Caroline Högström

Fru talman! Tack, ledamoten Hirvonen, för frågan!

Jag vill nog börja med att konstatera att jag inte riktigt vill köpa den bild som Miljöpartiet försöker måla upp här. Det handlar om kvalificering till socialförsäkringen. Om du inte jobbar är det fem år. Har du haft en lön på 20 000 under tolv månader blir du kvalificerad till socialförsäkringen. Har du en lön över 40 000 är det sex månader. Det är inte, som man försöker måla upp, någon form av evighet, utan det handlar om kvalificering just för att arbete ska löna sig.

Det finns något som jag vänder mig emot. Man pratar gärna om kvinnorna, men man pratar inte om de kvinnor som år efter år fastnar i bidragsberoende. Titta på snittiden – från när en utländsk kvinna kommer till Sverige till dess att hon har etablerat sig på arbetsmarknaden! Det verkliga sveket är att vi tillåter att det här får fortsätta år efter år, generation efter generation, och att vi inte på allvar säger: Vet du vad! Här har du nycklarna. Vi ställer krav också. Vi menar att din ansträngning ska löna sig. Lär du dig språket och blir en del av det svenska samhället finns alla möjligheter.

Men Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern verkar vilja lämna dem därhän. De ser inte utanförskapet. De har inga reformer för att bryta utanförskapet. Och när vi väl levererar förslag på konkreta reformer säger de nej. Det är det verkliga sveket här.

Fru talman! Varje morgon går människor runt om i Sverige till jobbet. Det är byggarbetaren i Skåne, polisen i Göteborg, företagaren i Mora, programmeraren i Sundsvall och vårdbiträdet i Haparanda. Det är kvinnan som efter lång tid med sjukpenning äntligen fått sitt första jobb och sin första lön igen.

Det är dessa människor som bär upp Sverige, som ställer klockan varje morgon och går till jobbet, tar ansvar och gör rätt för sig. Det är deras arbete som finansierar vår gemensamma välfärd.

Samtidigt finns det människor som varje dag anstränger sig för att komma dit. Det är barn som kämpar i skolan och nyanlända som studerar svenska sent på kvällarna efter sfi. Det är människor som vill bli en del av Sverige och som vill bygga sin framtid här.

Till er vill jag säga: Moderaterna står på er sida. Arbete, ansvar och egen ansträngning ska alltid löna sig, både i dag och i framtiden, både när lönen kommer och när det är dags för pension.

Hundratusentals människor som är födda i andra länder arbetar i dag, driver företag och bygger sina liv här i Sverige. De lär sig svenska, försörjer sig själva och bidrar till vårt samhälle varje dag. De är med och stärker Sverige.

För Moderaterna är det självklart att den som anstränger sig och vill bli en del av vår samhällsgemenskap också ska mötas av möjligheter.

Fru talman! Många år av ansvarslös migrationspolitik och kravlös integration har dock lett till att alldeles för många människor inte har blivit en del av vår samhällsgemenskap. I stället har utanförskapet vuxit. Alltför många människor har fastnat i ett långvarigt bidragsberoende utan att mötas av tydliga krav, rätt stöd eller förväntningar på egen försörjning. Det är inte rättvist, vare sig mot dem som arbetar hårt och finansierar välfärden eller mot dem som kommer till Sverige och vill bygga sig en framtid här.

Fru talman! Utanförskapet är inte bara siffror i statistiken. Det handlar om människor som år efter år står långt ifrån arbetsmarknaden. Det handlar om barn som växer upp i områden där alldeles för få vuxna går till jobbet och om kvinnor som blir ekonomiskt beroende och aldrig får möjlighet till egen försörjning.

Det handlar ytterst om tilliten i samhället. Om människor upplever att skillnaden mellan den som arbetar och den som inte arbetar blir för liten riskerar också förtroendet för välfärden att urholkas.

Fru talman! Kvalificering till socialförsäkringen innebär att vi lämnar den kravlösa integrationspolitiken bakom oss. För att få ta del av svensk välfärd och socialförsäkring ska det framöver krävas laglig vistelse i Sverige.

Ett ja ska vara ett ja, och ett nej ska vara ett nej. Den som beviljas uppehållstillstånd ska få goda möjligheter att bli en del av Sverige. Den som får avslag behöver lämna landet.

Fru talman! Det är inte rimligt att man kan komma till Sverige och från dag ett få full tillgång till bidrag och ersättningar. Därför inför vi nu ett kvalificeringskrav. För vissa socialförsäkringsförmåner kommer det att krävas att man har bott i Sverige i minst fem år under en femtonårsperiod. Samtidigt ska den som arbetar och bidrar till vår gemensamma välfärd kunna kvalificera sig snabbare. Så säkerställer vi att ansträngning lönar sig.

Den som har en arbetsinkomst på cirka 40 000 kronor i månaden under minst sex månader i följd, eller cirka 20 000 kronor i månaden under minst tolv av de senaste tjugofyra månaderna, ska kunna kvalificera sig till socialförsäkringen snabbare.

En stark välfärd bygger på ömsesidighet. Den bygger på att människor bidrar efter förmåga och vet att samhället finns där när de behöver stöd. Men för att människor ska vilja finansiera välfärden genom sitt arbete måste systemen också upplevas som rättvisa. Det är därför som kvalificeringen till socialförsäkringen är så viktig.

Fru talman! Det vi debatterar i dag är en del av Moderaternas större bidragsreform. Bidragstak, kvalificering till socialförsäkringen och aktivitetskrav ska tillsammans göra det mer lönsamt att arbeta och stärka drivkrafterna till egen försörjning. Syftet är tydligt. Det handlar om att bryta ett långvarigt bidragsberoende, minska utanförskapet och återupprätta arbetslinjen.

Fru talman! Det mest anmärkningsvärda i den här debatten är egentligen oppositionens hållning. Samma partier som under en lång tid drev en ansvarslös migrationspolitik säger nu nej till de reformer som krävs för att integrationen faktiskt ska fungera.

