Caroline Högström (M) svarade Ida Karkiainen i en replik om Kvalificering till socialförsäkringen i debatten ”Protokoll 2025/26:119 Måndagen den 18 maj” den 18 maj 2026.
Ida KarkiainenS· i en replikTack, Caroline Högström, för svaret! När det gäller det danska exemplet finns det verkligen en varningsflagg för det här förslaget. Jag delar helt regeringens uppfattning att aktivitetskrav är en viktig del i att öka…Fru talman! Varje morgon går människor runt om i Sverige till jobbet. Det är byggarbetaren i Skåne, polisen i Göteborg, företagaren i Mora, programmeraren i Sundsvall och vårdbiträdet i Haparanda. Det är kvinnan som efter lång tid med sjukpenning äntligen fått sitt första jobb och sin första lön igen.
Det är dessa människor som bär upp Sverige, som ställer klockan varje morgon och går till jobbet, tar ansvar och gör rätt för sig. Det är deras arbete som finansierar vår gemensamma välfärd.
Samtidigt finns det människor som varje dag anstränger sig för att komma dit. Det är barn som kämpar i skolan och nyanlända som studerar svenska sent på kvällarna efter sfi. Det är människor som vill bli en del av Sverige och som vill bygga sin framtid här.
Till er vill jag säga: Moderaterna står på er sida. Arbete, ansvar och egen ansträngning ska alltid löna sig, både i dag och i framtiden, både när lönen kommer och när det är dags för pension.
Hundratusentals människor som är födda i andra länder arbetar i dag, driver företag och bygger sina liv här i Sverige. De lär sig svenska, försörjer sig själva och bidrar till vårt samhälle varje dag. De är med och stärker Sverige.
För Moderaterna är det självklart att den som anstränger sig och vill bli en del av vår samhällsgemenskap också ska mötas av möjligheter.
Fru talman! Många år av ansvarslös migrationspolitik och kravlös integration har dock lett till att alldeles för många människor inte har blivit en del av vår samhällsgemenskap. I stället har utanförskapet vuxit. Alltför många människor har fastnat i ett långvarigt bidragsberoende utan att mötas av tydliga krav, rätt stöd eller förväntningar på egen försörjning. Det är inte rättvist, vare sig mot dem som arbetar hårt och finansierar välfärden eller mot dem som kommer till Sverige och vill bygga sig en framtid här.
Fru talman! Utanförskapet är inte bara siffror i statistiken. Det handlar om människor som år efter år står långt ifrån arbetsmarknaden. Det handlar om barn som växer upp i områden där alldeles för få vuxna går till jobbet och om kvinnor som blir ekonomiskt beroende och aldrig får möjlighet till egen försörjning.
Det handlar ytterst om tilliten i samhället. Om människor upplever att skillnaden mellan den som arbetar och den som inte arbetar blir för liten riskerar också förtroendet för välfärden att urholkas.
Fru talman! Kvalificering till socialförsäkringen innebär att vi lämnar den kravlösa integrationspolitiken bakom oss. För att få ta del av svensk välfärd och socialförsäkring ska det framöver krävas laglig vistelse i Sverige.
Ett ja ska vara ett ja, och ett nej ska vara ett nej. Den som beviljas uppehållstillstånd ska få goda möjligheter att bli en del av Sverige. Den som får avslag behöver lämna landet.
Fru talman! Det är inte rimligt att man kan komma till Sverige och från dag ett få full tillgång till bidrag och ersättningar. Därför inför vi nu ett kvalificeringskrav. För vissa socialförsäkringsförmåner kommer det att krävas att man har bott i Sverige i minst fem år under en femtonårsperiod. Samtidigt ska den som arbetar och bidrar till vår gemensamma välfärd kunna kvalificera sig snabbare. Så säkerställer vi att ansträngning lönar sig.
Den som har en arbetsinkomst på cirka 40 000 kronor i månaden under minst sex månader i följd, eller cirka 20 000 kronor i månaden under minst tolv av de senaste tjugofyra månaderna, ska kunna kvalificera sig till socialförsäkringen snabbare.
