Lars Johnsson

Herr talman! Sverige har en väldigt lång kust. För dem som bor och verkar längs kusten har jakten historiskt sett varit en väldigt viktig del av försörjningen.

Redan i 1808 års jaktstadga slogs fast att varje svensk medborgare fick jaga på öppna havet och på så kallade ödeskär, det vill säga holmar och skär som inte tillhörde någon fastighet. 1938 infördes ett krav på tillstånd för att jaga på allmänt vatten. I dag är det länsstyrelserna som beslutar om tillstånd och regionala föreskrifter för hur jakten ska ske på allmänt vatten.

Regeringen föreslår nu att tillståndsplikten tas bort. Det ska räcka att den som vill jaga på allmänt vatten i stället gör en anmälan. Bakgrunden till förslaget är att en ansökan om jakt på allmänt vatten sällan eller aldrig leder till avslag. Förslaget handlar helt enkelt om att ta bort en onödig administrativ barriär.

Förhoppningsvis kan detta innebära att intresset för denna typ av jakt ökar. I dag bedrivs mindre än 1 procent av all sjöfågeljakt i Sverige på allmänt vatten. Vi moderater skulle gärna se en ökad jakt på till exempel skarv, då skarven utgör ett stort problem för fisket.

Herr talman! Regeringen föreslår också att det ska vara möjligt att efter anmälan jaga säl även i Sveriges ekonomiska zon, alltså i havet utanför svenskt territorialvatten. Tanken är att jakten där ska bedrivas på samma villkor som i dag gäller för jakt på säl i andra områden, alltså i form av licens- eller skyddsjakt. Förslaget syftar till att förbättra förutsättningarna för yrkesfisket, och det välkomnas av oss moderater.

När man träffar fiskare får man ofta höra att de allt större sälpopulationerna, precis som skarven, utgör ett ökande problem för fisket. Vi moderater förespråkar en utökad jakt på säl och ser gärna att man också inför ekonomiska incitament för säljakt. Dessutom anser vi att EU-förbudet mot handel med sälprodukter ska tas bort. Det är nämligen god jaktetik att alltid omhänderta och använda det vilt man fäller.

Herr talman! En annan del av dagens betänkande rör ett förslag om en ny sekretessbestämmelse för att skydda personuppgifter i ärenden om jakt på stora rovdjur, till exempel varg eller lodjur. Sekretess ska också gälla i ärenden där tamdjursägare anmäler rovdjursangrepp.

Bakgrunden är flera fall av hot, trakasserier, jaktsabotage och skadegörelse, och det är inte bara jägare som riskerar att få ta emot hot och få sina bilar vandaliserade. Det finns också uppgifter om att det har gått så långt att djurägare av rädsla för hot, skadegörelse och trakasserier väljer att avstå från att anmäla rovdjursangrepp eller ansöka om skyddsjakt. Det uttalade syftet från aktivisterna har varit att försöka förhindra skyddsjakt.

Därför föreslår regeringen nu ett starkt sekretesskydd för enskilda personers identitet med syftet att skydda både tamdjursägare och de som deltar i jakt på stora rovdjur. Det tycker vi moderater är bra. Moderaterna är nämligen ett parti som står på lantbrukarnas och jägarnas sida.

Med de orden, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Fru talman! Jag ser inte att tillsynen blir komplexare än med det nuvarande regelverket.

Som jag nämnde i mitt anförande är det också angeläget att komma vidare med förslagen, för vi behöver öka materialåtervinningen och cirkulariteten. Vi har ett tillsynsärende om detta i EU. Därför är det angeläget att komma vidare med detta.

Man bereder också eventuella straffskärpningar. Detta bereds vidare på Regeringskansliet. Det kanske är lite mer komplext att bereda de ärendena, så det dröjer lite. Men vi kan nog förvänta oss att det kommer inom en snar framtid.

Fru talman! Tack, Johan Löfstrand, för frågan! Låt mig först ta upp detta med ansvaret. I dag är det ju olika bestämmelser som styr vem som har ansvaret för avfallet. Regelverket är otydligt. Det är till och med så att det ibland bara indirekt framgår vem som har ansvaret. De föreslagna ändringarna gör att vi får ett mycket tydligare regelverk, och det välkomnar jag.

Sedan ser jag inte heller att de förslag vi nu behandlar ökar risken för avfallsbrottslighet jämfört med dagens lagstiftning. Att det är andra aktörer som blir ansvariga innebär inte i sig att möjligheten till tillsyn blir sämre. Regeringen har också tillskjutit 25 miljoner för att stärka tillsynen för 2026.

Som jag nämnde i mitt anförande har det helt nyligen gjorts en utredning om skärpt miljöstraffrätt och stärkt miljöbrottsbekämpning. Den utredningen kom 2025 och har varit ute på remiss. Just nu bereds den inom Regeringskansliet. Jag vågar inte säga exakt när förslagen kommer från Regeringskansliet, men vi kan ju förvänta oss att det kommer en reformering av bestämmelserna, och det är angeläget.

Fru talman! I Sverige är vi relativt duktiga på att sortera vårt avfall. Vi är på väg att bli ännu bättre.

