Jesper Skalberg Karlsson

Herr talman! Ett fungerande elsystem är en förutsättning för en växande ekonomi. Det finns inga energifattiga länder som är rika och framgångsrika. Samtidigt ser vi hur länder som bara bygger elproduktion och inte tar hänsyn till elnätets utformning går miste om potentiell tillväxt och konkurrenskraft. Därför är det rimligt att titta på helheten: produktionen, producenterna, marknaden och förutsättningarna.

När industrin ska elektrifieras, när hushållen laddar bilen, när företag vill växa och när nya batterier, solceller, värmepumpar, datacenter, laddstationer och industriprocesser ska kopplas in räcker det inte att vi har elproduktion. Vi måste också ha regler som gör att elsystemet fungerar.

Här är det avgörande – lika viktigt som i de andra debatter vi haft i dag – att vi håller två tankar i huvudet samtidigt. Det är sant att vi inte bara kan fokusera på elproduktion, men det är också en falsk trygghet att tro att flexibilitet och kreativ bokföring kan ersätta fossilfri baskraft i södra Sverige.

Fru talman! I dag regleras stora delar av elmarknaden och elnäten av ellagen, som skrevs 1997. Den har tjänat Sverige väl på flera sätt, men den är också ett barn av sin tid. Den skrevs för ett elsystem som var mer centraliserat, mer förutsägbart och tekniskt enklare än det som växt fram sedan dess.

Ett nytt elsystem innebär också en delvis ny elmarknad. Vi har fått en mer integrerad europeisk elmarknad, mer väderberoende elproduktion och därmed också ett påtvingat behov av flexibilitet. Vi har fått fler aktörer som kan använda, producera, lagra och dela el. Det ställer såklart nya krav. Samtidigt är fysikens lagar desamma. Kilowattimmar per år är en sak; att kunna leverera varje sekund är något annat.

Fru talman! Regeringen föreslår, på goda grunder, en ny elmarknadslag och en ny lag om elektriska ledningar. De två lagarna ersätter den nuvarande ellagen. Elmarknadslagen ska reglera elmarknadens funktion, medan lagen om elektriska ledningar ska samla bestämmelser om nätkoncession och just elektriska ledningar. Det är en tydligare uppdelning mellan marknaden för el och den fysiska infrastrukturen.

Den första stora förändringen, fru talman, är terminologin och systemansvaret – en teknisk men viktig förändring.

Svensk rätt anpassas nu bättre till EU-rätten. Begrepp som överföringssystem, distributionssystem, balansansvarig part och leverantör av balanstjänst förs in i lagstiftningen på ett tydligare sätt. Det gör regelverket mer begripligt för dem som verkar på marknaden. Det tydliggör också att nätföretag inte bara äger ledningar utan också har ett systemansvar. Den som driver elnät ska alltså inte bara förvalta koppar och stål utan också bidra till ett säkert, tillförlitligt och effektivt elsystem.

Vidare flyttas vissa uppgifter som fram till nu har legat på en systemansvarig myndighet till den som innehar överföringssystemet. I praktiken innebär det att ansvar och faktisk systemroll förs lite närmare varandra, vilket är rimligt. Ansvar ska ligga där kompetens och verktyg finns.

Fru talman! Den andra stora förändringen handlar om balansmarknaden.

Saken är ju den att ett elsystem behöver vara i balans i varje givet ögonblick – den el som tillförs systemet måste motsvara den el som tas ut, inklusive förluster. Om balansen rubbas påverkas frekvensen, och om frekvensen inte hålls stabil påverkas driftssäkerheten.

Därför handlar det statliga Affärsverket svenska kraftnät upp balanstjänster – till exempel balansenergi, alltså energi som används för att återställa balansen i systemet. Det hörs nästan på namnet. I EU kallas de aktörer som tillhandahåller sådana tjänster för leverantörer av balanstjänster, BSP. Det begreppet används inte i den nuvarande ellagen, men den nya elmarknadslagen använder det.

Dagens roll som balansansvarig delas upp i två nya roller: balansansvarig part, BRP, och leverantör av balanstjänster, BSP. Det är en ändring av terminologin men också en förändring på marknaden. Ändringen gör det tydligare vem som ansvarar för obalanser och vem som kan leverera tjänster till systemet. Den öppnar också upp för att fler aktörer på sikt ska kunna bidra: batterier, elbilsladdare, industrier, fastigheter och aggregatorer som samlar många små resurser till en större flexibilitetsresurs.

Införandet av denna fristående BSP-roll är försenat. Detta kommer säkert någon i oppositionen att nämna. Det beror bland annat på it-relaterade utmaningar. Just nu är det rimligt att förvänta sig att detta är fullt infört först 2028 eller 2029. Regeringen, oppositionen, Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen är alla engagerade i frågan, så vi kommer tvivelsutan att återkomma till den i andra sammanhang.

Fru talman! Den tredje frågan gäller obalanskostnader.

Under senare tid har höga och volatila obalanskostnader varit ett verkligt problem för många aktörer. Svenska kraftnät har konstaterat att producenter och konsumenter, inte minst små vindkraftsproducenter, vid vissa tillfällen drabbats av mycket höga kostnader. Det leder såklart till att man vid vissa förhållanden stänger av produktion för att undvika ekonomisk risk.

Detta är inte helt tillfredsställande, och här pågår också ett arbete. Svenska kraftnät har infört en ny, mer digitaliserad marknadslösning, arbetar med justeringar för att minska plötsliga kostnadstoppar och har gjort den egna bedömningen att obalansprissättningen behöver uppdateras. En förändring av den prissättningen behöver dock godkännande från Energimarknadsinspektionen och kan träda i kraft först 2027.

Jag tycker att det är bra att myndigheterna har identifierat problemet, vidtagit åtgärder och bereder förändringar. Man önskar bara att det ska gå så fort som möjligt.

Fru talman! Den fjärde delen handlar om anvisade elavtal.

