Helena Lindahl

Fru talman! Det är intressant att Hanna Westerén säger att hon håller sig till exakt det som står i det underlag vi ska debattera i dag.

Här pratar man om välfärdsbrott och att det svenska skattesystemet åderlåts. Menar ledamoten verkligen, kan jag då fråga retoriskt, att det är rotavdraget och även rut som bidrar till välfärdsbrotten i Sverige? Det är väl betydligt större än så. Om Hanna Westerén inte har inblick i hur välfärdsbrotten ser ut i dag vet jag inte vad det är vi debatterar över huvud taget. Försök inte få ned välfärdsbrottens stora omfattning till att bero enbart på rot! Så är det absolut inte.

Jag kan berätta en historia. När min mammas väninna kom hit från Polen - min mamma är också från Polen - i början av 80-talet fanns det inte så många jobb att söka. Hon behövde klösa ihop det, och då var det så att hon jobbade svart. Hon städade svart. Hon städade trappuppgångar. Hon fick väldigt ont i ryggen. Hon fick väldigt lite betalt. Den dagen rut infördes hade hon visserligen fått jobb, men hon sa att det var positivt. Äntligen skulle andra som kommer efter henne från många andra länder slippa jobba svart och fara illa som hon hade gjort och som faktiskt många gör i dag av svartarbete.

Jag vet inte om ledamoten tror att om man bara tar bort rot- och rutavdraget kommer alla välfärdsbrott och skattesystemets åderlåtning att helt enkelt gå tillbaka. Så fungerar det inte. Detta är en av flera saker.

Ja, jag tycker absolut att man ska analysera och gå till botten med det som Riksrevisionen säger. Men att dra det till sådana extrema ytterligheter som ledamoten gör går jag bara inte med på.

(Applåder)

Herr talman! Jag tar mig friheten att diskutera lite vidare, precis som ledamoten Hanna Westerén gör när hon pratar om byggbranschen och lyx och fläska på och annat i stället för att prata om Riksrevisionen. Hanna Westerén får nog se sig själv i spegeln om det är så att man bara ska debattera exakt det som står i det underlag vi har på bordet, för i så fall följer inte heller Socialdemokraterna det särskilt ofta.

Men jag kan säga så här: Jag tycker absolut att det är bra att Riksrevisionen har tittat på det här. Jag tycker också att man ska analysera det.

Jag tycker att det vore olyckligt att ta bort den här reformen, för jag tror att den är väldigt uppskattad av många. Jag tror också att om man skulle ta bort den skulle det leda till väldigt mycket mer svartjobb.

Det är väldigt mycket som är om och men. Riksrevisionen kan inte heller tydligt konstatera så väldigt många saker. Jag har dock inga problem med att ta till mig det Riksrevisionen säger.

Det jag vänder mig mot är den svartvita retorik som Socialdemokraterna kör med när det gäller det här. Därför tillåter jag mig att själv vara ganska ideologisk och svartvit eftersom jag tillsammans med mitt parti har en helt annan åsikt om de här reformerna än Socialdemokraterna har. Jag tycker också att det är på sin plats att påpeka det.

Herr talman! Det är inte så många ledamöter i kammaren just nu, men det skulle vara intressant att få veta hur många här inne som någon gång har använt sig av rutavdrag eller kanske rotavdrag, det fläskiga och lyxiga som en del pratar om i talarstolen.

Hur ser det ut med tidigare ministrar i S-regeringar? Har de använt rut och rot?

Väljare kanske tycker att det är intressant och populärt.

Faktum är, hur mycket Socialdemokraterna än försöker vrida och vända sig i kammaren i dag, att rut och rot är populära avdrag hos väldigt många svenskar i dag - hos väldigt många av deras väljare, till och med. Men när man börjar bli ett större parti behöver man kanske gå ned i spagat när man behöver tilltala både sina kärnväljare, herr talman, och dessutom de höginkomsttagar- och medelklassväljare som man har lockat i storstäderna.

Jag antar också, Hanna Westerén, att en del av de här lite mer välbeställda är de som bygger på Gotland.

Jag skulle också vilja säga att jag tycker att det är djupt problematiskt, det här med hederlighet. Ni socialdemokrater satt själva åtta år i regering - jag upprepar mig nu, men jag tycker faktiskt att det är djupt stötande - och gjorde inte ett dyft åt vare sig rut eller rot, som ni tycker är så anstötliga. Men direkt när ni sätter er i opposition och mellan valen kommer uttrycken: fläska på, inte bra för Sverige och så vidare.

Jag förstår att det här är jättejobbigt att lyssna på. Man vänder bort blicken här i kammaren eller tittar ned i datorn. Men det är faktiskt så här. Ni har dragit till er väldigt många väljare som tycker att det här är jättebra förslag, och nu säger ni till dem: Det här vill inte vi att ni ska ha.

Det ska bli intressant att se, om det skulle vara så att det blir en S-regering, om ni kommer att höja skatterna för byggarbetare, sjuksköterskor och industriarbetare. Ni säger ju också att ni tycker att det är hemskt med de här skattesänkningarna, det vill säga för dem som har lyxiga inkomster. Men de är för medelklassväljare. De är för vanligt folk - sådana som faktiskt röstar på er.

Ja, jag skulle faktiskt vilja ha lite mer hederlighet i den här debatten.

Sedan kan man naturligtvis diskutera om man ska ha en höjning av rot eller om det är så att delar av det ska gå till gröna investeringar. Där håller jag med Socialdemokraterna; det tycker även Centerpartiet är jättebra. Men jag tycker att det är väldigt dåligt att ni vänder kappan efter vinden beroende på om ni sitter i regering eller om ni sitter i opposition.

Slutligen är det, som jag sa tidigare, faktiskt inte så att verkligheten bara kan ses genom ett socialdemokratiskt sugrör i opposition när det passar. Är man hederlig ska man köra det här hela vägen ut, tycker jag, och även när man sitter i regering. Men det är bra att vi vet att ni helt enkelt vill att era väljare - nytillkomna väljare från städerna, många av dem medelklassväljare som ni kallar höginkomsttagare, sjuksköterskor och andra - ska få höjd skatt och dessutom inte få möjlighet att göra rot- eller rutavdrag.

(Applåder)

Herr talman! Vad bra! Då förväntar jag mig att Hanna Westerén åker hem till Gotland och talar om för alla småföretag att hon vill att de ska få mindre jobb. Det är vad detta kommer att leda till i slutändan.

Du behöver inte småle i talarstolen; de facto håller rätt många av småföretagen med mig. Jag återkommer till hyckleriet som Socialdemokraterna håller på med. När ni senast satt i regeringsställning, i åtta år, gjorde ni ingenting åt rut. Från början kallade ni dem som jobbade med rutavdrag för pigor. Det retade mig lika mycket då som det här retar mig nu när ni pratar om att fläska på, lyx-rot och resursslöseri.

Fyra av fem småföretagare på landsbygden ger folk över hela Sverige arbete. Om nu Hanna Westerén har glömt bort det, bidrar fyra av fem till något slag fläskande på, resursslöseri, för att de ger mer jobb åt gemene man. Det är inte fråga om de rika, utan det är de som ni har lockat till er i städerna och som ni vill behålla under tiden ni sitter i regering. Det ska bli intressant att se om ni är lika tuffa innan valet när ni säger att rut och rot ska plockas bort för väljarna.

När man pratar om att folk har svårt att sätta mat på bordet är det konstigt att ni samtidigt medverkar till att pensionerna höjs, det finns helt enkelt inte pengar, köer till sjukvården och så vidare. Ändå pratar ni om arbetstidsförkortning - som att Sverige skulle ha råd med det. Vad skulle det kosta svenska skattebetalare och svensk export - och i slutändan alla människor som behöver stöd från samhället för att kunna sätta mat på bordet?

(Applåder)

Herr talman! Jag var lite tveksam till om jag skulle gå upp i talarstolen över huvud taget i dag, då jag tycker att vi hade den här debatten förra veckan. Nu kunde jag dock inte låta bli.

