Herr talman! Jag tycker att det är tydligt hur regeringen följer den linje man har lagt ut med dessa förslag. Regeringen har upprepade gånger visat sig inte förstå vad staten behöver göra för att kompetensförsörjningen ska fungera. Regeringen har skurit hårt i alla utbildningsmöjligheter för vuxna: vux, yrkeshögskola, akademi, folkbildning. Regeringen har underlåtit att ge CSN de handläggningsresurser som myndigheten behöver för att omställningsstudiestödet ska fungera. Regeringen har fimpat försöket med branschskolor utan att presentera ett alternativ för hur man ska lösa kompetensförsörjningen i smala branscher.

Och nu lägger regeringen ned hantverksprogrammet. Det kan hända att det är en reform som behövs, men regeringen bemödar sig inte om att säkerställa att ungas möjligheter att välja hantverksutbildningar ska finnas kvar.

Jag tänker att Fredrik Malm, precis som jag, tycker att det är viktigt att företag har tillgång till utbildad arbetskraft, även i smala branscher. Så varför, Fredrik Malm, tycker du inte att det är värt att säkerställa ungdomars möjlighet att välja hantverksutbildningar?

Herr talman! Jag vill poängtera att vi inte är emot förslaget att lägga ned hantverksprogrammet som sådant. Vi skulle dock vilja att regeringen bemödade sig om att hantera de konsekvenser detta får.

Regeringen bemödar sig uppenbarligen om att lösa situationen för frisörer och stajlister och, i någon mening, situationen för dem som går textil och designinriktningen, genom att föra in den i ett annat nationellt program. Men när det gäller de andra inriktningarna, som visserligen har få elever, bemödar sig regeringen inte om att över huvud taget engagera sig. I stället avfärdar man det hela med att säga: Ja, vi får väl se om det blir några som blir utbildade i de hantverken.

Vi socialdemokrater skulle vilja att regeringen utredde hur det kan säkerställas att unga fortfarande har möjlighet att välja dessa hantverksutbildningar. Detta är avgörande för kompetensförsörjningen. I stället väljer Fredrik Malm och hans parti och den sverigedemokratiska regeringen att blunda för den oro som remissinstanserna ger uttryck för, branscherna bland annat, i remissen av Skolverkets förslag. Man lägger ned rätt och slätt, utan att ta hänsyn till konsekvenserna.

Jag tycker att Fredrik Malm borde svara på frågan hur han ska säkerställa att det framöver finns finsnickare, sotare och silversmeder som kan utföra de hantverken, om man inte bemödar sig om att följa upp att dessa utbildningsmöjligheter finns kvar.

Herr talman! Som Fredrik Malm redogjorde för i sitt anförande handlar detta om flera vitt skilda förslag på gymnasieskolans område.

Till att börja med handlar det om matematikämnet och följderna av ämnesbetygsreformen. Ämnesbetygsreformen ska vi genomföra för att det skapar större helhet i lärandet, bättre kontinuitet och minskad stress och press på eleverna. Ändå ska vi, i strid med den principen, dela upp matematikämnet i flera ämnen på natur- och teknikprogrammen. Anledningen till detta är att betygen sjunker ju mer avancerad kursen blir, som i det kursutformade systemet. Så ser det förvisso ut även i andra ämnen, men problemet är särskilt uttalat när det gäller matematik.

Även om det bryter mot principen om ämnesbetygen är det värt att göra detta. Vi kan inte riskera att minska incitamenten att läsa avancerad matematik.

Skolans uppdrag att ge elever den ledning och stimulans de behöver för att nå sin fulla potential gäller alltjämt, även i avancerade matematikkurser. Att undervisningen anpassas och är av en sådan kvalitet att elever klarar av att nå de högre betygsstegen även i avancerade matematikkurser skulle vara den egentliga lösningen på detta problem.

Vi socialdemokrater tycker att det vore eftersträvansvärt att gymnasieskolans utformning är enhetlig och överskådlig. Eftersom ämnesbetygsreformens syfte, det vill säga att skapa större helheter i lärandet och minskad stress och press på eleverna, motverkas av denna lösning tycker vi att det är angeläget att regeringen följer resultatutvecklingen i matematik och så snart som det bedöms möjligt återkommer med förslag om att föra ihop matematikämnena till ett, utan att minska incitamenten att läsa avancerad matematik.

