från stora upphandlingsorganisationer till någon enstaka person. Jag vet att Upphandlingsmyndigheten gör ett bra jobb med att hjälpa till och informera. Och i de flesta fall fungerar upphandlingarna faktiskt väl. Men vi ser också att det behövs en hel del förbättringar.

Fru talman! I augusti 2023 lämnade Leverantörskontrollutredningen över sitt betänkande till statsrådet Slottner. I betänkandet föreslogs bland annat att Bolagsverket ska ansvara för att tillhandahålla ett system för samordnad registerkontroll. Ett sådant system skulle kunna innebära att upphandlande myndigheter och enheter kan få bättre kontroll på de företag som lämnar in anbud.

Nu – äntligen – har Bolagsverket i regleringsbrevet för 2025 fått i uppdrag att ta fram ett sådant system. Det låter jättebra, men det ska som sagt inte vara klart förrän 2028. Jag funderar på hur det kan behöva ta fyra år att få till ett sådant register, fru talman. Det är ett verktyg som skulle kunna innebära att upphandlande enheter kan gå in och kontrollera att de som lämnar anbud i en upphandling inte är oseriösa eller kriminella.

Det är anmärkningsvärt att regeringen inte agerar fortare i en sådan viktig fråga. Om vi ska få ordning på svensk arbetsmarknad och använda våra resurser på bästa sätt måste regeringen börja agera. Den kan inte bara sitta på läktaren och rulla tummarna.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 8, men jag står självklart bakom alla de socialdemokratiska reservationerna.

(Applåder)

Fru talman! Jag konstaterar att jag inte fick något svar från ledamoten vad gäller förslaget från Leverantörskontrollutredningen. Varför ska det behöva dröja ända till 2028 innan ett register kan komma på plats? Den här utredningen tillsatte den socialdemokratiska regeringen. Jag är glad att statsrådet och regeringen går vidare, men jag tycker att det är bedrövligt att vi ska behöva vänta till 2028. Det är ett verktyg som skulle göra det möjligt för alla de upphandlande myndigheter och enheter som vill göra rätt att ta del av information om alla aktörer som inte gör rätt för sig och som inte värnar varje skattekrona, som ledamoten så tydligt säger är så viktigt.

Sedan var det frågan om den fria etableringsrätten. Jag tycker inte att det är mer än rätt att kommunen kan påverka när en ny aktör väljer att etablera sig i en kommun. Jag tycker att det är bra att vi socialdemokrater går fram med det förslaget.

Ett annat problem vi har på svensk arbetsmarknad är att många blir utnyttjade. De seriösa har allt svårare att komma in, och vi lyfter fram långa underleverantörskedjor. Här hänvisar ledamoten i talarstolen till att det inte går att göra en förändring eftersom EU-rätten säger nej till det. Men vi har möjlighet att påverka hur det nya EU-direktivet ska se ut. Allt handlar inte om att inte göra förändringar, utan politik handlar ju om att göra förändringar till det bättre.

Hur jobbar Moderaterna och regeringspartierna med att påverka det nya EU-direktivet och minska antalet underleverantörsled, just för att komma åt en hel del av kriminaliteten och otryggheten för många arbetstagare på svensk arbetsmarknad?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Ledamoten lyfte inledningsvis fram att det är viktigt att värna varje skattekrona. Det ska inte vara några politiska agendor som ska styra offentlig upphandling. Ska vi då tolka detta som att Moderaternas ideologiska krav och inriktning är att vi ska låta arbetstagare utnyttjas ute på arbetsplatser? Ska kriminella aktörer vinna upphandlingar, i stället för de seriösa aktörer som ledamoten lyfter fram? I dag befinner vi oss i ett läge där många seriösa aktörer väljer att inte ens gå in i en upphandling därför att de vet att de inte kommer att kunna konkurrera med de låga priserna. Många aktörer är seriösa och gör ett bra jobb – inte tu tal om annat – men en del förändringar behöver göras.

Nu pratar ledamoten om att gå vidare med Leverantörskontrollutredningens förslag, som lämnades till statsrådet Slottner 2023. Där föreslås att Bolagsverket ska ansvara för ett register över oseriösa aktörer. Upphandlande myndigheter och enheter kan vid upphandlingar gå in i registret och kontrollera om en leverantör verkligen har betalat alla skatter och lever upp till kraven.

I utredningen sa man att man ville att registret skulle vara på plats till 2025. Nu säger statsrådet att det ska vara på plats till 2028. Kan ledamoten tala om för mig varför det ska ta så många år innan ett register kan vara på plats?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag uppfattar att denna regering över huvud taget inte vill förstå hur många människor i vårt land just nu har det.