Sedan tidigare är det bestämt att landets samtliga kommuner senast den 1 januari nästa år ska införa fastighetsnära insamling för samtliga hushåll. Själva poängen med att vi sorterar vårt avfall är att materialet ska kunna återvinnas och användas som råvara i nya produkter. Det är ett bra sätt att hushålla med jordens ändliga resurser. Tanken är till exempel att engångsglas kan bli nytt glas, metallförpackningar kan bli ny metall och plastförpackningar kan bli ny plast.

Men när det gäller materialåtervinningen har vi i Sverige däremot inte lyckats fullt ut. Vi är duktiga på att återvinna papper, glas och metall men betydligt sämre på att återvinna plast och textil. En anledning till detta är att vi i Sverige har en tradition av att förbränna vårt plastavfall. Ett utbyggt fjärrvärmesystem gör att brännbart avfall har varit en eftertraktad energikälla.

I EU:s avfallsdirektiv finns tydliga gränser för hur stor andel av avfallet som ska återvinnas. Sverige klarar tyvärr inte de gränserna, och EU-kommissionen har därför inlett ett överträdelseärende mot Sverige för bristande måluppfyllelse. Detta är bakgrunden till en del av de lagförändringar som finns i den proposition vi har att debattera i dag.

Det behövs alltså åtgärder som främjar den cirkulära ekonomin. Ett sådant förslag är att detaljhandeln i stället för kommunerna ska ha ansvar för hantering av avfall som produceras i deras verksamhet. Med denna lösning kan de stora rikstäckande handelsföretagen samordna sin avfallshantering. De kan teckna gemensamma avtal om materialåtervinning och transporter. Sammantaget ger detta bättre förutsättningar för att skapa cirkulärt gångbara affärsmodeller.

Regeringen har också aviserat att man bereder ytterligare förslag för en ökad materialåtervinning. Det vi behandlar här i dag är alltså endast en del i arbetet med att reformera avfallslagstiftningen.

Fru talman! I propositionen föreslår regeringen att icke-förorenade schaktmassor under vissa villkor kan undantas från avfallslagstiftningen. Ändringen innebär till exempel att schaktmassor kan användas för bullervallar och landskapsbyggande på den plats där de uppkommit utan att det egentligen föreligger behov av dessa konstruktioner. Det är ett bra sätt att slippa onödiga transporter och något som tjänar både miljön och ekonomin.

Regeringen har också gett Naturvårdsverket i uppdrag att återkomma med ytterligare förslag på hur man mer resurseffektivt kan hantera massor, särskilt med fokus på att minska transporterna. Uppdraget ska redovisas i slutet av nästa månad, och därefter ser vi fram emot ytterligare förbättringar på området.

Fru talman! Några av de motioner som väckts i betänkandet rör tillsyn och illegal avfallshantering och hur de föreslagna lagändringarna påverkar den illegala hanteringen. Tyvärr har vi under senare år, som nämndes här tidigare, haft ett antal uppmärksammade fall av illegal hantering av avfall. En välfungerande tillsyn är självklart viktig och helt avgörande för att motverka oseriösa och illegala aktörer på avfallsområdet.

För att stärka tillsynen har Naturvårdsverket därför i årets budget fått 25 miljoner i ökat anslag för arbete med tillsyn och efterlevnad av producentansvaret för en ökad återvinning. När det gäller frågan om tillsyn har det också nyligen gjorts en utredning om skärpt miljöstraffrätt och stärkt miljöbrottsbekämpning. Den utredningen har varit ute på remiss, och förslagen bereds just nu i Regeringskansliet. Vi kan alltså förvänta oss att regeringen återkommer i frågan inom en snar framtid.

Med de orden, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Herr talman! I Sverige finns det uppskattningsvis mer än en miljon hundar. Det stora antalet avspeglar hundens popularitet som sällskapsdjur, jaktkompis eller arbetskamrat, eller en kombination av detta.

De allra flesta hundar blir väl omhändertagna. Tyvärr händer det dock att myndigheter måste ingripa för att hundar far illa. Det är också relativt vanligt att aggressiva så kallade kamphundar skadar människor eller andra hundar. Tyvärr är det en tendens som ökar.

till att hundar uppträder aggressivt kan ofta härledas till ägaren. Hunden har tränats felaktigt, den har vanskötts, man har avlat på aggressiva egenskaper eller så saknar ägaren tillräcklig kunskap för att ta om hand sin hund.

Regeringen har därför gjort en översyn av regelverket om tillsyn och omhändertagande av hundar. Det är det dagens proposition handlar om.

När en hund uppträder aggressivt mot människor eller andra hundar eller när djur far illa är det viktigt att myndigheterna kan ingripa och att de har tillräckligt bra stöd i lagen för att kunna agera resolut.

Regeringen har identifierat några brister i lagen om tillsyn av hundar och katter, den så kallade tillsynslagen. Den föreslår därför att riksdagen beslutar om bland annat följande förändringar i denna lag.

Länsstyrelsen ska få rätt att omedelbart omhänderta en hund som påträffas hos någon som har hundförbud. I dag saknas lagstöd för detta enligt tillsynslagen.

