Maj Karlsson (V) om Reformerat försörjningsstöd - bidragstak och ökade möjligheter till arbete

Herr talman! Nu fortsätter vi debatten om Moderaternas och regeringens bidragsreform och går in på den tredje delen.

Vi moderater står på hårt arbetande människors sida. Den som ställer klockan varje morgon och går till jobbet ska känna att det lönar sig. Den som anstränger sig och studerar för att en dag få ett arbete ska också känna att det lönar sig. Det är rättvist att den som jobbar får behålla mer pengar i plånboken än den som kan jobba men går på bidrag.

Just därför debatterar vi i dag en av reformerna för att bryta utanförskapet i Sverige, nämligen det vi kallar bidragstaket. Det är en del av regeringens bredare bidragsreform, tillsammans med kvalificering till socialförsäkringen för nyanlända och aktivitetskrav för dem som har försörjningsstöd. Det är reformer som hänger ihop och som ytterst handlar om att återupprätta arbetslinjen i Sverige.

Herr talman! Ett samhälle håller inte ihop om skillnaden mellan att arbeta och att leva på bidrag blir för liten. Ett land fungerar inte om människor år efter år fastnar i passivitet, bidragsberoende och utanförskap utan tydliga krav, förväntningar eller vägar vidare.

Under Socialdemokraternas åtta år vid makten växte utanförskapet. Vi såg konsekvenserna av en ansvarslös migrationspolitik kombinerat med en kravlös integrationspolitik. Antalet människor som fastnade i långvarigt bidragsberoende ökade. Och även om andelen hushåll med försörjningsstöd minskade totalt sett blev tiden i bidrag längre för dem som väl hade fastnat. Utanförskapet blev djupare.

Herr talman! Utanförskap är aldrig bara statistik. Det handlar om barn som växer upp i områden där alldeles för få vuxna går till jobbet. Det handlar om kvinnor som blir ekonomiskt beroende och aldrig får möjlighet till egen försörjning. Det handlar om människor som år efter år förlorar tron på sin egen framtid.

Ytterst handlar det om tilliten i vårt samhälle. Den som arbetar hårt, går upp tidigt, lämnar barn på förskolan och tar bussen till jobbet måste kunna känna att arbete lönar sig. Det är en grundläggande rättvisefråga. Den som arbetar ska alltid ha mer kvar i plånboken än den som kan arbeta men inte gör det.

I dag finns situationer där hushåll som lever helt på bidrag kan få inkomster som ligger mycket nära eller i vissa särskilda fall högre än vad ett hushåll med låga arbetsinkomster har kvar efter skatt och andra kostnader. Detta är inte rimligt, och det riskerar att försvaga drivkrafterna till arbete. Därför inför vi nu ett bidragstak. Det innebär att försörjningsstödet för större hushåll begränsas, för att stärka drivkrafterna till arbete och egen försörjning.

Det vi formellt gör är att reformera hur riksnormen beräknas. När riksnormen infördes var avsikten att regeringen årligen skulle beräkna nivåerna utifrån Konsumentverkets konsumtionsundersökningar, men utvecklingen över tid har inneburit att nivåerna har förändrats olika för olika hushåll.

Den nya modellen innebär att regeringen, precis som tidigare, gör en noggrann bedömning av skäliga kostnader för hushållen och tar fram ett referensvärde för den årliga beräkningen av riksnormen. Därefter ska riksnormen utvecklas utifrån prisutvecklingen i samhället. Syftet är att få en mer rättvis och långsiktigt hållbar utveckling av försörjningsstödet samtidigt som drivkrafterna till arbete stärks. Syftet är inte att straffa människor utan att Sverige återigen ska bli ett land där vägen till egen försörjning är tydlig och där politiken stärker drivkrafterna till arbete.

Herr talman! Oppositionen försöker beskriva detta som en kall reform, men det verkligt kalla är att acceptera att människor blir kvar i utanförskap år efter år. Det verkligt hårda är att se generationer av barn som växer upp utan att se sina föräldrar gå till jobbet och som ärver sina föräldrars utanförskap. Det verkligt oansvariga är att låta bidragssystem cementera segregation och passivitet.

