Ola Möller (S) om En ny mottagandelag

Herr talman! När man lyssnar på den här debatten är det intressant att höra de historieskrivningar som ges. Nu senast sa Kristdemokraterna att det var de åtta åren mellan 2014 och 2022 som skapade alla problem som vi har i migrationspolitiken och integrationen.

Jag har haft förmånen att följa den här frågan ända sedan 2006. Jag var först fyra år på Statsrådsberedningen och har sedan varit 16 år i Sveriges riksdag. Jag måste säga att min bild är något annorlunda än den som Kristdemokraterna ger sken av.

Under de åtta åren i alliansregeringen var det här en ständig diskussion i vilken det fanns två partier – Liberalerna och Kristdemokraterna – som ständigt var pådrivande för en mer liberal flyktingpolitik och en mer liberal migrationspolitik. Det var också detta som gjorde att alliansregeringen tog kontakt med Miljöpartiet för att diskutera hur man gemensamt skulle forma migrationspolitiken. I mycket av det regelverk som alliansregeringen lämnade efter sig hade Kristdemokraterna och Liberalerna alltså varit pådrivande, och det fanns ett nära samarbete med just Miljöpartiet.

Herr talman! Det är därför lite spännande att höra att man från den nuvarande regeringen säger att det som hände 2015, det vill säga krisen i Mellanöstern – som gav oerhört stora flyktingströmmar gentemot Europa och som innebar att 160 000 hamnade här – skulle ha berott på den nytillträdda socialdemokratiska regeringen. Den tillträdde ju ett år innan den här situationen uppstod.

Jag minns att den dåvarande statsministern Stefan Löfven sa att han inte såg detta komma, och jag kan säga att det nog inte var någon av politikerna under de föregående åren som hade förutsett den situation som uppstod till följd av krisen i Mellanöstern.

Det parti som då tog sitt ansvar, måste jag säga, utifrån det läge som Sverige hamnade i med oerhört stora flyktingströmmar mot vårt land, var Miljöpartiet. I strid mot hela sin ideologi i de här frågorna – det vill säga i stort sett öppna gränser – vågade partiet ta steget och inom regeringen göra upp med Socialdemokraterna om en total omläggning av den svenska migrationspolitiken.

Det som skedde då blev ett uppvaknande för alla partier, och i alla partier ledde det här till en omprövning. Jag skulle därför vilja säga att det stora paradigmskiftet i svensk migrationspolitik inte kom 2022 utan i och med det som hände när verkligheten förändrades 2015–2016, något som den dåvarande regeringen ansvarsfullt, måste jag säga, tog hand om. Det berodde inte på att Kristdemokraterna och Miljöpartiet – eller för den delen Centerpartiet – drev på i Sveriges riksdag, utan det var oerhört smärtsamma beslut för den regeringen.

Därefter har Centerpartiet stått för en stram migrationspolitik, där det ska vara ordning och reda, men detta måste också förenas med medmänsklighet.

Det paradigmskifte som möjligtvis skedde 2022 var att det tillkom en ny komponent i den här politiken, och det är att man ska göra livet så surt som möjligt för människor som är födda i andra länder. Här ska vi utvisa tonåringar vars föräldrar har kommit hit som gästforskare på Karolinska institutet – för när man fyller 18 år kastas man ut ur landet. Vi ska även utvisa dem som har kommit hit som arbetskraftsinvandrare och som gör stor nytta, betalar skatt och betyder mycket för offentlig sektor, vård och omsorg, besöksnäringen och viktiga delar av det svenska näringslivet. Paradigmskiftet är väl att pinpointa dem och säga: Ni är inte välkomna i landet.

Det förslag som vi senare ska besluta om i dag, nämligen en ny mottagandelag, är någonting som vi från Centerpartiet välkomnar. Det innebär att staten får ett tydligare ansvar för asylprocessen, och det innebär att vi får en effektivisering på ett antal punkter. Därför är vi i grunden positiva till det förslag som ligger. Vi har dock tre reservationer.

