Herr talman! Det här är egentligen en fråga som är tudelad. I den ena frågan håller vi helt med varandra, och i den andra frågan håller vi inte alls med varandra.

Hade ni inte varit med och lagt ned svensk kärnkraft hade vi haft mindre behov av annan olja, Rickard Nordin. Så enkelt är det ju. Oljan har en enda god egenskap: Den är ganska planerbar. Allt annat är dåligt med den. Ni har ett personligt politiskt ansvar för avvecklingen av kärnkraft i det här landet. Det var dålig politik då, och den är ännu sämre i dag när man ser vad oljan också gör.

På de andra punkten är vi helt överens. Om Europa och USA kunde enas om ytterligare massiva ekonomiska sanktioner mot Ryssland och de länder som fortfarande köper rysk skuggflotteolja – inklusive att sätta tryck på Kina, som är det land som mer än något annat möjliggör det ryska kriget mot Ukraina – skulle vi kunna krossa rysk ekonomi. På den punkten är vi överens, och det uppskattar jag.

(Applåder)

Herr talman! Det är ju en rent felaktig beskrivning av vad som har hänt i Sverige.

Vi började göra oss oberoende av olja, först genom vattenkraften och därefter genom kärnkraften, långt innan vi ens pratade om klimatproblemen – och långt, långt innan vi pratade om säkerhetspolitik. Av många andra skäl gjorde vi detta. Sedan lade vi ned hälften av kärnkraften.

Hur tänkte Centerpartiet att vi ska elektrifiera transporter och industrier om vi inte har planerbar el till de industrier som vill etablera sig i Sverige? Det är en obegriplig politik. Allt det som skulle kunna göra att vi, nu av nya skäl, blir helt fossilfria i Sverige har ni systematiskt motarbetat, Rickard Nordin. Nu behövs ni snart inte längre, för andra kan lösa problemet åt er. Men det är en obegriplig politik.

Sedan är det ännu mer obegripligt hur ni ska driva den del av er politik som handlar om företagande och företagarnas möjligheter i Sverige tillsammans med ett gäng vänsterpartister och miljöpartister. Ni är på fel plats i svensk politik.

(Applåder)

Herr talman! Det är inte riktigt det tonläge som Socialdemokraterna använder mot de gängkriminella i HVB-branschen, kan man säga. Om någon skulle känna sig lite drabbad kan den kanske ringa på något telefonnummer mellan klockan 9.00 och 17.00.

Det är ni som har fått böter av en svensk myndighet och inte ett telemarketingföretag. Det är ni som systematiskt har jobbat på det här sättet. Skulle maffialagstiftningen också omfatta Socialdemokraterna?

(Applåder)

Det här är på riktigt allvarliga saker. Man får åtminstone föregå med gott exempel. Nu har vi utrett och lagt fram ett lagförslag som begränsar möjligheterna att ha den här sortens lotterier till partier, något som ni gav en gräddfil för under er tid vid makten. Vi utesluter inte heller att förbjuda det.

Så här kan vi inte ha det. Framför allt kan vi inte ha partier som låtsas prata mot kriminella men som själva odlar kriminella.

(Applåder)

Herr talman! Magdalena Andersson står här i kammaren och säger att hon vill förenkla för näringslivet. Men när jag läser Socialdemokraternas nya partiprogram framträder en helt annan bild.

Man lyfter ibland fram företagen, men ofta är det i form av problem i samhället. Företagen är skurkar och inte hjältar. Ingenstans nämns företagaren, entreprenören, människan av kött och blod som skapar jobb till andra.

Det är gott om fina ord. Men förslagen som lyfter företagen fattas. Det är förslagen som kan skapa den tillväxt som vi behöver för att klara välfärden, klimatet och tryggheten. Vi måste skapa mer, för genom tillväxt blir kakan större.

Hör Magdalena Andersson ropen från företagen? De har inte råd att anställa, de begravs under regelkrångel och höjda skatter kväver deras växtkraft.

Hur ska egentligen Socialdemokraterna göra det lättare att anställa, få fler företag att växa och öka vår tillväxt?

Herr talman! Jag önskar fortsätta på temat de facto-oegentligheter i Socialdemokraterna och risken för fler.

I förra veckan publicerades nämligen en fransk rapport om hur islamister försöker infiltrera politiken. I denna rapport nämns Sverige som ett nav för Muslimska brödraskapets aktiviteter i Europa. Socialdemokraterna pekas ut som särskilt intressanta för Muslimska brödraskapet att infiltrera och påverka.

