Herr talman! Kristdemokraterna är det parti som är högst ansvarigt för den svenska fiskeripolitiken. Tyvärr har vi inte landsbygdsminister Peter Kullgren med oss här i dag, så därför ställer jag min fråga till hans partikamrat Roland Utbult i stället.

Miljön i Östersjön är en fråga som engagerar många svenskar, såväl bland folket som i partipolitiken. Det råder bred enighet om att situationen är mycket allvarlig; det hoppas jag att vi också kan vara överens om. Inom forskningen är man överens om att Östersjön hotas av en rad olika miljöproblem: övergödning, klimatförändringar, miljögifter och överfiske.

Forskare är tydliga med att det krävs insatser inom alla de här områdena men att fisket är den faktor som vi snabbast kan göra någonting åt. Vi kan inte få bort övergödning, global upphettning eller evighetskemikalier till nästa år, men länderna kring Östersjön kan bestämma sig för att stoppa industrifisket.

Jag tror att många ställer sig frågan varför man inte agerar för att rädda strömmingen. Därför blir det också min fråga till Kristdemokraterna här i dag. Varför verkar inte regeringen för att stoppa industrifisket efter strömming i Östersjön?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Utbult för hans tal.

Även jag kommer att ställa en fråga om Östersjön. Det är där vi ser de största problemen för tillfället. Det vi nu har sett i norra delen av Bottenviken är att även laxbeståndet krymper kraftfullt. Nu lämnade Ices i sitt vetenskapliga underlag till EU-kommissionen inför beslutet om fiskekvoter, bland annat för laxfisket i Bottenviken, ett förslag att stoppa allt laxfiske i höjd med gränsen mot Västerbotten. Därmed skulle allt fiske efter lax i det området, 29N och delområde 30, stoppas för att skydda det kraftigt hotade laxbeståndet i Ljungan, som är en naturlig lax.

Detta beslut motsades vid det tillfället av Sveriges och Finlands regeringar, som i stället framförde en motfråga till Ices. Det brukar kallas teknisk konsultation. Denna fråga har dock Ices ännu inte svarat på. Men till följd av att denna fråga ännu ej har besvarats har det finska jord- och skogsbruksministeriet beslutat att tillåta 45 yrkesfiskare att fiska ett så kallat vetenskapligt fiske efter lax i området. Men det vetenskapliga underlaget som den finska myndigheten hänvisar till som underlag till beslutet motsägs av flera genetiska undersökningar, som i stället påvisar att flera olika laxbestånd, däribland den hotade Ljunganlaxen, går över på den finska sidan på sin väg hem och alltså troligtvis fiskas upp av dessa 45 yrkesfiskare.

Hur tänker regeringen och majoritetspartierna hantera denna uppkomna situation?

Herr talman! Då var det återigen dags att debattera fiskeripolitiken. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 12 och därmed vår kommittémotion.

Dagens debatt kommer likt den förra debatten förra året från min sida att handla väldigt mycket om den rådande krissituationen för fisken som finns i Östersjön. Det är lite med en dåres envishet som vi diskuterar situationen.

Herr talman! Låt mig börja med att lite grann diskutera det faktum som även tidigare talare har tagit upp. Det handlar om behovet av kraftigt ökad energiproduktion i landet för att möta morgondagens och inte minst den gröna omställningens enorma behov av billig el. Det innebär att vi måste möjliggöra betydligt fler havsbaserade vindkraftsparker, och då främst i de södra delarna av landet där behovet av ny elproduktion är som störst.

Flera havsvindparker är nu lyckligtvis under planering och i beslutsstadiet på västkusten och i Bohuslän. Men där har det också uppkommit ganska omfattande konfliktsituationer med fiskerinäringen och yrkesfiskarna när det gäller placeringen av dessa vindkraftsparker.

Oron kommer framför allt från yrkesfiskarna, som menar att de nu föreslagna placeringarna kanske kommer att vara dödsstöten för bland annat det så viktiga räkfisket, som har sina bästa fiskevatten inom de områden där man har tänkt placera dessa ganska stora havsvindparker.

