Johan Löfstrand (S) svarade Kjell-Arne Ottosson i en replik om Cirkulär ekonomi i debatten ”Protokoll 2022/23:79 Onsdagen den 22 mars” den 22 mars 2023.
Kjell-Arne OttossonKD· i sitt anförandeEnligt Wikipedia är cirkulär ekonomi "ett uttryck för ekonomiska modeller för affärsmöjligheter där cirkulära kretslopp i ett företag, samhälle eller en organisation används snarare än linjära processer som hittills har…Herr talman! Enligt Wikipedia är cirkulär ekonomi "ett uttryck för ekonomiska modeller för affärsmöjligheter där cirkulära kretslopp i ett företag, samhälle eller en organisation används snarare än linjära processer som hittills har varit dominerande".
Jag är inte helt enig med den definitionen, herr talman. I många delar vill jag absolut hävda att cirkulär ekonomi snarare har varit det dominerande fram till relativt nyligen, detta inte i första hand av hänsyn till miljö och klimat utan snarare av hänsyn till ekonomin eftersom den inte tillät annat. Då visste man inte heller att det hette "cirkulär ekonomi".
Kläder är väl ett av de tydligaste exemplen, och jag räknar med att det är flera här i kammaren som känner igen sig. I alla fall under min uppväxt var ärvda kläder det mest självklara i världen. Med största sannolikhet var man inte heller den första i kedjan att ärva kläderna, utan det var någon annan som hade haft kläderna tidigare. Var det någon av de stora, tuffa killarna som man verkligen såg upp till som hade haft kläderna var det till och med bättre än att få nya. Till slut gick det förstås inte att lappa och laga längre, och kläderna blev till slut en del i mammas trasmattor. Det är cirkulär ekonomi!
Jag vill också hävda att det var på ett liknande sätt med maten, som vi har hört här tidigare, även om den tack och lov inte ärvdes. Men ordet "matsvinn" är en relativt ny företeelse, i alla fall i den omfattning vi ser nu. Det uppskattas att omkring en tredjedel av alla livsmedel som produceras inte äts upp utan kasseras. Tidigare i debatten hörde vi att det är uppemot 40 procent. Samtidigt ökar trycket på vår jords resurser, vilket ställer krav på att hushålla med både mat och jordbruksmark.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi
Det mesta svinnet sker i hushållen, men även i detaljhandelsledet är det ett betydande svinn, alltså matsvinn. Det finns kanske fler typer av svinn där. Här är den stora gåtan hur vi ska få till en attitydförändring vad gäller bästföredatum, som andra har varit inne på tidigare, kontra att lukta och smaka på maten även om bästföredatum har passerats. Det är inte farligt. Man har på flera varor dessutom lagt till "ofta god efter" i anslutning till bästföredatumet. Det är väl ett bra steg framåt, men jag är inte säker på att det är så vi löser det hela. Men alla steg i rätt riktning är väl bra.
Vad gäller detaljhandeln märker vi att handlare själva inte alltid vågar frysa in varorna innan de har passerat bästföredatum. Livsmedelsverkets föreskrifter ger intryck av att detta inte skulle vara tillåtet eller är i alla fall otydliga när det gäller detta, samtidigt som man på Livsmedelsverkets hemsida skriver annorlunda, vilket gör att våra handlare blir osäkra på vad det är som egentligen gäller. Då vågar man alltså ute i handeln i väldigt liten grad frysa in varor. I kommunerna noterar vi dessutom att olika inspektörer gör olika tolkningar.
Genom att frysa in kylvaror kan svinnet minskas samtidigt som kunder skulle kunna få köpa de frysta produkterna till ett lägre pris, vilket inte minst med dagens inflation verkligen borde vara välkommet. Därför jobbar vi kristdemokrater för att livsmedelslagen ska förtydligas så att det tydligt framgår att man faktiskt får hantera matvaror på det viset.
Förädling är kanske det enklaste sättet att hantera köttfärs, till exempel att göra köttfärslimpa och köttbullar. Många butiker har en ugn, och många butiker skulle kunna på så sätt kunna sälja matlådor. Om butiken inte har möjlighet att förädla produkterna själv kan man jobba på det i samarbete med andra, som skolor, cateringfirmor och så vidare. Det är ett bra alternativ, och därför verkar vi också för att Livsmedelsverket ska tydliggöra för handlarna vad som verkligen gäller för att man ska våga, så att det cirkulära kan öka ytterligare.
Herr talman! Under fjolåret tog riksdagen efter en del rabalder och oklarheter beslut om fastighetsnära insamling. Jag ska absolut inte trigga igång den debatten på något vis, men en av orsakerna till propositionen Ordning och reda på avfallet, där den fastighetsnära insamlingen låg som en del, var att den dåvarande regeringen ville öka återvinningen av plast, vilket ju i sig är vällovligt.
