Fru talman! Jag vill börja med att verkligen tacka Lars Johnsson för att han kommer hit en dag efter debatten för att svara på min replik.

Det gäller faktiskt en fråga som jag verkligen undrar över. Moderaterna tog under förra året fram ett nytt program för politik. Moderaternas partisekreterare gick då ut och berättade att Moderaterna föreslog sänkt skatt på reparation och andrahandsförsäljning för att uppmuntra till mer återanvändning och mindre slöseri. Förslaget skulle vara en bärande del av partiets handlingsprogram, som skulle antas på Moderaternas partistämma under hösten.

En av de tidigaste åtgärder som Tidöpartierna vidtog efter maktskiftet 2022 var att höja momsen på reparationer från 6 till 12 procent. Det gäller cyklar, skor, lädervaror, kläder och hushållslinne. Anledningen var enligt regeringen att öka enligheten i skattesystemet.

Under förra året hörde jag Moderaterna lyfta förslaget om att sänka reparationsmomsen igen, men vad jag kan se är det inget som har kommit in i budgeten. Jag skulle därför vilja höra vad som har hänt med förslaget. Skulle det kunna vara så att den sänkta momsen på reparationer kommer nu i vårbudgeten – i den bästa av världar?

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Jag tänker att det är lite konstigt när man först säger att förslaget handlar om att sänka skatten på de olika produkterna och sedan i stället pratar om ett utökat rutavdrag. Det är intressant i sig.

Jag har nu varit med i lite olika paneler, bland annat med Moderaternas partisekreterare Karin Enström inför att programmet skulle tas fram, och pratat om vikten av cirkularitet.

Jag har hittat en artikel i Dagens industri från 2025, där den moderata arbetsgruppen skriver: I det nya idéprogrammet är en av de viktigaste punkterna att återbruk främjas och att vi tar fler steg mot en mer cirkulär ekonomi.

Jag har försökt hitta idéprogrammet för att se vilka olika förslag för att öka den cirkulära ekonomin som Moderaterna lägger fram och driver. Men jag har inte lyckats hitta något.

Jag undrar därför om det finns några andra förslag som Moderaterna nu propagerar för just för att öka den cirkulära politiken.

Fru talman! Enligt FN:s internationella resurspanel är ineffektiv resursanvändning orsak till hälften av världens växthusgasutsläpp och 90 procent av förlusten av biologisk mångfald. Resursförbrukningen är ojämnt fördelad både globalt och nationellt. En mer jämlik fördelning av resurser är en förutsättning för att en kraftigt minskad total resursanvändning ska kunna kombineras med en bra materiell standard för alla. Omställningen till ett hållbart samhälle måste märkas mest bland dem som i dag har störst klimatpåverkan och som förbrukar mest resurser.

År 2022 presenterades för första gången en kartläggning av hur cirkulär Sveriges ekonomi är. Denna analys av hur Sverige konsumerar materiella resurser visar att Sverige bara är cirkulärt till 3,4 procent. Det globala genomsnittet ligger på ungefär det dubbla.

Beträffande resursanvändning per capita visar det sig att Sverige hör till de värsta länderna i världen. Vårt materialfotavtryck behöver minska med 70–80 procent för att vi ska kunna hålla oss inom de planetära gränserna.

Det är politikens ansvar att införa regleringar och styrmedel för att uppnå ett mer resurseffektivt samhälle. Initiativ från marknaden och konsumenterna kan ta oss i rätt riktning, men det kommer att vara otillräckligt för att vi ska nå en hållbar cirkulär ekonomi. Tyvärr är det här ett politikområde där man från regeringens sida säger att man tycker att det är viktigt men i praktiken gör väldigt lite.

I en cirkulär ekonomi är livslängden på material och produkter längre och utvinningen av naturresurser mindre. För det krävs miljöanpassad giftfri produktion och att avfall används som en resurs. Det handlar om att i ökad utsträckning återanvända, reparera, återvinna, hyra och dela varor.

För att det ska fungera krävs att konsumenter får rätt information och att det skapas system som möjliggör för människor att dela och återbruka varor i vardagen. Det borde i alla lägen vara det enklaste och billigaste alternativet, men tyvärr ser det inte alls ut så i dag.

