Mathias Bengtsson

Fru talman! Jag kommer till svaret på frågan, men eftersom Anders Ådahl inleder med att resonera om betygen måste jag få kommentera det.

Det är korrekt att oro för betyget F kan leda till press, stress och ökad psykisk hälsa, och det kan finnas grund för att fundera på om man kan förtydliga vilka kriterier som gäller för betyget F för att minska denna stress och press. Samtidigt finns det fördelar med att ha en lägsta gräns för vad som krävs för att bli godkänd. Det finns fördelar med betygen A, B, C, D och E också. Dessa betyg kan också skapa press och stress, men vi har dem för att de positiva effekterna överväger de negativa. Om Centerpartiet vill ta bort betyget F kan man undra vilka andra krav man vill ta bort. Vill man ta bort alla betyg? Vill man ta bort prov, läxor och allt annat som också skapar press och stress? Jag tror att vi bättre möter den växande psykiska ohälsan med andra åtgärder än att sänka kraven på eleverna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

När det gäller offentlighetsprincipen är min utgångspunkt att man ska kunna jämföra fristående skolor och kommunala skolor och att det ska vara så lika villkor som möjligt. Om en fullskalig offentlighetsprincip skulle skapa orimlig administration eller öppna för rättshaverister att begära ut sekretessbelagda handlingar mitt under sommarlovet, vilket gör det svårt för en liten friskola, behöver det finnas undantag.

Det är därför jag inte vill sätta ned foten här och nu innan alla remissinstanser har sagt sitt. Men min utgångspunkt är att det ska vara så lika som möjligt för fristående och kommunala skolor.

Fru talman! Återigen hittar ledamoten Linus Sköld på en ståndpunkt som jag tydligen har. När jag försöker förklara och resonera om att jag tycker att utredningen ska ha sin gång, gå på remissrunda och ha den process som utredningar brukar ha innan det läggs fram lagförslag tolkar Linus Sköld det som att jag har satt ned foten om exakt vilken lagstiftning jag tycker att vi ska ha och exakt hur varje paragraf i den lagstiftningen ska se ut. Det har jag inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Jag vill ha insyn i friskolorna. Jag vill att man ska kunna jämföra friskolor och kommunala skolor. Jag vill att man ska kunna se elevdata, elevuppgifter, räkenskapshandlingar, personhandlingar och verksamhetshandlingar. Jag vill att man ska kunna jämföra friskolor och kommunala skolor.

Men jag vill också att processen ska vara så som processen alltid är: Det kommer en offentlig utredning som regeringen behandlar och skickar ut på remiss, och när lagförslaget kommer till riksdagen debatterar vi det.

Att dra så långtgående slutsatser om vilken produkt som kommer att läggas på riksdagens bord och om vad Kristdemokraterna skulle förespråka bara för att jag vill ha en ordentlig utredning är både felaktigt och ohederligt.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att ledamoten Linus Sköld är lite väl konspiratorisk. Han läser in någon sorts dolt motiv när jag bara så öppet och transparent som möjligt försöker att redogöra för min ståndpunkt i frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Jag menar också att Linus Sköld bygger upp ett felaktigt motsatsförhållande mellan eleverna och friskoleägarna. Det motsatsförhållandet finns inte. De friskoleägare som driver mycket framgångsrika friskolor av mycket hög kvalitet är bra för eleverna. Det är någonting som gynnar eleverna.

(Applåder)

Jag går vidare till frågan om tillkännagivanden. Jag är inte emot tillkännagivanden som princip; de är rimliga att använda när de gör nytta. Men i det här fallet har vi ju en riksdagsmajoritet som är för att den utredning som lades på regeringens bord för en vecka sedan ska behandlas som alla utredningar behandlas innan de blir lagförslag, så att vi kan låta experterna säga sitt, så att vi kan ha remissrundan och så att regeringen kan få lägga ett lagförslag på riksdagens bord. I slutändan är det ju ett lagförslag som faktiskt gör skillnad för eleverna.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Fru talman! Jag vet inte riktigt vad det är för bild som oppositionen försöker att skapa i inlägg efter inlägg. Daniel Riazat har helt enkelt fel - det är inget lagförslag riksdagen ska rösta om i dag, utan det är ett tillkännagivande. Sådana förslag dyker upp på riksdagens bord lite då och då, och regeringen brukar inte rösta för dem.

Jag vet inte om jag behöver upplysa Daniel Riazat om den demokratiska ordning vi har i Sverige. Jag vet inte ens om man kan lämna en sådan upplysning utan att bli anklagad för att använda härskarteknik.

Vi har helt enkelt en ordning där väljarna utser en riksdag, som väljer en statsminister, som utser en regering. Då behöver man ha regeringsförhandlingar där partierna förhandlar ihop sig. Regeringen lägger förslag på riksdagens bord som riksdagen röstar om.

Nu finns det, som Daniel Riazat mycket väl vet, en utredning som handlar om insyn i friskolor. Den kommer att skickas ut på en remissrunda och behandlas som brukligt, helt enligt konstens alla regler. Sedan kommer ett förslag från regeringen att landa på riksdagens bord. Det förslaget kommer jag att rösta för, eftersom jag vill ha insyn i friskolor. Jag vill att man ska kunna jämföra friskolor och kommunala skolor.

I sak är vi överens - man ska ha insyn och kunna jämföra friskolor och kommunala skolor.

Oppositionen försöker sig på en teateruppvisning, eller charad, om att vi i eftermiddag ska rösta om ett lagförslag. Det är helt enkelt inte korrekt.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Fru talman! Jag bortser från Daniel Riazats felaktigheter om både friskolesektorn och Kristdemokraterna som parti och svarar i stället på frågan om offentlighetsprincipen.

Offentlighetsprincipen syftar till att ge insyn i skolornas verksamhet och egentligen all offentlig verksamhet. Kristdemokraterna vill att man ska kunna jämföra och granska både friskolor och kommunala skolor. Vi vill att man ska ha insyn i deras verksamhet och kunna granska elevdata, räkenskapshandlingar, personalhandlingar och verksamhetshandlingar. Som Daniel Riazat är inne på har vi länge drivit att det ska gå att jämföra kommunala skolor och friskolor.