En stark välfärd bygger på ömsesidighet. Den bygger på att människor bidrar efter förmåga och vet att samhället finns där när de behöver stöd. Men för att människor ska vilja finansiera välfärden genom sitt arbete måste systemen också upplevas som rättvisa. Det är därför som kvalificeringen till socialförsäkringen är så viktig.
Fru talman! Det vi debatterar i dag är en del av Moderaternas större bidragsreform. Bidragstak, kvalificering till socialförsäkringen och aktivitetskrav ska tillsammans göra det mer lönsamt att arbeta och stärka drivkrafterna till egen försörjning. Syftet är tydligt. Det handlar om att bryta ett långvarigt bidragsberoende, minska utanförskapet och återupprätta arbetslinjen.
Fru talman! Det mest anmärkningsvärda i den här debatten är egentligen oppositionens hållning. Samma partier som under en lång tid drev en ansvarslös migrationspolitik säger nu nej till de reformer som krävs för att integrationen faktiskt ska fungera.
Socialdemokraterna talar gärna om en stram migrationspolitik, men när det kommer till konkreta reformer för att stärka arbetslinjen, minska bidragsberoendet och tydliggöra att välfärden bygger på arbete och laglig vistelse i Sverige säger de nej. Då återgår man till den gamla politiken, där kraven blir otydliga och där bidragssystemen förväntas lösa integrationsproblemen.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet motsätter sig i princip varje reform som stärker drivkrafterna till arbete. De verkar tro att integration sker av sig själv – utan tydliga krav, utan eget ansvar och utan förväntningar på egen försörjning. Men verkligheten visar någonting annat.
Under många år har Sverige haft och sett ett växande utanförskap, ett omfattande bidragsberoende och alldeles för många människor som aldrig fått möjligheten att fullt ut bli en del av samhället. Det är konsekvensen av en politik där kraven varit för få och förväntningarna för låga.
Moderaterna väljer en annan väg. Vi tror på arbetslinjen. Vi tror på att människor växer med ansvar, och vi tror att integration fungerar bättre när det lönar sig att arbeta och anstränga sig.
Fru talman! Att lämna människor i ett långvarigt bidragsberoende är inte omtanke. Det är ett svek, särskilt mot de barn som riskerar att växa upp utan att se sina föräldrar gå till jobbet. Arbete handlar inte bara om lön. Det handlar om frihet, gemenskap, språk och framtidstro.
Sverige behöver inte lägre krav. Sverige behöver högre förväntningar. Vi accepterar inte ett samhälle där människor fastnar i bidragsberoende år efter år. Vi tror på arbete. Vi tror på egen försörjning. Och vi tror på ett Sverige där den som anstränger sig också får möjlighet att bygga en bättre framtid. Det är därför vi nu stärker arbetslinjen och reformerar socialförsäkringen.
Jag vill avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Fru talman! Kritiken mot regeringens förslag är massiv. Bland annat säger Inspektionen för socialförsäkringen att det underlag som den föreslagna reformen grundas på inte ger stöd för att de förväntade positiva effekterna uppnås. Däremot riskerar den föreslagna reformen att medföra stora negativa konsekvenser, framför allt för grupper som redan är utsatta och i förlängningen för samhället i stort.
Jag tycker att det är en träffande, om än byråkratisk, sammanfattning av det här förslaget.
Andra remissinstanser pekar på risken för att fler barn dras in i sexuell exploatering och att fler kvinnor väljer att stanna längre i en våldsam relation, helt enkelt för att de med regeringens förslag inte har råd att lämna relationen.
Låt oss tala något om kvinnor. Kvinnorna är fler bland dem som inte har 40 000 i lön. Vårdbiträdet och undersköterskan blir fattigare än läkaren och ingenjören. Undersköterskans barn nekas barnbidrag medan chefens barn får barnbidrag.
Jag vill fråga Caroline Högström hur hon motiverar för de kvinnor som jobbar just i välfärden och som tjänar mellan 21 000 och 40 000 varför de och deras barn inte är lika mycket värda som dem som tjänar över 40 000 och deras barn.