Socialdemokraterna har tyvärr en historia av att hamna på fel sida i de här värderingsfrågorna. Vi minns när Magdalena Andersson här i kammaren i tårar försvarade El-Haj, vi minns Malmösocialdemokraternas oförmåga att hålla linjen mot antisemitism och vi minns tidigare utrikesministrar som inte känner igen en antisemitisk figur när de ser den.

Herr talman! Min fråga till Magdalena Andersson är därför huruvida Socialdemokraterna kommer att vidta åtgärder för att säkerställa att islamism inte får inflytande i svensk politik och hur partiet kommer att svara på påståendena i den franska regeringsrapporten.

Herr talman! Nu var det min tur! Jag har varit med i ett femtiotal sådana här debatter och borde ha lärt mig att trycka på knappen för replik i tid. Den här gången misslyckades jag med det, och det har faktiskt hänt en gång tidigare. Jag skäms lite och ber om ursäkt.

Magdalena Andersson sa att hon och Socialdemokraterna vill väldigt mycket. En sak som jag upplevde att hon inte riktigt talade om men som hon faktiskt vill är det här med att tvångsblanda den svenska befolkningen.

Efter att ha fört en politik som har skapat social oro, kulturella etniska motsättningar och allmänt kaos i Sverige har man nu kläckt den briljanta idén att fortsatt ägna sig åt social ingenjörskonst på steroider, som någon uttryckte det.

För mig är detta ett fullständigt obegripligt resonemang. Människor byter inte värderingar och beteende för att de byter mark under fötterna. Jag trodde att vi hade lärt oss det vid det här laget.

På ett djupare plan, herr talman, tycker jag att det här blottlägger en ganska obehaglig människosyn hos det socialdemokratiska partiet. Signalen som skickas till människor som har valt att flytta till Sverige är att de ska ses som paket som man kan skicka runt lite hur som helst beroende på var den socialdemokratiska sociala ingenjören tycker att de gör bäst nytta. Jag tycker att det är cynism på väldigt hög nivå.

Sverige har fri utbildning på hög nivå. Vi har en välfärd som håller hög standard. Vi är ett land som öppnar upp för att förverkliga livsdrömmar.

Svenska folket har aldrig någonsin bett om att tvångsintegreras i detta totalt misslyckade multikultiprojekt, som till stor del alla de gamla partierna bär ett ansvar för. Jag kommer aldrig någonsin att bidra till att svenska folket ska tvångsintegreras i detta kaos, tvärtom. Kaoset ska bekämpas. Sverige ska åter bli tryggt och sammanhållet, herr talman.

(Applåder)

I detta anförande instämde Pontus Andersson Garpvall, Staffan Eklöf, Rashid Farivar, Erik Hellsborn, Robert Stenkvist, Jimmy Ståhl, Eric Westroth och Leonid Yurkovskiy (alla SD).

Herr talman! Det här är ingen ny debatt. Vi har helt enkelt – jag tycker också att det blir klart i den här debatten – väldigt olika syn på den ekonomiska politiken. Socialdemokraterna och vänstersidan i svensk politik menar att bidrag, subventioner och annat är det som långsiktigt kommer att bygga vårt land starkt, samtidigt som vi har en regeringssida som menar att tillväxt och arbete är det som långsiktigt kommer att bygga vårt land starkt. Det är just därför den budget vi lägger fram ser ut som den gör.

Att i opposition lova allt till alla kan man alltid göra. Det leder dock inte till att vårt land långsiktigt stärker vare sig konkurrenskraft eller tillväxt, tvärtom. Vi behöver en tillväxtorienterad politik som bygger på att människor arbetar och bidrar till det gemensamma i den mån de kan. Det är också den politiken vi driver tillsammans med regeringen, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Apropå sandlåda.

Man måste vara beredd att ta ansvar. Magdalena Andersson hade åtta år på sig att ta ansvar. Hon lämnade efter sig ett kaos som vi fyra partier nu behöver städa upp i. Det är det som sker.

Att vi inte lägger fram en budget som Socialdemokraterna tycker är den bästa är väl rimligen ett gott betyg på den budget vi lägger fram.

Det var inte Socialdemokraterna som vann valet. Det var inte vänstersidan i Sverige som vann valet. Det var inte de som tror att det i första hand är bidrag, subventioner och annat som bygger vårt land starkt som vann valet. Det var en ny riktning för Sverige som vann valet. Den riktningen slår vi nu in på. Den kommer att skapa tillväxt och konkurrenskraft för vårt land.