Detta är vi för, och därför behöver lagen ändras. Regeringen jobbar för att införa en ny lag, och jag kommer att rösta för det när regeringen lägger detta lagförslag på riksdagens bord.

Fru talman! Skolan är den viktigaste skyddsfaktorn mot kriminalitet, arbetslöshet och psykisk ohälsa. Det finns ingenting som minskar risken för utanförskap så mycket som att gå ut skolan med godkända betyg. Det är det bästa skyddet som Sveriges ungdomar kan få. Men tyvärr får en fjärdedel av alla ungdomar inte det skyddet. Var fjärde elev går ut årskurs 9 utan fullständiga betyg, och 16 procent gör det utan behörighet till gymnasiet. Det är helt enkelt inte tillräckligt bra.

Vägen framåt för att fler ska lyckas handlar inte om att sänka kunskapskraven. Svensk skola behöver i stället ha höga förväntningar på eleverna och ha lärare som har mer tid för eleverna och som kan skapa arbetsro på lektionerna och trygghet i korridorerna. Det behövs också tidiga kunskapskontroller och stödinsatser för att fler barn ska få möjlighet att lyckas. Det handlar om stödinsatser i form av ökad undervisningstid, läxhjälp i skolan för de barn som inte kan göra läxorna i hemmet samt lovskola. Inte minst handlar det om speciallärarstödet och särskilda undervisningsgrupper. Familjerna och föräldrarna behöver också vara med och ta ansvar. Vi behöver också vända den djupt oroande utvecklingen med den växande psykiska ohälsan bland barn och unga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Fru talman! När det gäller den psykiska ohälsan är siffrorna djupt oroande. Andelen ungdomar som uppger att de känner sig nere har fördubblats de senaste 20 åren. 25 procent av tjejerna mellan 16 och 25 år lider enligt Folkhälsomyndigheten av svåra besvär av ängslan, oro eller ångest. Tyvärr sticker Sverige ut när man jämför med våra grannländer. Hos Bris ökar samtalen till stödlinjen och är nu uppe i omkring 50 000 kurativa samtal per år - dubbelt så många som för bara tio år sedan. Det säger sig självt att ett barn som funderar på om man över huvud taget vill fortsätta leva får det svårt att koncentrera sig på SO-lektionen.

Det behövs många förändringar för att komma till rätta med det här. Det handlar naturligtvis om stärkt elevhälsa, stärkt vård och bättre tillgång till bup. Men det handlar också om arbetsro på lektionerna, trygghet i korridorerna och evidensbaserat arbete mot mobbning. Skolan är en strategisk frontlinje när det gäller att mota den växande psykiska ohälsan, för ju tidigare vi lyckas stoppa detta, desto mindre är risken att problemen biter sig fast och följer med upp i vuxenlivet.

Fru talman! Sverige behöver också trygga familjer. I familjer som fungerar och har tid älskas vi villkorslöst. Där mäts inte ditt värde i antal lajks eller prissätts i märket på tröjan, utan där älskas du för den du är, inte för vad du presterar eller för hur du ser ut.

För barn som lider av psykisk ohälsa finns det ingen bättre plats att vara på än en trygg familj. Det bygger ett skyddsnät som är viktigare än någonting annat. Trygga familjer bygger trygga barn, och det bygger ett tryggare samhälle.

Elever behöver stöd hemifrån. Föräldrarnas och familjens betydelse för elevernas skolgång kan inte nog betonas. Hur kompensatorisk vi än vill att skolan ska vara, hur mycket vi än försöker ställa saker till rätta och hur mycket vi än önskar att familjebakgrunden inte skulle spela någon roll för skolresultaten kommer vi inte ifrån det faktum att föräldrar som involverar sig och bryr sig om sitt barns resultat i skolan är otroligt viktiga för barnens skolgång.

Föräldrar behöver därför få hjälp och stöd i att kunna hjälpa sina barn att klara skolans krav och mer aktivt involvera sig i barnets lärande. Detta kan ta sig uttryck på olika sätt. Det kan handla om att erbjuda föräldrarna konkreta verktyg för att stötta barnen. För vissa föräldrar kan det kanske hjälpa att på ett uppmuntrande sätt få höra hur viktigt det är att läsa högt för barnen varje kväll eller att få höra om betydelsen av att se till att barnen äter rätt, rör på sig, lägger sig i tid och gör läxorna.

Bara att tala om för barnen att i skolan lyssnar man på läraren och gör som fröken säger eller att varje dag fråga barnen hur de har haft det i skolan spelar roll för vilka signaler man sänder om hur viktig skolan är, vilket i förlängningen gör skillnad för skolresultaten. Skola och föräldrar behöver helt enkelt samarbeta och hjälpas åt för att våra barn ska få så goda möjligheter som möjligt att lära sig så mycket som möjligt i skolan.

En sådan sak som förväntansdokument tror jag är ett bra steg på vägen - ett slags ansvarskontrakt mellan föräldrar, elev och skola som tydliggör förväntningarna på både eleven och föräldrarna, såklart när det kommer till att ta ansvar för studierna men också gällande ordningsregler, bemötande och vad föräldrarna kan göra för att stötta sina barn.

Fru talman! Ett annat problem som vi har varit inne på tidigare i debatten när det gäller elevernas förmåga att ta till sig kunskap är skärmarna. Många lärare som vi träffar ute i skolorna menar att detta har förändrats drastiskt bara de senaste tio femton åren, och det är lätt att koppla ihop den bristande koncentrationsförmågan med skärmarnas inträde i våra liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Skärmarna är en tidstjuv som saknar motsvarighet i världshistorien. Skärmarna påverkar den psykiska ohälsan och bidrar till ökad oro, ångest, stress och självskadebeteende samt till sämre skolresultat. Att ständigt vara uppkopplad, att ständigt få sitt värde mätt i lajks och att ständigt vara rädd att ha missat någonting är en livsstil som sliter på hjärnan. Det sliter också barnen från andra viktiga aktiviteter som rörelse, sömn, träning, familj, vänner, läsning och lek utomhus. Här behöver föräldrar få stöd, rekommendationer och råd om hur man ska hantera skärmarna hemma.

