Ulf Kristersson

Fru talman! Som jag sa för en stund sedan minns vi som var med i arbetet med den förra budgeten hur det var den gången. Då var det alldeles uppenbart att den dåvarande regeringen inte ens hade stöd i Sveriges riksdag. Den kunde inte agera alls, utan den åkte bakbunden till EU-toppmötena. Man hade över huvud taget ingen röst. Det är klart att det är helt förlamande för en regering som kommer till ett toppmöte i Europeiska rådet och säger att man inte kan tycka någonting eftersom man inte har något mandat från riksdagen. Det var först när vi hjälpte den regeringen som man kunde rösta ja, och till slut blev det en överenskommelse.

Jag tycker att det är värt att notera att svaga regeringar som inte är överens inte får någonting gjort, inte heller i EU-sammanhang. Den läxan lärde sig Sverige av den gamla socialdemokratiska regeringen.

Men, men! Sedan var det frågan om lån. Den frågan var absolut uppe. Samma länder som nu är kritiska till budgetvolymen är länder som också är kritiska till att ta upp nya lån på EU-nivå. Tyskland är det mest välkända exemplet. De skräder inte orden i den frågan.

Sedan följer alltid en diskussion om att gamla lån också ska återbetalas förr eller senare. Bara räntebelastningen med stigande räntor har naturligtvis också gjort sitt. Det är samma diskussion där.

Ett antal länder som tycker att det finns gratis pengar att uttaxera har också lättare att ta upp lån, medan vi anser att varje krona som vi lägger på EU-nivå är en krona som vi inte kan använda i egen politik.

Sedan kan det alltid finnas goda skäl att tycka att vi ska göra det här gemensamt, men det är inte så att pengarna är gratis eller fria bara för att de landar i EU-budgeten. Samma syn har vi ofta på gemensamma lån. Det finns en djup skepsis till detta, och den diskussionen är inte heller ny.

Återrapporteringen var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig börja bakifrån. Som jag sa diskuterade vi inte innehållsmässiga frågor i budgeten. Givet att det var så enorma oenigheter i hela ramverket för budgeten var det inte meningsfullt att börja diskutera substansfrågor, utan det kommer att komma. Men det kommer inte förrän vi har nått större enighet om budgetens omfattning. Jag sa tidigare att budgeten ska vara bättre, inte större.

Det finns välkända historiska saker mellan Ukraina och Polen. Men under de kommande veckorna kommer Eastern Flank Summit och Ukraine Recovery Conference att äga rum i Polen. Jag tycker ändå sammantaget att Polen är en solid medspelare när det gäller vårt samlade stöd till Ukraina – utan att underskatta att polariseringen drar i väg. Den risken finns alltid. Om vi kan motverka den kommer vi att göra det.

Fru talman! Just riskerna för rysk desinformation var inte explicit uppe för diskussion vid det här mötet. Däremot tror jag att jag i en tidigare återrapportering har berättat om en väldigt detaljerad diskussion vi haft om de uppenbara riskerna för omfattande rysk desinformation i olika länder. Vi har haft hela val som fått göras om, till exempel i Rumänien. I Moldavien är detta väl känt. Jag har tät kontakt med Maia Sandu i Moldavien. De har klarat sig så här långt, ska sägas, men det är inte självklart.

Olika länder är olika känsliga för detta. I våra länder förstår vi inte alltid problemet. De lite banala ryska narrativen får inte fäste här. Ändå samlade jag alla riksdagens partiers ledare till ett samtal för bara några månader sedan, där vi explicit tittade på risken för desinformationsinsatser från andra länder mot det svenska valet.

Min och myndigheternas bedömning är att vi står starka så här långt. Vi ska dock inte vara naiva. Det görs ständiga försök att påverka andra länders val på ett illegitimt sätt, och jag tycker att medvetenheten om detta är väldigt stor – naturligtvis allra mest i de länder som är allra mest utsatta, men det kan gälla även andra länder. Men det finns inget utrymme för naivitet.

Sverige påpekar alltid i diskussionerna om Mellanöstern att Hizbollah är ett akut hot mot många olika aktörer och att Hamas inte kan vara en del av en långsiktig lösning i Gaza. Det sägs alltid. Men som jag sa tidigare: Så som texten ser ut just nu är så långt vi kommer i enighet i Europeiska rådet.

