Herr talman! Vi har nu att debattera förskolan och ett gäng motioner och yrkanden från inte minst allmänna motionstiden som utbildningsutskottet har satt tänderna i med flit och spänst i förskolans tjänst.

Herr talman! Tidigare generationer i Sverige har inte bara kämpat för att införa och bygga upp den svenska demokratin, parlamentarismen och de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Parallellt med detta har man också kämpat för att bygga en välfärdsstat i Sverige. Principen är att alla är med och betalar och att alla får ut något av välfärden när de behöver det. Det är den generella välfärdens principer.

Idén med detta är att vi när vi är väldigt unga och även väldigt gamla får ut mycket mer av välfärdssystemet eftersom vi då inte jobbar och betalar in skatt. Det är bland annat för att vi ska kunna gå i förskola, där grunden för det livslånga lärandet läggs. Vi växer som individer, vi växer socialt och horisonten för våra livsmöjligheter vidgas väldigt mycket av att gå i förskola.

Den svenska förskolan ska dock nu förstås mot bakgrund av den bredare utvecklingen i landet. I Sverige ser vi i dag inget mindre än en kunskapskollaps. Förra årets resultat i Pisamätningen var katastrofala med det största tappet i kunskapsnivåer vad gäller läsning och matematik sedan bottenåret 2012. Barn och unga spenderar alltmer tid vid skärmar och plattor och allt mindre tid framför böcker och pärmar. Resultatet har mycket riktigt blivit försämrad läsförmåga. Det är tydligt och direkt tragiskt att vi är ett bildningsland där färre kan läsa och att vi är ett land byggt av ingenjörer där färre kan räkna ordentligt. Det behövs mindre skärmtid i skola och inte minst förskola.

Skolverket skickade ut den nationella digitaliseringsstrategin på remiss förra året. I sitt remissvar konstaterar Karolinska institutet att skärmar riskerar att leda till sämre språkutveckling, försvåra inlärning och bidra till koncentrationssvårigheter. Lunds universitet konstaterar att för de allra yngsta är skärminteraktion bortkastad tid ur läro- och utvecklingssynpunkt. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, konstaterar att det saknas trovärdig och empirisk evidens för hur ökad användning av digital teknik i förskolan påverkar elevers kunskapsutveckling.

Det är mot bakgrund av detta regeringen har ålagt Skolverket att föreslå ändringar i förskolans läroplan och ta bort kravet på att digitala lärverktyg ska användas i förskolan. Skolverket ska också föreslå ändringar om att utbildningen i huvudsak ska vara skärmfri och att när digitala lärverktyg används ska dessa pedagogiska metoder vara vetenskapligt belagda och evidensbaserade. Förskolan får också del av det riktade statsbidraget för att kunna köpa in facklitteratur och skönlitteratur till skolan.

Herr talman! Förskolan har också en väldigt viktig funktion för att barn ska kunna ta del av och se något annat än det som finns innanför lägenhetens eller husets fyra väggar där de bor. De kan få andra kompisar och andra perspektiv. Förskolan innebär ett miljöombyte som inte ska underskattas. Detta är särskilt viktigt för barn och ungdomar som är nyanlända och inte har bott i Sverige särskilt länge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

I Sverige finns i dag barn som exkluderas och kontrolleras genom exempelvis hederskultur. Möjligheten att gå i förskola innebär att de kan bända sig ur det sammanhang de befinner sig i och att de kan vidga sina vyer och exponeras för andra perspektiv. Detta är otroligt viktiga processer, särskilt för barn, och här spelar förskolan en nyckelroll.

De allra flesta barn i Sverige går i förskola. Det ska vi vara stolta över, för det tjänar vårt land väl. I ett internationellt perspektiv är Sverige här ett föredöme. Men bland barn med utrikes födda föräldrar, barn i utsatta områden och nyanlända barn är andelen barn som går i förskola avsevärt mindre. Därför fattade riksdagen beslut under förrförra riksmötet om att ändra i lagstiftningen och i bestämmelserna så att kommunerna nu mycket tydligare har en skyldighet att genom uppsökande verksamhet hitta de treåringar som inte är inskrivna i förskolan för att informera föräldrarna om vikten av att låta barnen gå i förskola. Många föräldrar känner kanske inte till hur det svenska välfärdssystemet fungerar eller känner oro som ny i Sverige. Här finns alltså en viktig informationsuppgift för våra kommuner.