Fru talman! Tack, ledamoten Hirvonen, för frågan!
Jag vill nog börja med att konstatera att jag inte riktigt vill köpa den bild som Miljöpartiet försöker måla upp här. Det handlar om kvalificering till socialförsäkringen. Om du inte jobbar är det fem år. Har du haft en lön på 20 000 under tolv månader blir du kvalificerad till socialförsäkringen. Har du en lön över 40 000 är det sex månader. Det är inte, som man försöker måla upp, någon form av evighet, utan det handlar om kvalificering just för att arbete ska löna sig.
Det finns något som jag vänder mig emot. Man pratar gärna om kvinnorna, men man pratar inte om de kvinnor som år efter år fastnar i bidragsberoende. Titta på snittiden – från när en utländsk kvinna kommer till Sverige till dess att hon har etablerat sig på arbetsmarknaden! Det verkliga sveket är att vi tillåter att det här får fortsätta år efter år, generation efter generation, och att vi inte på allvar säger: Vet du vad! Här har du nycklarna. Vi ställer krav också. Vi menar att din ansträngning ska löna sig. Lär du dig språket och blir en del av det svenska samhället finns alla möjligheter.
Men Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänstern verkar vilja lämna dem därhän. De ser inte utanförskapet. De har inga reformer för att bryta utanförskapet. Och när vi väl levererar förslag på konkreta reformer säger de nej. Det är det verkliga sveket här.
Fru talman! Moderaterna svarar inte på min fråga. Varför är inte undersköterskan och undersköterskans barn lika mycket värda som ingenjören och ingenjörens barn? Det här förslaget betyder att undersköterskans barn går utan barnbidrag för att undersköterskans lön är under 40 000 medan barnen till den som tjänar 40 000 eller mer får barnbidrag.
Det går väl inte att tydligare än så sätta olika värde på olika människor? Vissa får, andra får inte. Skillnaden handlar om hur mycket man tjänar, som om det arbete som underbetalda kvinnor i välfärden utför varje dag inte är värdefullt och som om deras barn inte har samma värde. Jag ställer därför frågan igen: Varför är inte undersköterskans barn lika mycket värda som ingenjörens i Moderaternas Sverige?
Fru talman! Jag tackar Annika Hirvonen för att hon så tydligt visar på skillnaden i svensk politik.
Det är skrämselpropaganda från Miljöpartiet. Man tittar inte på de konkreta reformerna och kommer inte med förslag på hur vi kan bryta det långvariga utanförskapet. Det är i stället skrämselpropaganda. Man målar upp någon bild av att samtliga undersköterskor nu ska bli av med barnbidraget. Det är inte sant.
Jag önskar att vi kunde ha en rimlig debatt om den här typen av frågor, men det går inte. Direkt kommer skrämselpropagandan, och direkt målas en bild upp som faktiskt inte stämmer.
Men någonstans måste vi titta på vad det är som stämmer. Det handlar om det utanförskap som vi har sett under en lång, lång tid. Man kommer till Sverige, och sedan fastnar man. Man kommer inte vidare. Vi har läst nyhetsartiklar för bara någon vecka sedan. Jag kommer inte ihåg om det var en fyra- eller fembarnsmor i Sundsvall som hade gjort den här resan. Vad var det hon sa till tidningen? Det handlade om att alla måste vakna, ta det där steget och få det där jobbet. Det handlade om egenförsörjning.
När man pratar med dem som har gjort den resan är det uppenbart att de önskar att de hade fått hjälp tidigare. De önskar att någon hade sagt: Här i Sverige lär vi oss språket. Här söker vi arbete och blir en del av samhällsgemenskapen, så att vi inte fastnar utanför.
Jag tror att vi kan konstatera att verklighetsbeskrivningarna skiljer sig åt och att Miljöpartiet i huvudsak ägnar sig åt skrämselpropaganda här i kammaren.
