Mats Green

Fru talman! Låt mig inleda mitt anförande om tillståndsprövning av elnät med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Det här är ett betänkande som behandlar en proposition som inte bara är ett uttryck för en administrativ ambition utan en spegel av en försenad nödvändighet. Medan den här regeringen effektivt påskyndar och rationaliserar processerna för tillståndsprövning av elnät, vilket är avgörande för att stärka vår infrastruktur och möta framtidens energibehov, kan man inte riktigt bortse från att sådana åtgärder hade varit minst lika aktuella och nödvändiga under de tidigare regeringsåren. De förbättringar som föreslås är avgörande, men de framhäver också ett arv av ineffektivitet och förhalning under den tidigare rödgröna regeringen.

Fru talman! Det är uppenbart att den tidigare regeringen inte bara missade chansen utan också ignorerade det akuta behovet av att modernisera och effektivisera tillståndsprocesser som är avgörande för energiomställningen och klimatarbetet. Att i detta skede i sitt särskilda yttrande konstatera att man är "kritiska till att regeringen dröjt alldeles för länge med att lägga fram denna proposition för riksdagen" är onekligen farsartat och ytterligare ett försök att sminka över tidigare misstag och tillkortakommanden.

Vad är det då som har tagit så lång tid att genomföra, fru talman? Den här propositionen framhåller tekniska justeringar som luftledningar kontra mark- eller sjökablar och förenklingar i miljöprövningsprocessen. Det är justeringar som är nödvändiga för att accelerera utbyggnaden och underhållet av starkströmsledningar. Dessa punkter som nu prioriteras reflekterar tydligt över tidigare försummelse när det gäller att skapa ett smidigt och hållbart tillvägagångssätt för vårt nationella elnät.

Den föreslagna lagen understryker att tidigare administrativa processer har varit alltför byråkratiska och tidskrävande, vilket har hämmat utvecklingen av nödvändig infrastruktur. Dessa fördröjningar har inte bara varit administrativa misslyckanden utan också missade möjligheter i en tid när både Sverige och världen står inför ökade energibehov i omställningen och i det fortsatta arbetet att stärka svensk industris konkurrenskraft.

Den här propositionen erkänner och adresserar dessa brister. Genom att förenkla och tydliggöra kriterierna för tillståndsprocesser, exempelvis kraven för biotopskydd och strandskydd, tar propositionen ett viktigt steg mot att säkerställa att vårt energisystem kan utvecklas snabbt och effektivt utan onödiga hinder. Denna reform är inte bara en korrigering av tidigare överdriven reglering utan också en nödvändig anpassning till den pågående energiomställningen. Det är centralt att statens insatser och regelverk främjar en kostnadseffektiv utbyggnad av elnätet i just den omställningen.

Det bör även sägas att regeringen nu har gett en utredare i uppdrag att se över den ersättning som ges för upplåtelse av mark i samband med elnätsutbyggnad. Äganderätten är en självklar grundpelare för den moderata politiken och för mina Tidökollegors politik. Att se över och förbättra de ersättningar som utgår till fastighetsägare är en viktig del i att öka acceptansen för de ofrånkomliga intrång som infrastrukturprojekt faktiskt innebär. En rättvis och tillräcklig kompensation måste säkerställa att fastighetsägarna känner sig ersatta på ett sätt som speglar de uppoffringar de gör. Detta är avgörande för att möjliggöra den snabba och effektiva expansionen av elnätet som i sin tur krävs för att stödja Sveriges ökande behov.

Fru talman! Den här propositionen är sammanfattningsvis inte bara ett försök att rätta till tidigare fel utan en vital komponent i Sveriges strävan efter en hållbar och konkurrenskraftig energiframtid. Genom att kritiskt granska och reformera de tillståndsprocesser som tidigare regeringar har försummat bidrar nuvarande regering inte bara till en mer effektiv energipolitik utan också till ett robustare, rikare och mindre överbyråkratiserat och krångligt samhälle.

Fru talman! Vad Linus Lakso egentligen säger är att han inte vill stå här och bli plågad med någon form av faktakunskaper. Han säger att han inte har några som helst problem med planerbar kraft och att han inte bara vill ha väderberoende kraft. Problemet är bara att hälften av de kraftslag Linus Lakso räknade upp i sitt anförande och som skulle kunna bidra mycket till kraftsystemet har Miljöpartiet gjort sitt bästa för att avveckla. Man har lagt ned kärnkraft, man har skattat bort kraftvärmen och man höll på att riva ut vattenkraften. Det är jättebra om man har kommit till insikt. Men man har med kirurgisk precision gett sig på de planerbara, stabila och rena kraftslagen i Sverige, och därför har vi de problem vi har med vårt kraftsystem.

Återigen: Vilket land i världen har det kraftsystem Miljöpartiet efterfrågar och har fått det att fungera? Det finns inget exempel på detta.

Anser Linus Lakso att Sverige måste ha lägre elpriser än alla andra länder? Jag anser det, för jag vill att Sverige ska fortsätta att vara ett framgångsrikt industri- och välfärdsland.

Lagring och flexibilitet låter jättebra, och ingen av oss är emot det. Problemet är att Miljöpartiet menar ransonering. Den lagringskapacitet ni pratar om existerar inte i dag. Tekniken och kapaciteten finns inte. Svenska kraftnät konstaterar att storskalig långsiktig energilagring är totalt orealistiskt. Vi måste ha beprövad teknik i vårt kraftsystem, inte rena rama fantasier.

Fru talman! Att diskutera energipolitik med Miljöpartiet och dess påhejare Centerpartiet är lite som att diskutera religion med en ateist.

Låt mig erinra Linus Lakso om att vi tog över ett land och ett kraftsystem i förfall. På grund av åtta år med en miljöpartistisk regering hade Sverige skyhöga elpriser och var nära att få börja stänga ned delar av elområde 4. Dessutom hade Miljöpartiet startat upp det oljeeldade Karlshamnsverket och drev det för fullt. Det var väl den enda industrin med full produktion under den tiden.

Min första fråga till Linus Lakso är var i världen det kraftsystem ni vill ha med enbart väderberoende kraftslag finns. Vilket land har ett sådant kraftsystem? Jag kan säga att inget land har det, framför allt för att det inte fungerar. Om man har ett sådant kraftsystem kan man inte ha någon form av industri, välfärd eller tillväxt. Ge mig ett exempel på ett land som har ett kraftsystem med bara väderberoende kraftslag så som Miljöpartiet efterfrågar!

