Isak From (S) svarade Mats Green i en replik om Mineralpolitik i debatten ”Protokoll 2023/24:72 Torsdagen den 15 februari” den 15 feb 2024.
Mats GreenM· i sitt anförandeJag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Herr talman! Denna dag ägnar vi åt något som ligger i Sveriges själ. Det ligger inte bara i Sveriges själ utan i vår svenska, stabila, solida…Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Herr talman! Denna dag ägnar vi åt något som ligger i Sveriges själ. Det ligger inte bara i Sveriges själ utan i vår svenska, stabila, solida berggrund. Gruvor och mineral har funnits med i vårt land lika länge som Sverige har funnits - av uppenbara skäl om de finns i berggrunden. Men i över tusen år har vi svenskar bedrivit gruvverksamhet. Sveriges äldsta gruva i drift, Garpenbergsgruvan utanför Hedemora, omnämndes i text redan för 800 år sedan. Det gläder en starkt konservativ person som mig att vi fortfarande fortsätter denna tradition. Jag brukar säga att det inte finns någonting mer konservativt än att vilja rädda planeten.
Herr talman! Under alla dessa århundraden har malmen och mineralen förädlats i vår industri och skapat framsteg och välstånd åt generationer av svenskar.
Gruvnäringen bildar fortfarande basen i vår industrination och utgör det första steget i en lång förädlingskedja, vilken slutar i alla de fantastiska produkter som vi lever med i dag. Vår tusenåriga tradition av gruvnäring bidrar inte enbart med malm och förädlat stål. Den har även skapat världens mest framgångsrika teknikföretag inom malmbrytning. Svenska företag uppskattas utgöra cirka 60 procent av världsmarknaden när det gäller underjordsteknik.
Jag hade förmånen att tillsammans med goda utskottskollegor från alla partier göra en resa i både USA och Kanada för att se en del av det klockrena svenska ledarskapet när det gäller gruvteknik och därigenom miljöteknik. Som jag kommer att återkomma till är nämligen gruvor och brytning av mineral en förutsättning för den gröna omställningen. Det är något som kanske inte är så självklart i den svenska debatten som det borde vara. Men mer om Miljöpartiet senare.
Herr talman! Sveriges framtid som gruvnation är inte bara en nationell fråga. I EU står svenska gruvor för över 90 procent av järnmalmen, en tredjedel av all zink och allt bly, nästan en femtedel av allt guld och silver samt en tiondel av all koppar. Vad är då problemet? Jo, problemet är att det är för lite. Det är för få gruvor.
EU och Sverige är i stort behov av mineral, järn, koppar, sällsynta jordartsmetaller och uran. Framtiden kräver mineral; de är helt avgörande för att en grön omställning över huvud taget ska vara möjlig - helt avgörande. Dessutom krävs de för framtidens produkter. Dagens produkter - oavsett om det gäller medicinteknik, mikrochipp eller fordon - får 90-talets motsvarigheter att se ut som antikviteter, och om 30 år kommer man att tänka likadant om det vi använder i dag. För att den teknikutvecklingen ska vara möjlig, och för morgondagens samhälle, krävs mineral.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik
Den största elefanten i rummet är dock något annat, nämligen säkerhetsaspekten. För de flesta metaller är EU näst intill uteslutande beroende av import från, för att uttrycka sig diplomatiskt, mindre tillförlitliga länder. Världsläget har tydligt påvisat vikten av att kunna upprätthålla egenförsörjning till så stor del som möjligt. För europeisk del gäller det inte enbart importen av mineral och metaller utan även kunskapen och förmågan att förädla dem, vilket försvunnit och försakats när vi inte har naturligt brutit dessa kritiska material i vår närhet.