I dag ska ett nätföretag anvisa en elleverantör till en användare som saknar leveransavtal, och det låter ju tryggt och fint. Det är dock vanligt att den anvisade leverantören finns i samma koncern som driver nätföretaget. Detta är inte riktigt bra för konkurrensen. Dessutom är anvisade elavtal generellt sett betydligt dyrare än avtal som kunden själv aktivt väljer. Det systemet ska därför avskaffas.

I stället för anvisade elavtal inför vi nu en modell med leveransskyldig sistahandsleverantör. Den elleverantör som har störst marknadsandel inom ett lokalnätsområde ska vara skyldig att leverera el till elanvändare som omfattas av systemet. Kunden ska dessutom kunna välja fritt bland de avtal som sistahandsleverantören erbjuder.

Detta är delvis kopplat till EU-rätten. Medlemsstaterna ska ha system med sistahandsleverantörer för att säkra kontinuiteten i elförsörjningen, åtminstone för hushållskunder, och de ska också utses på ett transparent och ändamålsenligt sätt. Därför är en norsk modell inte möjlig i alla delar, då Norge står utanför unionen och dessutom har en förhållandevis dyr modell.

Fru talman! Den femte delen rör energidelning.

Nu införs nya regler som krävs för att genomföra det reviderade elmarknadsdirektivet. De nya reglerna möjliggör för en elanvändare att tillgodoräkna sig el som produceras på en annan fastighet än där den förbrukas. Det får man ändå kalla en betydande modernisering. Solceller på ett tak, batterier i en fastighet och elanvändning i en annan del av verksamheten kan nu i större utsträckning hanteras inom ett tydligt regelverk.

Det betyder förvisso inte att alla frågor om energigemenskaper är färdiga och klara, men det betyder att lagstiftningen rör sig i en tydlig riktning: från ett system där elanvändaren mest var en passiv mottagare – en sådan som jag – till ett system där fler kan producera, lagra, dela och styra sin elanvändning. Det är väl bra om den nyttan också kommer oss andra till del – så att de nyttorna sprids.

På tal om energigemenskaper kan också nämnas att det pågår ett arbete. Energimyndigheten och Energimarknadsinspektionen har tagit fram analyser, underlag och kunskapsstöd för att främja utvecklingen på området. Det är bakgrunden till att det inte finns skäl för nya tillkännagivanden just i dag.

Fru talman! Till sist några ord om vad det här betyder.

För familjer handlar det här om att elmarknaden ska bli mer begriplig, rättvis och mer konkurrensneutral. Man ska inte fastna i dyra anvisade avtal för att systemet är krångligt. Man ska kunna lita på att det finns en sistahandslösning om något går fel. Och på sikt ska mer flexibilitet kunna bidra till ett stabilare system.

För företagen handlar det om förutsägbarhet. Den som vill bygga en ny fabrik, installera batterier, elektrifiera transporter eller styra sin elanvändning behöver regler som är lätta att förstå. Ansvar och roller måste vara tydliga, och marknader behöver vara öppna för nya lösningar.

Fru talman! För Sverige handlar det om konkurrenskraft. Vi ska ha ett elsystem som klarar klimatomställningen, industrins behov och familjernas vardag. Elsystemet ska belöna ansvar, innovation och effektiv användning av resurser. Kort och gott: ett elsystem som är bättre anpassat till framtidens Sverige.

I detta anförande instämde Oliver Rosengren (M).

Herr talman! Det ledamoten Lakso beskriver som att man löste Sveriges energiutmaning var att vi slog rekord i volatila elpriser, så till den grad att regeringen fick betala ut elstöd till pensionärer som var tvungna att sova med dubbla täcken för att klara uppvärmningen.

Herr talman! Jag har en fråga på temat verklighetsförankring. Saken är ju den att det som Miljöpartiet förordar är havsbaserad vindkraft. Varje gång en planerad havsbaserad vindkraftspark inte har blivit av har Miljöpartiet beklagat det å det grövsta. Om Miljöpartiet är en del av nästa regering kommer all den här havsvinden på plats, enligt den retorik man har.

Jag bor på en plats som Miljöpartiet vill innesluta med en ringmur av nya havsvindparker. 11 havsvindparker har varit planerade runt Gotland. Frågan är om man ska räkna in Gotska Sandön, men om man gör det är det 14 havsvindparker. Linus Lakso pratar om att man behöver kompensera olika regioner för olika ingrepp. Min fråga är: Vad får vi i kompensation på Gotland när de här 11 vindkraftsparkerna, den nya ringmuren, ska byggas nästa mandatperiod?

Herr talman! Tack till Rickard Nordin för frågan!

Allt som är olämpligt behöver inte ha en egen uttryckt lagtext, som är geografiskt begränsad. När det till exempel gäller havsbaserad vindkraft tycker jag: Bygg den där aktörer är intresserade av att investera, där elnätet är redo att ta emot den och där det dessutom finns en lokal acceptans! Men det betyder inte att jag vill skriva en specifik lagtext om att det ska vara förbjudet att bygga havsbaserad vindkraft vid inloppet till Musköbasen. Det får man ta hänsyn till i den prövning som sker enligt annan lagtext.

Herr talman! Det är värt att nämna att det vi gör är att vi tar bort lager på lager av hinder för ny kärnkraft. Men det kommer fortfarande att finnas flera lagstiftningar som man behöver ta sig igenom. Det är kärntekniklagen. Det är ansökan hos Strålsäkerhetsmyndigheten. Det är tillåtlighetsprövningen hos regeringen. Det är uppbyggnaden av elnät för att man ska kunna ta emot detta – med mera. Att vi tar bort det uttryckliga förbudet betyder inte att vi ska bygga reaktorer på varenda strand längs med kusten mot Östersjön. Det handlar just om att ta bort lager på lager av hinder som står i vägen för ny kärnkraft.

