Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet om integration som vi nu ska debattera här i kammaren.

Sverige har efter riksdagsvalet 2022 med Sverigedemokraternas hjälp berikats med ett regeringsskifte. Efter flera decennier av vanstyre har vi nu äntligen politiska förutsättningar att genomföra förändringar som styr in vårt älskade land på rätt kurs igen.

Att Sverige nu genom Sverigedemokraterna får en andra chans och att vi verkligen förvaltar denna chans är helt avgörande för vårt lands framtid. Nu finns en verklig möjlighet. Genom Tidöavtalet finns det nu förutsättningar att förpassa saft-och-bulle-politiken till historiens skräphög en gång för alla.

Sverige har under Socialdemokraternas ledning haft den destruktiva kravlösheten som ledstjärna, en kravlöshet som medfört ödesdigra konsekvenser för vårt land och oss medborgare. Den ansvarslösa migrationen har raserat alla möjligheter till en acceptabel integration, vilket i sin tur skapat ytor för brottsligheten och gängkriminaliteten.

Socialdemokraterna såg aldrig detta. De såg aldrig det glömda Sverige. De vände bort blicken när rapporteringarna om skjutningar, sprängningar och överfall på vanligt hederligt folk började strömma in från norr till söder.

Integration

Vi som lever i verkligheten har tvingats att både se och uppleva hur otryggheten har tagit vårt svenska samhälle i ett allt hårdare grepp. Verklighetens människor känner en krypande oro i kroppen när barnen är utom synhåll på lekplatsen. Verklighetens människor vågar inte längre gå ut. Verklighetens människor har på senare år inte längre kunnat erbjudas en säker vardag i sitt eget land.

Den kollapsade integrationspolitikens efterverkningar har varit och är fortfarande bokstavligt talat livsfarlig.

Herr talman! Nu gör vi upp med denna förödande utveckling på riktigt. Det är slut med det självdestruktiva daltandet, och det är slut med att skydda och ta hand om individer som inte vill underställa sig våra lagar.

Vi har kursen framåt klar för oss. Det viktiga nu är att se till att vi når kvalitet i varje enskild del av det politiska beslutsfattandet. Och det kommer att krävas fokus, och det kommer att krävas tålamod.

Ett trasigt land är inget man återuppbygger på några veckor eller några månader. Det har tagit år att rasera, och det kommer att ta år att bygga upp det igen.

Herr talman! Utgångspunkten för Tidöavtalet när det gäller integrationspolitiken är tydlig. Politiken ska belöna dem som har en genuin vilja att bli en del av Sverige och på samma sätt markera motstånd mot dem som egentligen aldrig har haft någon avsikt att integrera sig. Det måste helt enkelt finnas negativa och positiva incitament inbyggda i systemet för att det ska fungera.

Målet är alltså att införa en kravbaserad integrationspolitik, där själva kärnan består av det mycket enkla budskapet att den som långvarigt befinner sig i Sverige ska ta eget ansvar för att bli en del av det svenska.

Hur uppnår vi detta? Hur ger vi människor möjlighet att ta ett större ansvar? Jag tänkte belysa några viktiga punkter som Sverigedemokraterna inom samarbetet med regeringen har initierat.

Ett av de viktigaste förslagen är att göra upp med grundsynen på vårt välfärdsland. Det räcker inte med att man sätter sin fot i Sverige för att man ska få ta del av hela vårt välfärdssystem. Bygger vi en kravbild kopplad till välfärden kommer människor att uppvisa en större vilja att bli inkluderade i det svenska samhället.

Den utredning som föreslås inom ramen för Tidöavtalet ska bland annat få i uppdrag att föreslå en modell för kvalificering till välfärden. Utgångspunkten är att en nyanländ inte omedelbart ska vara kvalificerad att ta del av sociala förmåner och bidrag. I stället kommer det att handla om gradvis kvalificering som baseras på egen ansträngning. Att man arbetar, betalar skatt och har en permanent och laglig bosättning i Sverige inom ramen för denna kontext är en självklarhet.

Vi måste även ställa högre krav kopplade till det svenska medborgarskapet. Det är, sett ur ett integrationspolitiskt perspektiv, synnerligen viktigt att det krävs större ansträngningar för att bli fullvärdig medborgare. Kunskaper i svenska och samhällskunskap är givetvis helt centralt. Genom att uppvärdera det svenska medborgarskapet kommer vi att skapa positiva incitament för anpassning, vilket i sin tur kommer att ge en mer effektiv integration.

