Nooshi Dadgostar (V) svarade Kenneth G Forslund i en replik om Partiledardebatt i debatten ”Protokoll 2024/25:130 Onsdagen den 11 juni” den 11 juni 2025.
Kenneth G ForslundS· i sitt anförandeJag måste be Daniel Helldén, Miljöpartiet, om ursäkt, för det var egentligen hans tur att hålla ett anförande. Jag ber djupt om ursäkt för denna lilla administrativa miss från min sida.Jag måste be Daniel Helldén, Miljöpartiet, om ursäkt, för det var egentligen hans tur att hålla ett anförande. Jag ber djupt om ursäkt för denna lilla administrativa miss från min sida.
Herr talman! Socialdemokraterna och Liberalerna har historiskt kunnat samarbeta för Sveriges bästa, Johan Pehrson. Vi har en lång historia av det. Flera av de saker som vi känner som grundbultar i det här landet har våra partier tillsammans kämpat för, till exempel rösträtten och demokratins genombrott.
Vi socialdemokrater och liberaler gick arm i arm för att vidga demokratin till alla medborgare. Vi har också tillsammans stått upp för jämställdhet i Sverige. Vi kom överens om en stor skattereform som tryggade välfärdens finansiering och gjorde skattesystemet enklare för löntagare och företag.
Hösten 2018 tog våra två partier tillsammans med andra ansvar för det mest komplicerade parlamentariska läge som vi stått inför på länge. Det har varit viktigt för vårt land. Och Johan Pehrsons glada humör har tillfört mycket i partiledarkretsen.
Men nu har du möjlighet att ägna dig åt annat än politiska förhandlingar och debatter, Johan Pehrson. Du får mer tid för familj och för att göra allt det där som partiledartillvaron inte alltid rymmer. En sådan sak är att utveckla sig själv och lära sig nya saker.
Vi socialdemokrater är precis som liberaler besjälade av livslångt lärande, inte minst när det handlar om folkbildningen, även om det har varit lite si och så med folkbildningen de senaste åren. Men, hur som helst: Nu har du, Johan Pehrson, mer tid till förkovran. Jag vet att du snickrar och målar mycket på huset där hemma, och jag vet att du värdesätter bildning. Min present till dig är en studiecirkel hos ABF i Örebro, som har ett rikt utbud. Det är allt från skapande i olika material till måleri. Varsågod, Johan Pehrson!
(Applåder)
Herr talman! Tack, snälla Magdalena Andersson!
Denna ska jag mycket väl använda mig av. Att gå i cirklar ska man undvika, men gå i studiecirkel ska man verkligen göra. Det finns också många kompiscirklar, som det kallas på studieförbundssvenska. En del av dem kanske inte alltid tillför bildningen så mycket. Men att kunna ta hand om ett litet hus och lära sig mer om detta är en del av den svenska folksjälen. Tack så mycket!
(Applåder)
Herr talman! Det här med euron – ska vi prata lite om det?
(JOHAN PEHRSON (L): Ja, äntligen!)
Nej, vi struntar i det i dag, känner jag. Vi kan ta det vid ett annat tillfälle.
Det här är lite tråkigt, tycker jag. Johan Pehrson har varit en ikon i det här huset och dessutom i andra hus häromkring under väldigt lång tid. Han har en väldigt lång karriär, får man säga, i demokratins tjänst bakom sig.
Inte minst de senaste åren har vi haft anledning att prata mycket med varandra och ta ansvar för landet. Vi har inte alltid varit helt överens om allting, men vi har lyckats komma överens om väldigt mycket, och det tycker jag är väldigt bra.
Johan Pehrson har varit glad och kunnig. Han har tillfört positiv energi på ett sätt som man kanske inte normalt sett förknippar med politik och politiskt ledarskap. Det är verkligen ingen tråkig politiker, tvärtom. Det tycker jag är väldigt bra. Jag har satt väldigt stort värde på det och på våra samtal.