Diskussionen fortsätter alltid på utrikesministrarnas rådsmöten, men det har inte skett några egentliga förändringar när det gäller den samlade bilden av var EU gemensamt står när det gäller Mellanösternfrågor. Jag ser inte heller att det kommer att förändras särskilt mycket under den kommande tiden.

Fru talman! Jag brukar säga att den svenska regeringen inte lägger sig i andra länders inrikespolitik. Det gäller även Polen. Jag kan dock säga att vi har ett väldigt gott samarbete med den polska regeringen på många olika plan. Det är ingen slump att de också är med på våra nordisk-baltiska förmöten. Både den polska premiärministern och den tyska förbundskanslern är med på våra förmöten, vilket väl antyder ungefär hur tätt vi samarbetar – detta i kontrast till den gamla regeringen, kan jag också säga, som helt saknade den sortens fungerande samarbeten.

I de enorma konflikter som finns i polsk inrikespolitik har hittills ändå säkerhetspolitiken, försvarspolitiken och Ukrainastödet i huvudsak varit fredade. Jag uppfattar att det fortsatt i huvudsak är så. Men polarisering är farliga saker. Man vet aldrig vart det tar vägen. Vårt samarbete med den polska regeringen fungerar dock väldigt väl.

Fru talman! Nej. Det fanns en viss rädsla för detta om Ukraina fortsatt hade blockerats. Då finns det förstås en gräns för det tålamod Moldavien vill visa genom att bli collateral damage, helt enkelt. Nu blev det dock inte så, tvärtom. Nu öppnar vi för dem båda.

Just nu tror jag inte att det finns någon sådan syn över huvud taget. Sedan beror det lite på, som vi sa tidigare, med vilken hastighet detta kommer att kunna tas framåt. Jag tror att det finns en stark önskan att ta båda länderna vidare hand i hand. Men ytterst är det varje land som i sina förhandlingar måste visa att man kan ta nya öppningar efter hand.

Fru talman! Just den frågan var av naturliga skäl inte uppe på Europeiska rådet. Som jag sa i min inledning var det däremot verkligen uppe att återvändandefrågorna är viktiga.

Där vet jag att vi tycker helt olika. Vi tycker att man ska återvända till sitt ursprungsland om man får avslag på en asylansökan. Ni verkar tycka motsatsen: att man ska dröja sig kvar även efter ett nej.

Självklart gör den svenska regeringen mycket för att de medborgare i andra länder som får ett avslagsbeslut i Sverige ska återvända. Det har vi verkligen inte gjort någon hemlighet av.

Fru talman! Som jag tror framgick av min redogörelse var det alltså en ren diskussion om budgetens volym. Det var inga innehållsmässiga diskussioner över huvud taget. Det var nog inte heller väntat.

Det finns fundamentala oenigheter om huruvida vi ska ha en väldigt expansiv EU-budget som dramatiskt ökar kostnaderna för medlemsstaterna eller en restriktiv budget. Detta är inget nytt, men där är vi just nu. Det är klart att budgetens volym i sin tur kommer att påverka vad man kommer att kunna göra och vad man vill prioritera inom ramen för budgeten.

Jag hade ganska lågt ställda förhoppningar om att nå ny enighet om detta, eftersom den framlagda förhandlingsboxen över huvud taget inte var någon förhandlingsstartare. De länder som jag just nämnde påpekade också just det. Svaret är alltså nej, det fördes inga diskussioner om budgetens substantiella innehåll.

Fru talman! Man måste kunna se två saker samtidigt här. Den ena är att Polen verkligen är en av de allra främsta supportrarna bakom Ukraina på många olika sätt. Hela logistiken in till Ukraina till exempel har varit en enorm polsk insats. Jag tycker att Polen på många olika sätt verkligen har bevisat detta.

De tänker ungefär som vi. De gör det för Ukrainas skull, men de gör det också bokstavligt talat för sin egen skull. Polen vet bättre än de flesta vad det betyder att vara inlemmat i en rysk eller sovjetisk syn på världen. Det är det som är det viktiga.

Sedan råder det ingen tvekan om att det just nu pågår en ordväxling. Jag tycker dock att man ska vara ärlig och säga att den handlar väldigt mycket om en inrikespolitisk polariserad situation i Polen. Den tänker jag inte lägga mig i, men jag tror inte att vi ska överdriva dess betydelse för Polens stöd till Ukraina.

Fru talman! Det är en viktig men svårbedömd fråga. Som jag sa alldeles nyss har vi mer än en gång varit med om att ett land blockerar ett beslut, och när det försvinner upptäcker man att det fanns andra länder som gömde sig lite grann i skuggan av blockeringen.

