Lena Bäckelin

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om regeländringar på elmarknaden. Ändringarna ska göras för att anpassa svensk lag till förändrade EU-regler.

Bland annat föreslås följande:

• Elleverantörer med fler än 200 000 elanvändare ska kunna erbjuda avtal med fast löptid och pris.
• Elanvändare ska få en sammanfattning av de viktigaste avtalsvillkoren innan ett avtal ingås eller förlängs.
• Elleverantörer ska ha strategier för att minska risken för att inte kunna leverera el.
• Nätföretag ska välja så kallade anvisade elleverantörer på ett rättvist, öppet och icke-diskriminerande sätt.

Dessa samt övriga regeländringar börjar gälla den 1 januari 2026.

Lagändringar behöver göras för att Sverige bättre ska leva upp till EU:s regelverk när det gäller nätföretagens intäktsramar.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag, med några mindre lagtekniska anpassningar, om ändringar i bland annat ellagen och naturgaslagen.

Anpassningarna till EU-reglerna innebär att Energimarknadsinspektionen kommer att bestämma villkoren för hur elnätsföretagens intäktsramar ska beräknas. Myndighetens uppdrag är att verka för väl fungerande energimarknader. Målet är att kunderna ska betala rimliga nätavgifter och att nätföretagen får goda förutsättningar att driva och utveckla sina nät på ett kostnadseffektivt sätt.

Lagändringarna börjar gälla dels den 1 januari 2026, dels den 1 januari 2027.

Lagändringar behöver göras för att Sverige bättre ska leva upp till EU:s regelverk när det gäller nätföretagens intäktsramar.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag, med några mindre lagtekniska anpassningar, om ändringar i bland annat ellagen och naturgaslagen.

Anpassningarna till EU-reglerna innebär att Energimarknadsinspektionen kommer att bestämma villkoren för hur elnätsföretagens intäktsramar ska beräknas. Myndighetens uppdrag är att verka för väl fungerande energimarknader. Målet är att kunderna ska betala rimliga nätavgifter och att nätföretagen får goda förutsättningar att driva och utveckla sina nät på ett kostnadseffektivt sätt.

Lagändringarna börjar gälla dels den 1 januari 2026, dels den 1 januari 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att skärpa kraven i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi).

Förslagen innebär i huvudsak följande:

• Rätten att delta i sfi ska gälla i tre år från den tidpunkt då personen för första gången togs emot till utbildningen, med vissa möjligheter till förlängning.
• Kommunen ska upprätta en handlingsplan för sina insatser att nå de personer i kommunen som har rätt till sfi.
• Den som har rätt till sfi ska ha rätt att delta i utbildningen även i en annan kommun än hemkommunen, om personen med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl.
• När en person tas emot till sfi ska dennes kunskaper bedömas, om en sådan bedömning inte är uppenbart onödig. Resultatet av bedömningen ska ligga till grund för den individuella studieplanen.
• Den individuella studieplanen för en elev i sfi ska innehålla en uppgift om den tidpunkt då eleven för första gången togs emot till utbildningen.

Syftet med regeringens förslag är bland annat att göra utbildningen i sfi mer effektiv och sammanhållen så att fler individer får med sig tillräckliga kunskaper i svenska för vidare studier eller för att etablera sig på arbetsmarknaden.

Lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2026.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att skärpa kraven i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi).

Förslagen innebär i huvudsak följande:

• Rätten att delta i sfi ska gälla i tre år från den tidpunkt då personen för första gången togs emot till utbildningen, med vissa möjligheter till förlängning.
• Kommunen ska upprätta en handlingsplan för sina insatser att nå de personer i kommunen som har rätt till sfi.
• Den som har rätt till sfi ska ha rätt att delta i utbildningen även i en annan kommun än hemkommunen, om personen med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl.
• När en person tas emot till sfi ska dennes kunskaper bedömas, om en sådan bedömning inte är uppenbart onödig. Resultatet av bedömningen ska ligga till grund för den individuella studieplanen.
• Den individuella studieplanen för en elev i sfi ska innehålla en uppgift om den tidpunkt då eleven för första gången togs emot till utbildningen.

