Oliver Rosengren

Fru talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågorna!

Moderaterna och Tidöpartierna har inte gett upp ambitionerna när det gäller att se till att arbetsmiljön blir tillräckligt bra på svensk arbetsmarknad för att människor ska klara av att arbeta ett helt yrkesliv och klara av att arbeta heltid.

Det är klart att det krävs en rad olika förbättringar på arbetsmarknaden. En av de viktiga delarna, som inte minst berör kvinnor i offentlig sektor, gäller fördelningen av det oavlönade hemarbetet. Den behöver bli mer rättvis och jämn. Det är inte rimligt att man utöver att slita med ett fysiskt arbete när man lönearbetar ska komma hem och fortsätta att jobba långt mer än heltid, för så blir det om man sammanför dessa båda arbetsslag.

Arbetsmiljön behöver också förbättras med teknologisk utveckling, nya redskap, bättre schemaläggning och så vidare. Det måste vara möjligt att göra yrkesbyten. Det kanske inte går att skapa ett ännu längre arbetsliv i fysiskt krävande välfärdsjobb, och då måste vi se till att omställningsreformen kan fylla den funktion som den är tänkt att ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det finns en lucka i logiken i Vänsterpartiets resonemang. Om vi lagstadgar om arbetstidsförkortning skulle vi ju få exempelvis sex timmars arbetsdag både i de välfärdsyrken som vi behöver locka fler till och i de yrken som de som har lämnat välfärdsyrkena har gått över till. Då blir den kortare arbetstiden ändå inte en konkurrensfördel för välfärden jämfört med de andra jobben. Tvärtom kommer arbetsmiljön fortsatt att vara den punkt där de skiljer sig åt, och därför kan vi inte ge upp när det gäller den.

Att fixa arbetsmiljön kommer att vara det som avgör om vi kan locka fler till välfärden. Man kommer ju att arbeta lika mycket eller lika lite ifall man lagstiftningsvägen kapar arbetstiden.

Fru talman! Arbetsmarknaden är i ständig förändring. Den svenska modellen bidrar till såväl stabilitet som flexibilitet på arbetsmarknaden. Parternas vilja att komma överens, lösa konflikter och gemensamt bidra till såväl en hög tillväxt som en funktionsduglig arbetsmarknad tjänar svenska folket väl.

Alla som kan arbeta ska arbeta. Därför behöver regler, drivkrafter och stöd utformas för att skapa förutsättningar för full sysselsättning. Arbete är trygghet, gemenskap och tillgång till det växande välståndet. En stabil och förutsägbar arbetsrätt är viktig för arbetsmarknaden. Arbetsrättens betydelse växer när ekonomin nu är i lågkonjunktur. Den svenska modellen bygger motståndskraft i ekonomin. Människor ska inte hipp som happ ställas på bar backe.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! I förra årets debatt om arbetsrätten sa jag att EU är det enda realistiska hotet mot den svenska modellen, orsakat av socialdemokratiska initiativ till sociala toppmöten och en social pelare. Men i år har Socialdemokraterna motionerat om att freda den svenska modellen från EU. Det är klart att det är bättre att vara efterklok än att vara prestigefull.

I förra årets debatt fick jag rätta mig själv eftersom jag hade glömt bort Centerpartiet. Givetvis var det Centerpartiet som möjligen var det där hotet mot arbetsrätten som jag påstod kanske inte fanns i den här kammaren utan snarare i EU. Det är därför något oroande, fru talman, att Socialdemokraterna nu verkar ha tagit intryck av sitt samarbetspartis syn på den svenska modellen och ifrågasätter parternas förmåga att hantera arbetstidsfrågan.

Sverige behöver fler poliser, kortare vårdköer, starkare försvar, ökad lärartäthet och fler undersköterskor i hemtjänsten. Sverige har stora behov, och efter åtta år utan tillväxtreformer och med en socialdemokratisk regering har Sverige dessutom EU:s lägsta tillväxt.

Många har det svårt på jobbet och med att få ihop livspusslet. Det är klart att i en framtid med teknologiska framsteg och hög tillväxt och utan svåra rekryteringsproblem i välfärdens kärna kan parterna komma överens inom ramen för den svenska modellen om att ta ut delar av den ekonomiska utvecklingen i mer fritid och inte bara i mer konsumtion. Många människor sliter i fysiskt krävande jobb, inte minst i välfärdens kärna. Där är det svårt och för vissa omöjligt att orka arbeta heltid till pensionen. Samma personer, ofta kvinnor, arbetar dessutom långt mer än heltid om man räknar in det oavlönade hemarbetet.

Fru talman! Lagstadgad arbetstidsförkortning - exempelvis sex timmars arbetsdag - skulle innebära att var fjärde operation ställs in, vart fjärde gripande av kriminella inte blir av, var fjärde lektion blir utan lärare och vart fjärde hemtjänstbesök stryks. Att argumentera för att färre timmar kan kompenseras med ökad produktivitet är närmast respektlöst. Om det arbetades 25 procent färre timmar skulle det innebära krav på 33 procent högre produktivitet på de kvarvarande timmarna. Det är möjligt att det finns kontorsjobb i tjänstesektorn där en sådan produktivitetsökning är möjlig, men ingen kan lura mig att en redan pressad undersköterska kan göra 33 procent fler besök i timmen eller en lärare leda 33 procent fler lektioner i timmen. Ekvationen går inte ihop.

I betänkandet argumenterar Socialdemokraterna för att fler ska ha rätt till heltid. Här borde politiken snarare ta initiativ som handlar om hur fler kan orka arbeta heltid och orka arbeta ett längre arbetsliv.

