Herr talman! Tack, Crister Carlsson, för ett i ordets vidare bemärkelse intressant anförande! Det finns flera saker som jag tycker är värda att diskutera vidare. Men först vill jag säga att jag med viss beklämning och förvåning noterar att bara ett av fyra partier i regeringsunderlaget finns på plats för att diskutera denna reform som Crister Carlsson så ivrigt försvarar. Jag tänker att det kanske kan hänga ihop med den rätt bristfälliga logik som Crister Carlsson hänvisar till.

I det läge Sverige befinner sig i, med bostadskris, byggkris och stora utmaningar för många hushåll, känns det nämligen helt världsfrånvänt att fläska på med mer rotavdrag. Jag kan inte förstå att man läser Riksrevisionens rapport och sedan tänker: Vi kör lite mer av samma!

Crister Carlsson hänvisar också till att det inte är frågan om någon lyx-rot och att vi ska unna överläkaren nya skåpluckor. Jag missunnar ingen någonting, men de hårdast prövade hushållen i Sverige i dag går igenom oerhörda prövningar. Rotavdraget gör ingen skillnad för dem.

Jag undrar också om Crister Carlsson verkligen förstår hur mycket pengar man måste tjäna för att komma i fråga för rotavdraget fullt ut. För mig hade ett höjt barnbidrag suttit oerhört mycket bättre än ett höjt rotavdrag, givet att vi inte heller får se några som helst åtgärder för att reformera rotavdraget eller göra det säkrare eller mindre lockande för kriminella aktörer.

Min fråga till Crister Carlsson är: Känner ledamoten till hur hög månadsinkomst man faktiskt behöver ha för att kunna nyttja rotavdraget fullt ut?

(Applåder)

Herr talman! Tack, Crister Carlsson, för svaret! Jag vill inte avvakta någon utredning. Det står helt klart att det är de 10 procent av hushållen som har absolut högst inkomster som vinner på detta. Det är inte gemene man. Det är de 10 procenten med högst inkomster.

Men jag skulle vilja diskutera någonting annat. I ett tidigare replikskifte med Crister Carlsson kring rot undrade jag över hur SD-regeringen kunde låta arbetslivskriminaliteten grassera och riskerna för svartarbete öka. Då sa Crister Carlsson att jag blandade äpplen och päron. Därför skulle jag vilja ta tillfället i akt, så här i sommartider, att gräva runt lite i den fruktsalladen.

Riksrevisionen är oerhört tydlig med att riskerna för att svartarbetet ökar är väldigt stora. Så länge SD-regeringen inte vidtar några åtgärder riskerar svartarbetet att öka och arbetslivskriminaliteten att grassera. Rot och svartarbete har en koppling i dag - jag beklagar att det är så. Rot och arbetslivskriminalitet har en koppling i dag - det beklagar jag också. Men det är Crister Carlssons regering som låter dessa äpplen och päron ligga bredvid varandra.

Den som är uppvuxen på landet, som jag, och som har tagit hand om frukt på hösten vet att äpplen och päron far illa av varandra. Så är det också med rotbranschen, de seriösa företagen, som jag tror att Moderaterna faktiskt en gång värnade, vårt skattesystem och vår gemensamma välfärd - om den skämda frukten tillåts förgifta de övriga.

Det är detta som Crister Carlssons regering lägger fram som en lösning för en byggsektor i kris och för en bostadsmarknad på fallrepet. För mig är det helt otroligt ansvarslöst och tondövt.

(Applåder)

Herr talman! Inledningsvis vill jag berömma Hanna Westerén för att hon på ett otroligt bra och belysande sätt har visat på bland annat det absurda i att regeringen i kostnadskrisens tid - när varannan ensamstående mamma inte har råd att ställa mat på bordet och köpa de kläder som barnen behöver varje månad - prioriterar att de 10 procent rikaste ska få rabatt på sina renoveringar. Tack för det!

Sedan, herr talman, skulle jag vilja föra fram några invändningar mot det resonemang som Crister Carlsson hade i sitt anförande. Han talar om att det är irrelevant för rotavdragets del att vi nu ser en dramatisk ökning av svarta löner i byggsektorn. Men det är det inte, herr talman.