Jag fortsätter gärna den linjen, alldeles oavsett vad Magdalena Andersson tycker. Jag tror inte att hon någonsin kommer att bli nöjd med den ekonomiska politik som vi driver.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! I den bästa av världar kan man ge allt till alla – ingenting kostar någonting, och allt är bara frid och fröjd. Så ser dock inte verkligheten ut.

När det gäller mediciner ser verkligheten ut på det sättet att mediciner blir mer avancerade. De blir också allt dyrare. Kostnaderna skenar. Då kan man såklart i opposition, framför allt om man har en vänsterpartistisk utgångspunkt, strunta i detta och fortsätta ge allt till alla, använda lånade pengar och så vidare. Eller så tar man ansvar för att i grunden skydda ett system som ger en väldigt hög subventionsgrad till dem som behöver mediciner.

Det är ju detta det handlar om i grunden: att kunna slå vakt om det solidariska system vi har och inte låta kostnaderna skena på det sätt som vänstersidan har gjort. Då kommer nämligen systemet att braka ihop fullständigt. Detta är ett sätt att långsiktigt skydda systemet och dem som är beroende av mediciner, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Sverigedemokraternas skattepolitik är ändå rätt tydlig. Jag tror att det i första hand är rimligt att sänka skatten för vanliga människor med vanliga inkomster. Nu ingår ju Sverigedemokraterna i ett samarbete med tre andra partier där man måste ge och ta. Det är det ena. Men vi står naturligtvis bakom den budget som vi gemensamt har förhandlat fram.

Det andra är att man i komplicerade ekonomiska tider med skenande inflation, lågkonjunktur och en hel del annan oro i världen måste våga föra en politik som är tillväxtorienterad. Det är det som den här regeringen med Sverigedemokraternas stöd gör för att långsiktigt bygga Sverige starkt.

Långsiktigt bygger man inte Sverige starkt med en fantasibudget som ger allt till alla och där ingen någonsin ska drabbas av någonting över huvud taget. I vårt Sverige blir det en annan riktning långsiktigt, och det är detta vi fokuserar på.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska svara seriöst alldeles strax, men jag vill bara notera att Centerpartiets tillförordnade partiledare här i kammaren säger följande: Det relevanta är vad man vill, inte vem man vill det med. Kom ihåg det när vi går till val om ett år! Detta är alltså Centerpartiets hållning.

(Applåder)

Sverigedemokraterna har en lång rad idéer om hur vi kan öka livsmedelsproduktionen och självförsörjningen i Sverige. Vi har gemensamt suttit i kommittéer som har hanterat frågorna med många gemensamma förslag.

Vi har nyligen börjat titta på förslag om differentierad matmoms. Man skulle kunna ha ett självförsörjningsperspektiv, det vill säga att sänka momsen på framför allt varor som kan produceras i Sverige. Centerpartiet har velat att vi ska använda all jordbruksmark i Sverige till att producera biodrivmedel. Det tror jag är ett dåligt sätt att öka självförsörjningen av livsmedel.

(Applåder)

Herr talman! Det är inte i första hand, eller ens alls, på grund av den politik som vi tillsammans med regeringen för som fenomenet har uppstått – i något slags vakuum. Det här beror i stället på den politik som Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna har drivit under nästan åtta år, det vill säga en politik där man i något slags bisarrt märkligt resonemang om klimatpolitik och fossiloberoende har gjort oss mer beroende av att elda med fossila bränslen än vad vi hade behövt vara – därför att man har lagt ned fullt fungerande planerbar energiproduktion och elproduktion.

Det blir lite förmätet av Daniel Helldén att stå här och beskylla mig för att finansiera Putins anfallskrig mot Ukraina. Där är vi överens: Sverige stöttar Ukraina med allt vi kan, och det ska vi fortsätta att göra. Sverige har riktat sanktioner mot sanktioner mot Putin, och där är vi också överens.

(Applåder)

Herr talman! Jag har så många gånger hört försöket till försvar när det gäller kärnkraften. Men det är inte en lögn. Om Daniel Helldén påstår att det är en lögn att Miljöpartiet såg till att kärnkraften lades ned är det i sig en lögn. Det är väl helt uppenbart. Samtidigt säger Daniel Helldén själv att han gärna hade lagt ned kärnkraften om han hade kunnat. Då spelar det väl ändå ingen roll eftersom det fortfarande är Miljöpartiets politik som har gjort att vi nu är beroende av helt andra energikällor än dem som vi har byggt landets välstånd på en gång i tiden.

