Caroline Högström

Herr talman! Tack, ledamoten, för det här replikskiftet!

Om vi först tittar på ungdomsarbetslösheten och de svenska siffrorna för denna kan vi se att dessa siffror även inkluderar ungdomar som studerar. Då blir frågan hur goda de är att använda som referenspunkt kopplat till att det alltid ska löna sig att arbeta. Jag tror att den kopplingen svajar. Jag köper helt enkelt inte det resonemang som ledamoten för – kanske för att vi har lite olika syn på samhället.

Jag vill också återkomma till att man hela tiden framställer detta som det enda vi gör. Jag vill mena att vi faktiskt också gör mycket arbete kopplat till exempelvis arbetsmarknadsinsatser. Jag som jobbar mycket inom socialförsäkringsområdet kan se att samordningsförbunden gör viktiga insatser för människor som står långt från arbetsmarknaden. Jag skulle säga att man måste jobba med en bred palett för att få människor i arbete.

Om vi tittar på alla de personer som är fast i utanförskapet kan vi nog se lika många olika berättelser om hur och varför man hamnat där. Men det finns en grupp som återkommande kommer med samma historia: När man först kom till Sverige kom man inte vidare utan fastnade från dag ett i bidragssystemet. Man kom aldrig därifrån. År ut och år in var man fast i utanförskapet.

Jag återkommer till kvinnan i Sundsvall som hade gjort den resan och sa att fler måste vakna. Vi kunde inför valet 2022 läsa om en sexbarnsmamma som också gjort denna resa och som också konstaterade: Jag önskar att någon hade ruskat om mig lite och hjälpt mig hela vägen – inte lämnat mig i kravlösheten, inte lämnat mig i utanförskapet.

Det är detta den här samlade bidragsreformen siktar på att ta sig an.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Seye Larsen för frågan.

Jag minns också valet 2006. Framför allt minns jag valet 2010. Jag minns affischerna som tydligt talade om hur många vi faktiskt hade tagit från utanförskap in i samhället. Vi hade mantrat, och det har vi även i dag, att vi inte ska gömma och glömma människor i vare sig socialförsäkringen eller våra bidragssystem. Det är något vi fortfarande jobbar med.

Det är helt rätt att vi nu har haft nio eller kanske till och med fler jobbskatteavdrag. Det är lite lustigt att notera att man säger nej till dem när vi inför dem men inte tar bort dem när man väl har chansen i regeringsställning – kanske för att den här politiken är rätt och riktig. Det måste löna sig att arbeta.

Jag håller dock med ledamoten om det djupt problematiska i att vi inte har den företagsutveckling vi kanske borde ha. Det finns en lite skämtsam låt från Moderata ungdomsförbundet om att starta ett nytt ABB. Vi har kanske inte riktigt sett detta nya ABB än.

Men det handlar också om att vi i Sverige under ganska lång tid har haft ett helt orimligt regelkrångel. Vi har ibland också ett skattetryck utan dess like. Det vi har gjort denna mandatperiod är att minska detta så att vi nu faktiskt har det lägsta skattetrycket sedan 1975. Där händer det alltså saker, och vi hoppas också kunna se effekterna av detta.

Jag tror att vi behöver jobba på flera olika fronter. Vi behöver ligga i toppen av tillväxtligan. Vi har goda förutsättningar och ser goda exempel, men vi måste göra mer. Den här regeringen är övertygad om att detta arbete måste fortsätta.

Herr talman! Tack, ledamoten, för den kompletterande frågan!

Jag vill återigen säga att vår bidragsreform måste ses som en helhet tillsammans med aktivitetskravet och kvalificeringen till socialförsäkringen. Ledamoten har helt rätt i att ensamstående män är den största andelen, vilket gör det ännu tydligare varför aktivitetskravet är så viktigt tillsammans med den andra delen av reformen.

Det är inte helt ovanligt att vi ser personer med olika former av funktionsnedsättning eller en NPF-diagnos som har ramlat ur systemet och hamnat i försörjningsstöd, utanför, ensamma, ofta boende hos sina föräldrar. Det är personer som vi inte har någon koll på men som poppar upp efter ett tag, och då sätter vi in insatser.

Den här reformen hjälper till att säkerställa att det inte händer. Från dag ett måste kommunerna ha bättre koll så att detta inte händer och vi inte får dessa berättelser om personer som år ut och år in lever i samhällets skugga.

Avslutningsvis: Det framgår väldigt tydligt i propositionen att socialnämnderna även fortsättningsvis kan besluta om högre nivåer än riksnormen när det finns synnerliga skäl, exempelvis vid sjukdom eller funktionsnedsättning. Det kan också handla om våldsutsatthet. Det finns alltså en ventil för socialnämnderna.

Det ni vänder er emot är att över huvud taget ställa dessa krav och att över huvud taget sätta in insatser. Ni säger ju nej till våra reformer.

Jag menar att det finns en ventil i propositionen för att just åtgärda detta och säkerställa att ingen hamnar mellan stolarna.

Herr talman! Tack, Maj Karlsson, för frågan!

Jag tänker att det här ställer våra politiska skillnader lite på sin spets. För mig och för Moderaterna finns det nämligen inte bara en väg. Det är vad det till slut kokar ned till: Man för en retorik där det enda alternativet är bidrag och där man inte ser människors förmåga. Så gör inte vi. Den världsbilden köper inte vi, för vi har sett alternativet. Vi har sett människor som faktiskt reser sig, tar sig ur utanförskapet och gör de här klassresorna.

Jag återkommer till artikeln i Sundsvalls Tidning, där en fembarnsmamma beskrev sin resa. Vad var det hon sa? Jo, att fler måste vakna. Det kanske är dags att även Vänsterpartiet vaknar.

Herr talman! Jag förstår att detta att ha självförtroende när man tillhör ett parti som är i regeringsställning är någonting ovant för Socialdemokraterna. Men för Moderaterna är det självklart, för vi får ju faktiskt igenom det vi går till val på. När vi bildar regering med våra samarbetspartier har vi en tydlig agenda att beta av, och det har vi också gjort. Jag förstår att det är ovant för Socialdemokraterna.