När jag hör saker som lyx-rot, fläska på med rot och resursslöseri tänker jag exempelvis på de små byggnadsfirmorna hemmavid. Är det detta jag ska säga till de många socialdemokratiska väljare i Robertsfors kommun som uppskattar Degerfälts Bygg i Robertsfors, Åbyns Bygg utanför Burträsk eller Jörgen Löfgrens enmansbyggföretag i Ånäset? Fyra av fem jobb skapas ändå av småföretag.

Det är ändå lite intressant att Socialdemokraterna är duktiga på att tala om pig-rut, vilket ni gjorde från början när rut infördes. När det blev en populär reform tystnade man. Rot var också dåligt, innan Socialdemokraterna tog makten.

Under de åtta år ni satt vid makten sa ni inte ett ord. Ni hade möjlighet att sänka rot under den tiden, men ni gjorde det inte. Varför? Jag kan tänka mig att det beror på att Socialdemokraterna har dragit till sig medelklassväljare i städerna och på andra ställen som faktiskt uppskattar den typen av avdrag. Det är lätt att i opposition vara tuff i kammaren, men när man själv sitter i regering säger man ingenting och gör ingenting åt saken. Det är exakt på samma sätt som ni pratar om skattesänkningar, det vill säga i opposition hur dåliga de är men när ni själva sitter i regering ingenting.

(Applåder)

Herr talman! Centerpartiet föreslog i sin budgetmotion för 2024 en halverad höjning av taket för rottjänster jämfört med den som föreslås i propositionen.

Vi ville egentligen att mellanskillnaden skulle gå till att stärka det gröna avdraget. Det gröna avdraget kan liknas vid rot och rut; det är en skattereduktion som man får när man till exempel installerar grön teknik. Det har blivit väldigt populärt, och i dag omfattar det exempelvis solceller som är knutna till elnätet, laddningspunkter i hemmet eller olika sätt att lagra el hemma. Det omfattar alltså den egenproducerade elen.

Vi skulle vilja utvidga det gröna avdraget, för vi ser att människor, inte minst under vintern, får väldigt höga elräkningar. Så var det också den här vintern, även om det kanske inte blev lika dyrt som föregående vinter. Många människor har elelement. Det blir väldigt dyrt under vintermånaderna, inte minst om man bor i norra Sverige där det är ganska kallt.

Därför skulle vi vilja utvidga det gröna avdraget till att även omfatta energieffektiviseringar, det vill säga att man skulle kunna installera värmepumpar, borra för bergvärme eller använda annan grön teknik för att sänka sina energikostnader. Vi skulle även vilja att skattereduktionen omfattade vattenbesparande åtgärder.

Innan jag avslutar vill jag säga att jag tycker att det blir en lite märklig debatt när man säger att en tillfällig höjning av rot bara skulle vara någonting som är lyxigt. Precis som en del andra i det här rummet känner jag många som har både lägre och medelhöga löner och som bor på landsbygden runt omkring där jag själv befinner mig till vardags som använder sig av exempelvis rot. Många säger att de inte skulle kunna vidta de här åtgärderna om de inte hade haft möjlighet till skatteavdraget.

Vi befinner oss i en ekonomisk vinter. Inflationen har bitit sig fast. Även om vi ser att det börjar vända är det många byggfirmor som går väldigt dåligt. Vad är alternativet? Ska vi låta byggfirmorna bli utan jobb och kanske tvingas lägga ned sina företag? Det innebär ju också att människor blir utan jobb. Är det alternativet?

Det tillfälligt höjda rotavdraget har ju att göra med att man helt enkelt vill att byggföretag ska kunna överleva. Dessutom gäller höjningen bara året ut; det ska vi komma ihåg. Det här är en åtgärd för att företagen ska kunna överleva den ekonomiska vintern.

Avslutningsvis: Centerpartiet hade, som jag nämnde, ett annat förslag. Det följer inte helt propositionen från regeringen, men för att värna en ordnad och sammanhållen budgetprocess avstår jag emellertid från att delta i beslutet.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till det liggande förslaget.

I början av 2023 blev jag - och säkert många andra här inne - kontaktad av oroliga blivande pensionärer. En man från min hemkommun ringde och berättade att hans fru, som var sjukpensionär, skulle få ungefär 2 000 kronor mindre i månaden med det ändrade förslaget och krocken mellan de olika lagarna, som innebar att hon inte skulle få höjt grundavdrag. Det gör mycket för en plånbok som redan är tunn och för en människa som redan har lite pengar. Han sa att han tursamt nog kunde jobba längre med sitt företag för att de över huvud taget skulle kunna betala sina räkningar.

De hade tur, men det finns ju också människor som är ensamstående. För dem blev det enorma problem.

Ingen av oss förstod konsekvenserna - varken Pensionsgruppen, Skatteverket självt, i sitt remissvar, eller Pensionsmyndigheten gjorde det. Misstag kan man göra. Då får man helt enkelt erkänna det och rätta till det.

Det jag kan tycka är lite tråkigt är att fokus i denna debatt blir ett blame game - vems fel är det här? Man kan tycka att den dåvarande socialdemokratiska regeringen, som hade ett helt departement, skulle ha kunnat reagera. Det är också sant att det tog ganska lång tid innan denna kompensation kom till. Nu är vi dock där vi är, och jag tror att de som tittar på detta är mest intresserade av när kompensationen kommer. Vi har rättat till detta, och vi har gjort det tillsammans.

Jag vill avslutningsvis säga att det här, precis som min kollega från Vänsterpartiet nämnde här i talarstolen, är en arbetsseger för alla de pensionärer som kämpade med att ringa och informera oss om denna fråga och denna orättvisa. Jag vill rikta ett varmt tack till dem. Denna kompensation har tagit sin tid, men nu kommer den i alla fall ganska snart.

Herr talman! Momsen drar in stora summor till staten Sverige. Jag roade mig med att googla lite i går, och då fick jag fram uppgifter från 2022. Då inbringade momsen ungefär 560 miljarder till vår statskassa. Det är ungefär en femtedel av den offentliga sektorns totala skatteintäkter. Det är bara arbetsgivaravgiften och den kommunala inkomstskatten som är större.

Herr talman! Jag vet inte om ni vet, men mervärdesskatten infördes 1969. Den ersatte då den allmänna varuskatten, som det hette på den tiden. Skillnaden mellan dessa är att den nuvarande momsen beskattar varje led i produktions- och distributionskedjan utifrån det värde som tillförs, medan den gamla varuskatten beskattade försäljningen bara i det sista ledet till slutkonsument.

Genom åren har momssystemet genomgått stora förändringar och breddats. I samband med skattereformen 1991 blev fler transaktioner momspliktiga, till exempel inom tjänstesektorn och på energiområdet.

I Sverige finns tre momssatser: 25, 12 och 6 procent. Det borde vara tydligt, men det finns så många undantag att det, precis som mina kollegor tidigare har sagt, ibland blir gråzoner och svårt med gränsdragningsproblemen. Det kan upplevas som godtyckligt för både företagare och privatpersoner.

Herr talman! Jag tänkte ta upp några områden som har en del gråzoner som påverkar det civila samhället och landsbygden negativt. De flesta här inne kan nog lista ut vad jag ska prata om, nämligen internmomsen för civilsamhället och travmomsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mervärdesskatt

Vad gäller internmomsen kan det komplicerade göras något enklare. I civilsamhället finns olika typer av organisationer. En del organisationer är uppbyggda som en enda stor nationell organisation med underavdelningar runt om i landet. Andra organisationer har flera juridiska personer, det vill säga man tillhör egentligen samma paraply men underavdelningarna är egna juridiska personer. Men då blir det problem med momsen. Även om man tillhör samma paraply och är en egen juridisk person kan man inte dra av momsen om man internt får hjälp med it, data eller annan administration, medan den organisation som är en enda juridisk person med underavdelningar kan göra det med lätthet.

