Fru talman! För Socialdemokraternas räkning vill jag inledningsvis yrka bifall till reservationerna 13 och 16.

Arbetsrätten reglerar något av det viktigaste som finns i våra liv: arbetet. Det gäller vilka skyldigheter och rättigheter både löntagare och arbetsgivare har. Det är helt enkelt regleringen av en tillvaro som präglar en stor del av våra liv.

Arbetslivet präglas av ett maktförhållande mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, och det är inte ett jämlikt förhållande. Med anledning av det har lagstiftaren bestämt att maktförhållandet ska regleras för att bli något mer jämlikt. Lagen om anställningsskydd, medbestämmandelagen, arbetstidslagen, semesterlagen och andra typer av lagstiftningar har tagits fram just av den anledningen: att jämna ut den ojämlika maktbalans som finns i arbetslivet.

Detta är inte resultatet av någon gudomlig kraft utan av hård och enträgen kamp över lång tid. Det är resultatet av en högst medveten politisk kamp av svensk och internationell arbetarrörelse.

Som socialdemokrat skulle jag kunna ägna hela mitt anförande åt att försöka medvetandegöra arbetsrättens politiska dimension. Det tänker jag dock inte göra. I stället tänker jag nu redogöra för socialdemokratins hållning i de arbetsrättsliga frågor som behandlas i det här motionsbetänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Grundläggande för den svenska arbetsrätten, nu som då, är den så kallade svenska modellen. Det är en modell som innebär att stora delar av arbetsmarknadens villkor och regler hanteras av parterna.

Modellen bygger på ett stort och omfattande gemensamt ansvar mellan parterna, ett ansvar som hittills fungerat väl. Få andra länder kan skryta med Sveriges tillväxt, goda arbetsvillkor och ett lågt antal konfliktdagar över tid. Det är något vi ska vara stolta över och fortsätta att arbeta för.

Inte heller detta är något som uppstått genom en gudomlig kraft nedkommen från himlen, utan det är resultatet av högst medvetna ansträngningar.

Tyvärr ser vi att det finns de som inte vill ta det ansvar som den svenska modellen innebär. Antingen förkastas den svenska modellen helt, vilket ytterligare rubbar maktbalansen på svensk arbetsmarknad och skadar tillväxten, eller så utnyttjas arbetare. Vi ser skrämmande exempel på modernt daglöneri, arbetare som tvingas sova på arbetsplatser i containrar och arbetare som tvingas arbeta alldeles för mycket till alldeles för låg lön. Det är fullständigt oacceptabelt att vi har sådana fenomen på svensk arbetsmarknad. Jakten på profit får aldrig stå över vanliga människors rätt till liv och hälsa.

Ett initiativ från tidigare socialdemokratiska regeringar för att sprida detta tankesätt är Global Deal. Socialdemokraterna beklagar att regeringens ambitioner gällande Global Deal och rättvis handel förefaller ha sänkts jämfört med den tidigare regeringens. Globaliseringens frukter behöver fördelas jämlikt. Arbetet med rättvis frihandel behöver förstärkas och fortgå med oförtröttlig kraft. Sverige har visat att det är möjligt.

Fru talman! Vi socialdemokrater hade också gärna sett att regeringen gjorde mer vad gäller entreprenörsansvaret. Vi ser i dag att det förekommer att arbetsgivare rundar de förpliktelser som lagen om entreprenörsansvar innebär, även om lagen i stora delar fungerar väl. Det finns en färdig utredning på bordet som konstaterar att uthyrd personal behöver omfattas av lagstiftningen. Vi socialdemokrater hade välkomnat att utskottet tydligt tagit ställning för detta och beklagar att så inte sker.

Det som präglar en stor del av debatten inom det arbetsrättsliga området just nu är strejkrätten och frågor kopplade till denna. Få var vi nog som trodde för sisådär ett år sedan att denna fråga skulle få det utrymme den nu har fått. Konflikten som pågår på svensk arbetsmarknad mellan IF Metall och Tesla, i syfte att få Tesla att teckna kollektivavtal, har emellertid fått en hel del debattörer att lufta idéer om att inskränka vanliga arbetares rätt att använda konfliktåtgärder.