Samtidigt säger sig regeringen jobba fram en förnyad livsmedelsstrategi som man kallar 2.0, där man mer än i tidigare livsmedelsstrategier vill fokusera även på de blå näringarna. Inte minst i kristider kan dessa näringar vara väldigt viktiga och bidra till en ökad livsmedelsförsörjning.

Trots detta faktum var det den socialdemokratiska regeringen som gav Jordbruksverket och Energimyndigheten samt Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att samordna och säkerställa att fiskerinäringen i ett mycket tidigt skede skulle vara med och diskutera dessa placeringar för att få en så liten påverkan för fiskarna på västkusten som möjligt.

Herr talman! Jag menar att regeringen måste ta dessa signaler och denna oro på allvar och lyssna på fiskerinäringen för att lösa den uppkomna situationen. Det borde finnas, precis som ledamoten Utbult sa tidigare, utrymme för både energiproduktion och livsmedelsproduktion i dessa områden utan att dessa konflikter behöver uppstå.

Herr talman! EU:s ministerråd fattade beslut den 20 november 2023 om hur stora kvoter som skulle få fiskas i Östersjön under 2024. Ett beslut om fastställande av fiskekvoter för bland annat Östersjön fattas varje höst av EU:s ministerråd för att fastställa ramarna för hur mycket fisk, exempelvis sill, strömming och skarpsill, som får fångas i Östersjön.

Detta beslut var i mycket viktiga avseenden omöjligt att förena med den vetenskapliga rådgivning som EU beställer från Internationella havsforskningsrådet, Ices. Det gick emot det förslag till beslut som EU-kommissionen utarbetat på grundval av denna vetenskapliga rådgivning.

Bland annat hade kommissionen föreslagit att inget riktat fiske och bara oundvikliga bifångster skulle tillåtas för såväl sill- och strömmingsbeståndet i centrala Östersjön som det i Bottniska viken. Trots detta beslutade alltså rådet och vår nu sittande regering om att tillåta fångst av drygt 40 000 ton sill och strömming och 55 000 ton skarpsill.

Herr talman! Låt mig bara påminna om att situationen för sill och strömming i Östersjön är, som alla vet, akut hotad. Det småskaliga kustnära yrkesfisket som fiskar för humankonsumtion får väldigt lite om ens någon fisk som är stor nog för människoföda.

Torsken har vi i princip utrotat och haft fiskeförbud för sedan 2019, och vi ser ännu ingen återhämtning. Nu får vi även alarmerande signaler om att laxen minskar kraftigt i Bottenviken, vilket naturligtvis är ännu en följd av att det finns alldeles för lite sill och strömming samt att situationen för dessa arter blir alltmer akut.

Om vi inte vill att sill och strömming ska gå samma öde till mötes som torsken redan har gjort är vi tvungna att agera nu, och kraftfullt, innan det är för sent.

Sillens och strömmingens utveckling i Östersjön sedan toppnoteringarna på 70-talet - de var ganska höga på grund av andra utsläpp - är en alarmerande utveckling som inte på något sätt kan misstolkas.

Minskningen av sill i Bottniska viken är 50 procent sedan i början av 90-talet, alltså en halvering sedan 90-talet. I centrala Östersjön är minskningen 80 procent sedan 70-talet, men - märk väl - 40 procent de senaste fyra åren. I västra Östersjön är minskningen 80 procent sedan början av 90-talet.

Trots dessa fakta beslutade alltså den sittande regeringen i EU:s ministerråd att tillåta ett fortsatt riktat fiske efter sill och strömming på 40 000 ton samt 55 000 ton skarpsill, med en garanterad mängd sill och strömming som bifångst som man inte behöver rapportera.

Herr talman! Detta beslut innebär att det kommer att vara det storskaliga fisket som kommer att fånga dessa kvoter, fisk som tyvärr till 95 procent kommer att malas ned till djurfoder. Ännu en gång står det lokala, regionala och småskaliga yrkesfisket som fiskar för humankonsumtion som de stora förlorarna.

Frågan som jag och många med mig ställer är: Har verkligen EU:s ministerråd och regeringen agerat utefter sina befogenheter och riktlinjer? Eller har de fallit till föga för ett fåtal stora aktörers ekonomiska vinstintressen? I stället för att följa rekommendationerna från vetenskapen och försöka rädda fiskpopulationen och miljön i hela Östersjön, och eventuellt även i stället för att följa lagen, väljer man att fortsatt tillåta allt fiske i hela den hotade Östersjön.

