Fru talman! Elpriserna har sjunkit tillbaka till lite mer normala priser det senaste året. Priserna varierar, men det är medelpriset som är relevant för den som betalar sin elräkning, och det är nere på dryga 50 öre. Det är välkommet. Det är ingen som vill ha tillbaka de priser som vi hade när Ryssland skruvade åt gaskranen och priserna spillde över från kontinenten, vare sig man betalar dem på elräkningen eller, som regeringen nu planerar, via skattsedeln eller subventioner.
Vi behöver konkurrenskraftiga priser på energi oavsett om det gäller el, drivmedel eller uppvärmning. Och vi behöver se till att den är grön, både för klimatet och för konkurrenskraften.
När regeringen har lagt alla ägg i samma energikorg ser Centerpartiet en bred helhet. Vi talar om energisystemet när regeringen pratar om elsystemet. Det är därför jag yrkar bifall till reservation 2 i betänkandet, och det är därför vi inte ställer oss bakom det nya elpolitiska mål som regeringen lagt fram. Man pratar nämligen bara om elsystemet.
Man pratar om fossilfritt i elsystemet. Det är ett mål vi i praktiken redan har uppnått. Däremot finns det mycket kvar att jobba med i energisystemet, inte minst i transportsektorn, där regeringen ökar användningen av det fossila.
När vi nu talar om drivmedel går det inte att undvika biogasen, som också behandlas i detta betänkande. Biogasen är fortfarande 5 kronor dyrare vid pumpen jämfört med tidigare. Det beror på en EU-dom som regeringen har valt att inte överklaga och inte agera på. Var är regeringens engagemang när det gäller pumppriser där? Med tanke på att Tidögänget byggde större delen av sin valrörelse på att prata pumppriser är det förvånande att ingen har brytt sig. Men den ryska oljan och gasen kanske är viktigare än den svenska biogasen. Uppenbarligen är det något som inte står rätt till här.
Energidebatten i Sverige handlar ofta om elproduktion, som vi också har hört i denna debatt. Det är ett bolagsfokus. Sällan handlar det om det enskilda hushållets situation eller roll. Men vi i Centerpartiet vill ge fler hushåll mer frihet, frihet att välja själva och möjlighet att vara en del av omställningen, att sänka sina egna kostnader och att öka sin egen elproduktion. Det var därför vi drev igenom förslaget om grönt avdrag så att fler kan sätta upp solceller hemma, ha ett batterilager eller ha en laddstolpe.
Nu är det dags att gå vidare. Vår gröna check, som vi lade fram i vår budget, hjälper människor att investera sig ur höga elräkningar och sänker drivmedelskostnaderna för förnybart. Den kan användas för att sätta upp solceller, energieffektivisera, köpa grönt drivmedel eller installera batterilager som råkar ha fyra gummihjul och kallas elbil - bara för att nämna några saker.
Det ska vara lätt att göra rätt, och det miljösmarta valet ska alltid vara det billigaste. Detta stärker dessutom det svenska energisystemet och hjälper människor som har det tufft med elräkningarna. Samtidigt minskar utsläppen. Detta gör oss också mindre sårbara, för det är långt mycket svårare att slå ut en miljon decentraliserade anläggningar än tio stora. Det är något den sittande regeringen borde fundera över i sin centraliseringsiver, speciellt i det säkerhetspolitiska läge vi har.
Den som inte har ett eget tak kanske kan gå ihop med grannarna. Man kan skapa energi tillsammans, energieffektivisera och installera ett större batterilager, men då måste förutsättningarna finnas.
Energigemenskaper är på undantag i Sverige. Regler sätter käppar i hjulet, exempelvis genom solskatten. Att gå samman och lösa samhällsproblem är vi vana vid i Sverige. Vi har vägföreningar. Vi har fiskevårdsföreningar. Vi har fiberföreningar. Jag är helt övertygad om att energiföreningar är nästa steg, om man skulle få rätt förutsättningar. Låt alla som vill vara med och bidra göra det!
Den som har små marginaler och som inte kan investera sig själv ur problemen vill vi erbjuda gröna statliga kreditgarantier. De som har fastnat värst i fattigdomsfällan är ofta de som har fått höga elräkningar, som har höga drivmedelskostnader och som inte har pengar för att investera sig ur detta. Dem behöver man hjälpa. Det gäller såväl på elsidan som på fordonssidan. Elbilar och biogasbilar var åtminstone fram till regeringens chockhöjning av skatten dyrare i inköp men billigare i drift. Det är därför det behövs en miljöbilspremie för att sänka trösklarna.
Det behövs också större frihet och skydd mot naturliga monopol. När elnätsbolag och fjärrvärmebolag kraftigt kan höja priserna, till och med så mycket att de blir utkastade ur de gemensamma branschorgan som finns för just transparens, är det något allvarligt fel i systemet.