Jag vill också fråga om Linus Lakso anser att Sverige ska ha lägre elpris än andra länder. Miljöpartiet brukar säga att vi måste vänja oss vid högre elpriser i Sverige. Men vi kommer att behöva hålla i en av våra få ekonomiska konkurrensfördelar, nämligen lägre elpris i Sverige än i andra länder.

Detta med lagring och flexibilitet låter jättebra. Problemet är bara att det Miljöpartiet menar med detta är ransonering. Man ska ransonera elen för våra hushåll och vår industri. Men man bygger inte välfärd och ett modernt industriland på detta sätt.

Fru talman! Problemet är att man inte har några egna förslag över huvud taget. Det är precis tomt, och man håller alltid med den man sist pratade med. Det är inte seriöst.

Man säger till vissa att man absolut inte har något emot kärnkraften, men sedan ska man fortfarande hålla dörren öppen för miljöpartisterna att komma och stänga ned allting om man skulle få ett regimskifte. Det är inte seriöst.

Det är därför vi har rivstartat med allt detta. Ni vill inte vara med på vagnen, Fredrik Olovsson, och ni kommer inte med ett enda eget förslag mer än floskelbingo - inte ett enda, utom energieffektivisering, vilket i Socialdemokraternas Sverige egentligen handlar om att från politiskt håll tvinga företag att spara. Det är ju planekonomi. Lycka till med att bedriva industriverksamhet på det sättet!

När väderberoende energislag producerar massor under sommarhalvåret ska man inte ha semester, utan då ska man arbeta. Det socialdemokratiska svaret på Sveriges energiutmaning är energieffektivisering och bara väderberoende kraftslag. Man kan inte fortsätta att vara ett framstående energiland med den utgångspunkten, fru talman.

Återigen: Man vägrar att nämna ordet effekt över huvud taget. Det spelar ingen roll om vi har ett enormt elöverskott på årsbasis om vi inte får el dygnet runt årets alla dagar, men man vägrar ju att diskutera effekt. Om man på något sätt hade varit seriös om ett 2030-mål hade man diskuterat ett effektmål till 2030, men om man hade satt upp ett effektmål till 2030 hade den egna energipolitiken kollapsat fullständigt.

Om man vill diskutera ett effektmål till 2030 tar vi gärna en sådan diskussion - en riktig diskussion - men inte om man kommer och diskuterar utan att ha en enda tanke på vad man själv vill därför att man ska hålla alla dörrar öppna för att låta Miljöpartiet gå loss i det svenska kraftsystemet, om man någon gång skulle vinna regeringsmakten igen. Detta är inte seriöst, fru talman.

Fru talman! Jag blir lite förvånad över att de som under sina åtta år i regering gick fram som några slags galna slaktare vad gäller det svenska kraftsystemet nu har massor med synpunkter på att vi inte är snabba nog. Samtidigt säger man att vi är alltför snabba och forcerar fram saker. Det säger kanske en del om de energipolitiska samtalen och hur företrädarna för Socialdemokraterna och Centern uppträdde då. De var varandras motsatser.

Att sitta och diskutera med Socialdemokraterna var som att resonera med ett blankt blad. De gav inga svar över huvud taget, för allt gick ut på att inte ge något besked som innebar att de skulle behöva stå upp för något i förhållande till sina samarbetskollegor om de någon gång i framtiden skulle återta makten, medan Centerpartisterna var mer högljudda och utåtagerande. När man frågade vad de egentligen ville och vad de hade för förslag blev det bara hänvisningar till att titta på deras hemsida.

Mina frågor är kanske egentligen lite för fundamentala för att ställas, fru talman, men eftersom vi inte får svar på ganska fundamentala frågor behöver jag ställa dem.

Om Socialdemokraterna och andra hade varit seriösa om ett 2030-mål hade man satt upp ett effektmål och visat på vad de övergripande kraven och storleken för olika kraftslag skulle vara för att uppnå detta. Men, återigen, man vill inte diskutera effekt för allt smör i Småland.

Socialdemokraterna framhäver energilagring. De brukar påstå att det inte är någon idé att satsa på kärnkraft därför att den inte är färdig i morgon. Nej, det stämmer, men Socialdemokraternas hela tanke om energilagring bygger ju på en teknik och en kapacitet som inte existerar. Jag skulle vilja höra Fredrik Olovsson nämna några ord om detta.

Socialdemokraterna framhäver också flexibilitet, det vill säga att industrin bara ska producera när vinden blåser och solen skiner. Hur kan man bygga ett framgångsrikt industriland på det sättet?

Dessa frågor skulle jag vilja ha svar på.

Fru talman! Vänsterpartiets förslag handlar inte bara om att vidmakthålla överföringskapaciteten från Norrland till södra Sverige, utan det handlar om att öka den, att bygga ut den. Det ser jag inte riktigt poängen med, framför allt inte om man säger att man vill slå vakt om de stora industrisatsningarna i norr.

Sedan gäller det vår inställning till vätgas i kombination med vindkraft. Poängen är att detta är en kraftslagsneutral och teknikneutral energipolitisk inriktningsproposition. Det är det som är det bästa med den. Det är väl upp till tekniken, ingenjörer och marknaden att hantera detta, och det ger man nu förutsättningar för.

Sedan får de lärde diskutera vätgas och vindkraft och huruvida det är möjligt att ha vindkraft i kombination med vätgas i hav som fryser. Det finns inte riktigt något exempel på det i världen. Men det är inte riktigt vår uppgift att döma av det, utan det måste vara upp till tekniken, ingenjörerna och branschen.

Sedan konstaterar jag att jag tycker att det är tråkigt att Vänsterpartiet, som en gång startade som ett parti som var inriktat på produktion, totalt och fullständigt har gett upp det. Jag har jättestor respekt för ledamoten Birger Lahti, för jag vet att han inte håller med om den inriktningen. Men jag kan beklaga att Vänsterpartiet inte står upp för den svenska industrin och de näringar som har gjort Norrland starkt och som fortsätter att göra både Norrland och Sverige starkare.

Vi hade också behövt ha med er på tåget när det handlar om att diskutera effekt. Industrin behöver el dygnet runt, årets alla dagar. Vänsterpartiet har inte kommit med någonting där heller. Jag kan tycka att det är beklagligt. Det som en gång var ett produktionsparti är det nu inte i någon del över huvud taget. Största förlorarna på detta är Sveriges arbetare.

Fru talman! Tack, Birger Lahti, för frågan!

När det gäller de stora energisatsningarna i norr ska vi komma ihåg att Norrland självt behöver all den el man producerar. Ibland framstår det som att Norrland finns till bara för att transportera el till södra Sverige, men så är det inte.