Jag har tagit med mig en liten bok, som jag tror att Johan Pehrson redan har läst, apropå detta med att ha hållit på länge med politik och så. Det är boken Omgiven av idioter. Detta kan man säkert tolka på olika sätt. Vad jag menar med det får Johan Pehrson fundera över nu när han har tid att göra det.
Stort tack, Johan! Vi ses säkert framöver på något sätt.
(Applåder)
Herr talman! Min korta replik till Jimmie Åkesson är: Vi är en härlig samling här inne. Här finns alla åsiktsriktningar. Herregud, vad det tycks olika här inne! Men vi har ett uppdrag att vakta och skydda demokratin och att tillsammans komma överens. Man får ge, och man får ta. Det betyder inte att vi ska tycka lika.
Sedan tycker jag att vi behöver föra in det här med tonen, som jag sa där uppe i talarstolen innan jag nästan började gråta. Det är viktigt att man funderar på det. Vi gör det här för Sverige, och man måste kunna skilja på sak och person.
Jag ser även fram emot att du kan köpa nya böcker. Han har skrivit andra; det är inte bara idioter han har skrivit om. Jag tänker på euron, som sagt. Tack, Jimmie!
(Applåder)
Herr talman! Jag har haft förmånen att få säga tack och farväl till dig, Johan, i regeringskretsen tidigare. Jag vill ändå lite kort säga några ord också i den här kammaren, som du har spenderat så mycket tid i. Du har gjort din värnplikt med råge. Det ska man vara stolt över.
Jag vill säga tre korta saker.
Det första är att du såg till att ett uträknat parti kom tillbaka med gott humör, klarade riksdagsspärren och klarade mycket mer än så. Du förankrade ditt parti tryggt i den regering som vi gemensamt arbetar i ännu en tid.
Det andra är att du är en övertygad liberal, en fast övertygad liberal, som förstår att man måste kunna prata med andra om man ska få någonting gjort. De flesta av oss har inte egen majoritet. Vill man få någonting gjort måste man smutsa ned sig lite grann i det politiska hantverket. Klarar man inte det är man en pratkvarn. Du har klarat det, och det sätter jag stort värde på.
Det tredje är att du har gjort det som kanske är ledaruppgiftens allra största ansvar. Du har valt ut skickliga medarbetare och skickliga statsråd som tänker på laget framför jaget. Även det uppskattar jag, och jag tror att jag får fortsätta uppskatta det även när du har lämnat regeringen.
Du ska få böcker även av mig. Egentligen skulle du få en bok, men eftersom jag inte vet om du har läst de två som kom före den boken får du alla tre.
Den här boken handlar inte om geopolitik eller om nationalekonomi. Det finns inga promemorior i den. Det är svensk samtidslitteratur. Det är Lena Anderssons senaste bok om Ester Nilsson. Det är en fantastisk skildring som man kan läsa i generationer. Man kan läsa den med sina barn och i sin familj, och det finns så mycket att uppleva i detta.
För säkerhets skull får du alltså alla tre böckerna. Du har säkert läst de två första, men den senaste tror jag inte att du läst.
Tusen tack, Johan! Allt gott i framtiden!
(Applåder)
Herr talman! Tack, Ulf, för de här viktiga böckerna, som är otroligt intressanta! Jag kommer att skicka den senaste vidare.
Du nämnde skickliga medarbetare, vilket jag tycker att vi har. En karaktär i den senaste boken av Lena Andersson är en statssekreterare på Utbildningsdepartementet, Douglas Fett. Han är en man av karaktär som inte låter sig medryckas. Han har lite svårt att läsa av kvinnor; det är något som jag hoppas att jag själv inte har.
Jag ska läsa dem igen, framför allt de första. Detta är samtidslitteratur som handlar rätt mycket om livet, meningen med livet, vad vi söker och vad vi har för uppgift när vi gör vår korta vandring här på jorden.
