Herr talman! Åsa Eriksson har frågat mig om jag avser att göra några förändringar i regelverket för karensavdrag om jag får fortsätta på min post efter valet.

Regeringens reformer leder till ett Sverige där fler människor försörjer sig själva, fler barn ser sina föräldrar gå till jobbet och välfärden får bättre förutsättningar att räcka till dem som verkligen behöver den.

Under mandatperioden har regeringen noga utrett karensavdraget. I januari 2023 beslutade regeringen att ge en arbetsgrupp i Regeringskansliet i uppdrag att analysera karensavdragets ändamålsenlighet och bedöma om det fanns något behov av förändringar av karensavdraget.

I december 2023 slutredovisade arbetsgruppen sitt uppdrag i departementspromemorian Karenstak och högriskskydd – en översyn av karensavdraget och förslag på utökade undantag (Ds 2023:33). Redovisningen är ett omfattande kunskapsunderlag om karensavdragets konsekvenser och ändamålsenlighet. Arbetsgruppens förslag har remissbehandlats.

Arbetsgruppen bedömer att karensavdraget innebär en mer rättvis och försäkringsmässig självrisk jämfört med tidigare karensdag. Arbetsgruppen bedömer också att karensavdraget motverkar överutnyttjande men kan vara belastande för individer med återkommande sjukfrånvaro och för individer med små ekonomiska marginaler.

Det finns en så kallad återinsjuknanderegel som innebär att en sjukperiod som börjar inom fem dagar från det att en tidigare sjukperiod har avslutats ses som en fortsättning på den tidigare. Då ska något nytt karensavdrag inte göras. Arbetsgruppen konstaterar att det är förhållandevis vanligt att regeln tillämpas vid korttidsfrånvaro vid sjukdom och att det medför ett skydd från karensavdrag.

Arbetsgruppen har analyserat effekterna av att avskaffa karensavdraget. Enligt arbetsgruppens beräkningar är den direkta effekten av ett avskaffat karensavdrag att arbetsgivares sjuklönekostnader ökar med cirka 14 miljarder kronor. Det motsvarar en 38-procentig ökning av arbetsgivares sjuklönekostnader. Med hänsyn tagen till beteendeeffekter beräknas sjuklönekostnaderna öka ytterligare med uppemot 10 miljarder kronor, det vill säga till ungefär 24 miljarder.

Om arbetsgivarna inte skulle kompenseras för ökade sjuklönekostnader är det enligt arbetsgruppen rimligt att anta att kostnaden helt eller delvis kommer att tas från arbetstagarnas löneutrymme i kommande avtalsrörelser. Om arbetsgivarna på något sätt skulle kompenseras av staten medför det kostnadsökningar eller inkomstminskningar för statens ekonomi.

Låt mig i det här sammanhanget avslutningsvis påminna om den möjlighet som redan i dag finns att ge yrkesgrupper och arbetstagare sjuklön från och med den första sjukdagen. Om det finns behov av att göra undantag från karensavdrag för arbetstagare inom specifika yrken eller branscher kan nämligen arbetsmarknadens parter förhandla om sådana undantag genom kollektivavtal. Flera remissinstanser har pekat på detta som en möjlighet att ge specifika yrkesgrupper och arbetstagare sjuklön från och med den första sjukdagen.

Herr talman! Jag tänker att vi inte ska ta ut segern i förskott och att jag inte ska regeringsförhandla i riksdagens talarstol.

Vi var inne på hur ofta man är sjuk och hur statistiken ser ut. Den är definitivt beklämmande i vissa fall, men man kan ändå konstatera att en genomsnittlig arbetstagare är sjuk cirka 2 gånger per år. Siffrorna skiljer sig mycket riktigt en del mellan män och kvinnor: 1,4 gånger per år om man är man och strax över 2 gånger per år om man är kvinna. I yrken i offentlig sektor är siffran högre. Där är man sjuk ungefär 3,1 gånger per år.