Jag blir dock lite rädd när jag läser Vänsterpartiets budgetförslag. Den största enskilda budgetposten vad gäller energi handlar om att förbättra överföringskapaciteten från Norrland till södra Sverige. Då säger man i princip att Norrland ska fixa södra Sveriges problem med energi och effekt.

Vi säger att det inte är så. I Norrland behöver man all sin el och effekt själva. Södra Sverige får fixa sina egna problem, och där är svaret kärnkraft, precis som våra geniala förfäder en gång lade fast systemet.

Vänsterpartiet kan alltså ta bort den posten i sin kommande budgetmotion.

Sedan gäller det vätgasen. Det är långt ifrån hela forskningsvärlden som säger att vätgasen är räddningen på allting. Jag har väl en viss skepticism vad gäller detta. Den kommer naturligtvis att vara en del av lösningen, men jag kanske kan vara lite skeptisk till att den ska kunna lösa allting.

Sedan tycker jag inte att politiken ska gå in och avgöra vad som är bäst när det gäller fossilfritt stål. Det kan branschen betydligt bättre än vi. Jag har inget emot vätgas över huvud taget, men jag är kanske inte beredd att säga att det är den som ska lösa allting.

När det handlar om vindkraft i norr säger jag återigen: Hur har det gått med stora vindkraftsparker i norr? Ja, det är där vi har sett stora konkurser. Vi har också sett stora problem med kinesiskt ägande av samhällsviktig infrastruktur i Sverige. Det är också något som vi behöver ta tag i.

Fru talman! Det är just otåligheten som gör att vi nu har en proposition att fatta beslut om. Vi har gjort mer på två år än den tidigare regeringen lyckades med på åtta år när det handlar om att rusta upp kraftsystemet. Att avveckla det lyckades ni med över förväntan, ska jag säga.

Vad säger då industrin? Industrin säger framför allt att man vill ha stabil, säker och planerbar el. Kärnkraft är en del av detta. Där har industrin också krävt besked av socialdemokratin, som i vissa sammanhang har sagt att man absolut inte har något emot kärnkraft, men när det verkligen kommer till kritan röstar man emot precis allting. Man har dessutom sagt nej till all kärnkraft i södra Sverige. Den vill man inte veta av över huvud taget.

Sedan har vi den väderberoende kraften. Vi kommer att fortsätta att få in väldigt mycket väderberoende kraft i systemen, precis som vi har fått det från 2014. Men ni kan trycka in hur mycket energi som helst i systemet - det spelar ingen roll om vi inte får ut någon effekt av den.

Jag noterar också att Fredrik Olovsson vägrar ta ordet effekt i sin mun. Det är ju detta som är poängen. Vi kan inte fortsätta att vara ett framgångsrikt industriland om man bara kan bedriva industriell verksamhet när solen skiner och vinden blåser. Det går inte. Detta förstod Socialdemokraterna på 1950-talet, och därför var de också med på att bygga upp kärnkraften i Sverige. Men vi kan inte fortsätta att vara ett framgångsrikt industriland om man bara ska kunna bedriva industriell verksamhet eller kommunal verksamhet när vinden blåser och solen skiner. Det finns inget exempel på detta i världen, och det kommer inte heller att funka i Sverige.

Fru talman! Det 2030-mål man vill sätta spelar kanske mindre roll i praktiken, för det kommer ändå att uppnås med redan beslutade tillstånd och kommande tillstånd vad gäller både vindkraft och, kan vi förutsätta, en rejäl andel solkraft. Det handlar alltså bara om att skriva i vatten.

Jag kan tycka att det är lite sorgligt att ett av våra statsbärande partier, som ändå brukar lägga viss vikt vid ansvarstagande, uppträder på det här sättet. Man säljer ut hela kraftsystemet bara för att de radikala samarbetspartierna tycker något annat. Det är ju därför som Sverige sitter ordentligt i skiten när det gäller detta - ursäkta mitt språkbruk, fru talman! Läget är betydligt sämre än det borde ha varit. Vi har gått från världens bästa kraftsystem till en extremt problematisk situation.

Jag har ett antal frågor som jag sedan kommer att ställa till Socialdemokraterna, men jag kan ta dem redan nu. Man vill ju aldrig nämna ordet effekt från vare sig Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet. Vi har fått in 10 000 megawatt vindkraftsel i kraftsystemet sedan 2014. Vi har mer elproduktion än någonsin. Men trots detta, eller rättare sagt på grund av detta, har vi en situation med skyhöga elpriser, ett instabilt kraftsystem och en situation där det var risk för - och faran är inte över än - att vi skulle behöva stänga ned delar av landet för att vi inte hade tillräcklig effekt, som man nu gör i Sydafrika.

Jag har tre frågor till Socialdemokraterna: Hur vill man lösa effektbristen? Hur ska man upprätthålla en grundläggande och rimlig stabilitet i kraftsystemet? Vill Socialdemokraterna låta de radikala stödpartierna styra de rödgrönas energipolitik? Vi ska inte gå den vägen igen.

Fru talman! Alla de förslag och beslut som Rickard Nordin efterfrågar är på gång i närtid. Men Rickard Nordin håller sig till sin note to self: Nämn aldrig någonsin effekt, under några som helst förutsättningar!

Varför visar då Centerpartiet ett så totalt ointresse för att minska effektbristen i södra Sverige? Leveranssäkerhetsmålet och dess underliggande krav på tillgänglig effekt på regional nivå är som sagt det viktigaste verktyget för att hantera vårt främsta förslag. Detta säger Centerpartiet absolut nej till. Industriverksamhet ska bara få pågå när det blåser och solen skiner, framför allt under sommarhalvåret. Industrisemester och motsvarande kan vi alltså ställa in - då ska man inte vara på semester, utan då ska man arbeta. Under vintern kan man däremot eventuellt ta semester.

Industrierna ska alltså bara gå när det blåser och solen skiner, enligt Centerpartiets förslag. Detta är fakta. Man kan stå och säga att det inte är så, men så är det ju.

Min andra fråga, eller mitt andra påstående, handlar om varför Centerpartiet inte vill säkerställa att företag kan etableras och få den effekt de behöver för att göra en grön omställning. Om man inte tror på planerbar energi eller effekt kan man inte säkerställa detta eller ge det löftet.

Mitt tredje och kanske sista påstående, som också är en invändning mot Centerns energipolitik, gäller varför det inte finns några förslag från Centerpartiet om att hantera det främsta problemet, det vill säga effektbrist, vare sig på kort eller på lång sikt.

