Traditionell eller rationell En premiepension som kan nå målen

Om utredningen bedömer att det finns skäl för att det enbart bör finnas en statlig utbetalningsprodukt, ska utredningen ta ställning till om en ny utbetalningsprodukt bör tas fram som ersätter de nuvarande eller om någon av de nuvarande bör avskaffas.

Utredningen ska vidare utreda vilken myndighet som är bäst lämpad att förvalta det premiepensionskapital som i dag förvaltas av Pensionsmyndigheten. Vid den bedömningen ska utredningen främst ta hänsyn till avkastning och nytta för pensionsspararna, samhällsekonomisk effektivitet och säkerhet i förvaltningen samt till möjligheten att upprätthålla ett tillräckligt oberoende i förhållande till regeringen i fråga om kapitalförvaltningen.

Om utredningen bedömer att Pensionsmyndigheten är bäst lämpad för uppdraget ska utredningen vidare föreslå förändringar i regleringen för Pensionsmyndighetens kapitalförvaltning.

Staten bör ta ansvar för valsituationen och måluppfyllelsen

Av utredningens direktiv framgår att en utbetalningsprodukt för premiepensionssystemet ska uppfylla systemets lagstadgade mål. Det förefaller ologiskt, närmast uteslutet, att staten först skulle sätta upp mål för premiepensionssystemet och sedan erbjuda en eller flera statliga produkter som i förväntan inte uppfyller målen. Utredningen gör därför bedömningen att premiepensionssystemet inte bör erbjuda någon statlig utbetalningsprodukt som inte förväntas uppfylla målen.

Ologiskt att staten erbjuder en utbetalningsprodukt som inte förväntas uppfylla statens egna mål

Målets formulering om att premiepensionsutbetalningarna bör vara allt mer förutsägbara och stabila, med beaktande av den återstående utbetalningstiden (utbetalningsmålet), gör att det med de befintliga utformningarna av förvalet AP7 Såfa, traditionell försäkring och fonder på fondtorget endast är förvalet AP7 Såfa som har förutsättningar för att uppfylla utbetalningsmålet.

Det är rimligt och logiskt att staten erbjuder åtminstone en produkt som har förutsättningar att nå målet som staten själv har satt upp. Att premiepension under utbetalning från fonder på fondtorget inte uppfyller utbetalningsmålet kan rättfärdigas med att det är en nödvändig följd av principen om valfrihet. Men att staten erbjuder ytterligare en produkt, traditionell försäkring, som inte uppfyller målet och där staten inte heller har utformat den för att göra det, är svårbegripligt och svårt att motivera. Av det skälet bör den produkt som inte uppfyller målet antingen förändras eller tas bort, alternativt bör, om produkten ändå är önskvärd, målet justeras utifrån att en traditionell försäkring ska finnas.

Irrationellt att pensionärerna måste välja mellan två liknande statliga produkter för att få ut sin premiepension

Av olika aktörers analyser, rapporter och utredningar om premiepensionssystemet framträder en övergripande slutsats om utbredd okunskap och ointresse för pensionsfrågor. Särskilt allvarlig är Riksrevisionens slutsats att staten inte tagit ett tillräckligt ansvar för att göra pensionssystemet tydligt och begripligt, och att pensionssystemet är så pass komplicerat att många individer har svårt att göra medvetna val trots den information som ges. Utredningen anser att problemen förstärks när omedvetna val är oåterkalleliga som när det gäller övergången till traditionell försäkring i premiepensionen.

I vissa avseenden är förvalet AP7 Såfa och den traditionella försäkringen relativt lika. Det gäller till exempel risknivå, förväntad snittavkastning och det faktum att en institutionell förvaltare, i båda fallen staten, har eller övertar ansvaret för att placera tillgångarna och ombesörjer val kopplat till detta ansvar. Likheterna bidrar till den redan svåra, kanske omöjliga, uppgiften för försäkringsgivaren att förmedla information så att pensionärer kan göra ett medvetet val mellan produkterna.

Nuvarande utformning av premiepensionssystemet, där individer behöver välja mellan två förhållandevis likartade produkter för att kunna ta ut sin premiepension innebär ett val som det inte är rationellt att tvinga försäkrade att göra inom ett obligatoriskt socialförsäkringssystem.