Vänsterpartiet har länge jobbat för åtgärder som förlänger livslängden på det vi producerar. Vi vill införa förbud mot planerat åldrande och förbjuda handeln att slänga nya varor och mat som går att äta. Vi vill också öka kraven på producenterna för att underlätta återvinning och återanvändning, och vi ser att det behövs styrmedel som gör att det blir dyrare att använda nyutvunna råvaror än återvunna.

Fru talman! För att material ska kunna cirkulera i samhället krävs också att de är giftfria. Tyvärr är vi långt ifrån detta mål i dag. Det är både skrämmande och upprörande att det finns kemiska ämnen på marknaden i Sverige och Europa som kan ge allvarliga hälsoskador och orsaka förödande effekter i miljön.

Enligt FN står mänskligheten på global nivå inför tre stora kriser: global upphettning, förlust av biologisk mångfald och föroreningar. Vår användning av kemikalier bidrar till alla dessa tre kriser. Kemikaliebranschen ligger trea på listan över de sektorer inom industrin som släpper ut mest växthusgaser globalt.

En stor del av de kemikalier som produceras är skadliga för människors hälsa och för andra arter och bidrar därmed till förlust av biologisk mångfald. Ett exempel är att antalet insekter har minskat dramatiskt de senaste decennierna till följd av användning av bekämpningsmedel.

En stor majoritet av EU:s medborgare oroar sig för hur deras hälsa påverkas av kemikalier i vardagsprodukter. Det gör de inte utan anledning. Användningen av hormonstörande ämnen och PFAS har beräknats kosta EU-länderna mångmiljardbelopp varje år i sjukvårdskostnader och minskad produktivitet. Ett forskningsprojekt som har samlat in prover från tusentals människor runt om i Europa visar på utbredd förekomst av hälsoskadliga kemikalier i våra kroppar, i många fall på nivåer som man vet innebär risker för hälsan.

Vid bedömning av kemikalier borde försiktighetsprincipen gälla. Det innebär att förebyggande åtgärder ska vidtas när det finns farhågor om hot mot hälsa eller miljö, även om det råder osäkerhet. Inga nya kemikalier borde börja användas innan deras effekter har utretts.

De senaste åren har det skett en kraftig ökning av mängden varor som privatimporteras från kinesiska bolag vars produkter inte uppfyller svenska krav på produktsäkerhet när det gäller exempelvis kemikalieinnehåll. Regeringen har aviserat åtgärder för att hejda denna import, och jag hoppas att vi får se snabba resultat. I väntan på att det sker är det dock av största vikt att Kemikalieinspektionen trappar upp sin tillsyn mot de här produkterna för att skydda allmänheten och öka kännedomen om riskerna.

Fru talman! EU-kommissionen antog 2020 en kemikaliestrategi som syftar till att förbättra skyddet för hälsa och miljö och främja innovation av säkra och hållbara kemikalier. Det är viktigt att den höga ambitionsnivån i kemikaliestrategin omsätts i lagstiftning.

Framför allt är EU:s kemikalielagstiftning Reach i stort behov av förbättringar. En uppdatering av Reach har varit aviserad sedan länge men har skjutits upp efter påtryckningar från kemikalieindustrin. Det finns en överhängande risk att dessa lobbyister lyckas med att inte bara förhala utan även försvaga den kemikalielagstiftning som verkligen skulle behöva skärpas.

En rad kemikalier som används i dag måste begränsas eller förbjudas. Det handlar till exempel om bisfenoler, ftalater och bromerade flamskyddsmedel, men inte minst handlar det om PFAS. PFAS hittas i dag nästan överallt i miljön. Ämnena finns i en mängd olika produkter och har spridits över hela jorden. I dag vet vi att de är hälsoskadliga.

Inom kemikalieindustrin har detta sedan länge varit känt, men man har valt att inte offentliggöra informationen. I stället har man fortsatt att tillverka dessa ämnen i allt större mängder som därmed har kunnat spridas i miljön och till människor genom vattnet vi dricker, maten vi äter och de saker vi omger oss med. Att det har kunnat ske är ett bevis på att dagens kemikalielagstiftning inte fungerar och måste skärpas.

