Camilla Brodin

Herr talman! I dag ska vi ta ställning till huruvida riksdagen kan acceptera Elisabeth Thand Ringqvist som regeringsbildare efter att hon fullföljt det sonderingsuppdrag hon fått av talmannen.

Elisabeth Thand Ringqvist tog inte på sig uppgiften utifrån att hon själv ville bli statsminister utan för att sondera möjligheterna att bilda en regering utifrån de förstahandsalternativ som Centerpartiet haft i valrörelsen. Vi kristdemokrater betraktar denna omröstning i ljuset av detta och behovet av att föra processen framåt. Därför vill vi också tacka Elisabeth Thand Ringqvist för hennes arbete under den gångna tiden.

För att grundlagens intentioner ska kunna fullföljas är det viktigt att vi kan gå till votering i den här kammaren för de olika alternativ som förekommer i det politiska samtalet.

I sak menar vi kristdemokrater att det när en regering ska bildas måste finnas enighet rörande vilken övergripande politisk riktning man vill föra Sverige i. Vi menar att det bästa för Sverige är en regering som fortsätter att förvalta de framgångar som de blågula partierna vunnit. Det handlar om inflationen, kärnkraften, asyltrycket, uppbyggandet av försvaret, stödet till Ukraina och inte minst det dödliga gängvåldet.

Men en ny regering måste också ta ut riktningen framåt. En ny regering behöver prioritera välfärden och en reformering av sjukvården, säkerställa att vanliga familjer blir vinnare och ha en strategi för att bygga Sverige starkt genom både utveckling och tillväxt. Den behöver också ta kampen om vårt lands värderingar.

En regering som vi accepterar är en regering som är beredd att förverkliga det vi kristdemokrater i valrörelsen kallade Sverigedrömmen. Väljarna har röstat fram en riksdag där det finns majoritet i kammaren för fritt företagande, tillväxt, fungerande migrationspolitik, rimliga skattenivåer, en god välfärd och en stabil energipolitik. Det borde också ses som väljarnas tydliga signal om att Sverige behöver en mitten-högerregering. Det återstår för oss att gemensamt ta ansvaret för att en sådan regering ska kunna tillträda. Därför kommer Kristdemokraterna att rösta nej till det förslag som presenterats i dag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lili André, Mathias Bengtsson, Magnus Berntsson, Christian Carlsson, Hans Eklind, Cecilia Engström, Martin Hallander, Johanna Holmdahl, Liza-Maria Norlin, Kjell-Arne Ottosson och Paul Sabo (alla KD).

Herr talman! I dag ska denna kammare ta ställning till Magdalena Andersson som statsminister i en socialdemokratisk enpartiregering.

Vi kristdemokrater har en enkel princip: Vi röstar ja till den regeringsbildare vars parlamentariska underlag vi ingår i. Därför kommer vi kristdemokrater att rösta nej till det förslag som presenterats i dag.

Vi menar att det bästa för Sverige vore en regering som fortsätter att förvalta de framgångar som den blågula regeringen har vunnit när det kommer till inflationen, kärnkraften, asyltrycket, uppbyggandet av försvaret och stödet till Ukraina och inte minst det dödliga gängvåldet.

Det handlar också om en fortsättning som tar ut riktningen framåt för ett Sverige med en politik som prioriterar välfärden och en reformering av sjukvården. Det är en politik som säkerställer att vanliga familjer alltid är vinnare och som vill bygga Sverige starkt, både genom utveckling och tillväxt och genom att ta kampen om vårt lands värderingar. Det är en politik som förverkligar det vi kristdemokrater i valrörelsen kallade för Sverigedrömmen.

Väljarna har inte gett något mandat för en vänstersväng. De har röstat fram en riksdag där fritt företagande, stram migrationspolitik, rimliga skattenivåer och en stabil energipolitik har majoritet i kammaren.

Det återstår för oss att gemensamt ta ansvar för att det blir en regering som står bakom en sådan politisk inriktning – den inriktning som svenska folket har röstat fram – som också kan tillträda.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lili André, Yusuf Aydin, Mathias Bengtsson, Magnus Berntsson, Christian Carlsson, Hans Eklind, Cecilia Engström, Martin Hallander, Dan Hovskär, Magnus Jacobsson, Kjell-Arne Ottosson, Camilla Rinaldo Miller, Paul Sabo, Carl Wiktor Svensson och Larry Söder (alla KD).

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Från råvarorna som behövs för energiomställningen och kraftproduktionen som ska säkerställa att Sverige har tillräckligt med planerbar el, som utskottet har debatterat tidigare i dag, går vi nu över till något mer tekniskt, men minst lika viktigt, nämligen ellagstiftningen. Det handlar inte bara om byggnation och produktion, utan det handlar också om marknadens spelregler. Det ska vi prata mer om nu.

I propositionen Nya lagar om elsystemet, som är föremål för näringsutskottets tredje debatt i dag, föreslår regeringen att den nuvarande ellagen från 1997 ska upphävas och ersättas av en ny elmarknadslag och en ny lag om elektriska ledningar. Det är i grunden en modernisering och en förenkling av regelverket för att bättre spegla hur dagens elsystem faktiskt fungerar.

Fru talman! Mycket har hänt sedan den nuvarande ellagen infördes. Elsystemet har blivit mer komplext, tekniken har utvecklats och förutsättningarna på elmarknaden har förändrats. Nya aktörer har tillkommit, EU:s regelverk har utvecklats och samtidigt har kraven på leveranssäkerhet och tydligt ansvarstagande ökat.