Herr talman! När det gäller kunskap och kunskapsutveckling är barn från tre år upp till lågstadiet oerhört mottagliga för kunskap. Möjligheten att gå i en förskola med hög kvalitet, utbildade förskollärare, allsidig undervisning blandad med pedagogik, lek, mycket utomhusvistelse och så vidare ger därför en enorm hävstång för inlärning. Därför måste vi fokusera på att stärka den svenska förskolan ytterligare. Inte minst är det givetvis jätteviktigt att få fler behöriga förskollärare.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Det Anna Lasses beskriver är något väldigt viktigt. I de fall där digitala verktyg verkligen kan göra väldigt stor skillnad - det kan handla om barn som har funktionsnedsättning eller annat - ska man självklart kunna använda digitala hjälpmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Som jag beskrev i mitt anförande tidigare innebär det uppdrag som regeringen har gett till Skolverket att kravet på att digitala lärverktyg ska finnas i förskolan ska tas bort - man ska alltså inte ha någon skyldighet att använda dessa verktyg. Uppdraget innebär också att föreslå ändringar för att vistelsen i förskolan i huvudsak ska vara skärmfri.

Detta innebär att man självklart kan använda digitala hjälpmedel i förskolan framöver, om det är vetenskapligt och empiriskt belagt att de fungerar. I de fall som ledamoten Lasses tar upp här bör de vara det. Om de är det bör man kunna använda dem; det ser jag som självklart. Jag tror inte att vi egentligen har några större åsiktsskillnader i den frågan.

Herr ålderspresident! Jag noterar att Centerpartiet först kommenterar regeringens digitaliseringspolitik med uttrycket "fine, absolut!". Därefter framstår det som att Centerpartiet befinner sig i någon sorts symbios med ett antal techoperatörer och producenter. Man är där hela tiden och fiskar: Är detta verkligen så bra?

Jag tror att Centerpartiet lite grann lever kvar i den debatt vi hade i Sverige när vi såg detta som höjden av modernitet och skulle ta pionjärkliv in i den nya tiden. För ett antal år sedan började man dock lyssna lite mer på vad hjärnforskarna, barnläkarna och andra sa. Jag tror att det har varit väldigt viktigt för Sverige, för det har gjort att vi nu - upplever jag - har en mer balanserad debatt med fler perspektiv. Vi ska inte bara rusa in i framtiden och kasta ut alla böcker för att vi tycker att det är omodernt, utan vi förstår nu vikten av att ha papper och penna och att man knäcker läskoden på ett bättre sätt med analoga metoder än med digitala.

När det gäller barn som har väldigt stora funktionshinder och till exempel har rätt till assistans behovsprövas det, så att de ska få särskilt stöd. Att vi nu ändrar i de digitaliseringsstrategierna ska självklart inte gå ut över de barn som behöver det allra mest.

Herr ålderspresident! Svensk förskola har en mycket viktig roll i vårt samhälle. Inte nog med att den ska stimulera barns lärande och utveckling; den ska dessutom erbjuda en trygg omsorg.

Förskolan ska utgå från barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Verksamheten ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och förbereda barnen för fortsatt utbildning. Förskolan är en grundläggande del av vår välfärd och en investering i vår nations framtid.

Förr var det inte alla som utnyttjade rätten till förskola, men i dag kan vi konstatera att en absolut majoritet av barn i förskoleålder går på förskola eller i pedagogisk verksamhet. För ett par år sedan låg deltagandet på mellan 84 och 99 procent, beroende på vilken kommun det handlar om. I hela landet kämpar förskollärare, barnskötare och annan personal för att erbjuda en riktigt god verksamhet, och det förtjänar de en eloge för.