De som har drabbats allra hårdast av PFAS-föroreningar är de boende i Kallinge i Blekinge. På grund av Försvarsmaktens användning av brandskum med PFAS förorenades deras vattentäkt, och de har nu världens högsta halter i blodet. Trots att de har förgiftats på grund av statlig verksamhet har de inte fått någon hjälp eller kompensation från staten.

Detta är en av de största kemikalieskandalerna i Sveriges historia. 5 000 personer har blivit förgiftade och har kämpat i över tio år för upprättelse, men staten har inte gjort någonting för att hjälpa dem. Så här borde det inte kunna gå till i Sverige. De drabbade måste få tillgång till förebyggande hälsokontroller.

Fru talman! Det är av yttersta vikt att vi så snabbt som möjligt förbjuder PFAS. Kemikalieinspektionen har tillsammans med myndigheter i fyra andra europeiska länder tagit fram ett förslag som kraftigt skulle begränsa användningen av ämnena inom EU. Men nu kommer oroande signaler från den moderata svenska EU-kommissionären om att hon bara vill förbjuda ämnena i konsumentprodukter och inte inom alla användningsområden. Det gör mig väldigt bekymrad.

Från Vänsterpartiets sida välkomnar vi däremot Kemikalieinspektionens förslag och vill att det genomförs snarast utan att urvattnas. Jag förväntar mig att den svenska regeringen står upp för Kemikalieinspektionens förslag och tar strid för det i EU.

Vi i Vänsterpartiet vill också att regeringen ska lägga fram en handlingsplan för hur Sverige genom nationella åtgärder kan påskynda utfasningen av PFAS och bromsa spridningen av ämnena genom sanering av mark och vatten. I sin regeringsförklaring aviserade statsministern en nationell plan för att förhindra spridningen av PFAS. Det är mycket välkommet, men vi har hittills inte sett några resultat. Det finns ingen tid att förlora.

Fru talman! Erfarenheten från de senaste decennierna lär oss att det inte räcker att förbjuda enstaka ämnen i enstaka produkter. Det räcker inte heller att se till att konsumenter får bättre information, utan kemikalielagstiftningen måste stärkas i grunden. Industrin måste kunna bevisa att ämnen behövs och att de inte är skadliga innan de får användas. Låt oss slippa fler skandaler med giftiga ämnen som skadar människor och miljö!

Jag yrkar bifall till reservation 27.

Fru talman! I dag pratar vi om cirkularitet och giftfrihet. Jag kommer likt tidigare talare att hålla mig till två viktiga ämnen. Det första handlar om hur Miljöpartiet vill att vi ska öka den cirkulära ekonomin i Sverige. Det andra handlar om hantering av den giftiga kemikalien PFAS.

Jag vill börja med hur Miljöpartiet tänker sig att vi ska göra Sverige mer cirkulärt. Om mindre än fyra veckor har vi i Sverige gjort av med vår del av årets tilldelning av jordens resurser. Den 4 april i år infaller Sveriges overshoot day, som än en gång visar att vi skulle behöva mer än fyra jordklot om alla levde som vi i Sverige. För att rätta till den siffran behövs såklart mer än en handfull politiska förslag.

När vi i Miljöpartiet tog fram ny politik för cirkularitet förra året landade vi i 153 förslag för förbättrad cirkulär politik. Men vi ser samtidigt att väldigt mycket mer behöver göras. Det som är väldigt tydligt när det gäller den cirkulära ekonomin är att arbetet behöver göras på många olika nivåer. Produkter behöver hålla och användas längre. Vi behöver dela på fler saker. Vi behöver återbruka och återanvända. Vi behöver förbättra kedjorna för materialåtervinning. Vi behöver stärka forskningen om och utvecklingen av sekundär utvinning av material som restprodukter efter gruvnäringen och annat.