Elever får också allt svårare att göra sina läxor hemma. Bara en av fem gör sina läxor utan digital distraktion, och det är klart att det blir svårt att koncentrera sig på läxorna när man har all världens underhållning inom armlängds avstånd. I klassrummen får den spinnande Tiktokhjärnan som ständigt letar nya snabba kickar barnen att välja bort att läsa längre texter. De prioriterar ned svårare uppgifter.

När skärmar har den här effekten på barn är det lätt att dra slutsatsen att skolan inte ska vara med och bidra till det. Det har varit ett misstag att tvinga in skärmarna i klassrummen och skolorna. Den digitaliseringshysteri som har rått, där allt digitalt, oavsett innehåll, i modernitetens namn har ansetts vara bra, måste få ett stopp.

Det får det nu. Skolan blir en motvikt till skärmarnas dopaminsökande sekundlek med våra barns hjärnor. Det blir färre skärmar och fler fysiska läromedel, mindre distraktioner och mer mobilförbud, färre snabba kickar och mer tråkigt tragglande.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja påminna de socialdemokratiska ledamöterna om att den socialdemokratiska regeringen hanterade den här frågan i 13 månader innan den lämnades över till den nuvarande regeringen. Något mått av självkritik eller ödmjukhet kanske vore önskvärt innan man kräver snabba besked.

Regeringens besked är att 8 miljoner kronor tillförs i vårändringsbudgeten för att Trafikverket inte ska behöva ta ut de här avgifterna. Att det är en budgetfråga innebär, som de socialdemokratiska ledamöterna mycket väl vet, att fyra partier måste komma överens. Regeringen har ett stabilt underlag i riksdagen som gör att vi får igenom budgeten i kammaren.

När fyra partier måste komma överens är det naturligtvis förhandlingar. Jag är mycket glad över och har hela vintersäsongen försäkrat mig om att de kristdemokratiska ministrarna och förhandlarna har slagits mycket hårt för den här frågan. De har kämpat mycket hårt för föreningslivet och för midsommar i Dalarna.

Den socialdemokratiska ledamoten Lars Isacsson måste bestämma hur han ska ha det. Å ena sidan hänvisar han till förslagen som ligger på bordet, där det handlar om att Trafikverket menar att någon måste ta kostnaden och att frågan är vem. Å andra sidan menar Lars Isacsson att det här inte är en budgetfråga, alltså att det inte har med pengar att göra. Antingen har det ju det eller inte!

Min personliga poäng är att man först borde uttömma alla möjligheter för civilsamhället att vara med och lösa det här utan att det kostar någonting för någon - åtminstone inte sådana här summor. Civilsamhället borde få hjälpa till och dirigera trafiken. Det är så vi bygger ett starkare Sverige och ett Dalarna där sammanhållningen, traditionen och kulturarvet bevaras.

Jag vill också passa på att tacka statsrådet och ledamöterna för en bra debatt.

Fru talman! Tack, statsrådet, för bra svar och bra engagemang i en viktig fråga! Jag tackar också Lars Isacsson för engagemanget, som jag uppfattar är mycket genuint, för Dalarna och Dalarnas utveckling, och även för den konstruktiva ton som vi kan ha i denna fråga.

Första gången jag hörde talas om frågan om Trafikverkets avgifter för civilsamhället var i samband med någon sorts cykellopp, då Svenska Cykelförbundet gick ut och belyste problematiken. Det var illa då, men första gången jag verkligen så att säga satte kaffet i halsen var när jag hörde hur midsommarfiranden som brukar statlig väg drabbades.

Om man är från Dalarna blir det på något sätt lite personligt när Trafikverket ger sig på det allra heligaste - traditionernas tradition: midsommar. Det är en tradition som har funnits i Dalarna sedan 1300-talet, långt innan det fanns statliga vägar. Det var över 500 år innan det fanns något som skulle komma att kallas Trafikverket.

Först kom människan, och sedan kom staten. Att man ska behöva betala en straffavgift för att göra som man alltid har gjort enligt traditionen är naturligtvis provocerande. Därför är jag mycket glad över regeringens engagemang och över att statsrådet har löst det hela för både 2023 och 2024. Det är ett glädjande besked för sammanhållningen, traditionen och kulturarvet som vi har i Dalarna. Det är ett glädjande besked till alla föreningar och byalag som nu kan sätta igång planeringen av midsommarfirandet.

Men det behövs också en långsiktig lösning. Även om det såklart är trevligt att stå här varje vår och ha en interpellationsdebatt med ledamoten Lars Isacsson och statsrådet är det inte långsiktigt hållbart för föreningslivet i Dalarna. Det behövs långsiktighet och ett permanent besked. Jag är glad att regeringen också aviserat att man tar den uppgiften på allvar, även om det inte tycks vara helt enkelt.

Man ska komma ihåg att Trafikverket i februari 2022 aviserade detta byråkratiska påhitt. Det hittades på när det var Socialdemokraterna som styrde Trafikverket. Man tillsatte efter långt förhalande någon sorts utredning. Det var egentligen under 13 månader som den socialdemokratiska regeringen hanterade frågan, och nu har den nuvarande regeringen hanterat frågan i 13 månader. Det säger kanske någonting om frågans komplexitet när två olika regeringar av olika färg inte har lyckats få till en permanent lösning.

I min värld kan jag personligen inte riktigt förstå vilket problem Trafikverket försöker lösa när man tar ut den här straffavgiften. Jag kan inte riktigt förstå varför man över huvud taget behöver ha en lösning som kostar pengar.

Jag tycker personligen inte riktigt heller att de lösningar som ligger på bordet, som ledamoten Lars Isacsson och den andra socialdemokratiska ledamoten hänvisar till, är helt tillfredsställande, eftersom de skulle kräva en permanent anslagsökning. Man borde kunna hitta en lösning där civilsamhället är mer involverat, att man gör som man har gjort i alla tider, så att civilsamhället inte behöver få någon kostnad och att det inte heller behövs en permanent anslagsökning. Nyckeln till det tror jag är att involvera civilsamhället ännu mer. Det är viktigt för Dalarna och för midsommarfirandet men också för föreningslivet i stort.