Den här gången var det alltså inte så. Det var ett enigt beslut om att öppna kluster 1. När vi kommer vidare är jag helt övertygad om att det kommer att uppstå nya bekymmer. Vi är ett antal länder som driver på för att det inom ramen för en meritbaserad process ska gå så fort som över huvud taget är möjligt.

Jag tror att en del av oenigheten kommer att synas i hur väl man anser att meriterna har uppnåtts. Det är en sak att säga att det ska vara meritbaserat och därför också gå snabbt och en annan att säga att det ska vara meritbaserat och därför ta lång tid. Jag tror att den här frågan fortsatt är väldigt öppen.

Jag bedömer ändå att det långsiktigt inte råder någon tvekan om att Ukraina av många skäl ska in i den samlade europeiska gemenskapen. Jag tror inte att man ska ha förhoppningar om att det kommer att gå väldigt snabbt. Det tror jag också att Ukraina inser. Desto viktigare är det förstås att de meriter som man verkligen uppnår är solida och uppfattas tydligt av alla andra EU-länder.

Fru talman! Det är roligt om just Vänsterpartiet nu är måna om att värna Natos integritet. Det tycker jag är viktigt. Det finns inga som helst ambitioner att dubblera Natos militära roll i EU. Absolut inte! Där tycker jag att alla har en väldigt distinkt uppfattning. Det är klart att de som inte är Natomedlemmar möjligen skulle vara intresserade av ett större EU-ansvar när det gäller andra försvarsfrågor, men det här är ingen stor fråga över huvud taget.

Det här handlar, vilket jag har sagt många gånger, om ekonomiska frågor. En sådan fråga som alltid återkommer är till exempel försvarsindustrisamarbetet och vad vi kan göra för att komplettera Natos roll i säkerhetspolitiken. Men det förs inga som helst diskussioner om att EU ska dubblera eller ersätta det arbete som Nato utför.

Fru talman! När det gäller Iran är det klart att det på diskussionen nämndes att en av de förhoppningar som fanns var att detta på något sätt skulle leda till en bättre situation i Iran. Men det har inte på något vis uppnåtts med detta.

Denna oro uttrycktes mycket tydligt, både i text, som sagt, och i diskussionen. Det är en väldigt okontroversiell ståndpunkt – en av få okontroversiella ståndpunkter när det gäller Mellanöstern i en europeisk kontext. Där råder ingen nämnvärd oenighet.

Motsatsen är, precis som antyds här, Israelfrågorna och Gazafrågorna. Där finns det fundamentala oenigheter. Exakt den text som nu finns är nog så långt enigheten når.

Värt att notera var möjligen att Slovenien nu intar en väldigt ovillig position att över huvud taget gå något steg längre. Principiellt är det samma oenighet som tidigare. Jag vidhåller därför min uppfattning att EU som aktör inte är någon tung spelare när det gäller frågorna om Mellanöstern.

Jag fick en fråga om Bulgarien. Vi hade ett gäng nya deltagare den här gången, men det var inte några principiellt stora förändringar.

Den stora förändringen var förstås att vi har en ny regering i Ungern och att vi därmed kunde fatta eniga beslut för första gången på länge. Det var välkänt, men naturligtvis ändå ett stort steg framåt.

Sedan är det som jag har sagt i många andra sammanhang: När ett negativt land försvinner kan ibland andra oenigheter avslöjas. Så var det till exempel med frågan om frysta tillgångar. Vi får väl se hur massiv den här enigheten nu kommer att vara. Jag uppfattade att det fanns ett väldigt starkt tryck på att förhandlingar måste komma igång.

Alla vi som är Ukrainas främsta vänner säger att förhandlingar kommer igång när det finns seriösa försök från Rysslands sida och när Ukraina vill förhandla.

Fru talman! Här har vi den här sedvanliga svartmålningen av Sverige som pågår gång på gång. Man får naturligtvis tycka illa om Sverige, men det är farligt att ledande socialdemokrater systematiskt pratar illa om Sverige inför andra länder. Det skulle jag inte göra.

Låt oss vara seriösa en stund. Det är tvärtom så att svensk energipolitik och klimatpolitik prisas i Europa. Den svenska ekonomin prisas i Europa. Den svenska finansmarknadens förmåga prisas i Europa. Svensk säkerhetspolitik prisas i Europa. Svensk försvarsindustri prisas i Europa. Jag vet därför inte varför det finns sådana ständiga behov av att tala illa om svenska framgångar i Europa.