Socialdemokraterna talar gärna om en stram migrationspolitik, men när det kommer till konkreta reformer för att stärka arbetslinjen, minska bidragsberoendet och tydliggöra att välfärden bygger på arbete och laglig vistelse i Sverige säger de nej. Då återgår man till den gamla politiken, där kraven blir otydliga och där bidragssystemen förväntas lösa integrationsproblemen.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet motsätter sig i princip varje reform som stärker drivkrafterna till arbete. De verkar tro att integration sker av sig själv – utan tydliga krav, utan eget ansvar och utan förväntningar på egen försörjning. Men verkligheten visar någonting annat.

Under många år har Sverige haft och sett ett växande utanförskap, ett omfattande bidragsberoende och alldeles för många människor som aldrig fått möjligheten att fullt ut bli en del av samhället. Det är konsekvensen av en politik där kraven varit för få och förväntningarna för låga.

Moderaterna väljer en annan väg. Vi tror på arbetslinjen. Vi tror på att människor växer med ansvar, och vi tror att integration fungerar bättre när det lönar sig att arbeta och anstränga sig.

Fru talman! Att lämna människor i ett långvarigt bidragsberoende är inte omtanke. Det är ett svek, särskilt mot de barn som riskerar att växa upp utan att se sina föräldrar gå till jobbet. Arbete handlar inte bara om lön. Det handlar om frihet, gemenskap, språk och framtidstro.

Sverige behöver inte lägre krav. Sverige behöver högre förväntningar. Vi accepterar inte ett samhälle där människor fastnar i bidragsberoende år efter år. Vi tror på arbete. Vi tror på egen försörjning. Och vi tror på ett Sverige där den som anstränger sig också får möjlighet att bygga en bättre framtid. Det är därför vi nu stärker arbetslinjen och reformerar socialförsäkringen.

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Ledamoten Högström vet inte mer än vad statsrådet Tenje gör, ska väl tilläggas i sammanhanget.

Utredningens förslag bereds i Regeringskansliet, men jag kan passa på att problematisera lite kring den här frågan. Jag håller med ledamoten Rodén om att det finns utmaningar och problem med hur dagens arbetsskadeförsäkring fungerar. Precis som ledamoten sa: Lagstiftningen är gammal, och vi har ett nytt arbetsliv.

Vissa remissinstanser problematiserade utredningen och menade att detta kanske skapar nya problem. Jag tror att vi behöver ta i beaktande att det inte alltid bara är att rakt av genomföra förslagen från en utredning. Det är inte nödvändigtvis så att det bara blir bättre. Inspektionen för socialförsäkringen framhöll ju att detta var ett oerhört stort häv som inte hade önskvärda effekter utan snarare skapade nya problem. Därför behöver man vara lite försiktig.

I de här debatterna lyfter jag ofta fram att socialförsäkringen är en fantastisk lagstiftning och ett fantastiskt skyddsnät, men det finns också utmaningar med den. Om vi gör det alltför öppet för tolkning kan det ta en riktning som bidrar till att skapa nya inlåsningseffekter och till att människor inte kommer tillbaka till arbete. Vi behöver hela tiden vara ganska varsamma.

Den konservativa ådran i Moderaterna får ganska stort utrymme i just de här frågorna. Vi behöver jobba metodiskt och försiktigt för att inte skapa nya problem och för att inte behöva stå här i kammaren ett år senare och undra varför det blev så här. Vi behöver ta det ganska varsamt här, skulle jag vilja säga.

Fru talman! Det har inte skett någon förändring gällande det undantaget. Vi kan samtidigt konstatera att undantaget snarare har blivit regel, och det är faktiskt problematiskt. Vi har tillsatt en utredning som tittar på detta. Även Inspektionen för socialförsäkringen har gjort en del utvärderingar och utredningar när det gäller den här frågan.

Självklart ska den som är sjuk få hjälp tillbaka, och är man sjuk ska man ha ett skyddsnät som täcker upp. Det vi har problem med i vissa fall är att vi har en grupp människor som faktiskt har arbetsförmåga men som i dag kanske inte hittar sin plats på arbetsmarknaden. Försäkringskassan kan bedöma att en person har arbetsförmåga. Personen kan sedan komma till Arbetsförmedlingen, bedömas som icke anställbar och hamna i limbo.

Detta är ett jättestort samhällsproblem, men vi löser det inte genom att putta dessa personer tillbaka till socialförsäkringen. Vi löser det i stället genom att hitta verktyg för att människor ska få komma tillbaka till arbete och arbetsgemenskap och få rutiner i sitt liv. Det finns fantastiska exempel på goda verksamheter, exempelvis samordningsförbunden, som handgripligen hjälper människor tillbaka till arbete. Jag tror att vi måste titta på sådana initiativ i stället för att gömma och glömma människor i statistiken och säga: Vi släpper dem i socialförsäkringen fastän de faktiskt kan komma i arbete och har arbetsförmåga.

Jag tror att vi i större utsträckning ska se det friska hos människor. Jag tror att vi kan komma mycket längre då.

Fru talman! Denna mandatperiod går mot sitt slut, men mycket arbete kvarstår. Det är en mandatperiod som har präglats av en osäker omvärld men med en stabil regering med starkt stöd här i Sveriges riksdag.

Det har inneburit att vi har påbörjat den nödvändiga kursändringen i en rad viktiga frågor. Den moderatledda regeringens fokus är att lösa de samhällsproblem som Sverige och svenskarna möter.

Vi inledde med att ta kampen mot inflationen. Vi har lagt fram återhållsamma budgetar men med starkt fokus på att stötta familjer. Resultatet talar sitt tydliga språk. När Socialdemokraterna lämnade ifrån sig makten var inflationen 10 procent. Priserna skenade, och svenskarna blev fattigare. I dag är inflationen runt 2 procent, och vi ser ekonomin sakta vända.

Till följd av den moderatledda regeringens åtgärder får en vanlig barnfamilj behålla 5 000 kronor mer i månaden i år jämfört med 2022. Vi har sänkt skatten på arbete och pension, för det är rättvist att det ska löna sig mer att arbeta och att ha arbetat. Dessutom har vi stöttat familjer ekonomiskt genom att göra det billigare att leva, genom sänkt skatt på mat, drivmedel och el.