Moderaterna accepterar inte detta. Vi tror på människors förmåga. Vi tror att fler människor kan arbeta, försörja sig själva och bygga en bättre framtid om samhället ställer krav, erbjuder stöd och gör arbete mer lönsamt. Det är därför bidragstaket kombineras med aktivitetskrav.

Den som har arbetsförmåga ska mötas av tydliga förväntningar och stöd för att komma närmare arbetsmarknaden, genom språkundervisning, praktik, utbildning eller samhällsnyttiga insatser. Ingen ska lämnas ensam i passivitet.

Herr talman! Oppositionen hävdar också att reformen riskerar att öka kriminaliteten. Men om höga bidrag vore lösningen på kriminalitet, hur kunde då gängvåldet explodera under Socialdemokraternas tid vid makten? Mellan 2012 och 2022 tredubblades de dödliga skjutningarna i Sverige.

Under den här regeringens tid har det dödliga våldet mer än halverats och skjutningarna minskat kraftigt. Sanningen är att kriminalitet inte bekämpas genom att människor fastnar i bidragsberoende. Kriminalitet bekämpas genom arbete, språk, utbildning och tydliga krav samt en bra kriminalpolitik där kriminella sitter inne så att de skötsamma vågar vara ute.

Herr talman! Flera andra nordiska länder har redan reformer som stärker arbetslinjen genom olika former av bidragstak och kravsystem. Erfarenheter från Danmark visar att stärkta ekonomiska drivkrafter kan bidra till snabbare etablering på arbetsmarknaden och högre sysselsättning. Samtidigt är regeringen tydlig med att ekonomiska drivkrafter inte ensamt kan lösa utanförskapet. Därför kombineras bidragstaket med aktivitetskrav, utbildning, språkinsatser och stöd för att fler människor ska komma i arbete.

Skillnaden mellan regeringens politik och oppositionens är att vi både ställer krav och erbjuder vägar in i arbete. Sverige gick under lång tid i motsatt riktning. Konsekvenserna ser vi i dag i det växande utanförskapet med hundratusentals människor som står långt från arbetsmarknaden. Det är inte hållbart. Det är inte rättvist mot vare sig dem som arbetar och finansierar välfärden eller dem som fastnar i utanförskap.

Herr talman! Moderaterna vägrar acceptera att människor göms och glöms i bidragssystemen. Vi vägrar acceptera att utanförskap går i arv. Och vi vägrar acceptera ett Sverige där arbete inte lönar sig. Bidragstaket är därför inte bara en ekonomisk reform, utan det är en värderingsreform och en reform för arbetslinjen, för integrationen, för sammanhållningen, för rättvisan och för ett Sverige där fler människor får möjligheten att stå på egna ben.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! Tack till ledamoten Lantz för chansen att prata om den här regeringens arbetsmarknadspolitik!

Jag vill ändå påminna ledamoten och kammaren om var vi kom ifrån när vi tog över regeringsmakten 2022. Det var skenande inflation. Sverige blev både fattigare och farligare. Företagen var klämda mellan hög inflation och lågkonjunktur.

Nu har vi tagit kampen mot inflationen och fått ned den och kan börja arbetet med att ta itu med lågkonjunkturen. Och det som är intressant är att vi de senaste nio månaderna har sett att arbetslösheten minskar. Regeringens politik gör skillnad, för det är en politik som inte utgår från att om vi bara höjer bidragen och ersättningarna så löser det sig. Det är en politik som sätter fingret på något viktigt.

Det handlar om en återupprättad arbetslinje och förstärkta drivkrafter till arbete. Men det handlar också om en företagsvänlig politik som gör att företagen, som är de som på allvar anställer och bär vår välfärd, kan växa och expandera. Det är det som den här regeringen gör och har gjort, och det kan vi faktiskt se effekterna av.

