Malin Larsson (S) svarade Magnus Oscarsson i en replik om Areella näringar, landsbygd och livsmedel i debatten ”Protokoll 2025/26:50 Torsdagen den 11 december” den 11 dec 2025.
Magnus OscarssonKD· i sitt anförandeJag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Fru talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel. Jag vill först nämna livsmedelsstrategin. Det är inte…Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Fru talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel. Jag vill först nämna livsmedelsstrategin. Det är inte första gången vi pratar om den i kammaren, och det är säkert inte den sista heller.
Livsmedelsstrategin antogs faktiskt av en enig riksdag 2017. Jag har berömt dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Jag måste säga att han gjorde ett fantastiskt bra jobb. Hans arbete betydde mycket och lade grunden för det vi har i dag.
Grunden för livsmedelsstrategin, fru talman, var tanken att öka livsmedelsproduktionen, få ett mer lönsamt jordbruk, stärka konkurrenskraften och öka den svenska livsmedelsförsörjningen. Det är den grund som även livsmedelsstrategin 2.0 står på. Den är regeringens programförklaring för att stärka svensk livsmedelsproduktion. Strategin skickar en tydlig signal: Konkurrenskraft och lönsamhet i svensk livsmedelsproduktion måste stärkas för att vi ska nå tillväxt.
Fru talman! En brännande het fråga som jag själv har varit mycket engagerad i under många år är hur Sverige ska kunna öka sin livsmedelsförsörjning. I Sverige var detta under många år en icke-fråga. Andra länder skulle producera maten åt oss, var tanken. Jordbruket och vår egenförsörjning var så lågprioriterat att vi till och med hade en statsminister som sa att jordbruk var ett särintresse. Efter min första riksdagsdebatt 2014 sa en ledamot till mig: Varför prata om livsmedelsförsörjningen, Magnus? Du kan vara lugn. Bekymra dig inte – EU fixar maten åt oss!
I dag, knappt elva år senare, är det ingen politiker som uttrycker sig så aningslöst. Hotet från öst är tyvärr en verklighet. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina visar att vi måste ha en egen beredskap, och där är livsmedelsförsörjningen helt avgörande.
Fru talman! Vårt grannland Finland gjorde inte som Sverige utan behöll sin goda beredskap, och därför har Finland i dag kunnat öka sin livsmedelsberedskap från sex till nio månader. Sverige har en beredskap för tio till tolv dygn. Därefter är det tomt i livsmedelsbutikerna, vilket är mycket bekymmersamt.
Sverige har i dag en livsmedelsförsörjning som är under 50 procent. Varannan tugga vi äter kommer inte från Sverige, och vi är självförsörjande enbart på spannmål, socker, ägg och morötter. Det här duger inte. Vi måste få fler jordbruksföretag i hela Sverige. Vi måste få fler mjölkande kor, fler köttdjur, fler grisar och fler får, liksom fler som odlar grönsaker, potatis, frukt och så vidare. Varför? Jo, Sveriges skafferi, som skulle kunna bågna av svenskproducerad mat, är i dag bara halvfullt.
Vi ser en långtgående trend med färre mjölkföretag och fler nedlagda gårdar. På tio år har 1 685 gårdar lagts ned. I Norrbotten är minskningen drastisk; där har fyra av fem mjölkgårdar försvunnit sedan millennieskiftet. I hela Norrbotten finns det färre än 50 mjölkgårdar kvar. Man kan ju ställa den retoriska frågan vad Socialdemokraterna gjorde under åtta år.
Fru talman! Den här regeringen har insett detta och tagit fram olika förslag på åtgärder för förändring. Livsmedelskedjan måste bli robust igen för att kunna stå emot störningar, allvarliga kriser och i värsta fall krig. Därför avsätts mycket medel för att öka vår livsmedelsförsörjning. Det byggs nu åter upp spannmålslager runt om i landet. Även lagring av insatsvaror är oerhört viktigt.
Regeringen ger ökat stöd till jordbruket i norra Sverige för att möta den akuta nedläggning av gårdar som jag just pratade om. Stärkt konkurrenskraft och ökad lönsamhet är bland det absolut viktigaste för att få fler att vilja satsa och för att få unga att ta vid.