Nu när bränslepriserna återigen sticker iväg till följd av det osäkra omvärldsläget sätter regeringen in insatser direkt. Visste ni att dieselpriset hade varit 10 kronor högre per liter med Socialdemokraternas och vänsterpartiernas politik? Tänk på det nästa gång ni tankar! Det här gör skillnad på riktigt.

Den 1 april sänkte vi matmomsen. Dessa åtgärder underlättar givetvis också för dem som på grund av sjukdom inte kan arbeta och därför lever med tuffare marginaler.

Fru talman! Ansträngning ska alltid löna sig, och vi vet att det är många som av olika anledningar behöver samhällets stöd. Den som anstränger sig för att komma tillbaka till arbete ska mötas av samhällets breda stöd. Så har det inte alltid varit, utan många har upplevt hinder på vägen tillbaka. Det är därför vi redan den 1 mars ändrade lagen och återigen tillät arbetsprövning med bibehållen sjukpenning. Ansträngning ska löna sig.

Vi ser också människors förmåga. Medan tidigare, socialdemokratiska regeringar gömde och glömde människor i sjukförsäkringen är vi måna om att få människor tillbaka till arbete. Vi ser deras förmåga och potential, och vi vill att så många som möjligt ska få vara en del av gemenskapen på en arbetsplats. Det ställer i vissa fall nya krav på vårt gemensamma samhälle, till exempel med anpassningar av arbetsplatser.

Det är därför vi har gett Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i uppdrag att ta till vara arbetsförmågan hos bland andra långtidssjukskrivna. Vi ger inte ger upp om människor. Vi har också tidigare gett Försäkringskassan i uppdrag att följa upp arbetsgivares plan för återgång i arbete och stärka samordningen av rehabiliteringsinsatser.

Fru talman! I betänkandet hanterar vi motioner som rör socialförsäkringsfrågor. Det här är inte några små, nätta frågor. Det är frågor med många bottnar där det sällan finns en enkel lösning. Många av de problem vi ser inom sjukförsäkringen löser sig inte nödvändigtvis genom en enskild förändring i socialförsäkringsbalken. Här ser vi snarare symtom på vad som ibland är bredare samhällsproblem.

Jag tänker särskilt på kvinnorna – på barnskötaren Miriam, sjuksyrran Anna och tvåbarnsmamman Josefin. Kvinnor löper dubbelt så hög risk som män att bli sjukskrivna på grund av stressrelaterad ohälsa. Kvinnor är överrepresenterade. Det här är inga nya siffror, utan vi kan gå tillbaka 20 år i tiden och ändå se de tydliga skillnaderna. Särskilt drabbade är kvinnor som jobbar i offentlig sektor med en offentlig arbetsgivare.

Fru talman! Innan jag blev riksdagsledamot jobbade jag som förskollärare. Jag har sett och mött min beskärda del av fantastiska pedagoger som drabbats av sjukdom. Det fanns olika anledningar. Det var såklart inte helt ovanligt att det berodde på en tuff arbetsmiljö och arbetssituation. Men ibland var det livet som kom emellan, och sjukskrivningen var inte alltid det bästa eftersom man då tappade fotfästet. Här vilar ett tungt ansvar på kommuner och regioner i egenskap av offentliga arbetsgivare att ta denna fråga på stort allvar, för så här ska det givetvis inte vara.

Därför är jag stolt över den prioritering som regeringen gör där vi bland annat ger skarpa uppdrag och riktade medel till berörda parter kopplat till kvinnors hälsa och vård. Det handlar också om psykisk hälsa och vården för den som drabbas av psykisk ohälsa.

Det gäller också att vi faktiskt nu börjar prata mer om det orimliga livspussel som många kvinnor möter. Det drabbar väldigt många. Det är visserligen en privat sak, men vi behöver prata om den så att fler får upp ögonen för hur livet kan te sig och vad som faktiskt kan hända.

Samtidigt, fru talman, kan vi konstatera att historiska svängningar i just sjukfrånvaron visar att endast regelförändringar inte räcker. En stabil och långsiktig nivå kräver att vi också åtgärdar de underliggande problemen: bristande arbetsmiljö i välfärdssektorn och otillräcklig primärvård för psykisk ohälsa. Vi behöver ett sjukförsäkringssystem som konsekvent premierar rehabilitering framför passivitet.

För ett tag sedan mötte jag en läkare som beskrev vilken otrolig resa dennas vårdcentral gjort i arbetet med att motverka onödiga sjukskrivningar. Vi ska veta i den här kammaren att sjukskrivning inte alltid är det bästa, framför allt inte en passiv sjukskrivning.

Sjukförsäkringen ska ge en ekonomisk trygghet för den som behöver den. Det ska finnas fungerande incitament tillbaka till arbete, och arbetsgivare behöver också stöttning i hur de bäst kan ta till vara arbetsförmågan hos sina anställda. Här pågår mycket gott arbete. Försäkringskassan, Sveriges Kommuner och Regioner, Arbetsmiljöverket och Arbetsförmedlingen har alla fått skarpa uppdrag när det gäller hur vi kan förbättra situationen, särskilt kopplat till psykisk hälsa och vägen tillbaka till arbete.

Fru talman! En annan del av detta betänkande berör återkrav och bidragsbrottslighet. Varje år uppskattas 15–20 miljarder kronor betalas ut felaktigt från våra välfärdssystem. Ungefär hälften beräknas gå till kriminella. Det är orimligt att skattebetalarna finansierar de kriminellas bilar, droger och vapen. Därför har den moderatledda regeringen sedan dag ett arbetat intensivt för att stoppa bidragsbrotten.

I veckan tog vi ännu ett steg och tillsatte en utredning för att se över möjligheten att helt stoppa bidrag till gängkriminella och personer som har begått grova brott. Redan nu under våren kommer skarpa reformer för att ge kännbara konsekvenser för den som medvetet fuskar med vårt sociala skyddsnät. Det blir en tydlig och konkret sanktionstrappa. För den som notoriskt fuskar och skor sig på vårt gemensamma kommer det att finnas en bidragsspärr. Det är vi moderater som, tillsammans med våra samarbetspartier, på allvar tar kampen mot bidragsbrottsligheten.

Fru talman! Jag vill också prata lite om karensen. Vi har tidigare debatterat förslaget om slopad karens i denna kammare, framför allt den obefintliga finansieringen från Socialdemokraterna.