Företagshälsovården räknar fler än 6 sjukfrånvarotillfällen som upprepad korttidsfrånvaro, och vid fler än 10 karenstillfällen under en tolvmånadersperiod omfattas individen av ett allmänt högriskskydd som innebär att ytterligare karensavdrag inte ska göras.

Vid sin noggranna utredning konstaterade arbetsgruppen att karensavdraget innebär en rättvisare försäkringsmässig självrisk än det tidigare karensavdraget och att karensavdraget motverkar ett överutnyttjande.

För vårdbiträdet eller tjänstepersonen finns det många andra åtgärder som skyddar hårt arbetande människors ekonomi, även i tider av sjukdom. För den som ofta är sjuk eller återinsjuknar finns det dock särskilda undantagsregler. Regeringens samlade åtgärder har gjort att ett ensamstående vårdbiträde får behålla ungefär 3 200 kronor mer av sin lön varje månad, vilket innebär närmare 40 000 kronor om året. Bara sedan 2022 har en vanlig barnfamilj fått behålla 5 000 kronor mer i månaden eller 60 000 kronor om året.

Det finns alltså inget slopande av karensavdraget i världen som skulle förstärka vårdbiträdets, undersköterskans, polisens eller handläggarens ekonomi så mycket som skattesänkningar och förbättringar för hushållen som alla vänsterpartier i riksdagen konsekvent har sagt nej till.

Herr talman! Det som jag blir mer orolig över är att ett avskaffande av karensavdraget skulle leda till en mycket högre sjukfrånvaro, höga sjukskrivningar och höga sjuklönekostnader – en ökning med uppemot 40 procent. Detta skulle kosta uppemot 24 miljarder enligt arbetsgruppens analys. Enligt Svenskt Näringsliv skulle det kosta uppemot 40 miljarder kronor – siffror som ledamotens statsministerkandidat, Magdalena Andersson, i SVT för ett tag sedan förvisso påstod att Svenskt Näringsliv hade hittat på. Detta är en ganska grov och svepande anklagelse om man aspirerar på att bli statsminister, men det får stå för henne.

Svenskt Näringslivs siffror utgår från arbetsgruppens beräkningar. Om Socialdemokraterna inte litar på de tjänstepersoner som jobbar på Regeringskansliet och deras öppna beräkningar och vill ifrågasätta dessa får man komma med egna beräkningar. På den punkten är det, herr talman, något tomt. Nu lovar man allt till alla och säger att man ska avskaffa karensavdraget. Men om man går in och läser i Socialdemokraternas egen valbudget ser man att detta är finansierat med 0 kronor. Det för mig återigen in på temat att lova runt men hålla väldigt tunt. Man kan fråga sig om den siffra på 5 miljarder som Magdalena Andersson nämnde för ett år och tre månader sedan var påhittad.

Herr talman! Ledamoten anklagar mig för att ha ideologiska skygglappar på mig. Detta handlar helt enkelt om att jag värnar svensk välfärd och att jag har respekt för skattebetalarnas pengar. Jag lovar inte allt till alla, och jag lovar inte runt och håller tunt, vilket Socialdemokraterna verkar ha gjort till sin stora ideologiska idé.

Herr talman! Jag kan inte förstå varför man, om man säger att detta är ens viktigaste valfråga, inte finansierar detta i sin valbudget.

Ledamoten hänvisar till att Magdalena Andersson för ett år och tre månader sedan, tror jag, talade om att ett avskaffande av karensavdraget skulle kosta 5–6 miljarder. Det har jag också hänvisat till flera gånger. Det är riksdagens utredningstjänst som har gjort den uträkningen, och den handlar om statens kostnader för ett avskaffande av karensavdraget – kostnaderna för den statliga budgeten. Detta har jag aldrig ifrågasatt.

Dock visar det inte hela bilden. Tittar man även på de kostnader som regeringens egen arbetsgrupp tagit fram och på Svenskt Näringslivs beräkningar, som ligger mellan 24 och 40 miljarder, får man en bild av helheten: Vad kommer det att kosta för staten? Vad kommer det att kosta för kommuner och regioner? Vad kommer det att kosta för företagen? Det är den bilden ni inte har finansierat.