Detta är inte bra för civilsamhället. Många gånger ger staten bidrag och stöd för att upprätthålla den samhällsviktiga kompetensen runt om i hela Sverige. Samtidigt som vi ger pengar tar vi tillbaka pengar från många av de små föreningarna genom att de inte får göra avdrag på moms. Det blir tokigt. Det gör att många av de små organisationerna, som har tillräckligt svårt att existera och få sin verksamhet att gå runt, får det ännu tuffare.

Jag kommer från landsbygden och bor på ett litet ställe med 15 invånare, och vi har ingen butik - ingenting. Men i byarna runt omkring är verksamheterna - allt från Studieförbundet Vuxenskolan och ABF till idrottsföreningar - enormt viktiga. Utan dem skulle det vara svårt att erbjuda mycket av det attraktiva som ändå finns.

Staten och skatteutskottet borde fundera ett varv till över internmomsen. Jag blev mycket besviken när vi diskuterade frågan förra året när regeringspartierna och Socialdemokraterna valde att inte gå vidare med frågan. Det var tråkigt.

Den andra frågan jag vill prata om är travmomsen. Ni vet att det finns fler hästar i Sverige i dag än det finns kor. Hästarna och korna gör mycket gott för landsbygden. Man håller markerna öppna och ser till att det finns veterinärtjänster, hovslagare och andra verksamheter. Både trav- och galoppbanor bidrar till många arbetstillfällen. Om jag inte tar fel finns det 20-30 travbanor runt om i Sverige. Umeå är den närmaste travbanan för mig. Det finns ett stort folkintresse. Många äger hästar, och de tävlar gärna med hästarna.

Nu har Skatteverket gjort ett nytt ställningstagande, nämligen att trav inte ska vara näringsverksamhet. Man får inte dra av moms, utan det ska ses som ett fritidsintresse. Det innebär att de många människor som sysslar med travsport genast kommer att få det ekonomiskt betydligt svårare att utöva sitt fritidsintresse. Det kommer till slut att leda till att det bara är de med de tjockaste plånböckerna som har råd att ägna sig åt travsport. Så vill vi inte ha det. Här kan faktiskt staten göra en annan tolkning. Men det är segdraget med Skatteverket, och nu kommer frågan att avgöras i domstol. Det är tråkigt. Om man som travhästägare inte får göra avdrag på moms kommer många andra arbetstillfällen på landsbygden att minska, och många marker kommer att växa igen. Jag tror inte att vi vill ha det så.

Herr talman! Jag, precis som många andra, vill se en översyn av momssystemet. Kanske ska det breddas; kanske ska det bli mer enhetligt.

Det är några år sedan det var en alliansregering, men jag kommer ihåg att när jag kom in i riksdagen var det många diskussioner om momsen på hotell och restaurang. Kommer ni ihåg det? Då låg den på 25 procent. Till slut halverades momsen. Det var nödvändigt och välkommet. Många av företagarna på framför allt landsbygden hade helt enkelt inte råd att anställa, ta ut semester eller vara sjuka. Det var vardagen för de tjänsteintensiva branscherna. Det man sålde fick man inte så mycket inkomst på. Det dyraste är tiden man betalar lön för. Men när momsen sänktes fick många företag ett andhål och kunde överleva - de kunde anställa, ta in personal då och då eller ta ut en välförtjänt ledighet några dagar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mervärdesskatt

Herr talman och övriga vänner! Samma sak gäller också hantverkarföretagen i Sverige. En frisör har 25 procent i moms, och man upplever samma utmaningar som hotell- och restaurangägarna gjorde tidigare. 25 procent är en jättestor del av tjänsten, och det finns få varor som frisörerna kan göra avdrag för. För att tjänsten inte ska bli alltför dyr lever många frisörer på marginalen.

Vad vore vi utan alla dessa tjänsteföretag? Det skulle släcka många skyltfönster i små samhällen och ge ett väldigt magert utbud av tjänster på dessa orter. Vill vi verkligen ha det så?

Jag yrkar bifall till reservation 11.

Fru talman! Jag vill börja med att säga några ord som har att göra med både gårdagens snöoväder och skatt.

Som ni kommer ihåg sa Mona Sahlin en gång att det är häftigt att betala skatt, och det upprepade faktiskt även Anders Borg, tidigare finansminister i alliansregeringen, även om det inte var lika populärt när han sa det. Det är klart att man kan tycka att skatt är viktigt för välfärdens kärna, men då måste välfärden gälla alla i hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatteförfarande och folkbokföring

Jag har läst det som nästan var krigsrubriker om det dåliga vädret i söder, att det inte var framkomligt på vägarna och att det var enormt långa köer. Självfallet tycker jag jättesynd om människor som har fått sitta 15 timmar eller mer i bilen. Det är fruktansvärt, och jag skulle säkert också ha blivit både irriterad och less. Jag har full förståelse för det. Det var dock något som slog mig, då jag och många med mig har pratat om enskilda vägar och problem med plogning av dessa.

Det finns enormt många enskilda vägar runt om i vårt land som jag och många andra kör på men som inte plogas. Tidigare, fru talman, fanns det möjlighet för en liten byförening eller vägförening att via Trafikverket köpa plogning av Trafikverkets underentreprenörer om de ändå åkte förbi. Då slapp man i alla fall framkörningsavgiften, som är väldigt hög i delar av landet.

Om man bor utanför Vilhelmina, till exempel, kan man få köra flera mil innan man kommer fram till en enskild väg som ska plogas, och alla har inte alltid en hjälte till bonde i byn numera. Vad vill jag då säga med detta? Jo, att Trafikverket finansieras av våra skattepengar och att Trafikverket behöver finnas i hela landet.

Jag behövde bara få yttra detta i denna talarstol i dag när jag hade möjligheten. Varför blir det, efter sex timmars kö, apokalyptiska rubriker i varenda kvällstidning? Tror ni att det har funnits en enda rubrik om Trafikverkets frånvaro av ansvar för enskilda vägar på landsbygden runt om i landet? Det har inte funnits en enda.

Om alla vi människor ska fortsätta att tycka att det är häftigt att betala skatt måste det finnas en plikt att visa detta i hela landet. Annars finns det inget samhällskontrakt kvar. Tack så mycket, fru talman, för att jag fick möjlighet att yttra dessa ord! Jag har haft dem väldigt mycket inombords de senaste dagarna. Det har retat mig en hel del, men nu har jag fått möjlighet att uttrycka dem här. Jag hoppas att mina kamrater i detta rum är med och fattar klokare beslut även om enskilda vägar.

Fru talman! Jag tänkte börja dagens debatt med att ta upp personalliggare och de utmaningar som finns där. Det är alltså en förteckning över vilka som är verksamma på till exempel en byggarbetsplats eller i en verksamhetslokal inom vissa branscher. Den ska uppdateras dagligen och vara lättillgänglig om Skatteverket gör ett besök.

Den som bedriver restaurangverksamhet, fordonsservice, tvätteriverksamhet eller kropps- och skönhetsvård, är livsmedels- eller tobaksgrossist eller har en byggfirma ska föra personaliggare. I vissa branscher finns det stora fördelar med systemet med personalliggare. Byggbranschen behöver, som ni vet, stöd i form av regler och kontroller som gör att fusk och organiserad brottslighet kan upphöra.

Vi vet att det pågår människohandel som måste stoppas. I det här fallet kan personalliggaren vara ett verkningsfullt redskap för arbetsgivare att tillsammans med fackföreningar hålla reda på vilka som befinner sig på en byggarbetsplats, att de har rätt skyddsutrustning och att de får den lön som de har rätt till.

Fru talman! Systemet med personalliggare har ända sedan det infördes utökats flera gånger, senast 2018, exempelvis till att inkludera alla personer som bor under samma tak där det bedrivs näringsverksamhet, vilket mina kollegor i det här rummet känner till. De ska registrera sig om de på något sätt bidrar till verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatteförfarande och folkbokföring

Att en ägare av en verksamhet och dennes familj omfattas av kravet på att skriva in sig i personalliggaren menar jag visar på en oförståelse, minst sagt, för hur ett litet familjeföretag fungerar. Man lever och verkar ju i företaget dygnet runt.