Tillräckligt med en (1) statlig utbetalningsprodukt vid sidan av fondtorget

Om det ska finnas flera statliga utbetalningsprodukter i premiepensionssystemet vid sidan om de privata på fondtorget bör det finnas reella skillnader mellan produkterna, och det bör dessutom röra sig om skillnader som är möjliga att förmedla till dem som ska välja mellan produkterna. Ett sätt att åstadkomma åtminstone en reell skillnad är att sänka risken i någon av produkterna, förmodligen lämpligast i traditionell försäkring, och därmed erbjuda en statlig utbetalningsprodukt med låg risk och en annan med medel- eller hög risk.

Men en utbetalningsprodukt med låg risk kommer i förväntan inte att nå avkastningsmålet (att avkastningen på pensionsspararnas fonderade medel bör vara tydligt högre än förändringen av inkomstindex men utan garantier om viss avkastning). Det förefaller ologiskt att staten tillhandahåller en produkt som inte når de mål som staten satt upp. En bättre lösning enligt utredningens uppfattning är att de pensionärer som vill ha låg risk får välja sådana fonder på fondtorget. För det ändamålet finns redan den statliga riskprofilen AP7 Försiktig och räntefonder på fondtorget. En sådan ordning överensstämmer också med regeringens och riksdagens bedömning att för den som vill ha en annan risknivå än förvalet finns möjligheten att göra val på fondtorget för att anpassa sitt sparande så att större vikt läggs vid antingen förbättrade avkastningsmöjligheter eller ännu mer stabila utbetalningar.

Utredningen anser att det är angeläget att de pensionärer som verkligen värderar låg risk så högt att de är beredda att betala med låg förväntad avkastning gör ett aktivt val med den innebörden. Erfarenheterna av val såväl inom som utanför premiepensionen är att många val sker utan medvetenhet om sådana avvägningar.

Det kan finnas fördelar med att staten erbjuder flera utbetalningsprodukter med olika egenskaper, som anpassas till olika pensionärers behov. För att dessa fördelar ska bli verkliga krävs dock både att produkterna uppfyller pensionärers behov och att pensionärerna har förmåga att göra ett medvetet val mellan dem. Det senare kräver skillnader i produktegenskaper som är tydliga, relevanta och möjliga att kommunicera till försäkrade i ett obligatoriskt allmänt pensionssystem. Givet de svårigheter som finns att utforma sådana utbetalningsprodukter och de svårigheter som de flesta sparare därmed har att välja mellan dem drar utredningen slutsatsen att de egenskaper som staten anser att en utbetalningsprodukt bör innehålla bör återfinnas i en (1) enda statlig produkt vid sidan av fondtorgets utbud av fonder. Utredningen gör därför bedömningen att det inte bör erbjudas flera statliga utbetalningsprodukter i premiepensionssystemet.

Staten tar därigenom tydligt ansvar för den för de flesta pensionärer närmast omöjliga valsituationen mellan fondförsäkring och traditionell försäkring.

Premiepensionsbeloppen kommer att minska och bör tillåtas att göra det

För att nå målet för premiepensionssystemet under utbetalningstiden behöver en avvägning mellan hög avkastning och låg risk för sänkta pensioner göras.

Det framgår av lag att avkastningsmålet gäller under både sparande- och utbetalningstiden. Det innebär att relativt hög risk behöver tas även under utbetalningstiden, alternativt behöver lägre risk under utbetalningstiden kompenseras med högre risk under sparandetiden. Utredningen har inte funnit några skäl som talar mot en sådan ordning. Snarare gynnas pensionärerna i förväntan av detta, särskilt pensionärer med låga inkomster.

I utbetalningsmålet framträder målkonflikten mellan hög avkastning och låg risk för sänkta pensioner. Målkonflikten är beskriven i förarbetena, men utbetalningsmålet riskerar att feltolkas eller missförstås. Utredningen bedömer att den rimligaste och mest ändamålsenliga tolkningen är att utbetalningsmålet tar sikte på övergången från sparare till pensionär genom ett successivt skifte från hög andel riskfyllda tillgångar till mindre riskfyllda tillgångar. En sådan tolkning ryms i bestämmelsens ordalydelse.