Detta är de frågor Rickard Nordin kommer att behöva besvara sedan, när han håller sitt anförande.

Fru talman! Det finns en gammal tv-klassiker som heter Fawlty Towers, på svenska Pang i bygget. I ett avsnitt ska man få tyskar på besök, och man gör då en liten note to self: Don't mention the war! Vad ni än gör, nämn inte kriget! Sedan blir det naturligtvis så att det är det enda de egentligen nämner.

Jag kan inte låta bli att tänka på det avsnittet när jag hör Centerpartiet här. Deras motsvarighet till "Don't mention the war!" är: Nämn inte effekt för allt smör i Småland! Prata bara energi, men vad ni än gör, kom aldrig någonsin in på effekt!

Vi kan prata energi hur mycket som helst. Vi ser att vi kommer att få en ganska kraftig utbyggnad av i stort sett all elproduktion, exempelvis vindkraft. Jag konstaterar att den här regeringen har sagt ja till fler havsbaserade vindkraftsparker än den tidigare regeringen mäktade med under åtta år i regeringsställning. Det är klart att allt detta behövs.

Men vad som framför allt behövs i de industritunga regionerna Västra Götaland och Skåne är planerbar, säker kraft - kärnkraft, exempelvis, kraftvärme och kanske också gasturbiner. Detta är något som Centerpartiet säger nej till i alla delar och fullt ut.

Vi ska vara ärliga: De idealkraftslag som Centerpartiet vill ha, det vill säga bara väderberoende kraftslag, utgör det kraftsystem som Sverige är väldigt nära och som har satt oss i alla de problem vi nu har. Centerpartiet borde alltså egentligen konstatera att detta är vårt idealsamhälle. Men det är det ju inte, utan vad Västra Götaland och Skåne behöver är mer planerbar, stabil kraft - och även mer väderberoende kraft. Jag konstaterar att Centerpartiet även vad gäller Skåne säger nej till all planerbar kraft. De ska aldrig återfå kärnkraft eller egentligen något annat. Vi har alltså motsatt strategi och ingång i detta, fru talman.

(Applåder)

Fru talman! Människans förmåga att tillgängliggöra och använda energi är möjligen hennes främsta bedrift - detta för att energi är arbete, välstånd och tillväxt. Innan människan upptäckte att det var möjligt att omvandla värmeenergin från brinnande kol till mekanisk kraft och elektricitet behövde vi alla slita dagarna i ända ute på fält eller i skog enbart för att kunna försörja oss själva och familjen.

Först använde vi värmekraften från fossilbränslen, sedan tämjde vi fallhöjden i älvarna och därefter har vi lärt oss att nyttja energi som släpps lös när miljarder atomer klyvs. Genom att omvandla detta till elektricitet har vi skapat en arbetskraft och ett välstånd som våra förfäder inte ens kunde drömma om.

Den elektricitet vi producerar i Sverige varje år motsvarar över 1,1 miljarder heltidsarbetande människor. Varje människa i Sverige har varje dag över 100 osynliga medhjälpare som hugger ved, förädlar malm, bygger lastbilar, tvättar kläder och ger oss nyheter och underhållning från hela världen - samtidigt.

Alltför få förstår vilken otrolig kraft som finns bakom de två hålen i väggen, hur viktigt det är att kraftsystemet som finns där bakom alltid fungerar och att det alltid behöver vara redo att expanderas.

Fru talman! I dag har vi äran att debattera den långsiktiga inriktningen för energipolitiken och framtiden för kraftsystemet - det moderna samhällets osynliga arbetshäst och dess hörnsten.

Tyvärr gör vi det med utgångspunkt i en kris. Tidigare rödgröna regeringar har visat sällsynt lite förståelse för denna fråga. Dessa regeringar valde populism och politisk radikalism framför Sveriges bästa. Kärnkraftverk tvingades stänga, nya projekt stoppades, kraftvärmen straffbeskattades och den småskaliga vattenkraften skulle rivas ut - inte på grund av säkerhet eller ekonomi utan enbart för att man ansåg att det var fel kraftslag. Man gillade helt enkelt inte kraftslaget.

Moderaterna och Tidöpartierna ger inte upp bara för att vi har givits en dålig hand. Vi har målet tydligt inställt på att återskapa det robusta och långsiktigt hållbara, rena kraftsystem som varje svensk förtjänar och förväntar sig.

För att göra detta tar vi oss tillbaka till grunden. Vi sätter ett långsiktigt mål med kontrollstationer för att få en tydlig inriktning. Vi siktar på årlig energiproduktion på 300 terawattimmar till 2045. Det är ett viktigt mål, fru talman, men det är faktiskt inte det avgörande målet.

Den viktigare delen är att vi nu ställer tydliga krav. Dessa krav finns i det som heter leveranssäkerhetsmålet. Vi säger vad vi från politikens sida förväntar oss att kraftsystemet ska klara av och pekar tydligt ut att det är expertmyndigheten, Svenska kraftnät, som är ansvarig för att säkerställa att kraftsystemets skick upprätthålls samt att uppmärksamma regeringen på när så inte är fallet. Vi väljer däremot inte att bestämma detaljerna. Vi är politiker; vi pekar ut riktningen men lämnar till experterna att ta fram de detaljerade krav som krävs - och experterna i detta fall är naturligtvis ingenjörerna, inte proffstyckare på allehanda platser i samhällsdebatten.

Vi har noterat att det finns vissa oppositionspolitiker som inte instämmer i denna ordning utan anser sig själva vara fullt kapabla att specificera parametrarna för till exempel dödnätsstart. Vi väljer att inta en något mer ödmjuk inställning - som alltid.

Genom leveranssäkerhetsmålet säkerställer vi att kraftsystemet på ett hållbart sätt kan byggas ut, att stabiliteten behålls och att det finns kapacitet för att etablera ny industri utan att elpriser rusar.

Fru talman! Socialdemokraterna och Centern avfärdar inte bara detta leveranssäkerhetsmål utan även det helt avgörande effektmålet. Med det avfärdar man också rena tekniska faktum och naturlagar, för i ett leveranssäkert elsystem behöver både energin och effekten räcka till.

Vi är i denna proposition tydliga med att det inte räcker med att bara ha ett energiöverskott på årsbasis. Elproduktion på årsbasis är ett såväl missvisande som irrelevant mått. Överproduktion av exempelvis vindkraftsel under sommaren kan inte användas under vinterhalvåret, när el behövs som mest. Alla elkonsumenter, från privatpersoner till industrier, är beroende av att det finns el året runt, dygnets alla timmar.

