Johanna Hornberger

Herr talman! Min fråga går till skolminister Lotta Edholm. Det är mina praoelever Elena Tsolakis och Tuva Öhman som har formulerat frågan. De sitter också här uppe på läktaren och lyssnar i dag.

Den psykiska ohälsan bland unga har ökat, främst bland unga tjejer. Utvecklingen kan kopplas till mobiltelefoner och sociala medier. Regeringen har föreslagit att man ska förbjuda mobiltelefoner i grundskolan under hela skoldagen. Mobilförbud under lektionstid är det få elever som är emot, då det ökar koncentrationen. Många elever har däremot svårt att förstå varför förbudet ska gälla raster. Man menar att många då riskerar att känna sig ensamma och utsatta på rasterna. Många elever i högstadiet har vänner i andra klasser och i andra skolor. Är dessa elever utan mobiltelefon kan det leda till att de sitter själva på rasten. För elever som inte har några vänner alls på den egna skolan är mobiltelefonen en trygghet - med den kan de hålla kontakten med sina vänner.

Min fråga till skolministern blir: Kan statsrådet för Elena och Tuva utveckla regeringens motivering till att inte begränsa mobilförbudet till lektionstid?

Herr talman! Tack igen, ledamoten, för frågan! Jag kan bara åter upprepa att jag faktiskt tror att det finns möjligheter att prioritera och göra saker och ting på ett bättre och smartare sätt, inte bara hos länsstyrelsen utan i alla typer av offentliga verksamheter och organisationer. Jag tror att den möjligheten finns.

Jag tror också att det är viktigt att avvakta och se vart beredningen tar vägen, med de två olika utredningar som nu har lämnat förslag som tillsammans ger vattenbruk väldigt mycket bättre förutsättningar. Detta i sin tur tror jag kan ge en annan typ av handläggning som kan förenklas och förhoppningsvis förkortas rejält.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Vattenbruk och odlad sjömat inspirerar och engagerar därför att man får en framtidstro och därför att det tänder hopp i den annars ganska dystra verklighet som vi arbetar med.

Jag delar kanske inte riktigt bilden av länsstyrelserna och att resurserna är hela problemet när det gäller att det tar lång tid. Jag tror att det finns andra drivkrafter inom en myndighet eller vilken organisation som helst som gör att saker och ting kan göras snabbare, ibland faktiskt utan att det krävs mer resurser. Det handlar om prioriteringar, vad man tar sig för och att det finns ett ledarskap och en riktning för vad man vill. Om man vill öka vattenbruket och prioritera det tror jag att det finns all möjlighet att göra detta.

För att gå tillbaka till tillstånd och regelförenklingar tror jag att det trots allt inte bara är hos myndigheten och länsstyrelsen som ansvaret kan läggas, utan vi måste också lätta upp reglerna och prövningarna så att vi får bättre förutsättningar för vattenbruk och odlad sjömat i Sverige.

Herr talman! Jag håller med om ledamotens beskrivning av det akuta i att få till lösningar i Östersjön. Regeringens prioritering och Moderaternas linje och drift framåt i dessa frågor är allmänt kända. Att det kom ett tillkännagivande i riksdagen från Moderaterna och sju andra partier i denna riksdag, som ställde sig bakom den problemställning som har lett fram till detta, tycker jag visar hur viktig frågan är för Moderaterna och regeringen. Prioriteringen råder det alltså ingen tvekan om.

Jag vill passa på att säga något om Rigabukten. Precis som ledamoten säger är det lätt att se Rigabukten som en målbild för resten av Östersjön. Jag hoppas verkligen att vi med projektet kan ta steg för att komma dit så småningom. Att detta ska ske fullt ut kanske är att hoppas på för mycket, men jag hoppas att vi i vissa delar ska hamna i linje med och gå i rätt riktning med resten av Östersjön.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en viktig fråga i ett väldigt viktigt och spännande projekt. Som vi alla vet har det kommit till både genom den tidigare regeringen och genom den moderatledda regeringen, som faktiskt har utökat det här området.

Precis som ledamoten säger är det här projektet och att vi får till de här förhandlingarna med de andra länderna helt avgörande. Det är frivilliga förhandlingar som kräver att vi har en god dialog och kanske en gemensam grundförutsättning när det gäller vad Östersjön behöver och vad som krävs för att vi ska komma till rätta med de problem som vi ser med fiskbestånden i Östersjön.

Vi känner till att Finland och Sverige har lite olika syn på Östersjön och fisket i Östersjön. Jag kan precis som ledamoten hoppas att förhandlingarna som Havs- och vattenmyndigheten har kring de här områdena går så bra det bara är möjligt för att vi ska ha en möjlighet att göra det här projektet med utflyttning av trålgränsen till någonting som faktiskt tar oss framåt tillsammans med de andra länderna kring Östersjön. Internationell samverkan och samarbete är helt avgörande för att nå framgång.

Herr talman! Jag tycker om att äta fisk. Jag tycker om fisk i haven. Jag tycker om hav och små och stora hamnar. Det tyder på en vital handel, välstånd, värnande om djur och natur och levande kulturarv. Moderaterna för en politik för att vi ska kunna äta mer fisk, för friska fiskbestånd och för levande hav och hamnar. För att nå dit krävs ett hållbart fiske, inte bara i Sverige.