Jag vill avslutningsvis lista några fler saker som vi har gjort för att motverka arbetslösheten och börja få Sverige på rätt kurs.

Vi har reformerat a-kassan. Vi har fokuserat på utbildningsinsatser som leder till jobb. Yrkeshögskoleutbildning är ett typiskt sådant exempel. Vi har i våra budgetar lagt pengar till kommunerna för ungdomsjobb. Vi har gjort ändringar i bidragssystemet, som vi debatterar i dag. Vi har förstärkt matchningen. Vi har lagt skarpa uppdrag till Arbetsförmedlingen.

Vi har också den här viktiga detaljen som jag märker att Socialdemokraterna ofta glömmer bort: företagen, den verkliga motorn, de som faktiskt ska anställa och ofta anställer våra unga. Där har vi gjort flera olika saker för att förenkla, stärka möjligheterna och minska kostnadstrycket.

Jag kan konstatera att vi absolut inte är nöjda, för vi är inte klara. Det tar tid att rätta till många av de misstag vi har sett de senaste åren. Det tar tid att vända utvecklingen. Men vi kan faktiskt se att det sakta börjar ljusna vid horisonten, och det är tack vare moderat politik tillsammans med våra samarbetspartier.

Herr talman! Tack till ledamoten Lantz för chansen att prata om den här regeringens arbetsmarknadspolitik!

Jag vill ändå påminna ledamoten och kammaren om var vi kom ifrån när vi tog över regeringsmakten 2022. Det var skenande inflation. Sverige blev både fattigare och farligare. Företagen var klämda mellan hög inflation och lågkonjunktur.

Nu har vi tagit kampen mot inflationen och fått ned den och kan börja arbetet med att ta itu med lågkonjunkturen. Och det som är intressant är att vi de senaste nio månaderna har sett att arbetslösheten minskar. Regeringens politik gör skillnad, för det är en politik som inte utgår från att om vi bara höjer bidragen och ersättningarna så löser det sig. Det är en politik som sätter fingret på något viktigt.

Det handlar om en återupprättad arbetslinje och förstärkta drivkrafter till arbete. Men det handlar också om en företagsvänlig politik som gör att företagen, som är de som på allvar anställer och bär vår välfärd, kan växa och expandera. Det är det som den här regeringen gör och har gjort, och det kan vi faktiskt se effekterna av.

Man blir till slut också svaret skyldig från Socialdemokraternas sida. Vad är ert svar på detta? Ni säger att det inte händer något samtidigt som ni kritiserar vår akassereform, som inte är någon liten fråga. Någonstans får ju oppositionen bestämma sig – antingen gör vi saker, eller så gör vi inte saker.

Min bedömning är att den här regeringen har en viktig politik framåt för att Sverige ska bli både rikare och tryggare, och det tycker jag att vi redan börjar se effekterna av.

Sedan hänger ju all politik ihop. I dag debatterar vi bidragsreformen, som såklart hänger samman med arbetet för att minska och motverka arbetslösheten. Allt hänger ihop. Vår politik är en helhet. Men jag vet att det kanske inte alltid är så för Socialdemokraterna.

Herr talman! Nu fortsätter vi debatten om Moderaternas och regeringens bidragsreform och går in på den tredje delen.

Vi moderater står på hårt arbetande människors sida. Den som ställer klockan varje morgon och går till jobbet ska känna att det lönar sig. Den som anstränger sig och studerar för att en dag få ett arbete ska också känna att det lönar sig. Det är rättvist att den som jobbar får behålla mer pengar i plånboken än den som kan jobba men går på bidrag.

Just därför debatterar vi i dag en av reformerna för att bryta utanförskapet i Sverige, nämligen det vi kallar bidragstaket. Det är en del av regeringens bredare bidragsreform, tillsammans med kvalificering till socialförsäkringen för nyanlända och aktivitetskrav för dem som har försörjningsstöd. Det är reformer som hänger ihop och som ytterst handlar om att återupprätta arbetslinjen i Sverige.

Herr talman! Ett samhälle håller inte ihop om skillnaden mellan att arbeta och att leva på bidrag blir för liten. Ett land fungerar inte om människor år efter år fastnar i passivitet, bidragsberoende och utanförskap utan tydliga krav, förväntningar eller vägar vidare.

Under Socialdemokraternas åtta år vid makten växte utanförskapet. Vi såg konsekvenserna av en ansvarslös migrationspolitik kombinerat med en kravlös integrationspolitik. Antalet människor som fastnade i långvarigt bidragsberoende ökade. Och även om andelen hushåll med försörjningsstöd minskade totalt sett blev tiden i bidrag längre för dem som väl hade fastnat. Utanförskapet blev djupare.

Herr talman! Utanförskap är aldrig bara statistik. Det handlar om barn som växer upp i områden där alldeles för få vuxna går till jobbet. Det handlar om kvinnor som blir ekonomiskt beroende och aldrig får möjlighet till egen försörjning. Det handlar om människor som år efter år förlorar tron på sin egen framtid.

Ytterst handlar det om tilliten i vårt samhälle. Den som arbetar hårt, går upp tidigt, lämnar barn på förskolan och tar bussen till jobbet måste kunna känna att arbete lönar sig. Det är en grundläggande rättvisefråga. Den som arbetar ska alltid ha mer kvar i plånboken än den som kan arbeta men inte gör det.

I dag finns situationer där hushåll som lever helt på bidrag kan få inkomster som ligger mycket nära eller i vissa särskilda fall högre än vad ett hushåll med låga arbetsinkomster har kvar efter skatt och andra kostnader. Detta är inte rimligt, och det riskerar att försvaga drivkrafterna till arbete. Därför inför vi nu ett bidragstak. Det innebär att försörjningsstödet för större hushåll begränsas, för att stärka drivkrafterna till arbete och egen försörjning.