Många saker och ting gick fel under de åtta år då Socialdemokraterna styrde landet, och Sveriges position som en attraktiv gruvnation var inget undantag. Tidigare låg vi år efter år i tätklungan, men med ständiga krav från den tidigare socialdemokratiska regeringen på ökad byråkrati gick det snabbt nedåt. I den internationella gruvrankningen låg Sverige under den moderatledda alliansregeringen på plats 8 i hela världen. Efter att Socialdemokraterna tog över regeringsansvaret 2014 rasade Sverige från plats 8 till plats 36. Vi rasade till plats 36!
Det har varit en dyster period - en oacceptabel och ohållbar period - men vi kan nu se ett ljus i tunneln. Med en framåtsyftande regering byggd på Tidöunderlaget ska vi stärka vår position som en av världens främsta gruvnationer. Framför allt ska vi återta den tätposition vi en gång hade.
Förändringen har påbörjats: En ny mineralstrategi utarbetas i detta nu på Regeringskansliet. Utredningar för att korta tillståndsprocesserna har inletts, och tidigare presenterade utredningar förväntas landa på riksdagens bord inom en inte alltför avlägsen framtid - eller rättare sagt inom en ganska så omedelbar framtid. Exempelvis har Sveriges geologiska undersökning, SGU, fått ett välbehövligt tillskott i sin budget med fokus på att förbättra kartläggningen av svenska malmtäkter och upptäcka nya fyndigheter. Dessutom ska man främja mineral- och gruvbranschen i stort. Det är inte en dag för tidigt.
Vidare tittar regeringen på att häva förbudet mot uranbrytning, vilket vore en mycket välkommen förändring. Det skulle öppna för möjligheten att stärka svensk och europeisk försörjning av uran. Det är dock inte uranet som är det viktiga. Dagens förbud begränsar nämligen möjligheten att bryta ett antal sällsynta jordartsmetaller samt vanadin, då förekomsterna ofta återfinns tillsammans med uran. Det är även så att det är de andra metallerna som i första hand är de brytvärda, vilket innebär att uranet främst kommer att brytas som en biprodukt. Denna socialdemokratiska förbudspolitik från 2018 har blivit en stoppkloss för den gröna omställningen och för en stärkt svensk och europeisk egenförsörjning.
Regeringen har även inlett arbetet med ett riktigt hinder för svensk gruvdrift, nämligen det mindre kända problemet att Sverige har onödigt många vattenförekomster på papperet. Havs- och vattenmyndigheten har nu fått ett uppdrag att börja analysera detta och se om det är möjligt att minska dessa pappersprodukter.
I raska steg tar vi oss bort från den tidigare regeringens byråkratpolitik och går mot en näringsfrämjande linje som kan bygga ett välmående Sverige för framtiden. Jag skulle kunna stå här och fullständigt spräcka min anmälda talartid genom att gå igenom allt det som nu görs och kommer att göras för att stärka svensk gruvnäring.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik
Det gläder mig även att man kan ana en bred samsyn i riksdagen för en effektivare mineralpolitik där bolag välkomnas i stället för att motarbetas. Att Socialdemokraterna svänger från sin tidigare förda politik är något vi vant oss vid, och vi ser nu med spänning fram emot vilket annat parti de tänker ge skulden för sin egen tidigare linje. Sedan återstår självfallet den eviga frågan: Kommer Socialdemokraterna att stå upp för gruvnäringen när deras främsta samarbetspartner Miljöpartiet i framtiden kräver ny byråkrati och nya förbud? Klarar de av att hålla linjen? Klarar de av att sätta Sverige främst?
Med kombinationen av effektiva tillståndsprocesser, klok lagstiftning och hållbara miljökrav ska svensk gruvnäring återigen blomstra. Fler, och nya, gruvor ska få möjligheten att likt Garpenbergsgruvan uppnå den aktningsvärda åldern av 800 år. För den gröna omställningen, för den tekniska utvecklingen och för framtida svenskt välstånd behöver vi fler gruvor.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) och Eric Palmqvist (SD).
Herr talman! Tack för anförandet, Mats Green! Vi som har följt Historien om Sverige på SVT har förstått gruvnäringens betydelse för Sveriges välstånd. Tveklöst är det så.