Förändringar av hantverksprogrammet - eller nedläggning av hantverksprogrammet - är ett annat förslag i samma betänkande. Det är rimligt utifrån att över 90 procent av eleverna på hantverksprogrammet läser frisörsinriktningen och utifrån att de olika inriktningarna har för lite gemensamt för att det ska bli synergieffekter av att man gör utbildningarna för finsnickarelever, floristelever och frisörselever till ett program.

Som syntes i replikväxlingen nyss bemödar sig regeringen dock inte med att tillse att kompetensförsörjningen fungerar i smala branscher, som detta är fråga om. I stället följer regeringen sitt mönster och stänger hantverksprogrammet utan att säkerställa möjligheten till andra lösningar för dem som vill läsa hantverksinriktningar av olika slag.

Frågan kvarstår: Hur ska vi vara säkra på att vi också framöver har människor som har hantverkskvalifikationer i finsnickeri, som sotare eller som silversmed?

En annan del i denna proposition är namnbytet från särskola till anpassad skola. Riksdagen fattade beslut när det gäller skolförfattningarna för över ett år sedan, och riksdagsbeslutet träder i kraft nu till sommaren. Denna proposition hanterar ett antal följdändringar i anslutande lagar, så att lagstiftning konsekvent använder sig av begreppet anpassad skola i stället för begreppet särskola och av begreppet intellektuell funktionsnedsättning i stället för begreppet utvecklingsstörning. Namnändringen är viktig för att minska denna målgrupps utsatthet och stigmatisering. Även om dessa följdändringar bara är språkliga är det givetvis viktigt att de blir gjorda också i anslutande lagstiftning.

Propositionen handlar också om att förlänga det genombrott i statistiksekretessen som den socialdemokratiska regeringen gjorde när alla uppgifter om alla fristående skolor hemligstämplades som affärshemligheter. Vi gjorde konstruktionen med ett tillfälligt sekretessgenombrott och tillsatte en utredning om hur man ska lösa situationen på sikt. Denna utredning har nu fått ändrade direktiv. Det kommer att ta längre tid än vad statistiksekretessgenombrottet gällde att få den långsiktiga lagstiftningen på plats.

Grunden i detta är att information om våra skattefinansierade skolor inte borde vara en affärshemlighet, utan den borde i stället vara offentlig. Offentlighetsprincipen borde gälla i fristående skolor som i kommunala.

Det finns uppenbarligen en insikt i regeringen om att insynen i de fristående skolorna behöver öka, men regeringen vill inte gå längre än till att införa en insynsprincip. Det enda vi hittills vet om insynsprincipen är att den inte är offentlighetsprincipen. Fram till dess att regeringen har kommit på vad insynsprincipen är måste sekretessgenombrottet förlängas.

Jag vill poängtera att vi såklart står bakom båda våra reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterade att Oliver Rosengren inte med ett ord berörde förlängningen av statistiksekretessgenombrottet, men eftersom detta omfattas av betänkandet tänker jag ta mig friheten att debattera det i alla fall.

Jag redogjorde i mitt anförande för att Socialdemokraterna vill se offentlighetsprincipen gälla också fristående skolor. I Tidöavtalet har ju regeringen och Sverigedemokraterna kommit överens om att införa en insynsprincip. Det enda som är uppenbart med denna är att den inte är offentlighetsprincipen.

Jag har provat att debattera denna fråga med skolministern här i kammaren utan att få svar på vad som är skillnaden mellan insynsprincipen och offentlighetsprincipen. Kanske kan Oliver Rosengren kasta ljus på denna fråga? Det handlar om ett annat parti och en annan företrädare - möjligen har Oliver Rosengren en idé om hur insynsprincipen ska skilja sig från offentlighetsprincipen.

Herr talman! I dag debatterar vi propositionen som bland annat innebär att det nya ämnet matematik fortsättning införs på natur- och teknikprogrammen och att hantverksprogrammet upphör som nationellt program. Vi debatterar också att regeringen vill förlänga den tillfälliga sekretessbrytande bestämmelsen i syfte att säkerställa tillgång till skolinformation. Jag tänker fokusera på det sistnämnda.