Länsstyrelsen ska också ha rätt att få tillträde till områden och olika sorters lokaler som har samband med hundhållning för att besiktiga hund och göra undersökningar, eller för att kontrollera att ett hundförbud följs.

Länsstyrelsen ska ha rätt att ta del av handlingar från den som är föremål för tillsyn. Personen i fråga ska också vara skyldig att lämna de upplysningar som länsstyrelsen behöver för sin tillsyn.

Länsstyrelsen ska ges rätt att besluta om föreläggande enligt tillsynslagen och att förena det med vite.

Slutligen ska länsstyrelsen kunna begära hjälp från polisen för att verkställa beslut och utöva sin tillsyn.

När det gäller förändringar i djurskyddslagen föreslår regeringen att både polis och länsstyrelse ska få rätt att omedelbart besluta om att omhänderta djur som hålls i strid med djurförbud. I dag är det bara polisen som har den möjligheten.

De föreslagna lagändringarna ger myndigheterna ett ökat mandat att agera när någon håller till exempel kamphundar som utgör fara för människor eller andra hundar.

De ger också myndigheterna ökade möjligheter att agera när djur far illa på grund av att djurägareägare brister i sin djurhållning.

Det är välkomna ändringar som vi moderater ställer oss bakom. Myndigheterna måste finnas till för att hjälpa och lindra lidande när människor inte klarar av sitt djurägande.

Förhoppningsvis kan vi med dessa lagändringar hjälpa utsatta djur som annars inte skulle ha fått hjälp.

Med de orden, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för den kompletterande frågan.

När det gäller budgeten är det riktigt att vi har skurit ned på anslaget för att skydda skog. Vi tycker inte att man ska ha så mycket mer skyddad skog utan att det ska vara markägarens sak att avgöra det. Det är rätt logiskt och ett utfall av vår politik att vi har gått den vägen.

Jag delar inte riktigt ledamotens negativa syn på skogens utveckling i Sverige. Jämfört med 1990-talet har vi i dag tre gånger så mycket död ved i skogen, fyra gånger så många grova lövträd, nästan dubbelt så mycket gammal skog och 50 procent fler lövträd. Jag tycker att utvecklingen går åt rätt håll och delar inte ledamotens uppfattning.

(Applåder)

Fru talman! Jag ser positivt på att motverka igenväxning, men jag är inte säker på att EU:s naturrestaureringsförordning är bästa sättet. Det bästa sättet är att få fler betande mular, vilket regeringen har tagit upp i sin livsmedelsstrategi. Man har också infört en speciell ersättning till lantbrukare på 1 000 kronor per ko för att de ska hålla mjölkkor, och man tittar även på möjligheten att göra detsamma för dikor. Fler betande djur är vad som behövs för att det ska se ut som det gjorde tidigare.

Jag bor själv på landet. När jag växte upp fanns det ett mejeri och 50 mjölkbönder i församlingen, men i dag finns varken mejeri eller mjölkproducenter. Utvecklingen har skett över tid, och det är ledsamt att se betesmarker växa igen.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för den kompletterande frågan.

När det gäller öringen i Ljungan ska jag villigt erkänna att jag inte har någon närmare koll på hur det är med beståndet. Däremot kan jag konstatera att eventuella problem med vandringsvägarna inte är någonting som man kan lasta den här regeringen för. Då har problemen nog uppstått tidigare.

Låt mig gå tillbaka till de invasiva arterna. Regeringen har fokuserat på det förebyggande arbetet. Man har tagit initiativ till att skärpa straffbestämmelserna, bland annat det vi diskuterar här i dag. Man har också gett Tullverket ökade befogenheter. Ekonomiskt är det effektivare att förhindra att invasiva arter kommer in och etablerar sig än att bekämpa dem när de väl har etablerat sig. Därför har man ändrat fokus lite grann i arbetet.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Larsson för frågan.

Det är helt korrekt att anslaget skars ned 2023. Detta var egentligen en följd av att anslagen för 2021 och 2022 var tidsbegränsade; det var alltså inga så kallade långa pengar i den tidigare budgeten. Man återgick till normalnivån efter valet 2022.

Efter den kritik som kom gjorde man en ny satsning med 50 miljoner kronor inför 2024. För att arbetet skulle bli mer träffsäkert tog regeringen fram en nationell förteckning över 40 prioriterade arter innan man gjorde den här satsningen. Detta skulle vara ett arbete med fokus på vad man skulle jobba mot. Utan en tydlig inriktning för vad som är prioriterat finns det ju ingen poäng med ett ökat anslag. Det är så regeringen har resonerat.

Fru talman! Ekosystem är känsliga och bygger på lång evolutionär samverkan. En främmande, alltså invasiv, art kan utgöra ett hot mot både ekosystem och den biologiska mångfalden. En invasiv art kan ta över livsmiljöer och tränga undan inhemska arter. Den kan sprida sjukdomar, förändra ekosystem i grunden och orsaka stora ekonomiska kostnader.

Därför lägger både Sverige och EU stor vikt vid tidig upptäckt, övervakning och förebyggande arbete. Propositionen som vi behandlar i dag handlar om ändringar i miljöbalken och den så kallade inregränslagen. Regeringen föreslår att den som för in en invasiv främmande art till Sverige från ett annat EU-land ska kunna dömas till ansvar för det. Det tycker vi moderater är bra, och vi står därför bakom regeringens förslag.