Herr talman! Sedan var det frågan om reduktionsplikten, och där skulle det vara intressant att få ett svar. Nu ska jag inte ställa ens en retorisk fråga till Daniel Helldén eftersom han inte får svara, men jag kan konstatera att om vi inte hade fått ett maktskifte efter valet, och Miljöpartiet hade fortsatt att ha ett inflytande över bränslepolitiken i vårt land, hade dieseln inte kostat 15, 16 eller 17 kronor i dag, utan då hade dieseln kostat 35, 40 eller till och med 50 kronor. Det hade inte svenska folket uppskattat – det är jag alldeles övertygad om – utan det hade varit väldigt dåligt för vårt land.

(Applåder)

Herr talman! Sverige brukade vara ett innovationsland, ett tillväxtland och ett land där idéer blev företag, företag blev jobb och jobb blev framtid, men i Tidöregeringens Sverige har drivkraften försvunnit. Orsaken är att politiken tvekar, när vi borde leda. Vem vågar starta ett framtidsföretag här när signalerna från regeringen är: Bromsa, vänta – här finns inget att hämta.

Centerpartiet vet att en grön tillväxt är framtiden för Sverige. Minskade utsläpp kan kombineras med ökad tillväxt. Detta bevisade vi i årtionden innan Tidöregeringen kom och förvandlade såväl klimatpolitiken som näringspolitiken till slott av luft.

Hur mycket ska utsläppen öka innan regeringen är klar med sin privata klimatkatastrof? Hur långt ska den övriga världen springa ifrån oss innan regeringen inser vad som håller på att hända? Hur många konkurser och hur många arbetslösa ska Sverige ha innan regeringen tar krisen på allvar?

Besvikelsen i världen är stor över att Sverige har gått från att vara ett föredöme till att sitta i den klimatpolitiska skamvrån. Besvikelsen i det svenska näringslivet är omfattande över att Ulf Kristerssons regering tappat den borgerliga kraften att bygga nytt. Besvikelsen runt köksborden är utbredd över att Tidögänget glömt bort arbetslinjen och inte ser alla dem som har svårt att hitta ett arbete att gå till.

Regeringen förvaltar men vågar inte blicka framåt. Idéerna dör, och visionerna falnar när det blir dyrare att anställa, när etablerad personal utvisas och när det är krångligt att växa som företag. Vi i Centerpartiet är beredda att göra jobbet. Vi nöjer oss inte med att stå bredvid när Sverige halkar efter. Om regeringen inte orkar göra jobbet är det dags för en ny regering.

(Applåder)

Herr talman! Det är en fullt rimlig fråga. Problemet är att vi har partier här i riksdagen som vill centralisera ännu mer. Det löser inga problem.

Det här är först och främst en fråga för regionen. Det är regionen som ansvarar för den regionala ekonomin, och det är också den som ska ta ansvar i en sådan här situation. Det är klart att man måste få ekonomin att gå ihop.

Om man hade fått tillbaka pengar från de naturresurser vi har – inte minst i Sollefteå, av alla ställen – hade man haft en helt annan ekonomi. Men i Tidöregeringens Sverige – den regering som Jimmie Åkesson stöttar – tar man in pengarna till Stockholm i stället. De miljoner som hade kunnat stanna kvar i Sollefteå, från vattenkraft, vindkraft och annan energiproduktion, tar man hit. Det är inte konstigt att det blir svårt att finansiera välfärden då. Låt pengarna stanna kvar! Då blir det en helt annan välfärd även i Sollefteå.

(Applåder)

Herr talman! Vi står för vår politik. Vi står för att vi vill skapa möjligheter i hela landet. Vi står för att det finns olika regionala behov. Men då måste man också ge olika förutsättningar. Man måste ge tillbaka det som staten i dag tar in. Det är, som vi talade om i replikskiftet innan, skillnad på vad man tycker och vem man samarbetar med.

Problemet här är att Centerpartiet och Sverigedemokraterna har helt olika politik. När Centerpartiet vill ge makt och resurser till det lokala vill Sverigedemokraterna och regeringen att pengarna ska gå till Stockholm. Det är klart att det är svårt att samarbeta när vi har helt olika politik och man inte kan svara på vad man vill göra i stället – när man inte kan ge de resurser som behövs till landsbygden så att skolan och vårdcentralen kan vara kvar och så att det finns poliser som kommer oavsett var i landet människor bor. När den politiken skiljer sig åt är det också väldigt svårt att samarbeta.

(Applåder)

Herr talman! Vi styr inte i Västernorrland, vill jag upplysa ministern om eftersom hon inte verkar veta det.

