Christian Carlsson (KD) svarade Nadja Awad i en replik om Ett språkkrav inom äldreomsorgen i debatten ”Protokoll 2025/26:98 Torsdagen den 26 mars” den 26 mars 2026.
Nadja AwadV· i en replikTack, ledamoten, för anförandet! För oss i Vänsterpartiet är kompetensförsörjningen i dag och för framtiden en av de mest fundamentala politiska prioriteringar som vi måste satsa på från nationell nivå. Språkkompetens är…Herr talman! Det är en stor dag i dag när vi äntligen ska besluta om språkkrav i äldreomsorgen. Vi kristdemokrater värnar Sveriges äldre, och vi prioriterar äldreomsorgen. När man är som svagast ska samhället vara som starkast. För oss är det faktiskt också en grundläggande värdering att äldre människor ska behandlas med värdighet och respekt.
Människor som under ett helt liv kämpat och slitit för att kunna ge sina barn och barnbarn en bättre framtid och för att bygga ett bättre samhälle för oss alla ska förstås kunna lita på att de möts av medmänniskor med tid att visa omtanke och att ge trygghet den dagen krafterna avtar och de inser att de är i behov av äldreomsorg. Därför kommer vi kristdemokrater att fortsätta prioritera tryggheten för Sveriges äldre.
Men, herr talman, det går inte att tala om trygghet eller värdighet om det inte finns möjlighet att samtala om vardagen eller livet med den som är satt att sköta vården och omsorgen. Det går inte heller att tala om respekt om äldre inte kan förstå eller göra sig förstådda på sitt eget språk i sitt eget land.
Britt Persson i Malmö berättade för Sveriges Radio hur hennes man Kurt, som bodde på äldreboende, blev otrygg när han inte blev förstådd och inte kunde föra fram vad han ville. Hon berättade: Han var osäker. Det var mig han litade på mest.
Kurt orkade inte alltid försöka förklara hur han mådde eller vad han önskade sig. Britt berättade att han svarade ja på det mesta även om det ibland skulle vara nej. Personalen var visserligen vänlig och försökte göra sitt bästa, men det brast i kommunikationen. Britt kände sig maktlös.
Herr talman! Tänk dig att du är beroende av hjälp varje dag men inte kan göra dig förstådd för den som ska ta hand om dig! För alltför många äldre är detta vardag.
Enligt Socialstyrelsens brukarundersökning var det nära var femte som inte uppgav att alla eller flertalet kan tillräckligt bra svenska för att man ska kunna förstå varandra. Så kan vi inte ha det.
Vi inför nu skarpa språkkrav för personalen i äldreomsorgen. Regeringen ska få meddela föreskrifter om vilken språkkunskap i svenska som är relevant inom äldreomsorgen. Vi inför dessutom en skyldighet i socialtjänstlagen för den som bedriver äldreomsorg att arbeta för att personalen ska ha de kunskaper som krävs. Det handlar om att den som arbetar nära äldre ska ha tillräckliga kunskaper i svenska – motsvarande en nivå där man kan kommunicera tydligt, förstå instruktioner och föra samtal.
Regeringen avsätter i budgetpropositionen för 2026 90 miljoner kronor för kommunernas arbete med språkkravet och ytterligare 165 miljoner 2027 och 150 miljoner 2028 och framåt.
Jag konstaterar att många partier nu är beredda att stötta regeringens förslag. Det är bra, men Socialdemokraterna hade åtta år på sig att införa ett språkkrav för personalen i äldreomsorgen. Trots att en majoritet av kommunerna redan då medgav att personalen i äldreomsorgen behövde bättre kunskaper i svenska gjorde man inte detta.
Det krävdes en borgerlig regering för att föra frågan framåt. Och det är tack vare samarbetet mellan Kristdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna som vi nu inför ett språkkrav i äldreomsorgen som gäller lika för alla i hela landet. Av flera skäl innebär detta ett stort steg för att öka tryggheten för Sveriges äldre.
Det säger sig självt att det, när personalen på våra äldreboenden inte behärskar svenska, leder till en sämre arbetsmiljö för personalen och till att färre vill jobba inom äldreomsorgen.