(Applåder)

Herr talman! Gotland är inte en lämplig plats för kärnkraft. Anledningarna är: Vi har inte det elbehovet. Vi är inte anslutna till stamnätet; vi har alltså bara likströmskablar. Därutöver finns det en säkerhetspolitisk dimension att ta hänsyn till. Det finns heller inget bolag som har aviserat att man har ett intresse av att bygga ny kärnkraft på Gotland.

Herr talman! Med det sagt handlar inte den här frågan om att vi vill bygga kärnkraft på alla de platser där det tidigare har varit förbjudet. Det här handlar om att vi vill ta bort det uttryckliga förbudet, som gäller många geografiska platser, eftersom det finns lager på lager av hinder för ny kärnkraft.

Jag tror att oppositionen, som nu är upprörd över att vi tar bort de här hindren, hade varit lika upprörd om ett bolag hade kommit in med en ansökan som gällde en specifik plats och om vi därefter hade tagit bort de geografiska begränsningar som finns i den här lagtexten.

Herr talman! Utgångspunkten behöver vara att vi ska bygga elproduktion där den, för det första, behövs och där den, för det andra, är accepterad. Med det sagt är det så här: När vi tar bort det uttryckliga förbudet som gäller de här platserna ska kommunfullmäktige fortfarande tillstyrka detta. Det ska finnas en lokal acceptans. Det tycker jag är en bra ordning.

Herr talman! För att möjliggöra fortsatt elektrifiering av samhället och åstadkomma en effektiv klimatomställning behöver kraftsystemet stärkas och produktionen av fossilfri el öka. Kärnkraften kan leverera stora mängder fossilfri el och bidra med stödtjänster som gör hela elsystemet mer robust och leveranssäkert. Därför är det rimligt att regeringen har lagt viss möda på att riva de hinder som successivt byggts upp för att hindra ny kärnkraft i Sverige.

Herr talman! År 2023 presenterade regeringen en färdplan för ny kärnkraft i Sverige. Den innehöll en fullständig analys och en tydlig helhetssyn. I den fanns bland annat en nationell kärnkraftssamordnare, initiativ till en riskdelningsmodell och mål satta till år 2035 och 2045.

År 2024 beslutade riksdagen att ny kärnkraft ska kunna byggas på fler platser och att fler än tio reaktorer ska kunna vara i drift samtidigt. Det är rimligt, givet att nya reaktorer, som kallas små och modulära, har en lägre effekt var för sig och att man därför kan behöva fler. Tvivelsutan kan en stor konventionell reaktor leverera mer, och det är ju det vi behöver, men det finns också fördelar med mindre reaktorer, eftersom en mindre andel av kärnkraften då är offline när man genomför periodiskt underhåll på en reaktor.

År 2024 beslutade också riksdagen om energipolitikens långsiktiga inriktning och satte målet om ny kärnkraft motsvarande 2 500 megawatt till 2035. Det motsvarar ungefär två stora konventionella reaktorer och bidrar med den planerbara elproduktion som kan hjälpa till att stabilisera elsystemet, vilket i sin tur underlättar för att koppla på fler volatila producenter och säkerställa den tilldelning av effekt som behövs till industrier som vill minska sina koldioxidutsläpp.

År 2025 beslutade riksdagen om den finansieringsmodell som utretts av landets främsta experter och som möjliggör statlig riskdelning, vilket är en förutsättning för byggnationen av ny kärnkraft i Sverige. Kärnkraft har mycket höga initiala investeringskostnader, långa ledtider och regulatoriska risker. Därför är det rimligt att staten är en aktör och ger förutsättningar för att investeringarna ska bli av.

I april i år presenterades också nästa steg, där staten ska köpa 60 procent av Videberg Kraft AB, det projektbolag som Vattenfall startat tillsammans med nio stora industriföretag och som ska bygga ny kärnkraft på Ringhals. Det finns goda skäl för det.

Staten ska bära den del av risken som bara staten rimligen kan bära. Statens majoritetsägande gör projektet finansierbart. Och vi vill såklart som stat ha kontroll när skattebetalarna tar en risk. Det handlar inte om att staten ska ersätta näringslivet på något vis, utan det handlar om att staten ska kliva in där politisk risk, systemnytta och investeringens storlek gör att marknaden annars tvekar.

Herr talman! Med det här betänkandet tar vi också nästa steg genom att ta bort ytterligare geografiska hinder vid kusten. Kärnkraftverk byggs ofta vid kusten av både praktiska och tekniska skäl. Ett kärnkraftverk producerar stora mängder el men behöver också kunna kylas på ett säkert och effektivt sätt. Närheten till havet ger tillgång till stora mängder kylvatten, och kustlägen är lämpliga eftersom de ger bättre tillgänglighet till robust infrastruktur i form av hamnar.

Att kärnkraftverk behöver kustlägen är inte automatiskt lika med att varje kustläge är lämpligt. Men vår linje är att det är orimligt att på förhand utesluta stora delar av Sveriges kust från prövning, särskilt när Sverige behöver mer fossilfri och planerbar el.

Det förslag vi behandlar i dag handlar inte om att kärnkraft ska få byggas var som helst utan om att ta bort förbud som har syftat till att lägga lager på lager av hinder som omöjliggör ny kärnkraft.

Herr talman! Det är viktigt att vara tydlig med vad den här lagändringen innebär. Att ett område inte längre omfattas av ett uttryckligt förbud mot kärntekniska anläggningar betyder inte att någon får bygga ett kärnkraftverk där utan vidare. Tvärtom krävs det fortsatt omfattande prövning enligt flera regelverk. Kärnteknisk verksamhet kräver tillstånd enligt lagen om kärnteknisk verksamhet. Det börjar med en analys hos Strålsäkerhetsmyndigheten, och därefter behövs ett godkännande av regeringen. Därutöver krävs en miljöprövning enligt miljöbalken, regeringens tillåtlighetsprövning och, inte minst, kommunfullmäktiges tillstyrkande.