Det var Magdalena Anderssons fel att det var så långa vårdköer – det var vad Ebba Busch sa före valet. Det var Magdalena Anderssons fel att matpriserna var så höga. Men nu efter valet tillämpar Ebba Busch Johan Pehrsons devis: Nu är det något annat som gäller och alla andras fel. Ebba Busch har inget med saken att göra.

Ingen regering har så mycket tagit handen från sjukvården och dragit staten från sjukvården som den här regeringen. Man har minskat åtagandet, för man har valt att sänka skatten med 70 miljarder i stället för att behålla Sollefteå sjukhus och i stället för att se till att minska väntetiderna. Vi har haft rekordvarsel i svensk sjukvård. Det handlar om undersköterskor och sjuksköterskor som behöver lön varje månad för att göra jobbet, oavsett vem som äger vården. Varför har du inte gjort mer, Ebba Busch?

Herr talman! För snart sju år sedan fick Ebba Busch feeling i debatten genom att börja prata kärnkraft. Det var lyckat i debatten där och då, men jag är ledsen att behöva säga att det inte är så många som jublar över det i dag – framför allt inte de miljontals svenska hushåll som börjar förstå hur dyrt det hela kommer att bli, med höjd skatt och höjda elpriser både nu och under överskådlig framtid. Varför utreder regeringen inte de alternativ till kärnkraften som kan lösa samma sak snabbare och billigare?

Vi i Centerpartiet har visat att alternativen – vattenkraft, kraftvärme och effektivisering – tar hälften så lång tid att få på plats till en fjärdedel av priset. Varför tittar man inte ens på lösningar innan man sprätter iväg hundratals eller kanske tusentals miljarder på den största planekonomiska subventionen i svensk historia, samtidigt som man dumpar kostnaden på skattebetalarna?

Herr talman! Ebba Busch pratar om fysik och fysikens lagar i talarstolen, men det verkar gälla andra fysikaliska lagar på Regeringskansliet än i samhället i övrigt. Varenda remissinstans säger ju: Titta på alternativen! Men det gör inte regeringen. Det finns inga utredda alternativ till regeringens förslag. Menar Ebba Busch att hon har bättre koll på fysik än professorerna i fysisk resursteori på Chalmers?

Faktum är – och här citerar jag regeringen själv – att man inte ens tror på den egna politiken. Regeringen säger: En övertro på ett enskilt produktionsslag kommer snarare att leda till ett dyrare system med ökade priser och lägre konkurrenskraft. Det är alltså regeringens egen politik.

Varför tittar man inte på de här sakerna? Ebba Busch säger att man har gjort det, men det finns inga utredningar. Det finns inga förslag för att öka effekten i vare sig vattenkraften eller kraftvärmen, och det finns inga effektiviseringsförslag. Tvärtom har man tagit bort målet för energieffektivisering. Det kommer att bli dyrt, fruktansvärt dyrt.

Vem ska betala, och vad kommer det i slutändan att kosta, Ebba Busch?

(Applåder)

Herr talman! Efter sex år av partiledardebatter – de tre första gjorde jag som stand-in, så Rickard Nordin får passa sig, för man vet aldrig hur det slutar – lämnar jag uppdraget som ordförande för Liberalerna och därmed också partiledardebatterna. Jag kommer också att sakna det lite. Jag skojar. Jag kommer också att lämna Örebrobänken i riksdagen för andra och förmodligen sista gången.

Nu är det läge för lite tack. Stort tack till talmannen och talmanspresidiet! Ett stort tack till riksdagens kammarkansli!

Tack till alla er riksdagsledamöter som jag har mött genom åren! En del av er som i dag är folkvalda i riksdagen var inte ens födda när jag började. Det säger väl en del om min egen ålder.

Jag vill också tacka alla er i riksdagen som får arbetet att fungera för oss riksdagsledamöter, så att vi verkligen kan utföra det som är vårt uppdrag. Jag tänker på alla i förvaltningen som ser till att it-stödet funkar och som räddar våra mejl, på alla säkerhetsvakter, på all administrativ ledamotsservice och på biblioteket. Kammarkansliet har jag nämnt. Jag tänker på gruppledarkonferensen, herr talman, och på lokalbokningen – ja, på alla er som verkar här.

Stort tack till er som har bevakat de här debatterna, till er journalister som granskar makten! Jag håller inte alltid med er, men utan er vore demokratin betydligt sämre.

Jag vill tacka alla statsrådskollegor och alla medarbetare i Regeringskansliet och på Utbildningsdepartementet. Tack för allt ni gör för att reformera svensk skola tillbaka till en svensk kunskapsskola!

