Tomas Kronståhl (S) svarade Johanna Hornberger i en replik om Fiskeripolitik i debatten ”Protokoll 2023/24:88 Torsdagen den 21 mars” den 21 mars 2024.
Johanna HornbergerM· i sitt anförandeJag tycker om att äta fisk. Jag tycker om fisk i haven. Jag tycker om hav och små och stora hamnar. Det tyder på en vital handel, välstånd, värnande om djur och natur och levande kulturarv. Moderaterna för en politik för…Herr talman! Jag tycker om att äta fisk. Jag tycker om fisk i haven. Jag tycker om hav och små och stora hamnar. Det tyder på en vital handel, välstånd, värnande om djur och natur och levande kulturarv. Moderaterna för en politik för att vi ska kunna äta mer fisk, för friska fiskbestånd och för levande hav och hamnar. För att nå dit krävs ett hållbart fiske, inte bara i Sverige.
En politik för hållbart fiske behöver se till flera delar. Politiken behöver vara socialt hållbar. En viktig del av Sveriges kulturarv är det småskaliga fisket längs våra kuster och de samhällen som byggts upp under mycket lång tid och baserats på fisket. En fiskeripolitik behöver därför värna det småskaliga fisket så att det får fortleva och får rimliga förutsättningar. Politiken behöver också vara ekonomiskt hållbar genom att se till att yrkesfisket finns kvar i Sverige och bidrar till den svenska ekonomin, bland annat genom att landa mer fisk i Sverige, att mer fisk som fiskas hamnar på våra tallrikar och att det småskaliga fisket lever vidare. Det är också viktigt för beredskapen.
Den ekologiska hållbarheten, där både miljö och klimat värnas i ett framtida fiske genom utveckling och användning av selektiva redskap, ett växande småskaligt fiske, skyddande av känsliga vatten och mer energieffektiva fiskefartyg, är viktig. Hållbarhetens tre delar beskriver moderat politik för ett hållbart fiske och hur ett hållbart fiske kräver att vi har flera tankar i huvudet samtidigt.
Herr talman! Fem år efter att förhandlingarna inleddes kunde Europaparlamentet och ministerrådet under svenskt ordförandeskap i slutet av maj förra året enas om ett förnyat regelverk för EU:s fiskerikontroll. Den tidigare regleringen höll inte måttet, och en skärpning var nödvändig för att kunna nå målet om ett mer hållbart fiske. Överenskommelsen uppdaterar cirka 70 procent av de befintliga reglerna för kontroll av fiskefartyg i syfte att göra EU:s fiske mer hållbart.
Vi moderater har länge förespråkat en skärpning av EU:s kontrollprogram för den gemensamma fiskeripolitiken. Det är viktigt för respekten för den gemensamma fiskeripolitiken men också för att ge svenska fiskare möjlighet att konkurrera på lika villkor. Det är därför glädjande att en överenskommelse kunde nås under det svenska ordförandeskapet förra året och att steg framåt nu tas mot skärpt kontroll i fisket inom EU.
Det är viktigt att tillägga att de flesta yrkesfiskare arbetar många, långa dagar för att leva upp till alla regleringar som finns. Tyvärr är det som på många andra ställen och i många andra branscher ett faktum att några bryter mot reglerna och fuskar, vilket innebär att regler och regleringar behöver skärpas för att skydda våra fiskbestånd och för ett hållbart fiske för framtiden.
Herr talman! Moderaterna ser en stor potential i vattenbruket, eller odlad fisk och sjömat. Globalt sett är nästan varannan fisk som konsumeras odlad. Förutom att bidra till livsmedelsproduktion och skapa arbetstillfällen kan ett hållbart vattenbruk också bidra till att minska problem med övergödning och utfiskning i våra hav och sjöar. Ett exempel är blåmusslor, som livnär sig på att filtrera bort plankton och andra små partiklar ur vattnet. De fyller på så sätt en viktig vattenrenande funktion.
