Christian Carlsson

Fru talman! Kristdemokraternas viktigaste frågor inför den här mandatperioden var att öka den statliga styrningen så att människor i hela landet kan erbjudas en jämlik och rättvis vård och att pressa tillbaka de rekordlånga vårdköer som byggdes upp under Socialdemokraternas åtta år vid makten – detta för att den som är sjuk faktiskt ska kunna få vård i tid.

Vårdköerna mer än fördubblades under Magdalena Anderssons år vid makten. De var rekordlånga redan före pandemin. Vi har därför satsat mer än 25 miljarder på fler vårdplatser och kortare vårdköer, och vi har inrättat en nationell vårdförmedling med syftet att du som patient ska kunna vända dig till en annan region eller till en annan vårdgivare om den egna regionen inte kan ge vård i tid.

Vi har dessutom kraftsamlat kring vissa diagnosgrupper där vi vet att vårdköerna har varit långa men där det samtidigt funnits ledig vårdkapacitet i andra delar av landet. Staten har varit beredd att betala för ett utökat antal operationer rörande framfall, grå starr och höftledsproteser. Politiken med fokus på tillgänglighet har nu haft effekt.

När det gäller framfallsoperationer har antalet personer som har väntat för länge minskat med 60 procent. Motsvarande siffra för höftledsproteser är att vårdköerna minskat med 55 procent. Totalt sett är trenden bruten. Vårdköerna har hittills under mandatperioden minskat med 28 procent, och vad vi kan se minskar vårdköerna i hela landet utom i rödgrönt styrda Region Stockholm.

För att fortsätta korta köerna vill vi gå vidare med en betydligt skarpare vårdgaranti så att fler människor ska få vård i tid, och vi går vidare med fler riktade satsningar för att korta vårdköerna. Men det är en välfungerande primärvård som utgör basen för ett effektivt hälso- och sjukvårdssystem, och svensk primärvård behöver därför stärkas. Det behövs mer resurser till primärvården, specifikt till landets vårdcentraler. Vidare behövs satsningar på kompetensförsörjning så att fler kan utbildas till allmänspecialister, och primärvården behöver tilldelas en större andel av hälso- och sjukvårdens budget.

Vi kristdemokrater anser att det ska finnas en fast vårdkontakt med en namngiven läkare samt tak för antalet patienter på en enskild vårdcentral, liksom för den enskilde distriktsläkaren. Det skulle ge såväl distriktsläkare som distriktssköterskor en bättre arbetsmiljö, men framför allt skulle det skapa den kontinuitet och kännedom om patienten som ger förutsättningar för både trygghet i mötet med vården och vård av högsta kvalitet.

Att ha en fast och namngiven läkare innebär att patienten får vård av en person som känner till patientens sjukdomshistoria och kan erbjuda mer personlig och effektiv vård över tid. Detta stärker inte bara relationen mellan läkare och patient utan det bidrar också till bättre vårdresultat och minskad onödig vårdkonsumtion genom tidig upptäckt och bättre möjligheter att hantera hälsoproblem. Det är därför viktigt för oss att alla invånare är listade på en fast och namngiven läkare som ansvarar för patienten.

Ska vi kunna fortsätta att korta vårdköerna behövs fler allmänläkare och en starkare primärvård, och vi behöver fler bemannade vårdplatser. För att det ska vara möjligt är det helt avgörande att klara kompetensförsörjningen. Regeringen har tagit fram en nationell plan för kompetensförsörjning den här mandatperioden, och i år avsätter regeringen 1 miljard för att regionerna ska kunna jobba efter planen.

Vi kristdemokrater har också tagit fasta på Vårdansvarskommitténs slutsatser, som pekar på att staten behöver kliva fram och ta större ansvar för personalförsörjningen. Staten borde därför få det fulla ansvaret att bedöma behovet av och fördela ansvaret för tillhandahållande av utbildningsplatser mellan regionerna.

Fler bemannade vårdplatser handlar om att förbättra förutsättningarna för den som är sjuk att få vård i tid. Men det är också en fråga om Sveriges beredskap.

Vi kan därför inte ha en situation, som i Sollefteå, där det militära försvaret rustar upp samtidigt som regionpolitiker väljer att lägga ned vård och försvaga sjukvårdens beredskap. Sverige behöver fler vårdplatser, inte färre. Staten måste kunna säkerställa att upprustningen av den militära och civila beredskapen går i takt.

Vi kristdemokrater har därför föreslagit en stopplag för vårdnedläggningar fram till dess att staten har pekat ut ett basutbud av sjukvård. Uppdraget att gå vidare för att inrätta ett beredskapssjukhus, exempelvis vid nedläggningshotade Sollefteå sjukhus eller Ljungby lasarett, ska ses mot bakgrund av detta och mot bakgrund av de säkerhetspolitiska hot som riktas mot Sverige. Vi befinner oss i det värsta säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget.

Fru talman! Staten borde också få det fulla ansvaret att planera, dimensionera och organisera svensk sjukvård. Dagens sjukvårdsorganisation med 21 självstyrande regioner är inte långsiktigt ekonomiskt hållbart. Trots att man är självstyrande med egen beskattningsrätt klarar regionerna inte i tillräcklig utsträckning uppdraget att erbjuda vård i tid, och människor möts inte heller av en jämlik vård.

21 självstyrande regioner leder till en ineffektiv och byråkratisk styrning, som innebär ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Men framför allt leder det till en ojämlik och orättvis vård som gör att patienter hamnar i kläm. Därför säger vi kristdemokrater: Avskaffa regionerna och låt staten ta det fulla ansvaret för och få mandatet att styra svensk sjukvård.

(Applåder)

Fru talman! Den senaste veckan har Sverige åter skakats av skjutningar. En tonårspojke sköts ihjäl på en fotbollsplan i Vårby gård, en 18åring dödades i en brutal skjutning på en buss i Tyresö och i Solna skottskadades en man i ett misstänkt mordförsök. Han blev skjuten av ett barn.

