Herr talman! Vi debatterar nu näringsutskottets betänkande NU17 Elmarknadsfrågor.

Regeringen framhåller att utbyggnaden av elsystemet och utvecklingen av elmarknaden behöver ske utifrån ett systemperspektiv och på ett samordnat och teknikneutralt sätt. När det gäller ett teknikneutralt sätt måste jag säga att om det är något den här regeringen har blivit känd för är det väl att tekniken är utpekad och tydlig. Det handlar om kärnkraft, kärnkraft och efter det kärnkraft.

Jag skulle inte ha något emot om marknaden kraftigt hade pekat ut ett kraftslag som även investerare tror hårt på. Men så är inte fallet.

Hör upp nu, om det är någon som lyssnar där ute! Energiministern lyfter ofta fram att elpriset har halverats sedan hon tillträdde posten. Men nu kommer jag till en fråga som jag tycker att många ska granska. Vilka beslut har regeringen eller ministern tagit som har lett till lägre elpriser jämfört med kaoset 2022? Kom ihåg vad jag sa! Det handlar om elpriset. Att man köper röster med energiskatt och sådana grejer är en annan sak. Men vad har lett till lägre elpriser?

Om vi synar vad regeringen och energiministern har sagt i Bryssel framgår det tydligt att man inte vill skydda svenska elkunder.

Det finns även i EU starka röster för att ta bort gasens extrema prispåverkan på EU:s elpriser. Kommissionens ordförande har försökt ta fram olika förslag och underlag för en omdesign av marginalprissättningen på elmarknaden. Men hör och häpna – den 4 mars skriver statsministern till EU-kommissionens ordförande att han motsätter sig att man tar bort gasens påverkan på elen. Det skulle nämligen strida mot en konkurrensutsatt marknad, där marginalprissättningen säkerställer att efterfrågan tillgodoses till lägsta kostnad.

Man vill alltså att denna höga gasprispåverkan ska fortsätta. Därigenom vill man ge signaler till investerare. Det är så jag tolkar det. Den här regeringen söker nu med ljus och lykta efter investerare till ny kärnkraft. Det är klart att de här konsekvenserna uppstår. I och med att man inte vill ta bort gasens prispåverkan är man beredd att offra svenska hushåll och företag för sin våta dröm om ny kärnkraft. Kom ihåg vad jag säger: Om marknaden pekade ut det skulle jag inte vara emot det. Då vore man tvungen att acceptera att det är det här som ses som det viktiga.

Fru talman! Alla vet att politik är smutsigt. Man försöker nedvärdera sina motståndare och lyfta upp sig själv eller sitt parti. Detta gäller även på det här politikområdet – det är ingen skillnad. Men för att vi ska klara en snabb och omfattande klimatomställning, vilket är nödvändigt, måste delar av samhället elektrifieras. Det tror jag att nästan alla är överens om. Det gäller transporter, industri och andra verksamheter som i dag är beroende av fossila bränslen.

Rysslands invasion av Ukraina och den efterföljande energikrigföringen har skakat Europas energimarknader. Elpriserna har rusat, inte minst därför att många EU-länder inte tagit klimathotet på tillräckligt stort allvar och därför inte ställt om till fossilfria alternativ i tid.

Sveriges situation är dock annorlunda. Sverige är Europas största exportör av el, och det svenska energisystemet får betraktas som mycket robust och tillförlitligt. Produktionen från vattenkraft, kärnkraft och vindkraft är stabil, och produktionskostnaden har inte ökat nämnvärt under de senaste åren. Ändå drabbas svenska hushåll och industrier hårt av prisutvecklingen på kontinenten.

Jag och mina partikamrater i Vänsterpartiet har länge varnat för riskerna med rådande prissättningsmodell, som gör att kontinentens elpriser smittar av sig på den svenska marknaden. Vi menar att det är en grundläggande svaghet i systemet. Därför förespråkar vi modellen med Sverigepriser, där den inhemska marknaden tydligt separeras från exportmarknaden.

Modellen med Sverigepriser innebär att den el som används i Sverige prissätts först och att överskottet därefter exporteras till de priser som gäller på den europeiska marknaden. Det blir ingen skillnad för dem som köper av oss. Det är centralt att el som går på export inte ska styra priset för svenska elkunder. Modellen innebär också att Sveriges fyra elprisområden i alla fall på kort sikt ligger kvar, så att industrins tillit till den billiga elen i norra Sverige inte äventyras – det är på grund av den som man investerar där.