Herr talman! Beslutet om fiskekvoterna för sill, strömming och skarpsill är nu mot all vetenskaplig rådgivning redan fattade. Men regeringen har fortsatt möjlighet, om viljan finns, att genomföra olika åtgärder för att försöka skydda våra kritiskt låga nivåer av sill och strömming.

Efter flera granskningar kan vi konstatera att förekomsten av felrapporteringar av hur mycket sill och strömming man tagit upp nästan är total. Två tredjedelar visar sig rapportera mer än 10 procent fel. Vad som är värre är att över 10 procent av de granskade båtarna rapporterade över 100 procent fel. Det innebär att rapporteringsskyldigheten och landningsskyldigheten i Sverige knappast alls efterlevs. Detta tillsammans med alldeles för högt satta fiskekvoter gör att det är alldeles uppenbart att fisket i Östersjön driver utvecklingen mot en total kollaps för sill och strömming om ingenting görs.

Herr talman! Jag vill slutligen uppmana regeringen och regeringspartierna att ta åtminstone denna fråga på allvar. Det minsta man då kan göra, och det kan man göra omedelbart, är att kraftigt höja sanktionsavgifterna för fiskeöverträdelser så att de verkligen avskräcker från detta olagliga beteende.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Beatrice Timgren, för frågan, eller om det var ett påstående - jag vet inte. Faktum är i alla fall att vi jobbade ganska aktivt med fiskeripolitiken även under vår tid i regeringsställning. Det var faktiskt vi som först såg till att vi beslutade om en utflyttad trålgräns för att prova på det och se om det var en lösning för att rädda sillen och strömmingen. Vi jobbade också vid flera tillfällen för minskade fiskekvoter i Östersjön.

Jag har varit ganska noga med att påpeka att det vi ser i Östersjön är en utveckling som är väldigt kritisk - alarmerande på många olika sätt. Jag har inte vid något tillfälle sagt att det är den här regeringens fel, och än mindre är det den tidigare regeringens fel.

Det jag säger är att det är ett politiskt ansvar att agera när man ser att något akut håller på att hända. Det var precis det vi gjorde i regeringsställning, och jag anser att vi bör fortsätta och anstränga oss ännu mer, innan det är för sent.

Herr talman! Vi står självfallet bakom alla våra reservationer, men för att spara tid yrkar jag bifall endast till reservation 6.

Fisket i Östersjön och i Västerhavet står inför stora utmaningar. Östersjöns bräckta vatten och unika ekosystem är väldigt känsliga för föroreningar och överfiske. Östersjöns grunda hav och väldigt låga utbyte av vatten innebär att situationen för fisket blir än mer akut. Västerhavet delar många av dessa utmaningar, även om förhållandena skiljer sig åt på många viktiga sätt.

Många fiskar längs våra kuster har minskat. En sådan fiskart är torsken, som vi har diskuterat här tidigare. Den har minskat och har inte återhämtat sig. Låt mig jämföra historiskt: På 1960- till 1980-talen hade man fångster på flera hundratusen ton i Skagerrak och Nordsjön. Så ser det inte ut i dag.

I Östersjön har vi den så kallade slipstorsken - magra torskar som ofta är angripna av parasiter. Vi har också minskade sillbestånd i Östersjön. Den verkligheten ser väldigt dyster ut, men det finns ljusglimtar. Vi ser att vissa arter faktiskt har ökat. En av dem är kolja i Nordsjön och Skagerrak. Vi får också signaler om att lake och sik i Vänern och Vättern har börjat återhämta sig. Detta ger hopp om en bättre framtid, för vi måste ju tro att det går att göra någonting. Annars är det ingen mening att vi står här - då kan vi lika gärna packa ihop och gå hem.

Jag vill vara optimistisk. Det är viktigt att tro på vetenskapligt baserade strategier och genomföra en förvaltning av fiskebestånden på ett genomtänkt sätt. Vi ser att minskad övergödning sakta men säkert börjar ge resultat. Det gäller också minskningen av miljögifter. Fisk i vissa delar av Östersjön har lägre halter av PCB och dioxiner.