Som jag tidigare anförde finns det i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare en grundläggande ojämlikhet som är fundamental och omfattande. Arbetares rätt att organisera sig och använda konfliktåtgärder för att uppnå fler och starkare rättigheter är en grundläggande del i att minska detta ojämlika förhållande. Att förändra möjligheten till sympatiåtgärder för svenska arbetstagare och arbetstagarorganisationer skulle vara att ytterligare stärka ojämlikheten i det maktförhållande som finns. Det vore att skicka tillbaka Sverige och svensk arbetsmarknad till det vi trodde var en svunnen tid då arbetsgivarnas makt var ännu starkare än i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Målet med politiken måste vara att minska maktskillnader och ojämlikhet i samhället. Det är i alla fall en tydlig uppgift för den svenska socialdemokratin. Med det i åtanke kommer vi socialdemokrater alltid att stå upp för löntagares rätt att organisera sig och att inom lagens ramar använda stridsåtgärder för att stå upp för sina rättigheter.

Fru talman! För socialdemokratin är det också fortsatt viktigt att parterna tar ansvar för den svenska modellen och att arbetsrättsliga frågor och förhållanden kan lösas mellan parterna i dialog och förhandlingar. Fler behöver inordnas i den svenska modellen.

Det är med oro vi ser en utveckling där allt fler företag väljer att se sina anställda som allt annat än arbetstagare. Detta medför bland annat att arbetsmiljöansvaret inte tas och att kollektivavtal inte tecknas. Det är i grunden en ordning som hotar den svenska arbetsmarknadsmodell som gett oss tillväxt och välstånd. Fler företag som anlitar exempelvis matbud behöver ta ansvar för arbetsmiljön, och fler behöver teckna kollektivavtal. Så upprätthåller vi världens mest framgångsrika arbetsmarknadsmodell.

Ett annat oönskat fenomen som dykt upp på svensk arbetsmarknad under senare år är den så kallade hyvlingen. Anställda kan visserligen få behålla sin anställning, men den anställningens omfattning kapas kraftigt. Människor som tidigare jobbat heltid kan få se sin anställning omvandlas till en deltid eller knappt det. Det är en i längden orimlig ordning som slår hårt mot svenska löntagare, till exempel inom handeln. Inte sällan är det unga som inte får lånelöften eller kan planera sina liv till följd av detta. Även här måste parterna ta sitt ansvar och tillse att denna ordning upphör. Normen på svensk arbetsmarknad ska vara tillsvidareanställning på heltid. Punkt.

Fru talman! Vi lever i en orolig tid. Förändringarnas vindar blåser snabbt och kraftigt. Men låt inte osäkra anställningar, försämrade rättigheter för löntagare, lägre kollektivavtalstäckning och andra försämringar av löntagares ställning på arbetsmarknaden maskeras i fluffiga ord som modernisering eller som något ödesbestämt! Svenska löntagare - unga såväl som gamla - förtjänar att ha goda arbetsliv och arbetsvillkor.

Den svenska modellen kommer att tjäna Sverige väl om den upprätthålls. Det kräver ett gemensamt ansvar från parterna: arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer. Den svenska modellen har visat, gång efter annan, att den är bäst lämpad att ge svenska löntagare de rättigheter de förtjänar och ge landet Sverige en god och hållbar tillväxt över tid. Detta är Socialdemokraternas fasta övertygelse och något som vi kommer att stå upp och ta strid för alla dagar i veckan.

(Applåder)

Fru talman! Oliver Rosengren och jag debatterade faktiskt arbetstid i radion i förra veckan, så jag är lite pepp på att ta upp det, även om jag inte trodde att vi skulle prata om arbetstid i dag.

Det var några frågor som jag ställde förra veckan men inte fick svar på då. När Oliver Rosengren och Moderaterna säger att fler ska vara i arbete har han givetvis rätt i det. Men frågan är: Hur lockar man fler personer att jobba i yrken som är stressiga och krävande och gör att många sliter ut sig och blir sjukskrivna? Det presenterar Moderaterna väldigt sällan. Frågan är faktiskt hur man ska orka att jobba inom vissa branscher när det blir längre och längre till pensionen.