Som exempel på detta fortsätter regeringen att sänka skatten på jordbruksdieseln. Jag vet att det är mycket uppskattat av våra bönder, och det gör verkligen skillnad. Jag var på ett ställe där jag träffade många företagare. En bonde sprang i fatt mig när jag skulle till tåget. Han frågade om jag kunde förstå vad vi hade gjort för hans företag. Han sa att vi hade minskat kostnaderna för hans företag med 450 000 kronor. När hände det senast? frågade han.
Konkurrenskraftsutredaren Elisabeth Nilsson föreslog flera åtgärder, fru talman, bland annat virtuella stängsel, vilket nu blir tillåtet från den 1 januari 2026. Vi behövde alltså få en ny regering för att få detta på plats.
Det andra som föreslogs var en minskad vargstam. Regeringen har avsatt medel i budgeten för att antalet vargar ska minska. Vi här i riksdagen har ju beslutat om ett mål på 170 individer. Det första delmålet, 270 individer, är nu satt till nästa licensjakt, som sker 2026.
Det föreslogs även ett förändrat beteskrav. Som svar på detta har regeringen i budgetpropositionen för 2026 föreslagit att den befintliga djurvälfärdsersättningen för mjölkkor ska förstärkas med en ersättning för bete på 1 000 kronor per ko och år. Vi kristdemokrater ser dock att det skulle behövas undantag för kor i lösdrift. En lag som infördes 1988 på de premisser som gällde då måste ibland ses över för att bli up-to-date.
I dag finns ingen djurvälfärdsersättning för dikor, men det råder ingen tvekan om att även dikoproduktionen har tydliga utmaningar när det gäller lönsamhet och minskad produktion. Det arbetas på departementet med hur man ska kunna utarbeta detta till nästkommande budgetår.
Ett annat förslag som tas upp i utredningen är en statligt subventionerad avbytartjänst inom jordbruket. För de större jordbruksföretagen är detta ingen fråga alls, då de har anställda. För de mindre gårdarna är det dock en viktig fråga, då de inte har någon möjlighet att anställa folk. Sverige har haft den möjligheten förut, men den togs bort. I våra grannländer Norge och Finland finns denna möjlighet kvar. Frågan utreds på departementet.
Fru talman! Jag kommer aldrig att glömma vad en jordbrukare sa till mig på en bondefrukost utanför Nässjö. Han sa: Varje morgon frågar jag mig själv vilken regel jag kommer att bryta mot i dag. Frågan han ställde är fortfarande väldigt relevant. Jordbrukare har 862 regler att ha koll på. Så ser vardagen ut för våra jordbrukare – inte undra på att många funderar på att sluta. Nåde den bonde som gör fel; det kan bli mycket kostsamt.
År 2023 fick jag det hedersamma uppdraget att bli enskild utredare. Uppdraget var tydligt: att se över och minska regelbördan inom den gröna näringen. Det har varit ett mycket inspirerande arbete. I maj detta år presenterade jag ett betänkande där flera åtgärder för att underlätta och minska regelbördan lyfts fram.
I betänkandet föreslås att kontrollmyndigheterna reformeras och att antalet minskas från dagens 270 till 2. Vidare föreslås minskade kostnader för att stärka konkurrenskraften i den gröna näringen och att djurägarens ställning i samband med slakt stärks. Myndigheter ska tillsammans med branschorganisationer se över regelverket för att minska regelkrånglet och se över myndigheters bemötande av företag i den gröna näringen.
Det är glädjande att det finns pengar till detta så att det kan bli verklighet till nästkommande år.
Fru talman! Mycket har gjorts för att förbättra situationen för jordbruket i Sverige, men mycket återstår också att göra. Det är glädjande att antalet kor nu ökar. Efter 15 år av nedåtgående trend har det nu äntligen vänt! Sverige har 3 500 fler mjölkande kor under 2025.
En vd för ett stort mejeri som arbetar i många länder berättade att Sverige sticker ut på ett positivt sätt. Han sa att Sveriges landsbygdsminister talar om att öka antalet kor och inte om att minska antalet, vilket man talar om i många andra länder.
Kossan är ingen miljöbov utan en fantastisk resurs. Vi vill ha fler mjölkande kor. Vi vill ha mer svenskt kött i mathyllan. Vi vill fortsätta att fylla vårt lands skafferi, inte bara för vår egen skull utan också för att hjälpa andra länder med deras behov.