Fru talman! Dagens betänkande berör också en stor mängd motioner från allmänna motionstiden med koppling till naturvård. Jag vill uppehålla mig vid ett par ämnesområden som berörs i några av motionerna.

Vi moderater vill att fler ska kunna bo nära vatten. Vi vill också att äganderätten och rådigheten för den enskilda fastighetsägaren ökar. Den moderatledda regeringen tog därför initiativ till ett första steg med lättnader i strandskyddet, som började gälla den 1 juli förra året. Lättnaderna innebär att det generella strandskyddet avskaffats för sjöar mindre än en hektar samt för vattendrag smalare än två meter. Likaså har strandskyddet för vatten anlagda efter den 30 juni 1975 avskaffats.

Vi moderater vill dock gå vidare med ytterligare lättnader. Som det är i dag får till exempel den som äger en bit mark vid en sjö inte ens hålla undan gräset vid strandkanten och sätta upp en bänk för att kunna sitta där och njuta av utsikten, för det vore ett brott mot strandskyddsbestämmelserna. Detta är en helt orimlig ordning, och därför är det bra att regeringen har tillsatt en utredning om ytterligare lättnader i strandskyddet. Utredningen ska vara klar vid det kommande halvårsskiftet.

Vi moderater vill att den enskilda fastighetsägaren och kommunerna får ett större inflytande över strandskyddet. Kommunerna har den lokala förankringen och kan bäst avgöra var det eventuellt kan vara befogat med strandskydd. Det är inte en sak för länsstyrelse eller domstol att avgöra. Det måste bli lättare att bygga strandnära, framför allt i glesbygd.

Fru talman! När det gäller skydd av natur vill vi moderater fokusera på det mest skyddsvärda. I dag finns det 65 000 kvadratkilometer formellt skyddad mark i Sverige. Det motsvarar ungefär 15 procent av landytan. Skydden är av olika karaktär, allt från naturreservat till frivilliga avsättningar som landets skogsbrukare har gjort för att bevara höga natur- eller kulturvärden.

Det allra mesta naturskyddet i dag går ut på att skydda skogsmark från mänsklig påverkan genom att förbjuda den verksamhet som pågår där. Samtidigt är den biologiska mångfalden mest hotad i miljöer som har brukats men där brukningen har upphört, till exempel på betesmarker som har växt igen efter att djurhållningen upphört.

Att tidigare jordbruksmark tillåts växa igen är ett stort hot mot ett rikt djur- och växtliv. Vi moderater tycker därför att man behöver skifta fokus från skydd av skog till värnande av mångfalden i odlingslandskapet. Vi tycker också att det är en god ordning att man ska kunna ompröva ett formellt skydd av mark.

Man måste komma ihåg att naturen inte är statisk. Naturen utvecklas och förändras ständigt, med eller utan mänsklig påverkan. Om de värden som utgjorde grunden för ett beslut om skydd inte längre finns kvar ska skyddet av marken kunna upphävas, och marken ska då kunna återgå till att vara exempelvis produktionsskog.

Fru talman! För 50 år sedan hade skogsvårdslagen i Sverige ett enda syfte: att maximera virkesproduktionen. Miljömålen var underställda produktionsmålen. I den då gällande skogsvårdslagen fanns en bestämmelse om att avverka lågproducerande skog. Bestämmelsen fanns i 5 kap. 3 §, och de lågproducerande skogarna kallas därför populärt 5:3-skogar. Det kunde till exempel handla om klena lövbestånd eller skog på blöta marker.

Skogsägarna ålades av myndigheterna att avverka, gärna dika ut och helst plantera med gran. På den tiden utgick det till och med statliga bidrag för dikning. Det är för övrigt samma diken som man i dag kan få bidrag för att proppa igen.

Ofta hade de skogar som avverkades vad vi i dag skulle benämna som mycket höga naturvärden. Här och var i landet fanns det dock skogsägare med egna uppfattningar, som trotsade myndigheterna och såg andra värden i sin skog. De 5:3-skogar som överlevde myndigheternas härjningar är i många fall de skogar som i dag har allra högst naturvärden – ofta så höga att myndigheterna nu fråntar markägarna bestämmanderätten över skogarna med motiveringen att skötsel av skogar med så höga naturvärden inte kan anförtros åt någon enskild utan är en angelägenhet för staten.

Om det var ett misstag att tvinga skogsägare att avverka 5:3-skogar för 50 år sedan anser jag att det på samma sätt är ett misstag när man nu i stor utsträckning fråntar markägare bestämmanderätten över deras skog med hänvisning till stora naturvärden. Min erfarenhet säger mig att staten inte alltid vet bäst. De nuvarande reglerna om skydd av skog är nämligen kontraproduktiva.

Det händer ofta att en skogsägare som har bestånd där det håller på att skapas mycket höga naturvärden skyndar sig att avverka av rädsla för att myndigheterna annars ska frånta honom eller henne bestämmanderätten över skogen, därtill utan ekonomisk ersättning. Det är därför ledsamt att konstatera att det bland de motioner som behandlas i dagens betänkande finns flera där det föreslås ökad myndighetskontroll och inskränkning av äganderätten för skogsägare som har skogar med höga naturvärden.