En politik för hållbart fiske behöver se till flera delar. Politiken behöver vara socialt hållbar. En viktig del av Sveriges kulturarv är det småskaliga fisket längs våra kuster och de samhällen som byggts upp under mycket lång tid och baserats på fisket. En fiskeripolitik behöver därför värna det småskaliga fisket så att det får fortleva och får rimliga förutsättningar. Politiken behöver också vara ekonomiskt hållbar genom att se till att yrkesfisket finns kvar i Sverige och bidrar till den svenska ekonomin, bland annat genom att landa mer fisk i Sverige, att mer fisk som fiskas hamnar på våra tallrikar och att det småskaliga fisket lever vidare. Det är också viktigt för beredskapen.

Den ekologiska hållbarheten, där både miljö och klimat värnas i ett framtida fiske genom utveckling och användning av selektiva redskap, ett växande småskaligt fiske, skyddande av känsliga vatten och mer energieffektiva fiskefartyg, är viktig. Hållbarhetens tre delar beskriver moderat politik för ett hållbart fiske och hur ett hållbart fiske kräver att vi har flera tankar i huvudet samtidigt.

Herr talman! Fem år efter att förhandlingarna inleddes kunde Europaparlamentet och ministerrådet under svenskt ordförandeskap i slutet av maj förra året enas om ett förnyat regelverk för EU:s fiskerikontroll. Den tidigare regleringen höll inte måttet, och en skärpning var nödvändig för att kunna nå målet om ett mer hållbart fiske. Överenskommelsen uppdaterar cirka 70 procent av de befintliga reglerna för kontroll av fiskefartyg i syfte att göra EU:s fiske mer hållbart.

Vi moderater har länge förespråkat en skärpning av EU:s kontrollprogram för den gemensamma fiskeripolitiken. Det är viktigt för respekten för den gemensamma fiskeripolitiken men också för att ge svenska fiskare möjlighet att konkurrera på lika villkor. Det är därför glädjande att en överenskommelse kunde nås under det svenska ordförandeskapet förra året och att steg framåt nu tas mot skärpt kontroll i fisket inom EU.

Det är viktigt att tillägga att de flesta yrkesfiskare arbetar många, långa dagar för att leva upp till alla regleringar som finns. Tyvärr är det som på många andra ställen och i många andra branscher ett faktum att några bryter mot reglerna och fuskar, vilket innebär att regler och regleringar behöver skärpas för att skydda våra fiskbestånd och för ett hållbart fiske för framtiden.

Herr talman! Moderaterna ser en stor potential i vattenbruket, eller odlad fisk och sjömat. Globalt sett är nästan varannan fisk som konsumeras odlad. Förutom att bidra till livsmedelsproduktion och skapa arbetstillfällen kan ett hållbart vattenbruk också bidra till att minska problem med övergödning och utfiskning i våra hav och sjöar. Ett exempel är blåmusslor, som livnär sig på att filtrera bort plankton och andra små partiklar ur vattnet. De fyller på så sätt en viktig vattenrenande funktion.

Fiskodlarna i Sverige är dock mycket oroliga för framtiden. Tillståndsprocesser och tuffa regleringar grumlar vardagen. Miljötillståndens längd om tio år är en fråga som många gånger har lyfts av näringen. Den upplevs som alltför kort för att möjliggöra relevanta investeringar i ny, mer hållbar och förbättrad teknik.

Vi moderater vill förbättra förutsättningarna för företagare inom odlad fisk och sjömat så att framtidshoppet tänds igen. Vi har föreslagit att strandskyddsreglerna görs mer tillåtande och att tillståndsgivningen för vattenbruk utan miljöpåverkan görs mycket enklare.

Vårt mål är att Sverige i framtiden har en starkare näring för odlad fisk och sjömat som i ännu större utsträckning kan bidra till en ökad livsmedelsproduktion och i förlängningen en ökad livsmedelsberedskap.

Två utredningar har nyligen föreslagit förenklingar för vattenbruk, exempelvis förenklade prövningsförfaranden, samt att vattenbruk ska undantas från strandskyddet. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet, och jag ser fram emot att de så snart som möjligt blir verklighet.

Herr talman! Sverige med sina 240 mil kust har en av Europas längsta kustlinjer. Längs med kusten och nära strandkanten lever en stor del av vår biologiska mångfald. Det är också här det kustnära fisket har möjlighet att växa. Genom att det småskaliga fisket stärks ökar antalet arbetstillfällen i fiskerinäringen samtidigt som kultur bevaras och skärgårdsmiljön utvecklas.

Östersjökusten är Sveriges längsta. Östersjön mår inte bra. Det handlar om övergödning, miljögifter, marin nedskräpning, döda bottnar och ett ohållbart fiske. I dagsläget täcker de döda bottnarna en yta större än Danmark. Det skapar i sin tur brist på syre och föda för fiskarna.