Att stänga av och slå på industriproduktion och kommunal välfärdsverksamhet beroende på när vinden blåser eller solen skiner är varken önskvärt eller möjligt. Ingen verksamhet, särskilt inte den industriverksamhet som Sveriges välstånd bygger på, kan fungera och vara konkurrenskraftig under de förutsättningarna.

Fru talman! För att försöka samla en bred majoritet för denna viktiga fråga pågick det blocköverskridande samtal i ett halvår. Efter dessa kan vi konstatera att oppositionen är splittrad.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet har tydligt deklarerat att de vill fortsätta på den radikala väg som gav oss de senaste årens energikris och har fört industriländer som Tyskland till ruinens brant. Men Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i alla fall en energipolitik, och både Miljöpartiet och Vänsterpartiet har varit konstruktiva i detta även om vi står långt ifrån varandra lösningsmässigt - till skillnad från Socialdemokraterna och Centerpartiet, som inte kunnat presentera några konkreta förslag utan enbart ansett att allt regeringen gör är totalt fel.

Det är beklämmande, fru talman, att Sveriges största parti visar ett totalt ointresse för kraftsystemet och den osynliga arbetskraft som gör att vi inte längre lever i fattigdom.

I dag ställer vi oss bakom en energiproposition som för första gången sedan 80-talet är helt teknikneutral. Inget av grundkraven hindrar något fossilfritt kraftslag. Alla partier inom Tidösamarbetet förstår vikten av frågan och är beredda att ta ansvar. Vi föreslår varken radikala lösningar eller att frågan ignoreras. Tiden då politiken hanterade kraftsystemet som en leksak är över.

Vi bryr oss om att det fungerar och väljer därför en inriktning som är beprövad sedan decennier och som när den genomförs med hundraprocentig sannolikhet kommer att fungera. Vi säkerställer att den osynliga arbetskraft som motsvarar 1 miljard människor finns kvar och kan bli större och att det moderna samhället kan finnas kvar och utvecklas.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till propositionen i sin helhet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anna af Sillén och Ann-Charlotte Hammar Johnsson (båda M).

Fru talman! Miljöpartiet sa väl nej till i princip alla nya satsningar på Gotland, om vi ska kommentera det som ledamoten själv tog upp. Det sa nej till allting där.

Det var knappast att gynna den gröna omställningen i Sverige att krascha världens bäst fungerande kraftsystem, så att man fick köra det oljeeldade Karlshamnsverket för fullt i Sverige. Man eldade väl mer olja på Miljöpartiets förhoppningsvis sista två år någonsin i regeringsställning än vad man har gjort under de sammanlagda 20 åren innan dess. Det var resultatet av Miljöpartiets energipolitik och näringspolitik.

När det gäller sänkta drivmedelspriser är det klart att regeringens skattesänkningar på drivmedel och minskningen av den miljövidriga reduktionsplikten har inneburit att det blivit betydligt lättare och billigare att köra bil i Sverige, något som särskilt gynnat dem som inte har en kollektivtrafik att ta till.

Vi kan tala om Elin Söderbergs valkrets. Där finns av väldigt naturliga skäl en begränsad kollektivtrafik. Man är där helt och hållet beroende av bilen. Västerbotten skulle inte vara hjälpt av att man höjer drivmedelspriserna igen, att man höjer elpriserna igen och att man fortsätter att försvåra för Sveriges basnäring, det vill säga gruvnäringen. Det gynnar inte Sverige, tillväxten och framför allt inte den gröna omställningen.

Jag vill ställa en fråga, som blir retorisk i och med att talartiden är slut för min motdebattör. Vad vill Miljöpartiet göra för att underlätta för fler gruvor i Sverige som helhet? Den debatten får vi ta en annan gång.

Fru talman! Det talas om exploateringssyn. Har man den syn som Miljöpartiet har att allt utanför Stockholm ska vara som ett stort Skansen som bara ska vara, utan att vi där ska kunna växa, utvecklas, ha tillväxt, jobb och skatteintäkter kanske man ser det jag sa på det sättet.

Sedan är jag positivt överraskad av att Elin Söderberg begärde relik på mitt anförande. Jag hade hoppats att det var den goda smålandskollegan Monica Haider som hade gjort det, men den diskussionen får vi ta en annan gång.

Fru talman! Alltid när Miljöpartiet ska tala om landsbygd blir det lite som att sätta en ateist på biskopsbänken. Det går inte särskilt bra, för man kan inte och man vill inte.

Det är klart att höga drivmedelspriser slår extremt hårt och hårdast mot delen av Sverige som Elin Söderberg själv representerar, Norrland och i hennes fall Västerbotten. Det är klart att det är där det slår hårdast. Det är också de som har mest att tjäna på att vi får ned drivmedelspriserna och att vi har avskaffat den kontraproduktiva och miljövidriga reduktionsplikten.

Att vi vill satsa på gruvnäringen, ser Elin Söderberg det som en stor förolämpning mot Norrland? Det är det som bygger inte bara Norrlands framtid utan hela Sveriges framtid. Det är väl i grunden någonting positivt.

Tycker Elin Söderberg att det var positivt att Sverige under er tid i regeringsmakten gick från åttonde plats i den internationella gruvrankningen till 36:e plats? Är det någonting positivt i Miljöpartiets värld?

Fru talman! Återigen: En förutsättning för den gröna omställning som Miljöpartiet säger sig vilja ha är just den gruvverksamhet och de metaller som Sverige och i synnerhet Norrland har mycket av. Att säga nej till gruvverksamhet är att säga nej till grön omställning. Så är det, fru talman.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i detta motionsbetänkande.

Fru talman! Sveriges regioner, kommuner, städer och tätorter har alla olika förutsättningar och står inför olika typer av utmaningar. I storstäderna tar sig problemen inte alltid samma uttryck som de gör för dem av oss som bor i mindre samhällen på landsbygden. Möjligheterna på landsbygden, utanför storstadsregionerna, är inte desamma som mitt i städernas myller.

Här vet jag, fru talman, att den moderatledda regeringen, tillsammans med våra samarbetspartner, går fram med en politik som gör skillnad på riktigt. Sverige är helt enkelt ett stort land. Vi ska ta vara på det och säkerställa att människor kan leva, bo, arbeta och driva företag i hela Sverige.