Det vi formellt gör är att reformera hur riksnormen beräknas. När riksnormen infördes var avsikten att regeringen årligen skulle beräkna nivåerna utifrån Konsumentverkets konsumtionsundersökningar, men utvecklingen över tid har inneburit att nivåerna har förändrats olika för olika hushåll.

Den nya modellen innebär att regeringen, precis som tidigare, gör en noggrann bedömning av skäliga kostnader för hushållen och tar fram ett referensvärde för den årliga beräkningen av riksnormen. Därefter ska riksnormen utvecklas utifrån prisutvecklingen i samhället. Syftet är att få en mer rättvis och långsiktigt hållbar utveckling av försörjningsstödet samtidigt som drivkrafterna till arbete stärks. Syftet är inte att straffa människor utan att Sverige återigen ska bli ett land där vägen till egen försörjning är tydlig och där politiken stärker drivkrafterna till arbete.

Herr talman! Oppositionen försöker beskriva detta som en kall reform, men det verkligt kalla är att acceptera att människor blir kvar i utanförskap år efter år. Det verkligt hårda är att se generationer av barn som växer upp utan att se sina föräldrar gå till jobbet och som ärver sina föräldrars utanförskap. Det verkligt oansvariga är att låta bidragssystem cementera segregation och passivitet.

Moderaterna accepterar inte detta. Vi tror på människors förmåga. Vi tror att fler människor kan arbeta, försörja sig själva och bygga en bättre framtid om samhället ställer krav, erbjuder stöd och gör arbete mer lönsamt. Det är därför bidragstaket kombineras med aktivitetskrav.

Den som har arbetsförmåga ska mötas av tydliga förväntningar och stöd för att komma närmare arbetsmarknaden, genom språkundervisning, praktik, utbildning eller samhällsnyttiga insatser. Ingen ska lämnas ensam i passivitet.

Herr talman! Oppositionen hävdar också att reformen riskerar att öka kriminaliteten. Men om höga bidrag vore lösningen på kriminalitet, hur kunde då gängvåldet explodera under Socialdemokraternas tid vid makten? Mellan 2012 och 2022 tredubblades de dödliga skjutningarna i Sverige.

Under den här regeringens tid har det dödliga våldet mer än halverats och skjutningarna minskat kraftigt. Sanningen är att kriminalitet inte bekämpas genom att människor fastnar i bidragsberoende. Kriminalitet bekämpas genom arbete, språk, utbildning och tydliga krav samt en bra kriminalpolitik där kriminella sitter inne så att de skötsamma vågar vara ute.

Herr talman! Flera andra nordiska länder har redan reformer som stärker arbetslinjen genom olika former av bidragstak och kravsystem. Erfarenheter från Danmark visar att stärkta ekonomiska drivkrafter kan bidra till snabbare etablering på arbetsmarknaden och högre sysselsättning. Samtidigt är regeringen tydlig med att ekonomiska drivkrafter inte ensamt kan lösa utanförskapet. Därför kombineras bidragstaket med aktivitetskrav, utbildning, språkinsatser och stöd för att fler människor ska komma i arbete.

Skillnaden mellan regeringens politik och oppositionens är att vi både ställer krav och erbjuder vägar in i arbete. Sverige gick under lång tid i motsatt riktning. Konsekvenserna ser vi i dag i det växande utanförskapet med hundratusentals människor som står långt från arbetsmarknaden. Det är inte hållbart. Det är inte rättvist mot vare sig dem som arbetar och finansierar välfärden eller dem som fastnar i utanförskap.

Herr talman! Moderaterna vägrar acceptera att människor göms och glöms i bidragssystemen. Vi vägrar acceptera att utanförskap går i arv. Och vi vägrar acceptera ett Sverige där arbete inte lönar sig. Bidragstaket är därför inte bara en ekonomisk reform, utan det är en värderingsreform och en reform för arbetslinjen, för integrationen, för sammanhållningen, för rättvisan och för ett Sverige där fler människor får möjligheten att stå på egna ben.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för det här replikskiftet!

Jag skulle säga att ledamoten har helt rätt i att andelen som lever på försörjningsstöd har minskat över tid. Men det som är en enorm utmaning är att tiden i försörjningsstöd har ökat markant. Utanförskapet har alltså blivit djupare för dem som fastnar där. Det är det stora samhällsproblem vi behöver bryta.

Aktivitetskravet är i mångt och mycket utformat och inspirerat av framgångsrika kommuner där man verkligen har implementerat detta fullt ut och kunnat se stor framgång. Detta är alltså inte något nytt påhitt, utan det är utformat i nära samarbete med framgångsrika kommuner.

Jag tror att vi ska ha fokus på vad detta är. Jag minns inte om ledamoten sa att det är hårt, men det var kanske det som skulle vara sammanfattningen. Jag menar tvärtom att detta görs av omtanke om människor. Vi lämnar dem faktiskt inte utanför.

Jag vill ta ett exempel. I Sundsvalls Tidning kunde vi läsa om en fembarnsmamma som just hade gått från ekonomiskt bistånd till arbete, genom stöd och aktivering. Det är detta som aktivitetskravet handlar om, att fler människor ska få göra den resan och inte lämnas åt sitt öde. Vi ska inte dra undan stöd utan tvärtom ställa krav eftersom vi bryr oss om dem.

Hon sa något viktigt, som jag tror att fler i den här kammaren behöver höra. När hon fick frågan om vad hon tyckte om bidragsreformerna sa hon: De nya villkoren får fler att vakna till. Jag tror att det kanske är det vi behöver. Fler behöver vakna till och göra den här resan – resan närmare arbete och in i en samhällsgemenskap som faktiskt inte lämnar människor efter sig.

Fru talman! Stort tack, ledamoten Seye Larsen, för frågan och möjligheten att få utveckla vårt resonemang i de här frågorna!

Ledamoten har helt rätt i att den moderatledda regeringen har ett högt reformtempo, särskilt på det förebyggande området. Den nya socialtjänstlagen är en enorm reform som förhoppningsvis gör stor skillnad runt om i landet. Det gäller även kopplingen till aktivitetskravet.