Moderaterna har länge arbetat för ett minskat fiske i Östersjön, en utflyttad trålgräns, minskad övergödning genom bland annat satsning på våtmarker och avancerad rening vid avloppsreningsverk, som också minskar utsläpp av miljögifter, läkemedelsrester och mikroplaster. Därför är det glädjande att regeringen i höstas drev på i EU för minskade strömmingskvoter, som då minskades kraftigt. Det är också glädjande att regeringen satsar stort på att återväta våtmarker, inte bara genom mer resurser utan även genom att se över hur man i praktiken faktiskt får fler våtmarker.

Herr talman! Moderaterna vill att Östersjön även i framtiden ska ge oss livsmedel och bad på sommaren och stå för en stor biologisk mångfald.

Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Tack igen, ledamoten, för utvecklad frågeställning kring vatten och torka för lantbrukare!

Regeringen har tidigare tittat på hur man ska kunna säkerställa nödvatten. Man har avsatt pengar för den situation som kan uppstå när vatten krävs snabbt och det kanske inte finns den tid som behövs för de tillstånd som krävs.

Vad gäller tillstånd kan jag bara instämma i det som ledamoten säger: Det behöver i alla fall gå fortare. Där har det bedrivits ett stort arbete på Regeringskansliet, och vi kommer att se propositioner om tillståndsprocesserna under den kommande våren. Det ser jag fram emot.

Jag har också träffat lantbrukare som berättat för mig om problemen när man inte kan ta vatten snabbt när det behövs därför att regleringen är för tung och för omständlig. Detta behöver vi rätta till. Vi behöver göra regleringen lättare. Dagens administration och byråkrati försvårar för klimatanpassning - det är egentligen det vi pratar om.

Jag tror att vi har en god möjlighet att få se en sådan förenkling komma på plats med de förslag som vi väntar under våren och även med det fortsatta arbetet framåt.

(forts. § 18)

Fru talman! Tack, ledamoten, för en bra och angelägen fråga! Vi vet att jordbruk och lantbruk, precis som ledamoten säger, är väldigt utsatta för de förändringar i klimatet som vi ser både i Sverige och över hela världen.

Klimatanpassning är en del av det arbete som vi kommer att få se mer av och jobba mer med i den här kammaren. Men det gäller även ute i kommunerna och lantbrukarna själva. Vi kan väl se det som så att regeringen tog förra årets konsekvenser på stort allvar och tillsatte ett stöd på nästan 200 miljoner kronor till de lantbrukare som då drabbades.

Om situationen skulle uppstå i närtid igen, vilket vi hoppas att den inte gör, får man titta på motsvarande lösningar. Jag skulle tro att Regeringskansliet och regeringen funderar på detta. Man får alltså ta situationen som den kommer. Om det kommer ytterligare torka som får stora effekter behöver vi givetvis stötta lantbrukarna i det.

Fru talman! Svenskt lantbruk är ett av världens mest hållbara. Svenskproducerade livsmedel bidrar till minskad global klimatpåverkan. Svenska bönder använder minst antibiotika av alla i EU. Svensk livsmedelsproduktion är bra, och det är något vi kan vara stolta över.

Djuren i Sverige är friska. De producerar mycket, och dessutom hållbart. En liter svensk mjölk släpper ut ungefär hälften så mycket som världsgenomsnittet eller cirka 20 procent lägre än EU-genomsnittet. Eftersom svenska djur är friska behövs inte antibiotika. Det leder till att vår användning av antibiotika är den lägsta i EU och en av de lägsta i världen. Våra mjölkkor bidrar med både mjölk och kött, vilket gör att klimatpåverkan från ett kilo nötkött blir lågt i förhållande till många andra länder.

Antibiotikaresistens är något som kan få många att känna oro, och det är ett allvarligt och växande problem i världen. Det riskerar att lämna oss utan verksam antibiotika både för människor och för djur. Det är en situation vi måste ta på stort allvar, och här i Sverige ligger vi i framkant. I 13 år i rad har svenska bönder använt minst antibiotika av alla EU-länder.

Sverige har en historia och en tradition av att värna god hälsa för djur. Det har lett till att Sverige har ett brett och långtgående förebyggande arbete mot ohälsa hos djur genom sund djurhållning, förebyggande djurhälsovård och aktiv sjukdomsbekämpning. Så har vi i Sverige tagit oss till ett bra läge med friska djur som behöver mindre antibiotika. Positivt är också att antibiotikaanvändningen i alla EU-länder har minskat avsevärt. Den senaste mätningen från den europeiska livsmedelsmyndigheten visar på den lägsta nivån någonsin av antibiotikaanvändning bland EU-länder.

Fru talman! Svensk livsmedelsproduktion är alltså bra, men det är inte tillräckligt. I början av 90-talet producerade Sveriges bönder 75 procent av landets livsmedel. I dag brukar vi slarvigt säga att varannan tugga kommer från svensk livsmedelsproduktion, alltså bara hälften. Sverige behöver en ökad livsmedelsproduktion för beredskapen, för klimatet och för minskad användning av antibiotika.

Den nationella livsmedelsstrategin, som sträcker sig fram till 2030, är den första svenska livsmedelsstrategi som omfattar hela livsmedelskedjan. Det är en långsiktig strategi som syftar till ökad och hållbar produktion av mat, som kan leda till fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Livsmedelsstrategins övergripande mål fokuserar alltså på konkurrenskraft och på att livsmedelsproduktionen ska öka.