Hela poängen, som Riksrevisionen gör i sin rapport, är att rotavdraget inte leder till de effekter man ville, att rotavdraget är jättedyrt och att man inte tjänar in de pengarna på att det betalas in vita skatteintäkter. Det svarta har bara flyttat. Minusposten är lika stor.

Vi behöver ta till oss detta. Regeringen behöver ta till sig vad Riksrevisionen säger. Rotavdraget har inte lett till att överläkaren i onkologi har jobbat mer. Det har inte lett till att vårdköerna blivit kortare. Det har inte gjort att de kostnader man betalar för renoveringar har lett till ökade skatteintäkter, för de svarta lönerna har ökat även om konsumenten betalar vitt.

Jag skulle vilja att Crister Carlsson kvitterar med att han har förstått detta resonemang.

(Applåder)

Herr talman! Riksrevisionens rapport handlar om ifall man med rotavdraget har uppnått sina mål eller inte. Rotavdraget påstods vara självfinansierande i väldigt hög grad. Man sa: Nu blir svarta pengar vita.

Det visar sig att de svarta pengarna växer. Rotavdraget blir en gigantisk minuspost när det i hög grad skulle vara självfinansierat. Det är det som är poängen här.

Att få det till att det aldrig var detta som var sagt och syftet är liksom att förvilla i denna debatt. Antingen har regeringspartierna över huvud taget inte förstått och läst Riksrevisionens rapport eller så låtsas de som att det handlar om något annat.

Men det Riksrevisionen säger är att detta inte har lett till att de som köper rottjänster jobbar mer. Läkarna behandlar inte fler patienter. De som bygger hus bygger inte fler hus. Det är kanske snarare tvärtom, för nu är de upptagna med att i stället renovera fullt funktionsdugliga kök. Vi riktar inte pengarna bara till de behövliga ventilationsbytena eller de energieffektiviseringar som vi behöver för att göra klimatomställningen.

Detta leder också till att vi uppmuntrar totalt resursslöseri. Det handlar inte bara om att arbetskraften jobbar mer med sådant som inte behöver byggas utan också om att det blir billigt att kasta ut sådant som funkar, sådant som man vill kasta ut för att man tycker att det vore trevligt med en annan färg på kaklet i badrummet eller med andra köksluckor. För all del, människor kan få välja det själva, men vi i riksdagen som fördelar skattepengar borde rikta pengarna dit där de behövs - klimatomställning eller höjt barnbidrag, för att bara nämna två saker.

(Applåder)

Herr talman! Äntligen får vi möjlighet att debattera Riksrevisionens rapport Svart på vitt - rotavdragets kostnader och effekter. Det finns en viss risk för upprepning, då vi för några veckor sedan debatterade höjt tak för rotavdrag. Jag gläds dock, herr talman, över möjligheten att än en gång belysa det problematiska i att den sittande regeringen inte alls förefaller ta till sig av rekommendationerna från Riksrevisionen, rekommendationer som tydligt ger vid handen att den som fläskar på med mer rotavdrag utan att vässa detsamma för att förhindra svartarbete och öka arbetsutbudet riskerar att främja mer svartarbete till ett för staten mycket högt pris.

Jag är den första, herr talman, att skriva under på det svenska skattesystemets inneboende skönhet, men jag medger också att hen nog behöver kamma till sig lite, ordna anletsdragen och se över sina in- och uttag för att stå rustad för såväl dagens som morgondagens utmaningar. Det är ingen hemlighet att fördelningsprofilen över tid har lutat kraftigt åt de välsituerades håll - åt den som har ska varda givet, tycks ha varit devisen. Det måste dock inte vara så.

Herr talman! Som jag sagt tidigare i talarstolen i dag har många svenska hushåll det fruktansvärt tufft just nu. Det är för många väldigt mycket månad kvar i slutet av lönen, och våra ideella organisationer vittnar om att allt fler söker sig till dem för basala behov som mat och kläder till sig själva och till barnen. Vi nås av att många svenskar lånar pengar för att ha råd att göra någonting alls med barnen under sommarlov och semester. Vi vet också att oerhört många hade varit hjälpta av ett extra barnbidrag.