Fru talman! Fler arbetade timmar betyder inte tvunget att de som jobbar ska arbeta fler timmar i veckan, även om det är viktigt att vissa gör det. Det gäller inte minst dem som inte har ett fysiskt krävande arbete. Därför är det viktigt med sänkt skatt på den extra arbetade timmen och lägre marginalskatter. Det är också viktigt med en mer jämställd fördelning av det oavlönade hushållsarbetet. Om medarbetare i offentlig sektor, ofta kvinnor, ska lönearbeta mindre medan företagare och andra i privat sektor, oftare männen, ska arbeta mer än standardarbetstiden riskerar det att bli ett bakslag för jämställdheten på arbetsmarknaden. Kvinnorna kommer då att ha mer tid för barn, städning och matlagning medan männen fortsätter att arbeta mer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Arbetsmiljö, omställning och drivkrafter för arbete är de områden som behöver utvecklas. Förslitningen i arbetet behöver minska, möjligheterna att byta yrke mitt i livet behöver öka och det behöver löna sig mer att arbeta mer och längre. Omställningsreformen som det hänvisas till i vårt betänkande är ett exempel på en viktig åtgärd för att förlänga arbetslivet för fler.

För att stärka Sveriges välstånd och välfärd behöver alla hjälpas åt. Vi arbetar för vår egen skull och för att solidariskt finansiera det gemensamma. Sverige kan bli mer rikt igen, och det kräver mer arbete.

Politikens kärnuppgift inom arbetsrätten är att människor ska vara trygga på arbetsmarknaden. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut i detta betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Alla som kan arbeta ska arbeta. Därför behövs det regler, drivkrafter och stöd som utformas för att skapa förutsättningar för att Sverige ska nå full sysselsättning. Arbete är trygghet, gemenskap och tillgång till vårt lands växande välstånd. Men arbetslinjen är också löftet om att politiken inte ger upp någon, övertygelsen om att ingen människa är oduglig, idén om arbetets egenvärde och insikten om att krav är att bry sig.

För att arbetsmarknaden inte ska bli en klubb för inbördes beundran mellan dem som redan har jobb och dem som anställer behöver politiken ikläda sig det tredje uppdraget: att vara den part som företräder dem som saknar arbete. Politikens uppgift är därför att ge hopp när det slocknat hos den som är långtidsarbetslös, ork när den tagit slut hos den som hamnat i passivitet och gemenskap för den som hamnat i utanförskap.

Fru talman! En väl utformad och effektiv arbetslöshetsförsäkring är en viktig komponent för en välfungerande arbetsmarknad. En sådan a-kassa fyller funktionen att vara ett tillfälligt ekonomiskt stöd för den som är mellan två jobb. Politiken behöver då balansera mellan att vara tillräckligt generös för att människor ska matcha sig till ett arbete som passar kompetens och förmåga men samtidigt tillräckligt restriktiv för att drivkrafterna att söka jobb ska vara starka.

Sveriges långa uppsägningstider gör att få av dem som varslas faktiskt blir arbetslösa. En orsak till det är att det är högre chans att få jobb om man söker jobb när man har jobb än om man gör det som arbetslös. De som ändå blir arbetslösa efter ett varsel riskerar långa arbetslöshetstider och behöver därför möta höga förväntningar, lagom ersättningsnivåer och låga trösklar till ett nytt arbete.

När konjunkturen nu viker nedåt och arbetslösheten uppåt kan det vara läge att utbilda sig för att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Vi satsar därför ett helt Alvesta kommun på nya platser inom yrkesutbildningen.

Fru talman! Det är ingen hemlighet att Moderaterna önskar reformera a-kassan. Tidöavtalet innehåller vissa försämringar av a-kassan som vi har debatterat och beslutat om här tidigare: dels höjd ersättning, dels sänkta krav för att få tillgång till ersättningen. Ekonomiprofessor Lars Calmfors, som tidigare var ordförande i Arbetsmarknadsekonomiska rådet, har konstaterat att nästan alla empiriska studier bevisar sambandet mellan en högre a-kassa och längre arbetslöshetstider. Riksrevisionen konstaterade i våras att den senaste utvidgningen av a-kassan, som gjordes under den tidigare regeringen, är dålig för sysselsättningen.

Regeringen och Sverigedemokraterna har nu aviserat en ny reformering av a-kassan som kan vara välgörande. Den finns med i den här budgeten. En inkomstbaserad a-kassa förenklar såväl för arbetsgivaren som för den som är arbetslös och behöver a-kassa och dessutom för både akassorna och Arbetsförmedlingen. Inkomstuppgifter från Skatteverket ska kunna ligga till grund för a-kassan. Detta är inte minst bra för den som arbetar varierande deltid i välfärden eller har frilansliknande upplägg med flera olika arbetsgivare. Förenklingen kan tillgängliggöra a-kassan för fler, men den underlättar samtidigt för korrekta utbetalningar och minskar risken för fusk och fel. En tydlig och kontinuerlig avtrappning i såväl a-kassan som aktivitetsstödet kan stärka arbetslinjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Här är vänsteroppositionen splittrad. Klyftan inom Magdalena Anderssons regeringsalternativ är 15 miljarder kronor mellan Centerpartiets kraftfulla besparing och Vänsterpartiets massiva utbyggnad av a-kassan. Vänsterpartiet föreslår ovanpå det en årlig urholkning av arbetslinjen genom indexering av a-kassan. De verkar samtidigt ha missat att räkna på kostnaderna för att återinföra det studerandevillkor som föreslås. Därför saknas antagligen ungefär 1,5 miljarder kronor i deras budgetförslag.