Men de bristande språkkunskaperna innebär också en säkerhetsrisk för de äldre eftersom personalen riskerar att missförstå instruktioner. Att inte kunna göra sig förstådd på svenska innebär att symtom kanske inte upptäcks i tid och att man kanske inte får fram den information som krävs för att det ska kunna göras en fullgod medicinsk bedömning.
Det kan också handla om säkerhetsrisker i akuta situationer – med livet som insats. Det har vi sett flera exempel på, bland annat i Västerås där en dement kvinna med misstänkt blodförgiftning på ett äldreboende inte kunde få tillräcklig hjälp när ambulansen kom eftersom personalen på äldreboendet nästan helt saknade kunskap i svenska och inte kunde svara på enkla frågor.
Det handlar alltså om äldres säkerhet. Men för oss kristdemokrater handlar dagens förslag faktiskt minst lika mycket om äldres rätt att känna trygghet, samhörighet och gemenskap i vardagen – på boendet eller i hemmet. Det borde vara självklart att man som äldre ska kunna göra sig förstådd när man har ont, är rädd eller bara vill prata om sin dag. Att kunna tala svenska blir därför från och med nu en självklarhet för den som vill jobba i äldreomsorgen.
Jag är övertygad om att det är helt rätt att ställa högre krav på svensk äldreomsorg för att fler ska vilja jobba inom omsorgen. Men framför allt är det rätt att höja ambitionerna med äldreomsorgen för att säkerställa att människor får den trygga omsorg som de förtjänar.
För oss kristdemokrater är det en prioritering – men det är också en värdering – att särskilt värna den som är sjuk och att visa respekt för den som är äldre.
Du ska kunna lita på att din mamma eller mormor ska kunna få plats på ett äldreboende den dag hon själv känner att hon behöver det men också på att hon då ska mötas av människor som förmår att ge henne värme och trygghet och att behandla henne med värdighet och respekt. Ingen ska behöva känna den maktlöshet som Britt kände när hennes make Kurt inte blev förstådd av personalen i äldreomsorgen.
De bristande språkkunskaperna inom äldreomsorgen är ett stort svek mot Sveriges äldre. Därför är jag stolt över att vi i dag kan gå vidare med det här förslaget och att vi i sommar inför skarpa språkkrav för personalen i äldreomsorgen. Nu sätter vi äldres trygghet först.
(Applåder)
Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!
För oss i Vänsterpartiet är kompetensförsörjningen i dag och för framtiden en av de mest fundamentala politiska prioriteringar som vi måste satsa på från nationell nivå. Språkkompetens är en sådan sak. Svenska språket och andra språk kommer att vara viktiga att utveckla inom äldreomsorgen.
Men personalförsörjningen är också fundamental. Våra äldre saknar ju personal att prata med och som kan ge dem vård och omsorg i tid när de behöver det. Personalen hinner inte trösta äldre när de känner sig ledsna och hinner inte ta sin lagstadgade rast på grund av jakten på minuter och konstant stress.
Det saknas 50 000 anställda i äldreomsorgen. Frågan när det gäller kompetens- och personalförsörjning för framtiden som behöver adresseras är därför: Hur ska regeringen och Sverigedemokraterna trolla fram 50 000 nya anställda på fyra år? Det är nämligen det som Socialstyrelsen nyligen har konstaterat behövs.
Jag förstår att regeringens och Sverigedemokraternas största satsning för den här mandatperioden är språkkrav i äldreomsorgen, men det finns även andra saker som vi behöver ta tag i. Min fråga till ledamoten är därför: Hur ska regeringen och Sverigedemokraterna trolla fram 50 000 nya anställda i äldreomsorgen inom fyra år så att våra äldre har någon som de kan prata med, som kan ge dem tröst, vård och omsorg i tid och så att vår personal har kollegor som är tillräckligt många så att de hinner ta ut sin lagstadgade rast?
Herr talman! Det stämmer att det behövs fler händer inom äldreomsorgen. En sak är väldigt klar, och det är att vi inte kommer att klara personalförsörjningen om vi tror att vi kan göra det genom låga ambitioner eller genom att på något vis tumma på kvaliteten inom äldreomsorgen.
Jag menar att det vi gör i dag är ett viktigt steg på vägen för att göra det mer attraktivt att jobba inom äldreomsorgen. Många patientsäkerhetsrisker som personalen brottas med i dag kommer att försvinna om vi säkerställer att personalen kan svenska. Det gör att vi har bättre förutsättningar att bedriva en äldreomsorg med god kvalitet. Att man som medarbetare känner en stolthet över sitt yrke och vad man förmår göra på jobbet är kanske något av det viktigaste.