Jag tror att vi gör alla de människor som år efter år sitter fast i ett utanförskap en enorm otjänst genom att säga att vi måste steppa ned takten och stanna upp. De behöver tvärtom den här reformtakten, och de behöver reformer som siktar på att ta dem närmare arbetsmarknaden.

Det kommer en del pengar från statens sida i budgeten för 2026. Egentligen redan när Tidöavtalet skrevs i min hemstad Västerås aviserades faktiskt att ett aktivitetskrav var på gång att läggas fram.

Jag tror snarare att vi måste titta på de människor som år ut och år in är fast i bidragsberoende. Det är för dem vi gör det här, och det är dem vi måste ha i främsta rummet.

Fru talman! Tack, ledamoten Bergenblock, för det här utbytet!

Jag kan lite krasst konstatera att den blågula regeringskonstellationen nog har betydligt större möjligheter att få igenom riktigt företagsvänlig politik än den rödgröna röran vi ser på andra sidan. Det är därför jag välkomnar Centerpartiet till borgerligheten. Det finns knappast någon borgerlighet på andra sidan. Det kan vi nog båda vara överens om.

Jag inte ska föregå ledamotens anförande, men jag ser reservationerna. Man är tydlig med att sanktionsavgifter inte är vare sig ett rimligt eller ett proportionellt verktyg och att det därför inte ska tillämpas. Man vill alltså inte ha verktyget att kunna sätta hårt mot hårt mot de kommuner som vägrar att genomföra aktivitetskravet.

Det säger ju sig självt att det är ett sätt att urvattna reformen, och det är en reservation som Centerpartiet är med på tillsammans med övriga oppositionen. Det kan innebära att man öppnar dörren för kommuner att göra något annat. Det står svart på vitt i utskottets ställningstagande, och jag tycker att det är synd.

Vi behöver säkerställa att den här reformen får effekt i hela landet. Det här skulle kunna innebära en orättvisa. Vi pratar alldeles för sällan om att reformer som förstärker drivkrafterna till arbete och ger människor nycklar att öppna dörren kan slå olika i landet. Det finns kommuner som struntar i det här och som hittar kryphål för att inte ställa krav på människor.

Jag tycker att det är synd att Centern är med och öppnar den här dörren tillsammans med Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet.

Fru talman! Tack, ledamoten Bergenblock, för chansen att få utveckla min kritik mot Centerpartiet i just den här frågan!

I mina replikskiften med centerpartister brukar jag alltid välkomna dem tillbaka till borgerligheten. Jag vet att vi i mångt och mycket har en gemensam syn i många av dessa frågor. Därför förvånar det mig, som jag sa i mitt anförande, att ni väljer att urvattna reformen genom att motsätta er möjligheten till sanktioner och även det som gäller tillsynen av kommuner.

Vi vet ju att när tillfälle ges brukar det socialdemokratiska ledarskapet på lokal nivå ibland vilja urvattna reformer som denna. Det vet vi ju, och jag tror att även Centerpartiet kan känna igen sig i det. Man inför inte ett aktivitetskrav fullt ut och hittar på en massa nya undantag. På så sätt får reformen inte den effekt som behövs.

Det här förvånar mig. Ledamoten har visserligen inte haft sitt anförande än, men jag gissar att han även stöder den reservation Centerpartiet hade haft i socialutskottet. Jag menar att den kraftigt riskerar att urvattna reformen. Man blir svaret skyldig när det gäller hur man planerar att få denna effekt.

Apropå att vara företagsvänlig blir det hela lite lustigt – jag ser fram emot att se den typ av företagsvänlig politik man planerar att få igenom med Vänstern och Miljöpartiet i en eventuell regering. Jag tror att en sådan tyvärr skulle vara förödande för företagen.

Jag välkomnar i stället Centerpartiet tillbaka till borgerligheten. Där kan vi återupprätta arbetslinjen, ha en klockren företagspolitik och på allvar göra det lönsamt att både driva företag och arbeta i Sverige.

Fru talman! I dag fortsätter vi debatten om Moderaternas och regeringens bidragsreform. Det är en reform i tre delar: kvalificering till socialförsäkringen för nyanlända, ett bidragstak så att det alltid ska löna sig att gå från bidrag till arbete och ett aktivitetskrav för personer som har försörjningsstöd. Dessa tre delar ska ses som en helhet även om vi här i riksdagen debatterar delarna var för sig.

Syftet med reformen är tydligt: att återupprätta arbetslinjen i Sverige. Under alldeles för lång tid har människor kunnat fastna i ett bidragsberoende utan tydliga förväntningar och krav, utan tillräckligt stöd och utan en tydlig väg till egen försörjning. Det är dåligt för individen, det är dåligt för barnen som växer upp i bidragsberoende och det är dåligt för hela samhället. Moderaterna accepterar inte att människor lämnas kvar i utanförskap år efter år.

Fru talman! Aktivitetskravet innebär i grunden något väldigt enkelt, nämligen att den som lever på försörjningsstöd och har arbetsförmåga ska göra vad den kan och få rätt stöd för att närma sig arbete, utbildning eller egen försörjning. Har man 100 procents arbetsförmåga ska man aktiveras på 100 procent. Har man 50 procents arbetsförmåga ska man aktiveras på 50 procent.

Kraven ska självklart anpassas efter individens faktiska förmåga och livssituation. Det är viktigt att understryka, för oppositionen har gång på gång försökt beskriva reformen som hård eller orimlig. Men det är ju precis tvärtom. Det orimliga är att lämna människor kvar i passivitet. Det orimliga är att unga människor går år efter år utan arbete, utbildning och tydliga förväntningar från samhället. Det orimliga är att barn växer upp i hem där ingen går till jobbet och där bidragsberoendet blir det normala.

Vi moderater vill att fler människor ska gå från utanförskap till innanförskap. Vi vill ta till vara alla människors kunskap, kompetens och erfarenheter. Vi vill att fler ska få ta del av gemenskapen på en arbetsplats. Då behöver vi ge människor rätt verktyg för att gå från bidrag till arbete. Det kan handla om språkkunskaper, kompetensutveckling eller praktik. Det möjliggör vi nu genom ett aktivitetskrav.