Systemet med personalliggare har utvärderats flera gånger, inte minst av oss i skatteutskottet. Men nu borde det väl ändå, vänner, vara dags för en reell förändring. Regeringen skulle behöva återkomma med konkreta förslag på hur systemet med personalliggare kan förändras för att förenkla för företagen och minska antalet företag som träffas av systemet.

I ett första steg, fru talman, behöver den nämnda utvidgningen från 2018 slopas. Regelkrånglet måste minska. Det är viktigt för små företag som vill utveckla och investera i sin verksamhet. De måste ju kunna be sin åttaåring att gå ut med kökssoporna utan att riskera ibland smått absurda böter.

Fru talman! Jag hoppar nu till min tredje och sista punkt. Den andra punkten får jag återkomma till, eftersom jag vurmar så mycket för enskilda vägar och landsbygden.

Fru talman! De senaste åren har arbetspendlare som bor i ett nordiskt land och jobbar i ett annat gång på gång fått nya besked om sin skattetillhörighet. De har riskerat dubbelbeskattning, vilket jag tror att många har hört talas om. Det har varit en skattechock med hundratusentals kronor för vissa som inte har gjort annat än jobbat och betalat skatt, som man ska, men som har råkat bo och jobba på olika sidor av en gräns. Normalt sett betalar man skatt i det land där man arbetar. Men om man exempelvis är anställd i Danmark, bor i Sverige och jobbar på distans mer än 50 procent kan man behöva betala skatt i både Sverige och Danmark. Det blev inte minst tydligt under covidåren.

Fru talman! Ett annat exempel på dubbelbeskattning kan gälla en person som bor i Sverige och har avsatt pensionspengar via sitt företag i Danmark. Skatteverket anser att pengarna ska beskattas det år som pengarna betalas in, medan Danmarks motsvarande myndighet anser att skatt ska betalas när pengarna tas ut. Det innebär att personen kommer att beskattas i båda länderna, trots att det uttryckligen inte är tillåtet.

Avslutningsvis: En översyn av avtal kring beskattning och socialförsäkring mellan Sverige och de övriga nordiska länderna behövs. Därför hoppas jag att regeringen så snart som möjligt vidtar nödvändiga åtgärder för att eliminera förekomsten av dubbelbeskattning.

Glöm inte plogning av enskilda vägar!

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 2 om primärproduktionens roll i totalförsvaret.

Herr talman! Sverige har, som många har sagt här i kammaren, ganska dålig beredskap för att klara livsmedelsförsörjningen vid en större kris eller i värsta fall ett krig. För att undvika importberoende och för att få en mer lokal livsmedelsproduktion krävs en ganska ordentlig reformagenda för att få radikalt högre lönsamhet för svenska bönder.

Svenskt jordbruk har långsamt utarmats och försvunnit alltmer. Bara sedan 2003 har över 9 000 jordbruksföretag lagts ned, och mängden brukad åkermark har minskat.

Svårigheterna när det gäller djurhållningen märks också tydligt i statistiken. Antalet kor för kött- eller mjölkproduktion har bara sedan 2010 minskat med cirka 139 000. Det är fler än antalet människor som bor i Jämtlands län. Antalet grisar har samtidigt minskat med fler än antalet människor som bor i Luleå kommun. Fåren är ett helt Gotland färre. Det får naturligtvis konsekvenser för ett land.

Herr talman! Sverige har gått mot en alltmer otillräcklig livsmedelsförsörjning samtidigt som vårt beroende av import och fungerande leveranskedjor har ökat. Det är egentligen inte en önskvärd situation ens i fredstid, och med tanke på den oroliga värld vi ser och inte minst att det pågår ett krig i Europa måste man säga att det är direkt dumdristigt. Vid en krigssituation är god livsmedelsförsörjning av största strategiska vikt. Därför måste Sverige omgående inleda ett ordentligt reformarbete för att radikalt förändra situationen till det bättre.

Herr talman! Precis som många här i kammaren har varit inne på står den inhemska försörjningen av mat för knappt 50 procent. Det innebär, som flera också har sagt, att ungefär varannan tugga behöver importeras. Kapaciteten i det svenska jordbruket är kraftigt underdimensionerad. En viktig förklaring till det är att lönsamheten i branschen är alldeles för låg. Det påverkar möjligheten och viljan att bedriva jordbruk.

Ni som läser LRF:s alster känner säkert igen det här med matkronan. Varje krona man betalar med i matbutiken är fördelad inkomstmässigt i olika poster. Vet ni hur mycket bonden får av varje matkrona i butik? Ni kan det säkert. Det är 10 öre. Det är en halvering sedan 1995.

Samtidigt tar staten in i genomsnitt 11 öre på varje matkrona i butiken via momsen. Det offentliga tar vid sidan av det betalt i livsmedelskedjans alla led. Hela vägen från jord till bord bidrar staten alltså via olika skatter och avgifter till att höja kostnaden på den inhemskt producerade maten och till att sänka konkurrenskraften. Bönderna har som en följd av det styrts mot centraliserad stordrift men har ändå svårt att erbjuda konkurrenskraftiga priser. Sug på den karamellen!

Herr talman! Centerpartiet menar att det inte är rimligt att betrakta livsmedelskedjan i allmänhet och bönderna i synnerhet som vilken skattebas som helst. Att säkerställa god tillgång till mat via en hög produktion genom fler småskaliga bönder måste vara högre prioriterat än maximalt offentligt uttag av skatter och avgifter.

Jag pratade med LRF:s tidigare ordförande i Västerbotten. Jag brukar ringa honom ibland. Han sitter alltid i traktorn. Vi pratade om skillnader mellan det svenska och det finska jordbruket. Han sa till mig: Vet du vad den största skillnaden är mellan Finland och Sverige när det kommer till just lantbruk? Jag rabblade upp flera olika saker. Då sa han: Ja, det är egentligen mer enkelt än så och ganska basalt. Det är statens syn på jordbruket. Sveriges och Finlands stater har helt olika syn på jordbruket. Det är också en viktig faktor bakom varför det är som det är i dag.

Herr talman! Av den här anledningen vill Centerpartiet se att riksdagen samlas runt en offensiv agenda för ökad lönsamhet hos bönder och för att Sverige får mer småskalig och lokal matproduktion och på det sättet också en bättre säkerhet vid krig eller kris. Om man har några få, stora enheter - ofta förlagda till kusten - och det kommer ett krig där det fälls en bomb är de naturligtvis borta. Men om man har fler enheter, utspridda över hela landet, är det ju inte lika sårbart i tider av kris och krig.

Jag sitter också i skatteutskottet. Vi från mindre partier studsar ju runt mellan olika utskott. Centerpartiet lade för några veckor sedan fram ett förslag till utskottsinitiativ eftersom vi ville att man skulle snabbutreda avgifter och skatter i livsmedelskedjans alla led, från jord till bord, från primärproducent till slakteri och korvfabrik och ända fram till butik. Vi tror nämligen att staten har en hel del skatter och avgifter som skulle kunna sänkas efter den här resan - inte bara momsen i butik. Det skulle vara viktigt för att få en mer konkurrenskraftig svensk produktion och för att svenska bönder ska kunna tjäna mer pengar. Till syvende och sist handlar det ju om det. Efter det att man utrett de statliga pålagorna skulle man ta fram förslag på reformer.

Men vet ni vad? Alla partier röstade nej, förutom Miljöpartiet. Jag förstår att det delvis handlar om att det står ett C efter namnen på dem som föreslagit utskottsinitiativet. Regeringen vill säkert prata livsmedelsstrategi, och jag hoppas verkligen att det här kommer med där. Jag antar att andra inte är så sugna på att sänka skatter och avgifter. Vad vet jag? Men oavsett vad behöver vi faktiskt enas kring de här frågorna, för om svenska bönder inte kan tjäna mer pengar på sina produkter kommer det inte att finnas några sådana varor i butik ens i fredstid till slut.