Därför är det välkommet att regeringen nu genomför denna översyn av reglerna på elmarknaden. Propositionen handlar bland annat om att förtydliga systemansvaret. Nya definitioner och begrepp införs i svensk rätt. De uppgifter som rör driftssäkerheten i det nationella elsystemet ska fullgöras av den som innehar överföringssystemet, och rollerna på elmarknaden tydliggörs genom nya aktörsbegrepp.

Ja, det låter som och är tekniska förändringar, men de är viktiga. Ett robust elsystem kräver tydliga ansvarsförhållanden. När roller och ansvar är klara blir också förutsättningarna bättre för långsiktighet, effektivitet och ett väl fungerande system.

Propositionen innebär även att systemet med anvisade elavtal avskaffas. Det är värt att notera att det finns en bred samsyn om att dagens system inte har fungerat särskilt väl. Även oppositionen konstaterar att anvisade avtal ofta har inneburit högre kostnader för kunder som inte har gjort ett aktivt val. Nu föreslår därför regeringen en ny ordning där anvisade avtal ersätts av ett system med leveransskyldiga sistahandsleverantörer.

För mig som kristdemokrat är det viktigt att elmarknaden fungerar på ett sätt som är begripligt för den enskilda konsumenten och som inte missgynnar människor som av olika skäl inte har gjort ett aktivt val. Jag välkomnar därför regeringens förslag.

Dessutom får vi nya regler om energidelning. Det innebär att elanvändare inom samma elområde får möjlighet att tillgodogöra sig förnybar el som producerats på en annan plats än där den används. Lagstiftningen anpassas alltså till den tekniska utvecklingen och till de möjligheter som växer fram på energimarknaden.

Fru talman! Regeringens proposition om nya lagar om elsystemet tydliggör ansvarsförhållanden, moderniserar regelverket och anpassar lagstiftningen till dagens elmarknad. Det är väl avvägda förändringar som skapar bättre förutsättningar för ett robust och väl fungerande elsystem.

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag.

Precis som så många andra förtjänstfullt har gjort i debatten i dag vill också jag tacka. Det här är min sista debatt det här riksdagsåret och även denna mandatperiod. Jag önskar givetvis alla utskottets ledamöter, utskottskansliet och kammarpersonalen en riktigt fin sommar!

Herr talman! Vi lever i en omvälvande tid som gång på gång prövar oss som land. Denna tid framkallar högre förväntningar på Sverige som nation och på vilka utmaningar Sverige ska ha kapacitet att möta.

Vi är mitt uppe i en av de största samhällsomställningarna i modern tid. Vi ska elektrifiera industrin och transportsektorn för att minska våra utsläpp. Samtidigt bygger vi ett robust elsystem för att stärka vår beredskap och vårt totalförsvar. Sist men inte minst ser vi till att vi får en stabil självförsörjning på el som säkerställer att hushåll och företag har tillgång till el till rimliga priser.

Man ska kunna bo och leva i hela Sverige till en rimlig kostnad. Man ska känna sig trygg i att politikerna kan leda landet genom kris och krig. Det gör vår regering.

Det ska finnas ett robust elsystem som levererar el när den behövs och där den behövs. Detta är själva ryggraden i ett fungerande samhälle, såväl i fredstid som i krigstid. Det var därför vi kristdemokrater tillsammans med de övriga Tidöpartierna lade om hela energipolitiken 2022.

Under många år präglades svensk energipolitik av kortsiktighet. Planerbar produktion avvecklades samtidigt som man lutade sig allt tyngre mot väderberoende kraftslag. Konsekvenserna såg vi tydligt i södra Sverige: ökande effektbrist, stora prisskillnader mellan olika delar av landet och en växande osäkerhet för hushåll och företag.

Vi valde en annan väg och öppnade de dörrar som Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade stängt. I dag är målet ett elsystem som är både leveranssäkert och hundra procent fossilfritt. Vi har satt upp ett planeringsmål om 300 terawattimmar till år 2045 för att möta en framtid där elanvändningen kan fördubblas. För att nå dit behöver vi ny kärnkraft.

Innan vi går in på just kärnkraften vill jag nämna något annat. Det talas ibland om att regeringen bara väntar på ny kärnkraft och sitter stilla under tiden. Det stämmer inte riktigt. Under den här mandatperioden har omkring 7 000 megawatt ny elproduktion tillkommit. Effektbalansen har stärkts med cirka 2 000 megawatt. Ledtiderna för nätutbyggnad har kortats. Fler industrier kan få tillgång till effekt. Vi har återstartat Öresundsverket och vidtagit ett stort antal åtgärder för att stärka energisystemet. Vi har dessutom sänkt elskatten med drygt 20 procent.

Detta är konkreta reformer som gör skillnad här och nu, men vi vet också att Sverige inte kan bygga framtidens elsystem utan ny kärnkraft. Kärnkraft är vad klimatmålen, industrin och försvaret kräver av oss. Det är också vad svenska folket röstade för.

Det är därför vi har genomfört den mest omfattande omläggningen av kärnkraftspolitiken på flera decennier. Vi har tagit bort begränsningen till högst tio reaktorer på högst tre platser. Vi har infört ett nytt finansieringssystem som gör investeringar möjliga. Vi har skapat snabbare och förutsägbarare processer och tillsatt en nationell samordnare. Vi har byggt upp de ekonomiska och juridiska förutsättningarna för att nya reaktorer faktiskt ska kunna bli verklighet.