Fru talman! Regeringen har i de senaste budgetarna skjutit till stora resurser till den svenska välfärden, nu senast 6 miljarder kronor till regionernas hälso- och sjukvård, i den kommande vårändringsbudgeten. Det är väldigt välkommet, till exempel för Region Dalarna som enligt den senaste prognosen har ett underskott på 1,1 miljarder kronor.

Vi vet att bara mer pengar inte kommer att lösa Region Dalarnas alla problem, utan det måste till fler långsiktiga åtgärder - andra typer av åtgärder. Utifrån detta perspektiv är regeringens besked om en effektiviseringsdelegation för hälso- och sjukvården extra intressant, och detta skulle jag vilja fråga sjukvårdsministern om.

Varför ser statsrådet behov av en sådan delegation? Skulle en effektiviseringsdelegation kunna hjälpa Region Dalarna på lång sikt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Herr ålderspresident! Just nu och under de månader som har passerat och de kommande vårmånaderna snurrar många tankar kopplat till gymnasievalet i huvudet på Sveriges niondeklassare. Förutom att man själv ska bestämma sig eller har bestämt sig för vad man ska välja är också många runt omkring väldigt nyfikna - föräldrar, lärare, släkt och kompisar. Alla har vi väl någon gång tagit upp frågan om gymnasievalet när vi träffat en niondeklassare som vi behövt kallprata lite med.

Det är inte bara folk runt omkring som skapar stress kring gymnasievalet. Även omvärldsläget och det osäkra ekonomiska läget kan göra att valet känns särskilt viktigt för elevens framtid.

En förhoppning jag har, herr ålderspresident, är att många väljer ett yrkesprogram som ger en anställning, kanske redan dagen efter studenten. Att ha en yrkesutbildning ger goda möjligheter till ett bra jobb och en stabil inkomst, men det ger också självförtroende och självkänsla att vara utbildad till ett yrke.

Vi vet att Sverige står inför en kompetensbrist i många branscher, inte minst inom industri och hantverk. Inom dessa områden skulle det kunna skapas många fler jobb. Det finns stor potential för fler arbetstillfällen, men tyvärr väljer alltför få unga att gå ett yrkesinriktat program på gymnasiet. Att matchningen mellan arbetsmarknaden och de gymnasieutbildningar som elever väljer blir bättre är avgörande för att Sveriges konkurrenskraft och företagsklimat ska stå sig starka framåt. Den behöver alltså uppenbart förbättras.

Det finns flera grejer man kan nämna i detta sammanhang. Studie- och yrkesvägledarna är inte helt oviktiga i arbetet med att vägleda ungdomarna ut på arbetsmarknaden. Ibland tycks SYV:arnas roll uppfattas som att de ska ge eleven vägledning för att nå sitt drömyrke, oavsett hur realistiskt eller orealistiskt detta är eller hur förutsättningarna eller arbetsmarknadens behov ser ut. Så ska det inte riktigt vara, utan studievägledarna måste vara tydliga med hur det ser ut på arbetsmarknaden och vilka utbildningar som faktiskt leder till jobb och låta arbetsmarknadens behov spela en större roll. Detta skulle kunna leda ungdomarna mer rätt i det val de ska göra.

Arbetsmarknadens behov måste vara utgångspunkten även när det handlar om vilka utbildningar som erbjuds. Dimensioneringen behöver i högre grad styras av vad arbetsmarknaden önskar än av vad eleverna önskar. Detta arbete tror jag att vi behöver återkomma till och fortsätta att förfina och slipa på under många år framöver.

Det är också, herr ålderspresident, ett problem att många unga inte har någon tydlig uppfattning eller kanske rent av en felaktig uppfattning om vad det innebär att jobba exempelvis på en verkstad eller i en industri. Därför är det viktigt att man genom skolan får göra prao och studiebesök på sådana arbetsplatser och får presentationer av företrädare för olika yrken. Här vilar också ett stort ansvar på branschen att vara tillgänglig, visa upp sig och se till att locka till sig ungdomar. Generellt sett behöver branschen vara med i så stor utsträckning som möjligt för att forma de praktiska utbildningarna så att de matchar arbetsmarknadens behov.

Det gäller också att de utbildningar som arbetsmarknaden behöver anpassas så att elever vill söka dem. Det behöver finnas utbildningar som fokuserar på yrkeskunskaperna, där elever som är skoltrötta i så stor utsträckning som möjligt kan välja bort de teoretiska ämnena och högskolebehörigheten så att de orkar fullfölja gymnasiet. Men det behövs också utbildningar för dem som mycket väl kan tänka sig att gå ett yrkesprogram men också vill ha högskolebehörighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gymnasieskolan

Denna diskussion och balansgång har vi varit inne på tidigare i debatten. En förhoppning från Kristdemokraternas sida är att den numera införda förändringen när det gäller högskolebehörighet som norm ska innebära att fler söker sig till ett yrkesprogram. Det är också positivt för att det befäster att de höga förväntningarna blir norm i svensk skola - det tror jag är bra.

Fler behöver också ta sig igenom gymnasiet. Oavsett vilket program man väljer bidrar gymnasieåren och studierna då till kunskap och bildning som man har nytta av för sin egen personliga utveckling.

Jag skulle också avslutningsvis, herr ålderspresident, vilja nämna något om att det behöver finnas bra vägar in på arbetsmarknaden även för de elever som inte går ut grundskolan med tillräckliga betyg för att få gymnasiebehörighet. Detta får inte bli en återvändsgränd och ett förpassande till utanförskap, som det i alltför stor utsträckning har varit. Det behöver finnas varianter så att man, om man saknar gymnasiebehörighet, kan tillgodogöra sig den utbildning som krävs för att komma in på arbetsmarknaden.

Slutförda studier och ett arbete är nämligen de starkaste skyddsmedel som finns mot ekonomiskt och socialt utanförskap och långtidssjukskrivning. Utbildning är helt enkelt på många sätt avgörande för Sveriges framtid.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr ålderspresident! För Kristdemokraterna handlar förskola och barnomsorg allra främst om att ge barn en trygg start i livet. Den kärlek, bekräftelse och omsorg vi ger dem som små, både i hemmen och genom barnomsorg och förskola, får vi tillbaka i form av trygga och ansvarstagande unga och vuxna.