Centerpartiets förhoppning är att alla partier inser att vägen Sverige slagit in på när det gäller jordbrukspolitiken är felaktig på samma sätt som de stora ambitionsminskningarna avseende Försvarsmakten en gång i tiden var. Båda linjerna grundar sig i en alltför optimistisk syn på fredstiden efter kalla kriget. Ni vet - freden skulle vara för evigt, och det skulle aldrig mer bli krig i Europa. Det har skadat svensk krisberedskap.

Avslutningsvis hoppas vi, herr talman, att riksdagens partier och även regeringen ser värdet av att medverka till en radikal minskning av de statliga pålagor som har begränsat konkurrenskraften för svenska jordbruk.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 7 mars.)

Fru talman! Med stigande ålder kan jag inte säga att denna tid på dygnet är min bästa tid i kammaren, men jag ska försöka att prata om skogspolitik, som är en av mina favoritfrågor.

Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 13, så har jag det gjort.

Sedan tänkte jag läsa en liten text från ett Facebookinlägg som en del av er kanske känner igen. Jag kommer inte att läsa hela då det är ganska långt och ni kan göra det själva. Jag tror att Anna-Caren Sätherberg kanske känner igen det, då det är Lia Hyttsten från Jämtland som har skrivit inlägget. Jag tänkte börja med att läsa en del av det därför att det säger väldigt mycket om äganderätten och de utmaningar som små skogsägare står inför. Hon skriver så här:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Öppet brev till Sveriges befolkning och politiker - ett försvarstal för äganderätten, svensk säkerhetspolitik och vår familjs historia. Vi får inte avverka vår skog. Min släkt är full av hjältar, decennier av slit, brustna hjärtan och trötta leder. Deras stolthet bar mig hit. I min släkt finns inga träpatroner, präster eller storbönder. Min släkt består av gruvarbetare och små fjällbönder som idogt brutit och brukat jorden tills deras kroppar inte längre orkat, allt för att sedan överlämna den mark de förtjänat till nästa generation.

Den lilla människan har i hundratals år blivit lurad att sälja sina marker till underpriser. Icke läskunniga har uppmuntrats att skriva under kontrakt som utlovat guld men visat sig vara sand. Jag trodde den tiden var över, men det är den inte. Det moderna baggböleriets tid är här igen, med den skillnaden att allt sker inför öppen ridå med stöd från EU-direktiv.

Mina föräldrar är hederliga småskaliga mjölkbönder. De producerar mat. Mina föräldrar är sinnebilden av välfärdsbyggare - plikttrogna skattebetalare som levt ett liv i enkelhet utan flärd. De har producerat det som svensken tar för givet - mat. Vårt jordbruk är sammanvävt med ett skogsbruk. Skogen har låtits växa för att kunna ge kapital till utveckling av jordbruket.

För vår gård och det stundande generationsskiftet är det en ekonomisk katastrof att det vi inte trodde kunde hända nu faktiskt sker: 38 hektar slutavverkningsbar skog har försatts som gisslan när det visat sig att det finns spår av tretåig hackspett i den. Vi får inte avverka vår skog. Om vi rör den ska ett vite på 7 miljoner kronor betalas av oss, ägare av skogen. Vårt certifierade skogsbruk hade redan 6 procent skog avsatt för nyckelbiotoper. Inte långt från vår skog byggs just nu ett lyxhotell i väglöst land. Men miljonärer som fraktas i helikopter kanske inte stör hackspettar.

Vi känner oss bestulna på vår egendom, men vem kan vi anmäla stölden till? I Sverige är äganderätten grundlagsskyddad, men det har visat sig vara med stora reservationer.

Det här var en del av den text som Lia Hyttsten, en av de döttrar som vill göra ett generationsskifte av skogen, har skrivit. De som inte har läst det rekommenderar jag att göra det, för inlägget säger mycket om det som många av våra skogsägare, framför allt de små, nu upplever.

Äganderätten är inskriven i grundlagen, fru talman, men problemet är att äganderätten år efter år bara urholkas. Skogsägarna kan snart inte ens lita på att de kan kalla sin skog för sin skog, det vill säga få besluta över det som tidigare generationer i många fall har slitit för och lagt mycket arbete på.

Jag tycker därför att det är bra att framför allt artskyddsförordningen och hur den hanteras av vissa enskilda myndigheter i samband med att skogsägare nekas avverkning kommer att ses över av regeringen.

Jag vill också skicka med en passus till regeringsföreträdarna. Jag vet att när Centerpartiet satt i alliansregeringen hade vi ministerposter både på Miljödepartementet och på Landsbygdsdepartementet, och man var inte alltid överens om saker och ting. Jag hoppas dock att det ska bli så bra som det bara kan. Jag kan lova er att Centerpartiet kommer att komma med blåslampan om det inte händer något ganska snart och att vi kommer att spöka för er på nätterna. Då vet ni.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Just nu, fru talman, befinner sig svenskt skogsbruk i det närmaste i ett vilda västern-tillstånd, där flertalet markägare på orimliga grunder får se sina avverkningar stoppade med hänvisning till artskyddet. Inte sällan handlar det om relativt vanligt förekommande fåglar som tjäder, lavskrika och tretåig hackspett.

Även orkidén knärot har, som ni säkert känner till, blivit ett gissel för många skogsägare. Det är en växt som förekommer på en mängd platser - miljontals faktiskt, om ni inte visste det - men trots detta har arten tillåtits stoppa åtskilliga avverkningar de senaste åren.

Denna utveckling har skett utan några förändringar i lagstiftningen. I stället är det domstolars och myndigheters rättstolkningar som har tillåtits diktera villkoren för svensk skogspolitik. Så kan vi faktiskt inte ha det.

Sedan har detta också utnyttjats av miljöaktivister som har sett en chans att stoppa avverkningar med nuvarande artskyddsbestämmelser genom att sätta i system att överklaga avverkningsanmälningar. Konsekvensen har blivit att Skogsstyrelsen och deras personal nu faktiskt håller på att knäckas av en hög arbetsbelastning. Någon skoglig rådgivning som kan bidra till ökad skoglig tillväxt är det inte längre tal om. Det kan jag nog säga.

Fru talman! Flera av de delar som den nya skogsutredningen ska hantera går ut på att bota symtomen av ett ej fungerande artskydd. Enligt min mening hade det varit bättre att ta tag i kärnfrågorna först. Men nu hoppas jag och tror att man ska ta tag i detta och det snabbt.

Fru talman! Det är faktiskt inte bara familjeskogsbruket som hotas av det nuvarande tillståndet inom svensk skogspolitik. Även skogsindustrin, som står för 10 procent av svensk varuexport, drabbas och i förlängningen också Sveriges ekonomi.

Jag pratade för en tid sedan med en ägare av fjällskog utanför Vilhelmina som nästan grät i telefonen. Där har man hittat något skyddsvärt. Jag minns inte om det var denna orkidé eller om det var en fågel som skulle skyddas. Jag säger ingenting om det. Men problemet är att om man drabbas av artskyddsförordningen får man inte någon ersättning om man inte tillåts att avverka. Det innebär att man som skogsägare är helt rättslös. Man får ett informellt reservat som man inte kan sälja, för ingen vill naturligtvis köpa det eftersom man inte får avverka. Och man får ingen ersättning från staten. Så kan vi inte ha det.

Det är därför som blåslampan nu kommer att vara framme. Jag hoppas verkligen att detta inte ska ta så väldigt lång tid för regeringen eftersom detta är det absolut viktigaste. Även om jag välkomnar skogsutredningen - direktiven och även utredaren - ska jag säga precis som flera andra har sagt, nämligen att det absolut viktigaste att se över är artskyddsfrågan och ersättningen till våra skogsägare.