Men tyvärr lever resten av nuvarande dokument inte upp till de förväntningar som följer av ett så tydligt mål. Moderaterna har varit tydliga med att det krävs skarpare åtgärder som stärker konkurrenskraften i livsmedelskedjan, där det enskilt viktigaste är sänkta kostnader. Kostnaderna är högre i Sverige än i jämförbara länder. Det handlar dels om direkta kostnader i form av skatter och avgifter, dels om indirekta kostnader genom regelkrångel, administration och kostsamma särkrav, framför allt i uppföljning. Det är viktigt att ha en långsiktig strategi. Vi har förespråkat en halvtidsutvärdering senast 2025.

Fru talman! Regeringens fokus är att öka konkurrenskraften inom den svenska livsmedelsproduktionen. Därför startade regeringen redan i början av 2023 arbetet med uppföljning och utvärdering av den befintliga livsmedelsstrategin. Nu ser vi fram emot att arbetet avslutas så att konkreta åtgärder för en ökad livsmedelsproduktion kan komma igång. Vi håller vad vi lovar.

Fru talman! Beredskapen i Sverige har på senare tid kommit i fokus med det försämrade säkerhetsläget, pandemieffekterna och klimatförändringarna. Livsmedelsberedskap är givetvis en stor och viktig del av beredskapen. En ökad svensk livsmedelsproduktion ökar vår självförsörjningsgrad och därmed vår robusthet i tider av krig och kris.

Regeringen har, utöver att starta arbetet med att uppdatera livsmedelsstrategin, vidtagit direkta åtgärder för att stärka beredskapen av livsmedelsproduktion. I budgeten för 2024 avsattes 20 miljoner för att utveckla förslag på åtgärder som stärker Sveriges beredskap inom primärproduktion av livsmedel.

Regeringen vill också underlätta för ägarskiften och skapa ett bättre investeringsklimat i jordbruket. Regeringen ser även över kontroll, avgifter och finansiering i livsmedelskedjan. Syftet är att göra det enklare för företagen, vilket på sikt stärker konkurrenskraften och försörjningstryggheten.

Regeringen har även avsatt 80 miljoner kronor till Livsmedelsverket för ett enklare och mer förutsägbart avgiftssystem för slakterikontroll - ett viktigt steg för att stärka konkurrenskraften för svensk animalieproduktion.

Slutligen gör regeringen det billigare att producera och transportera maten på våra tallrikar genom sänkta skatter. Sänkningen innebär lägre kostnader för näringslivet och för jordbruket, vilket stärker konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion.

Fru talman! Avslutningsvis innebär en ökad svensk livsmedelsproduktion inte bara bättre beredskap utan också en produktion som är mer hållbar än den som sker i andra länder. Den minskar också både antibiotikaanvändningen och den globala klimatpåverkan. Den bidrar till ökad tillväxt, utveckling och sysselsättning i hela landet.

Regeringen ser betydelsen av och potentialen i den svenska livsmedelsproduktionen och har fokus på att förbättra konkurrensen och beredskapen inom livsmedelssektorn. Strävan efter att öka den svenska livsmedelsproduktionen har nu tagit fart med grund i regeringens arbete med att uppdatera livsmedelsstrategin.

(Applåder)

Herr talman! Vi kan inte vara överens om detta scenario. Min uppfattning är att regeringen tillför goda resurser till regioner och kommuner. Det ekonomiska läget är ansträngt. Det vet vi, och det är ett känt faktum för oss alla.

Jag menar att det finns kommuner som har en god ekonomisk förvaltning och som tar höjd för olika saker och prioriterar i det läge som vi nu befinner oss i och därför faktiskt klarar av sin uppgift, att se till att de har en hög kvalitet i välfärden och också i den takt som ekonomin tillåter tar stora steg framåt för att förbereda och stärka vår beredskap. Det gäller även vattenförsörjningen.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Järrebring för frågan. Det är en fråga som debatteras relativt ofta i denna kammare - resurserna till kommuner och regioner - särskilt i ljuset av den inflation som har varit och den belastning och utmaning som det innebär för de flesta delarna av vårt samhälle.

Denna regering har tillfört resurser till kommuner och regioner. Det innefattar en rad olika saker. Och precis som ledamoten nämner faller en stor del av ansvaret för beredskapen när det gäller dricksvattnet på just kommunerna. Och som ledamoten redogör för är kommunerna också huvudman för vattenförsörjningen till medborgarna.

Med detta sagt har jag inte mer att tillföra än att jag vet att det flera gånger i denna kammare har framförts att tillräckliga resurser, som kan göras i det ekonomiska läge som Sverige nu befinner sig i, ändå avsätts till kommuner och regioner för att kommunerna med sin självbestämmanderätt ska kunna avgöra i vilken takt de genomför de beredskapsåtgärder som de behöver genomföra i förhållande till annan välfärd och uppgifter som åligger kommunerna.