Man blir till slut också svaret skyldig från Socialdemokraternas sida. Vad är ert svar på detta? Ni säger att det inte händer något samtidigt som ni kritiserar vår akassereform, som inte är någon liten fråga. Någonstans får ju oppositionen bestämma sig – antingen gör vi saker, eller så gör vi inte saker.

Min bedömning är att den här regeringen har en viktig politik framåt för att Sverige ska bli både rikare och tryggare, och det tycker jag att vi redan börjar se effekterna av.

Sedan hänger ju all politik ihop. I dag debatterar vi bidragsreformen, som såklart hänger samman med arbetet för att minska och motverka arbetslösheten. Allt hänger ihop. Vår politik är en helhet. Men jag vet att det kanske inte alltid är så för Socialdemokraterna.

Herr talman! Jag förstår att detta att ha självförtroende när man tillhör ett parti som är i regeringsställning är någonting ovant för Socialdemokraterna. Men för Moderaterna är det självklart, för vi får ju faktiskt igenom det vi går till val på. När vi bildar regering med våra samarbetspartier har vi en tydlig agenda att beta av, och det har vi också gjort. Jag förstår att det är ovant för Socialdemokraterna.

Jag vill avslutningsvis lista några fler saker som vi har gjort för att motverka arbetslösheten och börja få Sverige på rätt kurs.

Vi har reformerat a-kassan. Vi har fokuserat på utbildningsinsatser som leder till jobb. Yrkeshögskoleutbildning är ett typiskt sådant exempel. Vi har i våra budgetar lagt pengar till kommunerna för ungdomsjobb. Vi har gjort ändringar i bidragssystemet, som vi debatterar i dag. Vi har förstärkt matchningen. Vi har lagt skarpa uppdrag till Arbetsförmedlingen.

Vi har också den här viktiga detaljen som jag märker att Socialdemokraterna ofta glömmer bort: företagen, den verkliga motorn, de som faktiskt ska anställa och ofta anställer våra unga. Där har vi gjort flera olika saker för att förenkla, stärka möjligheterna och minska kostnadstrycket.

Jag kan konstatera att vi absolut inte är nöjda, för vi är inte klara. Det tar tid att rätta till många av de misstag vi har sett de senaste åren. Det tar tid att vända utvecklingen. Men vi kan faktiskt se att det sakta börjar ljusna vid horisonten, och det är tack vare moderat politik tillsammans med våra samarbetspartier.

Herr talman! Tack, Maj Karlsson, för frågan!

Jag tänker att det här ställer våra politiska skillnader lite på sin spets. För mig och för Moderaterna finns det nämligen inte bara en väg. Det är vad det till slut kokar ned till: Man för en retorik där det enda alternativet är bidrag och där man inte ser människors förmåga. Så gör inte vi. Den världsbilden köper inte vi, för vi har sett alternativet. Vi har sett människor som faktiskt reser sig, tar sig ur utanförskapet och gör de här klassresorna.

Jag återkommer till artikeln i Sundsvalls Tidning, där en fembarnsmamma beskrev sin resa. Vad var det hon sa? Jo, att fler måste vakna. Det kanske är dags att även Vänsterpartiet vaknar.

Herr talman! Tack, ledamoten, för den kompletterande frågan!

Jag vill återigen säga att vår bidragsreform måste ses som en helhet tillsammans med aktivitetskravet och kvalificeringen till socialförsäkringen. Ledamoten har helt rätt i att ensamstående män är den största andelen, vilket gör det ännu tydligare varför aktivitetskravet är så viktigt tillsammans med den andra delen av reformen.

Det är inte helt ovanligt att vi ser personer med olika former av funktionsnedsättning eller en NPF-diagnos som har ramlat ur systemet och hamnat i försörjningsstöd, utanför, ensamma, ofta boende hos sina föräldrar. Det är personer som vi inte har någon koll på men som poppar upp efter ett tag, och då sätter vi in insatser.

Den här reformen hjälper till att säkerställa att det inte händer. Från dag ett måste kommunerna ha bättre koll så att detta inte händer och vi inte får dessa berättelser om personer som år ut och år in lever i samhällets skugga.