Fru talman! Sverige har allvarliga problem med otillräckliga krav på arbetslösa och en daltandekultur hos såväl myndigheterna som a-kassorna. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen har i flera rapporter visat på uppseendeväckande brister och har dessutom riktat allvarlig kritik mot att Arbetsförmedlingen inte fullföljer sitt uppdrag. Den sammantagna bilden i en lång serie rapporter som har kommit inte minst under detta år är att daltandekulturen måste sitta i väggarna på myndigheten. En undersökning visar att 40 procent av handläggarna tycker att det är godkänt att en arbetslös utan körkort söker jobb med körkortskrav och att det ska räknas som fullgott jobbsökande, för att bara ta ett av många exempel.

Nyligen anslöt sig Justitieombudsmannen till den här kritiken och skrev i ett beslut om Arbetsförmedlingen: "Arbetsförmedlingen har . angett i ett internt handläggarstöd att meddelanden till arbetslöshetskassor inte ska skickas i en viss situation. Det finns dock inga undantag från myndighetens underrättelseskyldighet i den förordning som reglerar detta. JO är kritisk och uttalar att det inte är acceptabelt att utfärda interna anvisningar som står i strid med gällande lagstiftning. Både reglerna om aktivitetsrapportering och skyldigheten att i vissa fall underrätta arbetslöshetskassorna utgör delar av det kontrollansvar som regeringen ålagt Arbetsförmedlingen. JO ser allvarligt på att myndigheten har underlåtit att fullgöra det ansvaret."

Man förstår ju varför regeringen skärper instruktionerna till Arbetsförmedlingen efter att myndigheten varit i händerna på Socialdemokraterna i åtta år.

Arbetsförmedlingen har blivit en systematiskt slarvig och slapp myndighet. Det är inte bara skamligt med tanke på de många mycket skickliga medarbetare som finns på myndigheten. Det är faktiskt ännu värre. Det här är någonting som förlänger människors arbetslöshet, utsatthet och lidande. Vi tar därför detta på största allvar. Vi ska åtgärda de här problemen, och vi ska ersätta daltandet med en ny krav- och kontrollkultur, så att vi kan pressa tillbaka arbetslösheten.

Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

A-kassorna har ovanpå detta liknande problem. Granskningsrapporter - återigen från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen - visar att man avstår från att agera på underrättelser om att arbetslösa inte fullföljer kraven. Var tionde som själv förlänger sin egen arbetslöshet eller inte följer de krav som framgår av svensk författning lämnas utan lagstadgad sanktion.

Fru talman! Arbetslöshetsförsäkringen ska bidra till arbetslinjen och till arbetsmarknadens funktionssätt. Arbetsförmedlingen och a-kassorna ska ställa tydliga krav på att alla som tar emot bidrag eller andra ersättningar ska anstränga sig för att skaffa jobb och egen försörjning. Vi reformerar nu arbetslöshetsförsäkringen för att minska fusket och stärka arbetslinjen. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandena AU2 och AU3 från arbetsmarknadsutskottet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Boriana Åberg (M) och Magnus Jacobsson (KD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 december.)

Herr talman! Svaret som jag uppfattade på den första frågan är att man fick genomföra Martin Ådahl-reformen av Arbetsförmedlingen för att man styrde med stöd av Centerpartiet och därmed var beroende av att kompromissa om politiken.

Följdfrågan till den andra frågan blir: Med vilka har då Socialdemokraterna tänkt att man ska genomföra de reformer som är högst prioriterade för Socialdemokraterna?

Det är lätt att dra slutsatsen av svaret på den första frågan att Socialdemokraterna har en god insikt om att om man inte är överens med en majoritet om hur det ska bli kanske det inte blir som man har tänkt. Det är uppenbart att Socialdemokraterna inte är nöjda med Martin Ådahl-reformen av Arbetsförmedlingen, och det kan det finnas goda skäl för. Men att då i kammaren fortsätta att presentera politik som saknar stöd i kammaren, och låtsas som att det är en verklighet som någon socialdemokratisk väljare ska vänta sig, väcker såklart vissa frågor.

Jag har full respekt för att man behöver kompromissa en hel del om politiken. Det har också vi fått göra i arbetsmarknadspolitiken. Men vi står såklart för att det är så.

Med vilka har Socialdemokraterna tänkt att de ska genomföra de mest prioriterade reformerna när det, som mina kollegor tidigare har konstaterat, råder mycket stora politiska skillnader i Socialdemokraternas regeringsalternativ?

Herr talman! Jag har två koncisa frågor till Teresa Carvalho.

Om nu privatisering av tjänster hos Arbetsförmedlingen är något som en ny socialdemokratisk regering skulle reversera, varför genomförde man den reformen under den förra perioden då Socialdemokraterna styrde Sverige?

Vilken är den mest avgörande reformen enligt Teresa Carvalho som Socialdemokraterna skulle genomföra om Socialdemokraterna på nytt fick styra Sverige?

Alltså: Varför genomförde man reformeringen av Arbetsförmedlingen? Om man nu ånyo fick chansen, vilken stor arbetsmarknadspolitisk reform skulle göras?

Fru talman! Jag kan tyvärr inte svara på huruvida jag hade trivts i opposition, för det har jag hittills inte erfarit. Däremot kan jag konstatera att den socialdemokratiska ledamoten helt har missuppfattat arbetslinjen. Akassan är givetvis en betydelsefull del av de svenska transfereringssystemen och den svenska arbetsmarknadspolitiken. Men det är på inget sätt så att a-kassan och dagens förändring raserar en arbetslinje. Tvärtom är den sammantagna förstärkningen av arbetslinjen i Tidöavtalet uppenbar.