Det handlar om skjutningar på öppen gata, i bostadsområden och till och med i kollektivtrafiken. Det handlar om skjutningar mitt på dagen bland helt vanliga människor på väg hem från skola, jobb och träning.

Vi har en utveckling där allt yngre personer rekryteras till grovt våld. Polisen har gång på gång bekräftat detta. I flera fall handlar det om barn i 15-årsåldern eller yngre.

När barn och unga vuxna rekryteras in i grov kriminalitet via sociala medier och kriminella nätverk måste vuxenvärlden ställa frågan vad det är för förhållanden och värderingar som ligger bakom att vi i Sverige har så många barn som är beredda att begå brott mot andra. Hur kommer det sig att så många mammor just i Sverige ska behöva begrava sina barn av den här anledningen? Hur kommer det sig att vi har så många barn som mördar andra barn?

Fru talman! Barnen är det värdefullaste vi har. Trygga barn som växer upp i trygga familjer med goda värderingar och hopp om en bättre framtid är det som mer än något annat förebygger brott.

Fler barn i vårt land behöver en meningsfull fritid och gemenskap där de kan utvecklas och fostras med goda värderingar. Fler barn behöver också få det stöd som krävs för att ha chans att lyckas i skolan och kunna känna hopp om framtiden.

Tryggheten börjar alltid med barnen och med trygga familjer. I de fall där familjen inte fungerar – eller kanske fungerar men inte räcker till – spelar socialtjänstens förebyggande och brottsförebyggande insatser en avgörande roll. Det krävs tidiga insatser för att förebygga brott. Det handlar om en socialtjänst som aktivt arbetar uppsökande, nära familjerna.

Att bygga ut familjestödsprogrammen och familjecentralerna har varit en viktig fråga för regeringen och för mitt parti, Kristdemokraterna. Det handlar om att bättre kunna förebygga social utsatthet, arbeta hälsofrämjande och inte minst upptäcka de barn som befinner sig i utsatthet i tid. Socialtjänsten behöver möta barnen där de är – i skolan, i förskolan och ute på fältet. Det är också precis den inriktning som den nya socialtjänstlagen styr mot och som landets kommuner ställer om till.

Den nya socialtjänstlag som har trätt i kraft under den här mandatperioden ger socialtjänsten ett tydligt förebyggande och brottsförebyggande uppdrag. Socialtjänsten behöver också fler verktyg för att skydda barn och unga, exempelvis i de fall där samtycke till stödinsatser saknas. Sådan lagstiftning är nu på väg.

Regeringen har skjutit till mer resurser till socialtjänsten. Kommunerna behöver också skjuta till mer resurser till socialtjänsten. Kommunerna får mandat att agera tidigare och tillräckligt kraftfullt. Men det krävs även att socialtjänsten tar fasta på behovet av samverkan runt varje barn för att förebygga brott. Det handlar om samverkan med förskola, skola och polis men också med det lokala näringslivet, sjukvården, civilsamhällets organisationer och inte minst barnens familj och vänner. Samhället är så mycket större än staten, och hela samhället behöver vara med och förebygga och bekämpa brott för att Sverige på allvar ska bli tryggt igen.

Fru talman! Vi kan inte acceptera att barn blir verktyg i gängens våld. Det förebyggande arbetet behöver prioriteras upp på bred front i varje kommun i landet. Det behöver göras innan fler unga liv går förlorade.

När 15-åringar springer runt med vapen och mördar andra barn behöver hela samhället mobilisera med full kraft. Därför bedriver regeringen politik för tryggare och starkare familjer, och därför stärker regeringen också socialtjänstens förebyggande och brottsförebyggande arbete. Vi bygger upp en socialtjänst som fortsätter att ha hjärta för de utsatta men med betydligt större muskler än tidigare för att kunna skydda barnen. Målet är att varje barn ska få växa upp med den trygghet och framtidstro som varje barn i Sverige har rätt att känna.

(Applåder)

Herr talman! Nu får vi lov att reda ut ett och annat här, känner jag. Det är naturligtvis inte personalen i äldreomsorgen som har haft för låga ambitioner. Tvärtom – de skriker efter mer av satsningar på äldreomsorgen.

De som har haft låga ambitioner är exempelvis Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet – de som hade möjlighet att exempelvis ställa tillräckliga krav på svenskkunskaper inom äldreomsorgen men valde att inte göra det.

Det var en alldeles för låg ambition. Nu höjer vi ambitionen gällande vad äldre ska kunna förvänta sig av sin omsorg. De bristande språkkunskaperna i äldreomsorgen är ett svek mot Sveriges äldre.

Vad ska vi då göra för att förbättra äldreomsorgen? Det behövs bättre villkor för personalen. Många gånger krävs det höjda löner. Men det handlar också om mer resurser till äldreomsorgen och att man ska få jobba med vad man är utbildad för. Det behövs scheman som går att påverka och som gör det möjligt att kombinera jobb och familjeliv och även schemaläggning och styrning som ger tid för de äldre och som ger möjlighet till reflektion och vidareutbildning för personalen.

För att allt det där ska falla på plats är inte minst ledarskapet oerhört centralt. Det gäller också att man som chef har lagom många anställda under sig så att man mäktar med att dels vara närvarande i verksamheten, dels vara en bra chef.

Vi behöver satsa på äldreomsorgen för att förbättra villkoren, och det kommer Kristdemokraterna att vara med och bidra till.

(Applåder)

Herr talman! Det stämmer att det behövs fler händer inom äldreomsorgen. En sak är väldigt klar, och det är att vi inte kommer att klara personalförsörjningen om vi tror att vi kan göra det genom låga ambitioner eller genom att på något vis tumma på kvaliteten inom äldreomsorgen.

Jag menar att det vi gör i dag är ett viktigt steg på vägen för att göra det mer attraktivt att jobba inom äldreomsorgen. Många patientsäkerhetsrisker som personalen brottas med i dag kommer att försvinna om vi säkerställer att personalen kan svenska. Det gör att vi har bättre förutsättningar att bedriva en äldreomsorg med god kvalitet. Att man som medarbetare känner en stolthet över sitt yrke och vad man förmår göra på jobbet är kanske något av det viktigaste.