Förutsättningarna för ny kärnkraft är i dag i princip på plats. Det kommer att byggas ny kärnkraft. Kärnkraftens renässans är onekligen här.

Herr talman! Den proposition vi behandlar i dag är en viktig del av hela detta arbete. Propositionen handlar om att ta bort gamla förbud i miljöbalken som begränsar möjligheterna att bygga kärntekniska anläggningar längs stora delar av Sveriges kust. Det är förbud som infördes i en helt annan tid, utifrån andra förutsättningar och innan dagens behov av elektrifiering och klimatomställning stod klar.

Regeringen föreslår därför att de generella förbuden tas bort, så att fler platser kan prövas för framtida kärnkraft. Det innebär inte att kärnkraft automatiskt får byggas överallt. Det innebär inte att natur- och kulturvärden åsidosätts. Och det innebär inte att kommunernas inflytande försvinner. Tvärtom kommer varje etablering även fortsättningsvis att genomgå omfattande tillståndsprövningar. Naturvärden, kulturvärden, säkerhetsfrågor och kommunalt godkännande kommer fortsatt att vara en avgörande del av processen. Det propositionen gör är att öppna dörren för att lämpliga platser faktiskt ska kunna prövas.

Herr talman! Kristdemokraterna driver inte på för ny kärnkraft av ideologiska skäl. Vi lyssnar bara till verkligheten. Vi välkomnar alla fossilfria kraftslag, men när olika kraftslag ska samverka måste systemets behov stå i centrum. Ett robust elsystem kräver balans. När vädret styr produktionen av vissa kraftslag måste det finnas en stabil baskraft som alltid kan leverera.

Sverige har ett förutsägbart kärnkraftsprogram på plats som skapar trygghet i systemet, och riksdagen ska snart fatta ännu ett viktigt beslut i en lång rad av åtgärder för att bygga framtidens energisystem.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Tack för frågorna, Isak From!

Visionen är att Sverige ska kunna ta det ansvar som behöver tas i den värld och omvärld vi ändå ser. Vi har möjlighet att plocka upp råvaror som finns under våra fötter i Sverige. Det är ansvarsfullt, om vi vill se en utveckling på riktigt och ta det ansvaret.

I Sverige har vi goda miljöprövningar, kanske de mest rigida i världen. Vi följer mänskliga rättigheter. Och vi har bra arbetsmiljövillkor. Man kan lita på att vi kan klara av det.

Att stressa på behöver kanske göras. Vi ligger ju så långt efter om vi ska kunna göra detta. När ledamotens parti satt i regeringsställning hämmade man nämligen gruvbrytning totalt. Det behöver alltså tittas på hur vi kan välkomna och se till att Sverige blir en gruvnation att lita på igen. Det gör vi just nu, genom en rad olika beslut som har fattats i den här kammaren, och på måndag kommer vi att trycka på knapparna igen för att ta nästa steg för att möjliggöra detta.

Det kommunala vetot för just alunskiffer kommer att snabbutredas. Direktiven finns att läsa. Jag antar att det kommer att bli en fortsatt debatt.

Till alla personer som ändå oroar sig över detta vill jag säga: Med den svenska lagstiftningen, som redan finns, i botten och med det kommande kommunala vetot för just brytning i alunskiffer och anrikning ur alunskiffer kan man lita på att den här regeringen tar sitt fulla ansvar.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågorna, Isak From!

Det gäller mycket riktigt anrikning – absolut. Det är kanske jag som ska hålla tungan rätt i mun. I den här debatten blir man också upphetsad.

I fråga om att lita på den svenska miljölagstiftningen måste vi någonstans titta på vad det är som gör att man har denna oro. Det handlar om att det kommunala vetot ska tas bort.

Nu tillsätter vi en utredning för hur man ändå ska kunna ha ett kommunalt veto vid brytning i alunskiffer och anrikning ur alunskiffer. I direktiven redovisas att man också ska ha kontakt med berörda kommuner. Man ska inhämta kunskap och erfarenheter från såväl myndigheter som organisationer och allt annat. Detta görs alltså inte lättvindigt. Men man ska göra en snabbutredning. Utredningen kommer att presenteras nästa vecka, och direktiven på sex sidor finns på regeringens hemsida.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågorna.

Jag skulle ändå vilja säga att vi måste skilja mellan brytning i alunskiffer och brytning av uran. Ett stopp för all brytning av uran, som finns även i andra bergarter, skulle ju göra att man hämmar utvecklingen mot att plocka upp andra råvaror som vi kanske behöver. Vi importerar inte alla våra metaller och mineral från Kanada, utan de kommer från olika delar av världen. Vi importerar även färdiga produkter som innehåller mineral och metaller; varje mobiltelefon är ju inte svenskproducerad. Totalförsvaret behöver också olika komponenter från olika delar av världen.

Här gäller det att vi, som ett land i Europa som ändå innehar de här råvarorna, är med. Vi ska se till att Sverige är en industrination – och en värdig industrination som det går att lita på.

Att man inte kan skilja på detta och vill hämma den utvecklingen övergår mitt förstånd. I andra debatter låter det nämligen helt annorlunda.

Jag förstår inte varför man inte vill se detta som en möjlig väg framåt utan stirrar sig blind på att det inte ska plockas upp något uran. Det är ändå många andra komponenter som frigörs när man utvinner uranet.

Vi drar bort den våta filten och ser till att man kan tro på och tro gott om Sverige igen.