Det gäller att ha tålamod att vara ihärdig, för detta tar mycket lång tid. Vi måste också fortsätta att arbeta med selektiva redskap för att minska bifångsten och även minska utkasten av fisk. Vi måste också fortsätta kampen mot övergivna fiskeredskap, eftersom övergivna fiskeredskap fortsätter att fånga fisk långt efter att de har övergivits, och de fångar inte bara fisk utan även marina däggdjur.

Sedan har vi skarven, som har ökat explosionsartat i många delar av Östersjön, och detta är ett stort problem, inte bara för Sverige utan även för andra länder runt Östersjön. Här skulle vi vilja se en minskning och en kraftig förvaltning av skarvpopulationen. Vi sverigedemokrater vill därför införa en ersättning för att öka jakten på just skarv. Skarven äter stora mängder fisk och är därför ett problem för fiskebestånden och för fiskare. Vi vill också att skarven ska tas bort ur EU:s fågeldirektiv för att göra jakten enklare.

Om vi blickar framåt ser vi att det finns en stor potential när det gäller fiskodling och vattenbruk. I dessa tider med dessa omvärldslägen är självförsörjningen otroligt viktig, men Sverige ligger långt efter, speciellt i kontrast till Norge. Vad är då anledningen? Jo, det är tillståndsprocesser. Alla aktörer inom vattenbruk som jag har pratat med pekar på samma sak, nämligen tillståndsprocesser som leder till administrativ börda. Tillståndsprocesserna tar tid, och det innebär att aktörer inte vågar satsa på den viktiga blå näringen.

Därför är jag glad för att vi nu har en ny regering på plats. Den tidigare regeringen har helt nonchalerat tillståndsprocesserna. Detta är ju inte något som uppkom i går, utan det har diskuterats länge. Jag lyssnade på debatter från innan jag kom in i riksdagen. Även då diskuterades tillståndsprocesser. I tillägg till allt annat som den här regeringen måste rätta till efter den förra regeringen är jag glad över att nuvarande regering tar detta på allvar. Jag ställde själv en skriftlig fråga om detta och fick till svar att man arbetar aktivt.

Slutligen vill jag diskutera fiskekvoter. Här har den nuvarande regeringen med stöd av Sverigedemokraterna visat på en förmåga att förhandla fram gynnsamma villkor för Sverige på EU-nivå trots att andra länder önskade högre kvoter. Här har Sverige framgångsrikt drivit igenom en restriktiv linje som värnar både kustfiskare och fiskbestånd. Tack vare detta arbete har strömmingskvoten i centrala Östersjön reducerats drastiskt.

År 2020 låg den på drygt 153 000 ton, då vi hade en S-MP-regering. I dag har den förhandlats ned till 40 000 ton. Det är en minskning med 70 procent sedan 2020. Detta talar sitt tydliga språk om den nuvarande regeringens effektivitet och engagemang för hållbart fiske.

Den tidigare regeringens hantering av denna fråga lämnar mycket att önska. Dess oförmåga att effektivt förhandla och prioritera svenska intressen på EU-nivå blev uppenbar. Det var en svaghet som vi är tacksamma över att vi inte längre behöver bevittna.

I stället för att agera när de hade chansen och satt i regering väljer nu vissa partier att missbruka politiska verktyg, som KU-anmälningar och anmälningar till EU-domstolen, inte för att de värnar fisket utan för att de vill vinna billiga politiska poäng. Det är ingenting annat än politisk teater. Detta visar tydligt att de inte är intresserade av fisket utan bara av uppmärksamhet.

Den nuvarande regeringens agerande reflekterar en djupare förståelse och respekt för den komplexa naturen av fiskförvaltning på EU-nivå. Det är viktigt att förhandla fram sänkta kvoter samtidigt som vi säkrar framtiden för det kustnära fisket och värnar fiskbestånden på ett ansvarsfullt sätt.

Det finns mycket kvar att göra, men man måste börja någonstans. Vi kommer att fortsätta arbeta för att bevara våra hav och kustsamhällen.