Vi moderater ser potentialen och utvecklingsmöjligheterna för den svenska landsbygden. Här gror goda idéer och företagsamhet. För att nå denna potential krävs dock ett målmedvetet arbete med att undanröja hinder och förtydliga möjligheterna på landsbygden. Genom att göra det enklare att starta och driva företag även på landsbygden kan vi skapa fler möjligheter för människor att leva, växa och verka i hela Sverige.

Det behöver bli lättare för företag att verka på landsbygden. Att bo och arbeta utanför storstäder kan innebära stora avstånd, inte minst för företagare. Med detta följer stora kostnader, exempelvis i form av höga drivmedelskostnader. Vi kan nu med glädje konstatera att vi med tydlighet kan se hur vår politik gör skillnad på plats vid mackar runt om i hela landet. Tack vare den moderatledda regeringens skattesänkningar på drivmedel och sänkningen av den kontraproduktiva reduktionsplikten har vi nu de lägsta bränslepriserna på flera år i Sverige. Det här spelar en särskilt stor roll för företagare i främst norra Sverige, där avstånden mellan samhällen är tiotals mil långa.

Det som norra Sverige har utöver dessa långa avstånd men som en stor del av Sverige inte har många av är gruvor, även om vi har en del gruvor i södra Sverige också, förhoppningsvis fler inom några år. Gruvnäringen förser såväl Sverige som andra länder med metaller och mineraler, i synnerhet de mineraler som behövs för att klara klimatutmaningen.

Gruvor och mineraler har funnits med i vårt land lika länge som Sverige har funnits. I över tusen år har vi svenskar bedrivit gruvdrift. Sveriges äldsta gruva i drift, Garpenbergsgruvan utanför Hedemora, omnämndes i text redan för 800 år sedan. Under dessa århundraden har malmen och mineralerna förädlats i vår industri och skapat välstånd åt generationer av svenskar.

Gruvnäringen bildar fortfarande basen i vår industrination och utgör den första länken i en lång förädlingskedja som slutar i alla de fantastiska produkter vi lever med i dag. Vår tusenåriga tradition av gruvnäring bidrar inte enbart med malm och förädlat stål. Den har även skapat världens mest framstående teknikföretag inom malmbrytning. Svenska företag uppskattas stå för 60 procent av världsmarknaden när det gäller underjordsteknik.

En ny mineralstrategi arbetas i detta nu fram på Regeringskansliet. Utredningar för att korta tillståndsprocesserna har inletts. Dessutom ska man främja mineral- och gruvbranschen i stort. Det är inte en dag för tidigt. Framför allt innebär gruvnäringen också att man tillför stark regional tillväxt och även en mängd arbetstillfällen utanför storstäderna, något som man ibland kan tycka saknas i den svenska debatten, i synnerhet när det handlar om gruv- och mineralnäringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Fru talman! Med raska steg tar vi oss bort från den tidigare regeringens byråkratpolitik och går mot en näringsfrämjande linje som kan bygga ett välmående Sverige för framtiden. Många saker och ting gick åt fel håll under de åtta år då Socialdemokraterna och Miljöpartiet styrde landet. Sveriges position som attraktiv gruvnation var inget undantag. År efter år låg vi i tätklungan, men med ständiga krav på ökad byråkrati från den socialdemokratiska regeringen gick det snabbt nedåt. I den internationella gruvrankningen låg Sverige under den moderatledda alliansregeringen på plats 8 i hela världen. Efter att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog över regeringsansvaret 2014 rasade Sverige från plats 8 till plats 36 i världen. Jag upprepar: plats 36!

Det har varit en dyster period, en oacceptabel och ohållbar period, men vi kan nu se ett ljus i tunneln. Med en framåtsyftande regering, ledd av Moderaterna, ska vi stärka vår position som en av världens främsta gruvnationer. Jag skulle kunna stå här och fullständigt spräcka min anmälda talartid genom att gå igenom allt det som nu görs och kommer att göras för att stärka svensk gruvnäring, men jag tänker inte göra det.

Fru talman! En typ av företag som ofta finns på landsbygden men som länge har motarbetats är mikrobryggerier, musterier, vinodlingar och destillerier. Allt fler sådana företag etableras i Sverige, vilket är entydigt positivt. Ett stort problem för dessa företag är dock att de inte får sälja sina producerade varor på plats, eftersom gårdsförsäljning ännu inte är tillåten i Sverige. Ett regelverk som möjliggör gårdsförsäljning av alkohol - för företagarnas men också för landsbygdens, för att inte tala om våra svenska mat- och dryckestraditioners, skull - är av stor vikt och är något man just nu hanterar i regeringen. Det är ett arbete som jag förutsätter kommer att leda fram till ett frihetligt och landsbygdsfrämjande förslag utan politiska pekpinnar.

Fru talman! Vi moderater ser med tillförsikt på framtiden för hela Sverige, från våra levande städer till landsbygdens oändliga möjligheter. Vi tror på kraften i varje enskilt samhälle och varje enskild individ, oavsett var man bor. Genom en politik som uppmuntrar entreprenörskap, stärker regional tillväxt och frigör potentialen hos våra gruvor och mikrobryggerier och alla andra verksamheter bygger vi en framtid där hela Sverige växer.

Tillsammans river vi hinder, sänker trösklar och bygger en grund för ett starkt, fritt och blomstrande land. Låt oss fortsätta arbeta målmedvetet för att stärka Sverige som en plats där människor, företag och idéer kan frodas - från norr till söder, från kust till kust. Vi har inte råd med något mindre, fru talman.

Herr talman! Slagghögar kan inte lösa den gröna omställningen åt oss. Vi kommer att behöva dem också, men det är inte realistiskt att tro att de ser till att vi får nödvändiga mineral för att klara den gröna omställningen. Vi behöver naturligtvis starta nya gruvor och bryta mer i de befintliga. Vi behöver allting. Vi kan inte utesluta någonting. Uteslutningarna och tankeförbuden är Miljöpartiets affärsområde, och vi delar inte deras bild.

Vad gäller att slå vakt om vatten bor jag själv vid en av Sveriges och norra Europas största vattenförekomster, nämligen Vättern. Det är självklart att vi slår vakt om vattnet, men vi kan inte ha en massa generella förbud mot allting i Sverige. Därmed inte sagt att man ska få bryta överallt. Det är klart att det måste vägas mot lokala miljöfrågor och miljökrav - men generella förbud, oavsett vad de handlar om, måste vi komma bort ifrån. Vi klarar inte den gröna omställningen på det sättet och inte heller Sveriges välstånd eller demokratins överlevnad, om man ska vara lite krass.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Vi behöver göra oss av med beroendet av länder som Kina, Ryssland och andra som har ytterst lite till övers för demokrati och absolut inte heller för den gröna omställningen. Vi behöver bli självförsörjande i högre grad. Vi ska kunna bryta alla de sällsynta jordartsmetaller som finns i Sverige. Bort med de generella förbuden! Det är vad vi moderater står för.