Jag vill också tacka alla partiledare, ni som kliver fram och tar ansvar för någonting som är otroligt svårt men otroligt viktigt. Ni sliter – jag vet det. Ni sliter för det Sverige som ni älskar. Jag tycker inte alltid lika som ni. Ibland har jag blivit lite yr i huvudet av era argument, men det kanske är ömsesidigt. Men jag har aldrig tvivlat på ert engagemang för Sverige.

Mitt enda medskick är det som någon närstående till mig i familjen brukar säga när det hettar till: Tänk på tonen! Den spelar roll.

Kort och gott: Tack för att jag har fått göra demokratisk värnplikt med er!

(Applåder)

Herr talman! Socialdemokraterna och Liberalerna har historiskt kunnat samarbeta för Sveriges bästa, Johan Pehrson. Vi har en lång historia av det. Flera av de saker som vi känner som grundbultar i det här landet har våra partier tillsammans kämpat för, till exempel rösträtten och demokratins genombrott.

Vi socialdemokrater och liberaler gick arm i arm för att vidga demokratin till alla medborgare. Vi har också tillsammans stått upp för jämställdhet i Sverige. Vi kom överens om en stor skattereform som tryggade välfärdens finansiering och gjorde skattesystemet enklare för löntagare och företag.

Hösten 2018 tog våra två partier tillsammans med andra ansvar för det mest komplicerade parlamentariska läge som vi stått inför på länge. Det har varit viktigt för vårt land. Och Johan Pehrsons glada humör har tillfört mycket i partiledarkretsen.

Men nu har du möjlighet att ägna dig åt annat än politiska förhandlingar och debatter, Johan Pehrson. Du får mer tid för familj och för att göra allt det där som partiledartillvaron inte alltid rymmer. En sådan sak är att utveckla sig själv och lära sig nya saker.

Vi socialdemokrater är precis som liberaler besjälade av livslångt lärande, inte minst när det handlar om folkbildningen, även om det har varit lite si och så med folkbildningen de senaste åren. Men, hur som helst: Nu har du, Johan Pehrson, mer tid till förkovran. Jag vet att du snickrar och målar mycket på huset där hemma, och jag vet att du värdesätter bildning. Min present till dig är en studiecirkel hos ABF i Örebro, som har ett rikt utbud. Det är allt från skapande i olika material till måleri. Varsågod, Johan Pehrson!

(Applåder)

Herr talman! Det här med euron – ska vi prata lite om det?

(JOHAN PEHRSON (L): Ja, äntligen!)

Nej, vi struntar i det i dag, känner jag. Vi kan ta det vid ett annat tillfälle.

Det här är lite tråkigt, tycker jag. Johan Pehrson har varit en ikon i det här huset och dessutom i andra hus häromkring under väldigt lång tid. Han har en väldigt lång karriär, får man säga, i demokratins tjänst bakom sig.

Inte minst de senaste åren har vi haft anledning att prata mycket med varandra och ta ansvar för landet. Vi har inte alltid varit helt överens om allting, men vi har lyckats komma överens om väldigt mycket, och det tycker jag är väldigt bra.

Johan Pehrson har varit glad och kunnig. Han har tillfört positiv energi på ett sätt som man kanske inte normalt sett förknippar med politik och politiskt ledarskap. Det är verkligen ingen tråkig politiker, tvärtom. Det tycker jag är väldigt bra. Jag har satt väldigt stort värde på det och på våra samtal.

Jag har tagit med mig en liten bok, som jag tror att Johan Pehrson redan har läst, apropå detta med att ha hållit på länge med politik och så. Det är boken Omgiven av idioter. Detta kan man säkert tolka på olika sätt. Vad jag menar med det får Johan Pehrson fundera över nu när han har tid att göra det.

Stort tack, Johan! Vi ses säkert framöver på något sätt.

(Applåder)

Herr talman! Jag har haft förmånen att få säga tack och farväl till dig, Johan, i regeringskretsen tidigare. Jag vill ändå lite kort säga några ord också i den här kammaren, som du har spenderat så mycket tid i. Du har gjort din värnplikt med råge. Det ska man vara stolt över.

Jag vill säga tre korta saker.

Det första är att du såg till att ett uträknat parti kom tillbaka med gott humör, klarade riksdagsspärren och klarade mycket mer än så. Du förankrade ditt parti tryggt i den regering som vi gemensamt arbetar i ännu en tid.