(Applåder)

Herr talman! Ja, även våra ålfiskare värnar ålbeståndet. Utan ål hade våra ålfiskare inte kunnat fortsätta att fiska ål. Jag har pratat med ålfiskare som har berättat att det är av yttersta vikt att ålen finns kvar. De släpper helt enkelt tillbaka ålen om den är för liten.

Att förbjuda ålfisket är plakatpolitik eftersom det är en ytterst liten del. Man har små kvoter, och det är en ytterst liten del av ålen som tas upp via fiske. Det är ungefär 1 procent av den utvandrande blankålen.

Vi ser att det finns mer effektiva metoder att använda. En av dem handlar om att titta på hur de inte ska kunna fastna i turbiner. Men där finns det en intressekonflikt. Den intressekonflikten pratade även ledamoten om tidigare, men då gällde det havsbaserad vindkraft. Det handlar om energi.

I det läge som vi befann oss i var det nödvändigt att göra en paus för att kunna utreda hur detta skulle påverka vår energiproduktion i Sverige. Men jag hoppas att man kommer att kunna komma igång och kommer att kunna arbeta för att även värna ålen i våra vattendrag.

Herr talman! Jag tackar Andrea Andersson för talet. Jag fick ett par medskick av några kollegor, och jag tänkte jag skulle göra ett medskick till ledamoten Andersson.

Jag vill också passa på att tacka för debatten. Jag har alltså ersatt en sjuk Kjell-Arne Ottosson, men han är snart tillbaka. Tack för mycket gott innehåll och kunskap från samtliga, även från ledamoten Andersson!

Mitt medskick är att sluta tala om industrifiske. Jag vet inte varför man använder detta begrepp. Båtarna fiskar ju för konsumtion. Man fiskar inte bara en sort, utan man fiskar strömming, makrill och andra sorter för konsumtion. Det är det som det handlar om. Var går gränsen för industrifiske? Är det hur stor båten är? Är det hur mycket man kan lagra ombord? Är det hur mycket man tjänar eller hur bra det går? Några har ju lyckats, och det är tack vare de överförbara kvoterna. Det är sant att det finns stora båtar, men de fiskar för svensk konsumtion. Mitt medskick är att sluta att prata om industrifiske och i stället säga storskaligt fiske.

Herr talman! Den fisk som fiskas norr om Stockholm har både PCB och dioxin i sig, så den är inte lämplig att äta. Det finns restriktioner, och den som är gravid kan äta sådan fisk någon gång om året och vi andra någon gång i veckan. Övrig fisk körs till Danmark, där man kramar ur dioxinet och sedan gör foder.

Hur ska det småskaliga fisket klara sig utan det storskaliga? Hur ska man klara livsmedelsstrategin? Hur ska man klara investeringar i fabriker? Jag hade ett exempel på en investering på 600 miljoner i Kungshamn i en ny sillfabrik för beredning och framtagande av proteinprodukter, till exempel proteinkakor. Ska de små båtarna, garnbåtar och andra, ut på det stora, öppna och ofta våldsamma havet och fiska? Hur ska det småskaliga klara sig utan det storskaliga, alltså de som har lyckats genom skickligt fiske och som är duktiga på att ta sig an fisket som både kultur och som konst?

Herr talman! Fisk är ett fantastiskt livsmedel med bra näringsinnehåll, proteinkvalitet, fettsyresammansättning och vitaminer. Enligt Livsmedelsverkets rekommendation bör vi äta betydligt mer fisk än vad vi gör i dag. Vi äter ungefär 14 kilo fisk per hushåll och år och motsvarande mängd kyckling men dubbelt så mycket kött. På Fiskeforum för några veckor sedan sa Livsmedelsverket att vi borde äta fem gånger så mycket fisk. Det kanske är att ta i, men skulle vi fördubbla den fiskmängd vi äter skulle vi gå i rätt riktning.

Det handlar också om vår självförsörjningsgrad. Vid kris eller krig skulle fisk vara en alldeles utmärkt näringskälla. Det är förvånande att fisk sällan omnämns när vi pratar om självförsörjningsgrad och behoven i dessa situationer. Själv tolkar jag in att det beror på hur man är organiserad. Därför gäller det att ha företrädare som kan lyfta fram fisken i dessa sammanhang.