När Riksrevisionen under förra veckan kom med sin rapport konstaterade man att de förändringar som gjordes, inte minst i de budgetar som fick stöd av dem som nu styr riket, innebar förändringar i skattesystemen som höjde sysselsättningen. A-kasseförändringen bidrog till en försämring, men det var inte på något sätt en försämring som förtog de positiva effekterna av de andra delarna.

Precis på detta sätt kommer vi att föra politik under den här mandatperioden också. Nu blir det en försämring i arbetslinjen i och med beslutet om a-kassan. Det är inga konstigheter att detta har reglerats i Tidöavtalet och ska genomföras. Men den sammantagna arbetslinjen i Tidöavtalet innebär kraftfulla förstärkningar, en bidragsreform, sänkt skatt på arbete och skärpta krav på arbetssökande.

Sammantaget kommer detta att göra att fler människor kommer i arbete och att fler får ta del av det växande välståndet i Sverige. Det är en mycket balanserad och rimlig politik för att Sverige ska stärkas, till skillnad från en politik som rakt igenom försämrar arbetslinjen på det sätt som Socialdemokraterna önskar. Det är givetvis inte detta som är Tidöpartiernas inställning, utan vi kommer att förstärka arbetslinjen med det sammantagna reformprogram som Tidöavtalet innebär.

Fru talman! Det som är positivt med samarbetet bland Tidöpartierna är att vi har skrivit ett ordentligt reformprogram som tydligt beskriver vad man ska förvänta sig på a-kasseområdet. Där ligger propositionen på bordet här och nu. Detta är en permanentning av den tillfälliga höjning som genomfördes under tidigare mandatperiod. Det är precis detta som framgår av Tidöavtalet. Det genomförs nu.

Däremot kom det häpnadsväckande besked från Socialdemokraterna i replikskiftet alldeles nyss. Tydligen ska man utgå från att den slopade värnskatten, reformeringen av Arbetsförmedlingen och uppluckringarna i LAS som genomfördes under den förra mandatperioden var sådant som man som socialdemokratisk väljare helt enkelt skulle ha väntat sig. Någon kunde före valet ha hört Adrian Magnusson säga att man skulle vänta sig detta. Att man efter ett val förhandlar med partier för att få ihop en majoritet för politiken och ibland behöver kompromissa hör inte till politiken. Det är den slutsats man får dra av Adrian Magnussons replik. Det förvånar mig.

Jag tror att ganska många socialdemokrater inte hade väntat sig att Socialdemokraterna skulle slopa värnskatten, kraftigt reformera Arbetsförmedlingen eller luckra upp LAS under förra mandatperioden, men det blev ändå en konsekvens av januariavtalet. Ska vi kanske helt enkelt nöja oss med att vi söker stöd i val, och i det parlamentariska läge som finns i Sverige i dag slutar det ibland med att inte alla blir fullt ut nöjda och får det de hade väntat sig?

Fru talman! Jag kan börja med att lugna Jonny Cato. All ondska kommer inte från Centerpartiet, inte på något sätt. En så stor betydelse är svår att tillskriva ett enskilt parti.

Däremot finns det stor betydelse i att gå vidare med en reformering av arbetsmarknaden. Jag är glad att Jonny Cato förespråkar att Växjölöftet ska bli Sverigelöftet. Det skulle innebära kraftfulla reformer med både sänkt skatt på arbete och skarpare krav på den som är arbetssökande och en rejäl bidragsreform så att det alltid lönar sig mer att arbeta och så att alla också kan leva på sin lön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

En del i detta skulle vara att fortsätta reformera a-kassan. Det är ingen hemlighet att Moderaterna tycker att man ska göra det.

Den SOU som Jonny Cato frågar om bereds fortfarande inom Arbetsmarknadsdepartementet.

Fru talman! Tack så mycket, Jonny Cato, för frågorna!

Det är väl uppenbart att regeringen inte för socialdemokratisk politik - då hade ju Centerpartiet röstat på den. Det är så att säga den primära operativa slutsatsen man kan dra av hur svensk politik har utvecklats den senaste tiden, så det får dömas ut som osannolikt att det skulle vara på det sättet givet just detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

Vad man däremot kan konstatera är att det finns goda poänger i utredningen om inkomstbaserad a-kassa som Jonny Cato frågar om. De kanske viktigaste delarna om man skulle gå vidare med den typen av förslag är att man skulle kraftigt underlätta administrationen kopplad till a-kassan och minska risken för fusk och felaktigheter.

I dag har vi tyvärr kommit till en situation där den reformering av Arbetsförmedlingen som Jonny Cato ofta skryter om i stället har resulterat i att Arbetsförmedlingen även i dag underlåter att gå vidare med sanktioner i flera fall där arbetslösa inte är arbetssökande trots att det är ett krav för att man ska få a-kassa. Det är givetvis olyckligt.

En inkomstbaserad arbetslöshetsförsäkring skulle på många sätt vara en fördel. Det är ett av skälen till att den utredningen fortfarande bereds i Arbetsmarknadsdepartementet.

Fru talman! Alla som kan arbeta ska arbeta. Därför behöver regler, drivkrafter och stöd utformas för att skapa förutsättningar för full sysselsättning. Arbete är trygghet, gemenskap och tillgång till det växande välståndet i Sverige. Arbetslinjen är löftet om att politiken inte ger upp på någon, övertygelsen om att ingen människa är oduglig samt idén om arbetets egenvärde och insikten om att krav är att bry sig.