Fru ordförande! I dag ska vi debattera något av det viktigaste som finns: vårt dricksvatten. Det är livsviktigt för oss. Och vi ska diskutera hur EU i sitt gemensamma arbete har gått till väga för att säkerställa just detta för alla inom EU.

Rent, gott vatten direkt ur kranen är något som vi här i Sverige ofta tar för givet. Men det är en lyx som verkligen inte finns överallt.

Redan 1998 beslutade EU om ett direktiv med minimikrav på kranvattnets kvalitet för att skydda människor från skadliga föroreningar i dricksvatten. Right to water var ett medborgarinitiativ som ledde till att EU-kommissionen beslutade sig för att utvärdera direktivet. Resultatet av det är det som vi debatterar här i dag: ett nytt och mer ambitiöst direktiv för ett säkrare dricksvatten.

I Sverige är dricksvattnet vårt mest kontrollerade livsmedel.

Fru ordförande! Vad innebär då det nya direktiv som vi ska besluta om här i riksdagen? Jo, precis som tidigare finns det krav på vad dricksvattnet inte får innehålla och krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att detta följs. Skillnaden och den ökade ambitionen handlar om att dricksvattnet nu också ska säkras genom att man identifierar risker för dricksvattnet. Nytt är också regler för att komma till rätta med vattenläckage. Det handlar också om material som kommer i kontakt med dricksvattnet vid byggnationer och i installationer. Dessutom ska medlemsstaterna säkra och förbättra tillgången på dricksvatten och främja användning av dricksvatten från kranen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av EU:s nya dricks-vattendirektiv

Nytt blir också att riskbedömning och riskhantering ska göras när det gäller det område där dricksvattnet tas. Det innebär att dricksvattnet inte bara skyddas per se. Man tittar även på dricksvattnet därifrån det kommer. Det införs alltså ett tydligare uppströmsperspektiv. Risker ska i möjligaste mån hanteras redan där föroreningarna av vattnet kan uppstå och inte när dricksvattnet bereds i vattenverket.

Den nya riskbaserade metoden pekar allt tydligare på huvudprincipen om att det är förorenaren som betalar för åtgärderna mot föroreningar. Dessutom blir förmodligen åtgärderna billigare än om man gör insatserna i efterhand. Hänsyn ska också tas till klimatförändringarna och hur de påverkar vattenresurserna.

Fru ordförande! Medlemsstaterna får nu också en skyldighet att bedöma vattenläckagenivåer och hur mycket läckaget kan minska. Bedömningen ska omfatta vattenleverantörer som tillhandahåller minst 10 000 kubikmeter per dag eller som försörjer minst 50 000 invånare. Resultatet ska överlämnas till kommissionen senast den 12 januari 2026. Utifrån det sätts sedan ett gemensamt tröskelvärde som vi har att förhålla oss till.

Fru ordförande! Vi får också nya bestämmelser som rör material som kommer i kontakt med dricksvattnet. Material som används i nya installationer ska uppfylla vissa krav. Det gäller även material som används vid reparationer eller ombyggnationer av befintliga installationer och som kommer i kontakt med dricksvattnet.

I plan- och bygglagen införs en bestämmelse om marknadskontroll. Byggprodukter på marknaden som är avsedda att komma i kontakt med dricksvattnet kommer att villkoras.

Likställda bestämmelser för produkter och material som används vid byggnation och som kommer i kontakt med dricksvattnet underlättar för svenska företag. Lika bestämmelser bidrar till en mer fungerande inre marknad. Det är även positivt för konkurrensen inom sektorn. Dessutom ger det konsumenterna tillgång till ett större utbud av säkra produkter.

Reglerna om säkrare dricksvatten förväntas få positiva effekter för både folkhälsan och miljön.

Fru ordförande! När vi nu genomför det nya dricksvattendirektivet i Sverige kommer det att innebära ett tryggare dricksvatten. Och tryggt och säkert dricksvatten är något som den här regeringen prioriterar.

Det har nog inte undgått någon att det försämrade säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde kräver ett starkt civilt försvar och en stark krishanteringsförmåga. En tryggad dricksvattenförsörjning är en mycket viktig del i beredskapen. Och som en del i att stärka uthålligheten avsatte regeringen i vårändringsbudgeten förra året medel för att utöka och förstärka nödvattenförsörjningen.

Det nya dricksvattendirektivet innebär förändringar i arbetet med beredskapsfrågorna. Det tidigare dricksvattendirektivet fokuserade i huvudsak på dricksvattnets kvalitet vid kranen, men med det nya direktivet tas det nu ett vidare och ambitiösare grepp om frågan. Implementeringen av det nya dricksvattendirektivet stärker och tryggar vårt dricksvatten ytterligare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av EU:s nya dricks-vattendirektiv

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut. Att ytterligare stärka och säkra vårt viktigaste livsmedel, dricksvattnet, är i grunden livsviktigt.

(Applåder)

Fru talman! Tack igen, ledamoten, för två mycket bra frågor!

Vi kan väl börja med att vara överens om att den vetenskapliga rådgivningen är viktig i det arbete som sker med att sätta kvoter för alla hav och vatten men framför allt för Östersjön. Moderaterna har arbetat för de vetenskapliga råden och för att Ices ska kunna få bättre förutsättningar att ge sina råd. Därför har en process startats i denna riktning vad gäller till exempel beståndens storlek och åldersstruktur. Vi ser fram emot att detta ska fortsätta.