(Applåder)
Herr talman! Jag har sagt det här till dig förut, Johan: Jag tycker inte att du ska sluta.
(JOHAN PEHRSON (L): Okej då!)
Jag vet att din fru inte håller med, men jag tycker att det är jättetråkigt att du slutar. Du är en rolig person, Johan – en person med självdistans som är dig själv. Jag har verkligen uppskattat att du har tillhört partiledarkretsen, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu när det gäller att slänga käft och snacka om saker. Det kommer att bli lite av en identitetskris för mig. Jag får hitta någon annan rolig – ni får lyfta fram någon kul person.
Jag frågade mina riksdagsledamöter vad jag skulle säga om dig när jag kom hit. De sa att du är väldigt lång.
(JOHAN PEHRSON (L): Korrekt!)
Det är alltså inte bara jag som tycker det. Vi är väl de partiledare som skiljer oss mest i det avseendet.
Du har gjort så mycket. Du har varit gruppledare, arbetsmarknadsminister och riksdagsledamot. Nu är du utbildningsminister; Pehrson och Persson bytte plats. Det är inte så konstigt, och kanske kommer du tillbaka i en ny roll – vad vet jag? Du verkar dyka upp hela tiden.
När du klev in i riksdagen hade David och Victoria Beckham precis träffats. I de toppmoderna mp3-spelarna snurrade Céline Dions My heart will go on. Jag förstår alltså att du vill göra något annat; det är inte så konstigt att du känner för det.
När man följer regeringen och dig som minister i medierna känner man att det finns ett annat bultande intresse där. Det är ju aktier du egentligen vill hålla på med, och nu kan du få hålla på med det på heltid, eller kanske lite mer. Jag vill passa på att ge dig, en person som vill gå från skärm till pärm, en bok om ditt favoritintresse. Den heter Vägen till vinnande aktier. Jag tror att du kan ha nytta av den. Jag har kollat igenom den lite, och det står inte jättemycket om Betsson eller Snapchat. Det är väl dem du har? Jag tror ändå att du kan ha nytta av det här i framtiden.
Tack för allt, Johan! Jag vet att du kommer att göra mycket också i framtiden. Ha det underbart och fantastiskt! Lycka till med allt!
(Applåder)
Herr talman! Jag ska ringa till Nooshi vid olämpliga tillfällen och läsa högt ur den här boken om hur välstånd skapas och hur vi med ett starkt näringsliv får förutsättningar att finansiera det vi tycker är viktigt, oavsett om det är försvaret, polisen, omsorg om min gamla mamma och pappa som behöver hjälp i sjukvården eller vad det nu är. Det är så man får ihop ett samhälle. Det gäller att vårda de välståndsskapande krafterna. Jag uppmanar även Nooshi Dadgostar att köpa sig en liten aktie, trots att det kanske kan ta emot om man vill att allt ska ägas kollektivt.
Tack, snälla Nooshi! Vi ses igen – jag lovar!
(Applåder)
Herr talman! Du har ju ungefär 20 riksdagsår bakom dig, Johan – kanske något fler. Jag har ungefär 15. Ändå är det här första gången vi möts i en kammardebatt här i Sveriges riksdag. Precis när det roliga börjar, då tar det slut. Mitt första inlägg i en debatt med dig blir också ett farväl; det känns otroligt tråkigt.
Jag och Centerpartiet vill tacka dig för ditt långa värv i inte minst liberalismens tjänst. Vi vill rikta ett varmt och innerligt lycka till med det du nu ska ta dig för. Du om någon har sannerligen förtjänat mer frihet.