Ett sätt att hantera målkonflikten är att införa metoder för utjämning av pensionsutbetalningarna. Men minst lika centralt är att anlägga synsättet att premiepensionsbeloppen kommer att variera och ganska ofta minska, och bör tillåtas att göra så om avkastningsmålet ska nås. Denna variation är en nödvändig följd av ett av syftena med premiepensionssystemet, och önskemålet om högre pensioner genom investeringar på kapitalmarknaden.

Det är irrationellt att fortsätta erbjuda traditionell försäkring i premiepensionen

Den traditionella försäkringen saknar önskvärda egenskaper för en statlig utbetalningsprodukt i premiepensionen

Utredningen bedömer att en statlig utbetalningsprodukt för premiepensionen bör för det första uppfylla det lagstadgade målet för premiepensionssystemet, för det andra vara enkel att förstå för pensionären, för det tredje ge möjlighet att byta utbetalningsprodukt under utbetalningsperioden samt för det fjärde ha låga och transparenta kostnader.

Utredningen har utvärderat de två statliga befintliga utbetalningsprodukterna mot de önskvärda egenskaperna för en utbetalningsprodukt för premiepensionen. Av utvärderingen framgår att utredningens bedömning är att traditionell försäkring inte uppfyller målet för premiepensionssystemet. Det är en produkt som är svår att förstå för pensionären. Det är inte heller möjligt att välja bort traditionell försäkring när man väl valt den, åtminstone inte i dess befintliga konstruktion. Vidare anser utredningen att de indirekta kostnaderna i form av lägre förväntad avkastning på grund av de garanterade beloppen gör att traditionell försäkring inte kan anses ha transparenta eller låga kostnader. Det innebär att den traditionella försäkringen saknar önskvärda egenskaper för en statlig utbetalningsprodukt för premiepension.

Garanterade belopp är inte en önskvärd egenskap

Utredningen bedömer att garanterade belopp inte bör ingå som en komponent i en utbetalningsprodukt för premiepension.

Det beror på att utredningen anser att en utbetalningsprodukt med en garanti är ett bakvänt sätt att bestämma risknivå. Det gör det också svårare att styra produkten mot målet för premiepensionssystemet eftersom risknivån, och därmed avkastningen och volatiliteten, endast blir en funktion av garantin. Detta är särskilt problematiskt när det i målet uttryckligen anges att det inte ska förekomma garantier om viss avkastning. I den mån garantins värde ska avse en känsla av trygghet saknar det också stöd i, och kan rentav hävdas gå emot, det lagfästa målet för premiepensionssystemet.

Vidare anser utredningen att pensionssystemets grundskydd redan fyller en garantiliknande funktion i det allmänna pensionssystemet och tillser att pensionärerna inte riskerar fattigdom. Dessutom är utredningens slutsats när det gäller hur de garanterade beloppen bör kvalificeras rättsligt att det inte rör sig om formella garantiåtaganden från statens sida till pensionärerna utan i stället försäkringstekniska åtaganden som finansieras kollektivt inom den traditionella försäkringen och i förlängningen eventuellt av sparare och pensionärer med fondförsäkring. En sådan finansieringsmodell framstår som anmärkningsvärd och problematisk ur ett konstitutionellt perspektiv.

Utredningen anser också att staten har en skyldighet att erbjuda produkter som är rationella och logiska. Bara förekomsten av en ”garanti” signalerar att den har ett värde, annars skulle inte staten erbjuda den. Det blir ett slags cirkelresonemang där staten erbjuder något med oklart värde och spararna därmed tror att den har ett värde. Utredningen anser att garantin i premiepensionens traditionella försäkring är en chimär som leder till överförsäkring, och att kostnaden i form av utebliven avkastning är alltför hög.

Utredningen gör sammantaget bedömningen att en garanti eller garanterade belopp därför inte bör ingå som en komponent i en statlig utbetalningsprodukt för premiepension.

