Malte Tängmark Roos (MP) svarade Caroline Högström i en replik om Ekonomisk familjepolitik i debatten ”Protokoll 2024/25:115 Onsdagen den 14 maj” den 14 maj 2025.
Caroline HögströmM· i en replikTack, Malte Tängmark Roos, för frågan och kommentarerna! Detta här sätter ju fingret på skillnaderna i svensk politik på ett ganska intressant sätt. På er sida är en av politikens grundidéer att ta med ena handen och ge…Herr talman! I dag debatterar vi den ekonomiska familjepolitiken, ett område som sätter fingret på några av de viktigaste värdena i svensk politik. Hur ser vi på ansvar? Hur ser vi på barn och familj? Hur bygger vi ett samhälle där människor inte bara får hjälp och stöd när det behövs utan också friheten och möjligheten att stå på egna ben och leva sitt liv så som de önskar och så som det passar deras vardagspussel bäst?
Det är också ett område där skiljelinjerna är tydliga. Å ena sidan har vi vänstersidans förslag om höjda generella bidrag, mer statlig detaljstyrning och ökad byråkrati. Å andra sidan har vi Moderaternas linje, som innebär att stärka familjers frihet, öka träffsäkerheten i stödsystemen och värna arbetslinjen. Vi är övertygande om att det är den enskilda familjen som är bäst på att fatta beslut för att få vardagspusslet att gå ihop. Staten ska stötta, inte styra.
Herr talman! Föräldraförsäkringen är ett av de viktigaste trygghetssystem vi har. Den har möjliggjort att föräldrar i Sverige kan kombinera yrkesliv med föräldraskap på ett sätt som få andra länder kan matcha. Den är flexibel, generös och trygg, men den är inte perfekt. Den behöver fortsätta reformeras och moderniseras, inte minst för att anpassas till hur familjer faktiskt ser ut i dag.
Därför är jag stolt över de frihetsreformer som den moderatledda regeringen har genomfört. Antalet dubbeldagar har fördubblats, vilket ger familjer mer gemensam tid i den mest sårbara perioden efter ett barns födelse. Möjligheten att överlåta upp till 90 dagar till en närstående är en efterlängtad reform för ensamstående, företagare och stjärnfamiljer.
Herr talman! Låt mig påminna om att detta är reformer som oppositionen målade upp som början på en systemkollaps. Men hur blev det? Det blev några tusen överlåtelser – de allra flesta till mor- eller farföräldrar. Det handlar om förbättringar för föräldrar i verkliga livssituationer, om mammor som behöver stöd och om barn som behöver trygghet. Dessa familjer har tack vare den moderatledda regeringen nu fått ökad flexibilitet och bättre möjligheter att kombinera familjelivet med arbete.
Herr talman! I betänkandet behandlas även regeringens skrivelse med anledning av Riksrevisionens rapport om bostadsbidraget. Kritiken är tydlig. Systemet är för trubbigt, är för lätt att utnyttja och leder till för många återkrav. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle. Därför genomför regeringen nu viktiga förbättringar.
Genom att exempelvis införa månadsuppgifter kopplade till arbetsgivardeklarationerna får vi ett system som bygger på aktuell inkomst, inte på uppskattningar. Det gör bostadsbidraget mer träffsäkert och minskar återkraven. Det här är reformpolitik på riktigt: mindre slöseri med skattebetalarnas pengar, mindre byråkrati och större träffsäkerhet.
Herr talman! Vi ska ha trygghetssystem som hjälper dem som verkligen behöver dem, inte system som göder kriminella och organiserad brottslighet. Tyvärr ser vi i dag att flera av våra förmåner och försäkringar är utsatta för bidragsbrott. Ett exempel är den tillfälliga föräldrapenningen, vab, som är särskilt utsatt. Bidragsbrott är tyvärr inget nytt problem, men vi ser hur de tar allt större proportioner.