Konsumenternas skydd måste stärkas. Samtidigt behöver vi stärka de möjligheter som finns för just fjärrvärme och kraftvärme att konkurrera på sjysta villkor. Här behövs det en kraftvärmestrategi, som Energimyndigheten har lagt fram förslag om men som vi inte har sett röken av från regeringen.
Vi behöver få ett slut på domstolsprocesser och överklaganden kring elnätet. Vi behöver ordning och reda och en borgfred mellan elnätsbolag och konsumenter. Här behöver de stora bolagen ta ett särskilt ansvar, både för en rimlig prissättning och för en snabb utbyggnad av elnätet.
Här ser vi också att det finns mycket mer att göra än att bara prata om produktion, som det görs alldeles för mycket i denna kammare. Det behövs storskalig lagring. Vi behöver fokusera betydligt mer på det. Oavsett vilket kraftsystem vi förordar behövs det mer lager. Det kan vara i vattenkraftsdammar. Det kan vara via pumpkraft. Det kan vara solenergilager över säsong. Det kan vara vätgasinfrastruktur, batterier och mycket mer. Detta är något som regeringen borde fokusera på i kommande energiforskningsproposition.
Lösningarna handlar många gånger om att ta hand om den fritt flödande energin med låga marginalkostnader. Det behövs också ett mycket mer strategiskt arbete. När Volvo nu lanserar elbilar som kan stötta elsystemet kan det göra enorm skillnad. Men regelverken finns inte på plats. Beskattning gör detta omöjligt. Trots att det kan sänka kostnaderna radikalt för konsumenterna hänger inte politiken med.
Den gröna omställningen är en möjlighet för Sverige. Men regeringen verkar tro att den gröna omställningen handlar om grön fernissa som spelar mindre roll - det är inte så viktigt att gå före. Ingenting kunde vara mer fel.
Det är tydligt att det är Centerpartiet som driver den borgerliga politiken i svensk inrikespolitik just nu, för det är näringslivet som pressar på i den här omställningen. Deras kunder vill ha gröna produkter. Om vi inte stöttar näringslivet är de inte Sverigesentimentala - de flyttar. Detta är inget tomt hot.
Nyligen kom, som jag har sagt tidigare i denna debatt, en rapport från Västra Götalandsregionen som visar att Västsverige riskerar att förlora 25 000 jobb om man inte möter elbehoven till 2030. Ändå har Ebba Busch mage att säga: Nej, havsbaserad vindkraft kan inte hjälpa till. Det är tvärtemot vad Svenska kraftnät, Energimyndigheten, Svenskt Näringsliv, Volvo, SCA, Holmen och Vattenfall - ja, kort sagt alla andra - säger. Hon hänvisar till fysikens lagar. Men de fysikaliska lagarna på departementet verkar vara helt andra än dem i resten av samhället, för regeringen verkar vara de enda som ser att det är omöjligt att få in mer el i systemet på kort tid. Att man har löst detta i länder som Irland, Nederländerna och Spanien verkar gå helt obemärkt förbi.
Vi har fantastiska förutsättningar i Sverige. Med rätt förutsättningar kan vi sälja klimatlösningar till hela världen. Trots det säger Moderaterna att vi ska lägga oss på en europeisk miniminivå. Vad de inte verkar förstå är att klimatexporten då vänds till import och att jobben flyttar.
En stark energi- och klimatpolitik är också en stark näringslivspolitik. Det som efterfrågas mest av allt är att behoven i närtid ska mötas med trygghet, stabilitet och långsiktighet i besluten. Där politiken borde ha lättast att leverera misslyckas regeringen kapitalt. Dagens proposition är tyvärr ett typexempel.
Någon stabilitet i besluten över tid verkar inte intressant. Några seriösa samtal har inte förts. Det bjöds in till en glorifierad fika och en remissrunda utan möjlighet att påverka. Vi levererade konkreta förslag. Vi ombads att komma med sådana. Vi levererade både muntligen och skriftligen. Ändå brydde man sig inte.
Det kanske allra mest intressanta är att både Centerpartiet och Miljöpartiet lade fram förslag om att vi kanske också borde ha ett effektmål till 2030. Trots att moderater flera gånger har sagt att det är effekt som räknas och inte energi sett över året, att det till och med skulle vara helt irrelevant, är det enda som regeringen lägger fram ett mål om energi över året. Detta är bara oseriöst.
Att möta behoven i närtid bryr man sig helt enkelt inte om. Det finns inga mål på kort sikt, trots att industrin skriker efter det. Så sent som för två dagar sedan var det debattartiklar av tunga industriföreträdare som säger att detta är helt nödvändigt, att regeringens fokus på 2045 är för långt bort och att det inte går att investera utifrån detta.
Precis samma resonemang för man kring klimatmålen. Det är inte så konstigt eftersom de behov vi har på kort sikt och framför allt de lösningar som står till buds inte lirar med regeringens politik. Då blundar man. Detta är djupt skadligt för Sverige. Det går långt utanför den här kammaren, och jag är orolig.