Vi moderater vill i stället se en lagstiftning som garanterar att den som låter sin skog bli extra gammal ändå får hugga ned den i ett senare skede eller att den som skapar höga naturvärden på sin mark får full frihet att bestämma över dem.

Om vi ger skogsägarna större frihet att bruka sin skog kommer vi att få se större mångfald. Alla skogsägare har sitt eget sätt att sköta sin skog. Ofta hörs kritik från miljörörelsen om att våra skogar är granplantager. Vad man ofta glömmer är att de här skogarna är ett resultat av en medveten politik, beslutad i denna kammare.

Politiker tror sig ofta veta bäst. Personligen tror jag att den enskilda skogsägaren vet vad som är bäst för hans eller hennes skog.

Med de orden, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Skattelättnad för reparationstjänster och andrahandsförsäljning är viktiga reformer för att främja återbruk. Det är nog så det är formulerat i vårt förslag. Skattelättnader kan vara momssänkning, men det kan också vara att man lägger in dem som ett rutavdrag. Båda dessa vägar finns framåt.

Det behövs en välfungerande infrastruktur för återanvändning av uttjänta produkter i hela EU. Det är ett arbete som pågår, och jag vet att regeringen är pådrivande i EU för de här frågorna.

Det handlar också om att saker och ting i görligaste mån tillverkas på ett sätt som gör att de kan repareras och att man säkerställer att konsumenter kan få tydlig och korrekt information vad avser produkternas miljöavtryck.

Jag vet att EU-kommissionen kommer att lägga fram en ny rättsakt 2026 om den cirkulära ekonomin, och den kommer att implementeras i Sverige när den är klar.

Jag vet också att Delegationen för cirkulär ekonomi i förra veckan lämnade sin rapport till regeringen. Där finns fyra rekommendationer.

Det handlar om att uppdatera den nationella strategin för cirkulär ekonomi till en konkret handlingsplan.

Det gäller också användning av offentlig upphandling för att accelerera omställningen av den cirkulära ekonomin. Det offentliga köper för 1 000 miljarder om året.

Man vill att det tillsätts en utredning för att säkerställa att svensk lagstiftning fullt ut stöder en konkurrenskraftig och cirkulär ekonomi, för i dag finns det lagstiftningar som kolliderar och som verkar på olika håll.

Det ska också tillsättas en utredning om hur vår förbränningskapacitet kan anpassas för att stärka den cirkulära ekonomin. I dag bränner vi 60 procent av allt avfall och all plast, och det är för mycket. Vi måste komma ned i mängd och använda detta som råvara i stället.

Dessa förslag har regeringen nu fått, och man kommer att arbeta med dem och återkomma med exakt hur detta kommer att se ut framöver.

Fru talman! Tack så mycket för frågan, Katarina Luhr!

Det var ju bra att jag kom hit för att kunna stilla min nyfikenhet. Jag har gått och tänkt på vad det var ledamoten undrade sedan klockan elva i går kväll!

Det är riktigt att man fattade beslut på vår partistämma om att det skulle kunna vara ett alternativ att ha skattelättnader för att underlätta reparationstjänster och öka den cirkulära ekonomin. I viss mån har vi ju det redan i dag när det gäller rutavdraget för reparation av vitvaror. Det finns alltså inlagt i systemet.

I stället för en annan momssats kan man tänka sig att man utökar rutavdraget till att omfatta fler produkter. Så skulle det också kunna vara. Det är inget som ligger i röret just nu, men det är något som har diskuterats på Regeringskansliet. Jag ber att få återkomma i frågan.

Herr talman! Som talmannen väl känner till erbjuds alla riksdagsledamöter som är bosatta en bit från Stockholm en övernattningsbostad i huvudstaden. Lägenheterna är väl anpassade med möbler och utrustade med husgeråd. Det var dock en sak i min lägenhet som både förvånade och förbryllade mig. I skåpet under köksvasken fanns bara ett sopkärl. Jag saknade en uppsättning sopkärl för att källsortera mina hushållssopor.

Först trodde jag att det var ett misstag, men efter hand gick det upp för mig att den hushållsnära källsorteringen inte var särskilt välutvecklad i Stockholm. Det var en ny insikt. I min hemkommun Hässleholm har samtliga hushåll källsorterat sina hushållssopor sedan 1997. Allt hämtas av kommunen direkt vid bostaden. Om jag inte misstar mig var Hässleholm en av de första kommunerna i landet med fullt utbyggd hushållsnära sopsortering.

Herr talman! Varför nämner jag detta? Förutom att jag självklart vill göra lite reklam för min hemkommun är temat för dagens debatt bland annat cirkulär ekonomi. Avfall är inte längre något som bör deponeras utan en resurs som kan användas, som råvara i nya produkter eller som energi. Numera är det ett självklart sätt att se på avfall för att hushålla med jordens ändliga resurser. Det är därför välkommet att landets samtliga kommuner senast den 1 januari nästa år ska ha infört fastighetsnära insamling för samtliga hushåll. Samtidigt är det lite tråkigt att det skulle behöva dröja 30 år. Hässleholm visade ju vägen redan 1997.