Jag är helt övertygad om att vi skapar både en större yrkesstolthet och bättre trivsel och arbetsmiljö om personalen kan prata med varandra under kafferasten. Fler, inte färre, kommer att vilja jobba inom äldreomsorgen med dagens förslag om språkkrav i äldreomsorgen.

Det här är en viktig satsning. Vi skjuter till 90 miljoner redan i år och sedan ytterligare medel för att man ska kunna genomföra den här satsningen. Man ska dock komma ihåg att vi även har förlängt Äldreomsorgslyftet, som tar sikte just på att få fler att jobba i äldreomsorgen. Därmed skapar vi bättre förutsättningar för att fler äldre ska kunna uppleva att de behandlas med värdighet och respekt i mötet med äldreomsorgen.

Herr talman! Det är en stor dag i dag när vi äntligen ska besluta om språkkrav i äldreomsorgen. Vi kristdemokrater värnar Sveriges äldre, och vi prioriterar äldreomsorgen. När man är som svagast ska samhället vara som starkast. För oss är det faktiskt också en grundläggande värdering att äldre människor ska behandlas med värdighet och respekt.

Människor som under ett helt liv kämpat och slitit för att kunna ge sina barn och barnbarn en bättre framtid och för att bygga ett bättre samhälle för oss alla ska förstås kunna lita på att de möts av medmänniskor med tid att visa omtanke och att ge trygghet den dagen krafterna avtar och de inser att de är i behov av äldreomsorg. Därför kommer vi kristdemokrater att fortsätta prioritera tryggheten för Sveriges äldre.

Men, herr talman, det går inte att tala om trygghet eller värdighet om det inte finns möjlighet att samtala om vardagen eller livet med den som är satt att sköta vården och omsorgen. Det går inte heller att tala om respekt om äldre inte kan förstå eller göra sig förstådda på sitt eget språk i sitt eget land.

Britt Persson i Malmö berättade för Sveriges Radio hur hennes man Kurt, som bodde på äldreboende, blev otrygg när han inte blev förstådd och inte kunde föra fram vad han ville. Hon berättade: Han var osäker. Det var mig han litade på mest.

Kurt orkade inte alltid försöka förklara hur han mådde eller vad han önskade sig. Britt berättade att han svarade ja på det mesta även om det ibland skulle vara nej. Personalen var visserligen vänlig och försökte göra sitt bästa, men det brast i kommunikationen. Britt kände sig maktlös.

Herr talman! Tänk dig att du är beroende av hjälp varje dag men inte kan göra dig förstådd för den som ska ta hand om dig! För alltför många äldre är detta vardag.

Enligt Socialstyrelsens brukarundersökning var det nära var femte som inte uppgav att alla eller flertalet kan tillräckligt bra svenska för att man ska kunna förstå varandra. Så kan vi inte ha det.

Vi inför nu skarpa språkkrav för personalen i äldreomsorgen. Regeringen ska få meddela föreskrifter om vilken språkkunskap i svenska som är relevant inom äldreomsorgen. Vi inför dessutom en skyldighet i socialtjänstlagen för den som bedriver äldreomsorg att arbeta för att personalen ska ha de kunskaper som krävs. Det handlar om att den som arbetar nära äldre ska ha tillräckliga kunskaper i svenska – motsvarande en nivå där man kan kommunicera tydligt, förstå instruktioner och föra samtal.

Regeringen avsätter i budgetpropositionen för 2026 90 miljoner kronor för kommunernas arbete med språkkravet och ytterligare 165 miljoner 2027 och 150 miljoner 2028 och framåt.

Jag konstaterar att många partier nu är beredda att stötta regeringens förslag. Det är bra, men Socialdemokraterna hade åtta år på sig att införa ett språkkrav för personalen i äldreomsorgen. Trots att en majoritet av kommunerna redan då medgav att personalen i äldreomsorgen behövde bättre kunskaper i svenska gjorde man inte detta.

Det krävdes en borgerlig regering för att föra frågan framåt. Och det är tack vare samarbetet mellan Kristdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna som vi nu inför ett språkkrav i äldreomsorgen som gäller lika för alla i hela landet. Av flera skäl innebär detta ett stort steg för att öka tryggheten för Sveriges äldre.

Det säger sig självt att det, när personalen på våra äldreboenden inte behärskar svenska, leder till en sämre arbetsmiljö för personalen och till att färre vill jobba inom äldreomsorgen.

Men de bristande språkkunskaperna innebär också en säkerhetsrisk för de äldre eftersom personalen riskerar att missförstå instruktioner. Att inte kunna göra sig förstådd på svenska innebär att symtom kanske inte upptäcks i tid och att man kanske inte får fram den information som krävs för att det ska kunna göras en fullgod medicinsk bedömning.

Det kan också handla om säkerhetsrisker i akuta situationer – med livet som insats. Det har vi sett flera exempel på, bland annat i Västerås där en dement kvinna med misstänkt blodförgiftning på ett äldreboende inte kunde få tillräcklig hjälp när ambulansen kom eftersom personalen på äldreboendet nästan helt saknade kunskap i svenska och inte kunde svara på enkla frågor.

Det handlar alltså om äldres säkerhet. Men för oss kristdemokrater handlar dagens förslag faktiskt minst lika mycket om äldres rätt att känna trygghet, samhörighet och gemenskap i vardagen – på boendet eller i hemmet. Det borde vara självklart att man som äldre ska kunna göra sig förstådd när man har ont, är rädd eller bara vill prata om sin dag. Att kunna tala svenska blir därför från och med nu en självklarhet för den som vill jobba i äldreomsorgen.

Jag är övertygad om att det är helt rätt att ställa högre krav på svensk äldreomsorg för att fler ska vilja jobba inom omsorgen. Men framför allt är det rätt att höja ambitionerna med äldreomsorgen för att säkerställa att människor får den trygga omsorg som de förtjänar.