Syftet med regeringens förslag är bland annat att göra utbildningen i sfi mer effektiv och sammanhållen så att fler individer får med sig tillräckliga kunskaper i svenska för vidare studier eller för att etablera sig på arbetsmarknaden.

Lagändringarna börjar gälla den 1 januari 2026.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att ge Inspektionen för vård och omsorg (IVO) fler verktyg att ingripa mot oseriösa och kriminella aktörer inom vård och omsorg. Det handlar bland annat om privata företag och andra juridiska personer som driver HVB-hem, hemtjänstföretag eller är verksamma inom personlig assistans.

Regeringens förslag innebär bland annat att

• tillstånd för verksamheter som inte använts på sex månader ska kunna återkallas
• verksamheter som bedrivs olovligen ska kunna förbjudas
• den som driver verksamheter trots förbud ska kunna dömas till böter
• det tydliggörs att den juridiska personen som ansöker om tillstånd ska genomgå en lämplighetsprövning
• kommunerna ska kunna anmäla sådan verksamhet som kräver tillstånd till IVO om det finns misstankar om allvarliga brister.

Syftet med regeringens förslag är att skärpa tillsynen och trygga rätten till bra vård och omsorg.

Lagändringarna ska börja gälla den 1 januari 2026.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om att bestämmelser som kompletterar EU:s mediefrihetsförordning samlas i en ny lag.

Förslaget innebär bland annat att

• Mediemyndigheten kommer att ha tillsynsansvar och bland annat övervaka regler, hantera en ny databas över medieägande och bedöma mediekoncentrationer
• medieleverantörer ska få en skyldighet att lämna information till Mediemyndigheten, som exempelvis leverantörens juridiska namn och kontaktuppgifter.

Syftet med mediefrihetsförordningen är bland annat att främja mediemångfald, skydda journalister och säkerställa att medieföretag kan verka oberoende, utan politisk eller ekonomisk påverkan.

I förslaget ingår även en ändring av den nya lagen. Ändringen beror på att vissa bestämmelser i lagen ska börja gälla vid en senare tidpunkt.

Den nya lagen börjar gälla den 1 januari 2026 och vissa ändringar i lagen börjar gälla den 8 maj 2027.

Herr talman! Som boende i Norrlands inland vet jag hur viktigt Mittuniversitetet är för oss i inlandet, som jag tidigare berättade. Jag har egna erfarenheter av det.

Jag tycker också att ministern uttrycker en viss förlegad syn på distansutbildningar. Alla studier kräver fokus och inte minst distansstudier. Det är nog sant. Men när det gäller studiegrupper sitter man inte ensam mer än vad man gör på campus.

Vi har studiegrupper, och vi har handledning. Det är ett flexibelt sätt att lära sig. Det gäller särskilt i mogen ålder när de yttre kraven kanske betyder mer än för en ung människa.

Tack vare universitetets satsning på distansutbildningar har människor kunnat studera vidare, byta jobb och stärka sin kompetens utan att behöva flytta och lämna sina hem eller sina familjer och kanske flytta 50–100 mil bort.

När regeringen nu minskar resurserna till mindre universitet och ifrågasätter distansutbildningarna hotas just den möjligheten. Det riskerar att göra högre utbildning till en storstadsfråga igen.

Mittuniversitetet har dessutom byggt upp starka forskningsmiljöer som knyter an till våra regioner och vår verklighet. Det gäller till exempel skogsnäringen, besöksnäringen, hållbarhet och digitalisering. Det är centralt för våra regioners framtid.

Jag tycker att jag här har fått svar av ministern på min fråga. Det kommer att skäras ned, och Mittuniversitetet kommer att försvagas. Det kommer att drabba oss betydligt i glesbygd och i Norrlands inland.

Herr talman! Jag tackar Peder Björk för denna viktiga interpellation.

Jag vill tala ur ett perspektiv som många av oss i inlandet, särskilt vi i Härjedalen, känner djupt i vardagen. För oss handlar utbildning inte bara om personlig utveckling. Det handlar om möjligheten att leva och verka i hela landet. Det handlar om rättvisa.

Mittuniversitetet har under lång tid varit en motor för utveckling i vår del av Sverige. Genom sin forskning, sin samverkan med kommuner, regioner och företag och inte minst sina distansutbildningar har universitetet gjort det möjligt för människor att studera och utvecklas oavsett var de bor.