Herr talman! Textilier utgör en mycket stor miljöbelastning, främst i tillverkningsfasen. Produktionen kräver stora mängder vatten, energi och kemikalier. Enligt EU:s avfallsdirektiv ska medlemsstaterna ha infört insamling av textilier senast den 1 januari 2025. Insamlingen ska ske separat från annat avfall i syfte att bidra till en mer cirkulär hantering av textilierna.

Det har dock varit problem kopplat till återvinning av textilier, vilket vi har hört tidigare i debatten. Det finns till exempel tekniska begränsningar då det saknas teknik för återvinning av vissa typer av textilier. Det har därför helt saknats avsättning för uttjänta textilier till annat än förbränning.

Mot den bakgrunden är det glädjande att kunna konstatera att det finns företag i Sverige som satsar på att återvinna gamla textilier och använda dem som råvara i nya textilier. Ett utmärkt exempel är Södras satsning Once More i Mörrum i Blekinge. Södra är en ekonomisk förening som ägs av över 50 000 familjeskogsbrukare i södra Sverige.

Once More är världens första storskaliga process för återvinning av bland annat textilier. I Södras process gör man ny textilmassa genom att blanda textilavfall med träfiber. I dag innehåller slutprodukten 20 procent återvunna textilier, men målet är att komma upp i 50 procent. Slutprodukten kan användas till viskos, modal eller lyocelltyger.

Det är naturligtvis bra att det ställs krav på insamling av textilier, men poängen med insamlingen är att textilierna ska kunna återanvändas. Därför behöver vi fler satsningar likt Södras Once More. Södra är värda en eloge för modet att våga gå före.

Herr talman! Användning av kemikalier ökar generellt i samhället. En allt större del av produktionen sker i dag utanför EU och med lägre miljökrav än i Sverige. Kemikalieinspektionen har konstaterat att den snabbt växande ehandeln från handelsplatser utanför EU innebär stora utmaningar för kemikaliekontrollen. Farliga ämnen som redan har förbjudits i EU kommer åter in i Europa via denna ehandel. Det är ofta produkter av låg kvalitet som inte kan återanvändas.

Förutom de miljöproblem som det medför innebär importen också otillbörlig konkurrens gentemot seriösa företag som följer gällande lagar. Det är därför bra att EU har enats om att avskaffa tullbefrielsen även för paket med ett värde under 150 euro.

Det är också bra att Kemikalieinspektionen arbetar aktivt med marknadskontroll för dessa produkter, för att minska riskerna för människor och miljö. Inspektionen samverkar med Tullverket för att effektivisera sina kontroller. Genom denna samverkan stoppades under 2024 tusentals varor innehållande otillåtna kemikalier från att säljas i Sverige. För 2026 har regeringen därför gjort en satsning på Kemikalieinspektionen när det gäller arbetet med kemikaliekontroll.

Herr talman! PFAS är ett samlingsnamn för en stor grupp syntetiskt tillverkade kemikalier. Man brukar kalla PFAS för evighetskemikalier, då de är extremt stabila och i praktiken inte bryts ned i naturen. Enligt Kemikalieinspektionen finns det mer än 10 000 olika PFAS-kemikalier.

PFAS är fett, vatten- och smutsavvisande, vilket gör dem eftertraktade i många produkter. De finns i bland annat kläder, möbler, husgeråd, matförpackningar, kosmetika och brandskum. Vi omges alltså ständigt av PFAS. Det finns gott om studier som pekar på att dessa kemikalier leder till allvarliga hälsoeffekter, till exempel hormonstörningar och ökad cancerrisk.

Kemikalieinspektionen har tillsammans med myndigheter i fyra andra länder tagit fram ett brett förslag om begränsning av PFAS i EU. Förslaget har lämnats till kommissionen för vidare åtgärd. Erfarenheten visar att användningen av farliga ämnen ofta minskar tydligt efter att de har reglerats i EU. Det är därför angeläget att kommissionen snarast återkommer med ett förslag om begränsning av PFAS. Den svenska regeringen driver på för detta arbete i EU. I regeringsförklaringen var statsministern tydlig med att Sverige har intagit en ledarroll inom EU i kampen mot miljögifterna.

Parallellt med arbetet i EU håller regeringen också på att ta fram en nationell plan för att minska spridningen av PFAS. Det har också avsatts sammanlagt 335 miljoner kronor för detta arbete fram till 2028.

Herr talman! Med de orden vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

(forts. prot. 88)

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Jag är nöjd med att man har kommit fram till en djurvälfärdsersättning på 1 000 kronor per ko. Det är ett stort steg jämfört med tidigare. Då fick lantbrukaren inte någon ersättning alls för det extra djurvälfärdsarbetet.

Jag är införstådd med att den konstruktion som finns nu för att betala ut ersättning inte är den bästa lösningen. Det var väl den möjlighet som fanns för att införa lösningen snabbt. Jag ser en förbättringspotential genom att ta fram ett annat system framöver, men det här var den möjlighet som fanns nu för att komma igång snabbt.