Alla människor ska få chansen att växa till sin fulla potential. Att lämna människor i långvarigt bidragsberoende och utanförskap är inget annat än ett svek. Nu skapar vi bättre förutsättningar för människor att gå från bidrag till arbete så att inga barn tvingas ärva sina föräldrars utanförskap.

Fru talman! Aktivitetskravet bygger på både rättigheter och skyldigheter. Kommunerna blir skyldiga att erbjuda meningsfulla aktiviteter som stärker individens möjligheter att komma närmare arbetsmarknaden. Det kan handla om arbetsträning, utbildning, praktik, jobbsökande eller andra insatser. Samtidigt blir den enskilde också skyldig att delta. Det är en helt rimlig ordning.

Försörjningsstödet är samhällets yttersta skyddsnät. Det ska vara ett stöd på väg tillbaka, inte en permanent lösning. Om man utan giltiga skäl väljer att inte delta i aktiviteterna ska försörjningsstödet kunna sänkas. Det är inte konstigare än att det finns krav i andra delar av våra trygghetssystem.

Fru talman! Detta är också en viktig integrationsreform. Vi vet att många människor, inte minst många utlandsfödda kvinnor, står långt ifrån arbetsmarknaden och ibland har levt många år i bidragsberoende utan kontakt med arbetslivet. Det är inte rätt. Därför är aktivitetskravet viktigt, och därför bygger vi även ut tiden i förskola och fritidshem så att fler föräldrar faktiskt kan delta i aktiviteter och ta steget mot egen försörjning. Barn ska se sina föräldrar gå till jobbet, delta i samhället och vara en del av gemenskapen. Det spelar roll för språkinlärningen, integrationen och barnens framtidstro.

Fru talman! Vi moderater tror på människors förmåga. Vi tror att människor växer när samhället ställer förväntningar och erbjuder stöd. Vi tror inte på att passivisera människor genom att signalera att samhället inte förväntar sig någonting. Här blir skillnaden i debatten väldigt tydlig. Socialdemokraterna och Centerpartiet säger att de är för ett aktivitetskrav men tar samtidigt varje chans de får att urvattna reformen. De säger nej till tydliga konsekvenser för kommuner som inte genomför aktivitetskravet ordentligt. De vill försvaga uppföljningen och minska kraven. Då måste man fråga sig: Hur seriöst menar de egentligen att aktivitetskravet ska vara?

Vi vet hur det ser ut i praktiken när Socialdemokraterna styr ute i kommunerna. I Växjö införde Moderaterna aktivitetskrav redan 2012. Där fanns en tydlig arbetslinje och krav på heltidsaktivering för unga. Sedan tog Socialdemokraterna över styret och monterade sakta men säkert ned arbetslinjen. En granskning som gjordes på uppdrag av kommunens revisorer visade att den socialdemokratiskt styrda förvaltningen frångått riktlinjerna om heltidsaktivering och i stället infört arbetssätt utan tydliga aktivitetskrav. Resultatet blev tydligt; andelen människor som gick från bidrag till arbete minskade. Vi kan se en liknande utveckling i exempelvis Solna. Det är ett enormt misslyckande, och det visar att det spelar roll vem som styr.

Fru talman! Det är svårt att ta Socialdemokraternas kritik på allvar när de här i kammaren säger sig stå bakom arbetslinjen men ute i kommunerna i praktiken river ned den. Det är lätt att tala varmt om arbete här i talarstolen. Det är svårare att faktiskt stå upp för krav och ansvar när besluten ska fattas lokalt. Tyvärr gör Centerpartiet samma sak. De säger att de är för arbetslinjen, men när regeringen lägger fram konkreta reformer för att stärka den väljer de ändå att urvattna den. De vill gärna tala om egenmakt och självförsörjning, men när det kommer till att faktiskt ställa krav, då tvekar de.

Fru talman! Vänsterpartiet vill inte ens ha ett aktivitetskrav. Vänstern verkar helt nöjd med att människor lämnas kvar i långvarigt bidragsberoende utan krav på aktivitet eller steg mot arbete. Det är en politik som i grunden bygger på väldigt låga förväntningar på människor. Vi moderater tycker att människor förtjänar bättre än så. Människor förtjänar möjligheten att komma i arbete, bli en del av gemenskapen och kunna försörja sig själva.

Fru talman! Arbete handlar om så mycket mer än lön. Det handlar om frihet, gemenskap, självkänsla och framtidstro. Den som går till jobbet får inte bara en inkomst. Den får kollegor, ett sammanhang och en känsla av att vara behövd. Det är därför arbetslinjen är viktig och därför aktivitetskravet är viktigt. Det handlar inte om att vara hård mot människor. Det handlar om att tro på människor tillräckligt mycket för att också ställa krav.

Fru talman! Sverige kan bättre än att acceptera ett växande utanförskap och ett permanent bidragsberoende. Med regeringens bidragsreform stärker vi arbetslinjen steg för steg. Vi gör det mer lönsamt att arbeta. Vi stärker drivkrafterna till egen försörjning. Vi tydliggör att den som kan arbeta också förväntas göra vad den kan för att komma närmare arbete. Det är bra för individen, det är bra för barnen och det är bra för Sverige. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Sverige ska vara ett land där det lönar sig att arbeta, göra rätt för sig och bidra till vårt gemensamma samhälle. Människor som går till jobbet varje morgon, betalar skatt och tar ansvar ska också kunna lita på att samhället finns där när de själva behöver stöd. Det är själva kärnan i samhällskontraktet.

Under alldeles för lång tid har dock våra välfärdssystem utnyttjats av människor som medvetet fuskar och begår brott. Det handlar inte om misstag. Det handlar om personer som gång på gång tillskansar sig pengar de inte har rätt till, pengar som skulle ha gått till äldre, till den som är sjuk eller till barnfamiljer.