Jag anser att regeringen skyndsamt bör återkomma med konkreta förslag om hur Sverigepriser kan införas. Regeringen bör dessutom agera aktivt på EU-nivå och tydligt deklarera Sveriges avsikt att införa den här modellen.

I linje med detta bör givetvis samrådsprocess inledas med de övriga medlemsstaterna, särskilt våra nordiska grannländer, för att klargöra tekniska frågor och fastställa en tidsplan för införandet. Som framgår av det anförda är jag starkt kritisk till att regeringen inte har gjort någonting, eller i alla fall inte tillräckligt, för att skydda de svenska elkunderna från mycket höga elpristoppar.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Det är klart att regeringen ”passar” när det gäller att skydda svenska hushåll och företag; den vinner själv på det koncept som råder i dag. Systemet berikar kraftproducenterna, statskassan och givetvis Vattenfall, vårt eget bolag, som äger både produktion och elnät. Det ger pengar tillbaka till staten, vilket givetvis är bra ur ett perspektiv. Momsen läggs på alla elfakturor och går direkt till statskassan. Lägg därtill flaskhalsintäkterna, som vi var inne på. De hamnar hos Riksgälden. Sedan finns det giriga EUländer som vill komma åt dem. Där är vi i alla fall överens, för att hitta någonting positivt.

Fru talman! Låt mig vara tydlig. Att elproduktion och eldistribution blivit som vilken marknadsvara som helst är ett misslyckande, åtminstone ur konsumenternas synvinkel. Det måste väl alla som fått sin elräkning hålla med om. Varför har man släppt kontrollen över samhällsviktig funktion som el? Det är för mig helt obegripligt.

Man försöker förmå landsbygdsbefolkningen att säga ja till vindkraftsparker. Argumentet är att vi behöver mer el till omställningen av industrin och transporterna och till att rädda klimatet. Så långt är det givetvis bra. Men sedan uppdagas det att produktionen är såld till utlandet på långtidskontrakt och att elen används i serverhallar som i sin tur ägs av andra länder. Då förstår ni väl att många som ser det här känner sig lurade och frustrerade? Sedan finns det givetvis teknik som vi inte kan styra, men det är ett faktum att det är på långtidskontrakt som utländska bolag köper produktionen. Lägg därtill att staten är den stora vinnaren när det gäller de intäkter som trillar ned genom energiskatten och momsen. Vad blir då kvar till de kommuner som upplät närmiljön till dessa snurror? Ja, inte så mycket som man hade hoppats på i alla fall.

Fru talman! Jag är övertygad om att mer av de resurser som utvinns ute i landet måste bidra till de kommuner där produktionen sker. Först då får vi acceptans och kan bygga ut elproduktionen i takt med den omställning som behövs. Ni ska veta att det är mycket som står på spel. Det handlar om vår konkurrenskraft och vilken typ av industri som kan stå stark i morgondagens omvärld.

Fru talman! Jag hörde inget svar på det jag frågade om. Nämn en enda sak som man har fattat beslut om som har lett till lägre elpriser. Ministern lyfter ofta fram att elpriset har halverats sedan hon tillträdde. Jag fick inget svar om ett beslut som har lett till lägre elpriser.

Det här om att man vill skydda kunderna i Sverige och ha lägre elpriser stämmer inte. Den 5 mars, dagen efter att statsministern skrev till Ursula von der Leyen, som jag anförde, skrev Ebba Busch ett brev tillsammans med motsvariga i sex andra länder. Brevet är en okritisk hyllning till marginalprissättningen och hur exportmarknaden för el fungerar i dag.

Man har inte ens försökt att skydda svenska kunder från de pristoppar som det leder till. Annars håller jag med om ledamotens analys av Tysklands läge. Men vi skulle inte behöva smittas av de priserna.

Ledamoten svarade inte på min fråga. Hur kopplar ledamoten ihop Sverigepriser med att isolera sig från marknaden? Det är mycket enkla frågor för en ledamot att svara på.

Fru talman! Jag kan börja med att tipsa Camilla Brodin om att tala med sina egna kommunpolitiker. Vill man ha mer el i södra Sverige är Kristdemokraterna ett av de partier som är bäst på att säga nej till ny elproduktion.

