Emma Nohrén (MP) svarade Lars Johnsson i en replik om Djurskydd i debatten ”Protokoll 2025/26:78 Onsdagen den 25 februari” den 25 feb 2026.
Lars JohnssonM· i en replikTack, ledamoten, för frågan! Jag har själv sett det här programmet om kycklinguppfödningen, och man blir inte imponerad i alla delar. Det vill jag ha sagt. Såvitt jag som lekman på området kan bedöma är en del av det som…Herr talman! I dag debatterar vi djurskydd. Det handlar om de lagar, regler och principer som finns för att säkerställa att djur behandlas väl och skyddas från lidande.
För oss moderater är det viktigt med ett välfungerande och ändamålsenligt djurskydd. Fokus bör ligga på att stärka djurvälfärden samtidigt som regelverket bör vara utformat så att det fungerar i praktiken för landets djurägare och företag.
Sverige ligger långt fram vad gäller djurskydd. Det är naturligtvis bra. Jag har svårt att se att någon här skulle kunna vara emot ett bra djurskydd. Samtidigt får det inte vara så att de höga djurskyddskraven innebär att svenska livsmedelsproducenter missgynnas ur konkurrenssynpunkt. Så har det tyvärr varit, och så är det delvis fortfarande. Ingen – inte heller våra djur – är betjänt av att svenska lantbrukare konkurreras ut på grund av att Sverige har högre djurskyddskrav än andra länder och att produktionen i stället flyttar till länder med avsevärt sämre djurskydd. Det är inte rättvist mot vare sig lantbrukarna eller djuren.
Sveriges regering driver därför på i arbetet för förbättrade djurskyddsregler i EU. Reglerna bör motsvara minst standarden i Sverige. Frågan är prioriterad för regeringen.
Herr talman! Sverige har sedan tidigare kunnat betala ut djurvälfärdsersättning inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik om djurägaren vidtagit extra djuromsorgsåtgärder. Det är självklart bra. Det som däremot har varit mindre bra är att ersättningen bara har kunnat betalas ut för åtgärder som har gått över Sveriges nationella krav i lagstiftningen. Då Sverige har högre djurskyddskrav än övriga EU har det tidigare därför inte varit möjligt att kompensera våra svenska lantbrukare för den extra djuromsorg som de har haft.
Till exempel har det inte varit möjligt att ge kompensation till mjölkbönderna för att Sveriges mjölkkor tillåts beta ute – detta eftersom beteskravet för de svenska mjölkkorna är inskrivet i lag i Sverige. Nu har vi ändrat på det. Den svenska regeringen har lyckats få till en ändring i EU:s regelverk som nu gör det möjligt att ge ersättning till våra svenska lantbrukare för att de låter sina kor beta ute.
I budgeten för 2026 har det avsatts 282 miljoner för att kompensera våra svenska mjölkbönder med 1 000 kronor per ko. Det är både rimligt och rättvist, och det är en framgång för den svenska regeringens enträgna arbete.
För oss moderater är det självklart att våra hårt arbetande svenska lantbrukare ska belönas för de extra ansträngningar som det innebär att ha mjölkkorna ute. Dessutom har regeringen gett Jordbruksverket i uppdrag att ta fram ett förslag till djurvälfärdsersättning även för dikor. Syftet med det stödet är dubbelt – dels att öka nötköttsproduktionen i hela landet, dels att bidra till den biologiska mångfald som följer av betande mular.
Herr talman! Det är allvarstider i Europa. Det pågår krig i vårt närområde. Sverige behöver stärka både sitt försvar och sin civila beredskap. Mot den bakgrunden är det särskilt allvarligt att vi har en låg självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel. Endast hälften av de livsmedel som konsumeras i Sverige produceras här. År 1990 var motsvarande siffra 75 procent.
Det skulle vara bra för både landsbygden, klimatet och djurvälfärden om en större andel av våra livsmedel skulle produceras på svenska gårdar. För att man ska klara detta behöver antalet betande djur öka. Det gäller både får och nötkreatur.
När man talar om vikten av fler betande djur och djurskydd är det dock svårt att inte nämna problemet med de ökade rovdjursangreppen. År 2024 hade vi nästan 150 konstaterade rovdjursangrepp på får och nötkreatur – angrepp av varg eller lodjur. Totalt närmare 500 djur dödades eller skadades i dessa angrepp. Ur djurskyddssynpunkt kan konstateras att dessa tamdjur utsatts för ett enormt lidande.