För oss kristdemokrater är det en självklarhet att varje förälder själv ska få välja barnomsorg. Varje barn är unikt, och därför är det föräldrarna som i de flesta fall bäst kan bedöma vad deras barn mår bra av. Oavsett om föräldrarna väljer en kommunal eller fristående förskola eller pedagogisk omsorg - eller om de för den delen inte väljer något av det utan väljer att vara hemma med sina barn - är det en frihet de ska ha. Därför är det viktigt att det i varje kommun finns en bred palett av både kommunala och privata alternativ, liksom olika pedagogiska inriktningar, just för föräldrarnas valfrihets och barnens skull.

Till denna mångfald bidrar inte minst den pedagogiska omsorgen familjedaghem, som jag gärna vill betona lite extra. Familjedaghem präglas av småskalighet, en hemlik närhet och en hög kontinuitet bland personalen, vilket ofta utgör ett bra komplement till de alltför stora barngrupperna i den kommunala förskolan.

Tyvärr finns det i dag en del signaler om att den pedagogiska omsorgen hotas i vissa kommuner, där man försöker minska mångfalden och valfriheten för familjerna. Enligt skollagen och Skolverkets allmänna råd kan en kommun i dag inte utan vidare avstå från att tillhandahålla pedagogisk omsorg, utan kommunen måste ta skälig hänsyn till föräldrarnas önskemål. Det tycks dock vara lite si och så med hur det där efterföljs i vissa kommuner. Därför kan jag tycka - och detta är något som Kristdemokraterna har drivit - att den bestämmelsen borde skärpas till att kommunerna ska vara skyldiga att tillhandahålla pedagogisk omsorg.

Det är även djupt bekymmersamt att vissa kommuner tar ut höga avgifter för att privatpersoner över huvud taget ska kunna få en ansökan om att starta pedagogisk verksamhet prövad, herr ålderspresident. Kommuner har visserligen all rätt att göra så, men det har aldrig varit tanken att man ska kunna använda ansökningsavgiften som ett medel för att minska valfriheten. Det har aldrig varit intentionerna med lagen.

Herr ålderspresident! En nyckel i barnomsorgen är tid för barnen. Tid för barnen ger tryggare barn, och trygga barn är det som på sikt ger ett Sverige där färre barn, ungdomar och vuxna mår dåligt. Barngrupperna behöver därför, oavsett barnomsorgsform, vara små. Stora barngrupper kan nämligen utsätta barn för en stress som kan få allvarliga konsekvenser för barnens utveckling. Utöver försämrad anknytning riskerar stressen bland annat att leda till koncentrationssvårigheter och försämrad inlärningsförmåga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Om en barngrupp blir för stor riskerar de positiva effekterna av att vistas i en grupp att bytas till motsatsen. Relationer kan bli svåra för barnen att överblicka, vilket skapar en känsla av anonymitet och otrygghet - något som i sin tur kan leda till aggressivt beteende eller andra yttringar såsom trötthet, nedstämdhet och håglöshet.

Skolverket har i dag riktlinjer om att det ska vara sex till tolv barn per småbarnsgrupp för barn i åldern ett till tre år, men det är få förskollärare som arbetar i en småbarnsgrupp som ligger inom dessa riktlinjer. Det är därför helt uppenbart att arbetet med att minska de stora barngrupperna i Sverige behöver fortgå. Föräldrar ska kunna känna sig trygga med att det finns tid och en famn att krypa upp i för deras tvååring. Förskolepersonalen ska kunna känna sig trygga med att de har goda förutsättningar att utföra sitt fantastiska arbete.

Herr ålderspresident! Regeringen driver också ett målinriktat arbete för att minska skärmarna i skolan och förskolan. Skärmarna gör att barnen blir mer stillasittande, får svårare att utveckla relationer, ägnar sig mindre åt fri lek och får sämre språkutveckling och koncentrationsförmåga. Trots det introduceras surfplattor från mycket tidig ålder i många förskolor.

Detta skärmexperiment måste få ett stopp. Slentrianmässig användning av surfplattor i förskolan måste bort; det är inte förskolans uppgift att ge tvååringar digital kompetens. Därför ser den här regeringen till att bryta med skärmhetsen och ta bort kravet på digitala verktyg i förskolan.

Herr ålderspresident! För att knyta ihop säcken: Kristdemokratisk barnomsorgspolitik syftar till att fler barn ska bli sedda och bekräftade samt kunna känna sig trygga i förskolan. Det lägger en grund som minskar risken för psykisk ohälsa längre fram i livet. Trygga barn är det som på allvar lägger grunden för ett tryggt samhälle och ett tryggare Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Tekniken har medfört många stora framsteg och möjligheter, men flera av orsakerna till barns och ungas hälsoproblem tycks faktiskt börja och sluta med skärmarnas ständiga flöde. Barns tillgång till skärmar dygnets alla timmar har sammanfallit med ökad oro, ångest, stress och självskadebeteende. En tredjedel av Sveriges 14-åringar tillbringar över fem timmar om dagen utanför skoltid med att sitta stilla framför en skärm. Det leder till brist på sömn, rörelse, relationer och mening. Och de negativa digitala effekterna av skärmarna är många.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

Hur påverkar det här skolresultaten, med tanke på att det är skolan vi debatterar? Den spinnande Tiktokhjärnan, som ständigt letar efter nya och snabba kickar, väljer bort att läsa längre texter, och den prioriterar ned svårare uppgifter.

Elever får allt svårare att göra sina läxor när det tråkiga tragglandet konkurrerar med all världens underhållning inom en armlängds avstånd. Bara ett av fem barn gör sina läxor utan digital distraktion.

Dessutom har vi tvingat in skärmarna i förskolan och i skolan - för att vi är moderna. Det har rått en digitaliseringsiver i skolan, där allt digitalt i modernitetens namn har ansetts vara bra - oavsett innehåll. Men, herr talman, den tiden är förbi.

Skolan behöver färre skärmar och fler fysiska läromedel, färre distraktioner och mer mobilförbud, färre snabba kickar och mer tråkigt tragglande.