Vi ska också utreda hur reglerna kopplade till samhällsintroduktion för asylsökande, samhällsorientering för nyanlända och sfi-undervisning kan justeras. För att ha rätt till dagersättning bör det krävas att man uppvisar en vilja och i handling ser till att lära sig språket, att man anpassar sig socialt, kulturellt och inte minst tar del av vårt demokratiska styrelseskick.

Allt detta och mer därtill finns konkret beskrivet i Tidöavtalet. Det är detaljerat. Det är väl förankrat. Det är en noga framtagen vägkarta där vi nu efter år av misskötsel styr in Sverige på rätt väg igen. Den röda tråden består av att vi kan och vågar ställa krav på områden där kravlöshet och uppgivenhet tidigare har varit normen.

Sverigedemokraterna kommer att fortsätta att agera blåslampa och se till att regeringen inte släpper denna boll ur sikte. Vi kommer naturligtvis också att vara ett samarbetsparti att lita på. Ska vi lyckas med att få ordning på den röra som socialdemokrater med bundsförvanter ställt till med finns det inte tid att sakta ned. Det finns inte utrymme att börja sväva på målet. En stark politik måste vara konsekvent. Den måste stå pall för slentrianmässiga och ologiska ifrågasättanden från politiker som agerar som dåliga förlorare.

Herr talman! Till sist: Låt oss inte glömma. Vi gör nu denna omläggning för att vi bryr oss om Sverige och om människorna som bor här. Det handlar inte om att straffa. Det handlar om att uppmuntra. Genom att bereda mark för människor som verkligen vill bli en del av Sverige visar vi att vi faktiskt bryr oss. Vi visar att äkta humanism växer fram i takt med att vi synliggör styrkan, inte svagheten, hos människor. Att ställa krav är att bry sig om.

Herr talman! Tack för dina frågor, ledamoten!

Jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna nu verkar ha tagit sitt förnuft till fånga och pratar lite mer som Sverigedemokraterna har gjort under många år. Det är egentligen ganska fascinerande, måste man väl säga, för det som bara för ett tag sedan var rasistiskt att yppa är nu politik som Socialdemokraterna driver utan att blinka. Men det är som sagt bra och positivt att vi kan närma oss varandra på det sättet. Det är bra och positivt för Sverige.

Jag anser inte att jag i mitt anförande diskuterade arbetskraftsinvandringen särskilt mycket, men det är självklart ett viktigt ämne på integrationsområdet som ledamoten tar upp. Vi har sagt under lång tid att alla som kan jobba ska jobba. Det är ingen nyhet att det är på det sättet. Sedan är det olyckligt om vi har en arbetskraftsinvandring till vårt land om det inte behövs. Så ska det naturligtvis inte vara, och det tror jag att ledamoten håller med om.

Herr talman! Vi ser lite olika på vårt land och vårt samhälle. Jag har för min del mycket större tillförsikt under den här regeringen än jag hade under en socialdemokratisk regering; det vill jag vara väldigt tydlig med.

Vi lyckas kanske också bättre än vad Socialdemokraterna har gjort under sitt hundraåriga styre när det gäller att få människor som faktiskt kan arbeta in i arbete. Jag hoppas att mitt parti, som är lite yngre, kan lyckas bättre i den frågan.

En stor del av de arbetslösa i vårt land har tyvärr inte rätt kvalifikationer för att kunna ta ett arbete. Det kan vara så att man har levt i det här landet år i 15, 17 eller snart 20 år men fortfarande inte kan språket. Det kan också vara så att man inte kan ta ett arbete därför att man helt enkelt inte får lämna sitt hem för att arbeta.

Jag pratade lite grann om detta i mitt anförande. Ska man vara en del av det svenska samhället och se sig som svensk medborgare fullt ut bör man också stå bakom det demokratiska styrelseskick vi har i det här landet. Jag tycker att det är alldeles självklart.

Herr talman! Tack så mycket för dina frågor, Jonny Cato! Jag blir smickrad av att du tycker att jag är duktig på problembeskrivning. Jag ska försöka bli bättre på att presentera problemlösningar framöver.

Jag kan konstatera att denna kammare sedan vi bytte regering - och sedan denna regering slöt ett samarbetsavtal med Sverigedemokraterna - plötsligt verkar vara överens. Den är överens om arbetskraftsinvandringen. Den är överens om integrationskrav. Den är överens om att sfi måste fungera bättre. Den är överens om en massa olika saker som har använts som slagträ mot Sverigedemokraterna sedan 2010, när Sverigedemokraterna klev in i denna kammare.