I dag tas den mesta fisken upp med trål, ungefär 98 procent. Det är nödvändigt för att få upp den mängd fisk som vi ska ta upp. Att en del går till fiskmjöl behöver inte vara negativt med tanke på att en hel del av fisken inte går att använda för humankonsumtion på grund av dioxin och tungmetaller. Det har skett en förändring i fiskodlingarna. Där är inte mer än 25-30 procent av fodret fiskmjöl. Resten är vegetabiliskt foder.

På Fiskeforum togs det upp att fiskmjölet skulle kunna ses som en resurs för humankonsumtion. Man skulle alltså kunna göra livsmedel av det. Det är en spännande utveckling som skulle kunna bidra till att vi får i oss mer av viktiga näringsämnen från fisk.

Intressant är också att man i dag tittar på att använda processad lusern och vall som fiskfoder till fiskodlingar. Det är också ett projekt som Rise håller på med. Då skulle vi kunna få ett bättre system där vi kanske kan använda mer av den viktiga fisken till humankonsumtion, och sådant som vi människor inte kan äta kan vi använda till fiskarna i stället.

Vi i Centerpartiet är måna om att stötta det småskaliga fisket, precis som har sagts i diskussionerna här i kväll. Vi är glada för beslutet om utflyttning av trålgränsen på 12 nautiska mil. Inte bara detta utan även de fredade områden som vi ännu inte har fått beslut om är viktigt för att vi ska kunna skydda bestånden, fru talman.

Man kan diskutera hur hållbart ett hållbart fiske är. Men de beslut som vi har fattat, som vi fick beslut om från EU-kommissionen, får vi leva med när vi har det här kvotsystemet. Sedan får man utvärdera det och se hur det ser ut till nästa år och året därpå och i så fall justera det. Jag delar uppfattningen att det ser illa ut och att det tyvärr går lite åt fel håll, men nu har vi det här kvotsystemet, och det är egentligen det bästa vi har på kort sikt.

Det vi i Centerpartiet tycker är intressant är att få upp volymen på vattenbruk. Därför lyfter jag här i kväll upp frågan om förenkling av regelverket. Vi skulle också kunna få upp konsumtionen av fisk för humankonsumtion på en helt annan nivå. Därför vill jag yrka bifall till reservation 15, fru talman. Jag ställer mig också bakom övriga reservationer som vi i Centerpartiet har lagt fram.

Ett hållbart fiske som jag tycker fungerar bättre är det vi har i insjöarna i dag. Det är betydande mängder fisk som kommer från våra insjöar. På Fiskeforum hörde vi bland annat Anna, som var 17:e generationen i en släkt där man sedan 1600-talet hade bedrivit fiske i Hjälmaren och gör så fortfarande. Där är det inte ett kvotsystem utan en areal som man tar ansvar för. Det kanske är lite enklare att få hållbarhet i det sättet att jobba. Så ser det ut i många av våra insjöar. Därför får vi inte ge upp, utan vi måste få ett hållbart fiske även i våra hav.

Det är många saker som påverkar den problematik som vi har med miljöbelastning i våra hav - utsläppen som vi har pratat mycket om i kväll men också förändringen av klimatet med högre temperatur. En minskad mängd fisk beror inte bara på att vi fiskar för mycket utan även på miljöförändringar. Vi måste se detta i en helhet. Däremot ser vi att det är många som driver på för att förbättra miljön. Även Hans Majestät Konungen var med på Fiskeforum och lyfte fram miljöfrågorna och visade ett stort intresse för detta. Många driver på så att vi går åt rätt håll i miljöfrågorna.

Precis som Roland Utbult lyfte upp måste vi också samsas med andra intressen, såsom vindkraften. Jag tycker att ledamoten Utbult uttryckte det på ett jättebra sätt. Vi ska inte hålla på och tråla i de bästa vattnen, utan det ska vi göra på andra ställen.

De utredningar HaV har gjort är bra. Däremot har fiskarna kommit in lite för sent i den processen, och i dag är man inte nöjd med hur den processen har gått till. Där behövs lite bot och bättring inför framtiden för att vi ska ha med fiskarna på tåget om vi ska lyckas få betydligt mer vindkraft.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 april.)