Herr talman! Den senaste tiden har vi sett ansökningar om ny kärnkraft i Valdemarsviks kommun, i Norrsundet i Gävle kommun och vid Studsvik i Nyköpings kommun. Det är bra. Ny kärnkraft stärker elsystemets stabilitet, driver på elektrifieringen och håller priserna stabila i hela landet.

Det är dock inte så att alla som ansöker om etablering av ny kärnkraft automatiskt kommer att få ett ja. Men det är hoppingivande att det finns flera aktörer utanför Vattenfall som vill vara med och bidra till att lösa Sveriges elutmaning. Att stora svenska industriföretag också lägger in egna pengar i projekt är en styrka för Sverige.

Herr talman! Det är krävande och ett stort åtagande att bygga ny kärnkraft, men den här regeringen ska se till att det blir gjort. De lager på lager av hinder som har byggts in för att omöjliggöra ny kärnkraft tas bort steg för steg. Och en effektiv finansieringsmodell finns nu på plats. Utöver det finns det skäl att titta på hur andra delar, som kompetensförsörjning och leveranskedjor, kan säkras. Därför har regeringen också tillsatt en ny utredning som ska lämna förslag på hur staten kan bidra till en effektiv utbyggnad av ny kärnkraft.

Den utredningen, som tillsattes den 11 mars i år, ska se över hur staten kan stödja uppbyggnaden av leveranskedjor, kompetens och erfarenhetsutbyte samt föreslå hur det kan organiseras. Det ingår också att utreda om statligt delägande i kärnkraftsbolag bör organiseras i ett statligt ägarbolag – det är en fråga som har lyfts tidigare.

Det här handlar kort och gott om hur de strukturer som ska komma på plats i samband med det första projektet kan bidra till att även andra projekt blir framgångsrika. Man skulle kunna kalla det för en programorganisation för kärnkraftsutbyggnad.

Herr talman! Kärnkraften har egenskaper som Sverige behöver. Den kan leverera stora mängder fossilfri el. Den kan bidra till ett robust och leveranssäkert elsystem. Den producerar oberoende av väder och årstid och kan därmed komplettera andra fossilfria kraftslag. Detta betyder inte att all annan elproduktion är oviktig. Sverige behöver mer fossilfri elproduktion, fler elnät, mer flexibilitet och effektivare användning av energi. Men ett elsystem för ett modernt industriland kan inte bara bygga på förhoppningar om att nya tekniska lösningar kommer att lösa dagens problem. Därför behövs kärnkraften.

Herr talman! Vi är överens i trepartikretsen om att det här ska utredas. Direktiven är färdigförhandlade. En utredare finns på plats. Snart ska vi också ha en pressträff där det presenteras.

Det fattas varje år tusentals beslut i Regeringskansliet och även i den här riksdagen. En liten del av dem är de som ingår i Tidösamarbetet och den överenskommelse som vi har träffat. Jag är övertygad om att många partier kommer att sluta upp bakom det här nya förslaget när det är färdigutrett och när det har lagts på riksdagens bord eftersom det är klok politik.

Överlag kan man väl säga att det är bra förslag som överlever och dåliga förslag som skrotas. Därför är det till exempel rimligt att de dåliga förslagen om att lägga ned svensk kärnkraft nu reverseras, då den behöver byggas upp på nytt.

Det finns andra förslag som är betydligt bättre, beslutade av olika regeringar, som ingen återbesöker. När det gäller alunskiffervetot är det en fråga som vi vill återbesöka just eftersom det finns en stor oro. Men det är värt att notera att den förra regeringen, som tittade på frågan, inte kom fram till att det behövdes något förbud. Nu tittar vi på det, och jag är övertygad om att vi kan göra det med sans, nyans och balans.

Frågan är om Centerpartiet vill vara med i en sådan diskussion. Inget tyder på det eftersom man har surrat sig vid masten och Magdalena Andersson. Låt oss se vad väljarna tycker till hösten! Sedan är jag övertygad om att vi kan ha de här debatterna igen – kanske på motsatta sidor, kanske på precis samma sidor som i dag.

Herr talman! Ja, det finns människor som sprider oro, och det är i många fall Isak Froms partikamrater.

Det vi debatterar här i dag är om en plats där man utvinner kärnämnen ska vara en kärnteknisk anläggning eller verksamhet. Det är inte så att man kan hålla på och höganrika uran på en gräsplätt i Falköping, utan det handlar om att man ska gräva upp atomer, inte splittra atomer. Det är två olika saker.

Herr talman! Det är också värt att notera att Socialdemokraterna försöker sitta på båda stolarna samtidigt. De är såklart emot primär brytning av uran, men de är för sekundär brytning av uran. Det där är knepigt. Det är väldigt svårt att skilja på de två sakerna. Det går såklart att skriva i en ansökan att man är ute efter mineralen A men i verkligheten kommer att utvinna mineralen B, i det här fallet uran, men i så små mängder att det inte är det primära.

Det hade kanske varit ärligare att göra som Miljöpartiet och bara säga nej till allt, men då hade Socialdemokraterna inte kunnat sitta på två stolar samtidigt. Det är ju precis det de vill göra när vi nu går in i valrörelsen. De är för nya gruvor, och de är emot nya gruvor. Det är knepigt att hålla koll på vad som egentligen ska bli resultatet. Vi får se vad som händer i framtiden.

Herr talman! Det är ju inte jag personligen som säger att utredningsdirektiven är klara och att en utredare finns, utan det sa energi- och näringsministern här i talarstolen under partiledardebatten i går. Det som finns kvar att presentera är direktiv och utredare, och det ska ske under nästa vecka.

Herr talman! Det ärende som vi debatterar här i dag handlar om att uran ska behandlas som de andra 90 naturligt förekommande grundämnena i Sverige. Vi vill skilja mellan kärnteknisk anläggning och kärnteknisk verksamhet.