Vi ska dock vara klara över, sett till replikskiftet alldeles nyss, att inte alla i Sverige lider nöd. Vi är många med sjysta inkomster som verkligen inte behöver oroa oss i slutet av månaden. Vi har fått jobbskatteavdrag på jobbskatteavdrag över åren, vi kan göra avdrag på längden och tvären för rut och rot och vi kan välja hur vi vill spendera vår ledighet.

Behöver vi mer av samma? Behöver vi renovera mer? Mitt svar är nej - åtminstone inte på vår gemensamma bekostnad, åtminstone inte till priset av ökat svartarbete och fler som far illa, åtminstone inte till priset av att många svenska hushåll inte kan prioritera näringsriktig mat på bordet och åtminstone inte när svensk sjukvård själv ligger på intensiven.

Det är helt orimligt, herr talman, att fläska på med mer av samma när Riksrevisionen är så exceptionellt tydlig med att taket för rotavdraget snarare borde sänkas. För att återknyta till det jag sa i början av mitt anförande vill jag också poängtera att de fördelningspolitiska effekterna av förslaget är tydliga: Förslaget kommer främst att gynna de 10 procent av hushållen som har de högsta inkomsterna. Jag upprepar: Åt den som har ska tydligen varda givet.

Regeringen tuffar på och fortsätter att gödsla de mest välbeställda med mer pengar för att renovera fullt fungerande kök och badrum, bygga fler trädäck och göra standardhöjningar i de små nätta nästena på Costa del Sol.

Herr talman! Det som nu sker är att SD-regeringen med berått mod höjer taket för rot utan att vidta fler åtgärder för att komma åt svartarbetet. Det sker i branscher där vi vet att arbetslivskriminaliteten grasserar och där människor far oerhört illa och utnyttjas skoningslöst av oseriösa aktörer.

Arbetslivskriminaliteten hotar sund konkurrens och undanhåller enorma belopp från vår gemensamma välfärd. Men det är också en fråga om liv och död, i så måtto att oseriösa aktörer använder papperslösa människor för att utföra arbeten med undermålig skyddsutrustning och erbarmliga villkor, utan rätt till sådana självklarheter för oss som företagshälsovård, försäkringar eller pensionsavsättningar.

Svartarbete förekommer redan i rotsektorn, vilket också ryms i varningen från Riksrevisionen. Arbetslivskriminaliteten grasserar redan där. Ett höjt avdrag ökar riskerna exponentiellt för fler undanhållna skattekronor, för mer osund konkurrens och för att fler människor missbrukas, skadas eller rent av dör på arbetsplatser med undermåliga förutsättningar. Att man fläskar på med mer rotavdrag trots att riskerna är kända är helt sanslöst.

I det fall man på allvar vill åstadkomma förändring och hjälpa konjunkturen på traven men också göra en insats för klimatet föreslår vi socialdemokrater ett reformerat rotavdrag med en höjd subventionsgrad för energieffektiviserande åtgärder. Det kan handla om installation av bergvärme, vattenburen värme, solceller, dörrar och fönster eller tilläggsisolering. Energieffektiviserande tjänster föreslås få en höjd subventionsgrad till 50 procent samtidigt som subventionsgraden sänks för övriga rotarbeten. Åtgärden blir därmed offentligfinansiellt neutral.

En höjd subventionsgrad för energieffektiviseringar skulle öka kostnadseffektiviteten och göra avdraget mer fördelningspolitiskt rättvist. Fler människor skulle ha råd att starta ombyggnationer, vilket skulle öka efterfrågan och gynna byggsektorn.

Regeringens lyx-rot - ja, jag fortsätter att använda det begreppet - är inte rätt väg framåt, vilket också bekräftas i rapporten vi i dag debatterar. Ett höjt tak kommer bara att gynna dem som redan har råd med stora renoveringar och kommer inte att ha någon effekt på byggkrisen. Effekten blir ökad fördelningspolitisk orättvisa och fler som far illa på jobbet. Detta, herr talman, sker år 2024 i Sverige. Det är helt orimligt.

Med den motivreservation vi lämnat in yrkar jag på att Riksrevisionens rapport läggs till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Helena Lindahl för frågorna och påståendena.