När det gäller den oro och diskussion kring artikel 4.6 som ledamoten tar upp i dag har det kommit till min kännedom att man har olika bedömningar och tolkningar av denna regel. I ljuset av de förhandlingar som skett är det kanske bra att detta nu ses över för att se vad det kommer att innebära. Utgången av det här får jag låta bli att kommentera, för den känner jag inte till ännu. Vi kan dock konstatera att det blev en fråga under förhandlingarna och att det nu tas upp.

Jag vill i mitt svar också passa på att slå ett slag för vetenskapen. Det är ändå den vi bör basera våra råd på, och det är utifrån den vi bör besluta om våra kvoter.

Sen fick jag en fråga om det småskaliga fisket, som länge har legat Moderaterna varmt om hjärtat. Jag kan bara konstatera att säkrandet av de småskaliga fiskarnas förutsättningar har varit en av grundpelarna i regeringens kvotförhandlingar i EU under hösten.

Jag tackar åter ledamoten för frågorna.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Fiske debatterar vi ganska regelbundet, och jag delar ministerns glädje över att vi har fått ned kvoterna på sillfisket i Östersjön genom den förhandling som skedde i höstas.

Det är allmänt känt att vi behöver ha en förhandlingsmöjlighet i EU för att kunna påverka fisket. Om vi inte hade tagit den position som vi gjorde hade vi inte haft möjligheten att, som vi nu gjorde, få ned kvoterna på ett bra och stabilt sätt inför framtiden.

Samtidigt fick man till ett förslag som innefattar ett säkrande av det småskaliga fisket och kvoterna för dem. Om kommissionens förslag hade klubbats igenom hade det blivit motsatsen, att de hade fått stå helt i skuggan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Fru talman! Naturen och vattnet ligger Sverige och oss som bor här nära hjärtat. De allra flesta av oss har en nära relation till havet, sjön eller vattendraget. Sverige har en av Europas längsta kuster och många sjöar och vattendrag. Vi är granne med tusen sjöars land. Vi är bortskämda med vatten i överflöd både i glaset och runt knuten. Men, som med mycket annat, vårt vatten ska inte tas för givet.

Fru talman! Vi har mål för arbetet med att förbättra kvaliteten på vårt vatten. Ett av dessa mål är miljökvalitetsmålet Ingen övergödning. Kanske är övergödningen, så som vi inte vill se den, mest känd i Östersjön, där algblomningen är lätt att se en varm sommardag. Överskott av näringsämnena fosfor och kväve i vattnet i Östersjön ger upphov till övergödning och algblomningar. Utbredningen av syrefattiga och syrefria bottnar är nu den största som uppmätts.

I Sverige görs redan i dag ett bra och gediget arbete för att motverka övergödningen, men det är inte tillräckligt. Vi behöver göra mer. Regeringens satsar därför 158 miljoner kronor ytterligare nästa år på skydd av Östersjön och andra vattendrag, vilket innebär 1,4 miljarder totalt.

Fru talman! Regeringens satsningar på Östersjön finns i utgiftsområde 20, som vi debatterar i dag. Regeringen ser utmaningen med hur våra vatten utvecklas och satsar alltså ytterligare 158 miljoner kronor nästa år på åtgärder för bättre kvalitet i hav och vatten. Det är medel som kan användas för att restaurera och skydda vatten- och havsmiljöer.

Ökade resurser till lokala vattenvårdsprojekt med så kallade LOVA-bidrag kan nämnas. Där kan exempelvis markägare och lantbrukare få stöd och råd om hur de ska minska näringsläckaget från sina verksamheter och om hur fosfordammar kan anläggas och kalkning mot försurning genomföras.

Det satsas 71 miljoner kronor på att skydda fler havs- och vattenområden, vilket är ett viktigt verktyg i arbetet för en god miljöstatus i hav och vatten. Det satsas 50 miljoner kronor på att återställa och förbättra vatten där miljön påverkas negativt och 37 miljoner kronor på övriga åtgärder för havsmiljön, inklusive att motverka övergödning.

Fru talman! Återställande eller återvätning av våtmarker minskar övergödningen. Regeringen satsar därför 155 miljoner kronor på återvätning av våtmarker. Satsningen på våtmarker ska bidra till minskade utsläpp, förbättrad vattenkvalitet och biologisk mångfald. Våtmarker minskar också risken för översvämningar och stärker landskapens skydd mot torka och brand.

Sammanfattningsvis, fru talman, ser vi i utgiftsområde 20 flera av regeringens satsningar: fler vattenområden skyddas, fler vattendrag restaureras och fler våtmarker återställs. Detta är satsningar som tillsammans syftar till att i ännu större utsträckning motverka övergödning i Östersjön.

God jul till er alla!

(Applåder)

Fru talman! Jag kommer att säga vad jag tror, för som jag sa i mitt förra inlägg vet jag inte. Nu står det som det gör i vårpropositionen, men det kan ju vara så att förslag från Miljömålsberedningen tas fram på ett annat sätt, i ett annat sammanhang. Det är därför jag säger att det kan vara svårt att svara på den explicita fråga som ledamoten ställer.