De ökade rovdjursstammarna är ett reellt problem ur djurskyddssynpunkt. Det är också ett problem eftersom det är ett hinder för en ökad livsmedelsproduktion. Om man på allvar vill att vi ska få fler betesdjur i Sverige kan man inte blunda för det stora djurskyddsproblem som ökade rovdjursstammar innebär. Där det finns täta rovdjursstammar minskar också viljan att hålla betesdjur. Det är därför som vi moderater vill minimera den svenska vargstammen, till 170 individer. Vi vill också avsevärt förenkla reglerna för skyddsjakt. Utgångspunkten bör vara: Om en varg skjuts i direkt anslutning till ett hägn där tamdjur vistas är det att betrakta som tillåten skyddsjakt. Vi vill också att det ska bli mindre restriktivt när det gäller skyddsjakt av varg i samband med jakt med lösdrivande hund.
Herr talman! I några av motionerna som behandlas i betänkandet tar man upp tillgången på veterinärer samt att priserna på veterinärvård har stigit kraftigt de senaste åren.
Tillgång till veterinärer dygnet runt i hela landet är en förutsättning för möjligheterna att upprätthålla ett gott djurskydd och en god djurhälsa. I dag är det Jordbruksverket som har ansvar för att det finns tillgång till veterinärer oavsett tidpunkt på dygnet.
Enligt en undersökning från LRF för något år sedan uppgav en av tre djurhållare att de saknade tillgång till veterinär under jourtid. Många djurhållare uppgav att de var oroliga för hur de skulle klara av akuta situationer.
Bristen på veterinärer är påtaglig främst för livsmedelsproducerande djur. För att säkerställa tillgången på veterinärer har regeringen därför vidtagit en rad åtgärder.
För åren 2025–2027 får Jordbruksverket 30 miljoner extra per år för att förstärka veterinärvården. Antalet utbildningsplatser på veterinärutbildningen har ökat kraftigt, från ungefär 100 platser när regeringen tillträdde till 170 platser nästa år. Möjligheten för utländska veterinärer att tjänstgöra i Sverige har underlättats. Regeringen har också låtit utreda hur de privata aktörerna i framtiden kan få ett större ansvar för beredskapen för djursjukvård under jourtid. Utredaren har bland annat pekat på möjligheten att införa en beredskapsersättning för privata veterinärer som åtar sig att stå i beredskap. Detta förslag bereds just nu av regeringen, som förhoppningsvis återkommer i frågan inom kort.
När det gäller de allt högre kostnaderna för veterinärvård har regeringen gett Konkurrensverket i uppdrag att kartlägga pristransparensen på marknaden samt utreda hur detta påverkar prisbildningen och kostnadsutvecklingen för veterinärvård. Konkurrensverket ska också lämna förslag på konkreta åtgärder som gör att det blir lättare för konsumenter att jämföra priser. Jag fick veta alldeles nyligen att det förslaget ska presenteras på fredag, denna vecka. Regeringen jobbar alltså aktivt även med frågan om de allt högre veterinärkostnaderna.
Med de orden, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Herr talman! Jag vill börja med att välkomna Lars till utskottet och den här debatten om djurskydd. Det är första gången vi möts i kammaren, så det ska bli kul.
Vi delar bilden av att djurskyddet i Europa behöver stärkas och komma i kapp Sverige, men jag är nog inte lika oroad som ledamoten över att vårt starka djurskydd skulle vara en konkurrensnackdel. Det är snarare en konkurrensfördel som gör att fler väljer svenska produkter.
Ledamoten är också inne på ett tema som vi socialdemokrater bevakar särskilt noga just nu: den svenska veterinärvården och hur den har förändrats de senaste åren. Det som tidigare var en samhällsnära service har i dag blivit en hårt koncentrerad marknad, där majoriteten av klinikerna och djursjukhusen ägs av stora riskkapitalbolag. Det har resulterat i skenande priser på veterinärvård, något som slår väldigt hårt mot djurägare och deras djur. Priset för ett vanligt veterinärbesök har ökat med 55 procent på bara fem år. Det är långt över inflationen men också vad som är rimligt för en djurägare att betala.
För många har situationen blivit ohållbar. Undersökningar visar att nio av tio djurägare oroar sig för sina veterinärvårdskostnader. En av tre undviker till och med att söka vård, eftersom de är så rädda för vad räkningarna kommer att landa på. I vissa fall har människor också tvingats avliva sina djur eller lämna bort dem för att de inte har råd att behålla dem. Det här är ett tydligt marknadsmisslyckande, och för att vända utvecklingen krävs politisk handling.
Min fråga till ledamoten, herr talman, blir därför om Moderaterna delar bilden av att det finns problem med just konkurrensen på veterinärmarknaden. Om så är fallet, vilka konkreta åtgärder är Moderaterna beredda att vidta utöver uppdraget till Konkurrensverket att se över pristransparensen, som ledamoten redovisar ska presenteras på fredag?
Herr talman! Tack så mycket till ledamoten för frågan!