Fru talman! Här anklagas ledamöter för skrämselpropaganda, så vi kan väl gå igenom vad som har varit.
De nordiska ländernas sociala skyddsnät har grundats på principen om en generell välfärd, det vill säga ett system där alla ingår. Det har under lång tid visat sig vara effektivt för att motverka fattigdom och uppnå mer jämlika samhällen. Det är det som har byggt Sverige till det fantastiska välfärdsland som vi har varit, där en generell och inkluderande välfärd aldrig har varit ett hinder för etablering utan tvärtom en förutsättning för densamma.
De senaste åren har dock de ekonomiska klyftorna ökat i Sverige. Under nuvarande regering och Sverigedemokraterna har andelen fattiga i Sverige fördubblats. Vi har fått 100 000 fler arbetslösa. Arbetsmarknadspolitiken är helt och hållet frånvarande. Vräkningarna har ökat med nästan 60 procent, och det gäller även vräkningar där barn är berörda.
Nu vill regeringen och Sverigedemokraterna att den som kommer till Sverige måste bo här i fem år för att få ta del av socialförsäkringen. Det kommer att slå hårdast mot de mest utsatta i samhället. Regeringens egen utredning pekar på ett ökat utanförskap, ökad brottslighet och i stort sett bara negativa konsekvenser för utsatta grupper. Förslaget har också mötts av massiv kritik från nästan alla remissinstanser, eller för att citera utredningen: ”Kriminella organisationer och den organiserade brottsligheten kan flytta fram sina positioner.”
Ledamoten gav inget svar i tidigare replikskifte, så jag får väl fråga om ledamoten är stolt över de fyra senaste åren. Ni har fördubblat andelen fattiga i Sverige, 100 000 fler är arbetslösa och vräkningarna har ökat med nästan 60 procent. Och nu lägger ni fram förslag som fördjupar och förvärrar utsattheten för människor i Sverige.
Är ledamoten stolt över det?
Fru talman! Tack, ledamoten Haddou, för chansen att få prata om vad jag är stolt över de senaste fyra åren!
Vi ska konstatera varifrån vi kom. Vi kom från en tid när inflationen var 10 procent och ekonomin i fritt fall, en tid när arbetslösheten faktiskt började rusa.
Då gjorde vi någonting. Vi tog ansvar. Nu är inflationen nere på 2 procent, och vi ser att det sakta börjar ljusna vid horisonten. Vi har under de här fyra åren säkerställt att en ensamstående undersköterska får behålla ungefär 3 000 kronor mer i månaden. En polis och en sjuksyrra får behålla 5 000 kronor mer i månaden – faktiska pengar, riktig skillnad. Vi har sänkt matmomsen, vilket har gjort det billigare att handla mat. Vi har sänkt priset på drivmedel så att man kan bo och leva i hela landet. Det är jag stolt över.
Jag kan också konstatera att vi är långtifrån klara. Ledamoten har rätt i att vi har en enorm utmaning. Utanförskapet är fortsatt alltför stort. I mitt hemlän Västmanland är det ungefär 16 000 personer, i antal motsvarande Hallstahammars kommun, som inte är självförsörjande.
Jag var och knackade dörr i Arboga för ett par veckor sedan och mötte då en kvinna som beskrev sin resa. Hon har kommit till Sverige och lärt sig språket, och nu jobbar hon inom skolan och kämpar och sliter. Hon ser personer som inte gör det, som faktiskt inte kämpar på det sätt som hon har gjort, och hon var väldigt tydlig med vad hon kallar det: Hon kallar det för orättvist och menar att det är helt rätt att ställa krav.
Det är helt rätt att fler ska få göra den resa som hon har gjort till arbete, till gemenskap och till det svenska språket.
Fru talman! Självklart ska många få möjligheten att göra den resan. Problemet är att regeringen lägger fram ett förslag som ökar utanförskapet.
