Jesper Skalberg Karlsson

Fru talman! Jag tackar ledamoten Lahti för uppföljande frågor.

Låt mig inleda med att säga att jag tycker att det är mycket förvånande att Vänsterpartiet har en sådan aversion mot Bromma flygplats. I den här debatten har vi pratat om enstaka servicekontor eller enskilda lanthandlar som stänger. Då har det pratats om att landet slits isär. Men när det gäller att hålla en flygplats öppen för huvudstadens beredskap och för beredskapen i Stockholmsregionen, där det bor omkring 2 miljoner människor, är det farligt att använda skattepengar för samhällsviktiga tjänster.

Fru talman! Det är förvånande också ur ett vänsterpartistiskt perspektiv att vara så kritisk till Bromma flygplats. Flyger man till Arlanda och ska ta sig in till huvudstaden kostar det ungefär 300 kronor att ta tåget. Flyger man till Bromma kan man i stället åka lokaltrafik; det kostar 42 kronor. Det är mycket bättre för alla som inte har de allra högsta inkomsterna. Det går snabbare och är billigare. Det är ett transportsystem som håller ihop. För många av oss som kommer från olika delar av landet som av vissa människor kallas perifera var dragningen av tvärbanan fram till Bromma kanske den bästa infrastruktursatsning vi sett de senaste åren.

Fru talman! Som Birger Lahti säger har vi exporterat en hel del el, kanske framför allt till det krisande Tyskland. Lösningen på att vi exporterat el dit är dock inte att kopiera deras energipolitik, för om vi gör som de kommer vi att bli som de. Det ser inte ljust ut för deras industriella utveckling, för sammanhållningen i landet eller för att vardagsekonomin, som människor är så beroende av, ska gå ihop.

Fru talman! Jag tackar Birger Lahti för frågorna.

Först och främst: Inrikesflyget är viktigt för att knyta ihop hela vårt land och se till att även mindre regioner, till exempel den som jag kommer från, kan knytas ihop med arbetsmarknadsregionen Stockholm. Jag menar dessutom att Bromma flygplats kommer att behövas kanske oavsett hur inrikesflyget utvecklas, för beredskap, krisberedskap och transporter av samhällsviktiga tjänster.

Vi behöver även ge förutsättningar för inrikesflyget att växa, till exempel genom slopad flygskatt och genom stöd till regionala flygplatser så att de kan få igång trafiken, och vi behöver säkert göra mer för att attrahera nya flygbolag att börja flyga på Bromma så att vi får bättre ekonomi i hela flygplatsen. Men att ha en beredskapsflygplats i Stockholm är något som det är svårt att sätta ett värde på.

Fru talman! Jag kan tänka mig att Birger Lahti, som är ledamot för Vänsterpartiet, vill mena att det var omvärlden som gjorde att elpriserna var höga 2022. Det är delvis sant, men de höga elpriser vi såg 2022 var till hälften en följd av att den stabila baskraften hade lagts ned i Sverige. Det är inte nödvändigtvis jag som säger detta, utan det är oberoende Energiforsk.

Självklart påverkar omvärlden, men det är långtifrån obetydligt vad vi gör i politiken här i Sverige.

Fru talman! När Moderaterna och samarbetspartierna tog över makten i Sverige år 2022 efterträdde vi en regering som hade haft det uttalade målet att rädda Sveriges landsbygder. Men hade Sverige regional utveckling i hela landet då? Svaret är nej.

I stället hade vi en tvåsiffrig inflation, skenande elpriser och bland världens dyraste diesel. Inrikesflyget gick på knäna, matpriserna var utom kontroll och Riksbanken tvingades bromsa stenhårt när vi gick från nollränta till 2,5 procent på bara ett år. Restaurangerna, som äntligen hade börjat hämta andan efter pandemin, fick dyrare råvaror, oförutsägbara elräkningar och färre gäster. Småföretag fick se sina marginaler ätas upp av räntor, frakt och hyror. Bagerier, pizzerior, växthus och andra som är beroende av el var särskilt hårt drabbade.

Detta var 2022, ett år då det blev tydligt att den rödgröna regering vi då hade tappade kontrollen över sådant som är statens kärnuppgifter. Många av de problem som Sverige känner efterskalven av i dag är ärvda problem.

Fru talman! Den resa som Sverige har gjort sedan regeringsskiftet kan beskrivas med något som liknar en filmtitel: tillbaka till rimligheten.

Inflationen har bekämpats och ligger nu nära Riksbankens mål. Staten har klivit in med riktade stöd till dem som har drabbats av rödgröna elräkningar, och vi lägger nu om kursen för att skapa ny fossilfri baskraft i södra Sverige.

Drivmedelspriserna är tydligt lägre efter både skattesänkningar och en justerad revisionsplikt som går i takt med övriga EU. Parallellt med det utökas satsningarna på laddinfrastruktur för elbilar. En ny elbilspremie tas fram, och laddning vid arbetsplatsen görs skattefritt.