Det saknas hållbara motiv för att erbjuda traditionell försäkring

Utredningen bedömer dels att det skäl som anfördes för att införa traditionell försäkring i premiepension, nämligen att undvika månadsvis variation i utbetalningarna, har visat sig sakna grund, dels att det är problematiskt att traditionell försäkring erbjuds i premiepensionen utan att det finns några av lagstiftaren fastställda och hållbara motiv för detta.

Trots att det ursprungliga motivet för en traditionell försäkring i premiepensionen föll bort tämligen omgående i samband med införandet har behovet av en traditionell försäkring inte omprövats tidigare, även om tidigare utredningar i någon mening har berört frågan. När en sådan omprövning nu sker anser utredningen att produkten är mer problematisk än önskvärd i premiepensionen.

Utredningens kritik av traditionell försäkring gäller enbart just premiepensionens traditionella försäkring givet det sammanhang i vilket den tillhandahålls av staten. Kritiken avser således inte traditionell försäkring i allmänhet. Den mest omfattande och betydelsefulla användningen av traditionell försäkring återfinns inom tjänstepensionen, där arbetsmarknadens avtalsparter är de främsta aktörerna.

Det finns intressekonflikter och risk för förtroendeskada

Pensionsmyndigheten har sedan 2022 i uppgift att utveckla premiepensionssystemets valarkitektur. Med valarkitektur avses den presentation av olika val, det stöd och den information som lämnas av Pensionsmyndigheten när en pensionssparare ska ange hur spararens premiepensionsmedel ska förvaltas. Valarkitekturen ska främja att en pensionssparare gör väl övervägda val om hur medlen ska förvaltas och har därför mycket stor betydelse för spararnas beslut om förvaltning.

Detta innebär att de beslut Pensionsmyndigheten fattar om valarkitekturen kommer att få stor påverkan på hur kapitalet i premiepensionssystemet fördelar sig mellan fonder på fondtorget, AP7 Såfa och den produkt som Pensionsmyndigheten förvaltar själv, det vill säga den traditionella försäkringen. Detta inger vissa betänkligheter utifrån risken att valarkitekturen skulle kunna misstänkas gynna myndighetens egen produkt. Till detta kommer att Pensionsmyndigheten ansvarar för att utvärdera premiepensionssystemets måluppfyllelse, även för den egna produkten.

Utredningen anser att det innebär uppenbara intressekonflikter att Pensionsmyndigheten tillhandahåller en utbetalningsprodukt som myndigheten dessutom ska utvärdera, samtidigt som myndigheten genom valarkitekturen kan påverka spararnas val. Dessa förhållanden innebär betydande risker för förtroendeskada, varför den beskrivna intressekonflikten behöver undanröjas.

AP7 Såfa har egenskaper som förknippas med traditionell försäkring

Premiepensionssystemets förval, AP7 Såfa, är en typ av produkt som saknas i tjänstepensionen. AP7 Såfa är en fondförsäkring med andra regler, bland annat delvis friare placeringsregler, än vad som gäller för de fondförsäkringar som erbjuds på såväl premiepensionens fondtorg som tjänstepensionens motsvarigheter. Dessa placeringsregler har gjort det möjligt för AP7 Såfa att erbjuda de försäkrade i förvalet egenskaper som liknar de som finns i en traditionell försäkring.

Det är vidare centralt att betrakta premiepensionens utformning och egenskaper samlat med inkomstpensionens dito. Om andelen aktier i både inkomst- och premiepensionen beaktas är den totala aktieexponeringen i den allmänna pensionen cirka 24 procent. Det är i linje med den aktieandel som premiepensionens traditionella försäkring hade år 2002–2008, och som är vanlig i traditionella försäkringar under utbetalningstiden. Det talar för att de egenskaper som vanligen förknippas med traditionell försäkring, låg risk och högre säkerhet, redan finns i den samlade allmänna pensionen när den betraktas samlat.

Utveckling av traditionell försäkring möjlig – men räcker inte

Premiepensionens traditionella försäkring skulle kunna utvecklas på flera olika sätt för att kunna få åtminstone några av de egenskaper som utredningen bedömer att en statlig utbetalningsprodukt för premiepension bör ha.

