Lena Bäckelin

Herr talman! Som boende i Norrlands inland vet jag hur viktigt Mittuniversitetet är för oss i inlandet, som jag tidigare berättade. Jag har egna erfarenheter av det.

Jag tycker också att ministern uttrycker en viss förlegad syn på distansutbildningar. Alla studier kräver fokus och inte minst distansstudier. Det är nog sant. Men när det gäller studiegrupper sitter man inte ensam mer än vad man gör på campus.

Vi har studiegrupper, och vi har handledning. Det är ett flexibelt sätt att lära sig. Det gäller särskilt i mogen ålder när de yttre kraven kanske betyder mer än för en ung människa.

Tack vare universitetets satsning på distansutbildningar har människor kunnat studera vidare, byta jobb och stärka sin kompetens utan att behöva flytta och lämna sina hem eller sina familjer och kanske flytta 50–100 mil bort.

När regeringen nu minskar resurserna till mindre universitet och ifrågasätter distansutbildningarna hotas just den möjligheten. Det riskerar att göra högre utbildning till en storstadsfråga igen.

Mittuniversitetet har dessutom byggt upp starka forskningsmiljöer som knyter an till våra regioner och vår verklighet. Det gäller till exempel skogsnäringen, besöksnäringen, hållbarhet och digitalisering. Det är centralt för våra regioners framtid.

Jag tycker att jag här har fått svar av ministern på min fråga. Det kommer att skäras ned, och Mittuniversitetet kommer att försvagas. Det kommer att drabba oss betydligt i glesbygd och i Norrlands inland.

Herr talman! Jag tackar Peder Björk för denna viktiga interpellation.

Jag vill tala ur ett perspektiv som många av oss i inlandet, särskilt vi i Härjedalen, känner djupt i vardagen. För oss handlar utbildning inte bara om personlig utveckling. Det handlar om möjligheten att leva och verka i hela landet. Det handlar om rättvisa.

Mittuniversitetet har under lång tid varit en motor för utveckling i vår del av Sverige. Genom sin forskning, sin samverkan med kommuner, regioner och företag och inte minst sina distansutbildningar har universitetet gjort det möjligt för människor att studera och utvecklas oavsett var de bor.

Jag är själv ett exempel på det. När jag blev av med jobbet på 90-talet fick jag möjlighet att läsa via distansstudier. Jag har sedan klarat av att bo i min hembygd och fortsätta att verka där i 30 år.

För många i Jämtlands och Västernorrlands län, till exempel i min hemkommun Härjedalen, är det här avgörande. I dessa områden finns många människor som har utbildat sig till lärare, förskollärare och sjuksköterskor tack vare Mittuniversitetet, som erbjuder utbildningar på distans, och som förmodligen inte hade kunnat flytta till en större stad för att läsa på grund av var de har familj, make eller maka, jobb och rötter. Just därför betyder möjligheten att studera på distans så mycket.

När regeringen nu väljer att signalera att distansutbildningar ska prioriteras ned slår det hårt mot mindre lärosäten, som Mittuniversitetet. Det slår också hårt mot oss som bor i glesbygd. Vad betyder det egentligen? Jo, att tillgången till utbildning blir ojämn, att det blir svårare för unga att gå högre utbildning, att kompetensförsörjningen för vård, skola och näringsliv försämras och att omställningen blir svårare när man förlorar jobbet, särskilt i dessa tider med extremt hög arbetslöshet.

Herr talman! Mittuniversitetet visar och har visat att det går att förena kvalitet med tillgänglighet och att forskning och utbildning i världsklass kan finnas även utanför storstäderna. Men det kräver långsiktiga och rättvisa villkor. Att regeringen vill omfördela till större campus från mindre riskerar att försvaga hela landets utvecklingskraft. För att Sverige ska fortsätta att vara ett land byggt på kunskap och för att hela landet ska utvecklas måste högre utbildning bli tillgänglig i hela landet.

Vi socialdemokrater står upp för de mindre universiteten, för distansutbildningarna, för forskningen och för människors rätt att utbilda sig oavsett var de bor. Min fråga till ministern är: Tänker ministern fortsätta att stötta och fördela resurser för utveckling till de mindre universiteten och även distansutbildningar?

Fru talman! Jag tackar åter ministern för svaret. Jag tackar också Aylin så mycket för den viktiga interpellation som hon ställt.