I omsorgsyrken och inom handeln, som jag kommer från, har folk ofta inte heltid. Där är det jättevanligt att man kanske har 25 eller möjligtvis 30 timmar på kontrakt, dels för att arbetsköparen vill ha sin flexibilitet, dels för att schemana väldigt ofta blir ganska dåliga om man har heltid.

Därför tänker jag att normalarbetstiden lika gärna kan vara just 30 timmar, för att just locka folk in i dessa yrken och för att alla ska kunna orka att jobba ända fram till pensionen.

Fru talman! Det är verkligen glädjande och rörande att Moderaterna pratar så väl om att förbättra arbetsmiljön. Där instämmer vi ju. Men tyvärr ser vi inga förslag på just det området, men det kanske är på väg. Vi har ju debatter angående arbetsmiljö som kommer framöver.

Jag delar också Oliver Rosengrens analys att hemarbetet är väldigt skevt fördelat, och då kan man fundera på vad ska vi göra för att komma åt det. Vad gör vi åt invanda könsmönster som gör att kvinnor väldigt ofta är de som tar det största ansvaret? Vad är det som gör att det alltid är kvinnor som tar ut en större del av föräldraledigheten och så vidare?

Man kan alltid hävda att det är upp till varje familj att bestämma allting och att vi inte ska lagstadga om saker. Men det har vi ändå gjort de senaste 100 åren. Det år jag föddes, 1974, blev det äntligen så att papporna också kunde vara hemma med sina barn. Det var många som protesterade och tyckte att det var rätt larvigt, för det var ju ändå kvinnornas uppgift att ta hand om barnen. Men allteftersom har man börjat tycka att det är ganska rimligt att båda föräldrarna, oavsett om det är två pappor, två mammor och så vidare, faktiskt delar på föräldraledigheten och också delar på arbetet där hemma. Nu ska vi ju inte debattera delad föräldraförsäkring, men det skulle alltså kunna vara en väg att gå.

Oliver Rosengren, vilka förslag finns det när det gäller att förbättra arbetsmiljön så att kvinnor ska vilja vara kvar, och med vilka politiska förslag ska man komma åt att kvinnor ofta jobbar dubbelt medan män inte gör det?

Fru talman! Då var det dags för den årliga AMT-debatten om arbetsrätt. I det betänkande vi nu debatterar, AU5, finns 16 reservationer, och tio av dem är från Vänsterpartiet. Bland alla dessa yrkar jag bifall till reservation 4, och jag kommer att ägna stora delar av mitt anförande åt plattformsekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Det handlar om den nya tidens daglöneri, som i dagligt tal kallas för gigarbete. Fortfarande finns det de som ser det som ett nytt och fräscht fenomen på svensk arbetsmarknad och att det är bra att man får lite gig för att komma in på arbetsmarknaden.

Men det är ändå ett faktum att plattformsföretagen i dag väldigt sällan betraktas som arbetsgivare och att majoriteten av plattformsarbetarna inte betraktas som arbetstagare. Det gör att dessa arbetare går miste om flera av de rättigheter och också den anställningstrygghet som anställda har. Det innebär också att plattformsföretagen inte behöver ta något arbetsmiljöansvar för de icke-anställda arbetarna.

Dessutom är det väldigt svårt för plattformsarbetare att bli medlemmar i och representeras av fackföreningar eftersom facken i regel riktar sig till anställda och försvarar deras rättigheter i relation till en arbetsgivare.

Utöver detta finns det en mängd andra problem, såsom löneotrygghet, social otrygghet och tidsotrygghet. Plattformsarbetarnas utsatthet är omfattande, och det är verkligen beklagligt att utskottet inte ser de stora behov som finns av att komma till rätta med dessa problem.

Jag anser att utgångspunkten måste vara att plattformsföretagen ska betraktas just som arbetsgivare och att dessa arbetare ska betraktas som arbetstagare. Men då krävs det en förändrad lagstiftning som faktiskt tydliggör det. Det är uppenbart att varken nuvarande lagstiftning och rättspraxis eller ambitionsnivån från högerregeringen kommer att leda till att villkoren för dessa arbetare förbättras.