För att inte arbetsmarknaden ska bli den där klubben för inbördes beundran mellan dem som redan har ett jobb och dem som anställer behöver politiken ta rollen som den tredje parten på arbetsmarknaden och företräda också dem som saknar arbete. En för hög a-kassa riskerar att försvaga drivkrafterna för arbete och på så sätt göra att färre jobbar och fler lämnas efter. Vi menar att alla ska med.

Fru talman! En fungerande och effektiv a-kassa är en viktig beståndsdel på en funktionsduglig arbetsmarknad. En välfungerande a-kassa fyller funktionen av att vara ett tillfälligt ekonomiskt stöd för den som är mellan två jobb - det man brukar kalla för friktionsarbetslöshet.

Politiken behöver då balansera mellan att se till att a-kassan är tillräckligt restriktiv för att drivkraften att söka jobb ska vara hög men tillräckligt generös för att människor ska matchas till ett arbete som passar kompetens och förmåga och inte ställas på bar backe under en kort tid som arbetslös.

Fru talman! Det är ingen hemlighet att Moderaterna önskar reformera a-kassan i en delvis annan riktning. Vi har föreslagit en förkortning, en brantare avtrappning och lägre ersättningsnivåer. Vi vill stärka försäkringsmässigheten i a-kassan. I dag täcker, som bekant, a-kasseavgiften bara kostnader för administration. Nivåer och regler hade kunnat göras om för att de ska variera utifrån bransch eller konjunktur och på så sätt stärka försäkringsinslagen.

Det är heller ingen hemlighet att regeringens proposition är en konsekvens och ett resultat av en parlamentarisk verklighet, som givetvis måste beaktas i Tidöavtalet. Det finns majoritet i den här kammaren för högre bidrag och andra ersättningar eftersom både Socialdemokraternas och Sverigedemokraternas ekonomiska politik delvis försvagar drivkrafterna för arbete och på så sätt tillfogar viss skada till arbetslinjen.

Den här propositionen handlar dels om höjd ersättning och dels om sänkta krav för att få tillgång till ersättningen. Riksdagens utredningstjänst har bedömt att denna höjning om den permanentas leder till att antalet arbetslösa varaktigt höjs med 40 000 personer. Ekonomiprofessor Lars Calmfors, tidigare ordförande för Arbetsmarknadsekonomiska rådet, menar att i 24 av 28 tillgängliga empiriska studier bevisas sambandet mellan högre a-kassa och längre arbetslöshetstider. Riksrevisionen kom häromveckan med en rapport som visar att jobbskatteavdraget har stärkt drivkrafterna för arbete men att utvidgningen av a-kassan har dämpat dessa effekter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

Fru talman! Politik är också tajmning. Den oroliga ekonomiska situationen, lågkonjunkturen som vi står inför och den höga inflationen stärker givetvis motiven till att denna proposition i dag ligger på riksdagens bord.

Regeringen stärker arbetslinjen med stöd i Tidöavtalet. Politik måste ses som en helhet. Bidragsreformen kommer att stärka drivkrafterna för arbete där det nu är särskilt viktigt, då Socialdemokraternas integrationsmisslyckande har gjort att vår tids svåraste utanförskap inte är i a-kassan utan i försörjningsstödet. Skatten på arbete ska sänkas; om detta är vi överens. Arbetsförmedlingen ska ställa högre krav på att arbetssökande ska söka olika jobb på flera olika platser i flera olika branscher. Vi har ett ansvar att se till att politiken sammantaget innebär att fler personer kommer i arbete och att utanförskap pressas tillbaka. Samtidigt får vi moderater arbeta hårt i mötet med väljarna så att vi kan säkerställa majoritet för arbetslinjen efter nästa val.

Fru talman! Tidöavtalet ska genomföras, och jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Pehrson.

Alla människor behövs i Sverige, och alla har givetvis en skyldighet att anstränga sig och en plikt att göra sitt bästa för att skaffa ett arbete. Men politiken har också ett ansvar att se till att människor får rätt stöd och har höga förväntningar på sig. Att ställa krav är som bekant att bry sig.

Därför blir jag beklämd när jag tar del av den senaste rapporten från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen om att staten genom sin myndighet Arbetsförmedlingen brister i sina krav på arbetssökande. Enligt författningen ska staten ställa krav på såväl antal jobb de söker som geografisk spridning och branschbredd på de jobb de söker. Inspektionen visar dock att Arbetsförmedlingen bara följer upp kravet om antal sökta jobb och alltså missar två viktiga krav.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Hur säkerställer regeringen att staten ställer krav och bryr sig om alla arbetssökande?

Herr talman! Jag tackar Linus Sköld för följdfrågan.

Nej, vi gissar givetvis inte, utan i detta fall handlar det om att vi börjar i värderingarna. Vi tycker att det är rimligt att det finns information om vart skattepengar går och att det finns information om innehållet i dessa skolor och på vilket sätt de tillvaratar de skatteresurser de fått del av. Det är rimligt att skattebetalarna kan granska användningen av offentliga medel i verksamheter som tar del av dem.

Det man har kommit fram till i Tidöavtalet är att man ska utarbeta en insynsprincip. Precis som i många frågor som är svåra och kan innehålla en rad olika juridiska detaljer är det enda ansvarsfulla mot just de människor som Linus Sköld talar om - alltså människor med stort engagemang i skolsystemet, elever, lärare, rektorer och föräldrar - att man tar fram ett seriöst och genomarbetat förslag. I detta arbete är de stora resurser som finns på Regeringskansliet och i ansvariga myndigheter viktiga. Att vi innan utredningen kommit på plats inte kan beskriva alla detaljer är inte så konstigt.