Regeringen har därför gett Försäkringskassan skarpare verktyg, med möjligheter att frysa tillgångar, och tillgång till fler uppgifter från Skatteverket. Att motverka bidragsbrott är en viktig prioritering för den moderatledda regeringen, och fler verktyg för att komma åt kriminella som skor sig på välfärdssystemen är på väg, såsom sanktionsavgifter för dem som fuskar och till och med diskvalificering för dem som systematiskt begår bidragsbrott. Det är inte bara en ekonomisk fråga; det är en fråga om rättvisa och tillit. Varje gång någon fuskar med vab, föräldrapenning eller bostadsbidrag är det ett svek mot skattebetalarna och mot de barnfamiljer som verkligen är i behov av stödet.
Herr talman! Det är värt att påminna sig om att familjepolitik inte bara är bidragspolitik. För oss moderater är målet inte att göra människor beroende av staten utan att göra dem fria att stå på egna ben. Därför är arbetslinjen central. En stark arbetslinje är det mest kraftfulla verktyg vi har för att bekämpa barnfattigdom, för att minska ojämlikhet och för att stärka tryggheten.
Barn som växer upp i familjer där föräldrarna jobbar har bättre skolresultat, bättre hälsa och bättre framtidsutsikter. Det vet vi, och därför säger vi nej till bidragspolitik som gör det mindre lönsamt att arbeta, oavsett hur godhjärtad den låter i debatten.
Det är genom arbete, inte mer bidrag, som människor tar sig ur fattigdom. Därför vill vi att fler ska gå från bidrag till arbete och låta dem som arbetar behålla mer av sin lön genom sänkt skatt på arbete.
Samtidigt ser vi hur Socialdemokraterna tillsammans med sina samarbetspartier på vänstersidan försämrar ekonomin för dem som arbetar i kommuner och regioner där vänstersidan styr. En sjuksköterska i Stockholm får med Moderaternas politik behålla ungefär 10 000 kronor mer per år 2025 än 2023. Socialdemokraternas prioritering är snarare att höja skatten och ta mer av samma sjuksysters lön. Samtidigt försämrar man servicen, höjer kostnaden för kollektivtrafiken och stänger livsnödvändig ätstörningsvård. Prioriteringarna blir tydliga.
Herr talman! Vi vet att vänsterpartierna i den här debatten kommer att lyfta att barnbidraget ska höjas. Men för vilka? Ska det höjas för alla, oavsett om man är sjuksköterska eller riksdagsledamot och oavsett hur mycket man tjänar? Det är inte träffsäkert. Vi föreslår i stället skattesänkningar som stärker låg- och medelinkomsttagares ekonomi. Det är långsiktig politik som stärker hushållen, inte tillfälliga symbolinsatser.
Vi vet också att stora delar av oppositionen vill lägga miljardbelopp på olika bidragshöjningar. Det låter generöst – det kan kännas bra i magen. Men det är pengar vi inte har.
Oppositionens politik löser inte grundproblemen. Den förstärker dem och riskerar att göra ännu fler beroende av bidrag. Vi moderater stärker i stället möjligheterna för människor att leva på sin lön.
Herr talman! Vår politik är i grunden enkel. Vi vill att flit och ansträngning ska löna sig. Vi menar att trygghet kräver ansvar. Vi menar att människor, också föräldrar, i de allra flesta fall kan fatta kloka beslut om sina egna liv, om de ges rätt förutsättningar. Det är därför vi säger nej till fler statliga pekpinnar och fler reglerade dagar i föräldraförsäkringen och ja till ökad flexibilitet, frihet för familjer att själva utforma sin vardag och en välfärd där stödet går till dem som verkligen behöver det.
Med detta vill jag avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
(Applåder)
I detta anförande instämde Magnus Resare, Mats Sander och Viktor Wärnick (alla M).
Herr talman! Jag vill inleda med att belysa några av de saker som ledamoten Högström nyss pratade om. Det är anmärkningsvärt att stå i talarstolen i den här kammaren och sprida vad Caroline säkert själv tycker är information men som i verkligheten är direkta osanningar.
För att bara nämna en sådan: Socialdemokraterna i Stockholm påstås stänga ned vård. Det handlar om vård som faktiskt inte har fungerat. Vi pratar om enskilda ätstörningskliniker som gång på gång felfakturerat Region Stockholm och är skyldiga regionen över 50 miljoner kronor. Ledamoten står alltså här och försvarar dem. Det är enkelt att göra när man utgår från talepunkter som går runt i det moderata partiet. Jag hör den typen av retorik i alla frågor. Det märks att den här regeringen är pressad.