Det ligger dock ett oerhört stort ansvar på oss beslutsfattare, både på nationell nivå och på kommunal nivå, för att se till att rätt lagstiftning och rätt förutsättningar finns på plats.

Av samtliga heltidsanställda i förskolan 2022 hade drygt 40 procent en förskollärarexamen, och 17 procent hade en gymnasial utbildning för arbete med barn. Regeringen har därför genom regleringsbrev prioriterat insatser för att förstärka kompetensutveckling för bland annat förskollärare och annan pedagogisk personal. Det kan handla om stärkt kompetens med fokus på praktisk metodik och små barns inlärning. Det kan också handla om att främja kvaliteten i undervisningen i språk och om läs-, skriv- och matematikutveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Regeringen ser dessutom till att anställda inom förskoleverksamheten vid behov får möjlighet att förbättra sina kunskaper i svenska språket.

Herr ålderspresident! Om vi ska komma till rätta med den låga behörighetsgraden bland anställda inom förskoleverksamheten måste fler få möjlighet att utbilda sig till förskollärare. Med ett nytt statsbidrag som började gälla förra året finns nu två alternativ för att skaffa sig en relevant utbildning och samtidigt fortsätta sin anställning. Dessutom säkerställer vi att förskolor med särskilt svåra förutsättningar har företräde till det nya statsbidraget.

Herr ålderspresident! Vi behöver göra mer för att stärka vår förskolepersonal så att den står rustad att förbereda våra barn inför resten av skoltiden. Men vi behöver också se till att den står redo att utgöra det som är en del barns första möte med det som är vårt gemensamma svenska samhälle. Förskolepersonalen ska känna sig trygg i att det är svenska värderingar och normer som genomsyrar verksamheten, och personalen ska få uppbackning av både förskoleledningarna och politiken när dessa utmanas av barn, föräldrar eller kollegor. Så ser det tyvärr inte ut i hela vårt land i dag.

Herr ålderspresident! Den senaste skandalrapporten från Malmö blottar en fruktansvärd situation där barn far illa i hederns namn. Av kommunens 195 förskolor har 3 granskats, och det socialdemokratiska styret vägrar att inspektera övriga 192 förskolor.

Med anledning av detta vill jag påminna om att det varje år förs ut hundratals svenska barn ur landet. De försvinner på sommarlovet. De förs ut ur vårt land av sina familjer och släktingar för att radikaliseras, könsstympas eller giftas bort. Detta har pågått i decennier. På nationell nivå har flera reformer genomförts; exempelvis har kommuner fått rätt att utfärda utreseförbud vid misstanke om att barn ska föras ut ur landet i dessa syften. Då krävs dock att någon uppmärksammar kommunen på detta.

Straffen har skärpts för hedersrelaterade brott, och Skolverket har fått mer resurser för att stärka skolor och förskolor i deras systematiska arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. Detta är särskilt viktigt eftersom det finns kommuner som inte prioriterar detta. Ytterligare en viktig del i att trycka tillbaka hedersförtrycket är att säkerställa att det arbete man genomför faktiskt fungerar. Därför har Skolinspektionen fått i uppdrag att granska skolors arbete med att förebygga och bemöta hedersrelaterat våld och förtryck. Inte minst den senaste veckans rapporteringar visar hur viktigt detta är.

Jag yrkar avslag på motionerna och bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M).

Herr ålderspresident! För Kristdemokraterna handlar förskola och barnomsorg allra främst om att ge barn en trygg start i livet. Den kärlek, bekräftelse och omsorg vi ger dem som små, både i hemmen och genom barnomsorg och förskola, får vi tillbaka i form av trygga och ansvarstagande unga och vuxna.