Plattformsdirektivet är förmodligen inte den enda lösningen på de omfattande problem som plattformsarbetet medför och kanske sannolikt inte heller en tillräcklig sådan. Men det är ändå ett steg på vägen för att förändra arbetarnas villkor både i Sverige och i EU. Jag menar att kommissionens direktivförslag bör genomföras i sin ursprungliga form med tillägg av de förbättringar som tillkom när parlamentet behandlade frågan och som vänstern i parlamentet ligger bakom.

Fru talman! Den nya överenskommelsen i fråga om plattformsdirektivet skiljer sig markant från den i december, främst genom att man helt plockat bort de omstridda kriterier som enligt den tidigare versionen skulle ha inneburit att plattformsarbetare som uppfyllde dem automatiskt skulle räknas som anställda och inte som egenföretagare.

Det nya förslaget gör att plattformsdirektivet i stort sett blir helt meningslöst eftersom den svenska modellen, där arbetsmarknadens parter gör upp om löner och villkor, inte omfattar gigarbete när det på papperet inte finns några parter. Arbetskraften klassas inte som arbetstagare, och företagen klassas inte som arbetsgivare.

Svensk lagstiftning måste verkligen ses över när det gäller detta. De roller som råder på arbetsmarknaden måste tydliggöras.

Fru talman! Jag åker nästan aldrig taxi, men jag pratar väldigt gärna med taxichaufförer. En av dem heter Cathrine Lind. Men hon är mest känd som Taximammi, både i Uberappen och på sociala medier. I går skrev hon ett ganska långt inlägg på Instagram. Jag ska inte läsa hela, men så här skriver hon:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

"Jag hör ofta av mina passagerare historier om hur de åkt med förare som är sura. Det kan definitivt ha att göra med hur de kör för nästan inga pengar eftersom Uber/bolt dumpar priserna istället för att se till att ha förare kvar. Eftersom kunder väljer att boka billiga resor så förarna har inget stort val annat än att köra då ni finns bara i dessa appar.

Förarna kör intensivt, för många timmar och sliter. Detta eftersom ni kunder är jätteglada att kunna boka billigt och nu underhåller dessa utländska bolag med era pengar som de glatt skickar ut ur vårt land utan att skatta ett skit!"

Jag ber om ursäkt för mitt språk, men det är alltså ett citat. Vidare skriver hon:

"De förare som kan, slutar. Det är bra förare som vi förlorar i branschen."

Hon skriver vidare:

"Skulle du köpa kläder om du visste att just de kläderna gjorts under slavliknande former där människor slitit för maten för att du som kund kan handla billigt? Kanske inte eller hur? Vi i Sverige är duktiga på att bojkotta om vi förstår att ett internationellt bolag utnyttjar människor.

MEN vi blundar totalt för vad som händer här på hemmaplan. Då säger vi 'det är inte mitt fel, de väljer själva'. Eller hur?

Så enkelt är det inte. När majoriteten av kunderna indoktrinerats av appbolagen att välja det billigaste och ni tror att vi tjänar, så har de vunnit. Man väljer att ta det billigaste och sen klagar ni på hur förarna kör. Ni får resultatet av appbolagens nonchalans. De skiter fullständigt i hur kvaliten är bara de får in sina miljoner att dra ut ur landet. Dina pengar.

Välj att vara kritisk till hur dina pengar hamnar.

14 februari stänger vi förare apparna så ni vet. Det är vårt sätt att visa kärlek till oss själva och vägra bli utnyttjade."

I morgon kan ni alltså inte boka några taxibilar via några appar.

Det är ju detta som det kokar ned till. Jag måste ändå ställa frågan: Är det viktigare för partierna i denna kammare att Uber, Volt, Bolt och allt vad de heter och de andra stora globala jättarna tjänar enorma pengar på människor som utför ett arbete där de inte får rimliga villkor?