Efter det enda beslut som har fattats i Herrljunga kommun det här året står Camilla Brodins egen partikamrat och säger: Vi behöver inte mer el i södra Sverige. Det finns en viss intern läxa att göra här för Camilla Brodin. Centerpartiet är tvärtemot det parti som säger ja till flest projekt.

Fru talman! Vi lever i en orolig tid. Rysslands krigföring har visat att energiproduktion och energiinfrastruktur är givna mål i den krigföringen. Försvarsberedningen konstaterade 2017 att ett decentraliserat elsystem är mindre sårbart än ett centraliserat dito.

Det konstaterandet rev Tidöregeringen upp trots att alla erfarenheter i Ukraina visar att decentralisering och många små enheter är långt mycket säkrare än några få.

Min fråga till regeringen, till Kristdemokraterna och till Camilla Brodin är: Vilka slutsatser kring det svenska elsystemet drar ni när ni ser Rysslands krigföring?

Fru talman! Tänk att Kristdemokraterna inte kunde avhålla sig från att göra också denna debatt till en kärnkraftsdebatt!

Det gör man trots att Vattenfall har sagt att reaktorerna ändå skulle ha varit nedlagda och trots att Svenska kraftnät, Energimyndigheten och Västra Götalandsregionen i alla scenarier har pekat ut att vi behöver mer landbaserad vindkraft. Ändå står Kristdemokraterna här och pratar om kärnkraft och om reaktorer som ändå hade varit nedlagda enligt Vattenfall själva, även om man hade tagit kostnaderna. De hade varit nedlagda i dag, 2025–2026. Det går att läsa på Vattenfalls hemsida.

Min fråga handlade framför allt om Rysslands krigföring. Jag har själv träffat en general som jobbar med energisystemet, och han sa: Om Ryssland bombar en kraftanläggning bygger vi tio små nya!

Den här regeringen har upphävt vad Försvarsberedningen gemensamt sa om ett decentraliserat energisystem 2017, tvärtemot vad hela Rysslands krigföring visar. Man har valt att satsa på en energiproduktion som är centraliserad till några få enstaka noder trots att det ökar vår sårbarhet. Det är inte att lyssna på Försvarsmakten; det är att blint ta på sig skygglapparna och köra på!

Försvarsmakten i Ukraina säger att det är vansinne att bygga stora enheter. Det man bygger där nu är så småskaligt det bara går och har lokal energilagring. Sprängverkan i en solcellspark är väldigt liten, men sprängverkan i ett stort kraftverk och en stor anläggning är stor.

Min fråga till Camilla Brodin är återigen: Vilka slutsatser har Camilla Brodin och regeringen dragit kring energipolitiken och kring ett decentraliserat energisystem utifrån Rysslands anfallskrig i Ukraina?

Fru talman! Vissa partier i den här kammaren verkar behöva en lektion i skillnaden mellan korrelation och kausalitet. Att elnätet byggs ut handlar inte om vindkraften. Det handlar om att utbyggnaden behövs för att man behöver göra reinvesteringar i befintligt nät, och det handlar om ökad elanvändning.

Med den logik som Sverigedemokraterna anför, den antiintellektuella logiken, kan vi lika gärna skylla klimatutsläppen på det minskade antalet pirater i världen. Den korrelationen är mycket tydlig. Kausaliteten är däremot helt obefintlig.

Lyssnar man vidare på Sverigedemokraterna hör man att Pågen, som de hänvisar till, inte har fått sin elanslutning. Den fick företaget för fem år sedan. Det är så mycket gamla, förlegade uppgifter i den här debatten. Det är samma sak när det kommer till nedlagda kärnkraftsreaktorer. Det största hotet just nu är att de befintliga reaktorerna läggs ned därför att regeringen ensidigt ska subventionera nya reaktorer med hundratals miljoner. Det står mycket tydligt i de remissvar som har avgetts.

Elmarknadsfrågorna, som betänkandet egentligen ska handla om trots att en del partier fortfarande vill ha det till en kärnkraftsdebatt, lever lite för ofta i en undanskymd tillvaro i jämförelse med debatten om elproduktion. Det behöver vi ändra på, och det snabbt.