Fiskodlarna i Sverige är dock mycket oroliga för framtiden. Tillståndsprocesser och tuffa regleringar grumlar vardagen. Miljötillståndens längd om tio år är en fråga som många gånger har lyfts av näringen. Den upplevs som alltför kort för att möjliggöra relevanta investeringar i ny, mer hållbar och förbättrad teknik.
Vi moderater vill förbättra förutsättningarna för företagare inom odlad fisk och sjömat så att framtidshoppet tänds igen. Vi har föreslagit att strandskyddsreglerna görs mer tillåtande och att tillståndsgivningen för vattenbruk utan miljöpåverkan görs mycket enklare.
Vårt mål är att Sverige i framtiden har en starkare näring för odlad fisk och sjömat som i ännu större utsträckning kan bidra till en ökad livsmedelsproduktion och i förlängningen en ökad livsmedelsberedskap.
Två utredningar har nyligen föreslagit förenklingar för vattenbruk, exempelvis förenklade prövningsförfaranden, samt att vattenbruk ska undantas från strandskyddet. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet, och jag ser fram emot att de så snart som möjligt blir verklighet.
Herr talman! Sverige med sina 240 mil kust har en av Europas längsta kustlinjer. Längs med kusten och nära strandkanten lever en stor del av vår biologiska mångfald. Det är också här det kustnära fisket har möjlighet att växa. Genom att det småskaliga fisket stärks ökar antalet arbetstillfällen i fiskerinäringen samtidigt som kultur bevaras och skärgårdsmiljön utvecklas.
Östersjökusten är Sveriges längsta. Östersjön mår inte bra. Det handlar om övergödning, miljögifter, marin nedskräpning, döda bottnar och ett ohållbart fiske. I dagsläget täcker de döda bottnarna en yta större än Danmark. Det skapar i sin tur brist på syre och föda för fiskarna.
Moderaterna har länge arbetat för ett minskat fiske i Östersjön, en utflyttad trålgräns, minskad övergödning genom bland annat satsning på våtmarker och avancerad rening vid avloppsreningsverk, som också minskar utsläpp av miljögifter, läkemedelsrester och mikroplaster. Därför är det glädjande att regeringen i höstas drev på i EU för minskade strömmingskvoter, som då minskades kraftigt. Det är också glädjande att regeringen satsar stort på att återväta våtmarker, inte bara genom mer resurser utan även genom att se över hur man i praktiken faktiskt får fler våtmarker.
Herr talman! Moderaterna vill att Östersjön även i framtiden ska ge oss livsmedel och bad på sommaren och stå för en stor biologisk mångfald.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.
(Applåder)
Herr talman! Jag tackar Johanna Hornberger för ett i många stycken inspirerande tal som jag kan ställa mig bakom.
Det faktum att det är stor kris för strömmingen och sillen i Östersjön och att fisketrycket där måste minska kraftigt är väldigt många eniga om. Det vi ser nu är att fisketrycket trots detta fortsätter i och med att det är tillåtet att fiska 40 000 ton sill och 55 000 ton skarpsill. Det är ju i sig tragiskt.
Men det finns en chans nu, vad jag förstår. I dagarna kommer en möjlighet i södra Bottenhavet att avgöras. Havs- och vattenmyndigheten har av regeringen fått rådighet att ta fram ett förslag om att ingå avtal med Finland om att genomföra utflyttningen av trålgränsen på prov och inrätta ett fredningsområde runt Finngrundet i södra Bottenhavet.
Förslaget är faktiskt ganska gediget framtaget av Sveriges lantbruksuniversitet, men enligt många källor återstår nu bara en mycket liten del av det tilltänkta fredningsområdet efter de senaste förhandlingarna med Finland. Om regeringsuppdraget ska ha möjlighet att faktiskt ge den effekt som vi vill på de lokala fiskebestånden måste fredningsområdet vara väl tilltaget och täcka strömmingens vandringar under hela året.
Det är av största vikt att detta sker, för annars kommer man att säga att detta inte är en giltig undersökning, och det kommer därmed att vara helt bortkastade satsningar. Här är det viktigt att Sverige är tydligt i förhandlingarna med Finland.