Jag tycker som sagt att detta är positivt; jag vill verkligen framhålla det. Jag tycker att det är bra att övriga partier äntligen verkar ha öppnat ögonen.

Frågan som ledamoten tog upp - sfi - är faktiskt en del av Tidöavtalet. Vi ska låta göra en utredning och se vad vi kan förbättra inom sfi, samhällsorienteringen för nyanlända och allt det där. Det är under arbete.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågorna, även om ordet påståenden kanske bättre fångar det som ledamoten anförde här.

Det är väl ingen hemlighet att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna inte alls är överens i integrationsfrågan. Jag uppfattar att Vänsterpartiet mycket väl kan ha missuppfattat Sverigedemokraternas sätt att se på integration; jag tycker att ledamoten visade det med all önskvärd tydlighet när hon pratade om att Sverigedemokraterna skulle ha två lösningar och att den ena av dem skulle vara utvisning. Detta stämmer över huvud taget inte, men jag är jätteglad när jag kan fylla i lite kunskapsluckor.

Så här är det: Om man är dömd för mord eller grov brottslighet ska man absolut utvisas. För min del är det obegripligt att Vänsterpartiet inte är intresserat av detta. Vänsterpartiet vill behålla andra länders kriminella i vårt land, och det tycker jag är jättekonstigt.

Jag vill också påpeka och uppmärksamma att det som ledamoten kallar slottsavtalet - alltså Tidöavtalet, som det heter - inte är Sverigedemokraternas avtal utan samarbetspartiernas. Det är vårt avtal med regeringen, eller med regeringspartierna. Nu har jag klarat ut även detta.

Herr talman! I Sofia Amlohs anförande lyftes ett par kritikpunkter fram mot den nuvarande politiken. Det började med yrkesutbildningen. Där påstods det att det sker nedskärningar, men jag utgår från att Socialdemokraterna känner till att i jämförelse med förpandemiska nivåer är yrkesvux fortfarande på historiskt höga nivåer. Socialdemokratin har ju en historia av att tycka att man ska föra en aktiv arbetsmarknadspolitik, det vill säga satsa mer när det är en svagare konjunktur, och skulle kanske därför kunna motivera att det fanns skäl att lägga till några extra utbildningsplatser utöver dem som fanns i den långsiktiga planen som gällde under pandemin, när många sökte sig till utbildning i stället för arbete.

Under Socialdemokraternas tid vid makten användes bara 70 procent av medlen som avsattes för yrkesvux. Min fråga är: Hur kunde Socialdemokraterna låta bara 70 procent av resurserna som avsattes för yrkesvux användas när man exempelvis hade kunnat utvidga utbildningsplikten, som vi moderater har föreslagit, för att ställa krav på att ännu fler ska utbilda sig till jobb? Varför inte säga till dem som är arbetslösa för att de är utan utbildning att de får vara så vänliga att utbilda sig till arbete på någon av alla de platser som erbjuds här i Sverige?

Herr talman! Poängen med en aktiv arbetsmarknadspolitik är att den följer konjunkturen, och att det därmed är färre platser planerade i den nuvarande budgeten är alltså inte svårt att stå för. Det är så. Det är också rimligt. En skillnad är att vi moderater förbereder politik med skärpta krav på att man ska utbilda sig till arbete och de facto fyller de platser som skapas. Det misslyckades Socialdemokraterna med under åtta år, när 70 procent av anslagen till yrkesvux användes eftersom det inte ställdes krav på att man ska utbilda sig till arbete. Det är ett problem.

Ledamoten tog i sitt anförande också upp investeringsstödet. Man hade kunnat hoppas på att Socialdemokraterna hade känt till att även Socialdemokraterna har strukit investeringsstödet i sin budget. Men det mest relevanta i den diskussionen är trots allt hur det användes.

Den genomsnittliga inkomsten bland dem som bor i lägenheter som har fått investeringsstöd är lika hög eller låg som bland dem som bor i lägenheter som inte har fått investeringsstöd. Det skapar alltså snedvridning i fördelningspolitiken på bostadsmarknaden, något som annars brukar vara en gren Socialdemokraterna gärna vill stoltsera med.