Socialdemokraterna! Jag misstänker att ni också är ganska nöjda nu när plattformsarbetet ska regleras på nationell nivå, men det har ju gått så där hittills. Under 15 år har vi inte kommit någonvart. Hur är det tänkt att den svenska kollektivavtalsmodellen ska kunna reglera plattformsföretagen? Transportarbetareförbundet har under många år kämpat för arbetarnas villkor, men de förlorar ständigt eftersom lagstiftningen ser ut som den gör.

Fru talman! Det kokar ned till detta: Om plattformsarbetet fortsätter att expandera och om sättet att organisera arbetet spiller över på ännu fler områden på arbetsmarknaden hotas hela den svenska modellen. Om arbetare inte längre ses som anställda och arbetsgivare inte längre ses som arbetsgivare kan inga förhandlingar ske och inga kollektivavtal ingås. Vad gör vi då?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 15.

De senaste mandatperioderna har den svenska och den globala ekonomin utsatts för en lång rad kriser. Finanskrisen, eurokrisen, coronapandemin och nu Rysslands fullskaliga och olagliga krig mot Ukraina har alla satt djupa spår i den svenska ekonomin och skapat stora utmaningar på den svenska arbetsmarknaden. Vi befinner oss just nu i ett väldigt tufft ekonomiskt läge med stor osäkerhet om hur ekonomin kommer att påverkas på kort och lång sikt. Osäkerheten i ekonomin och på arbetsmarknaden är betydligt större. Kriserna påverkar givetvis den globala såväl som den inhemska arbetsmarknaden, där arbetslösheten väntas öka ytterligare och sysselsättningen falla tillbaka.

När utskottet hade debatt i riksdagen om arbetsrätt för ungefär ett år sedan var vi i ett tufft läge, fru talman. I dag vill jag hävda att vi befinner oss i ett ännu värre läge. Enligt senaste undersökningen steg arbetslösheten till 8 procent, säsongsrensat, och den väntas fortsätta öka i år. Över 400 000 människor är öppet arbetslösa eller inskrivna i arbetsmarknadspolitiska program. Det är givetvis alldeles för mycket, och fler människor väntas bli arbetslösa fram till 2025. Det är allvar. Det gäller hushåll som kommer att få det tufft och människor som får lämna jobb som snickare, fallskyddsspecialist och byggarbetare.

Fler människor ska arbeta. Fler unga pojkar och flickor ska se sina föräldrar åka till jobbet.

Under förra mandatperioden fick Centerpartiet inom ramen för januariavtalet igenom historiska reformer av svensk arbetsmarknad med ett omfattande omställningspaket, en stor reformering av matchningen och inte minst en modern arbetsrätt. Den nya, mer moderna arbetsrätten innebär att vi får en mer flexibel arbetsmarknad, och den passar bättre i dagens samhälle. Det innebar stora förbättringar för såväl människor som företag och lade en bättre grund för att jobbskapandet ska kunna växa.

Vi lever i en föränderlig omvärld där utvecklingen många gånger går väldigt fort. Samhället ser inte ut i dag som det gjorde för 50, 20 eller bara 5 år sedan, före coronapandemin. Det gäller även arbetsmarknaden med digitalisering och automatisering och arbetstagares förväntningar och även krav på sina arbetsgivare. Precis som vårt samhälle i stort är svensk arbetsmarknad i ständig förändring. Det gäller att lagar, regler och arbetsmarknadens spelregler förändras därefter.

Coronapandemin var fruktansvärd på många sätt och vis. Den tvingade oss att arbeta på andra sätt än vi gjort historiskt sett. Det tvingade såväl arbetstagare som arbetsgivare att vara flexibla, att ställa om och att tänka nytt. Det finns många gånger ett före och ett efter pandemin.

Januariavtalets inriktning med en ny modern arbetsrätt var nödvändig. Vi står nu bättre rustade för att klara samhällets och arbetsmarknadens utmaningar framöver.

Men vi har i dag fortfarande regelverk på arbetsmarknaden som skrevs i en annan tid för decennier sedan, en tid när de största företagen stod för jobben. Det har förändrats. Så är det inte längre.