Samtidigt som regeringen lägger hundratals miljoner på ensidiga subventioner drar man nämligen helt undan mattan för den marknad som vi egentligen har, utan att analysera systemeffekterna. Samtidigt försummar regeringen själva fundamentet i elsystemet – hur marknaden fungerar. När konsekvenserna av den här politiken börjar synas riskerar vi att få en elmarknad som inte bara haltar utan helt krackelerar.

Det får följdeffekter när man så ensidigt väljer tekniker. Investeringar i andra lösningar uteblir. Osäkerheten ökar. Det som skulle vara ett robust och diversifierat system blir i stället alltmer sårbart. Att en regering som kallar sig borgerlig bedriver denna selektiva industripolitik och väljer att satsa på Sveriges genom tiderna överlägset största enskilda teknikval och industriprojekt riskerar att bli alltmer kostsamt. Det är anmärkningsvärt. Det är nästan lika riskabelt som satsningarna på regalskeppet Vasa. Tron på marknaden verkar ha ersatts av tron på en enda teknisk lösning.

Ett annat exempel på att regeringen inte har grepp om elsystemet är införandet av effekttariffer. I stället för att skapa incitament för smart användning av el har man i praktiken ett system som är svårt att förstå för hushåll och företag. Det riskerar att straffa snarare än styra, och det är inte tillräckligt kopplat till faktisk systemnytta.

Effekttarifferna skulle kunna vara ett kraftfullt verktyg för att frigöra kapacitet i elsystemet. Men då krävs det att de styr rätt, att de standardiseras och att de görs frivilliga med tydliga prissignaler och transparens. Då kan man också agera på dem, men som det ser ut nu riskerar de i stället att underminera förtroendet för hela elmarknaden.

Regeringen har inte heller stoppat några effekttariffer. Man har varit väldigt tydlig med vad man uppmanar bolag att göra, men det är inte samma sak.

Det här hänger ihop med en mycket större brist. Regeringen har inte förstått att flexibilitet måste bli en naturlig del av elsystemet. Vi kan inte bygga ett modernt elsystem enbart på mer produktion och fler ledningar – eller vi kan, men det blir dyrt.

Vi måste använda den el vi har mycket smartare. Flexibilitet handlar om att flytta efterfrågan i tid, att använda lagring och att låta fler aktörer bidra till systembalansen. Men i dagens regelverk är det fortfarande krångligt, otydligt och i vissa fall direkt skadligt.

Medan länder som Estland och Storbritannien däremot inkluderar flexibilitet direkt i elhandeln pratar regeringsföreträdare fortfarande om flexibilitet som elransonering. Effekten blir därefter. Batterier behandlas inkonsekvent, aggregatorer har svårt att verka, lokala flexibilitetsmarknader utvecklas för långsamt och incitamenten i elnätsregleringen är fortfarande snedvridna. Det lönar sig mer att bygga nytt än att använda det som finns smartare. Detta är ett systemfel, och detta fel är det regeringens ansvar att åtgärda.

Det finns också gott om andra frågor att ta tag i. Elnätet borde ses som en statlig angelägenhet, en grundläggande infrastruktur likt motorvägar som ska byggas ut där det behövs. Därför anser vi också att all storskalig produktion som vill ha stamnätsanslutning borde få det. Pengarna är redan insamlade. De 85 miljarder som ligger i flaskhalsintäkter på Riksgäldens konto gör ingen nytta där, utan de ska ut i systemet och börja jobba.

Vi vet att om vi hade haft den här regleringen på plats, som Centerpartiet vill, hade Forsmarks kärnkraftsreaktor för länge sedan kunnat öka sin effekt, för de hade inte behövt betala hutlöst mycket för anslutningen. Vi vet att havsbaserade vindkraftsprojekt, som regeringen konsekvent har avslagit, hade kunnat byggas snabbare om anslutningen dragits fram. Båda exemplen hade gett mer el på relativt kort sikt i södra Sverige där den behövs allra mest.

Därför yrkar jag också bifall till reservation 7 i betänkandet.

Vi vet också att för att fler ska bli vinnare i klimatomställningen och vilja bidra till utbyggnad av mer produktion krävs fungerande ersättningssystem för markägare, närboende och kommuner. Regeringen har tagit vissa små steg på det området. Det är bra att man betalar ut vindkraftspengar till kommunerna, men det måste lagstadgas så att det inte blir enskilda budgetsatsningar enskilda år.