Avslutningsvis: Det framgår väldigt tydligt i propositionen att socialnämnderna även fortsättningsvis kan besluta om högre nivåer än riksnormen när det finns synnerliga skäl, exempelvis vid sjukdom eller funktionsnedsättning. Det kan också handla om våldsutsatthet. Det finns alltså en ventil för socialnämnderna.

Det ni vänder er emot är att över huvud taget ställa dessa krav och att över huvud taget sätta in insatser. Ni säger ju nej till våra reformer.

Jag menar att det finns en ventil i propositionen för att just åtgärda detta och säkerställa att ingen hamnar mellan stolarna.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Seye Larsen för frågan.

Jag minns också valet 2006. Framför allt minns jag valet 2010. Jag minns affischerna som tydligt talade om hur många vi faktiskt hade tagit från utanförskap in i samhället. Vi hade mantrat, och det har vi även i dag, att vi inte ska gömma och glömma människor i vare sig socialförsäkringen eller våra bidragssystem. Det är något vi fortfarande jobbar med.

Det är helt rätt att vi nu har haft nio eller kanske till och med fler jobbskatteavdrag. Det är lite lustigt att notera att man säger nej till dem när vi inför dem men inte tar bort dem när man väl har chansen i regeringsställning – kanske för att den här politiken är rätt och riktig. Det måste löna sig att arbeta.

Jag håller dock med ledamoten om det djupt problematiska i att vi inte har den företagsutveckling vi kanske borde ha. Det finns en lite skämtsam låt från Moderata ungdomsförbundet om att starta ett nytt ABB. Vi har kanske inte riktigt sett detta nya ABB än.

Men det handlar också om att vi i Sverige under ganska lång tid har haft ett helt orimligt regelkrångel. Vi har ibland också ett skattetryck utan dess like. Det vi har gjort denna mandatperiod är att minska detta så att vi nu faktiskt har det lägsta skattetrycket sedan 1975. Där händer det alltså saker, och vi hoppas också kunna se effekterna av detta.

Jag tror att vi behöver jobba på flera olika fronter. Vi behöver ligga i toppen av tillväxtligan. Vi har goda förutsättningar och ser goda exempel, men vi måste göra mer. Den här regeringen är övertygad om att detta arbete måste fortsätta.

Herr talman! Tack, ledamoten, för det här replikskiftet!

Om vi först tittar på ungdomsarbetslösheten och de svenska siffrorna för denna kan vi se att dessa siffror även inkluderar ungdomar som studerar. Då blir frågan hur goda de är att använda som referenspunkt kopplat till att det alltid ska löna sig att arbeta. Jag tror att den kopplingen svajar. Jag köper helt enkelt inte det resonemang som ledamoten för – kanske för att vi har lite olika syn på samhället.

Jag vill också återkomma till att man hela tiden framställer detta som det enda vi gör. Jag vill mena att vi faktiskt också gör mycket arbete kopplat till exempelvis arbetsmarknadsinsatser. Jag som jobbar mycket inom socialförsäkringsområdet kan se att samordningsförbunden gör viktiga insatser för människor som står långt från arbetsmarknaden. Jag skulle säga att man måste jobba med en bred palett för att få människor i arbete.

Om vi tittar på alla de personer som är fast i utanförskapet kan vi nog se lika många olika berättelser om hur och varför man hamnat där. Men det finns en grupp som återkommande kommer med samma historia: När man först kom till Sverige kom man inte vidare utan fastnade från dag ett i bidragssystemet. Man kom aldrig därifrån. År ut och år in var man fast i utanförskapet.

Jag återkommer till kvinnan i Sundsvall som hade gjort den resan och sa att fler måste vakna. Vi kunde inför valet 2022 läsa om en sexbarnsmamma som också gjort denna resa och som också konstaterade: Jag önskar att någon hade ruskat om mig lite och hjälpt mig hela vägen – inte lämnat mig i kravlösheten, inte lämnat mig i utanförskapet.

Det är detta den här samlade bidragsreformen siktar på att ta sig an.