För oss kristdemokrater är det en självklarhet att varje förälder själv ska få välja barnomsorg. Varje barn är unikt, och därför är det föräldrarna som i de flesta fall bäst kan bedöma vad deras barn mår bra av. Oavsett om föräldrarna väljer en kommunal eller fristående förskola eller pedagogisk omsorg - eller om de för den delen inte väljer något av det utan väljer att vara hemma med sina barn - är det en frihet de ska ha. Därför är det viktigt att det i varje kommun finns en bred palett av både kommunala och privata alternativ, liksom olika pedagogiska inriktningar, just för föräldrarnas valfrihets och barnens skull.

Till denna mångfald bidrar inte minst den pedagogiska omsorgen familjedaghem, som jag gärna vill betona lite extra. Familjedaghem präglas av småskalighet, en hemlik närhet och en hög kontinuitet bland personalen, vilket ofta utgör ett bra komplement till de alltför stora barngrupperna i den kommunala förskolan.

Tyvärr finns det i dag en del signaler om att den pedagogiska omsorgen hotas i vissa kommuner, där man försöker minska mångfalden och valfriheten för familjerna. Enligt skollagen och Skolverkets allmänna råd kan en kommun i dag inte utan vidare avstå från att tillhandahålla pedagogisk omsorg, utan kommunen måste ta skälig hänsyn till föräldrarnas önskemål. Det tycks dock vara lite si och så med hur det där efterföljs i vissa kommuner. Därför kan jag tycka - och detta är något som Kristdemokraterna har drivit - att den bestämmelsen borde skärpas till att kommunerna ska vara skyldiga att tillhandahålla pedagogisk omsorg.

Det är även djupt bekymmersamt att vissa kommuner tar ut höga avgifter för att privatpersoner över huvud taget ska kunna få en ansökan om att starta pedagogisk verksamhet prövad, herr ålderspresident. Kommuner har visserligen all rätt att göra så, men det har aldrig varit tanken att man ska kunna använda ansökningsavgiften som ett medel för att minska valfriheten. Det har aldrig varit intentionerna med lagen.

Herr ålderspresident! En nyckel i barnomsorgen är tid för barnen. Tid för barnen ger tryggare barn, och trygga barn är det som på sikt ger ett Sverige där färre barn, ungdomar och vuxna mår dåligt. Barngrupperna behöver därför, oavsett barnomsorgsform, vara små. Stora barngrupper kan nämligen utsätta barn för en stress som kan få allvarliga konsekvenser för barnens utveckling. Utöver försämrad anknytning riskerar stressen bland annat att leda till koncentrationssvårigheter och försämrad inlärningsförmåga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Om en barngrupp blir för stor riskerar de positiva effekterna av att vistas i en grupp att bytas till motsatsen. Relationer kan bli svåra för barnen att överblicka, vilket skapar en känsla av anonymitet och otrygghet - något som i sin tur kan leda till aggressivt beteende eller andra yttringar såsom trötthet, nedstämdhet och håglöshet.

Skolverket har i dag riktlinjer om att det ska vara sex till tolv barn per småbarnsgrupp för barn i åldern ett till tre år, men det är få förskollärare som arbetar i en småbarnsgrupp som ligger inom dessa riktlinjer. Det är därför helt uppenbart att arbetet med att minska de stora barngrupperna i Sverige behöver fortgå. Föräldrar ska kunna känna sig trygga med att det finns tid och en famn att krypa upp i för deras tvååring. Förskolepersonalen ska kunna känna sig trygga med att de har goda förutsättningar att utföra sitt fantastiska arbete.

Herr ålderspresident! Regeringen driver också ett målinriktat arbete för att minska skärmarna i skolan och förskolan. Skärmarna gör att barnen blir mer stillasittande, får svårare att utveckla relationer, ägnar sig mindre åt fri lek och får sämre språkutveckling och koncentrationsförmåga. Trots det introduceras surfplattor från mycket tidig ålder i många förskolor.

Detta skärmexperiment måste få ett stopp. Slentrianmässig användning av surfplattor i förskolan måste bort; det är inte förskolans uppgift att ge tvååringar digital kompetens. Därför ser den här regeringen till att bryta med skärmhetsen och ta bort kravet på digitala verktyg i förskolan.