Jag gör precis tvärtom. Jag talar väl om Sverige när jag träffar mina europeiska kollegor. Jag gör allt för att Sveriges röst, när vi tycker annorlunda än andra kollegor, ska bli så tung som möjligt. När Sverige, Tyskland, Nederländerna, Finland, Danmark och Belgien gör gemensam sak för att stoppa dem som vill använda EU:s budget som bankomat för sina egna ekonomier har vi en betydande styrka med oss.

Att länder tycker olika i budgetfrågor är ingenting nytt. Det är också därför jag sa: Vi har inte bråttom att lösa de här förhandlingarna, utan vi kommer att stå på oss för svenska skattebetalares intressen.

Fru talman! Europeiska rådet träffades förra veckan i torsdags och på midsommarafton för det vi brukar kalla EU-toppmötet. Fokus var på Ukraina, Kina och EU:s nästa långtidsbudget. Även om agendan var betydligt längre än så var det detta vi lade mest tid på.

President Zelenskyj deltog på plats vid mötet och var fortsatt mer positiv till hur kriget utvecklas. Vi diskuterade saken i detalj när vi på tu man hand talades vid i Uppsala i samband med överenskommelsen om att sälja svenska Jas Gripen till Ukraina. Han kunde konstatera att det bättre läget på marken fortsatt gäller. Militärt står alltså Ukraina i en starkare position nu än tidigare, och det blir alltmer uppenbart att Ryssland inte har tiden på sin sida.

Samtidigt förstår ju alla att ett pressat Ryssland med nattliga eldpelare i Moskva inte är ett ofarligt Ryssland. Underrättelsebilden är just nu rätt spretig mellan olika länder. Att Ryssland är pressat vet vi, men vad de kan tänkas göra är mer oklart. Sverige och andra länder i Rysslands närhet håller noga koll på detta – på Östersjön med skuggflottan men också i luften.

President Zelenskyj var närvarande fysiskt också för att vi kunde fatta det första eniga beslutet på länge om Ukraina efter det ungerska maktskiftet. Sverige hör till de länder som ligger i täten. Vi gör det för att det är rätt och riktigt, men vi ger också vårt stöd till Ukraina för att det är bra för Sverige och svensk säkerhet. President Zelenskyj kvitterade det historiska öppnandet av det första klustret, som det heter, i Ukrainas medlemskapsförhandlingar.

Under middagen på torsdagskvällen – en relativt sen middag även med EU-mått mätt, kan man säga – diskuterades globala ekonomiska obalanser. Fokus låg på Kinas aggressiva handelspolitik och ekonomiska politik som nu påverkar europeisk industri alltmer. Även för oss som är Europas främsta vän av frihandel och fortsätter vara det är det uppenbart att det finns problem när det gäller frågan om en jämn spelplan i handeln med Kina. Vi är alltså inte naiva, men vi klär inte heller allmän protektionism i säkerhetspolitiska ord.

Kina använder sig av rätt omfattande statliga subventioner. Europeiska företag har inte samma tillträde till den kinesiska marknaden som många kinesiska företag har till den europeiska. Kina har tenderat att begränsa export av kritiska råvaror, och det finns uppenbar risk för ett orimligt stort ensidigt beroende på längre sikt.

Sammantaget talar det här för att EU behöver rusta sig med tillräckligt verkningsfulla och effektiva verktyg och ha beredskap att agera. Det fanns i diskussionerna ett brett stöd för att kommissionen nu ska ta fram förslag på hur EU:s existerande handelspolitiska instrument kan användas effektivare och utvecklas för att anpassa handelspolitiken till den globala verklighet som våra länder och våra företag nu möter.

Diskussionen om EU:s långtidsbudget följde väldigt välkända mönster. Det finns en tydlig konflikt mellan oss som betalar in mycket och får tillbaka mindre, i varje fall i reda pengar, och de länder som får betydligt mer tillbaka än vad de betalar in. Sverige tillhör som bekant den första gruppen, och tillsammans står våra länder för mer än 40 procent av EU:s ekonomi.

Vi var tydliga med att det förslag som det cypriotiska ordförandeskapet hade lagt på bordet inte ens var en förhandlingsstartare. Vi kommer inte att acceptera en budget där man inte ens försöker prioritera. Först och främst är vi där för att företräda Sveriges och svenskarnas intressen. Sverige är, som jag också sa på mötet, ingen bankomat i EU-systemet.