Jag tänker inte göra någon uppräkning av alla fantastiska byggfirmor som finns hemma på Gotland. Men jag kan ändå vittna om att det finns en utbredd frustration i byggbranschen åtminstone hemma hos mig och även i andra delar av landet över de små projekten. Det råder en byggkris, som regeringen försöker bota med lite mer rot, lite mer av samma sak.

Jag tror inte att det är rätt medicin. Jag tror att Sverige i dag behöver investeringsstöd och fler bostäder som människor kan bo i. Vi behöver en fungerande välfärd i hela landet. Hemma hos mig i Visby, i Robertsfors, gud vet var, överallt måste välfärden funka. Men regeringens medicin är mer rot. Det är helt orimligt och löser ingenting.

Det finns barnfamiljer som i princip svälter, och regeringen talar om mer rot. Det finns en grasserande arbetslivskriminalitet. Riksrevisionen föreslår att gränsen för rot helst ska sänkas; men utvärdera åtminstone effekterna ordentligt och minska riskerna för svartarbete. Regeringen säger nej och kör lite mer av samma.

Detta är farligt för Sverige, och det är inte rätt väg att gå. Jag tycker att det är fullt relevant att använda begreppet fläska på eftersom jag upplever att det är vad som sker. Byggbranschen är i total kris. Vi får larm i princip varje dag, och det byggs nästan inga flerfamiljsbostäder över huvud taget. Jag tycker därför att det är fullt relevant att säga fläska på, för det är det man gör. Det är mer av samma.

Samtidigt som svensk sjukvård ligger på intensiven fläskar vi på med lyx-rot. Det är en helt orimlig hållning för ett land som Sverige där vi behöver bygga bostäder och vägar. Vi kan inte strössla över dem som redan har.

(Applåder)

Herr talman! Jag får be om ursäkt för att jag småler. Jag tycker att det är så härligt att debattera när det faktiskt blir ideologiskt och när vi pratar skillnader på riktigt. Helena Lindahl menar att jag ska åka hem till Gotland och säga åt byggjobbarna att de inte ska få jobb. Jag tror inte att det blir konsekvensen av socialdemokratisk politik.

Vi har förordat ett investeringsstöd. Vi vet att investeringsstöd för flerfamiljsbostäder ger en sysselsättningseffekt, och det är de jobben jag skulle vilja se.

Jag tog upp i mitt anförande att klimat-rot, ett reformerat rotavdrag, i det fall rotavdraget ska vara kvar, vilket förefaller vara prognosen, ska stöpas om. Använd det för omställningen för de nya jobben. Det är här framtiden finns. När rotavdraget ska finnas kvar är det klart att vi måste stöpa om det, inrikta det mot energieffektivisering, sådant som sänker utsläppen och ofta sänker utgifterna för hushållen. Det är där jobben finns.

Jag tror inte att en enda gotländsk byggjobbare blir sysslolös på grund av socialdemokratisk politik. Tvärtom! Investeringsstöd ger bostäder, och klimat-rot ger jobb. Jag tror att framtiden är röd och grön, och jag tror att det är otroligt skadligt för Sverige att fläska på med mer rot när vi behöver mer välfärd, jobb och relevanta och potenta insatser för svensk byggindustri.

(Applåder)

Herr talman! Jag försökte vara oerhört tydlig i mitt anförande, och det är kanske det som har genererat två replikskiften för mig.

Vi socialdemokrater anser att det är problematiskt att subventionsgraden i rot vrids upp. Nu pratar Crister Carlsson i sitt anförande om en tillfällig höjning. Men jag befarar att det är en åtgärd i ett pärlband av åtgärder, som kommer att innebära en svårare inkomstfördelningsprofil framöver. Vi måste skapa en ökad ekonomisk jämlikhet, och då är det helt fel väg att gå att höja taket i rotavdraget ytterligare och därmed överföra ännu mer pengar till dem som redan har. Det är därför jag lyfter fram hushållen med väldigt låga inkomster, som kommer oerhört mycket i kläm.

Det är klart att rotavdraget har sina sidor. Det var från början tänkt som en konjunkturåtgärd. Nu har vi det vi har, och som jag sa: I det fall och under den tid som rotavdraget är kvar behöver det stöpas om, för vi behöver sänka våra utsläpp och energieffektivisera våra bostäder.