Till min faktiska fråga. Regeringen har en rad gånger varit med och förlängt höjningen av bostadsbidraget, som Socialdemokraterna införde under pandemin, men väljer nu att sänka bidraget. Det är nog många som kliar sig i huvudet och undrar varför, när folk i ökande takt förlorar både jobb och hem och matpriserna fortsätter att ligga högt och i vissa delar fortsätter att stiga. Varför bedömer Moderaterna att det nu är läge att sänka bostadsbidraget, vilket kommer att innebära att väldigt många, särskilt ensamstående, drabbas hårt?
Herr talman! Tack, ledamoten Gashi, för frågan!
Har ledamoten sett den rapport som kommenteras i det här betänkandet, om bostadsbidraget och de problem som finns med det? Vi ska inte blunda för detta.
Det vi nu fasar ut är det tillfälliga tilläggsbeloppet – vi går tillbaka till en ordinarie nivå. Tillfälliga tillägg kan ju inte bli kvar år ut och år in, för då är de inte längre tillfälliga.
Tittar vi på skuldsättningen i samband med bostadsbidraget och antalet återkrav ser vi att 46 procent, tror jag, av alla får återkrav gällande bostadsbidraget. Tilläggsbeloppet var viktigt under en extrem tid med 10-procentig inflation, som vi tog över från Socialdemokraterna, och under pandemin. Då var det viktigt för att lösa krisen. Men tittar vi på vad som verkligen gör skillnad ser vi att det handlar om att göra så att fler får behålla mer av sin lön. Det gör skillnad på riktigt, hållbart över tid.
Vi hör återkommande krav från vänstersidan på höjning av exempelvis bostadsbidraget. Men låt oss se vad som faktiskt har hänt de senaste åren. En ensamstående mamma i Malmö med 25 000 kronor i lön får sedan 2023 behålla ungefär 5 000 kronor mer per år – för att hon går till jobbet. Det gör skillnad. Och om hon tar ett extra arbetspass får hon behålla mer av den lönen, till skillnad från hur bostadsbidraget fungerar: Varje tusenlapp i ökad inkomst leder till risk för återkrav.
Er bidragslinje innebär varken frihet eller trygghet. Den har ett ganska högt pris. Vi moderater tror på en politik som går ut på att det ska vara lönsamt att arbeta – varje arbetad timme ska göra skillnad. Det handlar inte om blanketter och risk för återkrav, utan den här mamman får behålla mer av sin lön. Hennes flit lönar sig. Det är moderat politik. Det är tydligt, och det är också hållbart över tid.
(Applåder)
Herr talman! Vad som är tydligt för väldigt många där ute är att moderat politik går ut på att slå undan benen för alla dem som har det tuffast i samhället. Detta märks väldigt tydligt när ni i Moderaterna med ena handen sänker skatten för de allra rikaste med många miljarder och sedan med den andra handen sänker bostadsbidraget, vägrar höja barnbidraget och inte ser till att fler kommer i arbete; arbetslösheten fortsätter att stiga. Ni tar selfier med matjättar i stället för att faktiskt göra något åt matpriserna. Det är detta som folket där ute har fått lära känna och tydligt kan säga är moderat politik.
När ledamoten lyfter upp återbetalningskraven som ett problem när det gäller att behålla eller permanenta det tillfälligt höjda bostadsbidraget tycker jag att det blir en märklig diskussion. Det har funnits utredningar som tydligt rekommenderat och varit skarpa med hur vi kan få bukt med det problem som finns när det gäller bostadsbidraget – den här regeringen har haft rätt lång tid på sig för detta. Jag håller med ledamoten Högström om att det i dag är ett system som skuldsätter många därför att det baseras på inkomster som sedan, flera år senare, kan vara högre. Det finns förslag som hade kunnat lösa detta. Försäkringskassan sitter och väntar, vet jag, och undrar varför det inte kommer något från den här regeringen när det gäller dessa frågor.