Plast är ett vanligt material som förekommer i en oräknelig mängd produkter. Det är billigt att framställa och har flera önskvärda egenskaper som efterfrågas för olika typer av produkter. Många av de produkter som tillverkas är av engångskaraktär eller används bara under en kortare tid. Därefter slängs de, förhoppningsvis i återvinning men ofta i soporna eller tyvärr alltför ofta på andra platser.
Från bristande eller obefintlig avfallshantering sprids plastskräpet sedan vidare ut i naturen. Det är angeläget att minska plastnedskräpningen liksom att undvika att fossil plast bränns med åtföljande CO2-utsläpp till atmosfären. Huvudstrategin för att hindra dessa fenomen bör vara att öka återvinningen av plast. Ekonomiska incitament är ofta effektiva och skulle troligtvis ha effekt även för att öka återvinningen av plast.
Därför har Kristdemokraterna i många år argumenterat för att Sverige ska införa en internationell nytillverkningsavgift på plast som tillverkas av fossila material. Därigenom skulle plasten få ett högre återvinningsvärde, och vi skulle dessutom tvinga fram produkter av andra och mindre skadliga material. Samtidigt måste vi ju komma ihåg att plast är fantastiskt, bara det är på rätt ställe.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi
Herr talman! Avfall är många gånger inte avfall utan en resurs. Därför bör end of waste-kriterier utarbetas för fler produkter både i EU och nationellt. Många branscher efterfrågar tydligare regler kring hur man ska hantera dagens avfallsströmmar så att avfallet kan bli morgondagens råvara.
En av de branscherna är däckbranschen, som tar emot 90 000 ton insamlade däck varje år. Där har man länge verkat för att det ska finnas tydliga end of waste-kriterier, eftersom det skulle underlätta för återvinning av dessa däck och skapa en tydlighet i hur förbrukade däck kan användas i olika nya applikationer och produkter.
Under de senaste åren har Naturvårdsverket gjort en utredning kring dessa kriterier. Utredningen pekade till stor del på det arbete som pågår inom EU-kommissionen rörande end-of-waste och olika avfallsströmmar. Det är bra att frågan lyfts på EU-nivå, men vår bedömning är att om vi ska invänta EU:s beslut i många av dessa frågor ligger resultatet väldigt långt fram i tiden. Det har vi inte tid med. Sverige ska ju ligga i framkant när det gäller återvinning, och därför driver vi på för att fler av de här produkterna ska omfattas av kriterierna.
Herr talman! Jag hade egentligen tänkt prata om något annat, men eftersom biogasen lyftes i ett tidigare anförande vill jag bara påpeka att regeringen valde att inte överklaga eftersom man såg att man kommer betydligt snabbare fram om man i stället har kontakt med kommissionen. Det bekräftades också av branschen att det här var ett betydligt bättre steg att ta. Regeringen jobbar nu för fullt för att lösa de ekonomiska utmaningar som uppstått, och nu ser vi att det i dagarna har kommit nya beslut i frågan, vilket gör att lösningen kanske ligger närmare i tid än vad vi först trodde.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
Herr talman! Tack så mycket, Kjell-Arne Ottosson, för ett engagerat och intressant anförande!
Jag måste säga att jag håller med om väldigt mycket som Kjell-Arne Ottosson lyfter upp. Jag tror till exempel att diskussionen kring avfall och hur vi ska få avfallet att bli en resurs är oerhört viktig. Här handlar det om att vi måste hitta affärsmodeller. Ute i Europa är man mycket duktigare på att se en del av de restprodukter som dyker upp som en resurs snarare än som avfall, så här finns det väldigt mycket att göra.
Kjell-Arne Ottosson lyfter också i sitt anförande frågan om hushållsnära insamling. Det sorgliga är ju att vi har ägnat tio år åt att debattera frågan, och först nu kommer detta på plats. Vi borde nog ha landat i frågan för tio år sedan.
Detta för mig till den fråga som jag tänkte ställa till Kjell-Arne Ottosson. Den rör inte den hushållsnära insamlingen och inte heller förpackningarna, som är det som vi i stort sett alltid pratar om när vi pratar om återvinning. Min fråga handlar i stället om hur vi ska hantera verksamhetsavfallet, det vill säga det avfall som i dag inte kommer från hushållen. Där finns byggavfall med stora mängder osorterad plast, och där finns mycket att göra. Den tidigare regeringen har lagt fram en ganska ambitiös plan för hur man ska hantera en del av frågorna. Hur ser regeringen på frågorna, och hur ska vi hantera det verksamhetsavfall som i många fall inte är förpackningar men som måste återvinnas och göras till en resurs?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi
Herr talman! Jag tackar Johan Löfstrand för frågan.