Jag vill passa på att önska talmannen och alla mina kollegor en riktigt god jul och ett gott nytt år.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar ledamoten för hans anförande.
Magnus Oscarsson talar ofta om morotskaka. I dag hörde jag honom tala om ingredienserna till morotskaka som en symbol för Sveriges självförsörjning. Vi socialdemokrater vill dock också kunna servera strömming på våra tallrikar. Det är en nyttig fisk.
Strömmingskrisen är helt avgörande, inte bara för Sveriges livsmedelsberedskap utan även för hela Östersjön och dess ekosystem samt för kustkulturen i Norrland. Över 90 procent av strömmingen fiskas upp av storskaliga industritrålare. Fångsten mals ned till fiskmjöl och blir till foder. Den blir inte mat på våra tallrikar och bidrar inte till livsmedelstrygghet. Det här är inte hållbart.
Jag kommer från Västernorrland. För oss handlar detta inte bara om ekologi utan också om kultur, identitet och mattraditioner. Surströmmingen är en del av vår själ, men i dag har vi knappt någon strömming att jäsa eller att lägga in till julbordet. Industrifartygen tömmer havet innan fisken hinner in till kusten.
Om Kristdemokraterna menar allvar med att stärka livsmedelsberedskapen måste man börja med att rädda den mat vi redan har, även den i havet. Därför vill jag fråga Magnus Oscarsson: Vill Kristdemokraterna stoppa det storskaliga industrifisket på strömming i Östersjön? Ja eller nej?
Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för frågorna.
Ledamoten tog upp en fråga som är väldigt viktig. Vi pratar ju mycket om Sveriges livsmedelsförsörjning, och den blå näringen är en resurs som finns och som vi faktiskt behöver i en eventuell kris- eller krigssituation.
Ledamoten frågade mig om Kristdemokraterna vill stoppa de stora trålarna precis nu. Vi vet ju att det har hänt väldigt mycket och att den här regeringen har gjort många saker. Landsbygdsministern har varit på möten där han har kunnat förhandla och se till att det inte har blivit så illa som det kunde ha blivit.
Vi menar att det finns saker som vi kan göra ännu bättre men att man också måste se helheten. Naturligtvis är det ett problem att trålare dammsuger våra vatten, men det finns även bekymmer som ledamoten inte nämnde, exempelvis säl och skarv. Det måste tas ett jättestort ansvar för att se till detta. Sveriges grannländer, exempelvis Finland, har en helt annan situation. De jagar säl och ser till att skarven hålls nere.
Jag menar att vi måste se till helheten och exempelvis se till att man inte fiskar med trålare på samma sätt som i dag. Framför allt gäller det dock att se helheten. Det finns nämligen inte bara ett bekymmer, utan det är flera bekymmer som gör att vi har det hav som vi har i dag.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Oscarsson för hans försök till svar. Jag hörde dock inte något konkret svar på min fråga. Ledamoten undvek snarare att svara på min fråga genom att prata runt allting.
Det räcker ju inte att man sitter på möten nere i Bryssel. Krisen för strömmingen är här och nu.
Jag ställde en enkel fråga som jag vill ha svar på. Vill Kristdemokraterna stoppa det storskaliga industrifisket på strömming i Östersjön? Ja eller nej?
(Applåder)
Fru talman! Ja, absolut, var det jag försökte svara på ledamotens fråga. Men jag måste vara tydlig med att det inte är jag som bestämmer utan regeringen. Jag försökte också berätta för ledamoten att det finns fler problem här.
Ledamoten pekar endast på att det är vissa båtar som dammsuger Östersjön. Men Östersjön är inte längre ett innanhav för Sverige, och i dag fiskar massor av länder där. Sverige är ju med i EU, och hur skulle det bli om vi beslutade att inga svenska båtar får tråla i Östersjön? Jo, då kommer andra båtar in och tar den fisken i stället.
Vår minister är aktiv i fiskefrågorna, han viker sig inte och han försöker påverka så mycket han kan utifrån rådande premisser. Men han ser också helheten när det gäller Östersjön.
Finland är ett bra exempel på ett land som har god tillgång på strömming, och vi menar att det måste bero på att man är aktiv med säljakt, skarvjakt och äggprickning.