När det gäller utbetalningsmålet med sänkning av risk vid övergången från sparande- till utbetalningsfas bedömer utredningen att det sannolikt skulle vara möjligt att utforma premiepensionens traditionella försäkring med någon form av årskullsförvaltning där olika åldersgrupper har varianter av den traditionella försäkringens tillgångsportfölj i syfte att uppnå olika risknivå.

När det gäller möjligheten att lämna produkten bedömer utredningen att det skulle vara möjligt att utforma den traditionella försäkringen med en flytträtt som gör det möjligt att byta bort den när man väl har valt den.

En viktig aspekt av den önskvärda egenskapen att en statlig utbetalningsprodukt ska uppfylla målet är att produkten bör vara möjlig att utvärdera mot det lagstadgade målet. Eftersom den traditionella försäkringen inte går att välja under sparandetiden är det heller inte möjligt att utvärdera den då. Det är troligen möjligt att utforma traditionell försäkring så att den även kan väljas under sparandetiden.

Men samtliga dessa potentiella förändringar skulle leda till att traditionell försäkring i än högre utsträckning liknar förvalet AP7 Såfa. Utredningen har under utredningsarbetet inte funnit några utvecklingsidéer kopplade till traditionell försäkring som inte gör traditionell försäkring än mer lik AP7 Såfa. Utredningen anser att det vore en omotiverat dyr – och dessutom irrationell – förändring mot bakgrund av att AP7 Såfa, som redan finns, både har de önskvärda egenskaperna för närvarande och bedöms ha förutsättningar att fortsätta ha dem.

Mot denna bakgrund är utredningens bedömning att det inte är motiverat att utveckla den traditionella försäkringen för att den ska få de egenskaper som utredningen bedömer att en utbetalningsprodukt för premiepension bör ha. Det gör i sin tur att utredningen föreslår att den traditionella försäkringen ska sluta erbjudas och avvecklas. Genom förslaget hanteras den intressekonflikt som i dagsläget består i att Pensionsmyndigheten både utformar produkten och ansvarar för valarkitekturen och informationsgivningen, samtidigt som myndigheten utvärderar samma produkt och jämför den mot konkurrerande produkter.

AP7 Såfa bör vara statens utbetalningsprodukt för premiepension

Förvalet AP7 Såfa bör vara statens utbetalningsprodukt

Utredningen anser att förvalet AP7 Såfa har de egenskaper som utredningen bedömer att en utbetalningsprodukt för premiepensionen bör ha. Den uppfyller målet för premiepensionssystemet, är tillräckligt enkel att förstå för pensionären, ger möjlighet att byta utbetalningsprodukt under utbetalningsperioden samt har låga och transparenta kostnader.

Mot denna bakgrund gör utredningen bedömningen att en ny statlig utbetalningsprodukt inte behöver tas fram.

Utredningen föreslår i stället att AP7 Såfa ska vara statens enda utbetalningsprodukt för premiepension.

Som en följd av detta ska premiepensionens traditionella försäkring sluta att erbjudas och avvecklas.

Traditionell försäkring bör avvecklas som en run-off

Två alternativ för avvecklingen av den traditionella försäkringen

Cirka 400 000 pensionärer med premiepension har valt utbetalning i form av traditionell försäkring. Deras begäran om att ta ut premiepensionen i den formen har beviljats i gynnande förvaltningsbeslut. Deras medel i fondförsäkring har därefter avyttrats och investerats i den traditionella försäkringen.

För denna grupp pensionärer redovisar utredningen två alternativa förslag för avvecklingen av den traditionella försäkringen och hanteringen av åtagandet att infria de garanterade beloppen.

Det första alternativet går ut på att traditionell försäkring avskaffas även för dessa pensionärer och att pensionsmedlen förs över till AP7 Såfa. I det alternativet föreslås att åtagandet om garanterade belopp upphör att gälla vid ikraftträdandet av förslaget. Härefter benämns alternativet också som en snabb avveckling .