Herr talman! Nej, det finns ingen som helst anledning att ha ett generellt förbud mot att bryta uran.

Sedan ska man naturligtvis ha en stark miljölagstiftning. Om det på en viss specifik plats är direkt olämpligt att bryta uran eller någon annan metall ska det naturligtvis inte göras. Men det här liksom tankeförbudet och generella förbudet tjänar inte någonting till. Det försvårar dessutom ofta brytningen av sällsynta jordartsmetaller, som är helt nödvändiga och avgörande för den gröna omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det är där jag tycker att Miljöpartiet går lite vilse. Man säger att man vill gå i bräschen för den gröna omställningen, men många av de sällsynta jordartsmetallerna är en förutsättning för den gröna omställningen - exempelvis dysprosium, som har en extremt hög halt av magnetism och som behövs i vindkraftverk. Man är för gruvor i teorin, men i praktiken säger man nej till alla gruvor. Man står i riksdagen och säger att man inte har något emot gruvnäringen, men man har inte ett enda förslag för att underlätta för gruvnäringen.

Jag skulle vilja ställa frågan till Miljöpartiet var i världen man ska bryta metallerna som är nödvändiga för den gröna omställningen om man inte kan bryta dem i Sverige, där de finns och där de kan brytas med stor respekt för både arbetsförhållanden och miljökrav. Var vill Miljöpartiet bryta allt detta? Ska det vara i kinesiska gruvor? Ska det vara i gruvor i Kongo? Förklara gärna för mig var dessa sällsynta jordartsmetaller ska brytas. Jag har inte fått något svar hittills. Jag hoppas att jag kan få det av ledamoten Katarina Luhr.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Ja, framför allt byråkratiserade man sönder näringen. Där ska vi inte skylla allt på Miljöpartiet eftersom Socialdemokraterna är precis lika medskyldiga till det.

Återigen: Ett tapp från 8:e plats till 36:e plats i den internationella gruvrankningen är en katastrof för Sverige, som dessutom är en av världens äldsta och bästa gruvnationer, i synnerhet när man representerar de delar av landet där vi har flest gruvor.

Så till frågan om bostäder. Jag har ju ett förflutet som bostadspolitisk talesperson. Jag kan bara konstatera att trots den värsta bostadskrisen på flera decennier har ingen regering i modern tid eller åtminstone inte på 50 år gjort så lite för att öka bostadsbyggandet som den tidigare regeringen.

Nu tar den här regeringen ett helhetsgrepp om allt detta. Man tar ett helhetsgrepp om strandskyddet. Det är ju inte allt hittills, men det spelar roll. Man tar ett helhetsgrepp om planproblematiken och reglerna där. Man ser också till att satsa på det ägda boendet.

Sedan kan man inte trycka in allt det här i en enda strategi. Då blir det liksom en och samma strategi för hela Sverige, oavsett samhällsområde, och då är det inte en gruv- och mineralstrategi.

Jag kan också konstatera att den här regeringen redan nu har vidtagit fler åtgärder för att stärka gruvnäringen på ett år än den tidigare regeringen mäktade med på åtta år. Så är det bevisligen, och vi har bara börjat. När vi står här nästa år och året efter det har vi kunnat göra ännu mer för att satsa på en stark svensk gruvnäring.

Då har vi också hävt förbudet mot att bryta uran, detta helt ologiska förbud som dessutom slår mot den gröna omställningen.

Jag hoppas att vi har Socialdemokraterna med på tåget nu. Jag hoppas att det finns viss självkritik och att vi kan gå framåt gemensamt för att stärka den basnäring som ligger både mig och Isak From ganska varmt om hjärtat.

Herr talman! Jag känner mig väldigt obekväm. Det är inte riktigt min sak att försvara Annie Lööf - det är kanske inte riktigt det jag har ägnat de senaste fyra åren åt - men jag måste faktiskt göra det nu.

Det är klart att det inte är på grund av Annie Lööf som tidigare näringsminister eller på grund av den mineralstrategi som alliansregeringen tog fram på den tiden då Sverige låg i toppen av gruvrankningen som vi har rasat till plats 36. Det är inte det som är anledningen till att vi har rasat, utan anledningen till att vi har rasat är den politik som den tidigare regeringen - bestående av både Socialdemokraterna och Miljöpartiet - förde. Den försvårade egentligen allt vad gruvverksamhet handlar om och byråkratiserade sönder i stort sett allting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Så till frågan om mineralstrategin ska innehålla alla andra saker som politiken och samhället ska ägna sig åt. Nej, då är det kanske inte en mineralstrategi. Mineralstrategin ska naturligtvis framför allt handla om gruvor och mineral och därtill hörande spörsmål.

Sedan är det självklart att vi måste göra det lättare att bo i hela landet. Vi tar tag i strandskyddet, exempelvis, och jag hoppas att Socialdemokraterna är med på det. Vi tar tag i en mängd andra frågor vad gäller infrastruktur. Vi har en Norrlandsstrategi på väg fram. Men allt det här trycker man såklart inte in i en mineralstrategi, för då skulle det vara en rent generell strategi. Det här handlar naturligtvis om gruvor och mineral.

Jag vill ändå efterlysa någon form av självkritik. Ledamoten Isak From kan gruvverksamhet; han kommer från Västerbotten. När han ser självkritiskt på de gångna åtta åren med socialdemokratiska regeringar, vad hade Isak From velat göra annorlunda? Finns det något där som han ångrar med tanke på tappet från 8:e plats till 36:e plats i den internationella gruvrankningen? Någonting om det skulle jag gärna höra från ledamoten.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Denna dag ägnar vi åt något som ligger i Sveriges själ. Det ligger inte bara i Sveriges själ utan i vår svenska, stabila, solida berggrund. Gruvor och mineral har funnits med i vårt land lika länge som Sverige har funnits - av uppenbara skäl om de finns i berggrunden. Men i över tusen år har vi svenskar bedrivit gruvverksamhet. Sveriges äldsta gruva i drift, Garpenbergsgruvan utanför Hedemora, omnämndes i text redan för 800 år sedan. Det gläder en starkt konservativ person som mig att vi fortfarande fortsätter denna tradition. Jag brukar säga att det inte finns någonting mer konservativt än att vilja rädda planeten.