För oss kristdemokrater är det en prioritering – men det är också en värdering – att särskilt värna den som är sjuk och att visa respekt för den som är äldre.

Du ska kunna lita på att din mamma eller mormor ska kunna få plats på ett äldreboende den dag hon själv känner att hon behöver det men också på att hon då ska mötas av människor som förmår att ge henne värme och trygghet och att behandla henne med värdighet och respekt. Ingen ska behöva känna den maktlöshet som Britt kände när hennes make Kurt inte blev förstådd av personalen i äldreomsorgen.

De bristande språkkunskaperna inom äldreomsorgen är ett stort svek mot Sveriges äldre. Därför är jag stolt över att vi i dag kan gå vidare med det här förslaget och att vi i sommar inför skarpa språkkrav för personalen i äldreomsorgen. Nu sätter vi äldres trygghet först.

(Applåder)

Herr talman! Sverige ska vara ett land där varje barn får växa upp i trygghet. Det är också trygghet för barnen som bäst lägger grunden för det trygga samhället.

För de flesta av oss är familjen och hemmet en plats där vi möts av kärlek och omsorg, där vi får utvecklas och där vi har möjlighet att känna oss som tryggast. Men för alltför många är hemmet i stället en plats som präglas av hot och våld.

Det är svårt att ta in, och det gör ont att tänka på, att många barn gråter sig till sömns på grund av rädsla för någon i familjen, som borde stå för tryggheten. Många kvinnor i vårt land tvingas sminka över sina blåmärken efter att ha blivit slagna av en man som en gång sagt att han älskar henne. Alltför många män väljer att slå och utöva våld.

Våldet i nära relationer skadar, och det lämnar djupa spår och rent av ärr som man tvingas leva med långt efteråt. Våldet i nära relationer är också särskilt allvarligt eftersom det innebär ett extra stort svek att utsättas för våld inom familjen. Det är ett svek som skadar tryggheten och tilliten särskilt djupt hos den som utsätts.

Herr talman! Skärpta straff för våldtäktsmän och för den som misshandlar sin fru och sina barn eller gör sig skyldig till andra vålds- och sexualbrott är en självklarhet för mig. På samma sätt som mängdrabatten för seriebrottslingar bör tas bort behöver återfallsförbrytare straffas hårdare så att fler brottsoffer kan få upprättelse och rättvisa skipas i våra domstolar.

Vi kristdemokrater har varit pådrivande för att göra det möjligt att meddela fler och mer omfattande kontaktförbud samt att använda fotboja i fler fall för att skydda kvinnor och barn. Det är också viktigt för oss kristdemokrater att vi gör mer för att socialtjänsten ska kunna ta sitt ansvar för att hjälpa dessa våldsutsatta kvinnor och barn till trygghet. Insatserna måste komma tidigt i form av fler familjecentraler och familjestödsprogram och utökade hembesöksprogram. Vi har tagit fram nya nationella riktlinjer för att upptäcka våld mot barn.

Vi kristdemokrater talar ofta om familjen, för vi förstår familjens betydelse. Det är därför en särskilt viktig fråga för Kristdemokraterna att motverka våld i nära relationer och att stärka stödet till våldsutsatta kvinnor och barn. Men att stärka skyddet för kvinnor och barn och motverka våld i nära relationer är också en särskilt viktig fråga för hela regeringen.

För första gången någonsin har Sverige nu ett nationellt högnivåråd mot mäns våld mot kvinnor lett av statsministern, justitieministern, socialministern och andra nyckelaktörer. Det heter Rådet för kvinnofrid, och dess mål är att våldet mot kvinnor inte bara ska minska utan upphöra.

Så sent som igår höll socialminister Jakob Forssmed, socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall med flera en presskonferens där regeringen presenterade nya satsningar för kvinnors trygghet och frihet. Man meddelade att regeringen satsar 20 miljoner kronor extra i vårändringsbudgeten för att intensifiera arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Detta görs bland annat genom en nationell kampanj mot dödligt våld mot kvinnor för att öka kunskapen hos allmänheten om hur det dödliga våldet kan förebyggas och stoppas.

Det handlar också om en förstärkning av Socialstyrelsens arbete för att motverka våld mot kvinnor genom att förbättra stödet till våldsutsatta kvinnor och förstärka det förebyggande arbetet. Det görs även en satsning för att förebygga sexuellt våld hos personer som är våldsbenägna.

Inte minst handlar det också om att stärka möjligheter till stadigvarande boende för våldsutsatta genom att långsiktigt stärka och utveckla kommunernas arbete när de erbjuder våldsutsatta hjälp med att ordna ett stadigvarande boende efter till exempel en vistelse på ett skyddat boende.

Flera andra viktiga reformer har genomförts under mandatperioden. Socialtjänsten har fått ett tydligare förebyggande uppdrag i och med den nya socialtjänstlagen. Frågor om våld ska ställas mer aktivt – inte bara när man misstänker det, utan som en del av normal ärendehantering. Våld ska upptäckas tidigare så att kvinnor och barn inte tvingas lida i det tysta.

Skyddat boende har nu skrivits in som en egen insats i socialtjänstlagen, vilket stärker rättigheterna för våldsutsatta och gör kommunernas ansvar tydligare. En historisk förändring är att regeringen ser till att barn nu får en alldeles egen prövning inför flytt till ett skyddat boende. De får en egen utredning och ett eget beslut från socialtjänsten utifrån sina egna behov. Regeringen har också sett över umgängesrätten så att barn inte längre ska behöva träffa en våldsam förälder under vistelsen.

Från den 1 april 2024 krävs tillstånd från Ivo för att driva skyddade boenden. Kraven på säkerhet, kvalitet och kompetens har skärpts med syfte att hålla de oseriösa aktörerna borta och stärka skyddet för de våldsutsatta kvinnorna och barnen.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga något om hederskulturen och det våld och förtryck som den sortens kultur har fört med sig till Sverige. Våld i hederns namn är nämligen en särskilt brutal form av förtryck. Det är en form av våld i nära relation, men det är dessutom systematiskt, och det finns en kollektiv norm och acceptans bakom det hela som upprätthåller våldet.