Jag tycker att det är rimligt att en kommun får säga till innan ett kärnkraftverk byggs där. Det är rimligt att det finns ett veto mot det. När det gäller att öppna ett dagbrott eller en gruva är det inte samma typ av veto, till exempel om man ska bryta järnmalm, kalksten, koppar, zink eller vad det nu kan vara.

Herr talman! Det är också värt att notera att det första steget som vi tog bort för några månader sedan handlade om fyndigheter upp till 100 kilo uran. Det är mängder som man kommer upp i väldigt tidigt när man bryter ett flertal ton av en fyndighet som innehåller något annat.

Som också har nämnts i debatten är innehållet ungefär 300 gram per ton, men bryter man några tusen ton per dag kommer man ganska snabbt upp i över 100 kilo uran. Därför är det rimligt att vi behandlar det på samma sätt som vi behandlar andra mineraler och metaller. Vi ska inte göra skillnad på det och kalla varje dagbrott för ett kärnkraftverk, för det är det inte.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Luhr för en klurig fråga.

Jag skulle säga att det överordnade målet är att göra Sverige till världens bästa land att leva i. För det behövs två saker: ökad trygghet och fler som jobbar så att Sverige blir lite rikare. Det är de två stora frågorna som får mig att gå upp på morgonen och lägga mycket tid och arbete i detta hus.

Herr talman! När det gäller frågan om huruvida brytning av mineraler är överordnad allt annat skulle jag säga att det är en sanning med modifikation. Det är klart att vi ska vara en ledande gruvnation och ta tillvara de naturresurser vi har. Inte minst finns det ett moraliskt ansvar för alla landsändar att bidra med det de kan.

På Gotland bidrar vi till exempel med kalksten och cement, som används när alla ni andra ska bygga badhus, tågstationer och annat i Sverige. I Halland exporterar man mycket livsmedel. I Göteborg har man den stora hamnen som förser oss andra med varor från omvärlden. I Kiruna bryter man järnmalm – och så vidare. Alla behöver bidra med sitt så att Sverige AB kan gå så bra som möjligt och må så bra som möjligt.

Herr talman! Frågan om lokala veton tror jag att vi kommer att få fortsätta leva med, för den är nog inte färdigdebatterad. Man kan också fundera på vad nästa kommunala veto kan bli. Ska Region Skåne bestämma vem som får komma över bron? Ska Region Gotland bestämma vilka vapensystem som ställs ut på Tofta skjutfält? Vilka nya kommunala veton kan man tänka sig? Kan man också tänka sig väldigt lokala veton – att mina grannar bestämmer när jag får avverka min skog eller gödsla min åker?

Det går att fundera på hur långt planet sluttar, men här och nu tror jag att det är bra om vi gör den förändring i lagstiftningen som innebär att man skiljer mellan anläggning och verksamhet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Oliver Rosengren (båda M).

Herr talman! Jag tackar ledamoten Luhr för att hon tar upp denna fråga.

Jag inleder med att säga att regeringen delar ledamoten Luhrs syn på brytning i alunskiffer. Tidigare i år kommunicerade regeringen också att det saknas säkra sätt att bryta i alunskiffer. Nu finns det ingen aktiv brytning i alunskiffer, och inget tyder heller på att en sådan kommer att uppstå i närtid.

Herr talman! När det gäller den utredning vi har pratat om både i dag och tidigare delar jag Katarina Luhrs uppfattning att det vore önskvärt om den redan var presenterad. Utredningsdirektiv och utredare är klara, och det vi väntar på är schemaläggningen för en extern presentation. Jag ser fram emot detta, och jag tycker att det är rimligt att man har med frågan om retroaktivitet i denna lagstiftning.

Herr talman! Jag tycker dock att det finns skäl att på måndag fatta beslut om att dela upp vad som är en kärnteknisk anläggning respektive kärnteknisk verksamhet. Det är ju som sagt skillnad på att gräva i marken och att klyva atomer. Detta borde lagstiftningen ha tagit hänsyn till för länge sedan, så det är bra att vi gör denna förändring här och nu.

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Oliver Rosengren (båda M).

Herr talman! Sverige ska ha en kunskapsbaserad ekonomi – ett samhälle där vi har råd med varandra – och vara ett modernt industriland. Då behöver vi säkra tillgången till de metaller och mineral som behövs för elektrifiering, försvarsförmåga och självförsörjning. I det arbetet behöver vi samtidigt upprätthålla höga krav på säkerhet, strålskydd och miljö.

Det är en svår avvägning, men det är tvivelsutan politikens uppgift att göra den. När vi gör den bör vi blicka längre bort än till nästa mandatperiod, och vi bör göra den med sans, nyans och balans. Även om politik är både konst och vetenskap, både känsla och fakta, åligger det oss att inte använda rädslan som vapen, utan vi ska hålla oss till det som är sant.

Herr talman! Elektrifieringen kräver mer metaller. Batterier, elnät, solceller och kärnkraft kräver råvaror. Det är tillgången till dem som avgör om fabriker hamnar i Europa eller i Kina. Sverige har under lång tid varit en stark gruvnation. Det har byggt välstånd, skapat exportinkomster och förädlat det tekniska kunnandet här hemma.

Ska vi tillbaka till toppen behöver vi bejaka att vi behöver nyttja de naturresurser vi har. Där är vi inte riktigt i dag. Juridik och restriktioner har lett till att investeringar i prospektering och forskning har avstannat. Sverige har halkat efter samtidigt som beroendet av import har ökat. Vi befinner oss just nu i ett läge där Europa importerar upp till 98 procent av sina kritiska metaller.

Herr talman! För mitt parti, Moderaterna, är frågor om självförsörjning, motståndskraft och teknologiskt oberoende en del av den analys som ligger till grund för vår gruvpositiva linje. Här i Europa konsumeras i dag ungefär en fjärdedel av världens råvaror, men bara omkring 3 procent produceras här. Det är inte långsiktigt hållbart.