Ett annat problem är att eftersom den genomsnittliga hyran är 2 000 kronor lägre för en lägenhet som byggts med investeringsstöd blir den mer attraktiv, trots att den i övrigt kan vara likadan som en annan. Vad händer då? Jo, kötiden till den blir längre. Det ser man också i statistiken. Färre unga bor i lägenheter som har fått investeringsstöd. Är Socialdemokraterna nöjda med att man lade 11 miljarder av skattebetalarnas pengar på politik som visade sig sakna fördelningspolitiska effekter och inte komma unga människor till del, samtidigt som man argumenterade för att den skulle fungera precis tvärtom?

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Integration och migration går hand i hand. Det behövs en migration för att man sedan ska ha en integration. Många politiska företrädare genom historien har fattat helt felaktiga beslut. Det finns en idé om att bara människor kommer hit blir allting bättre. Det finns en idé om att så fort man landar på Arlanda, Landvetter eller någon annan flygplats eller går i land i någon hamn blir man automatiskt svensk, lär sig språket och våra sociala koder och förstår hur organisationen Sverige funkar.

Vi svenskar har ibland inte själva reflekterat över att vi sticker ut väldigt mycket. Vi har föreningar för allt. Om du ska köpa dig en bostad ska du vara med i en bostadsrättsförening. Du förväntas även vara med minst två gånger om året och städa. Ska du hyra ut din lägenhet måste du fråga om tillåtelse från föreningen. Har du barn i skolan ska du vara aktiv i föräldraföreningen. Har du barn som idrottar förväntas du kanske stå och grilla korv på lördagar mitt i regnet, vintern eller vad det nu är, för idrottsföreningen bygger ju på det ideella. Samma sak är det inom politiken. Våra politiska partier bygger på föreningslivet.

I det Sverige vi i dag lever i ställs det inte krav från dag ett på dem som kommer till landet, utan kraven kommer lite luddigt efter fem tio år. Men väljarna har gett oss mandat. Från Socialdemokraternas håll hörs det: Oj, vilken hög svansföring samarbetspartierna har! Men har man precis förlorat ett val och inte fått majoriteten av svenska folkets röster kanske man ska vara lite ödmjuk och ägna tid åt egen reflektion. Man ska inte tro att man har patent på makten i Sverige, utan vi har demokrati. Man ska ta ansvar för sin ansvarslösa politik.

Nu har vi en regering som tar ansvar. Vi ska ha en kravbaserad integrationspolitik, inte lullull och halvmesyrer där man stoppar in skolplikt i sfi men sedan skriver: Vid behov av svenska ska du omfattas av språkplikten. Nej! Kommer du till Sverige ska du lära dig svenska från dag ett. Det ska vara språkkrav för att få permanent uppehållstillstånd tillsammans med ett krav på att kunna försörja dig själv. Har du en familj som du tar hit ska du även kunna försörja den. Ska du bli svensk medborgare ska det vara ökade krav på kunskaper i svenska språket och ett fortsatt krav på att kunna försörja dig själv.

Kommer man till Sverige ska man också bli en del av det svenska samhället. Att lära sig svenska och bli en del av det svenska samhället betyder inte att man ger avkall på sin religiösa tro, sin etnicitet eller övriga språkkunskaper som man har. För att man ska kunna bo i Sverige och vara en fungerande samhällsmedborgare eller företagare som bidrar till Sverige krävs det att man uppfyller vissa villkor. Välfärdssamhället Sverige bygger på att var och en av oss går till arbetet eller skapar arbete som företagare samt betalar in skattemedel till vår gemensamt finansierade välfärd. På så sätt kan vi också få ut någonting till dem som är behövande och till det vi tycker är viktigt. Vård, skola, omsorg, försvar, polis - allt detta finansieras ju av att man gör sin plikt. Därefter får man möjligheterna och kräver sin rätt.

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land. Men jag brukar ibland beskriva Sverige som en middagsbjudning dit man bjudit in personer som man bara gett portkoden men inte uppgift om vilken lägenhet de ska ta sig till. Det är bättre att ställa krav från dag ett. Det blir tydligt för dem som kommer hit. Många som kommit hit och hamnat utanför säger själva: Varför har ingen berättat det här för mig? Dessutom är det vid varenda myndighetskontakt någon stackars myndighetstjänsteman som står där och försöker trolla med knäna.

Med minskad invandring får vi kontroll på flödena in till Sverige. Vi kan ställa krav från dag ett. Den som får ett ja får också en ärlig chans. När personer blir anvisade till en kommun vet kommunen i förväg om man har tillräckligt många lärare och tillräckligt många sjuksköterskor på äldreboenden och vårdcentraler, så att inte de institutionerna går på knäna. Det handlar om att skapa legitimitet i hela samhället. Samhället är trots allt vi människor. Sedan har vi via politiken byggt institutioner och myndigheter för att organisera oss och kunna ta oss fram någonstans.