Företagare i bred bemärkelse har fått se kvittokrånglet minska genom ny lagstiftning, och de har fått se lönsamheten förbättras med nya 3:12-regler. Företagare i specifikt besöksnäringen har fått se gårdsförsäljning införas, och till sommaren slopas matkravet för alkoholservering.

Därutöver har flygskatten slopats, Bromma flygplats står kvar – jag landade där i morse – och punktligheten i tågtrafiken har ökat, även om mycket arbete såklart återstår.

Varför arbetar då regeringen med detta? Jo, det gör den för att tillgänglighet och konkurrenskraft i hela landet spelar roll. Vi pratar emellanåt i den här kammaren om att Sverige inte får bli isolerat från omvärlden, och som hemmahörande på Gotland vill jag göra ett tillägg till det: Regioner långt från huvudstaden får inte heller bli isolerade från att delta på liknande villkor.

Fru talman! De senaste åren har handlat om krishantering. Dyrpriser i livsmedelsbutiken, på macken och i vägguttaget har tarvat stor reformkraft från regeringen. Nu är det viktigt att vi fortsätter på inslagen väg och inte riskerar stabilitet, konkurrenskraft och sammanhållning – kort sagt det som gör Sverige till Sverige.

Fru talman! Budgeten för utgiftsområde 19, som vi debatterar här i dag, är inte en idétext om hur regionalpolitiken ska vara utformad in i minsta detalj. Det är i stället en verktygslåda med pengar som ska göra skillnad i verkligheten.

Anslaget till regionala utvecklingsåtgärder uppgår till 2,1 miljarder. Det är smörjmedlet som kan få saker att hända på marken, där kommuner, regioner, företag och akademi kan kroka arm. Det handlar om regionala företagsstöd och stöd till kommersiell service så att det kan finnas en närvaro även där kundunderlaget är tunt.

Transportbidraget på utgiftsområdet uppgår till 450 miljoner kronor, vilket är en kompensation som syftar till att avstånd inte ska bli en straffskatt. Genom en öronmärkning till de fyra nordligaste länen kommer de lite närmare samtidigt som förädling och lokala jobb stimuleras.

EU-medlen på utgiftsområdet uppgår till 2,2 miljarder och är den utväxling som gör att Regionalfonden och Fonden för en rättvis omställning kan betalas ut och faktiskt omsättas i innovation, entreprenörskap och konkurrenskraft. Det här är inte pengar som ska administreras bort, fru talman, utan de ska omsättas i fler jobb, fler företag och en enklare vardag i hela landet.

Fru talman! Sveriges landsbygder och regioner behöver inte fler välmenande planer skrivna i Stockholm. De behöver frihet, förutsägbarhet och respekt för människors arbete och ägande. De behöver vägar som håller, trygg el året om och drivmedelspriser som gör att man kan ta det där jobbet i grannkommunen, skjutsa barnen till fotbollsträningen eller hälsa på farmor.

Vi ska vara ett samhälle där den som vill starta ett bageri, ta över familjens jordbruk eller expandera ett industriföretag inte möts av högre skatter, osäkra regler och politiska pekpinnar utan av tydliga spelregler och rimliga villkor. Regional utveckling skapas inte i riksdagens betänkanden utan i verkstäder, ladugårdar, lastbilar och butiker. Ja, staten har en roll när det gäller att skapa förutsättningar för infrastruktur och konkurrenskraft samt att tillhandahålla grundläggande service, men det är människors egen strävsamhet som är avgörande. Därför ska vi fortsätta att riva hinder så att nit, flit och slit lönar sig.

Fru talman! Om vi ska ha underbara dagar framför oss behöver vi som land hitta tillbaka till det där – till ett Sverige som inte mäter sitt egenvärde utifrån ett procentmål som har satts upp på någon myndighet utan som hittar sin självbild och vision i alla de människor som skapar, brukar och förvaltar vårt land. Det handlar om dem som vet vad mod, entreprenörskap och arbete faktiskt betyder – de som ser potential där andra bara ser en plätt gräs.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att flexibilitet, pumpkraft, kraftvärme, gasturbiner med mera kan vara ett komplement. Men det är just detta: ett komplement.

I Miljöpartiets kalkyl ska man få fram 10 gigawatt på fyra år. Jag ifrågasätter rimligheten i det, för i Miljöpartiets förslag finns det ingen ny kärnkraft utan bara de andra alternativen, som i bästa fall är välkomna komplement.

Min fråga handlar om storleksordningen. Sverige behöver fördubbla elproduktionen till ungefär 300 terawattimmar 2045. Miljöpartiets 10 gigawatt grön baskraft, som i många fall inte är baskraft i produktion utan batterier och gasturbiner, skulle i bästa fall ge 30–40 terawattimmar. Då kommer vi 10–15 procent på vägen.

Frågan är: Vad gör man sedan? Kärnkraften producerar el under 90 procent av tiden år efter år. Det är en verklig baskraft som vi fortfarande skulle ha haft om det inte vore för Miljöpartiets politik. Gärna komplement, men vi vill också ha rimliga förslag från oppositionen. Det handlar om 10 gigawatt där maximalt kanske 1 300 megawatt är vattenkraft. Frågan är vad de andra 9 gigawatten ska komma ifrån. Är det gasturbiner? I så fall räcker inte 1,7 miljarder, utan då behövs helt andra summor.