Varje år försvinner uppskattningsvis 15–20 miljarder kronor i felaktiga utbetalningar från våra välfärdssystem. Omkring hälften av dessa bedöms vara rena bidragsbrott. Det är alltså miljarder av skattebetalarnas pengar som riskerar att hamna hos kriminella, pengar som kan användas till att finansiera gängkriminellas livsstil, statusprylar, droger och våldsbrott.

Det här accepterar inte Moderaterna.

Fru talman! Den moderatledda regeringen har sedan dag ett kraftsamlat mot den organiserade brottsligheten. Vi har skärpt straffen. Vi har gett polisen bättre verktyg. Vi har brutit sekretessen mellan myndigheter för att stoppa brott och felaktiga utbetalningar. Vi har gjort det möjligt att frysa tillgångar hos bidragsbrottslingar som vägrar betala tillbaka pengar. Vi har dragit in socialförsäkringsförmåner för dem som gömmer sig undan häktning eller fängelse.

Resultaten börjar redan synas. Det dödliga gängvåldet har mer än halverats, och skjutningarna har minskat. Vi moderater får saker gjorda. Vi är på rätt väg, men vi är långtifrån framme.

Nu tar vi nästa steg. För att vi ska kunna knäcka gängen måste vi strypa den kriminella ekonomin. Denna beräknas omsätta flera hundra miljarder kronor varje år, varav en del är bidragsbrottslighet. Det göder de kriminella gängen, finansierar våld och bidrar till att skapa en parallell ekonomi som hotar vårt samhälle.

Det vi behandlar i dag handlar om just detta.

Med den här lagstiftningen införs en bidragsspärr inom socialförsäkringen. Det betyder att den som medvetet och upprepat fuskar till sig ersättningar eller bidrag kan diskvalificeras från socialförsäkringen under en tid. Dessutom införs en sanktionsavgift för den som lämnar oriktiga uppgifter eller inte anmäler ändrade förhållanden.

Det här är viktigt av flera skäl. För det första: Brott ska få konsekvenser. För det andra: Våra gemensamma skattepengar ska gå till dem som faktiskt behöver stödet. För det tredje: Vi stärker tilliten till välfärdssystemen genom att visa att samhället reagerar när regler missbrukas.

Fru talman! Sverige har länge haft ett välfärdssystem som byggt på tillit. Vi har utgått från att människor gör rätt för sig. Men den tilliten har tyvärr missbrukats, ibland systematiskt och organiserat av kriminella nätverk. Därför måste vi gå från ett naivt, tillitsbaserat system till ett system där kontroll och ansvar också spelar en större roll.

Och låt mig vara tydlig: Det här handlar inte om människor som är sjuka eller har en funktionsnedsättning och behöver samhällets stöd. Självklart ska välfärden finnas där för dem som behöver den. Det handlar om dem som fuskar och begår brott.

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att delar av oppositionen motsätter sig flera av regeringens reformer för att stoppa bidragsbrottsligheten. Socialdemokraternas blivande samarbetspartner Vänstern och Miljöpartiet säger nej till flera viktiga åtgärder för att stoppa välfärdsfusket och den kriminella ekonomin. De säger nej när vi vill stärka informationsutbytet mellan myndigheter. De säger nej till fler verktyg för att stoppa bidragsbrott. De motsätter sig också reformer som gör att skattepengar inte längre kan gå till kriminella. Det är svårt att förstå. För de allra flesta är det fullständigt självklart att den som fuskar och begår brott inte ska kunna leva på skattebetalarnas pengar.

Varje krona som hamnar i fel ficka är en krona som inte går till den äldre kvinnan som väntar på vård, till den ensamstående mamman eller pappan som behöver stöd eller till den som på grund av sjukdom inte kan arbeta.

Fru talman! Vi moderater kommer att fortsätta jobba för att knäcka den kriminella ekonomin. Vi vill se en bredare och mer generell bidragsspärr. Vi vill att grovt kriminella som begår våldsbrott eller terrorbrott inte ska kunna finansiera sin livsstil med bidrag. Det är inte rättvist att hårt arbetande människors pengar går till att finansiera kriminellas livsstil, statusprylar och i värsta fall våldsdåd.

Vi kommer att fortsätta ge myndigheterna bättre verktyg för att upptäcka och stoppa fusket. Välfärden är till för dem som behöver den, inte för dem som utnyttjar den. Hårt arbetande människor ska kunna lita på att deras skattepengar används till det de är avsedda för. Det är rättvist. Det stärker samhällskontraktet.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Aktivitetskrav i försörjningsstödet är viktigt. Vi moderater vet att tydliga förväntningar, krav på aktivitet och stöd till egen försörjning kan göra stor skillnad för att fler människor ska komma närmare egen försörjning och egenmakt. Det handlar ytterst om att bryta ett långvarigt bidragsberoende och stärka drivkraften till arbete. Samtidigt verkar oppositionen i form av Centern, Vänstern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna samlas kring att motsätta sig ett införande av sanktionsmöjligheter kopplade till aktivitetskravet.

Utan någon form av uppföljning eller ansvarstagande riskerar aktivitetskravet att bli olika beroende på var i landet man bor, och man riskerar också reformens effekter.

Min fråga till Anna Tenje är därför: Hur ser statsrådet på behovet av sanktionsmöjligheter för att säkerställa att aktivitetskravet genomförs och får avsedd effekt i hela landet?

Fru talman! Bostadsbidraget är ett stöd som ska finnas där när livet är som mest pressat. Det är till för ensamstående mammor som försöker få vardagen att gå ihop, för familjer som kämpar med höga kostnader och små marginaler och för människor som arbetar eller studerar och försöker ta sig vidare i livet. Över 100 000 barnfamiljer fick bostadsbidrag under 2025, och en majoritet av mottagarna var ensamstående mammor, som tar ett stort ansvar för sina barn.