Som vi tidigare hört här i dag: När forskare räknar på hur cirkulärt Sverige är i dag hamnar vi på pinsamt låga nivåer. Det är bara 3–4 procent enligt vissa studier. I Nederländerna ligger man på nästan 25 procent i dag. Regeringen har ett flertal gånger kritiserats av EU-kommissionen för att vi ligger på så låga återvinningsnivåer. År 2024 betalade svenska skattebetalare 2,7 miljarder i böter till EU för att vi sorterar och återvinner så himla lite plast.

Vår låga grad av cirkulär ekonomi är problematisk av väldigt många olika skäl, men först och främst för att vår stora användning av nyproducerat leder till miljöproblem och målkonflikter. Vår råmaterialproduktion behöver energi och vatten och skapar utsläpp, samtidigt som de platser där utvinning sker av de råvaror vi behöver inte alltid räcker till. Och inte nog med det – vi skapar samtidigt stora mängder avfall, som behöver tas om hand på ett helt annat sätt än vad som sker i dag.

Cirkulär ekonomi och resurseffektivitet är också en viktig pusselbit för att ta oss framåt i klimatarbetet. Just nu har vi ett skakigt omvärldsläge, och leveranskedjor fungerar inte längre som de gjort tidigare. Det innebär att vi har ännu starkare skäl att bli mer självförsörjande på olika typer av råvaror – allt från gödningsmedel till metaller. Det här är någonting som man har insett i hela Europa. Under året kom ny EU-lagstiftning genom den nya Circular Economy Act, mycket baserat på att vi behöver öka vår självförsörjning.

Men som vanligt behöver jobbet göras lokalt. Som det brukar vara när det gäller klimat och miljö finns det väldigt mycket att vinna på att göra rätt saker från början. Det gäller inte minst den cirkulära ekonomin. När man börjar rota i den cirkulära ekonomin ordentligt ser man ganska snabbt att utmaningarna handlar om både att det i dag är svårt att få ekonomi i den cirkulära ekonomin och att det är svårt att få cirkularitet i den cirkulära ekonomin. Vi saknar alltså i dag både cirkulariteten och ekonomin i den cirkulära ekonomin.

Men det som kan vara glädjande när man börjar på låg nivå är att det finns väldigt många saker att göra. Vad är det Miljöpartiet vill göra för att stärka den cirkulära ekonomin? Jo, såklart massor med saker.

På EU-nivå vill vi att regeringen tar ett starkt ledarskap och driver på för en stark Circular Economy Act som gör skillnad på riktigt.

Vi tycker att Sverige särskilt borde driva på för att kommande förslag ska fokusera på resurseffektivitet, minskad totalkonsumtion av primära råvaror, cirkulär design, förbud för planerat åldrande och kemikaliesmarta och giftfria resursflöden.

Om produkter redan från början designas för att kunna återvinnas kommer återbruk och materialåtervinning att kunna underlättas påtagligt. Vi vill därför särskilt se ett stärkt producentansvar där producenten ansvarar för att de produkter som sätts på marknaden ska kunna tas om hand när livslängden är uppnådd.

Produkter som tas fram behöver hålla och vara designade för att kunna repareras. Det är viktigt att också reservdelar och information ska finnas tillgängligt. Vi skulle också gärna se att tillverkare och återförsäljare redovisar hur länge man räknar med att en konsumentprodukt ska hålla.

Planerat åldrande, det vill säga att produkter görs för att bli oanvändbara i förtid, och så kallad fast fashion, där mode förändras månadsvis och därför inte görs för att hålla längre än så, måste motverkas.

Som det ser ut i dagsläget förstörs felfria men returnerade kläder och elektronik till ett värde av 200 miljarder kronor årligen i Europa. Den siffran tycker jag att man ska ta med sig. Det är nya prylar för 200 miljarder som går upp i rök varje år. Det är saker som har krävt råmaterial, gruvbrytning, markanvändning, kemikalier och energi.

I år förbjuder EU med en ny lagstiftning att osålda kläder och skor ska kunna förstöras. Det är en jätteviktig och positiv reform som Miljöpartiet anser skulle kunna omfatta många fler produkter än bara kläder och skor.