Fru talman! Tack till ledamoten Lakso för anförandet!

Paradnumret för Miljöpartiet i debatten är de 10 gigawatt grön baskraft som ska komma på plats till 2030. Det är ganska snart får man ändå säga.

I den gröna baskraften ska det finnas lite olika komponenter. Energilagring genom vätgas är en komponent. Det har man talat om i ett decennium, och det finns ännu inte. Det är samma sak med pumpkraft. Det är en teknik som existerar men i minimal skala, får man nog ändå erkänna.

Flexibilitet genom smart laddning och liknande bidrar inte med jättemycket produktion. Sedan nämner man att man kan öka effekten i vattenkraften motsvarande flera kärnkraftverk.

Då är det värt att notera att de optimistiska kalkylerna för att effektoptimera vattenkraften säger att vi i ett bra scenario kan få ut kanske 1 300 megawatt extra till 2035. Ska man upp till 4 000 megawatt är det ordentligt med år kvar. Då blir det knepigt att få ihop 10 gigawatt till 2030.

Det som finns kvar i den gröna baskraft som Miljöpartiet föreslår är då gas. Min fråga till Linus Lakso blir på temat miljö och klimat. Vad bidrar till lägst utsläpp, ett kärnkraftverk där vi kokar vatten eller gasturbiner där vi eldar kolväten?

Fru talman! Svaret på vad vänstersvängen som föreslås av de rödgröna partierna kommer att kosta verkar ju vara att vi får se.

Elpristaket på 75 öre som Vänsterpartiet föreslår är ett antal miljarder. Karensavdraget som Socialdemokraterna föreslår är några tiotals miljarder. Miljöpartiets förslag om gröna elcertifikat blir nog inte billigt, det heller.

Låt mig gå vidare och ställa frågor som är lite enklare att svara på. Vänsterpartiet vill skrota kärnkraftsplanerna men vill lägga 50 miljarder på ett nytt statligt vindkraftsbolag. Då är min undran: När ni säger nej till fossilfri, planerbar elproduktion i södra Sverige som kan ge södra Sverige de folkhemspriser som de förtjänar och som benämns Sverigepriser av Vänsterpartiet, varför ska staten i stället tvångsköra de här vindkraftverken utan kommunernas stöd? Varför ska man engagera sig i den riskfyllda investeringen, som ger elektricitet kanske 30 procent av tiden?

Är det detta som är den här moderna socialismen som Birger Lahti säger sig företräda?

Fru talman! Tack till ledamoten Lahti för det långa anförandet!

Vänsterpartiets skuggbudget innehåller ju skattehöjningar för familjer och företag på omkring 70 miljarder kronor. Det är den övergripande siffran. Men jag vill ställa en fråga om en annan siffra, och det är den som inte finns med i budgetförslaget.

Vänsterpartiet vill ha ett elpristak på 75 öre, och sedan ska ”elbranschen” betala det. Lite servettmatematik visar att varje femöring av elpristaket som ska finansieras kommer att kosta den här elbranschen ungefär 3 miljarder kronor. Det kan alltså bli 3, 9, 30 eller varför inte 60 miljarder kronor.

Det känns som att det här elpristaket egentligen bara är en snygg förpackning av att Vänsterpartiet tänker lova precis vad som helst och låta någon annan ta räkningen. Men jag vill ändå ge Vänsterpartiet the benefit of the doubt. Vad kostar egentligen elpristaket? Hur stora blir avgifterna och skattehöjningarna med Vänsterpartiets budgetförslag?

Fru talman! Det är en speciell krumbukt när EU-kommissionen stämmer Sverige för att man tycker att vi inte gör tillräckligt för att nå upp till de mål som finns på klimatområdet om ungefär 40 procent fossilfrihet i energimixen i elnätet. Sverige ligger redan på 99 procent, så vad EU-kommissionen har emot Sverige och för den delen de 26 andra EU-länderna man stämmer får kommissionen svara på.

Fru talman! Regeringen vill se ett hållbart överflöd av energi i Sverige. Då krävs det både ökad produktion och ökad överföringskapacitet så att vi både kan bygga bort flaskhalsarna och få ett elprisområde i Sverige.

De obalanser vi ser nu är mycket en följd av den politik som har drivits tidigare, där en alltför stor andel utgörs av väderberoende kraft som inte ger den stabilitet som det svenska elnätet, de svenska företagen och de svenska familjerna behöver, vill se och förlitar sig på.

Det kommer att ta tid att få ordning på Sverige, och det kommer att ta tid att bygga upp det som har rivits ned. Men vi är beredda att göra det som krävs, både inför den här vintern och inför framtiden.

Hur Centerpartiet sedan ska få ihop sin ekvation med de gröna elcertifikat som Miljöpartiet föreslår, det elpristak som kan kosta någonstans mellan 0 och 90 miljarder kronor som Vänsterpartiet föreslår och de andra feberdrömmarna, mest på temat regnbågar och enhörningar, får Centerpartiet försöka reda ut.