Men jag måste säga att ministerns svar inte räcker för mig i dag. Jag hade förväntat mig något ord från regeringen om Inlandsbanan, som är inlandets stambana. Om regeringen menar allvar med att hela Sverige ska leva ska man inte fortsätta att behandla Inlandsbanan som en regional fråga. Det är en nationell säkerhetsangelägenhet.

Jag representerar Jämtlands län, men jag representerar också Dalarna, Västerbotten och Norrbotten när vi pratar om banan. Det här är inlandets stambana. Den är viktig för oss som bor och verkar där, för den gröna industrins framtid, för totalförsvarets logistik och mycket mer. Att upprusta och driftssäkra Inlandsbanan handlar inte bara om järnväg. Det handlar om trygghet, arbete och framtidstro för hela landet.

Därför förväntar jag mig att regeringen visar att man menar allvar och ger Inlandsbanan den prioritet den förtjänar i den nationella planen samt att regeringen läser, begrundar och tar till sig Inlandsbanans remissvar och det jag har framfört i den här debatten i dag.

(Applåder)

Fru talman! Tack, statsrådet, för att vi får ha den här viktiga debatten!

Som härjedaling och invånare i Norrlands inland ser jag Inlandsbanan som inlandets stambana. I förslaget till nationell plan för transportinfrastrukturen 2026–2037 riskerar Inlandsbanan att hamna i skymundan. Detta är djupt oroande, för i dag är den järnvägen viktigare än på mycket länge, både för försvaret, för näringslivet och för de människor som bor i inlandet. Inlandsbanans strategiska betydelse för Sverige kan och ska inte underskattas.

Fru talman! Kapacitet är beredskap. Vi lever i en tid där beredskapen är avgörande. I ett säkerhetspolitiskt läge där robusthet, redundans och nationell försörjningsförmåga står i fokus är Inlandsbanan en kritisk del av totalförsvarets infrastruktur. Inlandsbanan är därför inte bara en regional fråga utan en nationell säkerhetsangelägenhet. Den kan bära både militära och civila transporter, stärka försörjningsförmågan och ge vårt land en trygghet som inte bara kan mätas i ekonomiska termer.

Vi vet att kustnära transportleder kan vara sårbara i ett spänt säkerhetsläge. Därför behöver Sverige alternativa transportvägar genom inlandet – vägar och banor som fungerar även när andra stråk inte gör det. Inlandsbanan är en naturlig del av det svenska transportsystemet och är ett utmärkt alternativ när det finns behov av att leda om trafik. Vid olyckor och andra oförutsedda händelser finns det möjlighet att med kort varsel nyttja Inlandsbanans spår.

Att inte prioritera Inlandsbanan, som utgör 10 procent av det svenska järnvägsnätet med sin cirka 105 mil långa räls från Mora till Gällivare, är som att blunda för hela inlandets roll i framtiden. Den är en livsnerv för industriell utveckling och för människor och företag.

Inlandsbanan är en nationell resurs med i många fall avgörande betydelse, och den är en viktig transportled genom inlandet. Då måste också medel tilldelas banan för att öka bärigheten och för att klara av de moderna godstågen, som är längre därför att de måste ha längre mötesplatser. Vi har ungefär 1 000 plankorsningar där säkerheten måste höjas.

Fru talman! Vi har sett gång på gång hur våra stambanor längs kusten drabbas av problem. När skogsbränder stängde Norra stambanan, när urspårningar stoppade trafiken på Malmbanan och när Mittbanan fick stängas efter översvämningar stod Inlandsbanan där och bidrog till ett fungerande järnvägsnät. Detta visar på något viktigt: Inlandsbanan har använts som ett alternativ när landet har behövt det som mest, för att hålla igång godstransporterna och för att säkra industrins leveranser.

Problem finns inte bara på järnväg, utan det handlar även om bristande bärighet på många av våra vägar i norr. Detta betyder att företag tappar jobb, tid och pengar. Därför behöver vi en fungerande inlandsbana som kan ta över tungt gods när vägarna inte räcker till.

Utifrån detta resonemang vill jag ställa en fråga till ministern: Hur avser regeringen att säkerställa att Inlandsbanan prioriteras som en del av totalförsvarets strategiska infrastruktur?

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsminister Kullgren.