Fru talman! Sverige måste bli nyktert. Det är den resan vi kommer att göra nu.

(Applåder)

Fru talman! Ledamoten Jonny Cato lyfter fram en fråga som har berört oss alla. På fredag har det gått ett år sedan den dag då vi vaknade upp och fick telefonerna "flashade" av att Ryssland hade påbörjat sin olagliga invasion av Ukraina. Ungefär 90 procent av dem som har kommit till Sverige är kvinnor, barn eller äldre.

När det gäller dagersättningen och den inflation som vi nu har tror jag att regeringen kommer att titta över detta. Jag kan inte tala för regeringen, men jag skulle säga att det vore självklart att se över det.

Bland de barn som har kommit till Europa och Sverige finns sådana som förlorat sin förälder på vägen. Föräldrarna kan också ha dött. Det har även kommit rapporter om att barn som tappat bort sina föräldrar har exploaterats i flyktingströmmarna. Det är fråga om ett arbete som behöver bedrivas på europeisk nivå. Det handlar också om barn som blivit deporterade från de ockuperade områdena till Ryssland genom olagliga adoptioner.

Men jag skulle också vilja säga att det bland ukrainarna finns en enorm stolthet och bestämdhet - de vill återvända. Vi får inte glömma att de som har fått lämna Ukraina är kvinnor och barn samt - har jag för mig - män under 18 och över 65. Det finns en risk att vi tömmer Ukraina inför återuppbyggnaden. När kriget har vunnits ska Ukraina byggas upp, säger vi. Då förutsätter vi också att många ukrainare vill och kan åka tillbaka och bygga upp sitt land. Ukraina kan inte bara byggas av de män som just nu är vid fronten, utan det behövs både män och kvinnor för att bygga Ukraina.

Fru talman! Moderaterna och jag själv är aldrig främmande för att titta över en fråga. Var man sedan landar i den frågan är någonting annat.

När det kommer till sfi kommer det inte bara att sluta vid sfi. Det kommer att komma helt andra krav från den här kammaren. Med erfarenhet av hur vi har skött vår integrationspolitik och synen på migrationen gäller det att också vara lite restriktiv och stanna till.

Det går rätt bra för de många ukrainare som har kommit till Sverige. Det finns en beslutsamhet och en enighet bland ukrainare. Det spelar ingen roll om de befinner sig i Stockholm eller Warszawa eller om de just nu är i Barcelona eller Bukarest.

Det ukrainska civilsamhället har med hjälp av europeiska länder och våra civilsamhällen lyckats ha undervisning på deras eget språk. De ska inta tappa kontakten med den ukrainska identiteten och det ukrainska språket. De ska tillbaka och återuppbygga sitt land.

Vi säger själva att hela Ukraina ska bli befriat. Ukraina ska återuppbyggas. Men då krävs det också att ukrainarna åker tillbaka till sitt land och kan bygga sitt land. För om inte ukrainarna bor där, vilka ska då bo där? Det är inte ryska ockupanter, utan det är ukrainska medborgare.

Hela vägen in och helhjärtat säger vi: Ukraina ska vinna kriget för deras självständighet och vår säkerhet. Då måste vi också se till att vara konsekventa i vårt arbete och se till att skapa bra möjligheter för ukrainarna att återvända till ett självständigt och fritt Ukraina som blir en del av den europeiska familjen.

Fru talman! Tack för frågan! Om ledamoten Leila Ali Elmi hade lyssnat noggrant hade hon hört att jag i princip kritiserade varenda etniskt född svensk och ingen med utländsk bakgrund. Det handlar om att man har idén att en person kommer till terminal 5 och per automatik blir svensk. Vi har en kravlös integrationspolitik. Vi ställer inte krav och informerar från dag ett.

Detta är inte att svartmåla dem som har kommit till Sverige. Jag har själv utländsk bakgrund. Jag har sett mig själv i spegeln i 34 års tid. Jag har fortfarande ett ögonbryn som jag brukar säga att jag gör skilsmässa på. Jag ser inte ut som de i majoritetssamhället.

Sverige har haft en kravlös integrationsbaserad politik som du själv står bakom. Du står här och försöker vända det till att jag har svartmålat varenda person med invandrarbakgrund i Sverige.