Samtidigt ser vi ett allvarligt problem. Efter avstämningen av bostadsbidraget blev omkring 35 procent helt eller delvis återbetalningsskyldiga, alltså mer än en tredjedel. Det handlar inte främst om människor som fuskar eller försöker lura systemet. Det handlar om att systemet är konstruerat på ett sätt som gör det svårt att göra rätt, och det är inte rimligt.

Fru talman! Felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen är ett stort samhällsproblem. Varje år försvinner 15–20 miljarder kronor i felaktiga utbetalningar, och en betydande del av dem bedöms vara rena bidragsbrott. Därför har regeringen genomfört omfattande reformer för att stoppa fusket och den organiserade brottsligheten. Man har brutit sekretesshinder mellan myndigheter och gett Försäkringskassan bättre verktyg att agera mot

bidragsbrottslingar. Man inför också en bidragsspärr för dem som gång på gång medvetet tillskansar sig pengar de inte har rätt till.

De som fuskar ska mötas av tydliga konsekvenser, men det är viktigt att skilja på kriminalitet och systemfel. Det ärende vi nu debatterar handlar i stor utsträckning om människor som försöker göra rätt men fastnar i ett krångligt system där bostadsbidraget baseras på en uppskattad årsinkomst som stäms av i efterhand. För många räcker det att man tar ett extra arbetspass, byter jobb eller går upp i arbetstid för att ekonomin inte ska stämma och återkravet komma, och det kan handla om tusentals kronor. Det skapar oro, skuldsättning och otrygghet för människor som redan lever med små marginaler.

Fru talman! Det ska vara lätt att göra rätt. Därför moderniserar den moderatledda regeringen bostadsbidraget. I stället för att bygga systemet på en uppskattning av hela årets inkomst föreslår regeringen att bostadsbidraget ska baseras på aktuella uppgifter om månadsinkomst, och uppgifterna ska hämtas direkt från arbetsgivardeklarationer och andra underlag. Detta innebär att bostadsbidraget blir mer träffsäkert från början.

Viktigast av allt är att återkraven väntas minska med omkring 90 procent. Det är en stor och viktig förändring. Färre människor ska behöva vakna till ett återkrav de inte kunnat förutse. Färre ensamstående mammor ska behöva välja mellan att betala tillbaka pengar till staten och att få ekonomin hemma att gå ihop.

Fru talman! Samhället ska finnas där när människor behöver stöd. Men vi får aldrig bygga system som gör det riskabelt att jobba mer. Arbetslinjen är avgörande, särskilt för barnen. Fler barn ska se sina föräldrar gå till jobbet, och fler familjer ska kunna göra en klassresa genom arbete, utbildning och egen försörjning. Då måste våra trygghetssystem vara rättvisa och begripliga och uppmuntra människor att ta fler arbetspass, utbilda sig och öka sina inkomster. Det ska helt enkelt löna sig att anstränga sig.

Med den här reformen tas ett viktigt steg mot ett tryggare och mer rättvist bostadsbidragssystem, ett system som både värnar skattebetalarnas pengar och behandlar människor med respekt. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Bostadsbidraget är ett stöd som ska finnas där när livet är som mest pressat. Det är till för ensamstående mammor som försöker få vardagen att gå ihop, för familjer som kämpar med höga kostnader och små marginaler och för människor som arbetar eller studerar och försöker ta sig vidare i livet. Över 100 000 barnfamiljer fick bostadsbidrag under 2025, och en majoritet av mottagarna var ensamstående mammor, som tar ett stort ansvar för sina barn.

Samtidigt ser vi ett allvarligt problem. Efter avstämningen av bostadsbidraget blev omkring 35 procent helt eller delvis återbetalningsskyldiga, alltså mer än en tredjedel. Det handlar inte främst om människor som fuskar eller försöker lura systemet. Det handlar om att systemet är konstruerat på ett sätt som gör det svårt att göra rätt, och det är inte rimligt.

Fru talman! Felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen är ett stort samhällsproblem. Varje år försvinner 15–20 miljarder kronor i felaktiga utbetalningar, och en betydande del av dem bedöms vara rena bidragsbrott. Därför har regeringen genomfört omfattande reformer för att stoppa fusket och den organiserade brottsligheten. Man har brutit sekretesshinder mellan myndigheter och gett Försäkringskassan bättre verktyg att agera mot

bidragsbrottslingar. Man inför också en bidragsspärr för dem som gång på gång medvetet tillskansar sig pengar de inte har rätt till.

De som fuskar ska mötas av tydliga konsekvenser, men det är viktigt att skilja på kriminalitet och systemfel. Det ärende vi nu debatterar handlar i stor utsträckning om människor som försöker göra rätt men fastnar i ett krångligt system där bostadsbidraget baseras på en uppskattad årsinkomst som stäms av i efterhand. För många räcker det att man tar ett extra arbetspass, byter jobb eller går upp i arbetstid för att ekonomin inte ska stämma och återkravet komma, och det kan handla om tusentals kronor. Det skapar oro, skuldsättning och otrygghet för människor som redan lever med små marginaler.

Fru talman! Det ska vara lätt att göra rätt. Därför moderniserar den moderatledda regeringen bostadsbidraget. I stället för att bygga systemet på en uppskattning av hela årets inkomst föreslår regeringen att bostadsbidraget ska baseras på aktuella uppgifter om månadsinkomst, och uppgifterna ska hämtas direkt från arbetsgivardeklarationer och andra underlag. Detta innebär att bostadsbidraget blir mer träffsäkert från början.

Viktigast av allt är att återkraven väntas minska med omkring 90 procent. Det är en stor och viktig förändring. Färre människor ska behöva vakna till ett återkrav de inte kunnat förutse. Färre ensamstående mammor ska behöva välja mellan att betala tillbaka pengar till staten och att få ekonomin hemma att gå ihop.

Fru talman! Samhället ska finnas där när människor behöver stöd. Men vi får aldrig bygga system som gör det riskabelt att jobba mer. Arbetslinjen är avgörande, särskilt för barnen. Fler barn ska se sina föräldrar gå till jobbet, och fler familjer ska kunna göra en klassresa genom arbete, utbildning och egen försörjning. Då måste våra trygghetssystem vara rättvisa och begripliga och uppmuntra människor att ta fler arbetspass, utbilda sig och öka sina inkomster. Det ska helt enkelt löna sig att anstränga sig.