I förra veckan kom chockbeskedet att Härjeåns Energi AB lägger ned sin träpelletstillverkning i Sveg i Härjedalen. Man har kommit fram till att förhållandena på marknaden inte möjliggör fortsatt tillverkning. Fabriken har 30 anställda, som nu riskerar att bli av med jobbet.

30 tjänster kan låta lite, men för en liten kommun som Härjedalen får det stora konsekvenser. Låt mig ge ett räkneexempel. 30 jobb i Härjedalen motsvarar ungefär 3 000 jobb i Stockholm. För bara drygt ett år sedan kom beskedet att 100 personer skulle förlora jobbet på ett datasupportföretag i kommunen. Det motsvarar i sin tur 10 000 personer i Stockholm. Med detta räkneexempel vill jag visa hur allvarligt det här är för en landsbygdskommun som Härjedalen. Inga jobb – ingen levande landsbygd.

Vad avser landsbygdsminstern att göra för att industrier och andra verksamheter ska finnas kvar på landsbygden så att människor kan bo kvar, även i ej utpräglade jordbrukskommuner?

Fru talman! Ibland undrar jag varför vi har en sjukvårdsminister.

Låt mig klargöra att detta rör hela landet. Min hemregion är ett talande exempel, men jag pratar inte enbart om Region Jämtland Härjedalen.

Statsrådet säger i sitt interpellationssvar att hon och regeringen är medvetna om situationen i vården. Hon säger dock inget om att det är sjukvårdskris. Trots denna medvetenhet stöttar regeringen inte regionerna fullt ut eller utifrån det behov som SKR samlat fört fram från regionerna för att stoppa uppsägningar och varsel. Man stöttar bara till hälften och för sent, även om krisen är ett faktum i alla regioner. I stället ska det bli effektiviseringar, och man ska tillsätta en effektiviseringsdelegation. I klarspråk betyder det att personalen ska minskas och springa fortare. Men så tror inte jag att man löser sjukvårdskrisen, och det löser definitivt inte heller hyrpersonalkaoset - tvärtom.

Fru talman! Jag är verkligen inte för en statligt styrd sjukvård. Det tror jag inte på. Jag tror att det är svårt för staten att veta var behoven ligger ute i regionerna. Däremot vill jag säga att ansvaret för en sjukvårdsminister bör vara att se till att resurserna räcker till för en likvärdig vård i hela landet. Men jag tror faktiskt att regionpolitikerna ska styra. De känner sin region bäst - inte staten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lösningen alla pratar om, och som är väldigt viktig, är att förbättra arbetsmiljön för personalen. Att man satsar på egen personal är avgörande för att skapa en säker och effektiv vård med god kontinuitet för patienterna. Men regionerna sitter i en rävsax med skenande kostnader för hyrläkare och ökade kostnader på grund av inflationen - som statsrådet också var inne på - och ändå kompenserar högerregeringen inte för kostnadsökningarna.

Satsningar på egen personal är avgörande för att skapa en säker och effektiv vård med god kontinuitet för patienterna. För många - inte minst äldre och kroniskt sjuka som ofta söker vård - innebär det en trygghet att möta samma vårdpersonal, som har god kunskap om patienterna och deras behov. När andelen inhyrd personal blir för stor blir den ordinarie personalens arbetsmiljö lidande. Det har man också varit inne på från statsrådets sida. Dessutom minskar kontinuiteten, som sagt. Möjligheten till utvecklingsarbete hämmas också och kan påverka patientsäkerheten negativt. Stabil och varaktig bemanning skapar bättre förutsättningar för god arbetsmiljö och långsiktigt vårdutvecklingsarbete där alla kan vara med och bidra till ökad kvalitet.

Fru talman! Bemanningsberoendet, som vi ju också brukar benämna frågan, är ett symtom på ojämlika förutsättningar att attrahera arbetskraft. Glesbygden har särskilda utmaningar i den frågan. Dessutom finns risken att små kommuner och regioner tappar skattekraft om bemanningspersonal bor i en storstad och skattar där medan de jobbar i en kommun eller region där de inte skattar. Resultatet blir att kommuner och regioner, ofta i glesbygden, drabbas ekonomiskt på ett oproportionerligt sätt. De dubbelbestraffas helt enkelt.