Det andra är att du är en övertygad liberal, en fast övertygad liberal, som förstår att man måste kunna prata med andra om man ska få någonting gjort. De flesta av oss har inte egen majoritet. Vill man få någonting gjort måste man smutsa ned sig lite grann i det politiska hantverket. Klarar man inte det är man en pratkvarn. Du har klarat det, och det sätter jag stort värde på.

Det tredje är att du har gjort det som kanske är ledaruppgiftens allra största ansvar. Du har valt ut skickliga medarbetare och skickliga statsråd som tänker på laget framför jaget. Även det uppskattar jag, och jag tror att jag får fortsätta uppskatta det även när du har lämnat regeringen.

Du ska få böcker även av mig. Egentligen skulle du få en bok, men eftersom jag inte vet om du har läst de två som kom före den boken får du alla tre.

Den här boken handlar inte om geopolitik eller om nationalekonomi. Det finns inga promemorior i den. Det är svensk samtidslitteratur. Det är Lena Anderssons senaste bok om Ester Nilsson. Det är en fantastisk skildring som man kan läsa i generationer. Man kan läsa den med sina barn och i sin familj, och det finns så mycket att uppleva i detta.

För säkerhets skull får du alltså alla tre böckerna. Du har säkert läst de två första, men den senaste tror jag inte att du läst.

Tusen tack, Johan! Allt gott i framtiden!

(Applåder)

Herr talman! Jag har sagt det här till dig förut, Johan: Jag tycker inte att du ska sluta.

(JOHAN PEHRSON (L): Okej då!)

Jag vet att din fru inte håller med, men jag tycker att det är jättetråkigt att du slutar. Du är en rolig person, Johan – en person med självdistans som är dig själv. Jag har verkligen uppskattat att du har tillhört partiledarkretsen, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu när det gäller att slänga käft och snacka om saker. Det kommer att bli lite av en identitetskris för mig. Jag får hitta någon annan rolig – ni får lyfta fram någon kul person.

Jag frågade mina riksdagsledamöter vad jag skulle säga om dig när jag kom hit. De sa att du är väldigt lång.

(JOHAN PEHRSON (L): Korrekt!)

Det är alltså inte bara jag som tycker det. Vi är väl de partiledare som skiljer oss mest i det avseendet.

Du har gjort så mycket. Du har varit gruppledare, arbetsmarknadsminister och riksdagsledamot. Nu är du utbildningsminister; Pehrson och Persson bytte plats. Det är inte så konstigt, och kanske kommer du tillbaka i en ny roll – vad vet jag? Du verkar dyka upp hela tiden.

När du klev in i riksdagen hade David och Victoria Beckham precis träffats. I de toppmoderna mp3-spelarna snurrade Céline Dions My heart will go on. Jag förstår alltså att du vill göra något annat; det är inte så konstigt att du känner för det.

När man följer regeringen och dig som minister i medierna känner man att det finns ett annat bultande intresse där. Det är ju aktier du egentligen vill hålla på med, och nu kan du få hålla på med det på heltid, eller kanske lite mer. Jag vill passa på att ge dig, en person som vill gå från skärm till pärm, en bok om ditt favoritintresse. Den heter Vägen till vinnande aktier. Jag tror att du kan ha nytta av den. Jag har kollat igenom den lite, och det står inte jättemycket om Betsson eller Snapchat. Det är väl dem du har? Jag tror ändå att du kan ha nytta av det här i framtiden.

Tack för allt, Johan! Jag vet att du kommer att göra mycket också i framtiden. Ha det underbart och fantastiskt! Lycka till med allt!

(Applåder)

Herr talman! Du har ju ungefär 20 riksdagsår bakom dig, Johan – kanske något fler. Jag har ungefär 15. Ändå är det här första gången vi möts i en kammardebatt här i Sveriges riksdag. Precis när det roliga börjar, då tar det slut. Mitt första inlägg i en debatt med dig blir också ett farväl; det känns otroligt tråkigt.

Jag och Centerpartiet vill tacka dig för ditt långa värv i inte minst liberalismens tjänst. Vi vill rikta ett varmt och innerligt lycka till med det du nu ska ta dig för. Du om någon har sannerligen förtjänat mer frihet.

Som en ännu friare man får du mer tid över. Du har uppenbarligen fått ett antal böcker från våra kollegor. Du ska inte behöva bära så mycket mer, även om kunskap är lätt att bära, men jag vill ge dig fler böcker än så. Den här läsplattan rymmer 24 000 böcker. När du är klar med dem har du nog trillat av pinn; det kanske vi alla har gjort! Den är dessutom miljövänligt tillverkad, på rent centermanér. Den går att reparera så att den kan användas i väldigt många år framöver.