Man vill slå fast att vi ska ha ett leveranssäkerhetsmål, men man kan inte specificera vad det betyder i praktiken. Detta vill man ha utan att veta vad det kostar, utan att ha några analyser och utan att veta hur det ska uppnås. Det är inte seriöst. Konsekvensanalysen till propositionen är ett skämt.
Slutligen avskaffar man energieffektiviseringsmålet trots att vi vet att var femte kilowattimme till var sjunde kilowattimme vaskas - helt i onödan. Det skulle vara lönsamt att effektivisera detta. Att ta vara på den potentialen skulle snabbt frigöra både energi, effekt och kapacitet i nätet. Det skulle köpa oss tid för andra åtgärder. Dessutom vore det lönsamt.
Frågan man måste ställa sig är: Vill regeringen fördröja och försena? Hur ska vi annars tolka detta? Investerarna står i kö för att bygga. Låt dem göra det! Det ligger förslag om vindkraftsparker på regeringens bord. Visserligen låg det ett par stycken på den förra regeringens bord också, men den fattade beslut när beredningen var klar. Nu fattar regeringen inga beslut.
I Skåne har vi parker, som Louise från Liberalerna lyfte fram, som man är redo att fatta investeringsbeslut om. Men man får inga besked från regeringen. Detta skulle i ett enda slag göra en enorm skillnad för elsituationen i Skåne, där man dessutom vill investera i stora batterilager för att kunna jämna ut produktionen över tid. Vi vet också att havsbaserad vindkraft levererar el 95 procent av tiden. Det är en form av ny baskraft.
Här måste regeringen skärpa sig. Försvaret måste anpassa sig, som man har gjort i andra länder. Våra allierade i Nato klarar detta alldeles utmärkt. Varför gör inte det svenska försvaret det? När jag besöker Saab säger de: Vi har inga problem med vindkraft och våra radaranläggningar. Det filtrerar vi bort. Det värsta som kan hända är att någon gömmer sig bakom vindkraftverket. Men då kan de inte flytta sig, för vi ser dem så fort de rör sig därifrån!
Förslag om solparker ligger i mängd på länsstyrelsens bord. 12 terawattimmar - det är alltså mer än vad två kärnkraftsreaktorer producerar.
Det är klart att vi behöver hantera människors vilja att ställa om även lokalt, men låt då fastighetsskatten gå tillbaka till kommunerna. Låt närboende få ta del av de värden som skapas! Det ska självklart vara lika attraktivt att ha en vindkraftspark i sin kommun som en batterifabrik.
Fru talman! Vi har länge pushat för kortade tillståndsprocesser. Det brukar pratas mycket om det i den här kammaren. De utredningar som tillsattes under förra regeringen har jag personligen drivit fram. Regeringen säger sig också vilja korta ledtiderna. En bra start hade varit att börja på det egna departementet.
Debaclet om vattenkraftens paus är ett kapitel för sig. Regeringen har inte lyckats kommunicera ett enda förslag på över ett år. Det enda den har lyckats med är att göra vattenkraftsbranschen så orolig att Vattenkraftens miljöfond har stoppats. Miljörörelsen är förbannad för att det inte händer något över huvud taget, och kommissionen kommer snart att inleda ett överträdelseärende mot Sverige. Och nu ska vi vänta ett år till.
Det finns en proposition om minskad byråkrati som regeringen just har lagt fram. Det tog två år innan man lade fram den färdiga utredningen. Både havsvindparker och förslag kring ersättningar ligger och samlar damm. Man undrar ju om regeringen medvetet är beredd att fälla stora industriprojekt för att man inte levererar energi i närtid. Till och med ministern själv har sagt att man räknar med att detta kommer att ske.
Vi behöver strategier. Vi behöver en strategi för vätgas, för bioekonomi, för biogas och för kraftvärme. Alla dessa finns som färdiga myndighetsprodukter, men det händer ingenting. Var är engagemanget från regeringen?
Slutligen, fru talman: När regeringen hastar igenom lagstiftning kring visitationszoner för att det är så bråttom att hantera gängkriminaliteten verkar den tycka att energi, klimat och svensk konkurrenskraft kan vänta - gärna till nästa mandatperiod. Det här är skadligt. Det är skadligt för klimatet, för medborgarnas hälsa, för hushållens kassa och för de svenska företagen.
Jag är beredd, alla dagar i veckan, att sätta mig ned och lösa frågorna tillsammans med er. Jag tror att vi skulle kunna göra det på en kafferast, nästan. Det behöver inte vara några utdragna förhandlingar om man faktiskt vill komma överens. Men det verkar inte finnas något intresse för det.
Vi har en skyldighet att lösa det här tillsammans. Centerpartiet har gjort det förr, och vi kan göra det många gånger till. Vi är beredda att komma till förhandlingsbordet. Frågan är om regeringen är det. Det behövs - för hushållen, för företagen, för klimatet och för Sveriges bästa.
I detta anförande instämde Birger Lahti (V).