Vi måste tala klartext. En obefintlig finansiering innebär inte att förslaget inte kostar pengar. Frågan är bara vem som ska betala. Det kommer att vara vanliga arbetare och företagare som får bära det tunga oket här. Vårdbiträdet kommer att få betala i form av färre vikarier och kollegor. Företag kommer att riskera att behöva säga upp personal.

Slopad karens bedöms kosta samhället miljardbelopp. Antalet miljarder varierar, men det handlar likväl om miljarder. Ofta har man inte tagit höjd för den beteendeförändring som tillkommer.

Fru talman! Det är här det knyter sig lite särskilt i magen. Det som stora delar av oppositionen gör är inte bara populistiskt. Man spelar på människors känslor och vaggar in stora delar av svenska folket i falsk trygghet. Faktum kvarstår: Någon kommer att behöva betala för slopad karens.

Avslutningsvis: Den som är sjuk eller har en bestående nedsättning av arbetsförmågan som gör att personen inte längre kan arbeta och därmed är i behov av samhällets stöd ska kunna lita på att hjälpen, ersättningen, vården och rehabiliteringen finns där. Den ska kunna lita på att det finns en tydlig väg tillbaka. Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet utan att ha inlåsande effekter. Ingen förtjänar att gömmas och glömmas i statistiken och bli kvarlämnad i ett långvarigt utanförskap.

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Ett svenskt medborgarskap är mer än ett pass och en resehandling. Det är en gemenskap som innebär såväl rättigheter som skyldigheter.

Genom åren har vi haft glädjen att välkomna människor som gör rätt för sig och som är med och gör avgörande insatser för svensk tillväxt och samhällsgemenskap. Samtidigt har vi sett rent av stötande situationer där medborgarskap har delats ut till människor som varken följer svensk lag eller verkar ha något intresse av att vara en del av det svenska samhället.

Nu går regeringen vidare med förslag om skärpta krav för medborgarskap. Jag undrar om statsrådet Johan Forssell kan berätta mer om vilka krav regeringen avser att införa och vilken påverkan man bedömer att det kan få för Sverige.

Fru talman! Nu debatterar vi tillfälligt nedsatta arbetsgivaravgifter för 19–23-åringar. Sverige befinner sig i en utdragen lågkonjunktur med hög arbetslöshet, och det ekonomiska läget påverkar såklart även ungas möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden. Detta kan då vara en pusselbit i arbetet för att underlätta för dem. Det behövs fortsatta reformer för att hjälpa Sverige ur lågkonjunkturen och för att motverka arbetslösheten. Men jag vill ändå säga att det sakta börjar ljusna vid horisonten, och vi kan redan nu se vissa lättnader i både ekonomin och arbetslösheten.

De nya reglerna kommer att börja gälla redan den 1 april och gäller sedan till den 30 september 2027. De nya reglerna innebär att endast ålderspensionsavgiften och hälften av de övriga avgifterna ska betalas på ersättningar upp till 25 000 per månad. Det innebär att vi minskar kostnaderna för att anställa unga med ungefär en tredjedel.

Sverige blev länge fattigare och farligare, och Moderaterna tillsammans med samarbetspartierna fick väljarnas förtroende att vända denna utveckling. Det har varit regeringens huvudfokus. Det här är en regering som jobbar hårt – det är bara titta på propositionslistan för 2026.

Fru talman! Numera får en hårt arbetande barnfamilj, där föräldrarna är polis respektive sjuksköterska, behålla 5 000 kronor mer i månaden jämfört med 2022. Men det har varit tuffa år. Vi tog över en skenande inflation på 10 procent, som nu är nere på mer normala 2 procent. Vi tog över en situation med kriminalitet som åt sig in i samhällskroppen och där mammor inte längre vågade låta sina barn gå till lekplatsen. I januari hade vi för första gången sedan mars 2018 en sammanhängande månad utan en enda skjutning. Men tyvärr gör veckans skjutning i Eskilstuna det uppenbart att kampen är långtifrån över.

Sverige befinner sig fortsatt i en lågkonjunktur. Tillväxten är för låg, och det kräver åtgärder. Sänkta arbetsgivaravgifter för unga är en åtgärd för att stärka ungas ställning på arbetsmarknaden.

Under våren har jag träffat företagare i besöksnäringen hemma i Västmanland. Det är en bransch som har det tufft, men det är också där många unga har sitt första jobb. Jag tror att vi är många här inne vars första jobb var på en restaurang, som diskare, servitör eller kassabiträde. Vi lärde oss då vikten av flit och slit.

Ansträngning ska alltid löna sig, och utöver skattesänkningar för alla dem som ställer klockan varje morgon och går till jobbet måste vi också underlätta för företagen, för det är ju de som anställer. Ungas möjligheter på arbetsmarknaden är inte självklara, och i Sverige har vi en alltför hög ungdomsarbetslöshet.

Fru talman! Därför underlättar vi genom både regelförenklingar och det vi nu debatterar, nämligen minskade kostnader för företag att anställa. På detta sätt kan vi bidra till att stötta företag i branscher som har det tufft och stärka ungas ställning på arbetsmarknaden så att de får det där första jobbet och jobbar extra vid sidan av studierna.

Kostnaderna för detta har vi redan debatterat i samband med budgetpropositionen. Men det är en viktig påminnelse om att statens intäkter är ganska stora och om hur mycket varje individ, särskilt företagare, är med och bidrar till det gemensamma. Även om vi gärna står här och är stolta över att vi numera har det lägsta skattetrycket sedan 1975 kan vi samtidigt konstatera att svensken, särskilt den svenska företagaren, är med och bidrar stort. Detta ställer krav på politiken. Varje nyhet om skatteslöseri borde slå ned med större kraft i denna kammare, givet vad vi tar.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet konstaterar i sin gemensamma motion att detta blir ett stort intäktsbortfall. Det stämmer. Att sänka företagens kostnader för att anställa 19–23-åringar har betydelse för statskassan. Men det har också stor betydelse för alla företag som anställer. Många av de företag som lever på marginalen, som kämpade under pandemin och som knappt klarade den skenande Sinflationen är också första linjens arbetsgivare. Det är därför både rätt och rättvist att underlätta för företagen och för de unga på arbetsmarknaden.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Detta ämne skapar alltid väldigt intressant debatt.