För en effektiv styrning krävs ambitiösa, konkreta, mätbara och långsiktiga mål. Sverige behöver jobba för att gå före och sätta nationella mål samtidigt som man driver på för skärpta mål på EU-nivå. Vi ser att vi behöver tydliga mål för både ökad cirkularitet och minskad resursanvändning på nationell nivå.

Vi vill också att vi bygger vidare på Sveriges nationella strategi för cirkulär ekonomi. Vi vill se en ökad styrning av cirkularitet för de sex framtagna prioriterade strömmarna, som är plast, textil, livsmedel, förnybara och biobaserade råvaror, byggmaterial och innovationskritiska metaller och mineral.

I dag ser vi ett stort behov av mer metall och mineral. Jag vill därför speciellt lyfta fram Miljöpartiets förslag om en nationell samordnare som precis som inom Fossilfritt Sverige kan arbeta systematiskt och långsiktigt för att förbättra hantering och återvinning av kritiska metaller och mineral.

Samtidigt vill vi ta fram ett nytt nationellt stöd, ett återvinningskliv, för att kunna bygga ut infrastrukturen för återvinning i Sverige. Just nu pågår många pilotprojekt som visar på en enorm potential för återbruk och återvinning. Men det är hög tid att vi får igång ett brett och starkt arbete på alla nivåer.

Här behöver vi verkligen politisk styrning för att alla aktörer ska kunna dra åt samma håll och veta vart vi ska. En väldigt viktig styråtgärd som politiken kan arbeta med är att införa en kvotplikt där man blandar in en viss del återvunnet material i nyproduktion. På så sätt kan man långsiktigt skapa både utbud och efterfrågan, något som är en av de större utmaningarna för den cirkulära ekonomin i dag. EU:s batteriförordning är ett exempel på en sådan lagstiftning.

Miljöpartiet vill att kvotplikt införs på många fler materialströmmar som plast, textil och byggmaterial. Vi tror att nivån på kvotplikterna behöver sättas för varje enskilt material för sig med krav på att andelen återvunnet successivt ökar med tiden.

Vi vill också utreda om det finns material och produkter som bör förbjudas baserat på innehållet om innehållet gör det omöjligt att återvinna dem. Det kan handla om plast som består av olika lager med olika sammansättning eller produkter som innehåller skadliga ämnen som inte ska hamna i framtida återvunna material.

Fru talman! Min lista är lång. Det är tydligt att vi behöver växla upp arbetet med cirkulär ekonomi och att man behöver vända upp och ned på den linjära ekonomin.

Jag var inne på skadliga ämnen i material. Jag vill gå över till de enorma problem som vi ser med de skadliga PFAS-ämnen som nu börjar dyka upp på allt fler ställen. De finns där man letar – i åar, bäckar, grundvattenreserver, fisk, viltkött och människors privata brunnar.

PFAS-frågan har nu kommit upp på bordet. Vi har alla talat om den i våra anföranden. Jag tror fortfarande att många underskattar problemet med att ett gift som inte bryts ned fortsätter användas och spridas i vår omgivning.

Vi behöver kartlägga var PFAS finns. Vi behöver sanera områden som läcker ut PFAS. Vi behöver nya regelverk som stöttar dem som drabbas av PFAS. Det gäller alla från Kallingeborna med rekordnivåer av PFAS i blodet till dem som har fått sina brunnar förstörda av PFAS-föroreningar.

Vi behöver ett brett förbud mot PFAS på EU-nivå och globalt. PFAS behöver tas bort och ska inte tillåtas att byggas in i olika system så att andra ska behöva sanera bort PFAS senare. Vi ska inte använda PFAS i bekämpningsmedel på våra åkrar.

När kemikalieindustrin understryker att utfasning kostar pengar behöver vi fundera på vad en storskalig förgiftning av vår mat och vårt vatten kommer att kosta oss på sikt, om det ens går att räkna på hälsoeffekterna.

Fru talman! Miljöpartiet har ett stort antal förslag i betänkandet. Jag vill yrka bifall till Miljöpartiets reservation 8, som bland annat handlar om kvotplikt, och reservation 29 om ett brett förbud mot PFAS inom EU.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 mars.)