Det duger inte som det är i dag. Det är viktigt att se helheten, och det var det jag försökte berätta för ledamoten.
Fru talman! Det är svårt att inte fortsätta på den inslagna fiskevägen i det tidigare replikskiftet. Men jag ska försöka flytta mig till skogen och vargarna. Ingen kammardebatt utan vargar!
Eftersom ledamoten tillhör samma parti som den vargansvariga landsbygdministern ställer jag frågan till honom. Ledamoten tog upp att regeringen har beslutat att minska vargstammen till 170 individer. EU-kommissionen har dock begärt svar på hur Sverige tänker eftersom detta inte är förenligt med en gynnsam bevarandestatus och annat.
Eftersom dagens debatt handlar om budgeten tänker jag att vi ska kolla på den. Både ledamoten Oscarsson och ledamoten från Moderaterna sa att man satsar pengar på detta – något vi kommer att debattera på tisdag. Det handlar om mer än 300 miljoner på tre år, varav 83 miljoner nästa år. Mycket av dessa pengar kommer från det utgiftsområde vi diskuterar i dag, utgiftsområde 23. Regeringen skriver att man ska ta 20 miljoner från insatser för skogsbruket, 10 miljoner från ersättning för viltskador, 4 miljoner från främjande av rennäringen och 20 miljoner från stödåtgärder för fiske och vattenbruk. Från dessa områden tas alltså 53 miljoner av de 83 miljoner regeringen satsar nästa år på att minska vargstammen.
Men detta är ingen satsning utan en omfördelning och omplacering av pengar. Det är inga nya pengar, utan regeringen tar från andra områden. Hur gynnar det exempelvis fiske och vattenbruk att det blir färre vargar i skogen? Vad ska dessa pengar gå till?
Fru talman! Jag tackar ledamoten Emma Nohrén för frågorna.
Precis som ledamoten är inne på ska vargstammen äntligen minskas. Riksdagen har beslutat att antalet ska vara 170 individer, och nu har regeringen tittat på hur vi ska nå dit. I första vändan ska den minskas till 270 individer under nästa år.
Ja, det är en omfördelning i budgeten eftersom detta givetvis kommer att kosta pengar. Regeringen omfördelar pengarna på det sätt den tycker är görligt och får då fram pengar så att man verkligen kan komma till skott och minska antalet vargar i Sverige.
Fru talman! Jag kan upplysningsvis säga att ersättningen för viltskador i Sverige är 57 miljoner, och bara nästa år kommer det att vara mer än en tredjedel till bara för att skjuta av vargar. Vi vet att stammen är i dåligt genetiskt skick. Det är få individer redan i dag, och det går inte att uppnå en gynnsam bevarandestatus med 170 vargar. Ändå tycker regeringen att det är värt att ta pengar från rennäringen, fiske och vattenbruk, viltskadeersättningen och insatser för skogsbruket för att på sikt få ned vargstammen till 170 individer. Regeringen har också öppnat för att man kan behöva flytta individer från andra stammar.
Är detta värt alla dessa pengar, inklusive det som händer på de områden som får minskade medel, för att göra denna symbolfråga så stor? Dessutom verkar EU-kommissionen ha starka åsikter om detta och menar att Sverige förmodligen inte får göra så här.
Hur motiverar ni att det är värt 83 miljoner nästa år och över 300 miljoner på tre år, som delvis tas från andra områden, för att minska vargstammen?
Fru talman! Jag tackar återigen Emma Nohrén för frågorna, och jag ska försöka svara på dem.
Är det värt detta? Ja, är det korta svaret. Riksdagens beslut följs nu upp av regeringen.
Ledamoten tar också upp frågorna från EU, och dem ska vi svara på. Vi är dock övertygade om att våra svar kommer att få EU att förstå varför vi anser att detta är så viktigt.
Det är ju val om ett antal månader, och ledamotens parti har tänkt ingå i Magdalena Anderssons regeringsalternativ. Nu kan ledamoten inte svara, så vi får ta detta en annan gång. Men det är spännande att fundera på hur ett parti med stora invändningar mot riksdagens beslut om en minskad vargstam ska kunna samarbeta med ett parti som var med och beslutade detta. Men det får vi som sagt ta en annan gång.