Skärmar som används till fel saker hör helt enkelt inte hemma i den svenska skolan. För de allra yngsta eleverna borde skärmarna över huvud taget bara förekomma i undantagsfall. Fokus ska vara på räkning, skrivning och att orka läsa längre texter. Elever behöver lyfta blicken och lära sig grunderna utan skärmar.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

Herr talman! Tack, Åsa Westlund, för svaret!

Som jag uppfattar det är svaret att ledamoten är självkritisk till den politik som den tidigare regeringen förde när det gällde digitaliseringen och skärmarnas okontrollerade införande i klassrummen och korridorerna. Med tanke på den självkritiken undrar jag naturligtvis vad Socialdemokraterna driver för politik för att vrida tillbaka utvecklingen, så att skärmarna ska användas mindre och inte längre missbrukas.

Jag undrar också hur Socialdemokraterna ställer sig till regeringens förslag om mobilförbud under hela skoldagen för att öka koncentrationen och tryggheten och för att minska missbruket. Kommer Socialdemokraterna att ställa sig bakom det mobilförbudet?

Herr talman! Vi har en skola där elever inte kan ta in tillräckligt med kunskap bland annat för att de blir störda på lektionerna. De blir inte bara störda av kompisar utan också av skärmar, mobiler, datorer och surfplattor. Mobiler stör också på rasterna och skapar otrygghet, och de ger mobbningen en helt ny spelplan.

Fysiska läromedel minskar samtidigt i skolorna. Inlärningen försvåras när man ska läsa på en skärm i stället för papper, och man får inte hela undervisningen samlad i en enda lärobok. Denna digitaliseringshysteri, om jag får använda det ordet, har pågått okontrollerat under alldeles för lång tid. Det gäller inte minst under de senaste åtta åren när Socialdemokraterna har styrt Sverige.

Jag tänkte fråga om ledamoten Åsa Westlund kan ge sin syn på det och om hon är självkritisk till att man lät utvecklingen fortgå. Jag vill även låta ledamoten få chansen att kommentera regeringens förslag om ett mobilförbud under hela skoldagen. Kommer Socialdemokraterna att ställa sig bakom det?

Herr talman! Det finns många delar som vi behöver komma till rätta med för att vända skolresultaten. En av dem som oroar mig lite extra är den växande psykiska ohälsan bland barn och unga. Antalet unga som diagnostiseras med depression och ångest ökar. Andelen barn i Sverige med nedstämdhet eller sömnbesvär är bland de högsta i Europa. Och självmord är en av de absolut vanligaste dödsorsakerna bland unga. Det säger sig självt att elever som mår bra lär sig bättre. Om man funderar på om man över huvud taget vill fortsätta leva blir det såklart svårt att koncentrera sig på mattelektionerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

I kampen mot den psykiska ohälsan är skolan och elevhälsan en strategisk och viktig frontlinje. Ju tidigare man fångar upp problemen, desto mindre är risken att de biter sig fast och följer med upp i vuxenlivet. Men på alltför många skolor är det svårt att komma i kontakt med elevhälsan. Jag träffade en elev som raljerade lite och sa: "Det känns som att skolsköterskan är på plats varannan torsdag om det är skottår och fullmåne." Så ska det naturligtvis inte få vara.

Kristdemokraterna anser att Sverige behöver en elevhälsogaranti som innebär att varje elev i skolan varje dag på alla skolor ska kunna komma i kontakt med elevhälsan inom rimlig tid. Vi vill ge alla elever tillgång till rutinmässiga samtal med skolans kurator och ge regionerna ett samlat uppdrag för hela barn- och ungdomshälsovården, så att ingen elev faller mellan stolarna i överlämningen mellan elevhälsan och bup.

Men en ännu mer strategisk frontlinje mot den växande psykiska ohälsan är trygga familjer, herr talman. I familjer som fungerar och har tid älskas vi villkorslöst. Där mäts inte kärlek i antalet lajks, och kärlek prissätts inte genom märket på tröjan. Där älskas vi för den vi är, inte för vad vi presterar eller hur vi ser ut. Trygga familjer lägger en viktig grund för livet, och det lägger i sin tur en viktig grund för skolan.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill göra några kompletteringar till det som redan har sagts. Det har redogjorts för stoffträngsel och Skolverkets lite mindre lyckade försök att ta bort antiken från historieämnet. Jag skulle vilja upplysa kammaren om att den minnesgode kommer ihåg att också referenser till Bibeln i religionskunskapen skulle rensas i samma veva. Glädjande nog får elever även fortsättningsvis lära sig både berättelser ur Bibeln och om antiken.

Jag ska berätta en liten anekdot om elevens val från min egen högstadietid. Vi var en grupp som på elevens val skulle recensera filmer. För att skriva recensioner behöver man naturligtvis se filmerna. Sedan visade det sig att det inte fanns någon betygsättande lärare som bedömde våra grejer, så med tiden blev det mer och mer film och mindre och mindre recension.

Mot bakgrund av denna lite anekdotiska bevisning tror jag att Skolverket har rätt i att elevens val bedrivs med mycket skiftande kvalitet och effektivitet.

Jag vill instämma i tidigare talares bifallsyrkande till utskottets förslag och tacka utskottskansliet, talmanspresidiet och ledamöterna för den här terminen. Jag önskar alla en god jul!

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar utskottets betänkande om att stärka tillgången till läromedel. Det fanns ju en tid då barnen började en skoltermin med att slå in sina nyhämtade läroböcker i omslagspapper, och man kunde själv välja motiv på papperet. Och när man skulle välja böcker var det alltid huggsexa om vem som fick den finaste och minst slitna boken. Det är åtminstone vad jag har hört - det var lite före min skoltid. I dag saknas den rutinen i mångt och mycket ute på skolorna. Och inte bara det: På många skolor saknas det böcker helt och hållet. Så kan det inte fortsätta.

Herr talman! Om vi lyfter blicken något kan vi se att vi har en situation där de svenska elevernas skolresultat sjunker. Vi ser det i de senaste Pisaresultaten. Vi ser det om man tittar på gymnasiebehörigheten. 18 000 elever går ut grundskolans årskurs 9 utan gymnasiebehörighet varje år. Det är 15 procent av alla elever.