Vad menas med att säkerställa tillgång till skolinformation? Än så länge innebär det att vi inte ska få ta del av skolinformation. Det har nämligen varit genomgående i regeringens politik att försöka göra det så svårt som möjligt för föräldrar, journalister, forskare och allmänhet att få ta del av de missförhållanden som finns inom landets koncernskolor, som tyvärr är i majoritet bland dagens fristående skolor.

Vi har i veckan tagit del av Skolinspektionens svidande kritik mot några av Sveriges största skolkoncerner, och vi har sett hur det gång på gång uppdagas olika typer av missförhållanden inom landets skolkoncerner. Vad blir då svaret från högerregeringen och Sverigedemokraterna på detta? Jo, att det ska bli sämre insyn. Regeringen har inget förslag på vad som ska ersätta den tillfälliga sekretessbrytande bestämmelsen när den löper ut, så då kan vi förvänta oss fler år av för dålig tillgång till skolinformation. Inte heller nämns något om meddelarskyddet i regeringens förslag.

Socialdemokraternas Linus Sköld nämnde att det saknas en beskrivning av vad insynsprincipen kommer att innebära. Det är märkligt att fyra partier ingår ett avtal om att införa en insynsprincip utan att själva veta vad en insynsprincip är. Det enda vi kan förvänta oss är att en insynsprincip innebär att man tar bort de viktigaste delarna i offentlighetsprincipen och kallar det något annat. Annars hade man gått med på det förslag om att införa offentlighetsprincipen som vi gång på gång lagt fram i utbildningsutskottet.

Ofta när borgerligheten debatterar varför den motsätter sig offentlighetsprincipen hörs argumentet att det försämrar för mindre friskolor. Idéburna skolors riksförbund säger att man är positiv till offentlighetsprincipen, och alla de mindre friskolor vi har pratat med vill ha offentlighetsprincipen. De som inte vill ha offentlighetsprincipen är de borgerliga partierna i Sveriges riksdag, Timbro, Almega och Svenskt Näringsliv. De mindre friskolorna motsätter sig alltså inte denna lagstiftning.

I salen finns endast en representant för regeringen kvar, och det ska bli intressant att höra vad Kristdemokraterna säger i frågan. Före valet var Kristdemokraterna för att införa offentlighetsprincipen, och när tidningen Skolvärlden ställde frågan till deras skolpolitiska talesperson blev svaret: Självklart ska offentlighetsprincipen införas. Men när utbildningsutskottet röstade i frågan var Kristdemokraterna helt plötsligt emot offentlighetsprincipen. Man kan ju undra varför. Kanske handlar det om några onsdagsmöten, vem vet?

Herr talman! Den som driver skola har tagit på sig att ansvara för våra barns utbildning. Det är svårt att tänka sig ett viktigare uppdrag. Vi måste kunna känna oss trygga med att alla skolhuvudmän tar detta uppdrag på största allvar och lever upp till det gemensammas förväntningar på kvalitet och värdegrund. Den som driver skola måste rimligen också klara den insyn som offentlighetsprincip och meddelarskydd innebär.

För Vänsterpartiet är det en självklar princip att det med verksamhet som finansieras av våra gemensamma medel följer krav på öppenhet och insyn. Medborgarna måste kunna ha insyn i välfärdens verksamheter oavsett om de drivs av bolag eller kommun. Det är dock ett grundproblem att det är tillåtet att bedriva välfärdsverksamhet i egenskap av bolag.

För att säkerställa kvalitet och minska risk för missförhållanden är det dessutom viktigt att välfärdens medarbetare utan risk för repressalier kan påtala missförhållanden oavsett om de arbetar för offentliga eller privata utförare.

Vänsterpartiet kommer återigen att lägga fram förslag om att införa offentlighetsprincipen. Även om vi inte lyckas få igenom det denna gång heller kommer vi att fortsätta ta stafettpinnen.

Jag yrkar bifall till reservation 3 från Vänsterpartiet om att den sekretessbrytande bestämmelsen inte ska förlängas med tre år utan två år för att påskynda regeringens utredning.

Herr talman! Hur kommer det sig då, Mathias Bengtsson, att den organisation som företräder mindre friskolor tycker att detta bör införas på en gång? De menar att det inte behövs ytterligare utredningar. Frågan har ju utretts ganska många gånger i Sverige, och man har kommit fram till att detta är enda sättet att ha en öppen och vital demokrati. Hur kommer det sig då att Kristdemokraterna inte vill införa det, och hur kommer det sig att Kristdemokraterna var för detta för bara cirka två och ett halvt år sedan?