Herr talman! Länsstyrelserna är olika myndigheter, så jag utgår från att siffran 5,4 procent är ett genomsnitt utifrån de olika länsstyrelserna. Det kan säkert skilja sig på olika håll i landet.

När det gäller resurser för tillsynen är min bild att huvuddelen av tillsynen finansieras av tillsynsavgifter. De har inte någon större koppling till vilka pengar man tillför från regeringen, utan kopplingen är vilka avgifter som länsstyrelserna tar ut för tillsyn.

Om länsstyrelserna väljer att göra tillsyn på plats eller genom uppföljning av dokument måste vara upp till varje myndighet att avgöra så att tillsynen får bäst effekt.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Jag har själv sett det här programmet om kycklinguppfödningen, och man blir inte imponerad i alla delar. Det vill jag ha sagt. Såvitt jag som lekman på området kan bedöma är en del av det som skildras i programmet inte i överensstämmelse med svensk djurskyddslagstiftning, så det borde alltså redan med dagens lagstiftning finnas grund för tillsynsmyndigheterna att agera.

Exakt hur länsstyrelserna väljer att prioritera och agera måste vara upp till länsstyrelserna. Jag tror att en del av de här anläggningarna finns i min valkrets, och jag har faktiskt bokat in ett besök hos djurskyddsenheten på länsstyrelsen hemma i Kristianstad för att förhöra mig om hur de arbetar.

Jag är också intresserad av att det här ska bli bra. Jag ber att få återkomma när jag har varit på besök där.

Herr talman! Som jag nämnde i mitt förra inlägg finns det en utredning som jobbar med frågan. Den ska presentera sina förslag på fredag, och vi får återkomma till de konkreta åtgärderna då.

Jag kan också konstatera att jag och ledamoten representerar olika politiska partier. Vi har såklart olika ideologiska utgångspunkter. Som moderat står jag alltid upp för marknadsekonomin. Jag vet att det är marknadsekonomin som ger oss tillväxt och skapar välstånd. Det kan inte vara statens sak att bestämma priserna på veterinärvård, lika lite som staten ska bestämma priserna på till exempel mat.

Systemet att staten bestämmer priser har provats i andra länder. Erfarenheten säger oss att det alltid leder till sämre kvalitet, längre köer och minskad tillgänglighet. En fungerande marknad kräver konkurrens, inte prisregleringar.

(Applåder)

Herr talman! Tack så mycket till ledamoten för frågan!

Problemet med höga veterinärkostnader är inte nytt. Marknadskoncentrationen och prisutvecklingen pågick även under Socialdemokraternas åtta år vid makten. Inga lagförslag lades fram, och man vidtog inga konkreta åtgärder under den tiden.

Det gör den nuvarande regeringen. Som jag nämnde i mitt anförande har Konkurrensverket fått i uppdrag att kartlägga pristransparensen på marknaden och identifiera vilken prisinformation som djurägarna saknar för att kunna göra informerade val. Utredningen omfattar hela landet, både akuta och standardiserade behandlingar.

Konkurrensverket kommer att lämna ett förslag på fredag den här veckan. När det förslaget har kommit får vi ta ställning till vilka konkreta åtgärder som vi kommer att gå vidare med. Arbetet pågår.

Herr talman! I dag debatterar vi djurskydd. Det handlar om de lagar, regler och principer som finns för att säkerställa att djur behandlas väl och skyddas från lidande.

För oss moderater är det viktigt med ett välfungerande och ändamålsenligt djurskydd. Fokus bör ligga på att stärka djurvälfärden samtidigt som regelverket bör vara utformat så att det fungerar i praktiken för landets djurägare och företag.

Sverige ligger långt fram vad gäller djurskydd. Det är naturligtvis bra. Jag har svårt att se att någon här skulle kunna vara emot ett bra djurskydd. Samtidigt får det inte vara så att de höga djurskyddskraven innebär att svenska livsmedelsproducenter missgynnas ur konkurrenssynpunkt. Så har det tyvärr varit, och så är det delvis fortfarande. Ingen – inte heller våra djur – är betjänt av att svenska lantbrukare konkurreras ut på grund av att Sverige har högre djurskyddskrav än andra länder och att produktionen i stället flyttar till länder med avsevärt sämre djurskydd. Det är inte rättvist mot vare sig lantbrukarna eller djuren.

Sveriges regering driver därför på i arbetet för förbättrade djurskyddsregler i EU. Reglerna bör motsvara minst standarden i Sverige. Frågan är prioriterad för regeringen.

Herr talman! Sverige har sedan tidigare kunnat betala ut djurvälfärdsersättning inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik om djurägaren vidtagit extra djuromsorgsåtgärder. Det är självklart bra. Det som däremot har varit mindre bra är att ersättningen bara har kunnat betalas ut för åtgärder som har gått över Sveriges nationella krav i lagstiftningen. Då Sverige har högre djurskyddskrav än övriga EU har det tidigare därför inte varit möjligt att kompensera våra svenska lantbrukare för den extra djuromsorg som de har haft.