Herr talman! Allt ska inte tillåtas överallt. Vi ska inte ha storskalig brytning av uran i varje skogsbryn och på varje bakgård, men det är rimligt att regeringen har tagit bort det förbud mot uranutvinning som infördes 2018. Förbudet var inte en miljömässigt motiverad åtgärd utan en politisk markering. Det hindrade i praktiken utvinning av andra metaller, som vanadin, kobolt och andra sällsynta jordartsmetaller, eftersom de ofta förekommer tillsammans med uranfyndigheter.

Nu tillåts i stället prövningar av gruvprojekt där halter av uran finns. Det betyder inte att sådana verksamheter godkänns per automatik. Nej, de måste, precis som andra, genomgå prövning enligt miljöbalken och minerallagen, som innehåller några av världens strängaste miljökrav.

Herr talman! Det betänkande vi nu debatterar syftar till att göra lagstiftningen begriplig, riskbaserad och ändamålsenlig.

I dag behandlas anläggningar för utvinning av kärnämnen som kärntekniska anläggningar. Det vi nu föreslår är att själva utvinningen och bearbetningen för koncentration i stället ska vara kärnteknisk verksamhet och inte klassificeras som kärnteknisk anläggning. Det innebär att säkerhets- och strålskyddskraven anpassas bättre till den faktiska verksamheten och dess risker.

Regler och lagar ska ju vara stränga där riskerna kräver det, men de ska också vara träffsäkra. En gruva där ämnen utvinns ur berggrunden är inte samma sak som en kärnreaktor. Det är inte samma typ av verksamhet och har inte samma riskprofil och bör därför inte behandlas på samma sätt i varje del av regelverket. Det är helt enkelt skillnad på att gräva upp atomer med en grävskopa och att klyva atomer genom att skjuta neutroner på dem. Att särbehandla just uran saknar därför saklig grund.

Herr talman! En närliggande fråga är den som handlar om alunskiffer. Varken i dag eller tidigare har det funnits ett generellt förbud eller ett kommunalt veto mot brytning i alunskiffer. Den förra, rödgröna regeringen utredde förvisso frågan men drog slutsatsen att ett förbud inte var nödvändigt. Motiveringen till det var att Sverige redan har en strikt miljötillståndsprövning. I stället för ett förbud införde man ett särskilt lämplighetskrav för just brytning i alunskiffer, och det står i minerallagen. Det gäller fortsatt, och i det kravet ingår att man behöver ha en högre miljöteknisk kompetens och större ekonomiska muskler än vid gruvdrift i andra bergarter.

Herr talman! Givet den stora oron, inte minst kring Storsjön i Jämtland, finns det skäl att återbesöka frågan om alunskiffer. Regeringen har därför aviserat att man kommer att utreda frågan om kommunalt veto mot brytning i alunskiffer på nytt, som ett komplement, inte en ersättning, till de särskilda lämplighetskraven. Utredningsdirektiven är färdigförhandlade och utredare finns, och under nästa vecka kommer de att presenteras på sedvanligt sätt.

Herr talman! Det är värt att nämna att det inte förekommer någon brytning av kritiska metaller och mineraler i alunskiffer i Sverige i dag. Det har heller inte förekommit i stor utsträckning historiskt. När det gäller uran har det skett uranbrytning, exempelvis i Ranstadsgruvan på 60-talet, en gruva som godkändes av Tage Erlanders regering. Det skedde under andra miljökrav, tillståndsprocesser och utvinningsmetoder än vad vi har i dag.

I dag måste alla potentiella gruvor genomgå en miljöprövning och bevisa att gruvbrytningen kan bedrivas säkert för att få etableras. Därutöver måste företaget bevisa att gruvan är ekonomiskt hållbar för att Sverige ska slippa oseriösa aktörer. Slutligen måste en ekonomisk säkerhet ställas ut för det fall miljöfarligt avfall måste hanteras – hängslen och livrem, med andra ord. Det är ju motiverat när man bryter fyndigheter som kan innehålla kvicksilver, kadmium, arsenik, zink, koppar och lite uran.

Herr talman! Det är rimligt att vi tar hand om det vi gräver upp, och det är rimligt att vi behandlar de 91 grundämnen som förekommer naturligt i Sverige relativt lika. Det är inte önskvärt att vi pekar ut grundämnet uran som allt annat omöjliggörande. Om man skulle hitta några hundra kilo uran i Kirunagruvan vore det orimligt att stänga gruvan. Det rimliga är att man hanterar det på ett säkert sätt och i enlighet med de intentioner som finns i miljöbalken. Här kan det vara värt att nämna att det är svårt att skilja på primär och sekundär utvinning eftersom de ofta hör ihop.

Herr talman! Om vi skulle leva ett liv med noll risk och noll tolerans för skadliga ämnen hade världen sett väldigt annorlunda ut. Det finns halter av arsenik i riset vi köper i matbutiken, kadmium i många solpaneler, bly i många batterier och formaldehyd i träskivor med mera. Allt detta kan vi inte förbjuda; det är inte önskvärt. Men vi kan se till att det används på ett säkert sätt, konsumeras på ett sätt som inte innebär farlig exponering och tas om hand i samband med återvinning. Det är rimligt.

Herr talman! Sverige ska vara en ledande gruvnation även i framtiden – men utan ideologiska låsningar. En ansvarsfull råvarupolitik kräver att vi stärker Sveriges självförsörjning av kritiska mineraler och metaller samtidigt som vi värnar miljön och lyssnar på lokalsamhällen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg och Oliver Rosengren (båda M) samt Josef Fransson (SD).

Herr talman! Det är tvivelsutan så att kärnkraftsreaktorer och vindkraftverk fungerar på olika sätt och har olika logiker. Har man fem kärnkraftverk som inte riktigt räcker till kan man bygga en sjätte reaktor. Därmed har man ökat produktionen med ungefär 20 procent.