Jag ber om ursäkt för att jag har pratat väldigt länge. Men nu blev jag uppjagad och upprörd över denna fråga, så ni får stå ut med det.

Trevlig kväll!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 februari.)

Herr talman! Även jag förstår att ministern inte på några få minuter kan svara på det batteri av frågor som har tillkommit, men om ministern har möjlighet skulle jag jättegärna vilja veta lite mer om snöröjning på enskilda vägar och vad landsbygdsministern funderar på när det gäller detta för att underlätta för de människor som bor i berörda områden. Jag undrar hur vägsamfälligheterna ska ha råd med detta och om man kanske skulle kunna göra någonting med Trafikverket. Det verkar ha suttit långt inne för den tidigare ministern att försöka få någonting gjort på det planet.

Jag har också en fråga om lokalsamhället. Kommer man att få ta del av fastighetsskatten för vindkraft?

För en månad sedan hölls en debatt i Agenda där flera regeringspartier var representerade. Programledaren frågade om fastighetsskatten på vindkraft skulle föras tillbaka till lokalsamhället. Då var det ingen som hade någonting emot detta, utan alla tyckte att det var en bra idé som man skulle titta på.

I ärlighetens namn, herr talman, måste jag säga att jag höll på att brinna av när jag satt där i soffan. Jag vet ju att det på sluttampen av den utredning som skulle titta på just denna fråga kom tilläggsdirektiv som handlade om att underlätta vindkraftens placering och etablering. En av de bitarna var att fastighetsskatten på vindkraft skulle gå tillbaka. Den mattan drog man undan för utredningen, för man ville inte att den statliga skatten skulle gå tillbaka.

Jag blev väldigt förvånad. Det hade inte gått så många månader mellan det som hände i våras, med utredningen och tilläggsdirektiven, och debatten i Agenda. Kanske är det så att partierna i denna regering, precis som i andra regeringar, har olika åsikter, men just där och då - i den debatten - verkade alla vara överens. Ministern får jättegärna klargöra hur lokalsamhället ska få mer pengar om det är så att man avser att etablera mer vindkraft.

Herr talman! Det är jättetrevligt att få vara här och debattera landsbygd med landsbygdsministern. Jag vet att vi delar väldigt många åsikter om hur det ska vara möjligt att utveckla landsbygden.

Herr talman! Jag skulle vilja ta upp frågan om snöröjning på enskilda vägar. Jag har tillsammans med flera kollegor talat om detta de senaste två mandatperioderna. Men tyvärr har det inte hänt särskilt mycket. Det har att göra med att Trafikverket - vilket de flesta här kanske kommer ihåg - införde nya regler för underentreprenörer om att de skulle ha gps i sina bilar. Om de drog över tiden riskerade de också viten. Följden av detta blev att många underentreprenörer drog sig för att ploga de enskilda vägarna som de åkte förbi när de hade plogat den statliga vägen. Det som blir ett problem i och med detta är att samfälligheterna, inte minst i mitt eget hemlän Västerbotten som är väldigt stort till ytan, måste boka entreprenörer enkom för snöröjning av de enskilda vägarna. Då kör underentreprenörerna med plogen tom i flera mil. Och då är bara framkörningsavgiften tusentals kronor, vilket gräver enorma hål i budgeten för dessa små och fattiga samfälligheter.

Detta påtalades så många gånger under den föregående regeringens tid. Men det hände ingenting. Och det är på samma sätt i dag.

Jag pratade för några år sedan med en kvinna som bor i en by utanför Vilhelmina. Hon sa att det inte var nog med att framkörningsavgiften är väldigt hög. Problemet är att också få tag i underentreprenörer. Hon sa att de hade bokat en som bara kunde komma på torsdagar. Men alla här inne vet att det snöar i Vilhelmina inte bara på torsdagar. Så detta blir helt omöjligt.

Jag vill passa på att ta upp en annan sak, som jag hoppas att regeringen kanske skulle kunna enas om, eftersom jag vet att det kan finnas olika åsikter om fastighetsskatten för vindkraft. Det gjordes en utredning i våras, och precis i slutskedet av den kom det tilläggsdirektiv från regeringen om att man inte skulle få ändra på statliga skatter när det gällde att tillföra pengar till lokalsamhället för vindkraftsetableringar. Problemet med det är att det då inte blir någonting.

Vi som kommer från norra Sverige vet hur det var med vattenkraften. Till slut fanns det nästan inga jobb kvar. Fastighetsskatten gick tillbaka till det stora svarta hålet i statens budget. Och där stod vi.

Herr talman! Jag måste be om ursäkt för att jag kanske kommer att uttrycka mig lite vårdslöst nu. Men många med mig känner att vi har blivit utnyttjade en gång redan när det gäller vattenkraften, och vi tänker inte bli utnyttjade en gång till när det gäller vindkraften.

I min egen hemkommun planeras nu 70-140 vindkraftverk till havs. Det kommer jag aldrig att säga ja till, inte för att jag inte tycker att det är bra utan för att jag tycker att en liten kommun som knappt har råd att betala gatubelysningen i kommunen inte ska säga ja till någonting som inte ger lokalsamhället någonting tillbaka.

Därför har jag två frågor. Hur vill landsbygdsministern och regeringen underlätta för det som jag tog upp först, alltså för snöröjning på enskilda vägar? Det är ett jätteproblem. Och kommer landsbygden och lokalsamhället att få ta del av fastighetsskatten för vindkraft?

Jag hoppas att landsbygdsministern har möjlighet att besvara dessa frågor.

(Applåder)

Fru talman! Jag gör som några av mina kollegor och börjar med det jag brukar glömma på slutet. Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den vi i Centerpartiet önskar avstår jag från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 3 och hänvisar till vårt särskilda yttrande.

I Centerpartiets skuggbudget skulle vi vilja lägga nästan 37 miljoner extra till Tullverket eftersom vi ser att myndigheten behöver stärkas upp, inte minst med fler arbetande personer i hela landet och fler verktyg som AI och andra digitala verktyg.

Tullverket gör ett otroligt viktigt arbete när det gäller att kontrollera att inte vapen, narkotika och andra förbjudna varor förs in i landet. Tyvärr ökar införseln till Sverige av inte minst narkotika ganska kraftigt. Under första halvåret i år har tullen beslagtagit lika mycket kokain och cannabis som under hela förra året. Dessutom har beslagen av amfetamin och heroin ökat väldigt kraftigt.

Detta visar två saker: att Tullverket gör ett väldigt bra arbete och att handeln med och införseln av knark i vårt land är enorm, kanske större än vi någonsin anat.

Fru talman! Narkotikahandeln finns i dag inte bara i städerna utan i hela landet. Nyligen beslagtog Tullverkets tjänstemän i Haparanda två kilo amfetamin, inslaget som en julklapp, från en man som hade åkt tåg från Örebro. Detta var upprinnelsen till att ett kriminellt nätverk avslöjades i norra Sverige. I mannens telefon och dator fann tulltjänstemännen information, foton och ljudfiler som har lett till att fler nu misstänks ingå i nätverket. Fem personer åtalas nu dessutom i ärendet vid Haparanda tingsrätt. Det är väldigt bra.

Vidare vill jag även nämna att det finns önskemål från tullpersonal om bättre beväpning, som några av mina kollegor här har varit inne på. Fler i personalen behöver beväpnas, helt enkelt, något som jag vet att regeringen också ser över just nu; det är bra. I dag får tulltjänstemän bära pistol vid målinriktad spaning mot grov brottslighet, men inte på platser som färjeterminaler, flygplatser och liknande. Om tulltjänstemän exempelvis ska bevaka ett stort narkotikaparti, som kanske har försetts med gps av kriminella som vill veta var sändningen är, är det inte så konstigt om man känner otroligt stor osäkerhet och ett stort obehag om man vid ett sådant tillfälle är helt obeväpnad som tulltjänsteman. Så ska det absolut inte vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatt, tull och exekution

Tyvärr, fru talman, går ganska mycket av vissa myndigheters, inte minst Skatteverkets, tid åt till att försöka stävja välfärdsbrott, skattefusk och annan kriminalitet. En del försöker dölja sin identitet, och andra har flera olika identiteter och även adresser. Detta fusk och denna brottslighet urholkar vår gemensamma välfärd.