Herr talman! Tack, ledamoten Luhr, för frågorna! Jag tycker att de är berättigade med tanke på att direktivet nu finns. Jag kan försöka visa rätt länk sedan, så att ledamoten får se det sex sidor långa direktivet.

Nästa vecka kommer tidsplanen och utredaren att presenteras. Ledamoten representerar ett parti som har suttit i regeringen tidigare och vet att man måste göra detta i gängse ordning. Det råder dock ingen tvekan om att det finns ett färdigförhandlat direktiv som kommer att staka ut vägen för just brytning i alunskiffer.

Min fråga blir dock återigen, precis som i det tidigare replikskiftet med ledamoten Nordin: Hur ska man kunna ta ansvar för hela klimatomställningen när man stoppar – och egentligen inte vill se någon – gruvbrytning i Sverige men gärna importerar från länder som varken har mänskliga rättigheter i åtanke, arbetsmiljövillkor som duger eller en miljöprövning som duger? Det är jag mer intresserad av att få höra från Miljöpartiet.

Herr talman! Jag upprepar det jag redan har sagt, nämligen att det finns ett direktiv. Jag har det här, och du kan få det av mig efter debatten, Rickard Nordin. Det finns också på regeringens hemsida. Jag säger det så att vi har det överstökat. Alla som är intresserade kan alltså läsa direktivet; det är sex sidor långt.

Det här handlar ju om att göra det möjligt att plocka upp de råvaror som Sverige behöver för energiomställningen. Jag förstår inte hur man som centerpartist inte vill stå för den gruvbrytning vi ändå har i Sverige och för att vi ska ha möjlighet att ha både solkraft, vindkraft och så vidare – i stället för att importera detta från andra länder, som har sämre miljökrav, sämre arbetsvillkor och sämre mänskliga rättigheter i grunden. Det går över huvud taget inte ihop i hela retoriken och visionen.

Här tycker jag alltså faktiskt att ansvaret ligger på de partier som säger nej till detta. Vi tar ett helhetsgrepp och ett helhetsansvar. Däremot kommer vi att snabbutreda den här frågan, men det gäller det kommunala vetot för just brytning i alunskiffer. I dagsläget finns det nämligen ingen metod som kan hantera det på ett rätt och riktigt sätt. Det är att ta ansvar för Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten Nordin, för frågan!

Frågan var om vi över huvud taget tycker att landsbygden är viktig. Det råder det ingen tvekan om att vi gör med tanke på att vi ser till att det finns en möjlighet att verka på landsbygden. Oavsett vilken bil du kör och oavsett vilken sjukvård du har rätt till vill vi se till att det fungerar i hela landet och inte bara i Stockholm. Vi vet visserligen att vården i Stockholm kanske inte riktigt fungerar som den ska, eftersom köerna där ökar, men i övriga landet har man tillgång till detta.

Om ledamoten läser direktiven ser han att det är just detta vi nu inför. Man är helt överens i regeringen om att man ska inhämta information om hur jämförbara länder reglerar utvinning i alunskiffer. Man ska analysera hur det kommunala inflytandet kan stärkas i ärenden om bearbetningskoncession avseende koncessionsmineral i alunskiffer, inklusive hur ett krav på godkännande från berörda kommuner – alltså ett kommunalt veto – för beviljande av en sådan koncession kan utformas. Man ska också analysera hur ett stärkt kommunalt inflytande över ärenden om bearbetningskoncession för utvinning i alunskiffer kan ges retroaktiv verkan och lämna nödvändiga författningsförslag.

Det är just det här som det handlar om när det gäller alunskiffer. Vi har varit uppe och lyssnat på medborgare gällande den oro som ändå finns, men det finns ju också en tilltro till vår egen miljöbalk och miljölagstiftning. Vad i den är det som ledamoten vill förändra, med tanke på att han inte verkar lita på att den svenska miljöprövningen är rigid nog?

Herr talman! Sverige parerar flera parallella utmaningar just nu, varav de största är att genomföra klimatomställningen och bygga ett starkare försvar. Vi elektrifierar industri och transportsektor, och vi gör det i en tid när världen har blivit mer osäker.

För att lyckas behöver vi först och främst energi, som vi kommer att prata mer om lite senare i dag. Just nu ska vi tala om den andra viktiga beståndsdelen – råvarorna.

För att vi ska ha elnät att tala om, en telefon i våra händer eller en försvarsindustri värd namnet behöver vi metaller och mineral som järnmalm, koppar, grafit och uran. Det moderna samhället vilar bokstavligen på de naturresurser som finns under våra fötter. Vi behöver dessa resurser, och vi behöver använda dem på ett ansvarsfullt sätt.

Dagens proposition är viktig för att vi just ska kunna ta ansvar.

Herr talman! Sverige har länge varit en stark gruvnation, och det ska vi förbli. Sverige och Europa arbetar för att stärka sin försörjningstrygghet och minska beroendet av omvärlden när det gäller kritiska råvaror.

Vi ska inte behöva vara beroende av import från länder som ofta har betydligt lägre miljökrav, sämre arbetsvillkor och svagare respekt för mänskliga rättigheter än Sverige. Det är betydligt bättre att bryta metaller och mineral i Sverige än att flytta miljöproblem och etiska dilemman till andra delar av världen.

Om vi vill ha fler batterier, elledningar, vindkraftverk, solpaneler och kärnkraftverk måste vi också vara beredda att diskutera var råvarorna ska komma ifrån. Man kan inte säga ja till den gröna omställningen men nej till de mineral som omställningen kräver.