Det vore bra om ledamoten lyssnade noggrant. Jag har inget problem med att få kritik, men jag vill ha rättmätig kritik. Vi representerar två olika partier och två olika block.

När man säger att jag svartmålar personer med utländsk bakgrund vet vi vad diskussionen kommer att komma till i replikskiften. Då är det identitetspolitik och rasifiering. Allt är majoritetssamhällets fel.

Om Sverige är ett så dåligt land, varför söker sig så många med utländsk bakgrund till Sverige? Om Sverige är rasistiskt, varför söker sig så många till Sverige? Svara på de frågorna, ledamoten Leila Ali Elmi.

Fru talman! Jag instämmer - hör och häpna - med ledamoten i att Sverige är ett fantastiskt land. Vård, skola och omsorg är offentligt finansierade i Sverige.

När du söker vård tittar man inte på vem som är din pappa eller din mamma eller varifrån du kommer. Du har ett personnummer, och du får vård efter det. Man tittar inte efter hur mycket pengar du har i plånboken. Du går inte före på akutmottagningen om du är rik eller fattig.

Man tittar på dina betyg när du söker till universiteten. Det är din egen prestation som gäller. Det är väldigt få länder som är så generösa som Sverige. Man har inte ställt ett enda krav på att du ska pytsa in en enda krona in i systemet.

Om det händer någonting under ens studietid - man kanske går in i väggen, en förälder går bort eller någonting sker i ens privatliv - brukar man få anstånd, kunna pausa studierna och till och med komma tillbaka. Det är väldigt generösa studielån och väldigt lång återbetalningstid.

Det har skapat möjligheter för många personer med utländsk bakgrund, inklusive mig som vuxit upp med en ensamstående mamma. Jag har fått möjligheter som jag inte hade fått om min mamma hade valt att vara kvar där hon föddes.

Att ställa krav är att bry sig. Det är inte som det har varit i dag. Människor har fått komma hit. De har fått en myndighetskontakt, och de har suttit där och väntat på ett brev. Det har gått flera månader eller kanske ett år. Och sedan, efter sju år, får man höra: Varför kan du inte svenska? Varför söker du inget jobb?

Men har någon berättat för den här personen när hon eller han kom hit att det här är vad som förväntas av dig? Det är de här stegen du måste ta för att kunna stå på egna ben. Har någon berättat detta? Svaret är oftast nej, och det beror på att man har haft en kravlös integrationspolitik och de låga förväntningarnas rasism. Man har inte behandlat människor lika.

Det är slut på det nu. Med den här regeringen kommer vi att få ordning på Sverige.

Fru talman! Målet för integrationspolitiken har formulerats på olika sätt ända sedan det första målet sattes 1997/98. Men oavsett hur olika regeringar har valt att formulera målet syftar det till att vi alla som bor och verkar i Sverige ska arbeta tillsammans för att göra Sverige till ett bättre land att leva i.

Vi har ett gemensamt ansvar för att utveckla vårt land utifrån den förmåga som vi har, eller som Ebba Busch brukar uttrycka det: Vi ska inte bara låta människor komma hit; de ska komma hem!

Att komma hem är en bra beskrivning av god integration. I ett hem tar man gemensamt ansvar för allt det som behöver göras för att hemmet ska vara en plats som man längtar efter och som man är stolt över att visa upp för sina vänner.

Fru talman! Vi har i dag stora utmaningar. Många ungdomar som växer upp i vårt land känner sig utanför. De ser hur deras föräldrar har svårt att få ett jobb även om de har ansträngt sig och lärt sig svenska samt försökt att konvertera den egna tidigare utbildningen till en svensk yrkesutbildning. Detta skapar missmod och frustration, vilket i värsta fall leder till fortsatt utanförskap. Tyvärr kan vi konstatera att vi i dag har ett system där vi skapar ett utanförskap som drabbar invandrare i flera generationer. Vi måste göra allt vi kan för att bryta denna trend och skapa en integrationspolitik som leder till samhällsgemenskap i stället för utanförskap.

Fru talman! Redan i dag anvisar vi invandrare till kommuner i syfte att få till en fördelning över landet som ska underlätta integrationen. Samtidigt vet vi att det har funnits problem med denna modell. En del kommuner får ta emot fler än vad man klarar av att hantera på ett bra sätt medan andra kommuner önskar att fler bosätter sig i kommunen då man ser att man har möjlighet att erbjuda arbetsplatser till dem som bosätter sig i just den kommunen. Vi anser därför att modellen bör ses över, i syfte att skapa ett större kommunalt inflytande.