Mötet innehöll rätt hårda ordväxlingar, och det är tydligt att vi är långtifrån överens. Det var ärligt talat inte heller väntat i det här skedet av förhandlingarna. Nu är det upp till det irländska ordförandeskap som tillträder den 1 juli att ta förhandlingarna framåt. Många vill vara klara till den 1 januari 2027. För vår del har vi inte bråttom. Tillsammans med länder som Tyskland, Finland, Danmark, Nederländerna och Belgien står vi stadigt i våra krav på en mycket mindre omfattande budget än den som nu har lagts på bordet.

Diskussionen om Mellanöstern skedde i ljuset av avtalet mellan USA och Iran, som hade slutits precis före mötet. Det är positivt att det finns en överenskommelse. Det finns dock många frågetecken om hur avtalet ska genomföras och vad det konkret kommer att innebära för fartygstrafiken i Hormuzsundet och för regionen i stort, inte minst vad gäller Libanon. Även den fortsatt mycket svåra situationen i Gaza berördes, särskilt Israels skyldighet att säkra obehindrat tillträde för humanitärt stöd. När det gäller Israels illegala bosättningar på Västbanken har regeringen drivit på för ytterligare listningar av extremistiska bosättare och ministrar. Kommissionen ska nu presentera handlingsalternativ för vidare steg som ska diskuteras vid utrikesministrarnas möte i juli.

Migration fanns som vanligt på dagordningen. Som vanligt skedde också det mesta av diskussionerna på det förmöte som ägt rum snarare än vid själva mötet. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen skrev inför mötet ett brev som redogjorde för lagstiftningsarbetet. Det enskilt viktigaste är att man nu har kommit överens om EU:s nya återvändandeförordning.

Att svenska ledamöter från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern röstade emot förslaget i EU-parlamentet var nog väntat. De brukar ju rösta nej till förslag som syftar till att få ordning på migrationen, både i Sverige och i Europa. Att inte heller Socialdemokraterna ställde sig bakom förslaget var däremot oroväckande. Det här är alltså ett beslut som är helt avgörande för svensk och europeisk migrationspolitik – den som får avslag på sin asylansökan ska också lämna landet. I ett läge där fyra av fem som får avslag väljer att stanna kvar i EU utan laglig rätt är den här förordningen uppenbart viktig. Nu gick beslutet igenom ändå, och vi i Sverige gör redan mycket för att de som fått avslag ska lämna landet. Vi har också fått fler ursprungsländer att ta emot sina egna medborgare som fått utvisningsbeslut.

Det var bara ett medlemsland som röstade emot förslaget, och det var Spanien. Det är för övrigt samma land som nyligen gav amnesti till 500 000 papperslösa migranter och asylsökande, vilket man fick omfattande kritik för från andra medlemsländer på mötet. Varje land bär ansvar för sin egen invandringspolitik, men den fria rörligheten i Europa gör att detta också är ett gemensamt ansvar. Det ansvaret måste varje land och varje parti kunna ta.

Herr talman! Magdalena Anderssons intresse för statsskulden dök upp den dag hon inte längre var finansminister. Tidigare hade man en högre statsskuld än den vi har i dag. ”Vi har Europas bästa offentliga finanser” lät det på den tiden. Men de offentliga finanserna är bättre i dag än vad hon lämnade efter sig för fyra år sedan.

Socialdemokraterna tror att man kan höja skatter utan att någon ska märka det och utan att det får några konsekvenser. De tror att man kan införa en bolåneskatt på bankerna som bara ska försvinna, som ingen ska se och som ingen ska märka. Men sådana skatter kommer att leda till ökade bolånekostnader.

Vänsterpartiet tror att man kan införa en fastighetsskatt som bara ska drabba några få personer. Andra ska inte märka någonting.

Det där är inte sant. De duckar frågan om skattehöjningar för svenska folket. De vägrar att berätta konsekvenserna för helt vanliga barnfamiljer. Vi kommer att avslöja dem.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig komma tillbaka till ekonomi och skatter.

Det mesta av Socialdemokraternas skattehöjningar är dolt för svenska folket, men på några punkter är de öppna. Socialdemokraterna vill ha en bolåneskatt som kommer att kosta ett genomsnittligt Stockholmshushåll ungefär 800 kronor i månaden. Vänsterpartiet vill ha en fastighetsskatt som skulle kosta en familj i Malmö ungefär 25 000 kronor om året. Miljöpartiet vill komma tillbaka till en bränslebeskattning som ökar priset på diesel med 10 kronor per liter.