Det krävs mer resurser och styrning. Denna regering har hittills behandlat vården styvmoderligt och sagt att sjukvården måste effektiviseras, men det är inte hela problemet. Långsiktigt hållbar finansiering är en förutsättning för att regionerna ska kunna arbeta för en förbättrad arbetsmiljö som kan göra att fler söker sig till fasta tjänster vilket i sin tur leder till högre kvalitet i vården.

Vi socialdemokrater har visat i vårt budgetalternativ att det går att inflationssäkra statsbidragen och på så sätt förhindra vårdkrisen. Man ska ge långsiktiga förutsättningar och skapa en rimlig situation där man kan bygga en personalstyrka över tid. Då slipper vården dräneras av till exempel bemanningskostnader och tappa i arbetsmiljö för den fasta personalen, och kontinuiteten blir kvar för patienterna. Det har tyvärr borgerliga partier röstat ned. Reformer kräver pengar, och det är förstås svårt när vi har den lägsta skattekvoten sedan 1975. Då blir det svårt att satsa på sjukvårdsreformer av betydelse.

Jag vill gärna ha svar på om statsrådet har någon tanke på att vidta åtgärder mot hyrpersonalkaoset som råder.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

I Sverige har vi i dag ett system med hyrläkare eller hyrpersonal, och regionernas kostnader för dessa skenar i många delar av landet. Regionernas kostnader för hyrbemanning inom hälso- och sjukvården ökade med 17 procent, eller 1 375 miljoner kronor, under 2023.

För min hemregion Jämtland Härjedalen är ökningen av kostnaden för all hyrpersonal under andra halvåret 2023 jämfört med andra halvåret 2022 hela 70 procent. Ökningen för hyrkostnad i primärvården 2023 jämfört med 2022 är hela 51 procent för min hemregion Jämtland Härjedalen. På området psykiatri har kostnaderna ökat med hela 124 procent.

Fru talman! Jag frågar mig om inte slantarna hade kunnat användas bättre. Det frågar sig också en husläkare i Hudiksvall i en intervju i SVT i april, i samband med ett inslag om denna regerings så kallade satsning på sjukvården som lades fram på en presskonferens. Det handlade om en utredning för 500 000 kronor - det måste vara en promilles promilles satsning - för att undersöka effekten av förkylningsmedel när sjukvården, som denna husläkare framhåller, i stället behöver ta krafttag för att göra något åt hyrpersonalkaoset.

Totalt lade regionerna 9,3 miljarder på hyrpersonal 2023. Kostnadsredovisningen för helåret 2023 visar också på en fortsatt ökning av kostnaderna. Region Jämtland Härjedalen, min hemregion, hade den största ökningen av alla regioner från 2022 till 2023, vilket är mycket oroande. Detta är inte hållbart - inte för ekonomin, inte för den fasta personalens arbetsmiljö och inte för patienterna.

Fru talman! I ett inslag i SVT i mars i år, som jag skrev om i min fråga till statsrådet, fick vi en inblick i hur verkligheten ser ut på många hälsocentraler i glesbygd. I inslaget besökte man Svegs hälsocentral, min hälsocentral, i Härjedalen. Enhetschefen menade att det i nuläget inte går att bedriva trygg och säker vård där utan hyrläkare. Inhyrda läkare stod för 80 procent av de totala läkarkostnaderna. Lägg därtill att det är en hälsocentral med cirka 20 mil till närmaste sjukhus.

I min hemkommun har man till och med haft hyrundersköterskor inom omsorgen för att klara uppdraget. Beroendet av hyrpersonal - läkare, sjuksköterskor och undersköterskor - har ökat i hela landet. Det är bland annat av den anledningen som jag frågar statsrådet vilka initiativ regeringen har för avsikt att ta för att råda bot på hyrpersonalkaoset.

Herr talman! Temat som jag vill lyfta är resurserna. Där vill jag lyfta en intervju med fackförbundet Kommunals ordförande, Malin Ragnegård, som jag lyssnade på i helgen. Den handlade om det som hon kallar för sparsmockan mot de äldre, som regeringen nu levererar genom att kommunerna står inför det faktum att det ges alldeles för lite medel från den statliga nivån.

Hon tog bland annat upp vad hennes medlemmar larmar om och konsekvenserna av detta. Det har nyligen genomförts en undersökning bland 2 700 ombud i 288 kommuner. 47 procent larmade om att det kommer att bli nedskärningar i kommuner i år.