Den första gäller att man helt stoppar kommunernas möjlighet att ge ekonomiskt bistånd i krissituationer. Vi har, herr talman, ett yttersta skyddsnät i det här landet som ska kunna träda in när exceptionella händelser sker. Det ska man nu täppa igen, det vill säga att kommunerna inte ska kunna gå in och stötta ekonomiskt om de som är asylsökande drabbas av svåra kriser, våld eller någonting annat. Detta kommer att få svåra konsekvenser för det fåtal som det handlar om.

Jag hörde Sverigedemokraternas ledamot säga att kommunerna så gärna vill ösa försörjningsstöd över människor som söker asyl, men då har man inte mycket kännedom om hur den kommunala ekonomin ser ut eller hur diskussionen om försörjningsstödet går i socialnämnderna runt om i Sverige.

Vi tycker att det ska finnas en ventil som gör att kommuner i krissituationer ska kunna ingripa på ett sätt som inte staten via Migrationsverket kan göra.

Den andra reservationen, herr talman, handlar om områdesbegränsningen. Vi tycker att det är rimligt att man ska befinna sig på asylboendet om man söker asyl. Därför tycker vi att det är bra att det finns närvarokontroll och att man har anmälningsplikt, men det som sägs om att de asylsökande inte ska få åka över länsgränsen kommer att få svåra konsekvenser. Om man är på ett asylboende i Gävle och delar av familjen som bor på andra sidan länsgränsen i Skutskär har en familjehögtid ska man inte få åka dit, och om det blir ett akut sjukdomsfall hos någon familjemedlem som bor i ett annat län ska det vara förbjudet att åka dit och stötta. Vi tycker att det räcker med den närvarokontroll och den anmälningsskyldighet som det här förslaget innebär.

Den tredje och sista reservationen handlar om möjligheten att arbeta. För oss i Centerpartiet är det inte ett problem om den som befinner sig i Sverige och har möjlighet att få ett arbete med lön och att betala skatt faktiskt kan göra det. Det är klart att man kan diskutera huruvida detta har en tilldragande faktor, en så kallad pullfaktor, men jag tror att den är mycket liten i förhållande till andra starka krafter som styr var man väljer att söka asyl.

I vår grundtanke ligger att det inte är ett problem utan en tillgång för Sverige med alla människor som befinner sig i landet och som på något vis kan bidra genom att arbeta och betala skatt.

Herr talman! Jag vill därför yrka bifall till reservation 2.

Herr talman! Tack, Ola Möller, för de vänliga orden!

När man har följt politiken en längre tid kan man faktiskt fortfarande bidra med en del saker. Det handlar om det historiska perspektivet.

När verkligheten förändras måste vi som politiker vara beredda att ompröva de slutsatser vi tidigare har kommit med. Migrationspolitiken är ett typiskt sådant område.

För mitt parti och även för andra innebar händelserna 2015 stora förändringar i synen på migrationspolitiken. Det är också därför jag reagerar på bilden att alla problem vi har i migrationspolitiken beror på vad som hände mellan 2014 och 2022.

Det var hedersamt och väldigt starkt gjort av regeringen Löfven, och inte minst av Miljöpartiet. Historiskt sett har det varit så i migrationspolitiken att Socialdemokraterna och Moderaterna har varit de partier som har mest motsträviga mot liberaliseringar av politiken. Att Socialdemokraterna kunde ta det ansvaret 2015 var förståeligt, med tanke på erfarenheterna av regeringsarbete.

Det som Miljöpartiet gjorde då var ändå stort, herr talman. Vi kommer alla ihåg hur smärtsamt det var för företrädarna för det partiet att i regering vara tvungna att fatta beslut som man definitivt inte gick till val på att fatta. Ändå såg man att det i den situation som Europa och inte minst Sverige hamnade i krävdes ett ansvar från regeringens sida. Då visade Miljöpartiet, tycker jag, att man klarade av att ta ett regeringsansvar.

Tack för de vänliga orden!

(Applåder)