Det här är innan man räknar in budgethålet som finns i Socialdemokraternas budget och som måste täckas upp med andra skattehöjningar. Lägger man ihop det med bolåneskatten skulle det här kosta en vanlig barnfamilj 4 400 kronor i månaden – 4 400 kronor i månaden!

Min fråga går inte till Socialdemokraterna utan till svenska folket: Har ni verkligen råd med en rödgrön regering?

(Applåder)

Herr talman! Här målas det upp en halmdocka, och sedan skjuter man på halmdockan. Vad ska jag göra åt det? Det är ju meningslöst att säga på det sättet.

Det vi nu gör är att se till att de människor som kommer till Sverige och bidrar till vårt land, försörjer sig själva, betalar skatt till det gemensamma, respekterar våra lagar och vill bli en del av vår gemenskap inte bara får stanna utan också kan bli medborgare. Det är den politik vi för. Dessutom vill vi se till att de som kommer hit och missbrukar allt vi står för och begår brott – islamister, extremister – och som i grund och botten inte vill ha det Sverige vi har, inte tillåts vara kvar.

Det är en ganska enkel princip. Ansträngning ska löna sig. Brott ska straffa sig. Ibland kan man tro att ni tycker precis tvärtom. Det gör inte vi.

(Applåder)

Herr talman! Vi ärvde ett lapptäcke av migrationspolitiska misslyckanden som allihop hade samma andemening, nämligen att öka asylinvandringen till Sverige. Det kom 320 000 på åtta år. Miljöpartiet var en av mästerarkitekterna bakom detta, som under tårar gjorde vissa reträtter. Det var inte imponerande. Det var ständiga amnestier och ständiga undantag.

De lagar vi pratar om är från 2016 och 2021. Nu ser regeringen till att människor som har skött sig inte tvingas lämna Sverige på grund av att deras föräldrars uppehållstillstånd inte täcker också dem.

Den stora frågan är inte detta, utan den rör dem som begår brott i Sverige. Vi lägger fram förslag om att de som begår brott i Sverige som ger värre straff än böter ska tvingas ut ur landet. Ni röstar emot. Ni är kvar i den gamla migrationspolitiken. Den var dålig för Sverige. Vi lägger om den.

(Applåder)

Herr talman! Det är just de som inte ska lämna Sverige.

Nu förstår jag att Centerpartiet har bestämt sig för en vänsterregering. Låt mig därför vända mig direkt till er som brukar rösta på Centerpartiet, till er som bryr er om företagande, lantbruk och skogsbruk – ni som trodde att Centerpartiet var ett borgerligt parti som står i mitten men som inte vill ha en vänsterradikal regering.

Nu har Centerpartiet kommit ut ur garderoben till slut. De flesta av oss visste redan att de vill ha en S—V—MP-regering, även om de själva just nu inte ens behövs i en sådan regering. Centerpartiets roll blir att legitimera den mest vänsterradikala regering som Sverige någonsin haft. En röst på Centerpartiet är en röst på Vänsterpartiet och på högre skatt på arbete och företagande. Mitt budskap till alla er är att Centern har givit upp om er. Ni kan ge upp om Centerpartiet.

(Applåder)

Herr talman! Här finns en grundläggande skillnad i synsätt. Centerpartiet vill i princip ha fri invandring. Det vill inte vi. Jag kan ha respekt för den ståndpunkten, men vi tycker inte så.

Vi har haft stor invandring till Sverige – så stor att vi inte klarar av integrationen. Det ser alla människor, hela tiden. Vi har haft ett regelverk som gjort att man har kunnat komma till Sverige som arbetskraftsinvandrare från andra länder – utanför EU, alltså, och i första hand Asien och Afrika – för 13 000 kronor i månaden. Det fungerade inte. Det missbrukades, och människor utnyttjades. De blev brottsoffer och begick brott. Lägg till detta ett par hundra tusen personer som redan finns i Sverige lagligt, som inte arbetar och inte kan försörja sig själva.

Det är absurt att be människor att komma från andra delar av världen till jobb som andra skulle kunna ta här i Sverige. Alltså lade vi om den politiken. Ni vill gå tillbaka till den gamla politiken, öka asylinvandringen och göra det enkelt att komma till Sverige som lågkvalificerad. Den vägen är prövad. Vi tänker inte göra om det.

(Applåder)