Vi har också inrättat ett etableringsprogram vilket möjliggör för invandrare att studera svenska eller att få praktikplats på heltid. Det är lite tidigt att utvärdera effekten av etableringsprogrammet. Inom Tidöavtalet säger vi att de framtida "insatserna bör handla om utbildning som krävs för att komma in på arbetsmarknaden, svenska språket, högre grad av arbetsplatsnära erfarenhet samt hög och effektiv sökaktivitet".

I det betänkande som vi i dag debatterar konstaterar vi att fler nyanlända så snart som möjligt måste lära sig svenska och ges möjlighet att arbeta. Detta är en grundläggande rättvisefråga och avgörande för att bryta utanförskap, öka tryggheten och stärka välfärden. Utbildning och jobb är nödvändigt om nya medborgare i Sverige ska gå från utanförskap in i en fungerande samhällsgemenskap.

Fru talman! Ett annat viktigt område som avgör om man bara har "kommit hit" eller om man har "kommit hem" är våra värderingar. Alla samhällen präglas av olika religiösa, filosofiska och politiska idéer. Det är summan av dessa idéer som skapar de traditioner som präglar ett land. Dessa idéer förändras givetvis över tid, och det är inte alltid så lätt att fånga upp denna typ av kulturella värderingar.

Samtidigt är detta viktigt för att man ska förstå det land där man bor och verkar. I vårt fall är det väldigt viktigt att man förstår hur vi ser på jämställdhet, barnuppfostran, äktenskap, hederskultur med mera. En del av detta kan man lära sig genom att kommunerna erbjuder samhällsorientering. Målet för dessa utbildningar ska vara att deltagarna utvecklar kunskap om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna, om den enskildes rättigheter och skyldigheter i övrigt, om hur samhället är organiserat och om praktiskt vardagsliv. Dessa utbildningar ska kunna kombineras med arbete, studier och andra aktiviteter för att underlätta och påskynda etableringen i arbetslivet och normalt vara avslutade ett år efter att de påbörjats.

Även Migrationsverket ger invandrare samhällsintroduktion, vilket är bra. Samhällsorientering och samhällsintroduktion är viktigt, då det ger våra nya svenskar bättre förutsättningar att komma in i det svenska samhället.

Vid sidan av dessa insatser gör även civilsamhället stora och viktiga insatser för att invandrare ska bli en del av det svenska samhället. Deras arbete har tyvärr ibland underskattats i den offentliga debatten. Utan civilsamhällets alla volontärer hade vi aldrig klarat av situationen 2015, och utan deras engagemang för våra ukrainska flyktingar hade flera av dessa farit ännu mer illa i dag.

Fru talman! Vi är många som har engagerat oss för Ukraina. Sverige hjälper i dag Ukraina med både civila och militära resurser, vilket är bra. Samtidigt har vi cirka 50 000 ukrainska flyktingar som kommit till Sverige på grund av massflyktsdirektivet. Dessa flyktingar omfattas inte av samma regelverk som övriga flyktingar. Denna skillnad bygger på fördragets grundidé: att man ska kunna ta emot väldigt många flyktingar på kort tid och under en begränsad tid.

Nu ser vi att de ukrainska flyktingarna kommer att vara kvar i Sverige under en längre tid, och även om många har lyckats hitta ett jobb har vi dem som har fastnat i ett utanförskap. Jag är därför glad för att regeringen via medierna har informerat om att man ämnar se över situationen för de ukrainska flyktingar som har kommit till Sverige i enlighet med massflyktsdirektivet.

Som kristdemokrat vill jag skicka med lite funderingar. Reglerna har inte förändrats sedan 1994, och bara i år har vi haft en 20-procentig inflation. Det är nog helt uppenbart att vi behöver se över detta regelverk.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag lyfta en fråga som inte berörs i detta betänkande men som är avgörande för en bättre fungerande integration, och det är den svenska bostadsmarknaden.

I princip alla svenska städer har byggts upp enligt samma princip, nämligen att hyreshus samlas i vissa områden, ägandebostäder i andra områden och fabriker och köpcentrum för sig, och allt ska kretsa runt ett centrum. Skolor och förskolor har placerats i de olika bostadsområdena.

Effekten av denna bostadsstrategi är att vi i dag har etablerat ett stort antal segregerade bostadsområden där de som kommit senast till Sverige bor i framför allt hyreslägenheter och deras barn går i skolor där de blir i majoritet och därmed riskerar att få svårare att lära sig det svenska språket.