Sedan undrar jag återigen - frågan har ställts här tidigare: Vad är det som man inte ska få ha tillgång till som medborgare? Vilken information ska föräldrar inte kunna få ta del av när de ska bestämma vilken skola deras barn ska gå i? Vilken information ska Thorengruppen, Academedia och Engelska Skolan kunna dölja för allmänheten? På vilket sätt tänker Mathias Bengtsson och regeringen försvåra för Skolinspektionen och andra att ta del av viktig information för att kunna granska och ha insyn i dessa skolor?

Herr talman! Mathias Bengtsson säger att KD bryr sig om alla skolor. Det är bra. Det gör Miljöpartiet också. Jag vet också att även Vänsterpartiet gör det. Den typen av ohederlig debatteknik tror jag inte för skoldebatten framåt, Mathias Bengtsson.

Jag tror på att ni bryr er om alla skolor. Men om man bryr sig om alla skolor vill man att de ska verka på lika villkor. Då är det offentlighetsprincipen som gäller. Allt annat gör att villkoren inte är lika.

Många friskolor bidrar, precis som Mathias Bengtsson sa tidigare, på ett unikt sätt till det svenska utbildningssystemet och med kvaliteter som kanske inte annars skulle finnas. Men en del friskolor bidrar också med avarter som ingen, absolut ingen, vill se i det svenska skolsystemet. Det skadar Sverige som kunskapsnation.

Det verkar finnas en oro över rektorers kompetens att hantera svensk offentlighets- och sekretesslagstiftning. Är det en misstroendeförklaring mot Sveriges rektorer och den rektorsutbildning de har gått? Skulle de inte ha kompetensen att bedöma handlingars offentlighet och sekretess och sköta utlämnandet?

Herr talman! För tydligheten i debatten tror jag att det är viktigt att säga att vi har olika syn när det gäller offentligheten inom skolväsendet. Miljöpartiets syn är tydlig, och Kristdemokraternas är otydlig. Antingen har man offentlighet och insyn enligt svensk lagstiftning och faktiskt flera hundra år gamla traditioner, eller så naggar man den i kanten. Kristdemokraterna är ute efter att nagga den i kanten.

Det här med en liten skola och mitt i sommaren är intressant. Till att börja med tycker jag att man ska lyssna med respekt på de små idéburna skolornas organisation, som säger: Vi vill ha det här, för vi vill ha en jämn spelplan med skolkoncernerna. Vi vill att alla skolor ska ha lika villkor.

Det finns jättemånga små offentliga verksamheter. Jag ska snart ge ett exempel i mitt anförande. Vilka andra små offentliga verksamheter ska ha undantag från offentlighetsprincipen? Jag tycker inte att det är okej att tumma på det som faktiskt ger varje människa i Sverige rätt att få information om hur våra skattepengar används.

Den offentlighetsprincip vi har är unik i ett världsperspektiv. Är det värt att nagga den i kanten för att gynna stora friskolekoncerner som vill plocka ut pengar ur det svenska skolsystemet och som sliter isär Sverige som kunskapsnation?

Herr talman! I dag behandlar vi förslag från regeringen som rör gymnasieskolan. Många av besluten vi ska fatta i dag är av formell karaktär. Men jag vill ändå sätta ljuset på den viktiga reformen om att byta namn på särskolan till anpassad skola. Beslutet om ändringarna i skollagen fattades för ungefär ett år sedan, efter viktig opinionsbildning från bland annat elever som gick i det som då kallades särskolan.

Numera heter alltså skol- och utbildningsformer som har elever med intellektuell funktionsnedsättning som målgrupp anpassad skola, i det här fallet anpassad gymnasieskola. Det här är mer än bara ord. Det är också resultatet av elevers arbete med opinionsbildning och deras inflytande över utbildningen, vilket de har lagstadgad rätt till. Det manifesteras i det här beslutet. Det är också så att ord spelar roll. De säger någonting om vår människosyn och om hur vi ser på omvärlden.