Som en ännu friare man får du mer tid över. Du har uppenbarligen fått ett antal böcker från våra kollegor. Du ska inte behöva bära så mycket mer, även om kunskap är lätt att bära, men jag vill ge dig fler böcker än så. Den här läsplattan rymmer 24 000 böcker. När du är klar med dem har du nog trillat av pinn; det kanske vi alla har gjort! Den är dessutom miljövänligt tillverkad, på rent centermanér. Den går att reparera så att den kan användas i väldigt många år framöver.
Tack, Johan, för din demokratiska insats och för dina insatser i liberalismens tjänst!
(Applåder)
Herr talman! Då får jag gå från pärm till skärm; det blir lite fram och tillbaka. Att vara liberal är att vara kluven, säger en del. Hur ska man ha det med digitaliseringen? Hur ska man ha det med böckerna? Jag lovar att jag nu har ett utbyggt bibliotek hemma.
Jag är ju för datorer. Jag vill att Sverige ska ha de bästa systemarna och de bästa programmerarna. Vi ska äga AI, men det börjar med att man läser en bok i första klass och med att man kan läsa när man lämnar nian.
Jag hoppas att jag, som hyfsat vuxen, kommer att klara av att balansera detta på ett klokt sätt – annars ringer jag till Rickard Nordin och får lite tips på vägen. Tack, Rickard Nordin!
(Applåder)
Herr talman! Du ser exalterad ut, Johan, men jag tror att du skulle bli ännu mer exalterad om du visste vad som fanns i paketet jag har här! Det ska jag snart berätta.
Tre år och ett liv, känns det som. Under de här tre åren har vi gett Sverige en nystart, Johan – en nystart för Sverige. Tillsammans har vi lanserat den största forsknings- och innovationspropositionen någonsin. Tillsammans har vi tagit tag i hedersförtrycket, även om vi är långt ifrån klara. Vi har sänkt skatten så att det lönar sig bättre att både arbeta och studera. Vi har också börjat omläggningen från skärm till pärm.
Vi har delat en hel del oförglömliga stunder. Jag är faktiskt osäker på om de stunderna kommer att nämnas i någon av våra biografier, om vi nu bestämmer oss för att skriva någon sådan. Däremot är jag säker på att vi har skrivit politisk historia med reformer som tål tidens tand. Det är något att vara stolt över efter en så lång politisk värnplikt.
Jag brukar i lite olika sammanhang prata om att jag har olika hattar, till exempel partiledarhatten och energiministerhatten. De används i alla möjliga olika funktioner. I dag skulle jag vilja säga någonting om dina hattar och uppdrag.
Jag har mött örebroaren Johan i tid och otid, får jag väl säga. Kära örebroare! Vilken örebroare ni har haft – om ni bara visste! Även i Natosammanhang har han varit örebroaren Johan. Han har också varit juristen Johan, företagaren Johan, riksdagsledamoten Johan och statsrådet Johan.
Men det är helt uppenbart att det finns vissa uppdrag som är viktigare för dig än andra: vännen Johan, pappan Johan och maken Johan. Vid något tillfälle tog vi en paus och köpte korv i våra långklänningar – du hade visserligen inte långklänning då, men det hade du säkert varit fin i också. Det var i alla fall någon Nobelkväll då jag lovade att om inte du friade till Marie skulle jag göra det. Det var väl fint att ni gjorde slag i saken!
Jag hoppas att du ska få mycket mer tid till de uppdrag som spelar roll på riktigt. Det vet jag dessutom att du kommer att göra riktigt, riktigt bra.
Avslutningsvis vill jag säga tack för allt det där mellanmänskliga, som flera av mina kollegor har varit inne på. Det här är bitvis en ganska inhuman arbetsmiljö, och du har stått för det humana. Tack för det!
Det blir en gåva från Kristdemokraterna i form av ett elevpaket via Unicef. Fler barn ska kunna gå i skolan. Paketet räcker till ryggsäck, vattenreningstabletter, skolböcker, anteckningsblock och annat. Sedan finns det även en särskild liten gåva från mig här. Det är fyra kalla, som inte börjar på Ö, som börjar på A, som ett litet minne av de där oförglömliga stunderna som skrivit politisk historia.