Detta är inte en bra ordning. Ska vi bryta segregationen över tid måste vi förändra våra städer. En del hyreslägenheter måste säljas, och i andra bostadsområden behöver man bygga nya hyreslägenheter. En bättre bostadsmix är nödvändig om vi ska ge alla barn och ungdomar bättre förutsättningar att leva upp till sina framtidsdrömmar och inte fastna i utanförskap.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! För många år sedan stod mina liberala företrädare i den här talarstolen och talade sig varma för vikten av att kunna svenska språket när det gäller fungerande integration. Då handlade det om språktest och språkkrav. För att man då skulle få till en förändring debatterades det på allvar ifall det hade någon betydelse eller inte. I dag är det knappt en fråga längre. Alla partier har i dag anslutit sig till den hisnande tanken att man för att bli integrerad behöver kunna kommunicera och förstå sin omgivning. Tack för det!

Nu när jag som liberal inte längre behöver debattera huruvida språket är en avgörande nyckel till integrationen vill jag fokusera på vad vi behöver göra i praktiken. Om man växer upp i Sverige utan att under de första fem åren få ta del av svenska språket hamnar man efter. Det är en uppförsbacke när man kommer till förskoleklass, oavsett hur duktig man är på att räkna eller forma bokstäver.

Jag har under många år jobbat med skolfrågor i en medelstor kommun i Skåne. År 2020 hade vi fem stycken treåringar som inte gick i förskolan. Det var fem treåringar på en befolkning på 33 000. Det är inte någon slump. Det beror på ihärdigt och konsekvent arbete och en insikt om att alla barn måste kunna svenska språket för att lyckas i skolan.

Tydliga förväntningar, skickliga integrationshandläggare och en vettig arbetsmarknadspolitik ger effekt för hela familjen. I Sverige förväntas båda föräldrarna bidra till familjens försörjning. Det innebär att barnen får möjlighet att befinna sig i den svenska förskolan, där man har extra fokus på språket. Det gör skillnad genom hela grundskolan och ger i sin tur effekt på arbetsliv och frihet.

Jag önskar att fler barn skulle få samma möjligheter som barnen i min hemkommun. I Tidöavtalet står det att man ska överväga införandet av språkförskola. Det hoppas jag görs skyndsamt som ett viktigt medel i kampen för bättre integration.

Om man inte får träna svenska språket hemma och dessutom befinner sig i ett bostadsområde där man inte är trygg, där det inte pratas svenska på fritiden, där idrotts- och kulturföreningar inte finns och där merparten av de vuxna inte har ett jobb att gå till eller ett sammanhang att befinna sig i har man rejält sämre förutsättningar än en del av klasskamraterna. Det är ingen rättvis start. Bostadssegregationen påverkar skolsegregationen.

Det är viktigare än någonsin att bryta med årtionden av kortsiktiga projekt, bidragssatsningar och identitetspolitik som skapat och cementerat segregation. Fler än 550 000 människor bor i våra utsatta områden. Det är en hisnande siffra. De allra flesta är hederliga, jobbar och betalar skatt. Men många är också otrygga eftersom kriminella gäng, klaner och extremister sätter agendan. Hur kan vi tillåta det?

Det som behövs är liberal politik, som ger starkare integration av nya svenskar, och mer effektivt arbete. Det måste vara möjligt att ha större makt över sitt eget bostadsområde och närområde.

Skolor måste leverera. Där de största utmaningarna finns ska vi ha de allra vassaste pedagogerna. Se till att det finns alternativ till trångboddhet! Alla boendeformer måste finnas i alla områden. Ett eget boende ger trygghet, och det måste vara möjligt att spara ihop pengar till den allra första kontantinsatsen.

Sverige ska inte vara en kravlös gemenskap. Vill man bli medborgare måste man ha klarat av ett språk- och samhällskunskapstest, där man visar att man förstår det svenska språket och vet hur demokrati fungerar. Det räcker faktiskt inte längre att bara välkomna människor till Sverige och sedan låta separatister, bidragskultur och etnisk nationalism hålla dem utanför vår gemenskap. Vi liberaler vet att alla kan få ta del av samhällsgemenskapen. Alla kan vara en del och använda både sina rättigheter och skyldigheter. Det ger möjligheter, inte bara för individens frihet utan också för Sveriges framtid.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(forts. § 22)