När sådana ersättningssystem finns på plats skapas också förutsättningar att förändra, förenkla och snabba på tillståndsprocessen för utbyggnaden. Inte minst när det gäller elnäten behöver ersättningsnivåerna ses över och ersättningsmodellerna moderniseras. I stället för att man ensidigt går på nätbolagens linje och bara fokuserar på intrångskrävande luftledningar, som den här regeringen tillsammans med Socialdemokraterna vill, bör man titta på fler alternativ i form av marksnål teknik. Det finns många olika tekniker som går att använda i betydligt högre grad. Då ökar också acceptansen, och processerna kortas.

Tillståndsprocesserna måste nämligen kortas radikalt. Regeringens småduttande leder ingenstans. Det behövs regelförenklingar på bred front, inte bara inom energiområdet utan i hela näringslivet. Det skulle frigöra resurser hos myndigheter till det som verkligen är viktigt.

Fru talman! Elberedskapen behöver också stärkas. Rysslands anfallskrig visar tydligt sårbarheten i centraliserade system. Små distribuerande och självförsörjande enheter är mycket svårare att slå ut och därmed en viktig del av framtidens robusta energisystem. Det handlar både om energi, drivmedel och el. Regeringen stirrar sig dock blind på kraftproduktion men glömmer avgörande pusselbitar: överföringen, flexibiliteten, lagringen, effektiviseringen – alla de bitar som snabbt kan frigöra kapacitet, sänka priser och stärka konkurrenskraften.

Elnätsregleringen behöver moderniseras och värdera flexibilitet. Ellagen behöver moderniseras. Batteriresurser, även de som råkar ha gummihjul, måste få bidra till systemet.

I det förvärrade säkerhetsläge vi har är det också anmärkningsvärt att vi fortfarande har en effektreserv som körs på fossil olja. Självklart borde fokus vara på inhemska och förnybara alternativ.

Det saknas alltså inte reformförslag, utan det som saknas är politisk vilja och systemförståelse. Så länge regeringen fortsätter att fokusera på en enda lösning och samtidigt misslyckas med grundläggande marknadsfrågor som effekttariffer och flexibilitet kommer problemen att växa. Konsekvenserna är tydliga: försämrad konkurrenskraft, försenad klimatomställning, ökad sårbarhet och ökade priser.

Det här är en förlorad mandatperiod. Frågan är om det verkligen är det här eftermälet som regeringen vill ha. Jag vet att Sverige kan mer. Det är hög tid att bygga ett elsystem som fungerar på riktigt.

Fru talman! På grund av regeringens totala oförmåga att tänka långsiktigt och strategiskt och att förebygga risker och svagheter står nu Sverige sämre rustat att möta den typen av kriser som vi ser i och med Irankriget än innan Tidöregeringen tillträdde. Sverige är numera mer beroende av fossila bränslen som produceras i Putins Ryssland, mullornas Iran, Trumps USA och sharialagarnas Saudiarabien än innan Ebba Busch blev energiminister och Ulf Kristersson statsminister. Det gör att Sverige står svagare och är mer sårbart. Det är hushållen som nu får ta smällen efter den här regeringens totala inkompetens och kortsiktiga tänkande vad gäller Sveriges energiförsörjning.

I början av mandatperioden gjorde Tidöpartierna ett stort nummer av att ändra målet till att gälla fossilfri el, med någon typ av löfte om att gynna fossilfria energikällor. Men inget kunde vara en större lögn. För, fru talman, den energikälla vars användning har ökat allra mest är just den fossila energin. Det handlar om 14 terawattimmars ökning av den årliga användningen bara mellan 2022 och 2024. Det är en ökning på ungefär 10 procent.

Det är som om man inte har lärt sig någonting eller kan göra några som helst konsekvensanalyser. Den prischock vi såg 2022 berodde naturligtvis, enligt alla experter, på Rysslands invasionskrig mot Ukraina och det faktum att Europa är tungt beroende av fossila bränslen, inte minst från Ryssland. I det läget har man alltså ökat fossilberoendet.

Fru talman! Vi hade kunnat föra en politik som ökade elproduktionen i Sverige, som stimulerade svenska bönder att producera mer biogas och svenska företag att satsa på hållbara bränslen och elektrobränslen och som gjorde att utbyggnadstakten av fossilfri el faktiskt ökade. Det hade inte behövt vara som under den här regeringen där takten kraftigt minskar. Det handlar om en minskning av utbyggnaden med 75 procent så här långt under mandatperioden.