Vi har fått parallellsamhällen av utanförskap i Sverige där islamism och hedersförtryck har slagit rot. Där tvingas flickor i förskoleålder bära slöja för att inte väcka begär hos män, och äldre syskon skickas att spionera så att pojkar inte leker med flickor eller tvärtom. Det är vårt ansvar att rycka upp den sortens kultur med rötterna, för hederskulturen och dess våld hör inte hemma i Sverige.

Vi kristdemokrater har därför varit pådrivande för att man ska bygga upp regionala resurscentrum mot hedersvåld runt om i landet liknande det som under en tid har funnits i Stockholms län. Detta vill vi göra för att stärka stödet till pojkar och flickor som tvingas leva under hedersförtrycket, och jag är tacksam över att regeringen nu anslår medel för att göra just detta. Jag är också tacksam över de 100 miljoner regeringen årligen tillför för att stärka kommunernas arbete mot hedersförtrycket.

Det är viktigt för att skydda barnen men också därför att det pågår en värderingkamp i Sverige som måste vinnas. Vi kristdemokrater kommer att fortsätta stå upp för vår människosyn, som handlar om alla människors lika värde, personlig frihet, moraliskt ansvar samt jämlikhet mellan kvinnor och män.

Kristdemokraterna bildades för att försvara denna människosyn, byggd på kristen etik och västerländsk humanism, som en gång byggde Sverige starkt. Vi är fortfarande beredda att försvara våra värderingar.

När ett barn tassar på tå i sitt eget hem för att inte riskera att utsättas för våld och gråter i smyg för att pappa slår mamma, när kvinnor slås blodiga och tvingas fly från sitt hem mitt i natten eller när en flickas frihet begränsas av hedersnormer vill vi finnas till och stå på de utsattas sida.

Kristdemokraterna kommer att fortsätta bekämpa hedersförtryck, stärka barns trygghet och stoppa mäns våld mot kvinnor. Jag ser fram emot att göra det tillsammans med alla goda krafter i och utanför den här kammaren med ambitionen att varje kvinna, varje flicka och varje pojke ska få leva i Sverige i trygghet.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig vara tydlig: Vår ambition är naturligtvis att det ska vara 1 100 patienter per allmänläkare. Ingenting annat är vårt slutmål. Samtidigt får man vara realistisk och se att det kan behöva finnas vissa övergångslösningar. Jag tror att det är bättre att man har vissa övergångslösningar och kommer vidare framåt med de här ambitionerna än att man låter svårigheterna få allting att stanna av. Det var därför jag nämnde hyrläkare som en tillfällig övergångslösning. Det är ju inte bara Kristdemokraterna som har övervägt detta, utan också till exempel Distriktsläkarföreningen förordar den modellen.

Precis som ledamoten sa är det jätteviktigt att utbildningsplatserna sprids på ett smart sätt över landet så att sannolikheten för att man väljer att stanna kvar och jobba i regionen ökar.

Avslutningsvis vill jag instämma i något som ledamoten sa. Det duger ju inte att regionerna själva säger att sex av tio patienter, eller vad det nu kan vara, har en fast läkare om patienterna själva upplever att det endast är tre av tio som har en fast läkare. Vi menar att det skulle behövas ett nationellt listningssystem för att göra människor medvetna om detta. Dagens beslut handlar om att skärpa informationskraven på regionerna – de ska tala om för människor vem som är deras fasta läkare. Detta är ett sätt att öka människors kännedom om vem som är deras fasta läkare, men det sätter också press på regionerna. Om alla vet vem som är deras fasta läkare skapas det förväntningar. Då gäller det att organisera sjukvården så att vi kommer framåt i frågan om fast läkare.

(forts. § 11)

Fru talman! Det är glädjande att höra att det finns en stor samsyn i ambitionen och att vi behöver göra mer framåt.

När det gäller ambitionen för hur många allmänläkare per invånare det ska finnas finns det ett riktvärde från Socialstyrelsen, där man satsar på 1 100 listade patienter per läkare. Det är ganska intressant. Det är nämligen bara en region som klarar av att leva upp till detta i nuläget. Det är Region Jämtland Härjedalen, som ju har en del landsbygd och glesbygd, som ledamoten valde att nämna.

Jag tror att det viktiga är att man vågar staka ut en ambitiös kurs framåt och vågar säga att det ska finnas en fast läkare för alla och att det finns listningstak på vårdcentralerna.

Det är möjligt att 1 500 skulle kunna vara ett första steg på vissa håll. Man skulle kunna använda sig av vakanta listor där man inledningsvis tar in hyrläkare för att klara detta, och man kanske till en början också behöver ta hjälp av andra specialistläkare för att se till att alla har en fast läkare. Då kommer man ändå igång med det här på allvar och kan börja jobba mot målsättningen om 1 100.

För att klara kompetensförsörjningen behöver vi utbilda fler ST-läkare i allmänmedicin. En sådan statlig satsning behövs. Vi behöver en statlig styrning som innebär att staten får peka ut hur många ST-platser varje region ska tillhandahålla. Ett förslag som Kristdemokraterna driver är också att man som specialistläkare ska kunna utbilda sig till allmänläkare och behålla sin specialistlön.

Detta är några exempel, men vi behöver göra väldigt mycket för att kunna komma i mål på det här området.

Fru talman! När vi hade ett rödgrönt styre i Sverige fanns det ingen samlad nationell plan för kompetensförsörjningen. Det fanns ingen gemensam behovsanalys och ingen färdplan för att komma till rätta med den kompetensbrist vi har. Det har vi nu, tack vare den här regeringen.

Vårdansvarskommittén har alltså sagt att staten ska ta ett större ansvar för kompetensförsörjningen, och det är alldeles utmärkt. Det är något som vi kommer att vilja gå vidare med. Vi vill från Kristdemokraternas sida att staten utifrån de samlade behoven ska kunna peka med hela handen och säga åt regionerna hur många ST-platser i exempelvis allmänmedicin de ska leverera. Men i och med att vi har 21 självstyrande regioner har staten än så länge inte haft den möjligheten.