Det jag vet, och det jag kan säga, är att regeringen har en hög ambition vad gäller hav och vatten och att den kan ta sig uttryck på många olika sätt. Den proposition som ledamoten refererar till är en del och ett viktigt arbete som har gjorts i parlamentet. När det däremot gäller hur den ska sjösättas eller om regeringen anser att ett annat arbete är viktigare just här och nu kan det vara så att man får ge sig till tåls lite. Med de orden får jag nog återigen kanske lämna ledamoten lite utan svar.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Nohrén för frågan. Vi har stått i de här talarstolarna tidigare och debatterat precis samma fråga, om Miljömålsberedningen och den proposition som fanns framtagen.

Som jag nämnde i mitt anförande har regeringen höga ambitioner när det gäller hav och vatten. Huruvida de kan kopplas till just denna proposition och när den ska komma eller inte komma vet jag inte mer om än vad ledamoten vet, utan vi får nog snällt vänta på att regeringen tar sig igenom sitt första år, hanterar en ekonomisk vinter med allt vad det innebär, ett stort och snabbt arbete för trålgränsen och förhandlingar i EU vad gäller det stora fiskepaketet och förhandlingar om kontrollförordningarna inom den gemensamma fiskeripolitiken.

Det görs alltså många andra stora och viktiga framsteg för just fiskerinäringen och för våra hav och vatten på andra sätt. Jag får helt enkelt återkomma i frågan.

Fru talman! Ledamotens frågor ligger mig varmt om hjärtat, och vi står varandra nära i allt det som ledamoten tog upp.

Jag ska börja i slutet, med sälen och skarven. Moderaterna har under en längre tid förespråkat att jakten på både säl och skarv behöver utökas, av de skäl som ledamoten tog upp. Förhoppningsvis gör vi snart framsteg, men precis som ledamoten nämner är det nödvändigt att vi även här åstadkommer förändring i EU. När det gäller trålgränsen har projektet utökats. Från att den tidigare regeringen sjösatte det i mindre skala har den här regeringen nu utökat det till hela Östersjön.

Den rapport som nyligen släpptes av Havs- och vattenmyndigheten visar på precis det som ledamoten säger, nämligen att man har kommit långt fram i arbetet och att man förväntar sig att sjösätta detta redan till fiskesäsongen 2024 och att det till och med - som jag förstår det som rapporteras - går snabbare än tidsplanen.

Fru talman! Jag tackar Tomas Kronståhl för frågan.

Det finns en bred majoritet i riksdagen för hur fiskeripolitiken ska hanteras, och det tycker jag är bra just utifrån mitt fokus på Östersjön. Jag tror att detta även gäller ålen. Sverige är otroligt framgångsrikt i sitt hanterande och bevarande av ålen. Det vet vi inte minst med tanke på de senaste förhandlingarna i EU, där man inom ramen för EU utökat skyddet av ål genom att förlänga fiskestoppet från tre till sex månader.

Det pågår många fantastiska initiativ för att skydda ålen från vattenkraften, bland annat Ålfonden. Det handlar om att sätta ut ål och hjälpa ålen att leva i symbios med oss människor när vi behöver den energi som vattenkraften ger, även den småskaliga vattenkraften. Jag ser fram emot en fortsättning på arbetet med den småskaliga vattenkraften, och jag hoppas att vi kan fortsätta att använda oss av den.

Fru talman! Fisken är en gemensam resurs som lever och verkar fritt från människans uppsatta nationsgränser. Vi vet att flera bestånd i dag är kraftigt hotade. För att arbeta för en mer hållbar framtid för fisken behöver vi även söka lösningar utanför Sveriges gränser. EU:s gemensamma fiskeripolitik har till syfte att stoppa överfiske och utfiskning, skydda konsumenter och trygga yrkesfiskarnas försörjning.

Moderaterna verkar från grunden att ta till vara hela landets utvecklingskraft, tillväxtpotential och sysselsättningsmöjligheter. Människor och företag i hela landet ska kunna växa och utvecklas. Därför vill vi stärka konkurrenskraften hos svenska företag och skapa möjligheter för en ökad livsmedelsproduktion. Det gäller även fiskenäringen och blå mat.

Vetenskapliga rekommendationer ligger till grund för de mängder fisk som genom EU:s gemensamma fiskeripolitik får fångas varje år. Därmed blir de data som ligger till grund för dessa vetenskapliga rekommendationer mycket viktiga. Ett problem är att det saknas tillförlitliga data om fiskbeståndens skick för att kunna bedöma storleken på mer lokala bestånd.

Varje medlemsland ansvarar därefter för att just dess beslutade kvoter inte överskrids. Därmed blir det viktigt med ett väl fungerande kontrollsystem. Det är dock tyvärr så att inte alla medlemsstater lever efter de regler om kontroll som finns. Detta är naturligtvis inte acceptabelt, och Sverige behöver därför verka för att EU:s kontrollprogram för den gemensamma fiskeripolitiken skärps.