Vi har en hög arbetslöshet i Sverige, och den fortsätter att öka. Det är en matchningsbrist på arbetsmarknaden. Vi har brist på personal i väldigt många yrken, inte minst i välfärdssektorn. Samtidigt har vi den tredje högsta arbetslösheten i Europa.

Den där matchningsbristen löser man genom utbildning. Men då behöver vi också elever som klarar utbildningen, som kommer ut från skolan just utbildade. En viktig lösning på det problemet är läromedel. Därför arbetar regeringen för att stärka tillgången till läromedel och bemannade skolbibliotek.

Jag skulle vilja slå ett extra slag för de fysiska läromedlen - bra, goda och evidenssäkrade läromedel. De digitala läromedlen, som har tagit alltmer plats, har olika problem. De är inte alltid evidenssäkrade. Och det blir en fragmentisering av lärandet när eleven, i stället för en fysisk lärobok, har olika länkar, stenciler och webbsidor som man själv ska gå in på. Det blir svårt för eleven att se helheten. Det blir svårt för föräldrarna att förstå helheten och svårt för dem att hjälpa sina barn med läxor och skolarbetet hemma när det inte finns en tydlig fysisk bok att hålla i.

I det förslag som vi debatterar i dag, fru talman, har vi också med en förändring som handlar om att definiera vad som är en lärobok, ett läromedel och ett lärverktyg. Det kan tyckas självklart att alla vet detta ute i skolorna, men riktigt så är det faktiskt inte. Det råder en liten osäkerhet som vi i och med dagens förslag tar bort.

De fysiska läromedlen har också den fördelen att de är enkla att ta hem. De är enkla att få en överblick över, som jag var inne på. Detta underlättar för familjen att vara delaktig. När man kommer hem med ett gäng olika länkar eller har fått i uppgift att själv ta reda på informationen blir det svårare för föräldrarna att hjälpa till. Och är det något som vi behöver för att kunna vända kunskapsutvecklingen i Sverige är det just föräldrar som får chansen att hjälpa till. Vi behöver ett återupprättat föräldraansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt tillgång till läromedel

Fru talman! Kristdemokraterna arbetar för en skola där kunskap står i fokus och där vi har höga förväntningar på både elever och personal. Det är en skola där man förväntar sig hårt arbete och ansträngning och därmed också resultat. Det är en skola där man möter varje elevs utmaning med tro på elevens potential att lyckas. Det är en skola med bra tillgång till goda läromedel.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag har inget problem med att det finns digitala lärverktyg som har effekt, som är bra och som är evidenssäkrade. Jag tror att de allra flesta är överens om att vi behöver en kombination i skolan av digitala verktyg och fysiska läromedel. Men jag tror att många med mig också ser problemet med att digitaliseringen och skärmarnas plats i skolan har gått alldeles för långt.

Det finns, som ledamoten Camilla Hansén nämner, många skolor som framgångsrikt samlar in telefoner och som redan i dag har ett mobilförbud och sköter detta på ett bra sätt. Det tycker jag är positivt. Men vi vet också att det finns många skolor där mobilerna stör på rasterna, skapar otrygghet, ger en helt ny spelplan för mobbning och trakasserier och leder till sämre koncentration. Mobilerna gör att man inte kan fokusera på uppgifterna och inte gör läxorna eller skoluppgifterna när man borde göra dem. Det finns signaler om att de också påverkar den psykiska ohälsan.

Ett sådant verktyg vill jag inte ha på skolorna. Sådana verktyg behöver vi inte på skolorna. Om vi ska vända Pisaresultaten, som vi är inne på, behöver vi komma ifrån störande moment och gå tillbaka till det som faktiskt funkar.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten Camilla Hansén, för frågan!

Vi ser att digitaliseringsivern har gått för långt i skolan och i förskolan. I ivern att vara moderna och i modernitetens namn har vi sprungit långt före den evidens som finns. Det finns tvärtom många undersökningar som visar att skärmar inte är lämpliga i förskolan och att skärmar inte heller är lämpliga i skolan.

Att läsa en text på en skärm gör att man kommer ihåg den sämre än om man läser den på papper. Om man skriver någonting på datorn lär man sig sämre att formulera sig med bokstäver än om man skriver för hand.

Det är just vetenskap och beprövad erfarenhet som behöver vara rådande i skolan. Därför ser vi att vi behöver vrida tillbaka utvecklingen så att det blir just det.

När det kommer till mobilerna är jag djupt oroad över de effekter som de har på barns och ungas psykiska hälsa. Vi har framför allt sett hur användningen har ökat lavinartat de senaste tio åren.

Det är 70 procent av 14-åringarna som tillbringar flera timmar om dagen på sina mobiler. Det har skett hand i hand med att den psykiska ohälsan har ökat. Finns det något samband? Jag vet inte, men jag tycker att det är värt att titta på det och vara försiktig med hur mycket vi uppmuntrar mobilanvändandet innan vi har svar på det.

Fru talman! Ärligt talat - alla barn måste faktiskt inte vissla när de går till skolan. Alla barn måste inte alltid hoppa upp ur sängen varje måndagsmorgon av glädje och längta till den första lektionen i skolan. Matte måste inte vara dagens höjdpunkt. Det gör faktiskt ingenting om skolan ibland till och med skulle vara lite tråkig.

Men, fru talman, alla elever ska känna sig trygga när de går till skolan. Man ska känna sig sedd när man är i skolan, må bra i skolan och få bildning och kunskap för livet. Det borde inte vara för mycket begärt. Tyvärr är det dock ganska långt ifrån den verklighet som många elever upplever. Det är på tok för många barn som inte bara bär sin ryggsäck på väg till skolan utan också en klump i magen av oro över vad klasskompisarna ska skrika i korridoren och vilka blickar man ska få på lektionerna under dagen. Den här mobbningen gör inte bara att man hamnar efter i skolan utan leder också till ökad psykisk ohälsa som kan få de allra mest förödande konsekvenser för unga människor.