För att få bukt med detta finns det olika sätt för myndigheterna att arbeta på. Ett förslag som har kommit från Skatteverket och som ni säkert alla har hört talas om är att man ska göra mer noggranna kontroller av adressändringar, som hittills har fått göras ganska lättvindigt och utan uppföljning. Förslaget innebär att den som bor på en adress som berörs av en olovlig adressändring ska få en upplysning om detta från Skatteverket och sedan möjlighet att reagera innan Skatteverket fattar beslut om ändrad folkbokföring för den som har anmält flytten.

Det är en bra början, men jag tror att detta är något som bara skulle kunna användas i det kortare perspektivet, innan man har hittat bättre sätt än att lägga problemet på den enskilde, som ska återrapportera till Skatteverket. Ni förstår ju också vad det innebär, särskilt om den person som anmäler flytt är kriminell och olovligen vill skriva sig på din adress. Det sätter den enskilde i ett läge där man i värsta fall kan råka ut för vedergällningar, om det vill sig illa. Det bästa vore att hitta ett sätt för boende att själva, i förväg, blockera främmande personer från att skriva sig på adressen.

Det finns som sagt massor av tråkiga exempel på missbruket av den i dag enkla adressändringen. Om detta vittnar till exempel alla sprängningar som gjorts på adresser där kriminella är skrivna men inte bor.

Fru talman! Ni kanske har sett att Centerpartiet föreslår att vi ska minska anslaget till Skatteverket ganska kraftigt, närmare bestämt med ungefär 184 miljoner kronor 2024. Varför, kan man undra.

Den största neddragningen handlar egentligen om folkräkningsdelen, som ni förmodligen har listat ut. Det beror inte på att vi inte tycker att det finns problem med folkbokföringen och brotten och skuggsamhället i dess kölvatten, men vi funderar på hur en folkräkning ska gå till. Självklart ska vi stävja de här brotten, men hur ska det genomföras i praktiken?

En folkräkning av alla som befinner sig i Sverige kommer nog tyvärr att vara ett slöseri med skattepengar och inte ge några egentliga svar. Kriminella kommer ju knappast, fru talman, att fylla i blanketter, öppna dörren när myndigheten knackar på eller ens vara på plats. Tiotusentals studenter bor inte på sin ursprungliga adress. Många papperslösa har inte ens något boende.

Alla de som saknar uppehållstillstånd, har fått utvisningsbeslut, har smugglats in i landet av skrupelfria människohandlare för prostitution eller används som svart arbetskraft i restaurangkök, i städfirmor eller på byggen kommer inte att svara på någon folkräkning. Och de som har flera personnummer och håller på med bidragsfusk kommer att svara flera gånger, en gång per personnummer.

Ingen vet riktigt hur denna folkräkning ska gå till. Till och med Skatteverket själva säger att de har svårt att se hur detta ska göras i praktiken. I stället efterfrågar man större lagutrymme, exempelvis rätt att slå på eller leta efter kriminella i befintliga register.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatt, tull och exekution

Avslutningsvis: En folkräkning skulle kosta väldigt mycket pengar men skulle kanske inte tala om mycket mer än vad personer med personnummer har för levnadsomständigheter. Centerpartiet tror att problem med bidragsfusk och personer som vistas illegalt i Sverige etcetera kan lösas bättre genom ökade anslag till rättsväsen och berörda myndigheter.

Fru talman! Jag har redan berört ämnet i skatterundan i debatten, det vill säga skiktgränsen för statlig inkomstskatt, så jag ska försöka att inte vara alldeles för långrandig.

Det är ingen hemlighet att Centerpartiet tycker att regeringens beslut att pausa indexeringen av skiktgränsen för statlig inkomstskatt var förvånande. En sak är att det delvis bryter mot praxis. Socialdemokraterna var ju först på bollen i den frågan, och det är väldigt förvånande att en borgerlig regering gör samma sak. Vi har förståelse för att det handlar om mycket pengar, särskilt i inflationstider. Centerpartiet har dock föreslagit en annan modell för att skydda skatteskalan mot fortsatt godtycke och för att mildra marginalskattehöjningen för fler, speciellt för personer inom bristyrken.

Debatten om höginkomsttagare är väldigt högljudd. Allt är svart eller vitt, och det är fult att tjäna pengar. Men man måste komma ihåg att sänkningen eller pausandet av uppräkningen för skiktgränsen för statlig inkomstskatt slår mot en mängd bristyrken som samhället är i behov av. Låt mig räkna upp några: läkare, unga ingenjörer, tandläkare, erfarna poliser, specialistsjuksköterskor som har obekväm arbetstid med flera.

Tror ni verkligen att man vill utbilda sig till dessa typer av jobb om man kommer över skiktgränsen och ska betala statlig inkomstskatt? Tror ni verkligen att en sjuksköterska i Region Västerbotten, Region Dalarna eller var det nu kan vara har lust att jobba övertid över jul om hon eller han får skatta bort allting? Vi måste inse att Sverige är beroende av dessa olika grupper. Det råder också kompetensbrist i det här landet.

Jag måste säga: Sänk tonen i debatten! Detta är människor som vi absolut behöver i Sverige.

Jag ska avsluta med att säga att jag är väldigt orolig. Om man frångår denna praxis utan att kompensera med någonting annat innebär det att man öppnar Pandoras ask. Tidigare hörde vi företrädare för Socialdemokraterna i princip säga att denna pausning skulle ha skett för länge sedan.

Kanske vill Socialdemokraterna dessutom att ännu fler ska betala den här statliga skatten. Hur långt ned ska vi gå? Hur många förskollärare eller grundskollärare ska detta drabba? Jag tycker att man behöver fundera på sådana saker innan man skapar detta höga tonläge.

Som sagt: Öppna inte Pandoras ask! Om ni gör det är jag rädd för att det kommer att få stora konsekvenser, inte minst i de bristyrken som vi har just nu.

Fru talman! Först skulle jag vilja kommentera Centerpartiets förslag när det gäller brytpunkten för statlig skatt. Nej, det är inte fulländat, men det är ändock ett steg på vägen. Som jag nämnde är vi helt öppna för att diskutera även andra modeller, men problemet med en ren pausning blir att den slår väldigt hårt mot stora yrkesgrupper och yrkeskategorier. Folk behöver kanske gå ut och jobba extra, inte minst över jul eller när det är förkylningstider och så vidare. Varför ska man göra det om det helt enkelt inte lönar sig?

När det gäller plastpåseskatten är jag fortfarande av samma uppfattning. Jag tycker att förslaget var felkonstruerat redan från början. Ska man gynna någonting ska man hellre gynna den typ av plastprodukter som är biologiskt nedbrytbara, som Gaias plastkassar är. I stället blev de dragna över samma kam som de påsar som tillverkas av det fossila. Jag har alltså inte ändrat mig. Jag tycker fortfarande att man ska skilja på de här olika typerna av plastpåsar.

Sedan tror jag att Boriana Åberg mycket väl vet att det finns olika åsikter i partier. Ibland vinner man, ibland vinner man inte. Man får välja sina strider. Det finns andra strider som jag tycker är viktigare att ta. Det är inte så att vi är en sekt och att alla tycker exakt lika.

Fru talman! Det är klart att man kan titta tillbaka på de beslut som har tagits tidigare, men nu är ju nu. Man kan alltid säga så till andra partier: Ni då - vad gjorde ni när ni satt vid makten? Även jag hör till dem som använder den typen av argumentation emellanåt.