Socialdemokraterna verkar otroligt förvånade över att någon inte köper exakt deras syn på saken och exakt deras världsbild. Framför allt är de förvånade om man inte köper exakt deras förslag. Det är ett hån och ett hot, och det kom en massa ord om hur fel det är att Anna Tenje tar debatten. Det blir en mycket märklig debatt. Man försöker säga att det handlar om sakpolitik och om barnfattigdomen, men egentligen handlar det om att ens egen världsbild är den enda rätta. Så är det ju inte, och så fungerar det inte.

Vi har väl alla färdigskrivna manus inför en debatt, men jag tycker att man ska orka lyssna på vad statsrådet svarar. I det på förhand utskickade svaret på interpellationen beskriver hon åtgärder som regeringen vidtar, även på statsrådets eget ansvarsområde, för att underlätta för barnfamiljer. Men det är inte de förslag som Socialdemokraterna vill ha, och därför är de fel. Det är inte så demokrati fungerar. Demokrati fungerar som så att vi stöter och blöter.

Just nu har vi svenska folkets stöd att genomföra viktiga förändringar. Vi fick ett tydligt uppdrag från väljarna att vända den ekonomiska utvecklingen, och det gör vi nu. När det gäller tillväxt går Sverige från bottenligan till toppligan. Vi för en viktig och riktig ekonomisk politik för att vända utvecklingen, för det är det som hjälper barnfamiljer. Det är när vi får snurr på ekonomin och fler och fler jobb som vi vänder utvecklingen och bryter utanförskapet. Men nej – för Socialdemokraterna är deras förslag de enda rätta.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för en viktig debatt och för att vi återigen står här och talar om ungefär samma frågor, vilket är viktigt. Barns uppväxtvillkor är inte bara en siffra i en rapport, utan det är framtiden för vårt land.

Därför blir jag lite förvånad, eller jag kanske egentligen inte blir det, när ledamoten Lennström raljerar över att fler ledamöter är med i debatten. Det borde ju vara något positivt. Det borde vara bra att både oppositionsledamöter och Tidöledamöter är med i debatten. Det borde vara bra att vi faktiskt har den här debatten här i kammaren. Man verkar dessutom bli förvånad över att ungefär samma frågor får liknande svar. Men så kan det vara.

Att barn lever i utsatthet är alltid allvarligt. Och ja, många familjer har haft det tufft de senaste åren. Men vi måste också våga tala klarspråk om varför situationen ser ut som den gör och vad som faktiskt hjälper på riktigt.

När den moderatledda regeringen tog över efter åtta år av socialdemokratiskt och miljöpartistiskt styre ärvde vi ett Sverige med skenande inflation, höga räntor och snabbt stigande levnadskostnader. Det var inte en naturkatastrof. Det var en ekonomisk politik som försvagade hushållens motståndskraft, och barnfamiljer fick betala priset.

Sedan dess har regeringen arbetat metodiskt med att vända utvecklingen. Precis som statsrådet Anna Tenje tidigare beskrivit handlar det bland annat om att återupprätta arbetslinjen, för det är där den verkliga tryggheten finns – i egen försörjning.

Fru talman! Den bästa skyddsfaktorn mot barnfattigdom är inte ett bidragssystem som växer. Det är att barn ser sina föräldrar gå till jobbet. Ett arbete ger inte bara inkomst; det ger stabilitet, framtidstro och förebilder.

Därför har regeringen prioriterat att göra det mer lönsamt att arbeta. En vanlig barnfamilj med exempelvis en polis och en sjuksköterska har sedan 2022 fått behålla över 5 000 kronor mer i månaden. Det stärker hushållsekonomin brett, även för ensamstående och låginkomsttagare. I årets budget fortsätter vi på den linjen. Lägre förskoleavgifter och sänkt matmoms är bara ett par exempel på åtgärder som ger riktiga lättnader i vardagen. Det stärker familjer långsiktigt utan att låsa fast människor i bidragsberoende.

Samtidigt måste vi tala om hur begreppet relativ fattigdom används i den här debatten. Det måttet innebär att fattigdomen kan öka statistiskt även när människors faktiska levnadsstandard förbättras, bara för att någon annan har fått det ännu bättre. Det riskerar att förvandla en viktig social fråga till ett retoriskt slagträ. Det betyder inte att vi blundar för utsattheten, tvärtom. Barn som lever i ekonomisk utsatthet ska få stöd. Men politik måste handla om att lyfta människor in i arbete och egen försörjning, inte om att administrera utanförskap.

Fru talman! Skillnaden mellan oss och oppositionen är tydlig. De vill möta varje problem med nya bidrag. Vi vill bryta beroendet. De mäter jämlikhet i hur lika inkomster är. Vi mäter framgång i hur många som kan stå på egna ben. Det är så vi vänder trenden – genom jobb, företagande och en stark ekonomi, inte bara symbolpolitik. Barn förtjänar mer än debattpoänger. De förtjänar en politik som ger deras föräldrar makt att stå på egna ben. Det är precis vad den här regeringen med bland andra statsrådet Anna Tenje i spetsen faktiskt gör.

(Applåder)

Herr talman! Det här kanske förklarar varför Centerpartiet de senaste 10–15 åren har gått så vilse i svensk politik. Man verkar inte ha lyssnat på vad vi säger här i talarstolen om vilken politik vi driver. Vår politik är företagsvänlig och sätter företag i fokus, för vi vet att de är tillväxtmotorn. Men om man hela tiden lyssnar på Socialdemokraterna först och tror att det någonstans är vår politik, då är det klart att man landar ganska snett.

Jag skulle vilja säga att det här förslaget är väldigt tydligt. Olika remissinstanser hade olika ingångar. Svenskt Näringsliv tyckte att det här var väl avvägt. De hade inte förslag på längre tidsperiod. Det verkar som att parterna tycker lite olika. Det är därför det här är ett viktigt första steg. Det ska givetvis utvärderas. Ser vi att det behövs längre tid, ja, då stänger inte Moderaterna dörren för det. Men det ska vara lätt att göra rätt.