Vindkraften har inte samma logik. Om man har fem verk och det inte blåser spelar det ingen roll om man bygger ett sjätte verk; det blåser fortfarande inte. Det är två olika komponenter i energisystemet.

Moderaternas energipolitiska linje är inte som Miljöpartiets. Vi tycker inte att man ska bygga vindkraftsparker överallt, var som helst och till vilket pris som helst. Vi har sett i förslag från Miljöpartiet att det ska byggas i inloppet till Berga, på Musköbasen och på en hel del platser som är olämpliga.

Vår linje beträffande vindkraft är att man ska bygga den där elnätet klarar av det, där efterfrågan finns och där den lokala acceptansen finns. I dag kan vi lösa ett av problemen, den lokala acceptansen, men var elnätet är redo styrs av fysikens lagar, inte av oss politiker. Vi får fokusera på det vi kan göra, så får andra göra vad de kan göra.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Lakso för hans påståenden. Vi hann inte riktigt till frågan.

Det är känt sedan en viss tid tillbaka att vi har olika uppfattning om hur elsystemet fungerar. Min bild är att tillgång och efterfrågan är giltigt i ekonomin, och samma sak är giltig i elsystemet. Tar man bort stabil elproduktion tar man också bort stabila elpriser. Har man volatil produktion får man volatila elpriser.

Det är egentligen inte konstigt. Det som är konstigt är att man pratar om grön baskraft. Frågan är vilken grön baskraft man menar.

Om jag tänker på grönt tänker jag kanske på metangas. Det går kanske att kalla baskraft, men det går nog inte att kalla det grönt i bemärkelsen klimatsmart. Tänker man i stället på vindkraften som grön baskraft tror jag inte att man kan kalla det baskraft eftersom produktionen är tillgänglig mellan 20 och 40 procent av tiden. Det går nog inte att kalla baskraft.

Om man ska kalla någonting grön baskraft kanske man får tänka på uran och kärnkraft. Det är ju baskraft, men det kan inte vara det som ledamoten Lakso åsyftar här.

Jag kan bara konstatera att om man tar bort stabil elproduktion tar man också bort stabila elpriser.

Vi har mycket vindkraft i den svenska energimixen, åtminstone om vi tittar på det som är installerat. Det finns ungefär 17 000 megawatt installerat. Det är stora siffror, men levererar det vad Sverige behöver i januari och februari? Jag är tveksam.

Vi har haft låga priser under föregående år. De var lägst i unionen, vilket är väldigt bra. Men min bild är att människor som bor i södra Sverige inte är helt nöjda med det, när elräkningarna från januari och februari kommer och välter hela hushållsekonomin. Vi behöver någonting annat. Vi behöver en vintersäkrad energipolitik, och då behövs kärnkraft, även om det inte är temat för dagens debatt.

Herr talman! Just nu ser vi hur sårbar energimarknaden är för oro i omvärlden. Situationen kring Hormuzsundet har på kort tid bidragit till prisökningar på olja och gas, som inte bara gör det dyrare att tanka bilen utan också får följdeffekter på elmarknaden när Europas gasturbiner sätter marginalpriset. Om inget av större betydelse händer ser vi ut att få en sommar med vinterpriser.

När läget är sådant måste man agera. Från Filippinerna till Litauen gör nu länder och regeringar vad de kan för att undvika den inflationschock som oljekrisen bäddar för. Energi och ekonomi är mycket tätt förknippade med varandra. Även den svenska regeringen gör det som är möjligt för att Sverige inte ska tappa kontrollen på det sätt som blev fallet omkring 2022. Dyrtiderna ska motas, och svensk ekonomi ska räddas.

Detta om den korta sikten, herr talman. Nu om den lite längre sikten – och om man vill vara vitsig: utsikten.

Herr talman! Det behövs mer el i det här landet – för industrins, jobbens och klimatomställningens skull och för att företag ska våga investera och kunna växa i hela landet. Det är därför regeringens energipolitiska linje är som den är. Vi vill ha mer av allt. Vi förbättrar förutsättningarna för kraft- och fjärrvärmen. Vi tar fram en finansieringsmodell för ny kärnkraft. Vi river juridiska hinder för vattenkraften. Och med dagens betänkande tar vi oss an en av vindkraftens stora knäckfrågor: den lokala acceptansen.

Herr talman! Energipolitik är inte bara pajdiagram och visioner. Den handlar också om människor, som plötsligt kan bli grannar med en vindkraftspark och få ljudet, skuggorna, blinkljusen och en förändrad landskapsbild mitt i sin vardag. Då duger det inte riktigt att politiken säger: ”Det här ska ni bara acceptera.” I synnerhet inte när mycket av vindkraftselen går på export. Om nackdelar uppstår lokalt borde ersättning också betalas ut lokalt. Det är vad vi tar sikte på med den här lagstiftningen.

Herr talman! Vindkraften har en roll i svensk elförsörjning. Den är fossilfri, den kan byggas relativt snabbt och den producerar mycket el när det blåser. Men det finns också baksidor; vindkraften producerar inte när Sverige bestämmer att den ska göra det utan när vädret tillåter. Det skapar obalanser, ökar behovet av stödtjänster och kräver mer reglerkraft och dyrare elnät.

Vindkraften kan alltså vara lönsam i sig själv men skapar kostnader på andra håll i systemet, som andra får betala. För oss i den här kammaren som har att ta ansvar för helheten är det en viktig insikt och något att adressera politiskt. Det ska sägas att när det inte blåser är det ingen tröst att förra veckan innebar rekordproduktion. Det är ofta det som försvinner i debatten. Sverige behöver inte bara mer el på årsbasis, utan Sverige behöver el när den behövs och där den behövs.