Jag är själv ett exempel på det. När jag blev av med jobbet på 90-talet fick jag möjlighet att läsa via distansstudier. Jag har sedan klarat av att bo i min hembygd och fortsätta att verka där i 30 år.

För många i Jämtlands och Västernorrlands län, till exempel i min hemkommun Härjedalen, är det här avgörande. I dessa områden finns många människor som har utbildat sig till lärare, förskollärare och sjuksköterskor tack vare Mittuniversitetet, som erbjuder utbildningar på distans, och som förmodligen inte hade kunnat flytta till en större stad för att läsa på grund av var de har familj, make eller maka, jobb och rötter. Just därför betyder möjligheten att studera på distans så mycket.

När regeringen nu väljer att signalera att distansutbildningar ska prioriteras ned slår det hårt mot mindre lärosäten, som Mittuniversitetet. Det slår också hårt mot oss som bor i glesbygd. Vad betyder det egentligen? Jo, att tillgången till utbildning blir ojämn, att det blir svårare för unga att gå högre utbildning, att kompetensförsörjningen för vård, skola och näringsliv försämras och att omställningen blir svårare när man förlorar jobbet, särskilt i dessa tider med extremt hög arbetslöshet.

Herr talman! Mittuniversitetet visar och har visat att det går att förena kvalitet med tillgänglighet och att forskning och utbildning i världsklass kan finnas även utanför storstäderna. Men det kräver långsiktiga och rättvisa villkor. Att regeringen vill omfördela till större campus från mindre riskerar att försvaga hela landets utvecklingskraft. För att Sverige ska fortsätta att vara ett land byggt på kunskap och för att hela landet ska utvecklas måste högre utbildning bli tillgänglig i hela landet.

Vi socialdemokrater står upp för de mindre universiteten, för distansutbildningarna, för forskningen och för människors rätt att utbilda sig oavsett var de bor. Min fråga till ministern är: Tänker ministern fortsätta att stötta och fördela resurser för utveckling till de mindre universiteten och även distansutbildningar?

Riksdagen sade ja till regeringens förslag som handlar om effektivare sanktioner inom luftfarten. De nya reglerna innebär också att luftfartslagens straffbestämmelser även kommer att omfatta överträdelser av bestämmelser i EU-förordningar som handlar om luftfarten.

• Vårdslöshet i lufttrafik som inte är grov ska kunna ligga till grund för ansvar, och det förtydligas i lagen när ett brott ska bedömas som grovt.
• Personer som under berusning utför en uppgift av väsentlig betydelse för flygsäkerheten utanför ett luftfartyg ska enligt beslutet i större utsträckning än med det nuvarande regelverket kunna dömas för flygfylleri.
  

Lagändringarna innebär också att regeringen i ett enskilt fall ska kunna besluta om tillfälliga inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom hela landet. Detta gäller under särskilda förhållanden eller när det i övrigt krävs av hänsyn till allmän säkerhet.

De nya reglerna börjar gälla den 1 januari 2026.

Fru talman! Jag tackar åter ministern för svaret. Jag tackar också Aylin så mycket för den viktiga interpellation som hon ställt.

Men jag måste säga att ministerns svar inte räcker för mig i dag. Jag hade förväntat mig något ord från regeringen om Inlandsbanan, som är inlandets stambana. Om regeringen menar allvar med att hela Sverige ska leva ska man inte fortsätta att behandla Inlandsbanan som en regional fråga. Det är en nationell säkerhetsangelägenhet.

Jag representerar Jämtlands län, men jag representerar också Dalarna, Västerbotten och Norrbotten när vi pratar om banan. Det här är inlandets stambana. Den är viktig för oss som bor och verkar där, för den gröna industrins framtid, för totalförsvarets logistik och mycket mer. Att upprusta och driftssäkra Inlandsbanan handlar inte bara om järnväg. Det handlar om trygghet, arbete och framtidstro för hela landet.

Därför förväntar jag mig att regeringen visar att man menar allvar och ger Inlandsbanan den prioritet den förtjänar i den nationella planen samt att regeringen läser, begrundar och tar till sig Inlandsbanans remissvar och det jag har framfört i den här debatten i dag.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för att vi får ha den här viktiga debatten!