Kommunal ser tydliga konsekvenser och varnar också för det. Undernäring hos äldre kan bli värre. Det kan bli tuffare scheman, mindre portioner, stopp för vikarier vid sjukfrånvaro, minskad personaltäthet och lägre kompetens vid nyanställningar. Man oroar sig för sämre arbetsmiljö, och kvaliteten på äldreomsorgen blir sämre.

44 procent av Kommunals medlemmar orkar i dag inte jobba heltid. Sju av tio är oroliga för att de inte ska orka till pensionen. Det är allvarligt. Kommunal vill se en kriskommission. Det säger en hel del om läget i verksamheten.

Vi kan inte ha det så här. Nu måste den SD-stödda regeringen agera för de äldres, de anhörigas, personalens och kommunernas skull.

Herr ålderspresident! Tack, Sofie och Mikael, för era båda viktiga interpellationer! Och tack, statsrådet, för svaret! Jag önskar dock att få svar från statsrådet, egentligen på båda interpellationerna men framför allt på frågan om vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att Sveriges kommuner ska kunna ta sitt ansvar för äldreomsorgen.

Det ska vara tryggt att bli äldre i Sverige. Detta var budskapet i en debattartikel som jag och mitt parti Socialdemokraterna skrev i början av valrörelsen 2022 utifrån bland annat erfarenheterna under den pandemi vi gick igenom. Då tyckte alla att äldreomsorgen skulle vara högst på dagordningen inför nästa val och att politikerna skulle tillhandahålla de resurser som man hade sett fattades.

Men valrörelsen kantrade ganska snart mot populistiska utspel och löften - eller jag kanske ska säga blå dunster, för det var helt andra tongångar och ett helt annat fokus senare under valrörelsen. Jag tror att många med mig, framför allt många kvinnliga väljare, blev besvikna på valrörelsen och vad som efter valet har skett - eller snarare inte har skett - när det gäller att stärka äldreomsorgen.

Vi socialdemokrater vill att äldre ska få bestämma själva över sina liv och sin vardag, oavsett om det handlar om deltagande i arbetslivet eller vilken hjälp man vill ha från hemtjänst och omsorg. Så skapar vi ett starkare och tryggare samhälle i Sverige.

På TV4 Nyheterna i onsdags förra veckan uppmärksammades de oerhört stora behov som finns i dag och i framtiden inom äldreomsorgen och som kvarstår efter pandemin. Där intervjuades äldreforskaren Ingmar Skoog, som lyfte fram de behov som uppstår med en åldrande befolkning. Antalet personer över 80 förväntas öka med 30 procent fram till 2030. Det är bara sex år bort. Han menar att detta bland annat kommer att ställa högre krav på anhöriga. I dag går ju ungefär 100 000 personer ned i arbetstid för att klara av omsorgen av sina nära äldre. Det kommer också att öka pressen på en redan hårt ansträngd personal inom äldreomsorgen som i dag trollar med knäna och är lojala och sliter.

Detta kräver en regering som ser sina medborgare och deras behov, inte minst de äldres behov. Med vilja går det att åstadkomma förändring.

Demografin och antalet äldre i min hemkommun Härjedalen och i min region, Jämtland Härjedalen, är tillsammans med personalrekrytering och utbildning av framtida personal en av de största utmaningarna. Lägg därtill resursbrist på grund av otillräckliga statsbidrag. SKR beräknar underskottet i kommunerna till ungefär 30 miljarder år 2024. Då blir det inte satsningar på äldre, utan det blir besparingar.

Herr ålderspresident! Det är inte bara min hemkommun och min hemregion som ser behovet av långsiktiga statsbidrag och att dessa skulle kunna säkra att slantarna går till utveckling och anpassning av verksamheten och till kompetensutveckling i den takt som behövs.

Frågan om utbildad personal och hur vi ska lösa arbetskraftsbristen är viktig, inte minst för äldreomsorgen. Jag återkommer i mitt nästa inlägg.

(Applåder)

Fru talman! Jag vet att mina kollegor hemma i Region Jämtland Härjedalen har jobbat och jobbar stenhårt för att kapa köerna. Arbetet med att säkra tillgängligheten till vården genom att korta köerna riskerar att stanna upp i vår region när det viktiga arbetet nu hotas för att regeringen inte svarar upp med de statsbidrag vi har behov av.