Till exempel har det inte varit möjligt att ge kompensation till mjölkbönderna för att Sveriges mjölkkor tillåts beta ute – detta eftersom beteskravet för de svenska mjölkkorna är inskrivet i lag i Sverige. Nu har vi ändrat på det. Den svenska regeringen har lyckats få till en ändring i EU:s regelverk som nu gör det möjligt att ge ersättning till våra svenska lantbrukare för att de låter sina kor beta ute.

I budgeten för 2026 har det avsatts 282 miljoner för att kompensera våra svenska mjölkbönder med 1 000 kronor per ko. Det är både rimligt och rättvist, och det är en framgång för den svenska regeringens enträgna arbete.

För oss moderater är det självklart att våra hårt arbetande svenska lantbrukare ska belönas för de extra ansträngningar som det innebär att ha mjölkkorna ute. Dessutom har regeringen gett Jordbruksverket i uppdrag att ta fram ett förslag till djurvälfärdsersättning även för dikor. Syftet med det stödet är dubbelt – dels att öka nötköttsproduktionen i hela landet, dels att bidra till den biologiska mångfald som följer av betande mular.

Herr talman! Det är allvarstider i Europa. Det pågår krig i vårt närområde. Sverige behöver stärka både sitt försvar och sin civila beredskap. Mot den bakgrunden är det särskilt allvarligt att vi har en låg självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel. Endast hälften av de livsmedel som konsumeras i Sverige produceras här. År 1990 var motsvarande siffra 75 procent.

Det skulle vara bra för både landsbygden, klimatet och djurvälfärden om en större andel av våra livsmedel skulle produceras på svenska gårdar. För att man ska klara detta behöver antalet betande djur öka. Det gäller både får och nötkreatur.

När man talar om vikten av fler betande djur och djurskydd är det dock svårt att inte nämna problemet med de ökade rovdjursangreppen. År 2024 hade vi nästan 150 konstaterade rovdjursangrepp på får och nötkreatur – angrepp av varg eller lodjur. Totalt närmare 500 djur dödades eller skadades i dessa angrepp. Ur djurskyddssynpunkt kan konstateras att dessa tamdjur utsatts för ett enormt lidande.

De ökade rovdjursstammarna är ett reellt problem ur djurskyddssynpunkt. Det är också ett problem eftersom det är ett hinder för en ökad livsmedelsproduktion. Om man på allvar vill att vi ska få fler betesdjur i Sverige kan man inte blunda för det stora djurskyddsproblem som ökade rovdjursstammar innebär. Där det finns täta rovdjursstammar minskar också viljan att hålla betesdjur. Det är därför som vi moderater vill minimera den svenska vargstammen, till 170 individer. Vi vill också avsevärt förenkla reglerna för skyddsjakt. Utgångspunkten bör vara: Om en varg skjuts i direkt anslutning till ett hägn där tamdjur vistas är det att betrakta som tillåten skyddsjakt. Vi vill också att det ska bli mindre restriktivt när det gäller skyddsjakt av varg i samband med jakt med lösdrivande hund.

Herr talman! I några av motionerna som behandlas i betänkandet tar man upp tillgången på veterinärer samt att priserna på veterinärvård har stigit kraftigt de senaste åren.

Tillgång till veterinärer dygnet runt i hela landet är en förutsättning för möjligheterna att upprätthålla ett gott djurskydd och en god djurhälsa. I dag är det Jordbruksverket som har ansvar för att det finns tillgång till veterinärer oavsett tidpunkt på dygnet.

Enligt en undersökning från LRF för något år sedan uppgav en av tre djurhållare att de saknade tillgång till veterinär under jourtid. Många djurhållare uppgav att de var oroliga för hur de skulle klara av akuta situationer.

Bristen på veterinärer är påtaglig främst för livsmedelsproducerande djur. För att säkerställa tillgången på veterinärer har regeringen därför vidtagit en rad åtgärder.

För åren 2025–2027 får Jordbruksverket 30 miljoner extra per år för att förstärka veterinärvården. Antalet utbildningsplatser på veterinärutbildningen har ökat kraftigt, från ungefär 100 platser när regeringen tillträdde till 170 platser nästa år. Möjligheten för utländska veterinärer att tjänstgöra i Sverige har underlättats. Regeringen har också låtit utreda hur de privata aktörerna i framtiden kan få ett större ansvar för beredskapen för djursjukvård under jourtid. Utredaren har bland annat pekat på möjligheten att införa en beredskapsersättning för privata veterinärer som åtar sig att stå i beredskap. Detta förslag bereds just nu av regeringen, som förhoppningsvis återkommer i frågan inom kort.

När det gäller de allt högre kostnaderna för veterinärvård har regeringen gett Konkurrensverket i uppdrag att kartlägga pristransparensen på marknaden samt utreda hur detta påverkar prisbildningen och kostnadsutvecklingen för veterinärvård. Konkurrensverket ska också lämna förslag på konkreta åtgärder som gör att det blir lättare för konsumenter att jämföra priser. Jag fick veta alldeles nyligen att det förslaget ska presenteras på fredag, denna vecka. Regeringen jobbar alltså aktivt även med frågan om de allt högre veterinärkostnaderna.

Med de orden, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)