Herr talman! Under alla dessa århundraden har malmen och mineralen förädlats i vår industri och skapat framsteg och välstånd åt generationer av svenskar.

Gruvnäringen bildar fortfarande basen i vår industrination och utgör det första steget i en lång förädlingskedja, vilken slutar i alla de fantastiska produkter som vi lever med i dag. Vår tusenåriga tradition av gruvnäring bidrar inte enbart med malm och förädlat stål. Den har även skapat världens mest framgångsrika teknikföretag inom malmbrytning. Svenska företag uppskattas utgöra cirka 60 procent av världsmarknaden när det gäller underjordsteknik.

Jag hade förmånen att tillsammans med goda utskottskollegor från alla partier göra en resa i både USA och Kanada för att se en del av det klockrena svenska ledarskapet när det gäller gruvteknik och därigenom miljöteknik. Som jag kommer att återkomma till är nämligen gruvor och brytning av mineral en förutsättning för den gröna omställningen. Det är något som kanske inte är så självklart i den svenska debatten som det borde vara. Men mer om Miljöpartiet senare.

Herr talman! Sveriges framtid som gruvnation är inte bara en nationell fråga. I EU står svenska gruvor för över 90 procent av järnmalmen, en tredjedel av all zink och allt bly, nästan en femtedel av allt guld och silver samt en tiondel av all koppar. Vad är då problemet? Jo, problemet är att det är för lite. Det är för få gruvor.

EU och Sverige är i stort behov av mineral, järn, koppar, sällsynta jordartsmetaller och uran. Framtiden kräver mineral; de är helt avgörande för att en grön omställning över huvud taget ska vara möjlig - helt avgörande. Dessutom krävs de för framtidens produkter. Dagens produkter - oavsett om det gäller medicinteknik, mikrochipp eller fordon - får 90-talets motsvarigheter att se ut som antikviteter, och om 30 år kommer man att tänka likadant om det vi använder i dag. För att den teknikutvecklingen ska vara möjlig, och för morgondagens samhälle, krävs mineral.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Den största elefanten i rummet är dock något annat, nämligen säkerhetsaspekten. För de flesta metaller är EU näst intill uteslutande beroende av import från, för att uttrycka sig diplomatiskt, mindre tillförlitliga länder. Världsläget har tydligt påvisat vikten av att kunna upprätthålla egenförsörjning till så stor del som möjligt. För europeisk del gäller det inte enbart importen av mineral och metaller utan även kunskapen och förmågan att förädla dem, vilket försvunnit och försakats när vi inte har naturligt brutit dessa kritiska material i vår närhet.

Många saker och ting gick fel under de åtta år då Socialdemokraterna styrde landet, och Sveriges position som en attraktiv gruvnation var inget undantag. Tidigare låg vi år efter år i tätklungan, men med ständiga krav från den tidigare socialdemokratiska regeringen på ökad byråkrati gick det snabbt nedåt. I den internationella gruvrankningen låg Sverige under den moderatledda alliansregeringen på plats 8 i hela världen. Efter att Socialdemokraterna tog över regeringsansvaret 2014 rasade Sverige från plats 8 till plats 36. Vi rasade till plats 36!

Det har varit en dyster period - en oacceptabel och ohållbar period - men vi kan nu se ett ljus i tunneln. Med en framåtsyftande regering byggd på Tidöunderlaget ska vi stärka vår position som en av världens främsta gruvnationer. Framför allt ska vi återta den tätposition vi en gång hade.

Förändringen har påbörjats: En ny mineralstrategi utarbetas i detta nu på Regeringskansliet. Utredningar för att korta tillståndsprocesserna har inletts, och tidigare presenterade utredningar förväntas landa på riksdagens bord inom en inte alltför avlägsen framtid - eller rättare sagt inom en ganska så omedelbar framtid. Exempelvis har Sveriges geologiska undersökning, SGU, fått ett välbehövligt tillskott i sin budget med fokus på att förbättra kartläggningen av svenska malmtäkter och upptäcka nya fyndigheter. Dessutom ska man främja mineral- och gruvbranschen i stort. Det är inte en dag för tidigt.

Vidare tittar regeringen på att häva förbudet mot uranbrytning, vilket vore en mycket välkommen förändring. Det skulle öppna för möjligheten att stärka svensk och europeisk försörjning av uran. Det är dock inte uranet som är det viktiga. Dagens förbud begränsar nämligen möjligheten att bryta ett antal sällsynta jordartsmetaller samt vanadin, då förekomsterna ofta återfinns tillsammans med uran. Det är även så att det är de andra metallerna som i första hand är de brytvärda, vilket innebär att uranet främst kommer att brytas som en biprodukt. Denna socialdemokratiska förbudspolitik från 2018 har blivit en stoppkloss för den gröna omställningen och för en stärkt svensk och europeisk egenförsörjning.

Regeringen har även inlett arbetet med ett riktigt hinder för svensk gruvdrift, nämligen det mindre kända problemet att Sverige har onödigt många vattenförekomster på papperet. Havs- och vattenmyndigheten har nu fått ett uppdrag att börja analysera detta och se om det är möjligt att minska dessa pappersprodukter.

I raska steg tar vi oss bort från den tidigare regeringens byråkratpolitik och går mot en näringsfrämjande linje som kan bygga ett välmående Sverige för framtiden. Jag skulle kunna stå här och fullständigt spräcka min anmälda talartid genom att gå igenom allt det som nu görs och kommer att göras för att stärka svensk gruvnäring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det gläder mig även att man kan ana en bred samsyn i riksdagen för en effektivare mineralpolitik där bolag välkomnas i stället för att motarbetas. Att Socialdemokraterna svänger från sin tidigare förda politik är något vi vant oss vid, och vi ser nu med spänning fram emot vilket annat parti de tänker ge skulden för sin egen tidigare linje. Sedan återstår självfallet den eviga frågan: Kommer Socialdemokraterna att stå upp för gruvnäringen när deras främsta samarbetspartner Miljöpartiet i framtiden kräver ny byråkrati och nya förbud? Klarar de av att hålla linjen? Klarar de av att sätta Sverige främst?

Med kombinationen av effektiva tillståndsprocesser, klok lagstiftning och hållbara miljökrav ska svensk gruvnäring återigen blomstra. Fler, och nya, gruvor ska få möjligheten att likt Garpenbergsgruvan uppnå den aktningsvärda åldern av 800 år. För den gröna omställningen, för den tekniska utvecklingen och för framtida svenskt välstånd behöver vi fler gruvor.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) och Eric Palmqvist (SD).