Vi tar ansvar för att elnätet kompletteras med produktion som gör att hela elnätet mår bra. Då behövs mer fossilfri baskraft, framför allt i södra Sverige. Vi ser fram emot att det också blir verklighet.

(Applåder)

Fru talman! Ett elsystem klarar en del vindkraft, men när vindkraften blir en alltför stor del av energimixen behöver man också ställa krav på att vindkraften beter sig i elsystemet och kan leverera stabil kraft inte bara när det blåser. Regeringens inriktning är att vindkraften ska ha mer lika villkor som de andra kraftslagen. Jag noterar i Centerpartiets motion att man snarare vill att kärnkraften ska stå helt på egna ben medan det för all annan fossilfri kraft ska finansieras nätanslutningar och annat. Där är alltså enbart kärnkraften missgynnad.

Fru talman! Effektivisering spelar absolut roll, men om vi ska fördubbla elproduktionen i Sverige kan vi inte göra det genom effektivisering. Vi löser inte problemet med att vi kommer att behöva mer el genom att använda mindre el. Den ekvationen går inte ihop.

Fru talman! De satsningar som görs handlar om att transportera elen från där den produceras till där den ska konsumeras. Transmissionsnätet byggs ut i rekordhög fart, vilket jag också nämnde i mitt anförande. Därutöver finns satsningar på Kraftlyftet och annat – som gärna får gå fortare, men då behöver tillståndsprocesserna, myndighetskapaciteten och de kommunala besluten också gå i takt med det.

Fru talman! Det kan finnas skäl att sätta in Fredrik Olovssons inlägg i en lite större kontext. Den energimarknad och den röra på marknaden vi i dag ser är Socialdemokraterna inte oskyldiga till. Det var rödgröna regeringar som lade nya skatter på kraftvärme och fjärrvärme, och det var Socialdemokraterna som bara godkände en enda havsbaserad vindpark under sina åtta år. Om jag minns rätt har vi godkänt dubbelt så många. Det är vår regering som tar fram en finansieringsmodell för ny svensk kärnkraft. I Socialdemokraternas regeringsunderlag ter det sig omöjligt.

Det är den här regeringen som sänker skatten på mat, elräkning, arbete med mera. En vanlig svensk familj, två vuxna och två barn, har ungefär 5 000 kronor mer att röra sig med i månaden. Det är följden av vår politik.

Fru talman! När det gäller det viktigaste, det största och det elnätet allra mest behöver, det vill säga stabilitet och kärnkraft, är vi överens. Men det är inte Moderaternas uppgift att inordna Vänsterpartiet och Miljöpartiet i fållan. Det är Socialdemokraternas uppgift, och jag kan bara önska lycka till.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Olovsson för frågan.

När nio svenska industriföretag låter pengarna prata och investerar i ny svensk kärnkraft tycker jag att det är väldigt tydligt vad de ser som allra nödvändigast. Fysikens lagar ger dem också rätt – det är svårt att driva stora cementugnar och stora stålverk på intermittent kraft som sol- eller vindkraft. Det behövs så att säga mer svängmassa i systemet.

Fru talman! Det är viktigt att konstatera att vi har byggt omkring 17 000 megawatt vindkraft i Sverige. Den levererar någonstans mellan 20 och 30 procent av tiden, medan ett svenskt kärnkraftverk levererar mellan 90 och 95 procent av tiden. Vi behöver mer stabilitet i nätet – det är inte enbart min politiska uppfattning, utan det är också vad som syns när man läser om effektavgifter, frånkoppling och annat. Det behövs mer stabilitet och robusthet för helheten, inte bara enskilda vindkraftsparker.

Jag ska ge Fredrik Olovsson rätt i att alla frågor om energiomställningen inte kommer att lösas i budgetdebatten här i Sveriges riksdag. Det behöver göras mer när det gäller tillståndsprocesser, miljöprövningar och överklaganden. Detta är en mycket viktig bit som regeringen arbetar aktivt med.

Vi behöver också stärka kapaciteten hos myndigheter. Det fattas både ingenjörer och transformatorer. Därutöver behöver mer göras av kommuner, inte minst när det gäller tilldelning av mark.

Hela Sverige behöver engageras i att vi i framtiden ska ha ett hållbart överflöd av energi, inte bara på sommaren utan hela året om.

Herr talman! ”Ett land, fyra elprisområden” är en slogan som i alla fall jag inte skulle vilja skriva på min valaffisch nästa år. Men det är där Sverige har hamnat, med effektbrist i södra Sverige och följaktligen stora prisskillnader som slår ut familjer och företag. Så ska vi inte ha det i Sverige.

Därför är det en central uppgift för politiken att avhjälpa effektbristen, bygga bort flaskhalsarna och återställa den ekonomiska tryggheten. Trygghet är nämligen inte bara hårdare straff och fler poliser; det är också att närma sig vintern utan att behöva oroa sig för om pengarna räcker till både elräkningen och julklappar till barnen.

Herr talman! Sverige reser sig ur krisen. Elpriserna har stabiliserats. Sveriges genomsnittliga spotpris under 2024 och 2025 låg generellt 30–50 procent lägre än toppåret 2022, men prisvariationerna mellan södra och norra Sverige kvarstår.