Herr talman! Det här betänkandet handlar om ersättning till närboende. Regeringens förslag innebär att närboende till nya vindkraftsanläggningar ska få rätt till ersättning från verksamhetsutövaren. Ersättningen ska motsvara en andel av de årliga intäkterna från vindkraftsanläggningen och ska vara högre ju närmare bostaden ligger. Den ska också vara skattefri till den del som avser en privatbostad. Det är rimligt.

Man ska även i detta sammanhang tala klarspråk: Det här är vad man skulle kunna kalla en lidandepeng. Det är ju lätt att vara positiv till vindkraft på avstånd. Det är svårare när den byggs där man själv bor, lever och har sin utsikt.

Det finns sådant som skyddsavstånd, men det är inte en exakt vetenskap. Man får väl säga att det fungerar lite olika bra på olika platser.

Herr talman! Med detta förslag bygger vi ett system som ska fördela nyttor i närområdet. Det är inte ett försök till muta eller till plåster på såren för den som känner sig överkörd, utan vi tycker att det är en fråga om rättvisa. Det är därför viktigt att notera i dag att det är ett system som kommer på plats, och om parametrarna eller nivåerna behöver justeras i framtiden är vi självklart öppna för det.

Herr talman! Sverige är på rätt väg i energipolitiken, men vi är inte på något sätt framme. Det som har rivits ned tar tid att bygga upp. Den planerbara kraft som försvann kommer inte tillbaka av sig själv. Flaskhalsar i elnäten byggs inte bort med enbart goda avsikter, och ett elsystem blir inte heller robust bara för att årsproduktionen är hög.

Herr talman! Dagens betänkande är inte hela lösningen, men det är ett viktigt ställningstagande. Det säger att människor som får bära vindkraftens lokala nackdelar inte ska lämnas utan ersättning. Det säger att den som får leva med olägenheterna också ska få del av värdet. Det är rättvist, och det är ett steg mot en politik som håller ihop i elsystemet och i människors vardag.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner. Här och nu gör vi det som Sverige behöver på kort sikt för att klara krisen. Vi gör det som krävs på lång sikt för att svensk ekonomi ska vara robust, växande och inkluderande. Det som behövs är inte en omstart eller en ny riktning. Det som behövs är att vi håller kursen och höjer tempot.

(Applåder)

Herr talman! Det är mycket riktigt så som ledamoten Ådahl säger att Centerpartiet har vissa budgetsatsningar på Gotland i sitt budgetförslag som lades fram häromveckan. Utmaningen är dock att vi har hört Centerpartiets löften tidigare. Inför valet 2018 lovade man nya elkablar till Gotland och hade med det i sitt budgetförslag, men när det skulle förhandlas politik glömde man bort det. Under de fyra år man hade januariöverenskommelsen hände ingenting.

Herr talman! Jag vill fortsätta på temat finansiering och förhandling. Saken är den att Centerpartiet har en del landsbygdssatsningar i sitt budgetförslag. Det nämns också saker här i anförandet. Men min fråga handlar om hur det står till med finansieringen av de förslagen.

Herr talman! Blir det Vänsterpartiets fastighetsskatt? Blir det Socialdemokraternas bolåneskatt? Blir det Miljöpartiets förslag om att göra drivmedel till bilen och traktorn 10 kronor dyrare per liter, eller blir det Centerpartiets förslag om att minska anslaget till a-kassan med ungefär 10 miljarder? Det är fyra väldigt olika förslag. Det finns många röda linjer.

Min fråga till Anders Ådahl är: Vem ska backa i ert tilltänkta regeringsunderlag? För är man inte överens om finansieringen av sina satsningar, då blir det inte mycket gjort. Centerpartiet gick till val 2018 på nya kablar till Gotland, men sedan hände det ingenting under fyra år. Det vore ju tråkigt om det blev så ännu en gång.

Herr talman! Det är mycket riktigt så som ledamoten Ådahl säger att Centerpartiet har vissa budgetsatsningar på Gotland i sitt budgetförslag som lades fram häromveckan. Utmaningen är dock att vi har hört Centerpartiets löften tidigare. Inför valet 2018 lovade man nya elkablar till Gotland och hade med det i sitt budgetförslag, men när det skulle förhandlas politik glömde man bort det. Under de fyra år man hade januariöverenskommelsen hände ingenting.

Herr talman! Jag vill fortsätta på temat finansiering och förhandling. Saken är den att Centerpartiet har en del landsbygdssatsningar i sitt budgetförslag. Det nämns också saker här i anförandet. Men min fråga handlar om hur det står till med finansieringen av de förslagen.

Herr talman! Blir det Vänsterpartiets fastighetsskatt? Blir det Socialdemokraternas bolåneskatt? Blir det Miljöpartiets förslag om att göra drivmedel till bilen och traktorn 10 kronor dyrare per liter, eller blir det Centerpartiets förslag om att minska anslaget till a-kassan med ungefär 10 miljarder? Det är fyra väldigt olika förslag. Det finns många röda linjer.

Min fråga till Anders Ådahl är: Vem ska backa i ert tilltänkta regeringsunderlag? För är man inte överens om finansieringen av sina satsningar, då blir det inte mycket gjort. Centerpartiet gick till val 2018 på nya kablar till Gotland, men sedan hände det ingenting under fyra år. Det vore ju tråkigt om det blev så ännu en gång.

Herr talman! Tack till ledamoten Ådahl för anförandet!

Inför valet i höst går Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet fram med förslaget om att snabbstänga Bromma flygplats. Samma beslut fattades även på Centerpartiets senaste stämma.

Att stänga Bromma flygplats skulle innebära färre valmöjligheter att nyttja inrikesflyget. Det skulle förmodligen också bli ett väldigt dyrt monopol för det bolag som får möjlighet att drifta inrikesflyg på Arlanda, den kvarvarande flygplatsen.

Färre möjligheter, monopol och dyrare för resten av Sverige att delta i den arbetsmarknad som finns i Stockholm. Hur rimmar det med Anders Ådahls anförande här i dag?