Jag förstår att det för en starkt konservativ ledamot som Mats Green måste klia ordentligt i fingrarna att få ta tag i och riva upp den mineralstrategi som togs fram av alliansregeringen och som Annie Lööf presenterade. Det är nämligen den mineralstrategin som har legat till grund för regeringsarbetet.
Vi ser naturligtvis också att denna mineralstrategi behöver uppdateras och göras om utifrån de förutsättningar som råder i dag och utifrån de nya behov som inte sågs då. Det handlar om hela EU:s behov av att försörja oss med nödvändiga mineral. Min fråga till Mats Green är dock om den nya mineralstrategin kommer att innehålla även bostäder, infrastruktur, utbildning, innovation och återvinning. Hur kommer de delarna att införlivas?
Kan man inte bo på en gruvort och kan man inte transportera malmen från en gruvort och vidareförädla den i Boden eller Skellefteå - eller skeppa den någonstans från Narvik - kommer mineralstrategin nämligen att vara fullständigt värdelös. Det är dessa faktorer som är helt avgörande för att Sverige ska kunna bli den gruvnation som Sverige en gång var. Sverige måste fungera bättre. Man måste kunna bo och satsa på ett liv i Kiruna, Gällivare, Boden, Skellefteå och så vidare.
Herr talman! Jag känner mig väldigt obekväm. Det är inte riktigt min sak att försvara Annie Lööf - det är kanske inte riktigt det jag har ägnat de senaste fyra åren åt - men jag måste faktiskt göra det nu.
Det är klart att det inte är på grund av Annie Lööf som tidigare näringsminister eller på grund av den mineralstrategi som alliansregeringen tog fram på den tiden då Sverige låg i toppen av gruvrankningen som vi har rasat till plats 36. Det är inte det som är anledningen till att vi har rasat, utan anledningen till att vi har rasat är den politik som den tidigare regeringen - bestående av både Socialdemokraterna och Miljöpartiet - förde. Den försvårade egentligen allt vad gruvverksamhet handlar om och byråkratiserade sönder i stort sett allting.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik
Så till frågan om mineralstrategin ska innehålla alla andra saker som politiken och samhället ska ägna sig åt. Nej, då är det kanske inte en mineralstrategi. Mineralstrategin ska naturligtvis framför allt handla om gruvor och mineral och därtill hörande spörsmål.
Sedan är det självklart att vi måste göra det lättare att bo i hela landet. Vi tar tag i strandskyddet, exempelvis, och jag hoppas att Socialdemokraterna är med på det. Vi tar tag i en mängd andra frågor vad gäller infrastruktur. Vi har en Norrlandsstrategi på väg fram. Men allt det här trycker man såklart inte in i en mineralstrategi, för då skulle det vara en rent generell strategi. Det här handlar naturligtvis om gruvor och mineral.
Jag vill ändå efterlysa någon form av självkritik. Ledamoten Isak From kan gruvverksamhet; han kommer från Västerbotten. När han ser självkritiskt på de gångna åtta åren med socialdemokratiska regeringar, vad hade Isak From velat göra annorlunda? Finns det något där som han ångrar med tanke på tappet från 8:e plats till 36:e plats i den internationella gruvrankningen? Någonting om det skulle jag gärna höra från ledamoten.
Herr talman! Mats Greens svar här indikerar hur det kommer att bli.
Man kan öppna en gruva. För att öppna gruvan behöver man kompetent arbetskraft, som behöver kunna bo vid gruvan. Det är en helt självklar förutsättning för att få den lokala acceptansen.
Moderaterna med flera röstade nej till förändringen av strandskyddet, men än så länge har jag inte sett en enda bostad byggas någonstans i Sverige för att strandskyddet på något sätt har satt hinder i vägen när det gäller kopplingar till en mineralstrategi.