(Applåder)
Herr talman! Bland alla människor man har fått möta i politiken är det några som sticker ut med värme och glöd. Du är en av dem, Ebba. Vi har verkligen inte alltid tyckt lika, men jag är otroligt glad att ha fått arbeta tillsammans med dig under de här åren och innan dess för att slå vakt om viktiga värderingar och om hur man skapar välstånd. Att vårda de välståndsskapande krafterna är ju något som Liberalerna har pratat om i över hundra år.
Att sätta sprätt på pengar, begåvat eller obegåvat, är inte svårt. Men när vi funderat på hur man skapar välstånd för framtiden har vi oftast gått hand i hand.
Jag vill också tacka för alla de samtal om livets stora utmaningar som vi har haft. Dem har jag uppskattat mycket, och de kan få fortsätta lite.
Det var bra – perfekt – att jag hann fria till Marie först!
(Applåder)
Herr talman! Johan – man får annars inte använda bara förnamnen i kammaren, men det är skönt att få göra det vid ett sådant här tillfälle. Du fick ju gå före mig i debatten, och jag tänker hoppa över mitt sista anförande så att du slipper höra om nedmonteringen av klimatpolitiken och så vidare. Du kan få komma härifrån med en ljusare bild.
Jag funderar på vad vi har gemensamt bortsett från partiledarskapet. Jag har alltid aktat Liberalerna. Du bor i Örebro. Jag har en bakgrund i Örebro. Det känns bra. Jag tänkte att det kan finnas fler saker man kan utveckla.
I början av mandatperioden klev ni in på ett slott. Ut kom ni med ett Tidöavtal. Det kanske inte var det bästa som Liberalerna har gjort eller som du har gjort. Men så är det. Du har arbetat med det i tre år, och nu ska du göra något annat. Jag vet inte riktigt vad.
Du ska få en bok av Miljöpartiet och mig. Det är ett intresse som jag har och som jag tänkte att du kunde förkovra dig i: Så renoveras torp & gårdar. Nu kan du lämna Tidöslottet bakom dig och kanske rehabilitera lite av det svenska folkhemmet när du lämnar riksdagen.
Jag har inte varit partiledare – eller språkrör – så länge, men det har alltid varit roligt att debattera med dig. Jag gladde mig varje gång din munterhet fanns med där och åt ditt sätt att prata politik.
Stort tack, Johan, och lycka till!
(Applåder)
Herr talman! Jag ska väl inte hålla på alltför länge med att berätta politisk historia, vilka partier i den här kammaren som emanerar från Liberalerna och vad som har skett genom historien. Det kanske är någon som ska med ett tåg klockan sex i kväll eller något. Men Miljöpartiet bildades ju en gång för att man tyckte att Folkpartiet, Liberalerna, då gick lite för långsamt fram. Det finns också andra partier som bildats för att man tyckte att det var något fel på Liberalerna. Det har bestått lite grann. Det är inte alla liberaler som är helt eniga om allting hela tiden. Det kanske ni har noterat.
Jag är jätteglad för den här boken. Den kommer att komma till användning. Jag är faktiskt lite besatt, men inte så mycket av aktier som Nooshi Dadgostar tror. Däremot sitter jag ibland mot förmodan framför skärmen. Det händer även mig, en äldre man. Jag är besatt av övergivna gårdar och hus som människor tar sig an. Det kan vara ett uppdrag, att hitta ett övergivet hus och se till att få lagfart på det på ett lagligt sätt. Det är lämpligt. Jag kanske renoverar ett sådant. Återbruk är ju ganska bra.
(DANIEL HELLDÉN (MP): Gör du det och återbrukar ställer jag gärna upp och hjälper dig.)
Det är bra. Du kan få ta vindflöjlarna.
(Applåder)