Fru talman! Regeringen är oförlåtligt passiv. Det syns tydligt genom att regeringen inte skyddar den mest utsatta befolkningen från kostnadskrisen, och här ser vi också hur regeringen inte heller ser sjukvårdskrisen. Det är ofattbart. Det är helt enkelt långt ifrån den verklighet som så många i dag kämpar med i vårt avlånga land. Folk kämpar både med sin egen hushållsbudget och som patienter när köerna blir längre i denna sjukvårdskris.

Vi i Region Jämtland Härjedalen budgeterar med ett underskott på 300 miljoner kronor 2024. Det är ett val vi har gjort. Vi kan inte stänga dörren på grund av för lite statsbidrag. Folk har rätt till vård.

Detta är ett val mellan att skjuta betalningen på framtiden för att kunna bedriva vård här och nu till dem som har behov av den och att säga upp personal och då låta kvarvarande personal gå på knäna efter en pandemi och en vårdskuld. Det är inte vägen att gå.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag fråga: Ser inte ministern sjukvårdskrisen i Region Jämtland Härjedalen?

(Applåder)

Fru talman! "'Robusta hälsocentraler' ska stötta Östersunds sjukhus vid kris eller krig" var en rubrik man kunde läsa i tidningen hemma i min region Jämtland Härjedalen i början av året. Med bara ett sjukhus i hela regionen blir det sårbart, och i dagens omvärldsläge med behov av stärkt beredskap för kris och krig krokar det pågående arbetet in just i arbetet med robusta hälsocentraler.

Detta är viktigare än någonsin i dag för att kunna stötta sjukhuset både i fredstid, i en region där inte är ovanligt för medborgaren med ett avstånd till specialiserad vård på 15-25 mil, och i kris- och krigssituationer, då vården måste fungera väl i alla delar av regionen. Men då krävs tillräckliga resurser, vilket inte har funnits i SD-regeringens budget på sjukvårdssidan.

Men med en förhållandevis liten befolkning på cirka 130 000 invånare, utspridda över ett stort geografiskt område som utgör cirka 12 procent av vårt lands totala yta, innebär detta rejäla utmaningar för Region Jämtland Härjedalen. Till exempel ligger ambulansens svarstider i dag betydligt över rikets snittider på många håll i regionen. För att klara denna utmaning och för att vården ska vara jämlik behövs mer resurser.

Fru talman! I dag drabbar kostnadskrisen Region Jämtland Härjedalen mycket hårt på grund av bland annat fortsatt inflation och att det fortfarande pågår covidinsatser. Vi har till exempel öppnat en ny avdelning just för covidpatienter. Vi har också, som någon av våra ledamöter nämnde förut, fortfarande ett stort vaccinationsprogram, och läkemedelskostnaderna har ökat, för att inte tala om bemanningsföretagen som dränerar vår ekonomi.

I ett läge där vi måste göra en omvälvande strukturförändring, vilket robusta hälsocentraler handlar om, och för att klara av de extra påfrestningar som kan uppstå vid kris och krig behövs stora tillskott redan i dag för att klara av att behålla kvaliteten i sjukvården i vår region ens på dagens nivå och för att klara tillgängligheten för våra medborgare i både krig, kris och fredstid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också redan nu enorma behov av personalrekryteringar, vilket i dag löses genom dyra bemanningsföretag. På en avdelning på sjukhuset kommer upp till 80 procent av personalen från bemanningsföretag. Konsekvensen blir en stor press på ordinarie personal och deras arbetsmiljö, och pengarna rinner iväg ur regionens budget rakt ned i bemanningsföretagens fickor.

Alla förstår att det behövs mer resurser och att effektiviseringar, som regeringen pekar på, absolut inte kan vara den enda lösningen.

(Applåder)

Fru talman! Det är ny industrialisering i norr. Fram till 2040 kommer industrin att investera 1 100 miljarder i de två nordligaste länen. Detta förväntas leda till ungefär 100 000 jobb inom cirka 200 olika yrken.

Produktion av vätgas i Härjedalen, i min hemkommun, kommer att bidra med vätgas till transporter och industri. Det kommer att bidra till en utfasning av fossila bränslen och till en minskning av regionens koldioxidutsläpp.