Jag är helt övertygad om att vi skapar både en större yrkesstolthet och bättre trivsel och arbetsmiljö om personalen kan prata med varandra under kafferasten. Fler, inte färre, kommer att vilja jobba inom äldreomsorgen med dagens förslag om språkkrav i äldreomsorgen.
Det här är en viktig satsning. Vi skjuter till 90 miljoner redan i år och sedan ytterligare medel för att man ska kunna genomföra den här satsningen. Man ska dock komma ihåg att vi även har förlängt Äldreomsorgslyftet, som tar sikte just på att få fler att jobba i äldreomsorgen. Därmed skapar vi bättre förutsättningar för att fler äldre ska kunna uppleva att de behandlas med värdighet och respekt i mötet med äldreomsorgen.
Herr talman! Ledamoten säger att vi inte kommer att klara av personal- och kompetensförsörjningen i äldreomsorgen om vi har låga ambitioner. Det låter som att ledamoten menar att det är våra undersköterskor, vårdbiträden och annan personal i äldreomsorgen med invandrarbakgrund som har låga ambitioner. Det stämmer inte, och jag kommer inte att acceptera ett sådant språkbruk från ledamoten eller någon annan representant från Tidöpartierna.
Vi ska vara stolta över vår personal i välfärden, oavsett om de har invandrarbakgrund eller inte. De sliter dag ut och dag in för att ge den vård och omsorg som våra äldre behöver. De sjukskrivs mer än någon annan yrkesgrupp, och de har extremt låga löner som tack för det. De orkar inte jobba heltid, och deras kroppar slits ut.
Så här har det låtit hela mandatperioden från Tidöregeringens håll när vi pratar om äldreomsorgen – alla problem som vi ser i äldreomsorgen med personal- och kompetensbrist, nedskärningar och besparingar i välfärden handlar om personal med invandrarbakgrund. Att vi har en sådan låg kvalitet i äldreomsorgen verkar handlar om dem och inte om att regeringen och Sverigedemokraterna har sänkt skatten för sig själva, miljardärerna och mångmiljonärerna, höjt sina egna arvoden och därmed levererat nedskärningsbudgetar till kommunerna och regionerna, som har behövt säga upp personal. De kan inte höja deras löner tillräckligt mycket, och de kan inte förkorta arbetstiden så att personalen orkar jobba heltid.
Min fråga till ledamoten är därför: När ska regeringen och Sverigedemokraterna ta ansvar för hur äldreomsorgen ser ut i dag och sluta skylla på personal med invandrarbakgrund?
Herr talman! Nu får vi lov att reda ut ett och annat här, känner jag. Det är naturligtvis inte personalen i äldreomsorgen som har haft för låga ambitioner. Tvärtom – de skriker efter mer av satsningar på äldreomsorgen.
De som har haft låga ambitioner är exempelvis Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet – de som hade möjlighet att exempelvis ställa tillräckliga krav på svenskkunskaper inom äldreomsorgen men valde att inte göra det.
Det var en alldeles för låg ambition. Nu höjer vi ambitionen gällande vad äldre ska kunna förvänta sig av sin omsorg. De bristande språkkunskaperna i äldreomsorgen är ett svek mot Sveriges äldre.
Vad ska vi då göra för att förbättra äldreomsorgen? Det behövs bättre villkor för personalen. Många gånger krävs det höjda löner. Men det handlar också om mer resurser till äldreomsorgen och att man ska få jobba med vad man är utbildad för. Det behövs scheman som går att påverka och som gör det möjligt att kombinera jobb och familjeliv och även schemaläggning och styrning som ger tid för de äldre och som ger möjlighet till reflektion och vidareutbildning för personalen.
För att allt det där ska falla på plats är inte minst ledarskapet oerhört centralt. Det gäller också att man som chef har lagom många anställda under sig så att man mäktar med att dels vara närvarande i verksamheten, dels vara en bra chef.
Vi behöver satsa på äldreomsorgen för att förbättra villkoren, och det kommer Kristdemokraterna att vara med och bidra till.
(Applåder)