Herr talman! Den proposition vi debatterar i dag bygger vidare på det beslut som redan fattats om att avskaffa det svenska förbudet mot uranutvinning. Nu tar regeringen nästa steg. Förslaget innebär att en anläggning för utvinning och koncentrering av uran inte längre ska betraktas som en kärnteknisk anläggning. I stället ska verksamheten behandlas mer likt annan gruvverksamhet samtidigt som nödvändiga krav på strålskydd och säkerhet fortsatt gäller.

Varför gör man då detta? Jo, det görs för att få ett mer ändamålsenligt regelverk för utvinning och bearbetning av kärnämnen. De risker som finns vid uranutvinning är inte samma risker som finns vid ett kärnkraftverk eller en anrikningsanläggning. Regeringen konstaterar att det främst handlar om strålskyddsfrågor och miljöfrågor, inte om de kärnsäkerhetsrisker som förknippas med reaktordrift. Därför är det rimligt att regelverket utformas utifrån verksamhetens faktiska risker.

Detta ligger också helt i linje med internationell praxis och hur frågan hanteras inom EU, av IAEA och i flera andra europeiska länder.

Sedan kommer vi till det här med att ta ansvar. Regeringens proposition skapar bättre förutsättningar för Sverige att ta ansvar för sin egen försörjning av strategiskt viktiga råvaror. Det är råvaror som behövs för elektrifieringen, industrin och den omställning som hela samhället räknar med.

Den tar också ansvar för en uråldrig svensk princip: att inte slänga bort något som kan brukas.

Uran är inte farligare att bryta än annan metall och mineral. Ändå har det varit förbjudet att tillvarata ämnet när det förekommer som biprodukt vid annan utvinning. Att låta uranet gå till deponi när det redan brutits fram är ett resursslöseri som inte gagnar vare sig miljön eller samhällsekonomin.

Det är också ett etiskt ansvarstagande. Det är svårt att argumentera mot svensk utvinning samtidigt som man accepterar att samma råvara bryts någon annanstans under betydligt sämre villkor. Om vi behöver råvaran måste vi också vara beredda att diskutera var den ska komma ifrån. Alternativet är ofta import från länder som Kina och Kazakstan, där synen på miljö, arbetsvillkor och mänskliga rättigheter skiljer sig avsevärt från den svenska.

Herr talman! Propositionen ser till att miljöprövningarna finns kvar, att miljöbalken fortfarande gäller, att strålskyddslagstiftningen också gäller och att tillståndsprocesserna finns kvar. Skillnaden är att regelverket blir mer logiskt, mer proportionerligt och mer förutsebart.

Kommunernas planmonopol består även om det särskilda kommunala vetot försvinner. Nationellt viktiga råvarufrågor måste i slutändan prövas utifrån nationella intressen.

Vi behöver också vara noga här med att inte blanda ihop debatten om uran med debatten om alunskiffer. Brytning i alunskiffer är mer riskfylld än annan gruvbrytning, samtidigt som uran förekommer i fler bergarter än i alunskiffer. Regeringen presenterar i dag förslaget om att införa kommunalt veto för brytning i alunskiffer. Det vet jag är lugnande för många kommuner, inte minst runt den natursköna Storsjön.

Direktiven till utredningen, som har debatterats här, finns också att läsa på regeringens hemsida. Där finns också det pressmeddelande som gick ut tidigare i dag.

Herr talman! Det här handlar ytterst om att skapa ett regelverk som är anpassat efter verkligheten. Höga miljökrav ska fortsatt gälla. Strålskyddet ska fortsatt vara starkt. Men regleringen ska utformas efter de faktiska riskerna.

Sverige behöver fler verktyg för att säkra tillgången till de råvaror som krävs för energiförsörjningen, elektrifieringen och industrin. Den här propositionen är ett steg i den riktningen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Valdagen närmar sig med stormsteg, och snart har vi i regeringen verkat i fyra år. Denna regering har på ganska kort tid lyckats få väldigt mycket gjort inom många olika områden. Jag känner stolthet över allt vi har åstadkommit under dessa år, som präglats av att vi behövt hantera omvärldens alla kriser, inte minst inom energipolitiken.

I dag handlar debatten om vindkraften. Vi ger i dag närboende till vindkraftsanläggningar rätt till ersättning. Det är en efterlängtad lagändring för många, och jag yrkar med samma säkerhet som ett kärnkraftverk bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Under större delen av den tid som jag har haft ansvar för energipolitiska frågor för Kristdemokraterna i riksdagen har det varit lite svårt att föra en saklig diskussion om vindkraften. Länge präglades debatten av en kraftslagskonflikt som gjorde föga nytta. Från oppositionens håll framställdes vår övertygelse om kärnkraftens betydelse som ett angrepp på vindkraften – som om vi skulle hysa någon form av motvilja mot vindkraften, både som teknik och som idé.

Men Sveriges energimix består av flera kraftslag som tillsammans bidrar till elsystemets många styrkor. Vi har varit bortskämda i Sverige med vår fantastiska tillgång till planerbar och reglerbar energi som skapat stabila förutsättningar för att även kunna addera intermittent kraftproduktion.

Vattenkraften har byggt välstånd. Den snabba och framgångsrika utbyggnaden av tolv kärnkraftsreaktorer har byggt svenskt välstånd. Utbyggnaden av vindkraft har också bidragit till svenskt välstånd.