Vad gäller offentligfinansiellt neutralt är den siffran lika relevant för mig som för Crister Carlsson. Vi vet vad rotavdraget kostar i dag. Skulle vi använda vår modell under den tid rot är kvar är det offentligfinansiellt neutralt. Men att öka subventionsgraden och höja taket för rotavdraget anser vi fortfarande är djupt oansvarig politik i en för Sverige svår tid.

(Applåder)

Herr talman! Jag kom till kammaren i dag för att debattera den här rapporten, som jag anser handlar om Riksrevisionens slutsatser om rotavdraget.

Det jag läser är att Riksrevisionen varnar för att det kan bli väldigt mycket mer svartarbete i rotbranschen. Man säger också att man inte ser de ökningar av arbetsutbudet som kanske var tanken med rotavdraget.

Det här händer i byggbranschen i dag. Jag tror att både jag och Helena Lindahl träffar många byggjobbare men också byggherrar. Det finns ett enormt problem med arbetslivskriminalitet i Sverige i dag. Vi har mängder av oseriösa aktörer som utnyttjar människor och som åderlåter vårt skattesystem på medel - medel som vi skulle kunna använda till vår gemensamma välfärd.

Jag menar att det här är ett problem. Jag hoppas innerligt att Helena Lindahl anser att människor som far illa på jobbet och skattesmitning är problem som vi behöver adressera. Det är ju det Riksrevisionen säger åt oss: Gör någonting åt det! Ska rotavdraget vara kvar eller höjas, gör någonting åt svartarbetet!

Men jag hör ingenting om det. Jag förstår inte - hur kan det inte vara ett problem att det svenska skattesystemet åderlåts av oseriösa aktörer? Helena Lindahl gjorde en uppräkning av fantastiska företag i Robertsfors. För dem, om de är seriösa, är det ju ett enormt problem att vi har så mycket fusk i rotbranschen. Eller lever vi i olika verkligheter? Jag förstår inte.

(Applåder)

Fru talman! Riksrevisionen drar i sin rapport slutsatsen att det vore kostnadseffektivt att sänka taket för rotavdrag och konstaterar att självfinansieringsgraden för avdraget är mycket låg. Det kostar mer än det smakar.

Riksrevisionens rapport visar även att det är betydligt vanligare att nyttja rotavdrag bland hushåll med höga inkomster än bland hushåll med lägre inkomster. Mer än hälften av det totala avdragsbeloppet användes av de 20 procent av hushållen som hade de högsta inkomsterna. Det är personer som har råd att betala själva, utan att få skattesubventioner. Samtidigt omfattas inte hyreslägenheter av rot. De bostäder som verkligen har behov av upprustning får alltså inga subventioner, men den som vill byta utseende på sin redan renoverade bostadsrätt kan göra det med en skattesubvention.

Den höjning som riksdagen nyligen beslutade om och som är precis tvärtemot Riksrevisionens rekommendationer gynnar framför allt höginkomsttagare i storstadsregionerna, som är de som huvudsakligen utnyttjar rotavdraget. Tio gånger fler får rotavdrag i Danderyd än i till exempel Åsele.

Det är inte bara landsbygdsbor som subventionerar storstadsbor, utan det är även låginkomsttagare som med sin skatt subventionerar höginkomsttagares byggen av altaner och byten av fungerande kök. Faktum är att höjningen endast kan nyttjas fullt ut av den som tjänar 58 000 eller mer i månaden. Här kan vi verkligen prata om subvention och bidrag för dem som tjänar mest. För övrigt konstaterar jag att 58 000 är en summa som de flesta av oss borde kunna, men Hanna Westerén fick inget svar när hon ställde sin fråga om det till majoriteten och riksdagens representanter.

Vi kan också konstatera att den höjning som riksdagen har gjort är dyr, ineffektiv och ett slöseri med begränsade resurser. År 2023 lade staten 11 miljarder på att subventionera storstadsbornas bostadsrenoveringar. Med den höjning som har beslutats och som kommer den 1 juli kommer den summan att bli ännu större. Detta är miljarder som skulle göra mycket större nytta i välfärden.