Min fråga blir då: Kommer regeringen och Tidöpartierna att prioritera denna viktiga förhandling med Finland så att vi verkligen får till detta fredade område som vi så väl behöver?
Herr talman! Jag tackar ledamoten för en viktig fråga i ett väldigt viktigt och spännande projekt. Som vi alla vet har det kommit till både genom den tidigare regeringen och genom den moderatledda regeringen, som faktiskt har utökat det här området.
Precis som ledamoten säger är det här projektet och att vi får till de här förhandlingarna med de andra länderna helt avgörande. Det är frivilliga förhandlingar som kräver att vi har en god dialog och kanske en gemensam grundförutsättning när det gäller vad Östersjön behöver och vad som krävs för att vi ska komma till rätta med de problem som vi ser med fiskbestånden i Östersjön.
Vi känner till att Finland och Sverige har lite olika syn på Östersjön och fisket i Östersjön. Jag kan precis som ledamoten hoppas att förhandlingarna som Havs- och vattenmyndigheten har kring de här områdena går så bra det bara är möjligt för att vi ska ha en möjlighet att göra det här projektet med utflyttning av trålgränsen till någonting som faktiskt tar oss framåt tillsammans med de andra länderna kring Östersjön. Internationell samverkan och samarbete är helt avgörande för att nå framgång.
Herr talman! Jag tackar Johanna Hornberger för svaret.
Jag tänker att den här frågan är extremt viktig. Det känns lite som att det är sillens och strömmingens överlevnad i Östersjön som står på spel. Vi har diskuterat frågan i ganska många år, och vi ser att utvecklingen går åt absolut fel håll. Då känns det som att detta är det lilla hopp som inte minst det småskaliga kustnära fisket har att hålla sig i.
Skulle man inte få till den här prövningen på ett så seriöst och bra sätt som vi verkligen skulle behöva känns det som att det sista hoppet släcks för det småskaliga yrkesfisket. Eftersom det fortsatt är mycket diskussioner om ifall det är övergödning eller miljöförstöring eller vad det än är tror jag att det är otroligt viktigt att vi får till det här projektet.
Våra grannländer Lettland och Estland på andra sidan Östersjön, i Rigabukten, har inte bara genomfört ett test, utan de har en samförvaltning av sill- och strömmingsfiske. Där ser vi att det verkligen fungerar. Man har förbjudit vissa storlekar på trålare. Man har skapat flera lekfrizoner där det inte är tillåtet att fiska, och man har vidtagit flera andra åtgärder. Där är Östersjön frisk med en väldigt stor biologisk mångfald och väldigt mycket sill och strömming. Även torsken har återhämtat sig där. Därför känner jag att denna fråga är så otroligt viktig att den med politisk prioritering verkligen borde vara med i förhandlingen med Finland.
Herr talman! Jag håller med om ledamotens beskrivning av det akuta i att få till lösningar i Östersjön. Regeringens prioritering och Moderaternas linje och drift framåt i dessa frågor är allmänt kända. Att det kom ett tillkännagivande i riksdagen från Moderaterna och sju andra partier i denna riksdag, som ställde sig bakom den problemställning som har lett fram till detta, tycker jag visar hur viktig frågan är för Moderaterna och regeringen. Prioriteringen råder det alltså ingen tvekan om.
Jag vill passa på att säga något om Rigabukten. Precis som ledamoten säger är det lätt att se Rigabukten som en målbild för resten av Östersjön. Jag hoppas verkligen att vi med projektet kan ta steg för att komma dit så småningom. Att detta ska ske fullt ut kanske är att hoppas på för mycket, men jag hoppas att vi i vissa delar ska hamna i linje med och gå i rätt riktning med resten av Östersjön.
Herr talman! Tack, ledamoten Johanna Hornberger, för anförandet! Vi håller med varandra ganska mycket i dessa frågor, men genomförandet sker kanske inte alltid så snabbt eller på det sätt som vi vill.
Jag fastnade för ditt engagerande tal om akvakultur och odling av organismer. Musslor var ett exempel, men det finns också stora algodlingar och annat på västkusten, där man framför allt kan göra sådant i svenska vatten.