Men avvecklingen av sex kärnkraftsreaktorer äventyrade det välståndet. Ett elsystem med alltför stor andel väderberoende produktion och alltför liten andel leveranssäker produktion som kan täcka upp när det inte blåser blir skadligt för industrin, för klimatomställningen och för vårt totalförsvar. Ett väderberoende elsystem är problematiskt i fredstid och helt oacceptabelt i kris- och krigstid.

Detta har vi försökt förklara många gånger. Frågan är inte kärnkraft eller vindkraft. Frågan är hur mycket kärnkraft som behövs för att vi ska kunna ha en systemnyttig vindkraft.

Herr talman! Det är viktigt att vi håller fast vid fakta i energidebatten. Sverige har i dag tillsammans med Danmark den högsta vindkraftsproduktionen per capita i världen. Vindkraften är inte längre ett marginellt inslag i vårt elsystem utan står för en betydande del av svensk elproduktion.

Men när vi diskuterar vindkraft måste vi skilja mellan installerad effekt och tillgänglig effekt. Att ett vindkraftverk har en viss installerad kapacitet innebär inte att tillräcklig effekt finns tillgänglig under topplasttimmarna.

Mellan 2013 och 2024 har det tillkommit nära 13 000 megawatt installerad produktionskapacitet i Sverige, huvudsakligen i form av vind- och solkraft. Under samma period har det också tagits bort en del megawatt. Vad har då dessa 13 000 megawatt kunnat ge för effekt ut när det gäller konsumtionen? Jo, det rör sig om 340 megawatt.

När elsystemet pressas som hårdast under kalla vinterdagar är det inte den installerade kapaciteten som är avgörande utan hur mycket el som faktiskt kan levereras just då. Vindkraften bidrar med stora mängder fossilfri el över året, men dess produktion varierar med vädret. Den kan därför inte ensam bära upp elsystemet när efterfrågan är som störst. Därför behöver Sverige mer planerbar kraft, inte för att ersätta vindkraften utan för att komplettera den. Det är så vi bygger ett robust, leveranssäkert och fossilfritt system.

Herr talman! Man kan göra debatten ännu mer osaklig: Jag har själv anklagats för populism när jag har lyft de verkliga problem som kan uppstå i samband med vindkraftsetableringar eller när jag har visat förståelse för kommuner och människor som faktiskt är skeptiska – inte för att jag vill avveckla vindkraften utan för att jag vill att problemen hanteras.

Att bo nära ett vindkraftverk är inte helt oproblematiskt. Det kan påverka människors fysiska, psykiska och ekonomiska situation. Fastighetsvärden minskar. Människor kan uppleva sömnsvårigheter och koncentrationsproblem till följd av buller och skuggor från rotorbladen. Omgivande natur och djurliv påverkas, liksom miljön vid exempelvis olyckor eller utsläpp av olja och andra drivmedel.

Det är därför som vi kristdemokrater vill se ersättning till närboende. Det är det minsta staten kan och bör göra.

Men, herr talman, vi vill gå längre än så. Vi kristdemokrater vill även se en avfallsfond för vindkraften, liknande den som också finns för kärnkraften. Det måste finnas ett tydligt ansvar för varje vindkraftsanläggning som når slutet av sin livslängd. Det måste finnas en plan för hur marken ska återställas när anläggningar tas ur drift och hur de stora mängder material som används ska hanteras.

Vi ser också ny och intressant forskning kring infraljud från vindkraftverk och hur det eventuellt kan påverka människor i större utsträckning än dagens riktlinjer för buller tar hänsyn till. Den forskningen bör följas noggrant men också utvärderas seriöst.

Herr talman! Dagens lagförslag är både rimligt, rättvist och välkommet. För att vindkraften ska fungera långsiktigt behöver också dess konsekvenser hanteras. När valet står mellan storbolag och staten å ena sidan och den enskilda människan å andra sidan står jag som kristdemokrat på den lilla människans sida.

Alltför länge har människor som bor nära vindkraftsanläggningar fått bära kostnaderna medan andra tagit del av nyttorna. I dag hörsammar vi deras berättelser. I dag tar vi ett steg mot att säkerställa att en utbyggd elproduktion inte behöver innebära att människor hamnar i kläm.

Fru talman! Tack, Rickard Nordin, för ytterligare frågor! Jag uppskattar dem faktiskt verkligen. Jag har inte läst er rapport men ska såklart göra det.

Säkerhetspolitiken är A och O för den här regeringen. Därför har vi säkerställt att vi har Försvarsmakten med oss och att vi också har hela det säkerhetspolitiska läget med oss.

Vi ser nu till att skapa förutsättningar för att bygga kärnkraft på fler ställen än de tre befintliga sajterna. Vi skapar också möjlighet att ha det inte bara på tre ställen utan att också bygga små modulära reaktorer, det som i folkmun kallas för SMR:er, för att kunna ha ett mer oberoende elsystem som också hänger ihop – för att kunna leverera el när och där den behövs. Jag tror att man behöver ha många parallella tankar i huvudet samtidigt.

Jag är otroligt stolt över att den här regeringen har lagt om hela energipolitiken så att vi faktiskt kan lita på att elen finns där till rimliga priser när vi behöver den och att vi inte behöver tacka nej till företag som vill komma och etablera sig eller riskera att medborgare ska få fakturor som är enormt stora på grund av att vi har helt instabila elpriser i dagsläget. Ja, man kan kalla det för jojopriser. Det är något som den här regeringen inte vill stå till svars för, utan vi lägger om hela den inriktningen. Jag är otroligt stolt över det.

Fru talman! Tack, ledamoten Nordin, för alla dina frågor!