Ledamoten står här och pratar om just utanförskap. Då blir jag ganska chockad, för utredningen, remisser, forskning, erfarenheter och vetenskap säger nästan samtliga att förslaget som regeringen lägger fram om kvalificering till välfärden ökar utanförskapet. Vill man ha en seriös debatt och ta ansvar, som ledamoten pratar om här, tycker jag ändå att man ska lyssna på utredningen och på forskning, erfarenheter och vetenskap kring detta.
Om man hade haft en aktiv och kraftfull arbetsmarknadspolitik som ser till att människor kommer i arbete, om vi hade jättebra skolresultat och de bästa, jämlika skolorna och så vidare så att människor kan få de rätta och faktiska förutsättningarna hade jag förstått det. Men ledamoten är alltså stolt över 100 000 fler arbetslösa under den här regeringen. Det är ingenting ni kan skylla den förra regeringen för. Under en hel mandatperiod har ni aktivt förvärrat situationen. Det ni har gjort i stället för att lägga förslag på riksdagens bord om fler arbetstillfällen och åtgärder för att skapa jobb är att sänka skatterna för de allra rikaste och byta arbetsmarknadsminister. Det kan man inte vara särskilt stolt över. Och under den här regeringen har alltså fattigdomen i Sverige fördubblats, även om vi hörde om några reformer.
Fru talman! Det kan man inte vara stolt över. Jag skulle skämmas.
Fru talman! Man hör såklart det man vill höra.
Remissförfarandet är en viktig funktion i vår lagstiftningsprocess. Man har tittat på remissvaren; det går att läsa om i propositionen.
Det Vänsterpartiet verkar glömma är att det har konsekvenser även att inte göra någonting. Att fortsätta som vi har gjort de senaste åren får också konsekvenser, och än så länge hör jag i den här debatten inte några förslag på förändring. Jag hör att man är väldigt intresserad av vem som är arbetsmarknadsminister, och det är väl bra och positivt att det väcker ett så starkt intresse från oppositionen. Men jag kan konstatera att vi andra ägnar oss åt sakpolitik och reformer.
Det finns fortsatt mycket att göra, för Sverige har fortsatt stora utmaningar, men efter att ha lyssnat på replikskiftena och troligtvis hela debatten kan jag konstatera att vänstersidan har uppenbart svårt att komma överens. Titta bara på det här förslaget – Centerpartiet ser ju fördelarna med den här reformen. De ser vad som behöver göras.
Då blir man såklart oerhört nyfiken på hur er sida kommer att få ihop det efter valet om olyckan är framme och ni vinner. Nu tror jag visserligen inte det, för svenska folket vet att vi behöver göra någonting åt det utanförskap vi ser. Vi behöver vända ekonomin, och vi behöver fortsatt en moderatledd regering.
Fru talman! Svenska folket ger just nu inte något gott betyg till sittande regering. Det är såklart en bit kvar till valdagen, men det säger någonting om vad man hittills har ansett om regeringens förmåga och politik.
Jag är också väldigt intresserad av det forskningsbaserade spåret i utredningen och propositionen. Därför undrar jag hur regeringen och ledamoten Caroline Högström från Moderaterna resonerar när det gäller de danska erfarenheterna av liknande förslag. Danmark fick rulla tillbaka de här delarna, eftersom man såg sådana enorma konsekvenser bland annat när det gällde brottsutvecklingen. Man rullade tillbaka förslagen och konstaterade att det inte var en klok politik.
Jag undrar därför vilka slutsatser Moderaterna drar av det danska exemplet.
Fru talman! Det är klart att många av våra reformer har hämtat inspiration från Danmark; det är bara att titta på delar av migrationspolitiken. Men jag kan också konstatera att vi har olika system.
Framför allt har Sverige i viss mån ett betydligt mer djupgående utanförskap, och därför måste vi våga prova nya angreppssätt. Det är uppenbart att det vi har gjort tidigare inte har fungerat. Det har inte hjälpt, och det har framför allt inte hjälpt utlandsfödda kvinnor som i större utsträckning är fast, trots att det kanske är de som mest behöver komma i arbete. Vi ser vilken skillnad det kan göra i familjer när just en mamma går från utanförskap till arbete och samhällsgemenskap.