För många undantag och speciallösningar gör det också krångligt och svårtolkat. Målet är att det här faktiskt ska kunna användas av Sveriges företagare för att de ska få tillbaka sina anställda, få tillbaka dem som verkligen vill tillbaka till jobbet men som i dag inte riktigt vågar för att det finns hinder. De trösklarna ska vi sänka, och jag tror att även Centerpartiet är väl medvetet om att det egentligen bara är Moderaterna av de två statsministerkandidater man lyfter upp som faktiskt har förmågan och viljan att göra det på riktigt.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten Jonsson, för frågan!

Det är inte Moderaterna som planerar att samarbeta med samma socialdemokrater som ser på företag på det sätt som ledamoten målar upp här.

Den moderatledda regeringen är väldigt tydlig: Vi ska göra enkla, tydliga regler. Det är därför vi har satt upp de här ganska tydliga ramarna med 14 dagar. Vi minskar risken för företagare att göra fel, för det ska man också veta: Kopplat till den här typen av lagstiftning med personer som är sjukskrivna är företagare väldigt oroliga att göra fel. Då måste vi ha ett tydligt system där vi minskar risken att de råkar göra fel. Det här är ett tydligt system. Det ska vara lätt att göra rätt. Det tror jag är det många småföretagare behöver och vill ha. Det ska vara lätt att göra rätt för att få tillbaka sina medarbetare.

Jag känner alltså inte riktigt igen mig i den bild ledamoten vill måla upp av det här förslaget. Tvärtom ska det vara lätt att göra rätt för företagare som vill ha tillbaka sin personal.

Herr talman! Det är rättvist att den som vill göra rätt för sig får stöd att komma tillbaka till arbetet. Det är en grundsten i det svenska samhällskontraktet att samhällets stöd finns där när man behöver det.

Alltför många hårt arbetande människor som drabbats av sjukdom känner dock frustration och oro i dag. De vill bidra, de vill tillbaka till jobbet och de vill vara en del av arbetsgemenskapen igen. Men de vågar inte ta steget av rädsla för att förlora sin ekonomiska trygghet. De fastnar i ett limbo mellan sjukdom och arbete – det är inte rätt.

Samtidigt står arbetsgivare maktlösa. De vill hjälpa sin anställda tillbaka och ser värdet i att behålla kompetensen och erfarenheten, men de saknar verktygen för att göra detta på ett tryggt sätt.

Herr talman! Därför är det glädjande att vi i dag debatterar arbetsprövning med bibehållen sjukpenning. Jag tror att vi är många i den här salen som säger: Äntligen! Detta handlar om ansträngning. Ansträngning ska löna sig, även när man är på väg tillbaka från sjukskrivning. Den person som gör en ansträngning, som vill pröva sina vingar och som vill ta ansvar för sitt eget liv förtjänar samhällets stöd, inte byråkratiska hinder.

Arbetsprövningen fanns som ett verktyg för Försäkringskassan innan 2016 men togs bort då det saknade konkret lagstöd. Redan 2017 – för nio år sedan – inkom Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Regioner med en hemställan till den dåvarande socialdemokratiskt ledda regeringen. År 2022 kom även Försäkringskassan in med en formell hemställan.

Det förslag vi debatterar i dag innebär att sjukskrivna får möjlighet att återgå till arbete med bibehållen sjukpenning under en kortare period, givetvis enligt överenskommelse med arbetsgivare. Hela syftet är att minska trösklarna för återgång till arbete.

Sjukförsäkringen ska inte bara vara en ekonomisk trygghet utan också bygga broar tillbaka till arbete. När människor får möjlighet att pröva sina vingar och sin förmåga i praktiken, med stöd av sin arbetsgivare och utan att riskera sin sjukpenning, ökar chansen att de tar sig tillbaka.

Tänk er Maria, undersköterska i Västerås, som har varit sjukskriven i sex månader. Hon känner sig bättre, och hon vill tillbaka. Men vågar hon? Vad händer om hon inte orkar? Vad händer med hennes ekonomi? Med den här reformen kan Maria pröva att jobba två veckor med full trygghet. Hon och hennes arbetsgivare kan tillsammans se: Är det rätt tid? Behövs det några anpassningar? Om det inte fungerar finns tryggheten kvar.

Eller tänk er Stefan, småföretagare i Skåne. En av hans bästa medarbetare har varit sjukskriven. Stefan vill hjälpa, men han vet inte hur. Med den här reformen får han ett konkret verktyg. Han kan erbjuda en prövotid, anpassa arbetsuppgifterna och se vad som fungerar utan att någon riskerar sin trygghet.

Herr talman! Vi vet att arbetsgivaren och arbetsplatsen spelar en viktig roll för återgången till arbete. Det är särskilt viktigt att främja åtgärder som arbetsgivare behöver vidta i anknytning till arbetsplatsen – detta så att arbetsgivaren och den försäkrade får förutsättningar att under enkla former undersöka om tidpunkten är lämplig för att påbörja återgången och vilka åtgärder som behöver vidtas för att det ska bli möjligt.

Det här är en viktig reform, framför allt för den som drabbats av sjukdom och vill göra rätt för sig men också för arbetsgivare, som har ett stort ansvar och behöver fler verktyg. Förslaget föreslås träda i kraft redan den 1 mars 2026 och innebär att möjligheten till arbetsprövning får pågå under två separata perioder om vardera 14 sammanhängande dagar under en ramtid på 365 dagar.

Det går att argumentera för kortare och för längre perioder, men det här är ett väl avvägt och balanserat förslag. Syftet är tydligt: Den sjukskrivna ska få chans att ta sig tillbaka till arbete och därmed kunna lämna sjukskrivning och sjukpenning. Samtidigt får det här inte bli en permanent lösning. Målet är alltså alltid full återgång till arbete eller, om det inte är möjligt, andra former av stöd.

Herr talman! Det är särskilt glädjande att reformen samlar ett brett stöd här i riksdagen. Det visar att när det handlar om att stå på hårt arbetande människors sida, när det handlar om att värdesätta ansträngning och ansvar, kan vi samla en majoritet. Detta är ett steg mot ett rättvisare Sverige – ett Sverige där ansträngning alltid lönar sig, ett Sverige där samhället fungerar när människor behöver stöd och ett Sverige där vi värdesätter dem som vill bidra, som vill bygga och som vill ta ansvar.