Du pratade om regelförenklingar, och det är jag absolut för. Det har redan gjorts två utredningar om regelförenklingar, och jag hoppas på flera av de delar som finns där. Du sa också att strandskyddet kanske skulle undantas helt och hållet, men då blev jag lite rädd. En del av dessa saker, till exempel sjöpungsodlingar, får en ganska stor lokal påverkan, så det borde tillståndsprövas på något sätt.
Jag har en fråga. Jag var på en vattenbrukskonferens i Strömstad för två veckor sedan. Nu skulle vi ju inte prata om tillstånd, men det kommer upp ändå eftersom det ofta är det som är top of mind. Det som de flesta var sura på var inte regelverket utan att det tar så lång tid för länsstyrelserna och domstolsförhandlingarna. Man har inte tid.
Det som fattas är resurser. Regeringen och Tidölaget har tagit bort resurser från länsstyrelserna, vilket har förlängt handläggningstiderna. Min fråga, om man nu vill öka vattenbruket i Sverige, är: Kommer man att tillskjuta pengar så att tillståndsprocesserna och handläggningen går fortare?
Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!
Vattenbruk och odlad sjömat inspirerar och engagerar därför att man får en framtidstro och därför att det tänder hopp i den annars ganska dystra verklighet som vi arbetar med.
Jag delar kanske inte riktigt bilden av länsstyrelserna och att resurserna är hela problemet när det gäller att det tar lång tid. Jag tror att det finns andra drivkrafter inom en myndighet eller vilken organisation som helst som gör att saker och ting kan göras snabbare, ibland faktiskt utan att det krävs mer resurser. Det handlar om prioriteringar, vad man tar sig för och att det finns ett ledarskap och en riktning för vad man vill. Om man vill öka vattenbruket och prioritera det tror jag att det finns all möjlighet att göra detta.
För att gå tillbaka till tillstånd och regelförenklingar tror jag att det trots allt inte bara är hos myndigheten och länsstyrelsen som ansvaret kan läggas, utan vi måste också lätta upp reglerna och prövningarna så att vi får bättre förutsättningar för vattenbruk och odlad sjömat i Sverige.
Herr talman! Jag delar din bild, Johanna Hornberger. Vi måste göra både och. De regler som finns i dag är inte skrivna för det vattenbruk som vi ser. För bara 20 år sedan hade vi inte tankeföreställningen att vi skulle kunna odla dessa organismer i Sverige.
Förutom tillstånden och att få på plats bättre och förenklade regelverk är det handläggningstiden som tar tid. Ledamoten pratar om att det handlar om prioriteringar inom länsstyrelsen, men då måste det finnas en politisk riktning. När man har fått mindre medel måste man ju peka ut vad man ska ta bort i stället.
Vi ser i dag att också flera av de stora satsningarna i norr, såsom stålsatsningen, batterifabriker och sådant, och de nya metoderna har långa handläggningstider just därför att de sitter med tillståndsprocesser. Detta är alltså något som finns i flera olika branscher, och en av flaskhalsarna förutom regelverket är resurserna till länsstyrelser och våra olika domstolar.
Återigen: Kommer ni att peka ut för länsstyrelsen att detta är något som är viktigt och som ska gå före annat, eller kommer ni att tillföra resurser så att vi kan ta bort flaskhalsen?
Herr talman! Tack igen, ledamoten, för frågan! Jag kan bara åter upprepa att jag faktiskt tror att det finns möjligheter att prioritera och göra saker och ting på ett bättre och smartare sätt, inte bara hos länsstyrelsen utan i alla typer av offentliga verksamheter och organisationer. Jag tror att den möjligheten finns.
Jag tror också att det är viktigt att avvakta och se vart beredningen tar vägen, med de två olika utredningar som nu har lämnat förslag som tillsammans ger vattenbruk väldigt mycket bättre förutsättningar. Detta i sin tur tror jag kan ge en annan typ av handläggning som kan förenklas och förhoppningsvis förkortas rejält.