Fossilgaspriser i Europa påverkar prisbilden i framför allt Skåne. Näringslivsbolaget Invest in Skåne har lyft fram att Skåne har förlorat över 11 000 arbetstillfällen på grund av bristen på el i nätet, trots att regionen i övrigt har goda förutsättningar för industriell och teknologisk utveckling. Det är inte hållbart vare sig för Sverige eller för Skåne.

Den förra regeringens kärnkraftsnedläggningar och straffskatter på kraftvärme ledde till att över 20 procent av den planerbara elproduktionen i södra Sverige försvann. Där har man i dag Europas sämsta självförsörjningsgrad under vintern.

För mitt parti Moderaterna är målet tydligt: Sverige ska aldrig mer vara prisstyrt av Putins gaspriser. Därför bygger vi planerbar fossilfri kraft och förstärker överföringskapaciteten inom landet.

Fru talman! Regeringen lägger nu grunden för den första utbyggnaden av svensk kärnkraft på över 40 år. Riksdagen fattar beslut om statliga lån för investeringar på upp till 220 miljarder kronor samt en motsvarande riskreserv för att säkerställa att projekten genomförs på ett tryggt och kostnadseffektivt sätt.

Här är det värt att nämna att nio svenska industriföretag har aviserat att de kommer att gå in som delägare i det första kärnkraftsprojektet på Ringhals. Det är ett styrkebesked att Sverige har konkurrenskraftiga, långsiktiga och ansvarstagande industriföretag. De visar med sin investering att de vet att stabil och fossilfri el är en förutsättning för jobb, tillväxt och trygghet. En utblick mot omvärlden ger dem rätt – det finns inga energifattiga länder som har sett en trygg och stabil ekonomisk utveckling.

Fru talman! Sverige är på rätt väg, men det kommer att ta tid att bygga upp det som gick snabbt att riva ned. Här och nu behöver vi också ta initiativ som gör att vi klarar vintern.

Därför sänker regeringen elskatten med ungefär 20 procent, vilket är historiskt mycket, så att elkostnaderna för familjer och företag minskar. Parallellt med det införs ett nytt högkostnadsskydd som träder in om elpriset under en månad överstiger 1 krona och 50 öre. Att det här ska behövas är orimligt, men vi gör det som krävs för att Sverige ska klara de svåra tiderna och få se en ljusare morgondag.

Fru talman! Svensk industri har annonserat planer som kan leda till ett fördubblat elbehov år 2045. För att Sverige ska behålla sin industriella konkurrenskraft behövs därför både ökad produktion och ökad överföringskapacitet. Det är just därför regeringen nu gör historiska investeringar.

Investeringarna i transmissionsnätet ökar nu kraftigt och ligger i storleksordningen 20 miljarder per år. Detta är den största systemförstärkningen i modern tid. Den är helt nödvändig för att samhällets elektrifiering och industrins expansion ska kunna fortsätta. Hinder rivs steg för steg för att underlätta utbyggnad av nätet.

Vad får vi då för pengarna, bakom de här stora, fina orden? Vi får till exempel nya elkablar till Gotland som säkerställer att vi på ön kommer att ha el i uttaget även bortom år 2030. Projektet att bygga nya elkablar till Gotland stod helt still mellan 2017 och 2022. Socialdemokratiska energiministrar som Ygeman, Baylan och Farmanbar gjorde inte det som krävdes.

År 2022 fick Sverige en ny regering. Energiminister Busch tog bara 80 dagar på sig innan hon gav Svenska kraftnät det skarpa uppdraget att bygga ihop Gotland med stamnätet. År 2030 kopplas kablarna in, trots sex år av rödgrön fördröjning. Det säger något om att tempot har växlats upp.

Fru talman! Sverige har kunniga ingenjörer, ansvarstagande industriföretag och en robust finansieringsmodell för ny kärnkraft. När den politik som nu förs skapar förutsättningar och näringslivet vågar investera kan Sverige återgå till att bli den stabila kärnkraftsnation som länge togs för given.

I en tid då vårt säkerhetspolitiska läge är det allvarligaste på decennier stärker vi Sveriges energiberedskap och ökar investeringarna i elberedskap, robusta elnät och cybersäkerhet. Energisystemet ska inte bara fungera i vardagen utan också i kris och ytterst i krig.

Trygghet handlar om lag och ordning, men det handlar också om att ha ett jobb att gå till och billig el i uttaget samt om ett motståndskraftigt samhälle som håller ihop. Nu återuppbygger vi det.

I detta anförande instämde Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

Fru talman! Vi står inför ett omfattande förändringstryck. Elektrifieringen av industrin, transporterna och vårt vardagsliv kräver att el- och gasnäten både fungerar bättre och styrs mer effektivt än tidigare. Vi behöver regelverk som klarar att möta EU:s krav, som underlättar investeringar och som säkerställer att konsumenter får rimliga och förutsägbara villkor.