Mats Green sa i sitt anförande att man har gett ett uppdrag till Havs och vattenmyndigheten att se över vattenförekomster. Vattenförekomster finns ju i hela landet, herr talman. Om inte annat har vi - förhoppningsvis - grundvatten, som behöver ha ett relevant skydd. Det är därför vi har en ganska stark lagstiftning för att se till att man värnar det, och det gör man oftast.
Jag ser fortfarande inte något resultat av det som Mats Green pratar om, men vi kommer naturligtvis att följa det här arbetet.
Jag kan konstatera att mineralstrategin från alliansregeringen kom i slutet av mandatperioden, så att vi sedan föll kan ju bero på det.
Om jag ska vara självkritisk kan jag säga att vi inte såg den enormt höga takt som den gröna industriella omställningen skulle innebära. Vi såg inte riktigt att politiken inte hann med när näringslivet gasade på och startade enormt stora investeringar i klassen 1 000 miljarder kronor. Det är klart att där kan vi känna oss självkritiska. Infrastruktur, bostadsbyggande och kompetensförsörjning är delar där vi ser att vi gjorde för lite. Där behöver vi naturligtvis göra bättre.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik
Herr talman! Ja, framför allt byråkratiserade man sönder näringen. Där ska vi inte skylla allt på Miljöpartiet eftersom Socialdemokraterna är precis lika medskyldiga till det.
Återigen: Ett tapp från 8:e plats till 36:e plats i den internationella gruvrankningen är en katastrof för Sverige, som dessutom är en av världens äldsta och bästa gruvnationer, i synnerhet när man representerar de delar av landet där vi har flest gruvor.
Så till frågan om bostäder. Jag har ju ett förflutet som bostadspolitisk talesperson. Jag kan bara konstatera att trots den värsta bostadskrisen på flera decennier har ingen regering i modern tid eller åtminstone inte på 50 år gjort så lite för att öka bostadsbyggandet som den tidigare regeringen.
Nu tar den här regeringen ett helhetsgrepp om allt detta. Man tar ett helhetsgrepp om strandskyddet. Det är ju inte allt hittills, men det spelar roll. Man tar ett helhetsgrepp om planproblematiken och reglerna där. Man ser också till att satsa på det ägda boendet.
Sedan kan man inte trycka in allt det här i en enda strategi. Då blir det liksom en och samma strategi för hela Sverige, oavsett samhällsområde, och då är det inte en gruv- och mineralstrategi.
Jag kan också konstatera att den här regeringen redan nu har vidtagit fler åtgärder för att stärka gruvnäringen på ett år än den tidigare regeringen mäktade med på åtta år. Så är det bevisligen, och vi har bara börjat. När vi står här nästa år och året efter det har vi kunnat göra ännu mer för att satsa på en stark svensk gruvnäring.
Då har vi också hävt förbudet mot att bryta uran, detta helt ologiska förbud som dessutom slår mot den gröna omställningen.
Jag hoppas att vi har Socialdemokraterna med på tåget nu. Jag hoppas att det finns viss självkritik och att vi kan gå framåt gemensamt för att stärka den basnäring som ligger både mig och Isak From ganska varmt om hjärtat.
Herr talman! Jag uppfattade spridda skurar av kritik mot Socialdemokraterna och Miljöpartiet, så jag tänkte att jag får säga några ord och kanske fråga några saker.
När vi pratar om uranbrytning vill jag bara klargöra att Miljöpartiet fortfarande inte tycker att vi ska bryta uran i Sverige, av flera olika anledningar.
Jag skulle vilja fråga Mats Green om han kan se några anledningar att inte bryta uran i Sverige och kanske också om han kan se några alternativ till att bryta uran och alunskiffer i Sverige.
Herr talman! Nej, det finns ingen som helst anledning att ha ett generellt förbud mot att bryta uran.