Numera är det små och växande företag som i allt högre grad står för jobbskapandet. En hel del lagar och regler är helt enkelt inte anpassade för dagens arbetsmarknad och näringsliv, och de riskerar att hindra framväxten av morgondagens jobb och i längden att hota Sveriges internationella konkurrenskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

På många platser är dessutom de små och växande företagen avgörande för näringslivets återväxt och den lokala arbetsmarknaden. Ett område som hindrar jobbskapande är utformningen av reglerna om stridsåtgärder. När tiden är rätt måste vi våga öppna för en diskussion om just detta. Samhället och arbetsmarknaden förändras, och det måste regelverken också göra. Centerpartiet ser ett behov av att göra en översyn av konflikträtten för att skapa en bättre balans mellan arbetsmarknadens parter, ekonomin och samhället i övrigt.

Med det sagt, fru talman, kan jag inte nog understryka att Centerpartiet är stolt över den svenska modellen, bland annat hur merparten av förhandlingarna över tid huvudsakligen har skett utan partipolitisk påverkan för att bidra till en trygg arbetsmarknad för arbetstagare såväl som arbetsgivare. Det skriver vi verkligen under på!

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om arbetsrätten och EU. Europeiska pelaren för sociala rättigheter har, trots löfte om att den inte ska stöta sig med medlemsländernas befintliga arbetsmarknadspolitik, lett till en rad rättsliga och bindande initiativ från kommissionen på det socialpolitiska och arbetsmarknadspolitiska området.

Flera av förslagen är numera antagna och utgör bindande lagstiftning för medlemsstaterna. I takt med att ännu fler konkreta förslag för genomförandet av den sociala pelaren har presenterats har det blivit tydligt att den svenska arbetsmarknadsmodellen är hotad på riktigt och inte kommer att finnas kvar i sin nuvarande form om förslagen genomförs.

För Centerpartiet har det alltid varit självklart att beslut om arbetsmarknad och sociala skyddsnät behöver fattas utifrån hur det ser ut och fungerar i respektive medlemsland. Besluten ska ligga så nära folket som möjligt. Att förflytta arbetsmarknadspolitiken till EU-nivå riskerar att sänka kraven och minska skyddet snarare än att höja dem.

Vi behöver inte mer lagstiftning på EU-nivå i arbetsmarknadsfrågorna, utan vi behöver lyssna till erfarenheter av hur det fungerar i andra länder, dela med oss av kunskaperna och fortsätta att arbeta utifrån ett svenskt perspektiv. Vi behöver värna den svenska arbetsmarknadsmodellen och använda rätt verktyg i rätt sammanhang. I grunden finns en stor samsyn i riksdagen om detta, och det har vi hört i dag. Men tyvärr upplever jag att regeringen vid ett flertal tillfällen tidigare har framfört mycket otydliga ställningstaganden i EU-frågor på arbetsmarknadsområdet.

Låt mig nämna några exempel. Regeringen tvekade innan man till sist skrev under stämningsansökan tillsammans med Danmark gällande minimilöner. Det krävdes hårda påtryckningar från oppositionen.

Ett annat exempel är vacklandet i fråga om plattformsdirektivet. Det har vid flera tillfällen framstått som att det är viktigare att få vissa frågor överstökade och komma överens snabbt än att faktiskt värna den svenska modellen och vår svenska arbetsmarknad, som vi så många gånger har varit stolta över. Detta gör mig bekymrad. Centerpartiet anser därför att regeringen bör vidta åtgärder för att motverka all EU-lagstiftning som hotar den svenska arbetsmarknadsmodellen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsrätt

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 7, om äldres rätt att arbeta kvar i sin anställning högre upp i åldrarna, och reservation 3, om rätt till heltid och möjlighet till deltid.

Fru talman! I det aktuella betänkandet behandlas en mängd centrala frågor inom arbetsrätten, men jag väljer att rikta min uppmärksamhet mot äldres rätt till fortsatt anställning och rätten till heltidsarbete och möjligheten till deltid.