Herr ålderspresident! För att knyta ihop säcken: Kristdemokratisk barnomsorgspolitik syftar till att fler barn ska bli sedda och bekräftade samt kunna känna sig trygga i förskolan. Det lägger en grund som minskar risken för psykisk ohälsa längre fram i livet. Trygga barn är det som på allvar lägger grunden för ett tryggt samhälle och ett tryggare Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Ganska ofta får jag känslan att de villkor vi ger våra förskolepedagoger ungefär motsvarar att vi först utbildar en person till trädgårdsmästare och sedan placerar personen mitt i öknen, mil från närmaste oas, med en hink vatten och en fröpåse och säger: Var så god - ditt uppdrag är att odla en trädgård!

Det mest förvånande är att en ganska stor del faktiskt lyckas. Detta är såklart bra för de barn som hamnar hos trädgårdsmästare med superhjältekrafter, men det är inte rimligt och definitivt inte hållbart.

Konsekvenserna av detta ser vi alltför ofta med barn som längre upp i åldrarna inte klarar skolan, blir hemmasittare och hamnar i utanförskap. Det börjar i förskolan. Det är där möjligheterna är som störst att lägga grunden för individen. Det är där vi har möjlighet att upptäcka vilka som behöver stöd när hemmet inte fungerar. Det är där vi har möjlighet att ge barn det språk som behövs för att komma in i samhällsgemenskapen. Det är dit barnen kommer fulla med energi och lust att lära. Det är i förskolan vi bland annat kan bygga bort utanförskapet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

Det är därför extra allvarligt att vi kan konstatera att de anställdas utbildningsnivå är lägre och att många i personalen saknar tillräcklig kunskap i svenska i de områden där de mest utsatta barnen bor. Det är också där barnens frånvaro är som högst, vilket gör det svårare att ge barnen den utbildning de har rätt till.

I debatten hörs ibland att förskolan inte är till för de anställda utan framför allt för föräldrarna. Låt oss en gång för alla slänga detta påstående i soporna! Förskolan är först och främst till för barnen. Det är de som ska få en utbildning. Omsorgsbiten är viktig. Den är en förutsättning för att föräldrar ska kunna arbeta, men huvudfokus får inte ligga där. Det är väl knappast någon som säger att skolans lägre årskurser, för barn mellan sju och nio år, är till för föräldrarna. Låt oss se förskolan för vad den är: utbildning för våra yngsta medborgare.

För att våra barn ska få den utbildning som de har rätt till måste pedagogerna i förskolan få rätt förutsättningar att göra sitt jobb. Även superhjältar kan bli utbrända; det vet vi ju. Vi vet att det krävs utbildad personal, men andelen anställda som är utbildade förskollärare varierar kraftigt över landet och mellan huvudmän - från 13 till 75 procent. Ungefär en tredjedel - lite beroende på hur man räknar - av förskollärarna och barnskötarna saknar fortfarande den utbildning som borde krävas.

Regeringen talar visserligen om att möjliggöra vidareutbildning, men de resurser som erbjuds är alldeles för små. Med de riktade bidrag som ofta ges krävs det dessutom nästan en magister i administration för att huvudmän och kommuner ska söka bidragen.

Bristen på utbildade förskollärare och barnskötare är ett känt faktum. Det finns dessutom en ganska märklig syn på vad som krävs för att få kalla sig barnskötare. Ibland används titeln för korta utbildningar i arbetsmarknadsåtgärdssyfte, vilket får till följd att relativt oerfaren personal med bristande kunskap om vad arbetet egentligen innebär anställs i våra förskolor. Centerpartiet kräver därför en uppgradering av barnskötaryrket med en standardisering av grundutbildningen för barnskötare, så att det blir tydligt vad som egentligen ska krävas för att man ska få använda den titeln.