Vi är på rätt väg, men vi är inte framme. Det finns mer att göra för att stärka arbetslinjen, för att se till att fler kommer i arbete och för att bygga ett samhälle där hårt arbete alltid lönar sig. Men i dag tar vi ett viktigt steg för Maria i Västerås och för Stefan i Skåne, för alla de hårt arbetande människor som vill göra rätt för sig och som förtjänar samhällets stöd.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! I veckan publicerades den efterlängtade och rekordlånga propositionslistan med de skarpa förslag som kommer från regeringen under våren. Där kunde vi se bidragsreformens tre delar.

Den kommande bidragsreformen är nödvändig för att återupprätta arbetslinjen och på allvar bryta utanförskapet. De tre delarna – kvalificering till välfärd, aktivitetskrav och bidragstak – tar ett gemensamt helhetsgrepp mot det utanförskap som har inneburit att alltför många barn inte har sett sina föräldrar gå till jobbet.

Jag vill ställa en fråga till statsrådet Anna Tenje om det aktivitetskrav som föreslås träda i kraft från den 1 juli i år. Vilka effekter tror statsrådet att reformen kan få för framför allt utlandsfödda kvinnor?

Fru talman! Min tolkning är att man inte har gått vidare i nuläget. Utredningen ligger kvar, även om den inte har plockats upp här och nu. Vi vet båda att utredningar kan plockas upp senare.

Skatteverket tog fram nya råd 2024, och de behöver implementeras fullt ut. Det är inte omöjligt att fler omfattas av lagstiftningen så som den är formulerad i dag. Jag köper absolut att det är en svår balansgång och att lagen kanske inte alltid är helt tydlig i och med att den nämner även andra likvärdiga eller jämförbara organisationer. Exempelvis Friluftsfrämjandet har drivit processer och fått rätt.

Jag tror att frågan kommer att fortsätta att leva, och vi har skäl att fortsätta debattera frågan i kammaren. Jag tror även att det är viktigt att frågan hanteras som en helhet.

Jag blir lite orolig när Miljöpartiet i kammaren säger att det är fråga om en liten summa och att den därför inte spelar någon roll men fortfarande inte kan definiera hur liten eller stor summan är. På statsfinansiell nivå måste vi vara mer varsamma med skattebetalarnas pengar.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag gör inte samma tolkning av utskottets ställningstagande som ledamoten gör. Det finns en utredning som kom 2023 och som bereds i Regeringskansliet, så det svaret har inte förändrats: Frågan bereds i Regeringskansliet, och det är också det utskottet konstaterar.

Precis som jag sa i mitt anförande tror jag att detta behöver tas i samband med budgeten för helhetssynens skull. I utredningen har jag tyvärr inte kunnat hitta vad man bedömde att kostnaden skulle bli, vilket såklart måste tas i beaktande när man beslutar om detta. Om riksdagen skulle fatta beslut om ett tillkännagivande behöver vi ha med det i processen.

Frågan bereds i Regeringskansliet – det svaret har tyvärr inte ändrats.

Fru talman! I dag debatterar vi ett motionsbetänkande om sociala avgifter – eller arbetsgivaravgifter, som de oftare kallas.

Moderaternas inställning är i grunden att det inte bara är viktigt utan också nödvändigt att både förenkla för företagare och göra det billigare att anställa.

De sociala avgifterna finns för att vara med och finansiera vårt trygghetssystem. Det måste vi självklart värna. Men företagen är motorn i vår välfärd, och ett gott företagsklimat är en grundförutsättning för fler svenska jobb och ekonomisk tillväxt.

Från och med den 1 april i år får unga tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter. Det minskar anställningskostnaderna, vilket gynnar företag samtidigt som vi underlättar för unga att komma i arbete. Vi har också, i och med budgeten, fortsatt arbetet med att rensa upp i onödigt komplicerade regelverk för att göra det enklare att driva företag.

Fru talman! Kunskapen om sociala avgifter är tyvärr alltför låg hos den vanliga Svensson. Vi här i kammaren och många företagare runt om i landet vet hur stor del av våra socialförsäkringar som finansieras av arbetsgivaravgifter och hur stor skattebördan faktiskt är. Men för gemene man är det betydligt svårare att se hur mycket man direkt eller indirekt betalar till statskassan. Behovet av transparens och tydlighet är stort.

Därför, fru talman, är jag glad över det förordnande som regeringen fattade beslut om förra året: Från och med den 1 juli 2026 är statliga myndigheter skyldiga att synliggöra arbetsgivaravgifterna, inklusive den allmänna löneavgiften, för statsanställda. Förhoppningsvis är detta en välkommen inspiration till arbetsgivare att ta efter. Oavsett vilken nivå på avgifterna man önskar behöver vi nämligen ha ett transparent och tydligt system där också arbetsgivaravgifterna är lätta att förstå och följa.

Fru talman! I betänkandet behandlar socialförsäkringsutskottet ett stort antal motioner om socialavgifter. Förslagen spänner brett – från generella sänkningar av arbetsgivaravgifter och nya undantag till differentierade avgifter för vissa branscher och förändrade regler för föreningslivet. Utskottets samlade bedömning är dock att riksdagen bör avslå samtliga motionsyrkanden.

Skälet är tyvärr ganska enkelt. Socialavgifterna finansierar våra gemensamma trygghetssystem, och förändringar måste göras samlat, ansvarsfullt och med statsfinansiell helhetssyn.

Regeringen har redan vidtagit riktade åtgärder där de gör störst nytta – till exempel tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter för unga, utvidgat växa-stöd för småföretag och särskilda avdrag för forskning och utveckling. Till det gör vi så att en familj med en polis, en sjuksköterska och två barn i förskoleåldern får sänkt skatt på arbete och el, sänkt matmoms samt sänkt barnomsorgsavgift, vilket sammanlagt kan innebära 1 800 kronor mer i månaden 2026 – eftersom det alltid ska löna sig att vara den som ställer klockan och går till jobbet.