Riksrevisionen konstaterar att rotavdraget i sin nuvarande utformning inte skapar tillräckligt stora skatteintäkter genom minskat svartarbete och ökat arbetsutbud för att motivera statens kostnader för avdraget. Vi har haft många intressanta replikskiften om detta, så jag ska inte gå in mer på det.

Jag kan dock konstatera att Riksrevisionen säger att hushållen visserligen har minskat sin efterfrågan på svarta tjänster, men samtidigt har andelen svarta löner ökat inom byggindustrin. Utvecklingen är särskilt tydlig i de små byggföretag som också är de som utför merparten av alla rottjänster. Det som du och jag tror är vita löner är i själva verket svarta löner när byggföretaget vi anlitar i sin tur kan anlita svart arbetskraft via underleverantörer eller själva utan att vi vet om det.

Jag förstår att det i vissa fall behövs underentreprenörer, men det är oerhört svårt för en enskild att följa och kontrollera att skatt betalas i alla led. Därför behöver vi också se över och begränsa antalet underleverantörer i byggbranschen och andra branscher.

Vi behöver införa bättre kontroll av vilka som utför arbetet. Företag som utför arbete med rotavdrag ska i dag anmäla avdraget för utbetalning till Skatteverket, men de behöver inte uppge vem eller vilka som utfört arbetet. Därför har Vänsterpartiet föreslagit att företag som begär en utbetalning från Skatteverket inom ramen för rotsystemet även ska lämna uppgift om vilka arbetstagare som har utfört arbetet. Detta skulle ge Skatteverket bättre förutsättningar att upptäcka fall där svart arbetskraft använts i samband med en rottjänst.

Varför majoriteten håller fast vid ett system som inte motverkar svartarbete är en gåta, speciellt som svartarbetet ökar inom byggbranschen. Detta går att komma åt, men högermajoriteten väljer att stoppa in mer pengar i systemet och gynna såväl den svarta arbetsmarknaden som höginkomsttagare.

Fru talman! Förslaget om höjt tak för rotavdrag motiveras bland annat med att man vill främja sysselsättningen i byggsektorn. Jag håller med om att nu när byggandet bromsat in kraftigt behöver byggindustrin stödjas ytterligare, men att stödja byggbranschen med utökade rotavdrag är helt fel väg att gå. Det är inte högavlönade storstadsbors renoveringar som kommer att hålla byggbranschen uppe, utan det är att vi får fart på byggandet igen och att regioner och kommuner kan genomföra nödvändiga investeringar - investeringar som man i dag skjuter på framtiden på grund av den svältbudget som man har fått av högermajoriteten. Vi behöver stimulera bostadsbyggandet, inte privatpersoners renoveringar.

Vänsterpartiet har föreslagit ett kraftigt statligt stöd för att hålla byggandet och sysselsättningen igång - ett stöd som kan användas både för subventionerade anställningar och för att kommuner och regioner ska kunna tidigarelägga investeringar. Så räddar vi byggbranschen, inte genom rotavdrag.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till Vänsterpartiets motivreservation.

(Applåder)

Fru talman! Jag har en fundering också här. Vad är tänker sig Miljöpartiet i stället, och vad kostar det?

Vi kan i alla fall inte blunda för att 16 000 hantverkare skulle ha blivit arbetslösa, för det är vad man säger. Det handlar inte om att de jobbar någon annanstans, för då hade de säkert gjort det. Det är en stor kostnad.

Sedan, när det handlar om renovering av fullt fungerande kök, badrum eller vad det nu kan vara, undrar jag vad som menas med fullt fungerande badrum och kök. Det finns faktiskt ett behov av underhåll under den tid man bor i ett hus. Vad som är ett fullt fungerande kök är en ganska relativ åsikt när det gäller hur ett hus mår. Många säger att man måste ha ett underhåll under den tid man bor i ett hus, till exempel av ventilationen, som jag nämnde i mitt inledande anförande. Utan bra ventilation blir det fukt i huset, och de som bor där får hälsoproblem. Vad kostar inte det?

Jag tycker att det rotavdrag som vi har i dag är en bra åtgärd. Vi måste värna våra hus för att miljön ska må bra framöver. Om vi inte gör något åt husen får vi ju riva dem till slut och bygga nya. Vad är det för miljövinst i det?