Det andra alternativet går ut på att de aktuella pensionärernas pensionsmedel inte ska föras över till AP7 Såfa, utan att pensionärerna i stället får ha kvar den traditionella försäkringen som en produkt under avveckling (så kallad run-off ). I det alternativet kvarstår åtagandet om garanterade belopp. Det införs samtidigt en möjlighet för pensionärerna att begära en övergång och överföring av pensionsmedlen från den traditionella försäkringen till fondförsäkring (så kallad flytträtt). Härefter benämns detta alternativ också som en långsam avveckling eller run-off .

Det finns rättsliga förutsättningar för båda alternativen

Utredningen har analyserat de rättsliga förutsättningarna för att genomföra lagstiftning enligt de två redovisade alternativen. Utredningens slutsats är sammanfattningsvis att det inte finns några rättsliga hinder mot genomförandet av något av alternativen.

Denna slutsats innebär att valet mellan de alternativa förslag som utredningen presenterar i första hand kommer att bero på överväganden om vilket av förslagen som bedöms mest lämpligt.

Utredningen förordar långsam avveckling av traditionell försäkring

Utredningen bedömer att en långsam avveckling ( run-off med flytträtt) av den traditionella försäkringen utgör en lämpligare och mer ändamålsenlig hantering för de pensionärer som redan har traditionell försäkring, jämfört med en snabb avveckling. Utredningen föreslår därför att regeringen i första hand ska gå vidare med det alternativet.

Det huvudsakliga skälet till att utredningen förordar den långsamma avvecklingen är att den bedöms vara mer förenlig med allmänna förvaltningsrättsliga principer. Det finns även goda skäl som talar för en snabb avveckling, men de skälen är enligt utredningen inte tillräckligt tungt vägande . Det beror i hög grad på att utredningen lägger särskild vikt vid att det offentligrättsliga regelverket bör vara förutsebart och att enskilda måste kunna lita på de utfästelser det allmänna har gjort. Lagstiftaren gör klokt i att tillämpa en försiktighetsprincip när det kommer till att dra in eller ändra beslut som enskilda har rättat sig efter. På så vis kan ett högt förtroende till rättsstaten och de allmänna institutionerna bibehållas.

Skälen som talar för lämpligheten i och nödvändigheten av en snabb avveckling kommer att successivt bli starkare i framtiden. Vid någon tidpunkt behöver en sådan avveckling ske även om den ligger längre fram i tiden. Utredningen lämnar därför redan nu alternativa författningsförslag.

Den traditionella försäkringen görs om till en run-off med flytträtt

Utredningen föreslår att pensionärer som tar ut sin premiepension i form av traditionell försäkring ska, åtminstone initialt, ha kvar traditionell försäkring som en produkt under avveckling ( run-off ).

Utredningen föreslår att det införs en möjlighet för pensionärer med traditionell försäkring att begära en övergång och överföring av pensionsmedel till fondförsäkring (flytträtt).

Utredningen föreslår att Pensionsmyndigheten med anledning av förslagen ska genomföra nödvändiga förändringar i den traditionella försäkringen samt lämna tydlig information om ändringarna till den berörda gruppen pensionärer. I den lämnade informationen bör det tydligt redogöras för den införda flytträtten, dess innebörd och hur pensionärerna går till väga om de vill begära en överföring av pensionsmedlen till fondförsäkring.

Utredningen föreslår att Pensionsmyndigheten ges i uppdrag att, i samband med den årliga utvärderingen av premiepensionssystemet, även följa upp och utvärdera lämpligheten i att ha kvar den traditionella försäkringen som en produkt under avveckling. Utvärderingen ska årligen redovisas till regeringen. Pensionsmyndigheten ska, så snart behov av en slutlig avveckling av traditionell försäkring har identifierats, göra en hemställan om detta till regeringen.

Ansvar för kapitalförvaltningen

Förvaltning av traditionell försäkring under avveckling

Eftersom utredningen föreslår att den traditionella försäkringen avvecklas blir frågan om vilken myndighet som ska förvalta kapitalet i den traditionella försäkringen en följd av hur den avvecklas.