Därmed vill jag avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Också jag vill tacka för debatten då detta är mitt slutinlägg.

Jag börjar där ledamoten Vencu Velasquez Castro avslutade. Varför slopade vi ersättningen för sjuklönekostnader? Med tanke på att Socialdemokraterna röstade ja till denna reform i maj 2024 rekommenderar jag ledamoten att prata med sina kollegor som sitter bredvid honom i bänken. Ni kan viska i bänkarna, så får ledamoten svaret på det.

Jag vill också påminna kammaren om att Socialdemokraterna har budgeterat 500 miljoner för ett högkostnadsskydd och säger att det ersätter den tidigare ersättningen för sjuklönekostnader, som alltså beräknas kosta 2,6 miljarder. Vi hör hela tiden i debatten Socialdemokraterna säga att de lägger miljoner på saker som kostar miljarder. Det här är populism; det är inte hållbart. De som kommer att få slutnotan är arbetarna på golvet – det vet vi. Det är därför reformen tyvärr inte är rätt och riktig.

Andra reformer är viktigare. Hur kan vi få ned sjuknärvaron? Hur kan vi få ned sjukfrånvaron? Hur kan vi se till att människor blir friska och är friska på sin arbetsplats? Arbetsmiljöarbete, systematiskt kvalitetsarbete och förstärkt rehabkedja – det är sådant den här moderatledda regeringen faktiskt genomför, och det är sådant som gör skillnad för dem som är på jobbet.

Avslutningsvis: Några av de saker som sägs från den här talarstolen är anmärkningsvärda. Det är bara att sitta med laptoppen i knät och vara sjuk, får man höra här. Är man sjuk ska man ha rätt att vara ledig från jobbet och tillfriskna. Den typen av argument tycker jag är hånfulla mot alla arbetare, oavsett om man kan jobba hemifrån eller inte. Är man sjuk ska man inte behöva jobba. Det måste vara grundinställningen, men det verkar det inte vara för Socialdemokraterna.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka de västmanländska socialdemokratiska ledamöterna för att de har initierat den här debatten. Den kommer om inte annat att bidra till att klargöra alternativen i både svensk och västmanländsk politik.

Jag vill också tacka statsrådet för att hon med tydlighet visar på konsekvenserna av Socialdemokraternas populistiska utspel. Efter åtta år i regeringsställning var den socialdemokratiska leveransen närmast noll i denna flaggskeppsfråga.

Fru talman! Det som oroar mig mest med denna typ av populistiska förslag är dock att man vilseleder väljarna. Man vilseleder alla hårt arbetande förskollärare, undersköterskor och lagerabetare. Det är klart att detta låter bra. Det kan vara lätt att fastna i att det känns bra i magen. Men de socialdemokratiska ledamöterna underlåter att beskriva vad det faktiska resultatet blir av slopad karens.

Jag tror att väljarna i Hallstahammar och Surahammar, som ledamoten Thorell säger sig stå upp för, både vill och har rätt att veta vad riskerna är. Det leder till beteendeförändringar, och det finns risk att korttidsfrånvaron skjuter i höjden, i likhet med vad som skett i närliggande länder. Det var också resultatet senast vi provade detta.

Utöver det måste slopad karens finansieras. Jag förstår att fru talmannen är mycket nyfiken på hur Socialdemokraterna har finansierat detta förslag i budgeten, som vi nyligen debatterade här i kammaren. Noll kronor, inte ett öre har de lagt på detta. Vem ska då betala? Jo, fakturan skickas raka vägen till arbetsgivarna.

Jag tror att alla arbetare, alla som någonsin har varit anställda i en kommun och som har jobbat på golvet är väl medvetna om vad resultatet blir. Det blir färre kollegor och färre vikarier. I stället för att satsa på och prioritera arbetsmiljö, smittskydd på förskolor och åtgärder för en friskare befolkning levererar man en politik som man redan vet resultatet av. Man säger sig stå på hårt arbetande människors sida men verkar mer intresserad av deras röster än av att leverera en hållbar politik för arbetare.

Debatten i tisdags om ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning var klargörande. Ledamoten Eriksson spenderade majoriteten av sitt anförande på att tala om ett förslag som man inte har finansierat. Men jag fastnade lite vid en annan sak. I debatten var ledamoten mycket tydlig med att hon och socialdemokratin litar på RUT, riksdagens utredningstjänst.

Jag kan berätta att det i en färsk rapport från RUT konstateras att effekterna av slopad karens är åtminstone 10 miljarder enbart i rena sjuklönekostnader. Då har vi inte räknat på produktionsbortfall och på vikariekostnader. Man blir svaret skyldig. Var ska pengarna tas ifrån?

Region Västmanland, vårt hemlän, konstaterar att sjuklönekostnaderna ökar med 23 miljoner med Socialdemokraternas förslag. Var ska regionen hitta de pengarna? Då har vi som sagt inte räknat på vikariekostnader, inte på övertidskostnader och inte på beteendeförändringen som förslaget innebär.

Noll kronor har man lagt på det här. Vad blir då resultatet av Socialdemokraternas förslag? Jo, det blir mindre vård till västmanlänningarna och färre kollegor till sjuksyrrorna och undersköterskorna, som bär vår välfärd, som är händerna och fötterna i vården. Det borde Socialdemokraterna vara öppna med. Deras förslag känns bra i magen för alla dem som kämpar och sliter, men för alla dem som kämpar och sliter skulle resultatet bli ett slag i magen.

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten Jonsson, för den otålighet som Centerpartiet visar i kväll!

Jag tolkar detta som att det finns höga förväntningar på moderatledda regeringar. Det har inte ens gått en mandatperiod – knappt några år – innan man kräver ett omtag kring en utredning och ytterligare en utredning.

När Centerpartiet var stödparti åt andra regeringar förväntade man sig inte samma resultat. Det är ett positivt exempel på den borgerlighet som Centerpartiet egentligen hör hemma i och den leverans som moderatledda regeringar förhåller sig till. Jag ser därför fram emot kommande valrörelse och framtida samarbeten, då vi kan genomföra bra politik som minskar sjukfrånvaron och säkerställer att vi får en friskare befolkning.

(Applåder)