Därför måste vi ta tag i problemen. Vi ser en enorm utmaning med utanförskapet, och då är kvalificering till välfärden en bit i pusslet. Bidragsreformen består av tre delar, och vi har även bidragstaket men framför allt aktivitetskravet. Det tror vi också kan göra stor skillnad.
Riksdagens funktion är att ta det del för del, men det är en gemensam bidragsreform med tre olika ben som tillsammans hjälper till att stärka drivkrafterna till arbete och minska utanförskapet.
Fru talman! Tack, Caroline Högström, för svaret!
När det gäller det danska exemplet finns det verkligen en varningsflagg för det här förslaget. Jag delar helt regeringens uppfattning att aktivitetskrav är en viktig del i att öka incitamenten till arbete. Jag delar inte regeringens uppfattning att fattigdom ökar incitamenten till arbete. Tvärtom har forskning snarare visat på att människor som hamnar ännu längre bort från etablering och integration kommer att få en ännu svårare resa till jobb och insatser.
Det är också ett stort problem att arbetslösheten är så hög som den är numera, inte bara i vissa grupper utan väldigt brett bland många. Det är 100 000 fler som är arbetslösa nu än tidigare. Det beror på avsaknaden av konkreta arbetsmarknadspolitiska förslag.
Arbetslösheten runt om i landet ser olika ut. Det är väldigt låg arbetslöshet i norra Sverige. Det är väldigt hög arbetslöshet i södra Sverige. Här skulle alltså en aktiv arbetsmarknadspolitik verkligen kunna göra skillnad, men i stället väljer regeringen att gå på det klassiska högerspåret med att fattiga och hungriga magar jagar lite bättre. Jag tror inte på den politiken, och jag delar inte den uppfattningen. Jag tror snarare att grundtrygghet och möjligheter att få språkträning, utbildningar och arbetsmarknadsinsatser leder till jobb.
Jag har en till fråga till Moderaterna och Caroline Högström. Den gäller framför allt vad detta får för effekter på kommunerna. Vill vi värna välfärden och vill vi se till att alla unga klarar skolan och inte hamnar i utanförskap och kriminalitet måste skolan också ha resurser. Det här förslaget riskerar att skjuta betalningsansvaret från staten till kommunerna. Staten sparar pengar; kommunerna betalar. Hur tänker regeringen kompensera för kommunernas kostnader när det gäller detta förslag?
Fru talman! Det Socialdemokraterna verkar glömma bort är att ett av de problem vi har haft när det gäller några av de förmåner som vi nu ställer kvalificeringskrav för är att man inte från dag ett möts av krav som en del av etableringsprocessen utan fastnar i socialförsäkringssystemet och blir kvar där under lång tid. Det är därför det behövs exempelvis kvalificering till socialförsäkringen, så att man från dag ett möts av just krav och förväntningar på att bli en del av samhällsgemenskapen. Vi ska inte hamna i det läge där vi har varit, där många levt väldigt länge i Sverige utan att lära sig språket och utan att skaffa sig ett arbete.
Jag vänder mig emot den bild man försöker måla upp av högerpolitik. Tvärtom tror jag att det finns någonting viktigt här. Moderaternas politik innebär faktiskt en tro på människor. Vi tror på krav på egen försörjning eftersom vi tror att människor har förmåga att skaffa arbete, men det verkar inte vänstersidan tro.
Fru talman! Jag kan tycka att den syn vänstern i grund och botten har på människor, att de skulle sakna förmåga, är lite fascinerande. Vi pratar alldeles för sällan om det. Moderaterna har däremot höga förväntningar på människor som kommer hit och vet vilken drivkraft de har.
Avslutningsvis: Gällande finansiering av kommuner är det såklart en budgetfråga. Det finns bedömningar kopplade till den helhet som bidragsreformen bygger. Vi skjuter till medel för aktivitetskravet, exempelvis, så att kostnaderna inte kommer att öka totalt sett. Det görs alltså ett tillskott för att bland annat finansiera aktivitetskravet.