Det är inte heller insynsprincipen som debatteras i dagens betänkande utan förlängningen av de sekretessregler Linus Sköld själv nämnt.

Det kommer en dag då vi kan diskutera hur ni ser på insynsprincipen. Det är min förhoppning att ni då ska tycka att den infriar de förväntningar man kan ha på offentlighet inom fristående skolor. Min övertygelse är att vi kommer att landa där, för det är vår inriktning.

Herr talman! Jag tackar Linus Sköld för frågan - en fråga om något han redan har besvarat i sitt anförande.

Två saker är uppenbara med insynsprincipen. Den ena är att det är en insynsprincip och inte en offentlighetsprincip. Den andra är att det är en fråga som regeringen av just skälet att man ska utverka en insynsprincip ännu inte har lämnat besked om.

Socialdemokraterna styrde ju Sverige fram till nyligen, men tack och lov inte längre, och därför känner ni också till att när man bereder en fråga och förbereder sig för något är det olyckligt att i riksdagens kammare försöka gissa innehållet i en sådan förändring.

I stället får Linus Sköld tänka: den dagen, den omsorgen. Det kommer ett tillfälle då vi får möjlighet att diskutera skillnaden mellan insynsprincipen och offentlighetsprincipen. Det blir givetvis när det finns ett konkret förslag att förhålla sig till. Att vi står i riksdagens kammare i dag och gissar om innehållet i insynsprincipen känns inte särskilt konstruktivt, om jag får vara uppriktig mot ledamoten.

Herr talman! Fredrik Malm har beskrivit propositionens innehåll väl. Jag vill bara tillägga ett par viktiga saker.

Vi i Sverige har i stort återhämtat oss i internationella mätningar, exempelvis Pisa och Pirls, när det gäller språk. Vi har dock fortfarande ett behov av att höja oss i matematik. Hela samhället går nu mot mer av matematik, teknik och annan naturvetenskap, även inom humanioraämnena. Det är därför av stor betydelse att incitamenten att fortsätta att fördjupa sina kunskaper i matematik förstärks och inte försvagas.

När vi nu genomför ämnesbetygsreformen har man noterat en risk för att incitamenten att fördjupa sig i matematik försvagas. Detta behöver givetvis åtgärdas. Att se till att incitamenten för fördjupning i det viktiga matematikämnet upprätthålls är en av delarna i denna proposition från regeringen.

Jag besökte nyligen Kungsmadskolan i Växjö. Där finns hantverksprogrammet och många andra av våra viktiga yrkesförberedande program. Lärare och elever talade om många olika förslag och idéer om hur man skulle kunna förbättra och utveckla yrkesutbildningen och hantverksprogrammet.

En viktig sak som kom fram i dessa samtal och som jag tror att man ska ta fasta på i diskussionen om hur vi ska klara av att balansera i frågan om kompetensförsörjning även i smala yrken och kompetensförsörjning i hela landet, samtidigt som vi såklart måste vara varsamma med våra gemensamma resurser och se till att det finns tillräckliga mängder elever på de platser där eleverna ska utbildas, är att fortsätta utveckla och stärka det lärlingsprogram och de möjligheter till lärlingsutbildning som trots allt finns och att fortsätta utveckla lärlingssystemet.

När det gäller de ämnen som nu diskuteras och chanserna att utbilda sig i dem handlar det om att man ska ha större möjligheter att utveckla sig som lärling i hantverksyrken. Hantverk ligger mycket nära idén om lärlingsprogram - man får lära sig av någon som redan kan hantverket. Där ser vi goda möjligheter att fortsätta utveckla förutsättningarna att utbilda sig som lärling och på det sättet se till att vi runt om i hela landet, där det finns kompetens inom dessa ämnen, kan fortsätta att utveckla detta.

Jag yrkar bifall till regeringens förslag.

Fru talman! Mellan Sveriges 460 000 arbetslösa och 220 000 nya lediga jobb står arbetsmarknadsåtgärder, sfi-undervisning, yrkesutbildningar, högre studier, gymnasieexamen och stor egen ansträngning.

Socialdemokraterna har under många år hellre orsakat hög arbetslöshet, svåra matchningsproblem och tillväxthinder för svenska företag än ställt de krav på arbetslösa utan utbildning att utbilda sig till arbete som behövs för att lösa problemet.

Avgörande för att pressa tillbaka utanförskap är att fler rustas med utbildning. För dem som saknar grundläggande kunskaper eller kommer till Sverige med en kortare tid kvar i arbetsför ålder kan arbetsmarknadsutbildningar och liknande snabbspår fungera väl. För människor med arbetslivet framför sig erbjuder reguljär utbildning inom exempelvis vuxenutbildningen den mest stabila etableringen på arbetsmarknaden.

Fru talman! Sverige ska nå full sysselsättning och ställa krav på att alla utan arbete anstränger sig för att skaffa egen försörjning. Då är det också en skyldighet för oss här inne att se till att insatserna som ska stötta och leda till jobb är fungerande, tillgängliga och effektiva.

Jag ansvarade för arbetsmarknad, socialtjänst och vuxenutbildning som nämndordförande och kommunalråd under två mandatperioder i Växjö kommun. Vi dubblerade antalet platser i yrkesvux och tillämpade fri antagning inom områden där arbetsmarknaden efterfrågade arbetskraft. Samtidigt ökade andelen som fick jobb efter avslutad utbildning.