I SCB:s statistik ser vi svart på vitt att den materiella och sociala fattigdomen ökar. Varför väljer den SD-ledda regeringen i detta läge att ta bort det stöd som har funnits och som riktar sig till de familjer som har det allra tuffast? Samtidigt som statsrådet själv får flera tusen kronor mer i månaden i skattesänkningar får de barnfamiljer som har det allra tuffast mindre pengar i plånboken.

Fru talman! I dag är det för många årets allra fattigaste dag. Hyrorna fortsätter att stiga, matpriserna har ökat med nästan 30 procent de senaste tre åren och tio års reallöneökningar har utraderats. Många vänder på varenda krona för att få vardagen att gå ihop.

På årets fattigaste dag vill jag påminna om att med en socialdemokratisk regering hade vanligt folk fått en rättvis skattesänkning som träffar bredare än regeringens skattesänkningar. Pensionärer hade fått höjt bostadstillägg med 200 kronor per månad, och bostadsbidraget för de barnfamiljer som har det absolut tuffast hade höjts med nästan 800 kronor i månaden fram till sommaren och därefter med över 2 000 kronor.

Min fråga går i dag till statsrådet Kullgren, som svarar på allmänpolitiska frågor. Varför är det viktiga för den SD-styrda regeringen att sänka skatten för de rika medan många barnfamiljer och pensionärer kämpar för att få vardagen att gå ihop?

Herr talman! Vi ska nu debattera Sveriges avgift till Europeiska unionen för 2025. Förslaget är att drygt 47 miljarder ur statens budget ska gå till EU-avgiften och att regeringen får ingå de ekonomiska åtaganden som följer av EU-budgeten 2025.

De senaste åren har inneburit stora ekonomiska och politiska utmaningar i EU. År 2021 beslutades om långtidsbudgeten för EU som ska gälla fram till 2027. Överenskommelsen om långtidsbudgeten innehöll även ett så kallat återhämtningsinstrument, Next Generation EU, och EU:s coronafond. Detta instrument togs fram i syfte att motverka de negativa ekonomiska effekterna av covid-19-pandemin.

Man har också under året nått en överenskommelse i EU om ett flerårigt ekonomiskt stöd till Ukraina, vilket är mycket viktigt. Parallellt med detta har man också beslutat om ett flertal sanktionspaket med anledning av Rysslands anfallskrig mot Ukraina, det femtonde paketet bara häromdagen.

Ukraina kämpar för sin frihet, sitt självbestämmande och sin demokrati. Men de kämpar också för Sverige och hela Europas säkerhet, vår frihet och vårt sätt att leva. Därför måste vi och hela Europa stå vid Ukrainas sida tills den sista ryska soldaten har lämnat landet.

Herr talman! För ett par veckor sedan röstades det i Europaparlamentet om EU:s årsbudget för 2025. Det var en lång och utdragen förhandling där rådet och parlamentet landade i ett förlikningsförslag som inte kan ses som något annat än ett stort misslyckande för den svenska regeringen.

En fråga i årets budgetprocess har handlat om hur man ska hantera räntekostnaderna från återhämtningsfaciliteten som togs fram för att hjälpa medlemsländerna att återhämta sig ekonomiskt efter pandemin samt bidra till EU:s gröna och digitala omställning.

För att finansiera återhämtningsfaciliteten har EU-kommissionen lånat upp pengar, vilket innebär att de ökade räntekostnaderna också har påverkat EU:s budget stort. I kommissionens initiala prognoser bedömdes det att kostnaderna från räntorna skulle ligga på 5 miljarder euro 2027. Nu ligger de på nära 5 miljarder euro redan nästa år. Det är nästan en fördubbling. För 2027 kan räntorna komma att stiga till närmare 9 eller 10 miljarder euro.

Herr talman! I stället för att anpassa kostymen efter det ekonomiska läget ställde sig rådet och Europaparlamentet bakom ett förslag där man inte gör några omprioriteringar inom budget för att betala för räntorna. I stället använder man sig av krisinstrument och outnyttjade åtaganden som får ett direkt genomslag på Sveriges medlemsavgift till EU.