Staten ska självklart ta ansvar. Jag tycker att 35 miljarder är mycket pengar, och nästan ingenting av det har gått till en ökad andel budgetering i regionernas budgetar för primärvården. Det är en skandal att vi har en så ineffektiv styrning.

Staten gör vad den kan, men regionerna måste ta sitt ansvar. Vi börjar nu jobba mer direkt gentemot regionerna, och det är bra. Men det krävs också att varje region är beredd att ta sitt ansvar. Den region vi själva tillhör, Region Stockholm, där de rödgröna styr, är absolut inget föredöme. Här är det inga 25 procent av budgeten som går till primärvården; det är inte ens 20 procent. Regionerna där Vänsterpartiet är med och styr behöver också ta ansvar för att stärka primärvården i landet.

Fru talman! Staten har förstås ett ansvar för omställningen, och regionerna har också ett ansvar för det. Vad gäller statens bidrag till omställningen till god och nära vård har regeringen skjutit till 35 miljarder sedan 2019 för att stärka omställningen och primärvården.

Problemet är bara det att när vi har gjort överenskommelserna med Sveriges Kommuner och Regioner har de inte förmått agera så att pengarna har nått primärvården. Man kan inte se på regionernas sätt att budgetera att andelen till primärvården har ökat.

Nu har regeringen tröttnat på att försöka styra via SKR eftersom det är en dysfunktionell och ineffektiv styrning. Vi har därför sagt att vi behöver villkora bidragen och i stället samarbeta med regionerna direkt för att få effekt och se till att pengarna verkligen når fram.

Vi har 21 självstyrande regioner, och det innebär att vi har ett väldigt fragmentiserat sjukvårdssystem i Sverige. Staten har inte den kraft att styra som vi skulle behöva ha. Det är ett skäl till att Kristdemokraterna vill skrota dagens 21 självstyrande regioner och låta staten ta över det fulla ansvaret. Jag vet att Kristdemokraterna är ett av få partier som har landat i den ståndpunkten, så desto viktigare är det att folk röstar på oss i nästa val så att vi kan driva igenom detta.

Det finns dock några saker vi är överens om, till exempel att vi skulle kunna ha mer av gemensamma ersättningssystem på statlig nivå. Då skulle vi komma väldigt långt, för då skulle vi också kunna premiera kontinuitet och bemanning. Vi skulle kunna hitta en bra balans mellan att styra tillgänglighet och kontinuitet i våra ersättningssystem, och då skulle vi kunna uppmuntra regioner att stärka primärvården.

Fru talman! Kärnan i dagens proposition – Nästa steg för en god och nära vård – är en starkare primärvård och fast vårdkontakt. En väl fungerande primärvård med god kontinuitet inte bara ökar tryggheten för patienten i mötet med vården utan skapar också förutsättningar för en effektiv vårdkedja och sjukvård av högsta kvalitet. Därför är det så viktigt att arbetet med omställningen till en god och nära vård fortsätter och att tempot skruvas upp såväl nationellt som ute i regionerna.

Regeringens förslag som vi i dag har att ta ställning till innebär bland annat att termen hemsjukvård tas bort och i tillämpliga fall ersätts med termen hälso- och sjukvård i hemmet. Det förtydligas att regioner och kommuner ska samverka med varandra i planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården.

Jag skulle vilja lyfta fram några förslag lite särskilt. En första viktig sak som vi diskuterar i dag är att den medicinska kompetensen inom den kommunala hälso- och sjukvården nu stärks. Detta sker genom att det införs krav i hälso- och sjukvårdslagen på att det i kommunerna ska finnas en medicinskt ansvarig för rehabilitering som ska vara en fysioterapeut eller arbetsterapeut.

Regionerna ska dessutom vid behov kunna erbjuda en medicinsk bedömning av läkare och sjuksköterska oavsett tid på dygnet även inom den kommunala hälso- och sjukvården. Det här innebär viktiga förbättringar för alla patienter som vårdas i hemmet och för alla äldre i särskilda boenden.

En andra viktig sak är att vi på förekommen anledning nu förtydligar att primärvårdens uppdrag är att tillgodose både fysiska och psykiska vårdbehov. Vi vet alla att psykisk ohälsa står för en stor del av vårdkontakterna. Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin tredubblades under Socialdemokraternas regeringsinnehav, och de är fortfarande alldeles för långa. Men alldeles för få regioner prioriterar psykiatrisk eller psykologisk kompetens inom primärvården. Många har inte ens med detta i sina förfrågningsunderlag.

Bristen på psykologisk och psykiatrisk kompetens i primärvården gör därför att alldeles för få personer tänker på att man faktiskt i första hand ska vända sig till vårdcentralen och inte till bup eller specialistpsykiatrin om man själv eller någon i familjen behöver söka vård på grund av sin psykiska hälsa.

Det här fungerar inte längre. Regeringen har därför satsat mer än någon annan regering på psykiatrin. Under flera år har vi från statens sida försökt att stärka primärvårdens och första linjens arbete med psykisk hälsa. Den psykologiska och psykiatriska kompetensen på landets vårdcentraler behöver stärkas, och därför förtydligar vi nu primärvårdens uppdrag i hälso och sjukvårdslagen.

En tredje viktig sak är att dagens proposition innebär att fast vårdkontakt ska göras till norm också inom den kommunala hälso- och sjukvården. En fast vårdkontakt innebär att patienten får en namngiven person inom vården som ansvarar för att samordna och följa upp patientens behov.

När en person slipper att gång på gång upprepa sin sjukdomshistoria för nya personer minskar förstås risken för missförstånd och fel, och patienten får en vård som bättre hänger ihop över tid. För äldre personer och patienter med kroniska sjukdomar är detta såklart extra viktigt.