Yrkesvux är en underutnyttjad arbetsmarknadsåtgärd i många kommuner. Ansvaret för detta är tudelat. Kommunerna behöver öppna upp vuxenutbildningen, men det är den här kammarens jobb att ge dem lagliga förutsättningar för en offensiv lokal arbetslinje. Utbildningsplikten behöver därför utvidgas.

I budgeten för i år beslutade vi att addera 5 000 fler yrkesvuxplatser än vad som planerats av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Eftersom vi samtidigt har påbörjat arbetet med att återupprätta arbetslinjen ska platserna också fyllas. Att nästan var tredje plats stått tom under Socialdemokraternas tid är en trend vi ska vända.

Nu när oron över lågkonjunkturen växer föreslår regeringen utöver detta att vi ska satsa 700 miljoner kronor ytterligare på nästan 7 500 nya platser inom yrkesvux, på sfi för ukrainare och på 1 000 platser inom yrkeshögskolan.

Svenska för invandrare saknar i dag krav på progression, ofta för såväl deltagare som utförare. Det ger oss skräckexempel med människor som harvar runt år efter år utan att kunna lösa vardagsärenden på svenska. Regeringen och Sverigedemokraterna är överens om att ställa krav på att invandrare ska anstränga sig så mycket som det krävs, inte bara för att gå på sfi utan också för att lära sig svenska.

Fru talman! Arbetet för att alla i Sverige ska kunna svenska har många hinder. Tre exempel är segregerade bostadsområden där man kan ta sig fram helt utan att tala svenska, vinstjägare bland sfi-anordnare som inte sköter sitt uppdrag och kriminella gäng, där att bryta är en del av gangsteridealet. Vi kommer inte att ge oss i kampen mot något av dessa hinder.

Oppositionens oenighet blir mycket tydlig i reservationerna. Socialdemokraterna oroar sig för att fristående anordnare upphandlas. En viktig skillnad från ungdomsgymnasiet som det kan finnas skäl att påminna sig om är att även om kommunerna upphandlar är de fortfarande huvudmän. Det ger omfattande och långtgående kontrollmöjligheter avseende krav och kvalitet.

Å andra sidan har vi Centerpartiet, som antagligen gärna skulle upphandla allt och dessutom föreslår att en sfi-peng ska införas i enlighet med den utredning som genomfördes under den förra regeringen. Jag tänkte säga några ord om den utredningen, SOU 2022:17.

Denna utredning är kanske ett av de tydligaste exemplen på att Centerpartiet blev lurade med januariavtalet. I januariavtalet kunde man läsa om införandet av en sfi-peng "baserad på uppnådda språkresultat". Utredningens resultat blev dock bara en liten prestationsbonus motsvarande 1 procent av de totala kostnaderna för sfi. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, har ankelsågat detta. I sitt remissvar konstaterar de att "ersättningen i förslaget utgör endast en mycket marginell del av den totala kostnaden för sfi". De skriver vidare: "Förslaget innebär samtidigt ökade kostnader i form av till exempel administration och lokaler." Ovanpå detta skriver de att man inte kommer att uppnå de incitament som har efterfrågats.

Fru talman! Om nu Centerpartiet hade varit den liberala vakthund man har menat sig vara borde man ha gått i taket för detta. 1 procents bonus på marginalen är knappast den sfi-peng "baserad på uppnådda språkresultat" som man efterfrågade i januariavtalet. Hade någon försökt göra så mot mig i en avtalssituation hade jag gått i taket. Det är ett så flagrant kontraktsbrott att man häpnar. Men vad gör Centerpartiet? Jo, Centerpartiet omfamnar förslaget, och i sin reservation - i opposition - ställer man krav på att det trots allt ska genomföras. Helt obegripligt!

Fru talman! Det senaste året har jag besökt ungefär 200 - 204 för att vara exakt - företag och välfärdsverksamheter. De har bidragit med många olika erfarenheter, berättelser och utmaningar. Oanat många problem är dock gemensamma. Oavsett om det är ett lantbruk, en förskola eller en tillverkningsindustri är kompetensförsörjningen en svår utmaning. I många fall riskerar svårigheten med att hitta rätt kompetens att bli ett tillväxthinder. Företagen gör i dag storslagna insatser med egen utbildning och introduktion av personer som anställs snarare för att de har rätt inställning än för att de har rätt utbildning.

Svenskt välstånd beror på hårt arbete, finurliga uppfinningar och trygg välfärd. Klarar vi inte att ha drivkrafter för att arbeta, kompetens till företagen och att bemanna välfärden hotar det inte bara Sveriges identitet utan också vår framtid. Därför behöver regeringsförklaringens prioriteringar om att stärka arbetslinjen med tydliga krav och träffsäkert stöd, exempelvis den vuxenutbildning vi i dag diskuterar, genomföras.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Under åtta års tid ansvarade jag i en kommun för yrkesvux och övrig vuxenutbildning och känner därför till att anordnarnas förmåga och flexibilitet utifrån hur statsbidragssystemet ser ut är mycket god. Det är klart att man på många sätt kan önska sig ökad långsiktighet, men det är inte däri grundproblemet ligger.

Det huvudsakliga problemet är att man erbjuder många platser men att platserna inte söks eftersom många människor som under lång tid har varit arbetslösa på grund av att de saknar utbildning ändå inte söker till utbildningar och utbildar sig till de arbeten som finns. Så min fråga till Socialdemokraterna kvarstår: Hur är det möjligt att man under så lång tid inte höjde kraven på att arbetslösa ska utbilda sig till arbete?