När ledamoten nu verkligen lyfter siffran 5–6 miljarder som Magdalena Andersson använde sig av, varför har man inte finansierat detta? De 5–6 miljarderna finns inte med i Socialdemokraternas budget. Man har med den halva miljarden för att kompensera små och medelstora företag för det stora bortfallet när sjukfrånvaron ökar, men det kommer över huvud taget inte att täcka ett avskaffande av karensavdraget. Det kom från en beräkning efter pandemin av vad den ökade kortfrånvaron kostade. Kostnaden kommer att vara betydligt större än så.

Man håller alltså väldigt tunt, och man finansierar inte sina förslag. Det är de invändningarna jag har. Om arbetsmarknadens parter kom överens om att avskaffa karensavdraget – jag har mycket stor respekt för de förhandlingar som sker mellan dem – kommer jag givetvis inte att opponera mig mot detta.

Jag hade också haft betydligt större respekt för Socialdemokraternas stora vallöfte om det de facto var finansierat, men det är det inte. Här står i stället ledamoten och talar om dynamiska effekter, något som kanske, möjligtvis ska och enligt vissa forskare kan inträffa. Jag tycker att det är ansvarslöst. Jag tycker att det är respektlöst. Jag tycker definitivt inte att det är ett bra sätt att omhänderta skattebetalarnas pengar – eller om det nu är företagen som ska stå för notan.

Vi vet vad som händer. Om sjukfrånvaron sticker iväg och sjuklönekostnaderna äter mycket är det löneutrymmet som kommer att naggas i kanten. Då är det definitivt hårt arbetande människor som återigen får stå för notan. Ska man kompensera företagen kommer det att kosta betydligt mer än vad ledamoten ger sken av, och då är det återigen skatter som ska höjas för hårt arbetande människor. Det tycker jag att man ska vara ärlig med.

Det är inte på något vis så att jag inte ser problematiken. Det gör jag definitivt. Jag förstår att det kan vara mycket tufft för den som ofta är sjuk och har små ekonomiska marginaler. Men man löser inte det genom att fläska på i en valrörelse och ge sken av att detta är något man kan göra i en handvändning. Det tycker jag att man borde ha betydligt större respekt för.

Herr talman! Jag måste säga att jag drar en helt annan slutsats av den här debatten än vad ledamoten gjorde. Ändå kan jag inte låta bli att tacka för alla debatter vi har haft. De har varit väldigt uppfriskande.

Slutsatsen från dagens debatt är snarare att en röst på Socialdemokraterna i höstens val är ett lotteri. Man räknar med dynamiska effekter, för man vill inte prata om det budgethål på ungefär 50 miljarder man har – och ställer dessutom varje dag ut nya vallöften där det saknas finansiering. Man uttrycker sig svepande och förklarar att vi hittar på siffror. Man säger att det inte stämmer när både Svenskt Näringsliv, riksdagens utredningstjänst och regeringens egen arbetsgrupp har visat att det kommer att kosta betydligt mer pengar att avskaffa karensavdraget. Jag är orolig över detta. Det är ett sätt vi inte vill att Sveriges ekonomi ska hanteras på.

Jag kan också konstatera att ledamoten i sitt andra anförande nämnde Danmark och Finland men valde att över huvud taget inte nämna Norge. Där har man nämligen testat att avskaffa karensavdraget, och där ser vi att sjukfrånvaron och sjuklönekostnaderna har blivit skyhöga – trots att man har världens friskaste folk. Vi vet också, herr talman, att även personer som bor, lever och arbetar i Sverige och flyttar till Norge får högre sjukfrånvaro.

Detta drabbar framför allt hårt arbetande människor som går till jobbet. Vi vet att det framför allt drabbar välfärdsyrkena. Undersköterskan på det särskilda boendet får slita när kollegorna inte kommer till jobbet. Bussarna blir stående när busschaufförerna inte heller kommer till jobbet. Detta kommer inte att gynna hårt arbetande människor utan snarare få dem att gå på knäna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.