Jag är glad att Johan Löfstrand höll med om mycket i mitt anförande. Området som rör cirkulär ekonomi är ett tacksamt ämne, därför att vi här i kammaren kan hitta en stor enighet. Det är bra och innebär ett enklare sätt att komma framåt.
Jag instämmer i Johan Löfstrands bekymmer när det gäller hur vi ska hantera avfall för att få avfallet att bli en resurs. Där finns absolut en väg att gå, men det har tyvärr tagit lång tid, inte minst med de end of waste-kriterier som jag nämnde i mitt anförande. Vi i Sverige skulle egentligen vilja gå snabbare fram, men EU bromsar i stora delar.
Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte vet vad som har hänt efter det att Naturvårdsverkets utredning lades fram. Det har jag inte koll på. Där kommer vi in på verksamhetsavfallet, som Johan Löfstrand också har tagit upp. Här finns en stor utmaning, och jag tror att Johan Löfstrand delar min åsikt i den frågan. Vi noterar hur mycket av detta som hanteras på fel sätt. Det är mycket brännbart som hamnar i containern men som inte ska vara där.
De som tar emot varorna måste "steppa upp" för att verkligen hantera dem på rätt sätt. Vi hör tyvärr många historier om att vårt avfall hanteras på ett sätt som inte är bra och som gör att förtroendet för sopsortering, oavsett om det gäller hushållsavfall eller avfall från fabriker och storföretag, lämnar en del övrigt att önska. I stället får vi höra att det inte är någon idé utan att man kastar allt i brännbart eftersom allt hamnar i samma container. För att klara detta måste vi verkligen ha företagen med oss.
Herr talman! Jag tror definitivt att det här är ett område där vi inte hittar så stora skiljelinjer, men tyvärr är jag lite orolig över vilken ambition man har. Jag tror att vi säkerligen vill gå i samma riktning, men min oro är att man inte tycker att frågorna är så prioriterade. Miljöområdet i stort är inte det område som regeringen har prioriterat och ser ut att komma att prioritera framöver.
Vi kanske är överens om mycket, men frågan är vilken ambition regeringen kommer att ha under de kommande fyra åren. Här hoppas jag att regeringen kommer att följa den strategi som den tidigare regeringen har lagt fram och framför allt fortsätta att jobba med både innovationer och andra delar.
Kjell-Arne Ottosson tar upp frågan om avfallet. Det har funnits en del brottslighet i fråga om avfall. Man har tagit emot avfall, tagit betalt, och sedan har avfallet lagts på deponi. Men sedan har det skjutits över till kommunen att hantera avfallet. Det är oerhört viktigt att detta hanteras.
Det finns också ett globalt perspektiv. Vi kanske inte ska putta över en del av vårt avfall till andra länder, som har svårt att hantera detta. Det är därför viktigt att titta på frågorna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi
Min slutliga fråga handlar om ambition. Vi har i tio års tid diskuterat förpackningsinsamlingen och att börja återvinna förpackningar. Kommer regeringen att lägga fram förslag och utredningar om att gå från förpackningsåtervinning till materialåtervinning, det vill säga att vi ska återvinna mer än bara förpackningar?
Herr talman! Jag tackar Johan Löfstrand för frågan. I ett tidigare replikskifte under den föregående debatten kom ett erbjudande om att fortsätta samtalet över en kopp kaffe. Jag fortsätter gärna även det här samtalet - jag upplever detta mer som ett samtal med Johan Löfstrand - om hur vi gemensamt ska gå framåt i frågorna.
Sedan var det frågan om ambitionsnivån. Det är bara att se hur stor budgeten är och jämföra den med tidigare budgetar. Då ser Johan Löfstrand att det här är en av de största budgetarna som har funnits på miljö- och klimatområdet.
Frågan är prioriterad. Därom råder inget tvivel - av flera skäl. Inte minst för att den måste vara prioriterad, med tanke på ledamoten Emma Nohréns tidigare anförande. Hon menade att vi måste göra något nu, och vi har möjligheten att göra något nu. Det är minst lika viktigt att få fram att det inte är kört.
Jag instämmer i de frågor som Johan Löfstrand har lyft fram om brottslighet och avfall. Det var en del av de frågor som togs upp när propositionen Ordning och reda på avfallet debatterades. Vad gäller frågan om just den proposition som Johan Löfstrand efterlyser blir jag svaret skyldig. Jag vet inte vilka propositioner som regeringen kommer att lämna under de kvarvarande tre och ett halvt åren. Tyvärr blir jag svaret skyldig.
Men när Johan Löfstrand och jag sätter oss med en kopp kaffe vet jag kanske mer och kan därmed lämna ett svar.