Det viktigaste och mest grundläggande i barns utbildning är språket. Det borde därför vara en självklarhet att varenda kotte som arbetar med barn i förskolan har tillräckliga kunskaper i det språk som krävs för att få tillgång till samhället. Detta är också skälet till att vi i Centerpartiet kräver tillräckliga kunskaper i svenska hos dem som arbetar med barn i förskola och pedagogisk omsorg.

Jag ska återvända till våra trädgårdsmästare med superhjältekrafter. Rätt utbildning och kunskaper i svenska är en bra start. Men det räcker inte. Personaltätheten är sedan länge den absolut största utmaningen för många huvudmän. Och det kostar pengar. Det är pengar som vi som makthavare på alla nivåer helt enkelt måste se till att de finns. Man kan effektivisera på många olika sätt. Men personaltäthet kostar, för antalet barn är vad det är.

Är det inte lite märkligt att vi har en riktlinje som säger att vi bör ha 6-12 barn i grupper för barn mellan ett och två år och sedan en riktlinje som säger att vi bör ha 9-15 barn i grupper för barn mellan tre och fem år? Sedan när man tittar på hur det faktiskt ser ut ligger snittet över riktlinjen för båda dessa grupper. Det hade kanske varit okej om personaltätheten hade kompenserat för det. Men det gör den inte. Den ligger på genomsnittet 5,1. Om vi hade följt riktlinjerna som jag just har talat om hade siffran legat på under 4.

Vad betyder egentligen 5,1 barn per personal ute i verksamheten? Den som går ut i verksamheten upptäcker snabbt att det alltför ofta betyder att man försöker att prioritera småbarnsgrupperna och hålla nere dem så att det är ungefär 12-14 barn med tre personal. Men grupperna för tre- till femåringar får ofta växa till lite större grupper på ibland 22-24 barn, fortfarande med tre personal. Det innebär att vi i verkligheten har en personaltäthet på 7-8 barn per personal.

Hur många här inne tror att det är hållbart att ansvara för 7-8 tre- till femåringar under en längre tid, och att alla dessa barn får den uppmärksamhet och det stöd som de behöver och den utbildning som de har rätt till?

Nu går barnkullarna tillfälligtvis ned. Då hade man haft möjlighet att "automagiskt" öka personaltätheten genom att låta personalen vara kvar fastän barnantalet minskar. I stället ser vi att det sker nedläggningar och sammanslagningar av förskolor.

Det här är några av skälen till att Centerpartiet satsar betydligt mer än regeringen på barns utbildning. Förutom det som regeringen satsar lägger vi 5 miljarder, noga räknat. Det är då till hela skolan, bör tilläggas, från förskola upp till högstadiet. Men det är betydligt mer än noll.

Förskolan

För övrigt: Vad gör egentligen regeringen? Det är väldigt tyst om förskolan i debatten, förutom om skärmar som vi har pratat om. Man köper in böcker. Det är naturligtvis jätteviktigt. Men med tanke på det jag nu lyft fram är det knappast böcker som är den stora lösningen på förskolans stora utmaningar.

Summan av kardemumman är att vi vill att regeringen tillsätter en utredning om förskolan med uppdrag att göra en grundläggande genomgång av faktiska förutsättningar för en hållbar och likvärdig förskola utifrån skollag och läroplan. Utredningen behöver bland annat titta på barngruppers storlek, personaltäthet, resurstilldelning, barn i behov av särskilt stöd samt förutsättningar för flerspråkiga barns lärande.

Vi anser inte att den utredning som gjordes för några år sedan är tillräcklig, inte minst då den inte ordentligt tittade över resurstilldelningen. Vi anser inte heller att man bör avvakta Riksrevisionens granskning av förskolans kvalitet, då det knappast är någon rocket science vad den kommer att peka i för riktning.

Utredningen behövs nu. I väntan på den behövs betydande resurser som inte är öronmärkta till vissa specifika inriktningar, som till exempel böcker, utan där kommuner och huvudmän kan lägga pengarna där de behövs bäst i just deras förskolor. Det kommer i nio av tio fall att bli mer personal och vidareutbildning.

Förskolan

Med detta säger jag tack för mig. Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 2 i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)