Med den här reformen tas ett viktigt steg mot ett tryggare och mer rättvist bostadsbidragssystem, ett system som både värnar skattebetalarnas pengar och behandlar människor med respekt. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Det Socialdemokraterna verkar glömma bort är att några av de förmåner som vi nu ställer kvalificeringskrav på bygger på att ett av problemen vi har haft är att man inte från dag ett möts av krav som en del av etableringsprocessen, utan att man fastnar i socialförsäkringssystemet och blir kvar där under lång tid. Det är därför det behövs exempelvis kvalificering till socialförsäkringen, så att man från dag ett möts av just krav och förväntningar på att bli en del av samhällsgemenskapen. Vi ska inte hamna i det läge där vi har varit, där många levt väldigt länge i Sverige utan att lära sig språket och utan att skaffa sig ett arbete.

Jag vänder mig emot den bild man försöker måla upp av högerpolitik. Tvärtom tror jag att det finns någonting viktigt här. Moderaternas politik innebär faktiskt en tro på människor. Vi tror på krav på egen försörjning eftersom vi tror att människor har förmåga att skaffa arbete, men det verkar inte vänstersidan tro.

Fru talman! Jag kan tycka att den syn vänstern i grund och botten har på människor som om de skulle sakna förmåga är lite fascinerande. Vi pratar alldeles för sällan om det. Moderaterna har däremot höga förväntningar på människor som kommer hit och vet vilken drivkraft de har.

Avslutningsvis: Gällande finansiering av kommuner är det såklart en budgetfråga. Det finns bedömningar kopplade till helheten som bidragsreformen bygger. Vi skjuter till medel för aktivitetskravet, exempelvis, så att kostnaderna inte kommer att öka totalt sett. Det görs alltså ett tillskott för att bland annat finansiera aktivitetskravet.

Fru talman! Det Socialdemokraterna verkar glömma bort är att ett av de problem vi har haft när det gäller några av de förmåner som vi nu ställer kvalificeringskrav för är att man inte från dag ett möts av krav som en del av etableringsprocessen utan fastnar i socialförsäkringssystemet och blir kvar där under lång tid. Det är därför det behövs exempelvis kvalificering till socialförsäkringen, så att man från dag ett möts av just krav och förväntningar på att bli en del av samhällsgemenskapen. Vi ska inte hamna i det läge där vi har varit, där många levt väldigt länge i Sverige utan att lära sig språket och utan att skaffa sig ett arbete.

Jag vänder mig emot den bild man försöker måla upp av högerpolitik. Tvärtom tror jag att det finns någonting viktigt här. Moderaternas politik innebär faktiskt en tro på människor. Vi tror på krav på egen försörjning eftersom vi tror att människor har förmåga att skaffa arbete, men det verkar inte vänstersidan tro.

Fru talman! Jag kan tycka att den syn vänstern i grund och botten har på människor, att de skulle sakna förmåga, är lite fascinerande. Vi pratar alldeles för sällan om det. Moderaterna har däremot höga förväntningar på människor som kommer hit och vet vilken drivkraft de har.

Avslutningsvis: Gällande finansiering av kommuner är det såklart en budgetfråga. Det finns bedömningar kopplade till den helhet som bidragsreformen bygger. Vi skjuter till medel för aktivitetskravet, exempelvis, så att kostnaderna inte kommer att öka totalt sett. Det görs alltså ett tillskott för att bland annat finansiera aktivitetskravet.

Fru talman! Det är klart att många av våra reformer har hämtat inspiration från Danmark; det är bara att titta på delar av migrationspolitiken. Men jag kan också konstatera att vi har olika system.

Framför allt har Sverige i viss mån ett betydligt mer djupgående utanförskap, och därför måste vi våga prova nya angreppssätt. Det är uppenbart att det vi har gjort tidigare inte har fungerat. Det har inte hjälpt, och det har framför allt inte hjälpt utlandsfödda kvinnor som i större utsträckning är fast, trots att det kanske är de som mest behöver komma i arbete. Vi ser vilken skillnad det kan göra i familjer när just en mamma går från utanförskap till arbete och samhällsgemenskap.

Därför måste vi ta tag i problemen. Vi ser en enorm utmaning med utanförskapet, och då är kvalificering till välfärden en bit i pusslet. Bidragsreformen består av tre delar, och vi har även bidragstaket men framför allt aktivitetskravet. Det tror vi också kan göra stor skillnad.

Riksdagens funktion är att ta det del för del, men det är en gemensam bidragsreform med tre olika ben som tillsammans hjälper till att stärka drivkrafterna till arbete och minska utanförskapet.

Fru talman! Det är klart att många av våra reformer har hämtat inspiration från Danmark; det är bara att titta på delar av migrationspolitiken. Men jag kan också konstatera att vi har olika system.

Framför allt har Sverige i viss mån ett betydligt mer djupgående utanförskap, och därför måste vi våga prova nya angreppssätt. Det är uppenbart att det vi har gjort tidigare inte har fungerat. Det har inte hjälpt, och det har framför allt inte hjälpt utlandsfödda kvinnor som i större utsträckning är fast, trots att det kanske är de som mest behöver komma i arbete. Vi ser vilken skillnad det kan göra i familjer när just en mamma går från utanförskap till arbete och samhällsgemenskap.

Därför måste vi ta tag i problemen. Vi ser en enorm utmaning med utanförskapet, och då är kvalificering till välfärden en bit i pusslet. Bidragsreformen består av tre delar, och vi har även bidragstaket men framför allt aktivitetskravet. Det tror vi också kan göra stor skillnad.

Riksdagens funktion är att ta det del för del, men det är en gemensam bidragsreform med tre olika ben som tillsammans hjälper till att stärka drivkrafterna till arbete och minska utanförskapet.