Jag vill understryka att det Camilla Brodin påstår vad gäller Miljöpartiet och vindkraft är en ren lögn. Miljöpartiet är det parti som säger mest ja till vindkraft sedan 2020 och framåt.

Efter fyra år med Tidöregeringen är Sverige mer beroende av importerad fossil energi än tidigare. Europa lägger mer pengar på att köpa fossila bränslen från Ryssland än på att stötta Ukrainas försvarskrig. Totalt sett har regeringen lagt 57 miljarder på att subventionera fossila bränslen. Det är pengar som i stället hade kunnat stötta svenska företag att producera mer hållbar energi i Sverige och göra oss starkare och mer oberoende.

Den ökade fossilenergianvändningen är uppenbart dålig och skadlig för klimatet. Utsläppen har ökat kraftigt under den här regeringen. Men vi ser också hur den underminerar vår säkerhet och Sveriges stabilitet. Miljöpartiet har varnat för dessa risker i över 20 år, men hos regeringen har polletten inte trillat ned än. Svaret är fortfarande att göra oss mer beroende av fossila bränslen.

Nu ser vi ett krig rasa i Mellanöstern. USA och Israel har anfallit Iran, som har svarat med att stänga Hormuzsundet, och de internationella leveranskedjorna av fossil energi störs. Drivmedelspriserna skenar. Mot den bakgrunden är det extra skadligt att regeringen har stoppat både utbyggnaden av mer hållbar el i Sverige och elektrifieringen som hade kunnat göra oss mer oberoende av importerad olja än vi är i dag.

Ett annat exempel på regeringens inkompetens är införandet av effekttariffer, som vi också debatterar med anledning av det här betänkandet. Jag påtalade det problemet redan för ett år sedan och skrev en motion i höstas om att vi behöver dra i handbromsen. Detta är infört på ett uselt sätt av regeringen, och det förtjänar all kritik det har fått. Vi hade kunnat göra det här på ett smart sätt. Vi hade kunnat gynna dem som bidrar till elmarknaden och elsystemet genom att använda effekt på ett smart sätt och ge en morot till dem som vill investera i solceller, batterier och AI-styrning av sin effektanvändning. Det kan faktiskt bidra till att minska nätkostnaderna för alla elnätskunder.

Dagens nätkostnader är inte skäliga, i motsats till vad Moderaterna påstod i den senaste debatten om elnätspriserna. De är orimligt höga jämfört med vad de skulle kunna vara om vi hade en bättre styrning och utnyttjade elnätet smartare.

Fru talman! Det är tydligt att vi behöver en ny inriktning i energipolitiken jämfört med den här regeringens. Vi behöver en regering som tar Sveriges och Europas säkerhet på allvar genom att öka produktionen av inhemska bränslen. Vi behöver en regering som ökar produktionen av el i Sverige och har en vilja att elektrifiera, stötta industrin och ge långsiktig stabilitet. Vi behöver inte en regering eller ett regeringsunderlag som hånskrattar här i riksdagen när stora svenska företag går i konkurs och tusentals människor blir arbetslösa. Vi behöver en regering som tar klimathotet på allvar och erbjuder hushållen hållbara alternativ till låg kostnad.

Fru talman! Vi köper fossila bränslen för ungefär 100 miljarder per år i Sverige. Jag kan komma på rätt så många bättre sätt att använda de pengarna. Vi skulle kunna ha en politik som möjliggör för kemiindustrin på västkusten att ställa om till biogas och vätgas. Även stålindustrin kan ställa om till ljusbågsugnar och till reduktion med vätgas. Fjärrvärmen kan bidra mycket till att stabilisera elsystemet och delta på elmarknaden.

Hade regeringen haft vett att ta bort elskatten på att köra in överskottsel till fjärrvärmen hade vi haft ett bättre energisystem. Hade man ställt krav på att ta in spillvärme från datorhallar hade man kunnat köra fjärrvärme mer flexibelt. Hade man stöttat energilagring hade fler kunnat göra som i Västerås och ha ett stort energilager för värme och därmed också kunnat köra elproduktionen mer flexibelt i fjärrvärmen. Det hade stärkt fjärrvärmens konkurrenskraft, utvecklat fjärrvärmen och förbättrat elmarknaden.