Fru talman! Under Socialdemokraternas tid i regering nyttjades i genomsnitt ungefär 70 procent av det statsbidrag som anslogs till yrkesvux. Det visade sig alltså, trots den här utbyggnaden som ni nu slår er för bröstet för, att den andel som utnyttjades ändå höll sig på bara drygt två tredjedelar. Ändå vidtogs inga åtgärder, utan det fortsatte så under många år.

Mina frågor blir: Hur kunde detta bli utfallet under den socialdemokratiska regeringen? Och hur kom det sig att ni, trots detta låga utfall, inte införde de förslag om exempelvis utvidgad utbildningsplikt som lagts fram av den dåvarande oppositionen och de nuvarande regeringspartierna?

Herr talman! Poängen med en aktiv arbetsmarknadspolitik är att den följer konjunkturen, och att det därmed är färre platser planerade i den nuvarande budgeten är alltså inte svårt att stå för. Det är så. Det är också rimligt. En skillnad är att vi moderater förbereder politik med skärpta krav på att man ska utbilda sig till arbete och de facto fyller de platser som skapas. Det misslyckades Socialdemokraterna med under åtta år, när 70 procent av anslagen till yrkesvux användes eftersom det inte ställdes krav på att man ska utbilda sig till arbete. Det är ett problem.

Ledamoten tog i sitt anförande också upp investeringsstödet. Man hade kunnat hoppas på att Socialdemokraterna hade känt till att även Socialdemokraterna har strukit investeringsstödet i sin budget. Men det mest relevanta i den diskussionen är trots allt hur det användes.

Den genomsnittliga inkomsten bland dem som bor i lägenheter som har fått investeringsstöd är lika hög eller låg som bland dem som bor i lägenheter som inte har fått investeringsstöd. Det skapar alltså snedvridning i fördelningspolitiken på bostadsmarknaden, något som annars brukar vara en gren Socialdemokraterna gärna vill stoltsera med.

Ett annat problem är att eftersom den genomsnittliga hyran är 2 000 kronor lägre för en lägenhet som byggts med investeringsstöd blir den mer attraktiv, trots att den i övrigt kan vara likadan som en annan. Vad händer då? Jo, kötiden till den blir längre. Det ser man också i statistiken. Färre unga bor i lägenheter som har fått investeringsstöd. Är Socialdemokraterna nöjda med att man lade 11 miljarder av skattebetalarnas pengar på politik som visade sig sakna fördelningspolitiska effekter och inte komma unga människor till del, samtidigt som man argumenterade för att den skulle fungera precis tvärtom?

Herr talman! I Sofia Amlohs anförande lyftes ett par kritikpunkter fram mot den nuvarande politiken. Det började med yrkesutbildningen. Där påstods det att det sker nedskärningar, men jag utgår från att Socialdemokraterna känner till att i jämförelse med förpandemiska nivåer är yrkesvux fortfarande på historiskt höga nivåer. Socialdemokratin har ju en historia av att tycka att man ska föra en aktiv arbetsmarknadspolitik, det vill säga satsa mer när det är en svagare konjunktur, och skulle kanske därför kunna motivera att det fanns skäl att lägga till några extra utbildningsplatser utöver dem som fanns i den långsiktiga planen som gällde under pandemin, när många sökte sig till utbildning i stället för arbete.

Under Socialdemokraternas tid vid makten användes bara 70 procent av medlen som avsattes för yrkesvux. Min fråga är: Hur kunde Socialdemokraterna låta bara 70 procent av resurserna som avsattes för yrkesvux användas när man exempelvis hade kunnat utvidga utbildningsplikten, som vi moderater har föreslagit, för att ställa krav på att ännu fler ska utbilda sig till jobb? Varför inte säga till dem som är arbetslösa för att de är utan utbildning att de får vara så vänliga att utbilda sig till arbete på någon av alla de platser som erbjuds här i Sverige?

Herr talman! Här talas det om den storslagna arbetsförmedlingsreformen. Man undrar ju lite vad som ska bli det revolutionerande resultatet av att gå från 80 procent upphandlat utförande till 100 procent upphandlat utförande?

Det var kanske inte direkt en revolution i arbetsmarknadspolitiken som ägde rum när Centerpartiets Martin Ådahl-reform av Arbetsförmedlingen genomfördes. Man skulle först dela upp Arbetsförmedlingen i två ben, ett ben för sökande och ett ben för arbetsgivare. Det implementerades, och ett par år senare fick man stryka det. Man startade ett stort digitaliseringsprojekt, och ett par år senare fick man lägga ned det. Ja, det är inte en reform som i alla delar imponerar. Det finns ju ögonblick när man har betraktat AF-reformeringen och känt att regalskeppet Vasas jungfruresa nog trots allt var en framgång.

Nu är vi i en ny verklighet med en regering som på allvar tänker se till att Arbetsförmedlingen levererar resultat. Så sent som i dag på morgonen stod och talade man direkt till Arbetsförmedlingen i ett seminarium om insatser och sa: Vi förväntar oss fler i arbetsmarknadsåtgärder, för vi tänker lägga om arbetsmarknadspolitiken till de insatser som fungerar.

När det kommer till arbetsrätten, som vi är här för att debattera, ska man komma ihåg att vi i Moderaterna älskar den svenska modellen. Vi vet att den svenska modellen har tjänat Sverige väl och att vi kan få på plats stabilitet och flexibilitet tillsammans när parterna tar ansvar. Politiken givetvis är en av dessa parter. Den är, precis som jag sa i mitt anförande, den tredje parten som behöver företräda dem utan arbete och som håller drivkrafterna uppe, håller trösklarna nere och ser till att Sverige jobbar.