Därför tar regeringen nu fram åtgärder som ska göra att det syns i praktiken att det råder nolltolerans mot mobbning, trakasserier och kränkningar på alla skolor. Det får inte bara vara fina ord, utan det måste också göra skillnad för barnen ute på skolorna. Det finns ett flertal grannländer som redan i dag rankas som tryggare än Sverige när det gäller skolorna, till exempel Norge och Danmark. Regeringen vill titta på vad grannländerna i Norden har vidtagit för åtgärder som fått effekt och ta efter dem. Det kan till exempel handla om evidensbaserade antimobbningsprogram som är grundade på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det kan handla om att stärka rektorns roll och vara tydlig med att det är rektorn som ska se till att nolltoleransen upprätthålls.

Fru talman! Elever som mår bra lär sig också bättre. Det säger sig självt att en elev som funderar på om den över huvud taget vill fortsätta leva får det svårt att koncentrera sig på mattelektionerna. I kampen mot psykisk ohälsa utgör elevhälsan en strategisk frontlinje. Ju tidigare man fångar upp problematiken, desto mindre är risken att den biter sig fast och följer med upp i vuxenlivet. Kristdemokraterna anser att Sverige behöver en elevhälsogaranti som innebär att varje elev ska kunna komma i kontakt med elevhälsan inom en rimlig tidsfrist från att det efterfrågas.

Enligt skollagen i dag ska elever under sin skoltid erbjudas minst tre hälsobesök som innefattar allmänna hälsokontroller och enklare sjukvårdsinsatser. Kristdemokraterna anser att elevhälsan borde stärkas så att alla barn också kan erbjudas rutinmässiga samtal med skolans kurator utifrån barnens behov.

Vi vill också stärka elevhälsan långsiktigt genom att fundera över huvudmannaskapet och att ge regionerna ett samlat ansvar för hela barn- och ungdomshälsovården. Det skulle framför allt minska riskerna för att elever faller mellan stolarna i överlämningen mellan elevhälsan och barn- och ungdomspsykiatrin.

Fru talman! När man talar om ungas psykiska ohälsa är det svårt att inte nämna skärmarna. Tekniken har medfört enorma framsteg och möjligheter. Men flera av orsakerna till barns hälsoproblem tycks börja och sluta med sociala mediers ständiga flöde. Det handlar om bristen på sömn, rörelse, relationer och bristen på mening. De negativa digitala effekterna av skärmarna är många. Ändå har vi tvingat in skärmarna i förskolorna och skolorna för att vi har velat vara moderna.

Men den omfattande skärmtiden skapar problem i skolan. Att läsa längre texter väljs bort. Svårare uppgifter prioriteras inte. Skärmarna konkurrerar om uppmärksamheten bara genom sin blotta närvaro. Även om man lyckas motstå frestelsen att öppna telefonen distraherar bara själva tanken och stjäl energi och koncentration.

Dagens elever har i princip all världens underhållning konstant inom räckhåll. Undersökningar visar att bara en av fem elever gör sina läxor utan digital distraktion.

En utmaning i dagens skärmsamhälle är att få barnen att lyfta blicken och lära sig grunderna. Skolan måste vara en kraft som står upp i kampen mot Tiktokhjärnan och dess krav på snabba kickar och underhållning, med fokus på grunderna att lära sig räkna och skriva och att orka läsa längre texter. Det ska ske utan snabba kickar och utan genvägar. Det ska vara lite gammalt, hederligt och tråkigt tragglande, helt enkelt.

Vi behöver gå tillbaka till skolans grunder. Därför satsar regeringen över en halv miljard på fysiska läroböcker. För de allra yngsta eleverna borde skärmarna vara undantag snarare än regel. Dessutom tar vi steg för att hela skoldagen ska vara mobilfri.

Under lång tid har det rått en digitaliseringsiver i skolan där allt digitalt i modernitetens namn har ansetts vara bra helt oavsett innehåll. Den tiden är förbi.

Fru talman! Den växande psykiska ohälsan behöver också mötas med satsningar för familjer, för i familjer som fungerar och har tid älskas vi villkorslöst. Där mäts inte kärlek i antal lajks eller prissätts i märket på tröjan. Där älskas vi för den vi är, inte för vad vi presterar eller hur vi ser ut. Det lägger en viktig grund för livet, och det lägger en viktig grund för skolan.

Föräldrarnas och familjens betydelse för elevernas skolgång kan inte nog betonas. Hur kompensatorisk vi än vill att skolan ska vara, hur mycket vi än försöker ställa saker till rätta och hur mycket vi än önskar att familjebakgrunden inte skulle spela någon roll för skolresultatet, kommer familjen alltid att vara viktig. Familjens betydelse behöver därför erkännas av skolan, och föräldraansvaret behöver återupprättas.

För oss kristdemokrater är det viktigt att stötta föräldrarna genom föräldrastöd. I dag erbjuds föräldrastöd inom socialtjänstens öppna verksamheter, såsom barnhälsovården och familjecentraler. Vi i regeringen driver nu på för att föräldrastöd ska finnas i alla kommuner i hela landet.

Vi menar också att föräldrar ska få stöd i att hjälpa sina barn att klara skolans krav och mer aktivt involveras i barns lärande. Det kan handla om att på olika sätt erbjuda föräldrarna verktyg för att stötta barnen.

För vissa föräldrar kan det hjälpa att på ett uppmuntrande sätt få höra att någonting av det viktigaste de kan göra för sina barn i skolan är att läsa högt för barnen varje kväll och att få höra att föräldrar har en helt avgörande betydelse när det kommer till att säkerställa att barnen äter rätt, rör på sig och lägger sig i tid och att se till att läxorna blir gjorda.

Det gäller att föräldrarna är involverade och talar om för barnen att i skolan lyssnar man på fröken och gör som läraren säger. Det handlar om att varje dag fråga hur det har varit i skolan. Det spelar roll för hur eleven kommer att se på skolan och i förlängningen även för skolresultaten. Skolan och föräldrarna behöver helt enkelt samarbeta och hjälpas åt för att våra barn ska få möjlighet att lära sig så mycket som möjligt i skolan.

Fru talman! Skolan är en del av ett större samhälle där alla behöver hjälpas åt för att barnen ska få vara trygga, må bra, uppföra sig och också få möjlighet till att ta in kunskap för livet. Det är så vi vänder kunskapsresultaten. Det är så vi tryggar Sveriges framtid.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)