Det här är ohållbart. I ett läge där många svenska och europeiska hushåll kämpar med höga räntor, stigande matpriser och höjda boendekostnader väljer alltså parlamentet att skicka notan för de ökade räntekostnaderna till medlemsländerna och deras medborgare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avgiften till Euro-peiska unionen

Målet för den svenska budgetpolitiken i EU är att prioritera gemensamma utmaningar inom ett antal områden som mer effektivt hanteras på EU-nivå än av de enskilda medlemsländerna. Sverige ska också verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU.

Det är ett tufft ekonomiskt läge, men det är inte hållbart att EU nu slår in på en väg där vi använder oss av krispengar och buffertar för att betala av på skulder. EU står inför stora utmaningar de kommande åren, inte minst klimatkriser och vår säkerhet. Då behöver vi se till att vi har buffertar för att kunna investera i att stärka EU:s motståndskraft. Att EU vill lägga dessa buffertar på att betala räntor är oansvarigt.

Inför hanteringen av EU:s budgetförhandlingar hade en enad EU-nämnd gett mandat till Sveriges regering att positionera sig som ett återhållsamt EU-land. Men den svenska regeringen lyckades inte driva igenom Sveriges hållning i förhandlingarna. Man lyckades inte ens hålla ihop sina egna, det vill säga Tidöpartierna, vid omröstningen. Det var en stor röstsplittring. Det var, som någon uttryckte sig, rent ut sagt rörigt på den svenska EU-fronten. Detta skickar en splittrad signal från Sveriges regering, och det gör det svårare för Sveriges finansminister Elisabeth Svantesson i fortsatta förhandlingar.

Socialdemokraterna i parlamentet röstade nej, just för att man vill se en mer ansvarsfull hantering av de ökade räntekostnaderna. Man vill inte se notan skickas till de svenska skattebetalarna.

Den SD-ledda regeringen tar inte ansvar vare sig i EU eller i Sverige. Sverige står inför stora prövningar. Även om inflationstakten nu har mattats av pressas vi av höga priser, rekordhög arbetslöshet och en tillväxt i Europas bottenliga. Från att ha varit ett land där bnp har ökat och utsläppen minskat är vi nu ett land i bottenligan både vad gäller tillväxt och vad gäller att nå uppsatta klimatmål.

Sverige har tidigare varit känt, inte minst inom EU, för att ha legat långt framme vad gäller att kombinera ökat välstånd och en ökad välfärd med att kunna ställa om. Vi har varit ett föredöme och pådrivare inte minst inom den gröna omställningen. Vi måste ställa om för att hantera klimatkrisen. Det går inte att vänta eller sätta klimatpolitiken på paus.

Herr talman! Vi befinner oss just nu i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Vi har krig i vårt närområde men också runt om i världen. Vi har politisk turbulens i Europa, och under början av nästa år kommer vi att få se Trump ta över presidentskapet i USA. Det är lätt att känna sig uppgiven, herr talman.

Vi socialdemokrater står fast vid att Sverige ska vara en stark röst för ett EU som håller ihop, inte minst i en osäker tid. Vi kommer att fortsätta bedriva en politik för att Sverige ska byggas rikt, ta vara på den gröna omställningen och möta upp med ett samhällsbygge där landet åter är ett föredöme i EU.

Med detta, herr talman, vill jag önska allihop en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

Herr talman! Den förra socialdemokratiska regeringen fattade beslut om att tillsätta Utbetalningsmyndigheten. Jag är glad att regeringen har gått vidare i detta, för vi ska verkligen använda våra gemensamma skattepengar på ett så klokt sätt som möjligt. De företag som väljer att utnyttja systemen ska inte kunna ta del av våra gemensamma skattepengar.

Leverantörskontrollutredningens betänkande ligger i dag på regeringens bord. Det skulle vara bra om också Sverigedemokraterna är med och driver på i den frågan så att det faktiskt kommer en proposition om att fatta detta beslut. Inte minst myndigheterna efterfrågar möjligheten att erbjuda registerkontroll till alla dem som upphandlar för närmare 900 miljarder. På så sätt skulle man faktiskt kunna stoppa många av de kriminella bolagen från att komma in i upphandlingssystemet.

En annan del handlar om de långa leverantörskedjorna - leverantör på leverantör som utför arbetet. Det har visat sig att detta innebär problem, för till slut har huvudleverantören inte någon koll på vad underleverantörerna gör eller om de bedriver en sjyst verksamhet. Ibland försvinner de till och med och går i konkurs. Man har ingen koll.

Hur ser ledamoten David Perez på att begränsa möjligheterna i underleverantörsleden? Skulle Sverigedemokraterna vara beredda att här i kammaren rösta för att minska antalet underleverantörer i upphandlingar?