En fast vårdkontakt kan då hjälpa till att hålla ihop insatser mellan primärvård, kommunal omsorg och specialistvården, vilket minskar risken att människor faller mellan stolarna. Vården blir tryggare, mer sammanhållen och lättnavigerad samtidigt som kontinuiteten stärks.

Avslutningsvis vill jag nämna att vi nu stärker informationskravet så att du som patient på ett bättre sätt ska kunna få information om vem som är din fasta vårdkontakt och fasta läkarkontakt.

Frågan om fast läkare är viktig för oss kristdemokrater. Det är en välfungerande och stärkt primärvård med god kontinuitet som är basen för ett effektivt hälso- och sjukvårdsystem. Kontinuitet är särskilt viktig för personer med komplexa vårdbehov. Men även för alla oss andra kan förebyggande åtgärder underlättas och vården förbättras av att patienten har möjlighet att återkommande få träffa samma läkare i primärvården.

Att ha en fast och namngiven läkare innebär att patienten får vård av en person som känner till sjukdomshistoria och kan erbjuda mer personlig och effektiv vård över tid. Det stärker relationen mellan patienten och läkaren men bidrar också till bättre vårdresultat och ger tidigare upptäckt och bättre möjlighet att hantera hälsoproblemen.

God kontinuitet leder till minskat behov av akutvård, minskat behov av vård utanför arbetstid och minskad dödlighet. Det visar omfattande studier. Kristdemokraternas ambition är därför fast läkare för alla – en namngiven läkare, en specialist eller blivande specialist i allmänmedicin, som patienten själv känner till.

Vi arbetar också för listningstak för antal patienter på en enskild vårdcentral liksom för den enskilde distriktsläkaren. Det skulle ge såväl distriktsläkare som distriktssköterskor som sliter hårt inom primärvården en bättre arbetsmiljö. Men framför allt skapar det den kontinuitet och kännedom om patienten som ger förutsättningar för både trygghet för patienten och vård av högsta kvalitet.

Vårt mål är att alla medborgare ska vara listade hos en fast och namngiven läkare som ansvarar för patienten. Men endast tre av tio uppfattar i dag att de har en fast läkare. Trots regeringens miljardsatsningar till regionerna för att stärka primärvården ökar inte andelen som upplever att de har en fast läkare att vända sig till.

Regionerna påstår själva att det är betydligt fler som har tilldelats en fast läkare. Men det är inte så mycket värt om inte patienterna själva känner till det. Därför skärper vi nu informationskraven. Man kan tänka sig information via 1177 eller genom informationsblad till alla hushåll. Fler patienter ska ges rätt till en fast läkare, och fler patienter ska veta vem som är deras fasta läkare och vem de ska vända sig till när de söker vård.

I dag tar vi nästa steg för en god och nära vård. Vi kristdemokrater ser fram emot att ta många fler steg för att stärka primärvården framöver.

Fru talman! Kristdemokraterna vill slopa skatten vid bostadsförsäljning, den så kallade flyttskatten. Människor ska kunna byta bostad när behoven förändras utan att drabbas av en orimlig beskattning som gör att de hellre bor kvar i en för stor bostad. Detta skulle också få fart på flyttkedjorna, vilket skulle göra att fler barnfamiljer kan förverkliga drömmen om villa, Volvo och vovve.

Min fråga till infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson är: Vad gör regeringen för att fler familjer ska kunna flytta till villa?

Herr talman! Vi kristdemokrater väljer vården. Vi arbetar för att den som är sjuk ska kunna få vård i tid. När Kristdemokraterna styrde Socialdepartementet förra gången, under alliansåren, halverades vårdköerna jämfört med när Göran Persson och Socialdemokraterna styrde Sverige. Därefter, när Magdalena Andersson och Socialdemokraterna hade chansen i åtta år, mer än fördubblades vårdköerna. Vårdköerna var rekordlånga redan före pandemin, och det har gjort att väldigt många människor har hamnat i kläm.

Ett av Kristdemokraternas viktigaste fokus inför valet 2022 var att kapa vårdköerna så att fler människor skulle kunna få vård i tid. Min fråga till sjukvårdsministern är: Hur har det gått för regeringen med arbetet att korta vårdköerna?

Herr talman! Att SKR riktar kritik mot regeringen för att man ställer krav på vad skattebetalarnas pengar går till tar jag med väldigt mycket ro. Vi har nämligen provat att vräka pengar till regionerna, och det har inte haft effekt. Inte ens när vi från statens sida har ingått överenskommelser med SKR och sagt att vi från statens sida är beredda att lägga många miljarder för att vi ska kunna klara en omställning till god och nära vård och stärka primärvården har SKR klarat av att hålla sitt ord. Man har inte fått pengarna att nå ut till regionerna och till golvet inom primärvården. Det är patienterna som hamnar i kläm.

Vi har nu valt att sidsteppa SKR i flera avseenden, för vi kan inte lita på att det får effekt när vi samarbetar med dem. Nu har vi förordningsstyrda statsbidrag. Vi jobbar direkt mot regionerna, vilket är ett mycket effektivare sätt.

Jag förstår att SKR gärna vill ha dragningsrätt när det gäller statens bidrag till regionerna och gärna vill bestämma vad de ska gå till. Men det är slut med det. Det funkar inte, och därför väljer vi helt enkelt att ha mer av riktade statsbidrag.

Vi lyckades som sagt aldrig korta vårdköerna när de rödgröna styrde landet. Nu har vi riktade statsbidrag för att korta vårdköerna. Vårdköerna minskar. Låt oss hoppas att den trenden håller i sig.

(Applåder)

Herr talman! Det är viktigt att vi tar vara på de goda krafter som vill jobba inom svensk äldreomsorg, oavsett var personerna kommer ifrån. Det är vi naturligtvis helt överens om. Men vi kan inte se äldreomsorgen som något slags integrationsåtgärd där man först ska börja jobba och sedan få den kompetens som man behöver. Man måste ha tillräckligt god språkkunskap för att kunna ge de äldre den omsorg och trygghet som de förtjänar. Det är en fråga om trygghet och trivsel.