När det gäller min hemkommun i Härjedalen kan grön energi gynna utvecklingen i kommunen. Och tågen på Inlandsbanan kan drivas av miljövänlig vätgas, med centralorten Sveg som hubb för vätgastankning av tågen.

För vätgasproduktion krävs mark, vatten och elektricitet. Och närheten till räls - i det här fallet Inlandsbanan - är inte så dum. Det är tvärtom extra intressant för vätgasproduktionen.

Nu, i slutet av mitt inlägg, vill jag veta vilka åtgärder statsrådet anser kan vidtas för att säkerställa Inlandsbanans positiva utveckling och därmed jobben i inlandet.

Fru talman! Jag tackar Isak From för att han ställt denna viktiga interpellation.

Som vi har hört alldeles nyss - men det tål att upprepas - sades det från regeringsunderlaget i valrörelsen att 9 miljarder skulle komma till upprustning av Inlandsbanan. Vad har skett? Inget av detta har vi sett ännu. Enligt SD-regeringens dåvarande representant, som var moderat, skulle detta ske skyndsamt.

Fru talman! Inlandsbanan har stor betydelse för företagen i inlandet, särskilt för skogs- och träindustrin men också för en annan basnäring: turismen. Banan skulle kunna liknas vid Sveriges transsibiriska järnväg. Den är åtminstone lika intressant och vacker när man kikar ut genom tågfönstren. Jag kan vittna om det eftersom jag under några år när jag studerade var guide på Inlandsbanan och såg hur tagna turisterna var av att få åka genom Sveriges vackra inland norrut.

Redan i dag har denna järnväg som sagt en stor attraktionskraft och genererar betydande intäkter till besöksnäringen, bland annat i mitt hemlän - Jämtlands län. Det är viktiga intäkter för inlandet.

Inlandsbanan är en pulsåder - jag skulle till och med säga en aorta - på 130 mil som går genom inlandet. Denna pulsåder skulle kunna vara som en elitidrottares och vinna många segrar för vårt land, om vi hade de resurser som krävs för att rusta upp de delar som i dag inte når upp till kraven, bland annat när det gäller bärighet, som ledamoten Svantorp nämnde. Om det kom en rejäl satsning, en satsning för grön omställning, jobb, näringsliv och befolkning, skulle segrarna vara många för hela landet.

Fru talman! Det nämndes också förut att man inte heller ska underskatta banans betydelse utifrån försvarsperspektivet, särskilt med dagens omvärldsläge.

Mycket positivt händer i dag kring Inlandsbanan. I min hemkommun, härliga Härjedalen, har det i dagarna invigts en timmerterminal i Hogdalsbygden. Det är en viktig milstolpe för hållbara virkestransporter. Målet är 200 tåg per år på Inlandsbanan, vilket sparar 1 miljon liter diesel årligen. Detta är ett exempel på hur viktig banan är ur klimatsynpunkt.

Ytterligare något är vätgasproduktion, som Isak From tar upp i sin interpellation. I Härjedalen har vi nu gått vidare med en förstudie kring vätgasproduktion och även ett projekt kopplat till detta för att se på cirkulär ekonomi i sammanhanget. Detta är på gång nu, tack vare de förutsättningar som vi har längs Inlandsbanan. Vi har nära till räls i våra kommuner och ligger även riktigt bra till i fråga om energitillgång.

För att Inlandsbanan ska leva upp till sin fulla potential och bli verklighet måste vi hjälpas åt, staten och inlandskommunerna. Detta kan inte bara ligga på glesbygdskommunerna i inlandet. Staten kan, om viljan finns, kliva fram och ge statliga lån eller garantier.

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten! Jag tror att ingen har missat att vi står bakom en arbetslinje, och där är livsinkomsten viktig. Vi står fortfarande bakom principerna som tagits fram i Pensionsgruppen; det är ingen tvekan om det. Men det vi har sett är att många inte kan leva på pensionen. Att blunda för det är helt oacceptabelt. Därav kommer vårt agerande förut.

En av fem i mitt hemlän lever i relativ fattigdom. Jag kan nämna två kommuner: Bräcke och Ragunda. Det finns många sådana pensionärer, och därför kan vi inte vänta tills det blir verkstad i Pensionsgruppen. Vi gjorde det som krävdes för de pensionärerna.