Den pausade uppräkningen av brytpunkten och skiktgränsen för statlig skatt påverkar otroligt många och sänder en signal. Som Boriana Åberg vet har vi en kris i Sverige när det gäller till exempel polisen men även sjuksköterskor och läkare. I mitt eget hemlän finns det inte tillräckligt med läkare, så vi betalar enorma pengar för stafettläkare. Om man inte tycker att man tjänar på att gå ut och jobba extra, varför ska man då göra det? Varför ska man utbilda sig och lägga ned all tid och energi om det är så att staten inte ser eller uppskattar det?

Centerpartiet håller naturligtvis med om att det skulle kosta staten väldigt mycket pengar om man inte gjorde det här pausandet. Men det finns en medelväg att gå. Man skulle kunna göra en löneuppräkning för att det inte ska slå så hårt.

När man bryter praxis på det här sättet är jag rädd för att det innebär att det blir en lite mer öppen dörr för andra partier att använda sig av samma argument nästa gång. Då kommer detta naturligtvis att påverka betydligt mer på sikt, om vi inte kan komma överens om någon annan form för den här skatten.

Fru talman! Även denna vinter finns det risk för att priset på el skjuter i höjden. Ni kommer ihåg räkningarna förra vintern - i november, december och januari. De var inte att leka med för många människor. Risken är att detta delvis fortsätter, detta såklart som en följd av den fortsatta energikrisen i Europa efter Rysslands olagliga invasion av Ukraina.

Fru talman! Samtidigt är hundratusentals hushåll beroende av direktverkande el för sin uppvärmning, eftersom de kanske inte har haft råd att installera värmepump, bergvärme eller andra elsparande system. För att ge alla möjlighet att sänka elkostnaderna, bidra till att minska Sveriges elbehov och bidra till klimatarbetet har Centerpartiet i sin skuggbudget föreslagit att det gröna rotavdraget ska breddas med 50 000 kronor för att också omfatta dem som byter från uppvärmning genom direktverkande el till energisparande investeringar som värmepump och bergvärme.

För att alla ska ha råd att göra denna typ av investeringar har vi också ett förslag på en särskild klimatkredit på upp till 100 000 kronor med låg ränta, en ränta som motsvarar statslåneräntan. Vi tycker att man i stället för att lägga mer än 45 miljarder kronor på elstöd i efterhand på detta sätt ganska snabbt kan minska de mest utsatta hushållens och företagens utsatthet.

Fru talman! Jag tänkte nämna några ord om pausad uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt, även om vi kommer att ha en särskild debatt om det senare.

Regeringens beslut att inför 2024 inte indexera denna skiktgräns för när man ska betala statlig inkomstskatt förvånade väldigt många. Förutom det faktum att det bryter mot praxis är det i mina ögon ändå märkligt att en borgerlig regering låter skatten höjas för en så här pass stor grupp människor, som i de flesta fall jobbar väldigt hårt för att få vardagen att gå ihop. Vad jag vill säga är att det var väldigt oväntat.

På de inkomstnivåer som detta gäller är det väldigt enkelt att peka på exempel på yrken inom välfärden och rättsväsendet som just nu är avgörande för att lösa de kriser som Sverige står inför. Enligt SCB finns det minst 8 000 grundskollärare och lika många sjuksköterskor som nu får betala statlig inkomstskatt till följd av regeringens beslut. Dessutom är höga marginalskatter hämmande för både produktivitet och tillväxt genom att de minskar drivkraften hos människor att välja utbildningar inom bristyrken eller att utveckla sin karriär.

Fru talman! Normalt sett indexeras skiktgränsen med en årlig förändring av prisbasbeloppet plus 2 procentenheter. Regeringen menar att detta blir en alldeles för stor indexering i dagens läge, på grund av inflationen. Det kan Centerpartiet delvis hålla med om. För att kunna mildra denna marginalskattehöjning, i synnerhet för de många personer i bristyrken som ligger precis under skiktgränsen i dag, och samtidigt skydda skatteskalorna mot fortsatt godtycke anser vi i Centerpartiet med hänvisning till vår budgetmotion för 2024 att uppräkningsmetoden ska följa den genomsnittliga löneutvecklingen så som den beräknas av Medlingsinstitutet. Det skulle alltså i nuvarande läge betyda 2,7 procent. Det finns självklart andra modeller som skulle kunna vara möjliga att använda, och vi skulle gärna se att tänkbara alternativa modeller skyndsamt utreds inför kommande budgetpropositioner.

Fru talman! Jag skulle också vilja nämna någonting som regeringens budget inte innehåller och som jag hoppas att man kan göra någonting åt i kommande budgetar. Jag vet att ni har hört detta från mig förut, alltså om en regionaliserad fastighetsskatt på vindkraft och helst även på vattenkraft. Men jag fokuserar på vindkraft.

I våras presenterades en utredning om incitament till kommunerna när det gäller uppförande av vindkraftverk. Tyvärr gav regeringen tilläggsdirektiv till utredningen i sista sekund. Det innebar att kommunerna inte skulle få några särskilda incitament i form av skatter. Det tycker jag är väldigt tråkigt. Det utesluter också den möjlighet som många har ställt sig bakom och som man använder sig av i till exempel Finland, att fastighetsskatten går tillbaka till lokalsamhället.

Varför ska landsbygden och norra Sverige återigen ställa upp med mark, för att det ska byggas massor av vindkraftverk, utan att få en enda krona tillbaka? Vet ni att vi i norra Sverige har blivit lurade en gång när det gäller vattenkraften? Vi tänker inte bli lurade en gång till. Jag kan för min egen del säga att jag inte kommer att rekommendera min egen kommun, som nu står inför ett beslut om havsbaserad vindkraft - 70-140 vindkraftverk - att säga ja förrän regeringen tycker att det verkar intressant att ge tillbaka pengar till lokalsamhället.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att det borde vara en väldigt enkel sak för regeringen att väsentligt förbättra situationen i fråga om detta om man vill och inte anser att det är en naturlag att landsbygdskommuner med svag röst ska vara produktionskolonier åt staten. Det kanske låter hårt, men jag menar varje ord.

Jag vägrar, som sagt, att ge upp när det gäller denna fråga. Och jag får citera min faster Svea, som alltid sa: Ett nej är bara ett långsammare ja.

Nu tänkte jag faktiskt passa på att läsa upp en ekonomisk dikt för er här. Eftersom Niklas Karlsson var väldigt litterär i sitt anförande tänkte inte jag vara sämre.

Jag vet inte vem som har skrivit denna dikt. Jag hittade den på nätet, och jag tyckte att den var väldigt bra. En del kanske blir lite ledsna. Men ni får ta det för vad det är, eftersom jag tycker att detta är någonting som vi bör tänka på när det gäller hårt arbetande människor och den beskattning som vi utsätter dessa människor för. Okej, håll i hatten, allihop!

Beskatta hans mark, beskatta hans hus,beskatta både brädor och grus.Beskatta hans traktor, beskatta hans häst,lär honom att skatt är bäst.Beskatta hans jobb, beskatta hans lön,han jobbar ändå på under stånk och stön!Beskatta hans ko, beskatta hans gröda,beskatta hans vatten, beskatta hans föda.

Beskatta hans slipsar, beskatta hans hatt,beskatta något mer bara därför att.Beskatta hans tobak, beskatta hans sprit,beskatta hans nöjen, beskatta hans skit.Beskatta hans bil, beskatta hans vin,beskatta hans cykel, beskatta hans bensin.Beskatta allt han äger och svara hans ilskamed att allt blir bättre utan hans trilska.

När han skriker och klagar - beskatta honom mer,beskatta honom så han bönar och ber.Bry dig ej om hans vädjande skri,det kostar faktiskt att vara fri!Beskatta hans kista, beskatta hans gravsten,beskatta jorden som håller hans ben.Sätt dessa ord på hans grav:Krossad av skatter, dog som en slav.När han är borta - tacka för solidariteten och lyft på hatten.Sörj att han slapp undan arvsskatten.

Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 7.

(Applåder)