Vattenbruk, eller akvakultur, är odling av alla sorters djur och växter i vatten och är en växande näring på den svenska landsbygden med stor potential både för vår livsmedelsproduktion och genom att den minskar problem med övergödning och utfiskning i våra hav och sjöar. Vi behöver skapa bättre förutsättningar för vattenbruk i Sverige.

Fru talman! Vi behöver föra Östersjöns och Östersjöfiskens talan för att många generationer efter oss ska kunna njuta av storheten med vattnet som omringar vår världsunika skärgård. Detta behöver vi göra med fler och kraftigare åtgärder.

Åtgärder som ger Östersjön möjlighet att återhämta sig kommer även att öka möjligheterna till en förbättrad och ökad livsmedelsförsörjning till oss människor. Det handlar om livsmedelsproduktion av förädlade produkter från Östersjöfisk som är unika för våra yrkesfiskare och producenter längs kusten.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Östersjöplanen, förvaltningsplanen för Östersjöns bestånd av torsk, sill - eller strömming - och skarpsill, har många år på nacken. Den behöver utvärderas och revideras. Vittnesmålen är många från fiskare längs vår kust om nära nog utplånade fiskbestånd och varningssignaler om små och magra fiskar.

Riksdagen har på Moderaternas initiativ beslutat att Sverige i EU ska verka för att en översyn av den gällande förvaltningsplanen för Östersjön genomförs. Planen ska ha sin utgångspunkt i en ny, evidensbaserad kunskap om de olika fiskbestånden i Östersjön och deras biologiska interaktion. Moderaterna har även länge drivit frågan om att fiskekvoter ska baseras på vetenskapliga fakta som säkerställer långsiktigt hållbara bestånd.

En hållbar fiskeripolitik förutsätter att det finns tillförlitliga data om fiskbeståndens livskraft. Det är dock ett återkommande problem att det saknas säkra data om beståndens skick, bland annat för torsken i Östersjön. Dessutom saknas det vetenskapliga kriterier för att kunna bedöma storleken även på mer lokala bestånd, som sill och strömming, i Östersjön. De data på vilka kvoterna i dag baseras behöver bli bättre och mer tillförlitliga.

Trålningen är en fråga som är av betydelse för fiskbestånden i Östersjön, och den har diskuterats under en längre tid. Moderaterna har drivit på för att flytta ut trålgränsen längs Östersjön, och under förra mandatperioden samlade vi sju av åtta partier i riksdagen till att ställa sig bakom dels en flytt av trålgränsen på prov, dels en begränsning av det fiske som tillåts innanför trålgränsen. Den tidigare regeringen startade arbetet i liten skala på mindre områden. Den nuvarande regeringen har skalat upp projektet till att omfatta hela Östersjökusten.

Sammantaget har Moderaterna under en längre tid aktivt och målmedvetet drivit på frågan om bättre villkor för Östersjöns återhämtning. Under förra mandatperioden samlade vi en majoritet i riksdagen för att driva den dåvarande regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet framåt, inte bara för flytt av trålgränsen utan även för en reviderad förvaltningsplan för Östersjön och mer tillförlitliga data.

Både i regeringsförklaringen och i budgetpropositionen är regeringens höga ambitioner om havs- och vattenmiljö tydliga.

Fru talman! Sverige är ordförande i EU, och under vårt ordförandeskap förväntas ministerrådet i juni besluta om kommissionens meddelande om den gemensamma fiskeripolitiken i dag och i morgon. Det är en fiske- och havspakt för hållbar, vetenskapsbaserad, innovativ och inkluderande fiskeriförvaltning. Härmed har Sverige en unik möjlighet att lyfta fram riksdagens tydliga vilja om en förändrad inställning för ett mer hållbart fiske i Östersjön inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik. Jag ser fram emot regeringens arbete med att föra frågan framåt i EU, där rådsslutsatser väntas i juni.

Fru talman! Kontroll och tillsyn är grunden för ordning och reda, så även i fisket. Moderaterna har länge velat skärpa kontrollen av fisket. Det är nödvändigt att EU:s gemensamma fiskeripolitik efterföljs, och Sverige verkar för att en uppföljning av EU:s kontrollprogram för den gemensamma fiskeripolitiken skärps. Det är viktigt för att säkerställa ett hållbart fiske men också för att ge svenska fiskare möjlighet att konkurrera på lika villkor.

Fru talman! Globalt sett är nästan varannan fisk som konsumeras odlad. Förutom att bidra till livsmedelsproduktionen och skapa arbetstillfällen kan ett hållbart vattenbruk också bidra till att minska problem med övergödning och utfiskning i våra hav och sjöar. Odlad fisk kopplas ofta ihop med vårt grannland Norge, men vi behöver skapa bättre förutsättningar för företagare i Sverige som odlar blå mat.

Fru talman! Det är ett händelserikt halvår för fiskeripolitiken. Under svenskt ordförandeskap i EU beslutas förmodligen om en framtida inriktning för den gemensamma fiskeripolitiken. Förhoppningarna och förväntningarna är många och stora. Jag ser med tillförsikt fram emot regeringens arbete i förhandlingarna.

(Applåder)