Med regeringens förslag genomförs nödvändiga anpassningar i ellagen och naturgaslagen, stärks tillsynsmyndighetens oberoende och moderniseras regelverket för intäktsramar, anslutningsavgifter och prövningsprocesser. Detta är tekniskt, ja, men det är också hörnstenar i ett elsystem som ska klara av att leverera trygg el i fredstid, i kriser och ytterst i krig.

Steg för steg ska ett robust, kostnadseffektivt och fossilfritt energisystem byggas som möjliggör klimatomställningen, stärker konkurrenskraften och möter framtidens behov.

Fru talman! Regeringen föreslår ändringar som säkrar att svensk lagstiftning överensstämmer med EU:s elmarknadsdirektiv och gasmarknadsdirektiv, särskilt när det gäller nationella tillsynsmyndigheters exklusiva befogenheter. Det innebär på ren svenska att Energimarknadsinspektionen får ett tydligare och starkare mandat att fastställa intäktsramar, att godkänna tariffer och att fatta beslut som tidigare, i varje fall till vissa delar, har reglerats i lag.

Förslaget omfattar även förändringarna i hur förvaltningsrätt och kammarrätt ska bemannas vid överprövningar, där ekonomiska experter nu ska ingå vid intäktsregleringsmål. Det stärker rättssäkerheten och förbättrar den tekniska kvaliteten i domstolsprövningen.

Utskottet gör också en mindre lagteknisk justering i 1 kap. 4 § ellagen för att samordna regeringens olika propositioner så att regelverket är heltäckande när ändringarna i det här betänkandet, men också det vi debatterade för en timme sedan, träder i kraft den 1 januari 2027.

Fru talman! En viktig del av betänkandet gäller lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet. Regeringen gör bedömningen att den lagen ska behållas, och vi delar den uppfattningen. Lagen syftar till att ge nätföretagen drivkrafter att göra investeringar som annars inte skulle bli av. De drivkrafterna behövs när elnäten är en flaskhals för elektrifieringen.

Det handlar inte om att gynna nätbolag på bekostnad av kunderna utan om att undvika att investeringar skjuts upp, vilket skulle få stora negativa konsekvenser för hela samhället. Lagen är tydligt avgränsad och har som syfte att stärka kapaciteten i nätet utan att höja nätavgifterna godtyckligt.

Fru talman! I reservation 1 menar tre partier att lagen om särskilt investeringsutrymme leder till orimligt höga nätavgifter och att underskott inte bör kunna rullas vidare mellan tillsynsperioder. Men möjligheten att göra det är en betydande del av intäktsregleringens logik. Prognoser kan slå fel, och förhållanden kan ändras. Då behöver regelverket ha den typ av ventil som går att använda i praktiken. Alternativet vore betydligt högre riskpåslag och därmed mer ryckighet för elkunderna. Det är också viktigt att understryka att överrullningen redan i dag är reglerad. Den är också begränsad för att undvika orimliga underskott och så att den inte ska användas för att driva upp vinsterna.

Fru talman! I reservation 3 framförs en politisk linje där man vill reformera elmarknaden via en rad tillkännagivanden om flexibilitet, digitalisering, energigemenskap och samhällsekonomiska analyser. Det är frågor som är både viktiga och intressanta men som redan har en plats i det politiska arbete som just nu pågår.

Elmarknadsutredningen från april bereds i Regeringskansliet och omfattar samtliga frågor som man lyfter fram i reservationen. Att riksdagen skulle gå in och detaljstyra beredningsarbetet, som just nu handlar om att hantera remissvaren, menar vi vore onödigt. Därför avstyrker vi reservationen. Det är inte för att frågorna är oviktiga utan för att de redan behandlas på ett strukturerat sätt.

Fru talman! Regeringen och riksdagen har under mandatperioden tagit tydliga steg för att modernisera svensk energipolitik. Vi bygger ny kärnkraft, vi förstärker elnäten, vi reformerar elmarknaden och vi säkerställer att regelverken håller för framtidens krav och behov. Det här betänkandet är ett sådant steg. Det är absolut tekniskt, men det är också betydelsefullt.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Sveriges elmarknad står inför ett omfattande förändringstryck. Vi befinner oss i ett läge där elektrifieringen accelererar på bred front samtidigt som hushåll och företag såklart har rätt att förvänta sig trygg tillgång till el, rimliga priser och tydliga spelregler.

Det är mot den bakgrunden som vi nu behandlar regeringens förslag om en förbättrad utformning av EU:s elmarknad. Betänkandet handlar inte om dramatiska reformer utan om nödvändiga och väl avvägda förändringar som säkerställer att svensk rätt motsvarar EU:s uppdaterade elmarknadsdirektiv och att marknadens olika aktörer även fortsättningsvis ska ha tydliga skyldigheter och ansvar.

Fru talman! Regeringens förslag innebär att elleverantörer med många kunder får ett tydligare ansvar för sina avtal, särskilt genom att de ska kunna erbjuda avtal med fast löptid och fast pris. Konsumenterna ska få en sammanfattning av de viktigaste villkoren innan avtal ingås eller förlängs, vilket skapar ökad transparens och minskar risken för obehagliga överraskningar.