Som härjedaling och invånare i Norrlands inland ser jag Inlandsbanan som inlandets stambana. I förslaget till nationell plan för transportinfrastrukturen 2026–2037 riskerar Inlandsbanan att hamna i skymundan. Detta är djupt oroande, för i dag är den järnvägen viktigare än på mycket länge, både för försvaret, för näringslivet och för de människor som bor i inlandet. Inlandsbanans strategiska betydelse för Sverige kan och ska inte underskattas.

Fru talman! Kapacitet är beredskap. Vi lever i en tid där beredskapen är avgörande. I ett säkerhetspolitiskt läge där robusthet, redundans och nationell försörjningsförmåga står i fokus är Inlandsbanan en kritisk del av totalförsvarets infrastruktur. Inlandsbanan är därför inte bara en regional fråga utan en nationell säkerhetsangelägenhet. Den kan bära både militära och civila transporter, stärka försörjningsförmågan och ge vårt land en trygghet som inte bara kan mätas i ekonomiska termer.

Vi vet att kustnära transportleder kan vara sårbara i ett spänt säkerhetsläge. Därför behöver Sverige alternativa transportvägar genom inlandet – vägar och banor som fungerar även när andra stråk inte gör det. Inlandsbanan är en naturlig del av det svenska transportsystemet och är ett utmärkt alternativ när det finns behov av att leda om trafik. Vid olyckor och andra oförutsedda händelser finns det möjlighet att med kort varsel nyttja Inlandsbanans spår.

Att inte prioritera Inlandsbanan, som utgör 10 procent av det svenska järnvägsnätet med sin cirka 105 mil långa räls från Mora till Gällivare, är som att blunda för hela inlandets roll i framtiden. Den är en livsnerv för industriell utveckling och för människor och företag.

Inlandsbanan är en nationell resurs med i många fall avgörande betydelse, och den är en viktig transportled genom inlandet. Då måste också medel tilldelas banan för att öka bärigheten och för att klara av de moderna godstågen, som är längre därför att de måste ha längre mötesplatser. Vi har ungefär 1 000 plankorsningar där säkerheten måste höjas.

Fru talman! Vi har sett gång på gång hur våra stambanor längs kusten drabbas av problem. När skogsbränder stängde Norra stambanan, när urspårningar stoppade trafiken på Malmbanan och när Mittbanan fick stängas efter översvämningar stod Inlandsbanan där och bidrog till ett fungerande järnvägsnät. Detta visar på något viktigt: Inlandsbanan har använts som ett alternativ när landet har behövt det som mest, för att hålla igång godstransporterna och för att säkra industrins leveranser.

Problem finns inte bara på järnväg, utan det handlar även om bristande bärighet på många av våra vägar i norr. Detta betyder att företag tappar jobb, tid och pengar. Därför behöver vi en fungerande inlandsbana som kan ta över tungt gods när vägarna inte räcker till.

Utifrån detta resonemang vill jag ställa en fråga till ministern: Hur avser regeringen att säkerställa att Inlandsbanan prioriteras som en del av totalförsvarets strategiska infrastruktur?

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsminister Kullgren.

I förra veckan kom chockbeskedet att Härjeåns Energi AB lägger ned sin träpelletstillverkning i Sveg i Härjedalen. Man har kommit fram till att förhållandena på marknaden inte möjliggör fortsatt tillverkning. Fabriken har 30 anställda, som nu riskerar att bli av med jobbet.

30 tjänster kan låta lite, men för en liten kommun som Härjedalen får det stora konsekvenser. Låt mig ge ett räkneexempel. 30 jobb i Härjedalen motsvarar ungefär 3 000 jobb i Stockholm. För bara drygt ett år sedan kom beskedet att 100 personer skulle förlora jobbet på ett datasupportföretag i kommunen. Det motsvarar i sin tur 10 000 personer i Stockholm. Med detta räkneexempel vill jag visa hur allvarligt det här är för en landsbygdskommun som Härjedalen. Inga jobb – ingen levande landsbygd.

Vad avser landsbygdsminstern att göra för att industrier och andra verksamheter ska finnas kvar på landsbygden så att människor kan bo kvar, även i ej utpräglade jordbrukskommuner?