Tack, Johan, för din demokratiska insats och för dina insatser i liberalismens tjänst!

(Applåder)

Herr talman! Du ser exalterad ut, Johan, men jag tror att du skulle bli ännu mer exalterad om du visste vad som fanns i paketet jag har här! Det ska jag snart berätta.

Tre år och ett liv, känns det som. Under de här tre åren har vi gett Sverige en nystart, Johan – en nystart för Sverige. Tillsammans har vi lanserat den största forsknings- och innovationspropositionen någonsin. Tillsammans har vi tagit tag i hedersförtrycket, även om vi är långt ifrån klara. Vi har sänkt skatten så att det lönar sig bättre att både arbeta och studera. Vi har också börjat omläggningen från skärm till pärm.

Vi har delat en hel del oförglömliga stunder. Jag är faktiskt osäker på om de stunderna kommer att nämnas i någon av våra biografier, om vi nu bestämmer oss för att skriva någon sådan. Däremot är jag säker på att vi har skrivit politisk historia med reformer som tål tidens tand. Det är något att vara stolt över efter en så lång politisk värnplikt.

Jag brukar i lite olika sammanhang prata om att jag har olika hattar, till exempel partiledarhatten och energiministerhatten. De används i alla möjliga olika funktioner. I dag skulle jag vilja säga någonting om dina hattar och uppdrag.

Jag har mött örebroaren Johan i tid och otid, får jag väl säga. Kära örebroare! Vilken örebroare ni har haft – om ni bara visste! Även i Natosammanhang har han varit örebroaren Johan. Han har också varit juristen Johan, företagaren Johan, riksdagsledamoten Johan och statsrådet Johan.

Men det är helt uppenbart att det finns vissa uppdrag som är viktigare för dig än andra: vännen Johan, pappan Johan och maken Johan. Vid något tillfälle tog vi en paus och köpte korv i våra långklänningar – du hade visserligen inte långklänning då, men det hade du säkert varit fin i också. Det var i alla fall någon Nobelkväll då jag lovade att om inte du friade till Marie skulle jag göra det. Det var väl fint att ni gjorde slag i saken!

Jag hoppas att du ska få mycket mer tid till de uppdrag som spelar roll på riktigt. Det vet jag dessutom att du kommer att göra riktigt, riktigt bra.

Avslutningsvis vill jag säga tack för allt det där mellanmänskliga, som flera av mina kollegor har varit inne på. Det här är bitvis en ganska inhuman arbetsmiljö, och du har stått för det humana. Tack för det!

Det blir en gåva från Kristdemokraterna i form av ett elevpaket via Unicef. Fler barn ska kunna gå i skolan. Paketet räcker till ryggsäck, vattenreningstabletter, skolböcker, anteckningsblock och annat. Sedan finns det även en särskild liten gåva från mig här. Det är fyra kalla, som inte börjar på Ö, som börjar på A, som ett litet minne av de där oförglömliga stunderna som skrivit politisk historia.

(Applåder)

Herr talman! Johan – man får annars inte använda bara förnamnen i kammaren, men det är skönt att få göra det vid ett sådant här tillfälle. Du fick ju gå före mig i debatten, och jag tänker hoppa över mitt sista anförande så att du slipper höra om nedmonteringen av klimatpolitiken och så vidare. Du kan få komma härifrån med en ljusare bild.

Jag funderar på vad vi har gemensamt bortsett från partiledarskapet. Jag har alltid aktat Liberalerna. Du bor i Örebro. Jag har en bakgrund i Örebro. Det känns bra. Jag tänkte att det kan finnas fler saker man kan utveckla.

I början av mandatperioden klev ni in på ett slott. Ut kom ni med ett Tidöavtal. Det kanske inte var det bästa som Liberalerna har gjort eller som du har gjort. Men så är det. Du har arbetat med det i tre år, och nu ska du göra något annat. Jag vet inte riktigt vad.

Du ska få en bok av Miljöpartiet och mig. Det är ett intresse som jag har och som jag tänkte att du kunde förkovra dig i: Så renoveras torp & gårdar. Nu kan du lämna Tidöslottet bakom dig och kanske rehabilitera lite av det svenska folkhemmet när du lämnar riksdagen.

Jag har inte varit partiledare – eller språkrör – så länge, men det har alltid varit roligt att debattera med dig. Jag gladde mig varje gång din munterhet fanns med där och åt ditt sätt att prata politik.

Stort tack, Johan, och lycka till!

(Applåder)