Vidare införs krav på att elleverantörer ska arbeta aktivt med riskhantering, bland annat för att begränsa scenarier där utebliven leverans skulle skapa följdproblem på marknaden eller skapa risk att hushåll helt står utan el. Ofrivillig bortkoppling är oacceptabelt i vårt Sverige.

På nätföretagens område förstärks skyldigheterna att tillhandahålla information. Nätbolagen ska tillgängliggöra uppgifter om den el som levereras och förbättra den information som krävs för att underlätta anslutningar. När det gäller anvisade elleverantörer, det som motsvarar sistahandsleverantörer i EU-direktivet, införs krav på att nätföretagen ska göra sina val enligt rättvisa, transparenta och icke-diskriminerande förfaranden.

Regeringen går inte längre än vad direktivet kräver men ser till att Sverige uppfyller de formella krav som finns på ett robust och rättssäkert sätt.

Fru talman! Sammantaget stärker regeringens förslag konsumentskyddet, marknadens funktionssätt och regelverkets förutsägbarhet. Det är steg som behövs för att elmarknaden ska fungera väl i takt med att belastningen på systemet växer och fler aktörer kopplar på sig och blir beroende av en stabil och långsiktig elförsörjning.

Fru talman! Oppositionens reservation handlar om att Sverige ska införa en norsk modell för anvisade elavtal med regelbundna upphandlingar. Det är en fråga som redan ligger på regeringens bord genom Elmarknadsutredningen. Regeringen bereder förslagen, inklusive frågan om hur systemet med anvisade elleverantörer ska utvecklas. Vi ser inte att det finns skäl att föregripa regeringens behandling och hantering av remissvaren i det här skedet utan noterar oppositionens följdmotion som en åsiktsyttring om vad man hoppas att den beredningen ska landa i.

Fru talman! Energi är mer än en marknadsfråga. Det är samhällsbärande infrastruktur. Det är förutsättningen för vår industriella konkurrenskraft, för tryggheten i våra hem och för att Sverige ska kunna fortsätta minska sina utsläpp. De lagändringar som vi behandlar i dag anpassar svensk rätt till EU:s elmarknadsdirektiv, som syftar till att skapa lite mer ordning och reda i ett system som står inför stora påfrestningar men också har stora möjligheter. Det ska göra det enklare för konsumenter att förstå sina avtal och tydligare för leverantörer att ta ansvar och öka transparensen för nätföretag så att de kan motiveras att agera på ett rättvist sätt.

Det här är inte slutpunkten för att modernisera elmarknaden, men det är ett steg på vägen mot ett tryggare, smartare och mer konkurrenskraftigt energisystem – ett system som ska stärka hela Sverige.

Fru talman! Jag vill på det temat också säga att det stora reformarbetet för Sveriges elkonsumenter inte nödvändigtvis sker just i det här betänkandet. Men med reformer som sänkt elskatt med 20 procent, ett högkostnadsskydd mot höga elräkningar och ny fossilfri baskraft i södra Sverige hanterar vi kortsiktiga risker och skapar förutsättningar för decennier av höjd levnadsstandard.

För oss moderater är trygghet inte bara fler poliser och hårdare straff. Trygghet är också att inte behöva välja mellan att betala vinterns stora elräkningar och att kunna köpa julklappar till sina barn.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Sätherberg för svaret!

Jag uppfattar det som att man baserat på en teknikalitet om att den här propositionen inte handlar om alunskiffer inte tänker rösta för ett förbud mot brytning i alunskiffer. Så kan man ju tycka, men i punkt 4 om det kommunala vetot går man ihop med Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, trots att den här propositionen inte handlar om det kommunala vetot. Man verkar alltså göra lite olika bedömning av vad det här egentligen handlar om.

Man kan läsa i tidningen att Socialdemokraterna vill förbjuda brytning i alunskiffer. I reservationerna kan man läsa att de inte vill förbjuda brytning i alunskiffer. I anförandena låter det som att man bara vill förbjuda primär brytning och inte sekundär brytning. Då kan man ju fundera på varför man då förbjöd primär och sekundär utvinning 2018.

Fru talman! Eftersom 100 procent av utvinningen av uran i Sverige är just sekundär brytning undrar jag om det inte i själva verket är så att de urvattnade motivreservationerna egentligen är till för att Socialdemokraterna ska kunna sitta på två stolar samtidigt. Man säger utåt och skriver i tidningen att man är emot allting, men i verkligheten står man ju bakom brytning i alunskiffer – som förvisso ska ha högre krav än annan brytning, och det är ju inget vi försöker ändra på – och man säger att man kan fortsätta med all den sekundära utvinningen. Men hela betänkandet handlar ju om det.

Vad är det som gäller egentligen? Det verkar som att Socialdemokraterna säger en sak den ena dagen och en annan sak den andra dagen.

(Applåder)

Fru talman! Vi pratade ju lite om alunskiffer i början av debatten, men det är möjligt att ledamoten Sätherberg kom först på slutet för att leverera sitt anförande. Det må vara hänt.