Transporterna är kanske det absolut viktigaste i sammanhanget. Vi hade kunnat ha betydligt fler elbilar som drevs av energi producerad med solceller på taken, av vindkraftverk runt om i Sverige och av den förnybara, fossilfria el vi redan har. Vi hade framför allt kunnat ha fler tunga elbilar på vägarna, producerade av svenska företag, till exempel Scania och Volvo, som har tagit fram världsledande teknik för tunga fordon. Men det sätter regeringen käppar i hjulet för genom att föra en politik som främjar importerad fossil energi framför svensk teknik och framför energi som vi kan producera hållbart i Sverige.

Vi hade kunnat ha en energipolitik och ett elsystem som gjorde oss säkrare och tryggare. Vi bör lära oss av Ukraina, där Ryssland systematiskt attackerar storskalig och centraliserad elproduktion. Vi kunde ha byggt ett system med distribuerad, hållbar energi från sol och vind, lokala energilager och grön baskraft och stimulerat mer ödrift så att alltifrån villafastigheter till energigemenskaper och större elområden kunde bli oberoende.

Fru talman! Det behövs verkligen ett omtag i energipolitiken och en politik som tar ansvar för klimatet, energisäkerheten och Sveriges konkurrenskraft. Vi står såklart bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 12.

Fru talman! Att man bör styra utifrån effekt kommer ursprungligen från ett EU-direktiv. Det har implementerats på olika sätt runt om i Europa, och vi har sett implementeringar som är betydligt smartare. Att vi bör styra utifrån effekt så att vi kan nyttja elnätet smartare är i grunden en god tanke som vi är positiva till. Det hoppas jag framgick i mitt anförande.

Direktivet kom 2021 via EU till Energimarknadsinspektionen. Det är däremot först nu som vi ser hur elnätsbolagen har utformat sina effekttariffer. Det har vi kunnat se den här mandatperioden. Det är nu det har hänt.

Man borde ha varit mer förutseende redan tidigare. Problemet är dock att energiministern inte har agerat och inte klarar av att styra sina myndigheter på ett adekvat sätt när man ser att det går fel. Det är det som är problemet, och det är det som är vår kritik. Min kritik är att Ebba Busch inte snarast tog tag i problemet när man såg att det här inte blev bra, utan att det blev fel. Då hade man behövt agera.

Om Jesper Skalberg Karlsson har en annan uppfattning än att man bör ta tag i de problem man ser när man ser dem får han gärna berätta det för mig.

Fru talman! Först och främst tar Ebba Busch inte bort effekttarifferna. Hon har skällt på energibolagen och tycker att de ska ta bort dem eftersom hon har gett ett uppdrag att utreda hur man eventuellt kan utforma dem bättre någon gång i framtiden, kanske om ett år. Det är otroligt svagt agerat. Det här borde styras upp betydligt mer resolut, och det borde ha gjorts för länge sedan när man såg hur elnätsbolagen började införa effekttarifferna.

Fru talman! Under mitt anförande sa jag aldrig att det skulle bli dyrare med fossil energi. Jag sa att det var dumt att vara beroende av fossil energi.

Jag tror inte att den svenska befolkningen är intresserad av att deras bil ska drivas av just olja från Ryssland, Iran, Saudiarabien eller Qatar. Jag tror att svenska folket vill ha billiga, hållbara transporter. Om det kan ske på energi som vi producerar i Sverige med svensk teknik som kan ge svenska jobb, fru talman, tror jag att man kommer att välja det alternativet.

Det är precis det som Miljöpartiets politik går ut på, medan Moderaternas politik är precis tvärtom. Man stoppade elektrifieringen. När Ulf Kristersson blev statsminister tvärbromsade andelen elbilar. Andelen föll till och med, vilket gjorde att vi fick ut mer fossilbilar på vägarna. Det är ett totalt misslyckande och gör att vi blir mer beroende av fossil energi.

Detta är så dumt, och det är det jag menar med den totala avsaknaden av att kunna tänka strategiskt och långsiktigt. Det handlar om att bygga bort och investera bort oss från ett beroende av fossila bränslen och i stället gynna svenskproducerad energi och svensk teknik.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 april.)