Sedan ska man naturligtvis ha en stark miljölagstiftning. Om det på en viss specifik plats är direkt olämpligt att bryta uran eller någon annan metall ska det naturligtvis inte göras. Men det här liksom tankeförbudet och generella förbudet tjänar inte någonting till. Det försvårar dessutom ofta brytningen av sällsynta jordartsmetaller, som är helt nödvändiga och avgörande för den gröna omställningen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik
Det är där jag tycker att Miljöpartiet går lite vilse. Man säger att man vill gå i bräschen för den gröna omställningen, men många av de sällsynta jordartsmetallerna är en förutsättning för den gröna omställningen - exempelvis dysprosium, som har en extremt hög halt av magnetism och som behövs i vindkraftverk. Man är för gruvor i teorin, men i praktiken säger man nej till alla gruvor. Man står i riksdagen och säger att man inte har något emot gruvnäringen, men man har inte ett enda förslag för att underlätta för gruvnäringen.
Jag skulle vilja ställa frågan till Miljöpartiet var i världen man ska bryta metallerna som är nödvändiga för den gröna omställningen om man inte kan bryta dem i Sverige, där de finns och där de kan brytas med stor respekt för både arbetsförhållanden och miljökrav. Var vill Miljöpartiet bryta allt detta? Ska det vara i kinesiska gruvor? Ska det vara i gruvor i Kongo? Förklara gärna för mig var dessa sällsynta jordartsmetaller ska brytas. Jag har inte fått något svar hittills. Jag hoppas att jag kan få det av ledamoten Katarina Luhr.
Herr talman! Jag kommer att återkomma till vad vi i Miljöpartiet skulle vilja se i vår mineralstrategi i mitt anförande.
När det gäller var metallerna ska komma ifrån behöver vi faktiskt använda oss av fler strategier än att bara gräva upp alla mineral som finns. Vi behöver också återbruka. Vi behöver återanvända. Vi behöver ta mineral från de slagghögar som finns. Vi behöver också designa smartare produkter som innehåller mindre metall eller andra ämnen. Men jag kommer att prata mer om det sedan.
Mats Green sa i sitt anförande att vi ska se över vattenförekomsterna i Sverige. Gruvbrytning kan ju påverka vatten ganska rejält, och det finns en stor oro i många lokalsamhällen att vattenförekomster ska förstöras på grund av gruvbrytning.
Vi ser också att vi står i ett samhälle som har ökande klimatförändringar. Vi har i vissa fall helt oplanerbara vattenmängder när vattenmagasin fylls och torkar ut.
Jag undrar därför om Mats Green inte ser att vi när vi går framåt behöver vara ännu mer rädda om vårt vatten framöver. Ser Mats Green några nyttor med att skydda vårt vatten och faktiskt se till att det vatten vi har är friskt och rent?
Herr talman! Slagghögar kan inte lösa den gröna omställningen åt oss. Vi kommer att behöva dem också, men det är inte realistiskt att tro att de ser till att vi får nödvändiga mineral för att klara den gröna omställningen. Vi behöver naturligtvis starta nya gruvor och bryta mer i de befintliga. Vi behöver allting. Vi kan inte utesluta någonting. Uteslutningarna och tankeförbuden är Miljöpartiets affärsområde, och vi delar inte deras bild.
Vad gäller att slå vakt om vatten bor jag själv vid en av Sveriges och norra Europas största vattenförekomster, nämligen Vättern. Det är självklart att vi slår vakt om vattnet, men vi kan inte ha en massa generella förbud mot allting i Sverige. Därmed inte sagt att man ska få bryta överallt. Det är klart att det måste vägas mot lokala miljöfrågor och miljökrav - men generella förbud, oavsett vad de handlar om, måste vi komma bort ifrån. Vi klarar inte den gröna omställningen på det sättet och inte heller Sveriges välstånd eller demokratins överlevnad, om man ska vara lite krass.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik
Vi behöver göra oss av med beroendet av länder som Kina, Ryssland och andra som har ytterst lite till övers för demokrati och absolut inte heller för den gröna omställningen. Vi behöver bli självförsörjande i högre grad. Vi ska kunna bryta alla de sällsynta jordartsmetaller som finns i Sverige. Bort med de generella förbuden! Det är vad vi moderater står för.