I dag kommer vi även att besluta om ändringar i matematikämnet, i ämnet naturkunskap och när det gäller gymnasiala hantverksutbildningar. Jag vill säga någonting om just hantverksutbildningarna. Jag törs inte gissa vilka klasser som sitter på läktaren nu; de kan ju redan ha valt de perfekta gymnasieutbildningarna för dem. Men det handlar också om dem som är riktigt unga, går i lågstadiet och har drömjobb som brandman, polis och journalist. Det kan vara allt möjligt. Man kanske är intresserad av till exempel historia eller har någon hobby som man kan få utlopp för i ett yrke.

Det finns yrken som är kreativa och handlar om att bevara kulturarv. Det är yrken som behövs i vår vardag. Det är yrken som är både historia och framtid. De yrkena är ganska små, men kompetensbristen är ändå stor, precis som när man hör om lärare, sjuksköterskor och ingenjörer. Vi behöver sotare, glasblåsare, finsnickare, guldsmeder, urmakare och vad det nu kan vara.

Något som jag kommer att följa lite extra för att jag tycker att det är spännande är vad som händer med textildesignutbildningen. Det är en stor bransch som behöver göra en viktig omställning när det gäller hållbarhet. Jag kommer att följa vad som händer när den eventuellt kommer in under det estetiska programmet.

Man behöver göra kontinuerliga förändringar i utbildningssystemet för att det ska vara relevant, men vi måste också lyfta blicken och se hur varje utbildning fungerar. För min del handlar det ofta om att fler ska drömma om att bli lärare, men som ni märker finns det många fler yrken som behöver unga människor som drömmer om de yrkena.

När det gäller att lyfta blicken skulle vi kunna göra det här till en budgetdebatt, men det har vi gjort så många gånger att vi inte behöver ta det igen. Vän av ordning kanske tycker att vi redan har diskuterat offentlighetsprincipen en del, men jag vill ändå lyfta fram den. För mig och väldigt många andra är det självklart att offentlighetsprincipen ska gälla alla skolor. Men det är inte en självklarhet för regeringen, och det är faktiskt obegripligt.

Jag förstår inte att man är beredd att nagga den tradition och kulturyttring som den svenska offentlighetsprincipen är i kanten. Att följa den är självklart för till exempel de små idéburna skolor som ofta kidnappas av regeringspartierna i någon form av missriktad omsorg eftersom offentlighetsprincipen tydligen skulle vara extra betungande för små verksamheter. Det är ett extremt svagt argument.

Det finns massor av små, offentliga verksamheter som omfattas av offentlighetsprincipen. Jag har jobbat på en liten kommunal myndighet som enligt lag ska finnas i alla kommuner: Överförmyndarnämnden. Hanteringen av offentlighet och sekretess var en arbetsuppgift som vi bar med stolthet. Det är inte alltid lätt när man håller på med svåra personärenden. De flesta överförmyndare i landet - det finns alltså en i varje kommun - är extremt små myndigheter. Trots det skulle det vara otänkbart för de flesta - jag skulle säga alla - att det inte skulle finnas insyn i verksamheten enligt offentlighetsprincipen.

Ändringar som rör gymnasieskolans nationella program och ämnen m.m.

När det gäller offentlighetsprincipen vill de stora skolorna bevara sina affärshemligheter. I de kommunala skolorna är det allas rätt att veta vad pengarna går till och hur verksamheten byggs upp - precis allting. Det är för att det handlar om vår gemensamma egendom.

När skolsystemet ser ut som det gör blir insynen extra viktig. Jag vill vara tydlig med att för Miljöpartiet kommer ingenting annat än en fullvärdig offentlighetsprincip att vara tillräckligt. Allting som är mindre än den handlar om att nagga offentlighetsprincipen i kanten, och det kommer vi inte att gå med på. Men jag vill hålla öppet, precis som Mathias Bengtsson sa, för utredningens resultat.

Det är klart att utredningen kan komma fram till att man absolut inte är beredd att göra avsteg från offentlighetsprincipen för att tillfredsställa skolkoncernernas behov. Då kommer jag med glädje att stötta den utredningen i alla sammanhang.

Systemet med marknadsskola gör någonting med vårt utbildningssystem. När vinstutdelning är syftet, när offentlig statistik kallas affärshemligheter och när skolpeng och skolval skapar orättvisor slits Sverige som kunskapsnation isär.

Vi behöver alltså lyfta blicken över poäng på olika kurser och ämnen och annat som kontinuerligt måste anpassas. Vi ska fatta de detaljerade besluten, men vi ska lyfta blicken för att hålla ihop Sverige som kunskapsnation.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)