Det är också en fråga om patientsäkerhet. Det har vi sett skrämmande exempel på i närtid, då man behövde larma ambulans till ett äldreboende där personalen inte kunde kommunicera fullt ut med ambulanspersonalen, vilket satte den äldres liv och hälsa på spel. Vi ska naturligtvis ställa krav på språkkunskaper, och vi ska erbjuda vidareutbildningsinsatser, så att så många som möjligt får chansen att nå upp till de kraven.

När det gäller satsningar på svensk sjukvård vill jag säga att det är regionerna som ansvarar för större delen av svensk sjukvårds finansiering. Vi kommer från ekonomiskt tuffa tider där staten har skjutit till extra mycket pengar för att rädda regionerna från de pensionsavtal de hade ingått, för regionerna hade väldigt stora underskott på grund av inflationen. Då biffade vi upp statens budget.

Nu ser vi att kommuners och regioners budget ser ut att gå bättre framöver. Då kan man också justera hur mycket staten går in och stöder. Sektorsbidraget för sjukvården på några miljarder kronor som nu har försvunnit var just till för att stötta regionerna tillfälligt i den tuffa situation som de befann sig i. Det är förklaringen.

Herr talman! Skattesänkningarna är viktiga, för hushållen befinner sig i en tuff ekonomisk situation. Det gäller inte minst många av de äldre pensionärerna. Jag vet att Socialdemokraterna vill ta mer av deras pengar och på så vis göra dem fattigare. Vi vill inte det. Vi vill att människor ska behålla mer av sina pengar, så att de kan stå starkare i sin ekonomi och känna en större trygghet.

Jag konstaterar att Socialdemokraterna i opposition inte har några problem med att lägga mer pengar på personalsatsningar i äldreomsorgen. Jag säger inte att det är fel i sak, men jag konstaterar att de satsningar som Socialdemokraterna gjorde på äldreomsorgen när de själva styrde inte kommer i närheten av det de nu pratar om. Då undrar jag varför de inte kunde göra det när de hade möjligheten.

Socialdemokraterna måste också lära sig att allting inte handlar om mer pengar, utan mycket handlar också om andra saker. Inget i den långa rad saker jag nu räknade upp – medicinskt ansvarig för rehabilitering, fast omvårdnadskontakt, språkkrav i äldreomsorgen – valde Socialdemokraterna att gå vidare med. Det är åtgärder som på riktigt stärker kvaliteten i äldreomsorgen, förbättrar tryggheten och gör det mer attraktivt att jobba inom äldreomsorgen.

Det hade också varit önskvärt om Socialdemokraterna inte bara lade mer pengar på samhällsproblemen utan också kunde se att hur vi styr också har en stor effekt på den kvalitet vi får i välfärden.

(Applåder)

Herr talman! Vi är helt överens om att äldre förtjänar en värdig äldreomsorg. Man ska behandlas med respekt. Det ska finnas tid att se, bekräfta och samtala med de äldre inom svensk äldreomsorg. Det stämmer också att bemanningen inom äldreomsorgen är en stor utmaning för kommunerna.

Det stämmer däremot inte att regeringen inte skulle tillskjuta några pengar för att underlätta för kommunerna. Vi har de generella statsbidragen. Vi har ett särskilt sektorsbidrag till äldreomsorgen. Inte minst har vi valt att gå vidare med Äldreomsorgslyftet, som Socialdemokraterna införde och som det har varit väldigt viktigt för oss kristdemokrater att fortsätta att bygga på. Därför har vi ökat ambitionerna jämfört med det äldreomsorgslyft som Socialdemokraterna stod för. Vi har utökat summan och vidgat användningsområdet.

Detta är satsningar för att underlätta för kommunerna att rekrytera tillräckligt mycket utbildad personal för att ge de äldre en bra och värdig äldreomsorg. Vi kommer att fortsätta att prioritera äldreomsorgen.

Att vi ställer krav på omsorgskontakt inom äldreboendena, vilket också ställer krav på språkkunskaper, kommer också att förbättra kvaliteten i äldreomsorgen. Det kommer att förbättra kvaliteten för de äldre, och det kommer också att kännas mer meningsfullt för personalen att jobba inom yrket. Därför har vi en väldigt bra politik just för att fler ska söka sig till äldreomsorgen och för att vi ska kunna förbättra värdigheten och kvaliteten för de äldre.

Herr talman! Jag vill vara väldigt tydlig med att vårt mål med den nationella vårdförmedlingen är att du som patient ska kunna se var i landet det finns ledig vårdkapacitet och att du ska kunna få hjälp av den nationella vårdförmedlingen att vända dig till en privat aktör eller till en annan region för att få den vård du har rätt till. Vi tycker alltså inte på något vis att den nationella vårdförmedlingen så långt vi har kommit nu är färdigutvecklad. Men under rödgrönt styre var det ingen som ville påbörja detta arbete, utan det är något som vi har gjort nu. Efter tre år är vi helt enkelt inte färdiga med det arbetet, men det är något som vi avser att fullfölja.

Vad gäller vårdköerna och att de minskar nu har vi inte bara tittat på en ögonblicksbild utan också jämfört eftersom vårdköerna fluktuerar över året. Om man jämför under en tolvmånadersperiod bakåt och tittar på det genomsnittliga antal patienter som väntat för länge på vård ser man att vårdköerna i september var betydligt mindre än de var när Magdalena Andersson förlorade valet i september 2022. Även i oktober fortsatte vårdköerna att minska.

Detta gör att jag känner mig trygg med att säga att vi just nu ser ett positivt trendbrott. Låt oss hoppas att det fortsätter! Men för att det ska fortsätta är det viktigt att vi fortsatt satsar på att rikta medel för att regionerna ska öka sin vårdkapacitet och korta köerna. Det är viktigt att vi är beredda att stärka patienternas egenmakt genom skärpt vårdgaranti och genom att utveckla den nationella vårdförmedlingen men också att införa sanktionsavgifter mot de regioner som kan ge människor vård i tid hos någon annan men som prioriterar sin egen ekonomi framför patienternas rätt till vård.