Vi står absolut bakom principerna som Pensionsgruppen har enats om.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet om ekonomisk trygghet vid ålderdom som vi debatterar i dag.

Vi har ett betänkande på bordet som omfattar en viktig del för våra pensionärer och för samhället, nämligen ekonomisk trygghet vid ålderdom. Det handlar om garantipensionen, efterlevandepensioner till vuxna, bostadstillägg, äldreförsörjningsstöd och inkomstpensionstillägget. Dessa delar kompletterar den allmänna pensionen för oerhört många pensionärer.

Alltför många pensionärer, inte minst i dag, lever ständigt på marginalen och har svårt att få ekonomin att gå ihop. Därför är dessa olika former av stöd viktiga för den enskilda pensionären.

Heltidsarbete och tjänstepension är två av de viktigaste förutsättningarna för att man ska få en tillräcklig pension på äldre dagar. Men bara fyra av tio kvinnor i arbetaryrken har en fast heltidsanställning, och strax under hälften arbetar deltid.

Den enskilt viktigaste orsaken till att både kvinnor och män i arbetaryrken arbetar deltid är att de inte har kunnat hitta och få ett heltidsarbete, och konsekvensen blir förstås en låg pension.

Ett skrämmande exempel för att belysa denna problematik och situation för många arbetare i dag är att 30 procent av Handelsanställdas förbunds medlemmar har en heltidstjänst. Lägg därtill så kallad hyvling så förstår nog alla att dessa personer om möjligt får kombinera flera jobb för att få ihop en heltidslön som går att leva på. Men om det inte finns möjlighet till heltid varje månad blir pensionen därefter, det vill säga mycket låg.

Fru talman! Under förra mandatperioden genomförde vi en rad förbättringar på pensionsområdet. För de pensionärer som arbetat hela livet men som har haft en låg lön införde vi inkomstpensionstillägget. Vi höjde garantipensionen, och vi höjde bostadstillägget. Steg för steg avskaffade vi den orättvisa skatteklyftan som den tidigare moderatledda regeringen hade infört och som innebar att en pensionär betalade mer skatt än en person som arbetar.

Utöver det som jag nu har tagit upp finns i dag möjlighet till trygghetspension för dem som fyllt 60 och inte orkar arbeta fram till dagen då pensionsåldern kan inträda. För den som slitit ut kroppen i sitt arbete under ett helt yrkesliv måste det finnas ett skyddsnät. Det är en mycket viktig fråga för oss socialdemokrater.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Fru talman! Vi socialdemokrater anser att det bästa sättet att höja pensionerna är att öka inbetalningarna till pensionssystemet. Det är underfinansierat, och det måste justeras. Olof Palme sa en gång att samhället är människans verk och att om något är fel kan vi ändra på det. Med detta vill jag visa på att pensionssystemet är en del av samhället och därmed någonting vi är satta att förändra och förbättra om vi har viljan till det.

Vi socialdemokrater har satt ett tydligt mål om att alla ska ha minst 70 procent av slutlönen i pension. Vi vill också öka inbetalningarna till pensionssystemet så att de motsvarar 18,5 procent, som var avsikten när pensionssystemet infördes. Det är viktigt, inte minst för att återvinna förtroendet för detta system och legitimiteten, att vi snarast rättar till detta. Människor måste känna sig trygga med att systemet fortsätter att fungera långsiktigt trots växlande majoriteter i riksdagen.

Vi socialdemokrater har sedan flera år tydligt tagit ställning för att avsätta mer medel till pensionssystemet. Tyvärr har det inte funnits politiska förutsättningar i Pensionsgruppen hittills, men nu har den ju ändå startat sitt jobb igen. Låt oss komma vidare med detta viktiga arbete, för pensionärernas skull!

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Pensioner

Herr talman! För att börja med den sista frågan vill jag återkomma till att jag tycker att Pensionsgruppen är viktig att värna. Hur den sedan kommer att se ut i framtiden återstår att se.

Det är viktigt att stötta de pensionärer som har det allra tuffast. Det klivet tog vi i höstas, och det står jag och mitt parti för.

Jag ser inga problem med att gå in och stötta där det är som tuffast, men det ska inte råda något tvivel om att vi vill höja alla pensioner brett. Det behövs. Det ska visa sig att man tjänar på att ha jobbat ett helt arbetsliv.