Jag ska börja med den som handlade om nyttjande av mark, kommunalt veto och det statliga ansvaret. Ja, det finns ett statligt ansvar att se till att el finns där och när den behövs, på riktigt, och att den också finns till rimliga priser. Precis som jag alltid har gjort i den här kammaren vidhåller jag att staten bör ta det ansvaret.

Nu visar vi vägen framåt för hur vi ska kunna bygga kärnkraft. Vi har haft ett system där vi både har haft baskraften i form av kärnkraft och dessutom vattenkraften, som också har sett till att vi har skapat den baskraft som vi har och det fossila elsystem som vi ändå har haft. Systemet blir dock alltmer väderberoende, vilket faktiskt kan skapa kriser även i fredstid. Vi kan också se att det är helt oacceptabelt att ha ett helt väderberoende system i krigstider.

När det gäller nyttjande av mark kan man fråga alla som befinner sig runt om i Sverige om de tycker att vindkraften, som tar ganska stora ytor i anspråk, är helt oproblematisk. Hur uppfattas kärnkraften på de sajter vi faktiskt har i dag? När det gäller ianspråkstagande av mark ser man att det rör sig om ganska begränsade områden. Men vi får ganska mycket effekt, precis det som Sverige saknar i dag. Vi producerar mer el än vi själva konsumerar. Det är helt rätt och riktigt, och vi har aldrig påstått något annat. Men däremot saknar vi effekten. Det är den vi importerar.

Vi måste planera om för ett annat elsystem, om vi ska kunna klara av de utmaningar vi har framför oss. Men jag har inte sett att ledamoten Nordins parti har kunnat komma med den typen av lösningar framåt.

Fru talman! Tack, Birger Lahti, för inlägget! Jag hörde dock inget svar på den fråga som jag ställde till Vänsterpartiet. Birger Lahti höll sig utanför det vi debatterar i dag.

Varken regeringen eller nuvarande energiminister Busch vill att man ska ha höga elpriser i södra Sverige. Vi gör ju allt vi kan för att få bort de höga elpriserna i Sverige. Det gör vi genom en rad parallella insatser för att kunna ha ett leveranssäkert och robust elsystem framöver och el till rimliga priser.

Problematiken i dag är ett väderberoende system, vilket gör att när det som i dagsläget är minuspriser finns det inte en enda vindkraftsproducent som vill investera i Sverige. Vi behöver skapa förutsättningar för att bygga baskraft, framför allt i södra Sverige, om skåningarna ska ha lägre elpriser i framtiden.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Den hör egentligen inte riktigt hemma i anslutning till det här betänkandet utan är en enskild fråga som ligger utanför, men jag väljer ändå att svara på den så gott jag kan.

Låt mig börja med tveksamheten om var vi har energiminister Busch i fråga om svenska elkonsumenters priser. Vi vet att vi har en stark röst i Bryssel med Ebba vid rodret. Hon försöker också se till att vi ska få behålla alla flaskhalsintäkter som EU vill ta ifrån oss, så att vi får behålla dem i Sverige och ge tillbaka dem till svenska elkonsumenter.

Alla partier i Sveriges riksdag borde känna en stolthet över att vi tar fajten mot Bryssel på riktigt. Då måste man också välja vilka strider man tar som gör skillnad för hushållen hemma i Sverige.

Jag vet dock att Vänsterpartiet har en helt annan syn på framtidens energipolitik, och jag förstår inte hur man ska kunna få ihop kalkylen om man vill prata robusthet och leveranssäkerhet samtidigt som man vill hålla priserna nere.

Fru talman! Det är inte första och säkert inte sista gången jag säger detta i Sveriges riksdag: Sverige står inför ännu ett avgörande vägval för vår energiförsörjning. Elbehovet ökar kraftigt för hushållen, för industrin och för omställningen. I detta läge måste politiken ta ansvar för ett elsystem som är stabilt, leveranssäkert och långsiktigt hållbart. Där spelar kärnkraften en stor roll.

Vi kristdemokrater menar att kärnkraften är nödvändig för att möta framtidens elbehov och för att säkerställa att Sverige även fortsättningsvis har ett robust elsystem alla timmar på året och i hela landet. Det räcker inte med ambitioner, utan det krävs fungerande spelregler.

För att ny kärnkraft ska kunna byggas krävs bättre och tydligare investeringsförutsättningar. Dagens regelverk är utdraget och oöverskådligt, och det skapar osäkerhet för aktörer som är beredda att ta stort ansvar och mycket långsiktiga investeringsrisker. Därför är det välkommet att regeringen nu lägger fram ett förslag som förbättrar villkoren för nyetablering.

Den proposition vi behandlar i dag syftar till att skapa ett mer ändamålsenligt och effektivt system för prövning av kärntekniska anläggningar med tydliga roller och tydligt ansvar. Det är nödvändigt om Sverige ska kunna gå från ord till handling i energipolitiken.

Vi välkomnar regeringens proposition. Att ständigt skjuta frågan framför sig genom nya omtag och omarbetade förslag riskerar att cementera den handlingsförlamning som redan kostat Sverige både konkurrenskraft och trygghet i energisystemet.

Fru talman! Oppositionen riktar kritik från olika håll. Socialdemokraterna menar att effektiviteten inte förbättras tillräckligt och vill se ännu ett nytt förslag. Vi kristdemokrater delar inte riktigt den bedömningen. Vi menar att Sverige nu behöver förutsägbarhet och beslutskraft, inte fler rundor av osäkerhet.