Miljöpartiet vill uppvärdera äldre personers kompetenser och erfarenheter. I S-MP-regeringen var vi med om att höja åldersgränsen för rätt till studiemedel från 56 år till 60 år. Det var ett viktigt första steg. Vår vision är att ge äldre arbetstagare möjlighet att fortsätta arbeta så länge de önskar och är kapabla. Det handlar om att erkänna och värdesätta den rika erfarenhet och kompetens som äldre medborgare har att erbjuda samtidigt som vi säkerställer deras välbefinnande och hälsa.

Vi vill gå vidare och även säkerställa att den som vill och har möjlighet ska kunna vara kvar i sin anställning längre. I dagsläget ger lagen om anställningsskydd alla som vill rätt att arbeta kvar i sin anställning fram till 69 års ålder. Miljöpartiet menar att rätten att ha kvar sin anställning behöver finnas ännu högre upp i åren.

Arbete är för många en viktig friskfaktor, och jag tycker inte att vi som samhälle kan tacka nej till människor som vill fortsätta att bidra genom arbete. I ett större perspektiv kan det också bidra till att minska ålderismen i samhället. Jag anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att höja gränsen för rätten att kvarstå i anställning.

Fru talman! Det är nödvändigt att komma till rätta med problematiken relaterad till arbetsmiljö i vårt samhälle, särskilt inom välfärden. I de kvinnodominerade branscherna, framför allt vård och omsorg, sliter kvinnor ut sig, och andra arbetar ofrivilligt deltid. Enligt en rapport från Kommunalarbetareförbundet känner sju av tio av deras medlemmar som arbetar inom äldreomsorg och barnomsorg oro för att pensionen inte kommer att räcka eller att de inte ska orka arbeta fram till pensionsåldern. Kvinnor toppar sjukskrivningstalen, särskilt när det gäller stressrelaterade sjukskrivningar. Det gäller inte minst inom hälso- och sjukvård samt vård och omsorg, där pressade arbetssituationer tvingar många att gå ned i tid för att orka eller att lämna sina jobb helt. Detta sker samtidigt som behoven inom välfärden är stora. Men Tidöregeringen skjuter inte till tillräckliga medel för att möta krisen i välfärden, så trots behovet av mer personal begränsas kommuner och regioner av knappa resurser.

För att upprätthålla en god välfärd måste arbetsvillkoren för dem som arbetar inom välfärdsyrkena förbättras. Detta innebär att satsa på en bättre arbetsmiljö och bättre arbetsvillkor. Miljöpartiet förespråkar rätt till heltid och möjlighet till deltid. Men det är också viktigt att se till att de som arbetar heltid har orken och resurserna att klara det. Därför är investeringar i arbetsmiljö avgörande för välfärdens framtid. Det pågår en hel del initiativ för att ge tydligare rätt till heltid, vilket vi välkomnar. Men det är också viktigt att erbjuda en större flexibilitet för de anställda genom att ge den som vill gå ned i tid den möjligheten. De individuella behoven kan skilja sig åt, och de kan se olika ut under olika delar av livet. Men möjligheten ska finnas. Offentliga arbetsgivare behöver gå före genom att tydligt erbjuda en sådan flexibilitet.

Fru talman! I sammanhanget vill jag också passa på att beklaga att regeringen har valt att ta bort den så kallade återhämtningsbonusen som Miljöpartiet införde 2021. Medel har funnits att söka för arbetsgrupper inom hälso- och sjukvården och äldreomsorgen för att testa egna idéer för förbättrad arbetsmiljö. Det har även kunnat handla om arbetstidsmodeller. Många lyckade och intressanta projekt har testats över hela landet.

Jag beklagar verkligen att regeringen drar undan den här utvecklingsmöjligheten. Det hade varit mycket bättre att låta den fortgå och utvärdera och förbättra modellen än att skrota den i förtid. Vår ambition är att den ska återinföras och stärkas. Den här typen av satsningar är nödvändiga för att förbättra arbetsmiljön.

Vi talar ofta om rätt till heltid, men vi måste också tala mer om ork till heltid. Bättre arbetsmiljö är nyckeln till detta.

Arbetsrätt

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 februari.)