Jag hör i anförandet att man ska stå på Östersunds sida, man ska stå på Åres sida och man ska stå på Krokoms sida. Då har jag bara en fråga rörande hur ledamoten Sätherberg kommer att rösta i eftermiddag.

De socialdemokrater som leder i de kommunerna har ju skrivit i Svenska Dagbladet, och en hel del andra lokaltidningar också för den delen, att riksdagen måste förbjuda brytning i alunskiffer. I betänkandet som vi ska rösta om i dag har dock Socialdemokraterna inte något sådant förslag, så min fråga är helt enkelt: Vad är det som gäller?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Heie för svaret.

Det går inte att landa i någon annan slutsats än att förbudet mot att utvinna uran har fattats för att uran låter och känns farligt. Man har ju inte behandlat grundämnen som kvicksilver, arsenik, cesium och strontium med samma lagstiftningsverktyg trots att de är mycket farliga och i många fall betydligt giftigare.

Min nästa fråga ligger kanske lite utanför dagens debatt, men jag uppfattar att många ledamöter i dag har tagit sig den friheten. Centerpartiet har bestämt sig för att uran låter och känns farligt och är därmed med och underblåser denna rädsla och oro. Hur ska det då gå för Centerpartiet när era rödgröna vänner kommer dragande med att glyfosat är cancerframkallande och andra skräckexempel? Det låter också farligt, men ett förbud mot glyfosat skulle i praktiken omöjliggöra ett modernt jordbruk i Sverige. Befinner sig inte Centerpartiet på ett sluttande plan här? Kan det inte komma att bita er i svansen?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Heie för anförandet.

Det pratas om premisser, och jag skulle vilja uppehålla mig vid just detta. Centerpartiet stod bakom att förbjuda utvinning av uran, det vill säga det som gör att man inte får plocka upp uranatomer om man letar efter uranatomer och inte heller om man letar efter andra atomer. Då vill jag ställa en fråga om premisserna. Vad är den vetenskapliga grund Centerpartiet vilar på när man säger att uran är så unikt farligt att det grundämnet ska vara förbjudet att bryta? Vad är den vetenskapliga bedömningen bakom att uran är farligare än arsenik, farligare än kvicksilver, farligare än cesium och farligare än strontium? Vad är det som gör uran till det unikt farliga som ska ha en särlagstiftning i Sverige? Det vore intressant att veta.

Fru talman! När ledamoten Isak From pratar om att det kan finnas lite alunskiffer och lite uran och att det kan finnas lokala förutsättningar som kan påverka en prövning blir jag faktiskt ganska glad. Det visar på ett tydligt sätt att det här inte är frågor där Sveriges riksdag kan säga ja eller nej till enskilda olika projekt, utan det är frågor som behöver hanteras i domstolar och myndigheter av experter som kan bedöma förutsättningarna för brytning. Vi i politiken ska så att säga ge ramar, och sedan ska andra hantera själva ärendet. Därför är det viktigt att det finns ett tydligt regelverk.

Vi i Tidöpartierna tycker att det är märkligt att vi har 91 naturligt förekommande grundämnen, men ett av grundämnena är förbjudet. Det är bättre att inte ha sådana särregleringar utan att behandla uran på samma sätt som kadmium, arsenik eller kvicksilver, det vill säga från fall till fall utifrån de förutsättningar som finns.

På tal om komplicerat, fru talman, låt mig nämna att det i medier, i många lokaltidningar, i lokala Facebookgrupper och på andra ställen låter som om Socialdemokraterna vill förbjuda brytning av alunskiffer. Det finns dock ingen sådan reservation i betänkandet i dag. Man vill alltså att brytning av alunskiffer ska fortsätta att vara möjlig.

En annan fråga där Socialdemokraterna sitter på två stolar samtidigt är detta om sekundär utvinning. Den svenska utvinningen är ju sekundär utvinning. Man säger alltså nej till brytning av uran, men man säger ja till sekundär utvinning, som är hela den svenska utvinningen av uran. Det är obegripligt. Jag förstår inte hur man ska kunna få en tydlig linje från partiet inför valet nästa år. Det kan bli på det ena eller det andra sättet. Vi får väl se hur det går med den saken.

(Applåder)

Fru talman! Tack till ledamoten From för frågan!

Först och främst vill jag säga att det är skillnad mellan avlopp och mineralbrytning. Kommunalt va är en väldigt tydlig kommunal kompetens. Det är ett ansvar som kommunen ska ta. Jag tycker inte att det är lika självklart att kommunerna ska ha ansvar för Europas försörjning av sällsynta jordartsmetaller och kritiska mineral.

Fru talman! Jag kan ställa en motfråga till Isak From. Jag läste nämligen Svenska Dagbladet häromveckan, där ett tjugotal socialdemokratiska kommunalråd och regionråd krävde att Sveriges riksdag skulle förbjuda all brytning av alunskiffer. Men i det betänkande vi debatterar i dag noterar jag att Socialdemokraterna inte har något sådant förslag. Hur kan det komma sig? Och hur ska människor kunna utröna vad den socialdemokratiska linjen egentligen är? I tidningen har Socialdemokraterna en annan linje än här i kammaren.