I alternativet med en långsam avveckling, som förordas av utredningen, kan den faktiska slutpunkten för avvecklingen mycket väl hamna flera decennier framåt i tiden. Utredningen bedömer trots det att det inte finns skäl att under en sådan långsam avveckling flytta ansvaret för kapitalförvaltningen från Pensionsmyndigheten. Den långsamma avvecklingen förstärker behovet av ett tätt samarbete med myndighetens aktuarier för att säkerställa en rättvis hantering av bland annat kostnaderna för de pensionärer vars medel är kvar i den traditionella försäkringen. Till detta kommer de särskilda kostnader och risker som under alla omständigheter förväntas uppstå vid en flytt av ansvaret för kapitalförvaltningen. Utredningen anser att det finns skäl för att undvika dessa kostnader och risker vid en avveckling av produkten, jämfört med en fortsättning eller utveckling av densamma. Med iakttagande av en försiktighetsprincip framstår det som rimligt att under avvecklingsperioden inte göra några större organisatoriska förändringar. Eftersom såväl beståndet som kapitalet i den traditionella försäkringen successivt kommer att minska i detta scenario bedöms att myndigheten har tillräckliga resurser och förutsättningar för uppgiften. Pensionsmyndigheten kan inom befintligt ansvar göra de förändringar i den interna organisationen som uppgiften kräver.

I det andra alternativet, det vill säga en snabb avveckling, ska samtliga tillgångar föras över till AP7 Såfa. Det innebär att det är Sjunde AP-fonden som kommer att förvalta kapitalet vid en snabb avveckling. Utredningen bedömer att Sjunde AP-fonden uppfyller de krav som framgår av kommittédirektiven och övriga utgångspunkter för statlig kapitalförvaltning.

Utredningen föreslår vidare att Pensionsmyndigheten ges i uppdrag att under avvecklingen av traditionell försäkring följa upp och lämna förslag till regeringen om hanteringen av innehavet i bolaget Heimstaden Bostad AB.

Förvaltning av traditionell försäkring om den inte avvecklas

Om traditionell försäkring inte avvecklas bedömer utredningen att kapitalförvaltningen inte bör skötas av Pensionsmyndigheten. Det beror främst på att kapital förvaltat av Pensionsmyndigheten inte säkerställer ett tillräckligt oberoende till regeringens styrning. Det ligger nära till hands att uppgiften ges till en AP-fond. Denna fråga bör dock bli föremål för fortsatt analys om regeringen och riksdagen

– mot utredningens avrådan – beslutar att den traditionella försäkringen ska fortsätta att erbjudas.

Den tillfälliga förvaltningen

Regeringen bör överväga en översyn av regleringen av den tillfälliga förvaltningen, dels för att öka möjligheterna till högre avkastning, dels för att stärka oberoendet till regeringen. Innan en sådan översyn är genomförd är det inte relevant att lämna förslag på ny ansvarig myndighet för den tillfälliga förvaltningen.

Samlad utvärdering av premiepensionsreformer

Utredningen bedömer att alla förändringar av premiepensionssystemet sedan pensionsöverenskommelsen år 2017 bör utvärderas samlat. Utredningen föreslår att Inspektionen för socialförsäkringen får uppdraget samt att utvärderingen påbörjas fem år efter ikraftträdandet av förslaget.

Förslagens konsekvenser

För pensionssparare och pensionärer innebär utredningens förslag bland annat att den svåra valsituationen underlättas, att det ges förutsättningar för i förväntan högre pensioner samt att övergången från sparare till pensionär förenklas. För de pensionärer som valt traditionell försäkring tillämpas en försiktighetsprincip som respekterar deras tidigare val samtidigt som de ges en flytträtt till fondförsäkring, i linje med principen om valfrihet.

För Pensionsmyndigheten innebär förslagen bland annat ett fokus på myndighetens huvuduppdrag och ett mer renodlat försäkringsgivarskap inom premiepensionen. Sjunde AP-fonden får i sin tur på sikt samlat ansvar för statens kapitalförvaltning i premiepensionssystemet. Det innebär att Kammarkollegiet , som i dagsläget har uppdraget att förvalta den traditionella försäkringens obligationsportfölj, på sikt förväntas få minskade resurser.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

De föreslagna författningarna ska enligt utredningens förslag träda i kraft den 1 januari 2028.