Andra oppositionspartier motsätter sig kärnkraften av principiella skäl, oavsett nytta eller kostnad, eller lyfter fram det kommunala inflytandet, särskilt i frågor som rör slutförvar. Det kommunala perspektivet är viktigt, men det måste vägas mot nationella intressen. Energiförsörjningen är ytterst ett ansvar för staten och hela landet.

Ytterligare andra partier menar att kärnkraften bromsar omställningen och ökar kostnaderna. Kristdemokraterna ser tvärtom att utan planerbar fossilfri el riskerar omställningen att stanna av och hushållen att drabbas av ännu större prisvariationer.

Fru talman! Sverige behöver ha en regering och politiker som har modet att fatta beslut. Vi har ett väderberoende elsystem, vilket kan vara problematiskt i fredstid men oacceptabelt i krigstid. Omställningen, vår konkurrenskraft, industrin och därmed vårt försvar är beroende av att elen finns där den behövs och när den behövs. Därför behöver vi skapa vårt eget öde med ett planerbart och reglerbart elsystem, inte lämna det åt vädret.

Fru talman! Energipolitik handlar om ansvar för kommande generationer. Det handlar om att kombinera klimatansvar med trygghet, konkurrenskraft och social hållbarhet. Därför säger Kristdemokraterna ja till den här propositionen och nej till fortsatt passivitet. Sverige behöver mer el, Sverige behöver stabil el och Sverige behöver fatta beslut. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman och ledamoten! Det är bra att vi har ett stort engagemang för Ukraina i det här läget, och det uppfattar jag att samtliga partier i Sveriges riksdag har.

När det handlar om att lyssna på Försvarsmakten tar vi givetvis ansvar och gör det. Med det sagt lägger vi inte alla ägg i en korg. Vi skapar förutsättningar för att den här regeringen ska kunna planera för planerbar och leveranssäker elproduktion. Det innefattar inte enbart kärnkraft. Jag hoppas att ledamoten är så pass påläst att han vet hur elsystemet faktiskt fungerar.

Låt oss se på Tysklands Energiewende och vad det har gjort med tysk energipolitik. Jag vill inte att vi ska göra copy and paste på den, men ibland låter det på ledamoten Rickard Nordin som att det är exakt dit vi ska. Det har visat sig vara helt misslyckat.

Den här regeringen både agerar, lyssnar och tar ansvar.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

När det gäller att mitt parti skulle säga nej till el i södra Sverige gör man väl det för att man ser att det inte är rätt typ av el med de egenskaper som krävs för att vi skulle kunna pressa ned priserna. Här har den förra regeringen medverkat till att vi i den här kammaren röstade om Ringhals 1 och 2.

Jag hade då ett förslag till ett utskottsinitiativ, som jag vet att ledamoten väl kommer ihåg. Det handlade om att vi skulle behålla de leveranssäkra reaktorerna, som ändå skulle kunna se till att tillföra systemen något, fram till dess att det finns något annat på plats. Det är inte mer vindkraft i systemet vi behöver i södra Sverige för att vi ska kunna klara av robusthet och stabilitet. Här har man gjort sin hemläxa lite mer noggrant än vad ledamoten påstår.

Vi kristdemokrater vill inte heller rycka det kommunala vetot. Varje kommun har kommunpolitiker som lyssnar på sina medborgare, och det är något som vi inte vill ta bort, precis som jag vet att Centerpartiet, Rickard Nordins parti, inte vill göra när det gäller exempelvis gruvbrytning. Då är det jätteviktigt med det kommunala vetot. Jag hade önskat att Centerpartiet hade velat ge kommuninvånare denna rätt även inom energipolitiken.

Jag ska inte dra alltför stora växlar, men det ser ut att vara lite si och så med samarbetet inom oppositionen. Miljöpartiet är det parti som säger flest nej. Det kan finnas olika undersökningar, men flera undersökningar visar att det är så.

Vi litar på Försvarsmakten, och vi litar på de samtal vi för med Försvarsmakten. Tidigare regeringar kanske inte har gått till djupet med detta i tillräcklig utsträckning för att kunna ha de goda samtalen och leverera en energipolitik som heter duga.

Fru talman! Tack återigen, ledamoten!

Jag vet inte om ledamoten inte riktigt lyssnade på mitt förra anförande, men vi lägger det lite åt sidan.

Det stämmer att vi har en energiminister som brukar säga att priserna har halverats. Den totala elkostnaden under mandatperioden, eller från 2022 till 2025, har i genomsnitt minskat med 2 000 kronor per år för en lägenhet och med 10 000 kronor per år för ett vanligt hus.

Som jag sa tidigare har över 7 000 megawatt ny installerad produktionskapacitet tillkommit. Effektbalansen har ändå förbättrats med 2 000 megawatt. Fler företag och industrier kan nu få anslutning.

Vi har nu också för första gången i historien sänkt elskatten. Jag är inte säker på att det är vad ledamoten menar, om jag lyssnade rätt på hans anförande innan. Man tittar även på helheten. Man sätter också stopp för effektavgifterna. EU ska inte komma och säga till om att vi ska överimplementera EU-direktiv i svensk lagstiftning.

Här måste vi se till att vi värnar våra medborgares och våra företags pengar. Det är att ta ansvar för energipolitiken och se till att vi ändå har en tillgänglighet men också ett robust och leveranssäkert elsystem. Det har vi inte med oppositionens energipolitik. Tack och lov har vi en regering som tar ansvar för energipolitiken.