Problemet med höga veterinärkostnader är inte nytt. Marknadskoncentrationen och prisutvecklingen pågick även under Socialdemokraternas åtta år vid makten. Inga lagförslag lades fram, och man vidtog inga konkreta åtgärder under den tiden.
Det gör den nuvarande regeringen. Som jag nämnde i mitt anförande har Konkurrensverket fått i uppdrag att kartlägga pristransparensen på marknaden och identifiera vilken prisinformation som djurägarna saknar för att kunna göra informerade val. Utredningen omfattar hela landet, både akuta och standardiserade behandlingar.
Konkurrensverket kommer att lämna ett förslag på fredag den här veckan. När det förslaget har kommit får vi ta ställning till vilka konkreta åtgärder som vi kommer att gå vidare med. Arbetet pågår.
Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret!
Jag skulle vilja säga att landsbygdsminister Peter Kullgren kom till dukat bord, eftersom det fanns ett färdigutrett förslag som sedan låg till grund för propositionen som vi debatterade här under fjolåret om förbättrade förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård. Jag skulle därför säga att vi absolut gjorde någonting i regeringsställning.
Det var också vi som initierade utbyggnaden av veterinärutbildningen på Sveriges lantbruksuniversitet. Vi startade jobbet med att utöka antalet utbildningsplatser som regeringen nu tar vidare, vilket är positivt.
De höga priserna finns där, och djurägarna är oroliga. Vi har också jättestora regionala skillnader och skillnader i priser mellan kliniker. Som exempel kan nämnas akut livmoderinflammation hos hundar. Det kan skilja uppåt 54 000 kronor mellan två olika kliniker, där riskkapitalägda bolag sticker ut med extremt höga priser. Det är en skillnad som rimligtvis inte kan förklaras av mer avancerad utrustning, utökade öppettider eller mer specialkompetens bland personalen.
Vi tycker att det är viktigt att vi tar tag i den här frågan på allvar. Vi har presenterat ett veterinärvårdspaket med flera olika förslag till lösningar. Det handlar om saker som vi skulle vilja utreda vidare för att ta kontrollen över den skrämmande prisutvecklingen. Allt det har dock Moderaterna och övriga Tidöpartier röstat ned, vilket är beklagligt.
Min fråga kvarstår därför, herr talman: Förlitar sig Moderaterna på att marknaden på egen hand ska lösa problemen kopplat till högre priser och de stora regionala skillnaderna, eller är man beredd att gå in och på ett tydligare sätt styra vilken typ av prissättning som ska ses som rimlig?
Herr talman! Som jag nämnde i mitt förra inlägg finns det en utredning som jobbar med frågan. Den ska presentera sina förslag på fredag, och vi får återkomma till de konkreta åtgärderna då.
Jag kan också konstatera att jag och ledamoten representerar olika politiska partier. Vi har såklart olika ideologiska utgångspunkter. Som moderat står jag alltid upp för marknadsekonomin. Jag vet att det är marknadsekonomin som ger oss tillväxt och skapar välstånd. Det kan inte vara statens sak att bestämma priserna på veterinärvård, lika lite som staten ska bestämma priserna på till exempel mat.
Systemet att staten bestämmer priser har provats i andra länder. Erfarenheten säger oss att det alltid leder till sämre kvalitet, längre köer och minskad tillgänglighet. En fungerande marknad kräver konkurrens, inte prisregleringar.
(Applåder)
Herr talman! Även jag vill välkomna Lars Johnsson till utskottet; det här är vår första debatt på miljö- och jordbruksutskottets område.
I mitt anförande pratade jag om turbokycklingar och snabbväxande raser och att svensk livsmedelsproduktion inte alltid har världens bästa djurskydd. Det vill vi ju ha, och en stor och bra del i det är kontroller för att se att djurskyddet efterlevs.
Tyvärr ser vi att det sker alldeles för sällan. I Sverige har vi ett mål om att 10 procent av det djurhållande lantbruket årligen ska få besök av länsstyrelserna, som är de som har detta uppdrag. Före pandemin var det runt 8 procent. Under pandemin var det av förklarliga skäl inte lika många gårdsbesök. Därefter har det dock inte hänt så mycket, och i de senaste siffrorna från 2024 var det bara 5,4 procent. Det är bara lite mer än hälften av de besök som ska göras.
Om vi återgår till kycklingarna kunde man i ett tv-program se att det inte hade varit någon kontrollant ute på dessa gårdar sedan 2023. Länsstyrelsen sa att de har kontrollerat men från kontor och inte ute på plats. Jag undrar därför vad ledamoten, som tillhör ett regeringsparti, gör för att man ska se till att vi får kontroller så att vi får bort det som är dåligt och ser till att vi kan ha en bra djurvälfärd ute på lantbrukets gårdar.
Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!
Jag har själv sett det här programmet om kycklinguppfödningen, och man blir inte imponerad i alla delar. Det vill jag ha sagt. Såvitt jag som lekman på området kan bedöma är en del av det som skildras i programmet inte i överensstämmelse med svensk djurskyddslagstiftning, så det borde alltså redan med dagens lagstiftning finnas grund för tillsynsmyndigheterna att agera.
Exakt hur länsstyrelserna väljer att prioritera och agera måste vara upp till länsstyrelserna. Jag tror att en del av de här anläggningarna finns i min valkrets, och jag har faktiskt bokat in ett besök hos djurskyddsenheten på länsstyrelsen hemma i Kristianstad för att förhöra mig om hur de arbetar.
Jag är också intresserad av att det här ska bli bra. Jag ber att få återkomma när jag har varit på besök där.
Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Det låter lovvärt.
Avarter finns inte bara inom fjäderfäindustrin, utan vi har också haft ett uppmärksammat fall på Gotland med mjölkkor. Där hade det inte heller varit någon inspektion.
Om vi har ett mål om 10 procent gårdsbesök och kommer upp i 5,4 procent måste det vara någonting med styrningen som inte stämmer, och det är faktiskt regeringen som ger länsstyrelsen uppdrag om hur de ska arbeta och även medel.
Är det någonting som vi har sett från Tidöregeringen är det att man har minskat anslagen till länsstyrelserna. Kommer regeringen framöver att prioritera länsstyrelserna och ge dem möjlighet att genomföra sitt uppdrag?
Herr talman! Länsstyrelserna är olika myndigheter, så jag utgår från att siffran 5,4 procent är ett genomsnitt utifrån de olika länsstyrelserna. Det kan säkert skilja sig på olika håll i landet.
När det gäller resurser för tillsynen är min bild att huvuddelen av tillsynen finansieras av tillsynsavgifter. De har inte någon större koppling till vilka pengar man tillför från regeringen, utan kopplingen är vilka avgifter som länsstyrelserna tar ut för tillsyn.
Om länsstyrelserna väljer att göra tillsyn på plats eller genom uppföljning av dokument måste vara upp till varje myndighet att avgöra så att tillsynen får bäst effekt.
(Applåder)
Herr talman! Välkommen, Lars Johnsson, till utskottet!
Det gläder mig att ledamoten lyfter upp vargfrågan när vi talar om djurskyddet. Vargen hör också hemma där. Jag återkommer till frågan längre fram. Det är svårt att prata djurskydd och inte lyfta upp vargfrågan. Det är helt uppenbart.
Den fråga jag tänkte ta upp med ledamoten gäller djurvälfärdsersättningen. Ledamoten tog upp att en höjning av ersättningen för djurvälfärd i Europa är rätt väg att gå, men samtidigt har regeringen tagit fram ett system med djurvälfärdsersättning. Det kan låta bra, men nivån ligger på en låg nivå – en tusenlapp per djur. Samtidigt är regelverket extremt krångligt, till exempel att man kopplar ihop klövvårdsersättningen med beteskraven. Det kommer att bli svårt att hantera. Är ledamoten nöjd med den konstruktion som djurvälfärdsavgiften ser ut att landa i?
Herr talman! Jag tackar för frågan.
Jag är nöjd med att man har kommit fram till en djurvälfärdsersättning på 1 000 kronor per ko. Det är ett stort steg jämfört med tidigare. Då fick lantbrukaren inte någon ersättning alls för det extra djurvälfärdsarbetet.
Jag är införstådd med att den konstruktion som finns nu för att betala ut ersättning inte är den bästa lösningen. Det var väl den möjlighet som fanns för att införa lösningen snabbt. Jag ser en förbättringspotential genom att ta fram ett annat system framöver, men det här var den möjlighet som fanns nu för att komma igång snabbt.
Herr talman! Min nästa fråga gällde veterinärerna. På fredag kommer vi eventuellt att få ett nytt förslag.
Precis som har lyfts fram i debatten fungerar det olika i landet. Jag vill bara uppmärksamma ledamoten på att det finns områden i Sverige där det finns ett fungerande joursystem. Det finns fungerande privata system med full konkurrens till rimliga priser, och det finns områden där det inte fungerar.
Har ledamotens förslag nu på fredag en profil för att systemet ska ändras i hela landet, eller kommer man att se möjligheter med den mångfald som behövs och bejaka möjligheterna till privata initiativ där marknaden fungerar?
Herr talman! Jag kan inte föregripa de förslag som ska läggas fram på fredag – helt enkelt för att jag inte har kunskap om dem. Men jag utgår från att de kommer att lösa problemen i hela landet. Utgångspunkten måste vara att man ska betala de privata aktörer som håller jour en ersättning. Det kan ju inte vara rimligt att de ska göra arbetet utan ersättning. Vi får avvakta till fredag och se hur förslaget ser ut i detalj.
(Applåder)