Ledamoten säger bara att ett tillfälligt bidrag till slut måste slussas ut. Man kan också välja att göra som Socialdemokraterna föreslår, nämligen permanenta det. Vi ser att detta är nivåer som i dag behövs. Det är väl inte nu, när matköerna sträcker sig allt längre runt hörnen, särskilt i våra stora städer, som det passar att sänka, som man säger att man vill.
Jag fick egentligen inte något svar på min fråga: Varför väljer regeringen att i detta läge ta bort den tillfälliga höjningen?
Herr talman! Bland annat i budgeten för 2024 fick Försäkringskassan ett skarpt uppdrag att förbereda införandet av månadsuppgifter. Det arbetet är alltså uppenbarligen på gång, så jag vill inte alls kännas vid kritiken och den bild man försöker måla upp.
Från Socialdemokraternas sida har man ett högt tonläge kring familjer som har det kärvt och har svårt att få ekonomin att gå ihop. Samtidigt höjer ni skatten när ni har chansen. Titta på hur det har varit i Stockholm! Kommunalskatten, en av de mest träffsäkra skatter vi har och en av de största utgifterna för barnfamiljer, väljer ni att höja när ni sitter på makten i Stockholm.
Sedan 2006 har Moderaterna infört nio jobbskatteavdrag. Ni har sagt nej till alla. Ni har inte tagit bort dem, tack och lov, men ni har sagt nej till dem. Det är ett avdrag som har inneburit att en sjuksköterska, exempelvis, har fått nästan 48 000 kronor mer varje år. Det har ni sagt nej till, kategoriskt. Det rör sig om stora summor, som gör skillnad för hårt arbetande människor.
Ni säger att ni vill stärka ekonomin för barnfamiljerna. Men hur? Bara med bidrag, inte genom att man ska få behålla mer av sin lön eller genom flit. Att de som bär välfärden ska få behålla mer av sin lön är inte ett alternativ. Ni ska ta med den ena handen och ge med den andra. Det är socialdemokratisk politik.
(Applåder)
Herr talman! Det var inte mycket som jag höll med om i Caroline Högströms anförande. Jag ska fokusera på några av delarna.
Ledamoten säger att kommuner som styrs av partier på vår sida tar pengar från låginkomsttagare. Men sanningen är ju att i stort sett alla kommuner och regioner i Sverige har förlorat pengar de senaste åren för att regeringen har prioriterat att sänka skatten för höginkomsttagare framför att satsa på välfärden. Inga kommuner i Sverige hade behövt höja skatten för att rädda sin egen välfärd om regeringen bara skulle välja att ge dem de pengar som de faktiskt behöver. Där skulle jag alltså vilja lägga över ansvaret på Caroline Högströms regering igen.
Moderaterna säger att de gynnar barnfamiljerna. Men de pengar som ni tar bort från barnfamiljerna är långt mer än vad de får ut i sänkt skatt. En höginkomsttagare får varje månad många fler kronor än en barnfamilj får. Barnfamiljen förlorar mycket mer på att Caroline Högström och hennes regering till exempel tar bort det tillfälliga bostadsbidraget.
Jag undrar vad Moderaterna har emot att satsa på de människor i Sverige som faktiskt behöver extra mycket hjälp. Vi pratar om kommunerna och om barnfamiljerna. Varför är ni så kraftigt emot att ge riktade stöd till dem som faktiskt behöver det?
Herr talman! Tack, Malte Tängmark Roos, för frågan och kommentarerna!
Detta här sätter ju fingret på skillnaderna i svensk politik på ett ganska intressant sätt. På er sida är en av politikens grundidéer att ta med ena handen och ge med den andra, och så kan man känna sig god. Det är detta det kokar ned till. Staten ska vara garanten för allt, och staten är den som ger.
Men ni glömmer att staten också är den som tar. Staten tar pengar från dem som genom ansträngning har arbetat ihop en lön. Moderaterna vill i stället att makten och lönen i så stor utsträckning som möjligt ska finnas hos den som har arbetat och skapat värdet. Flit måste löna sig.
Den förskollärare, undersköterska eller polis som ställer klockan och går till jobbet varje morgon och därmed bidrar till samhället ska få behålla mer av sin lön. Då behöver vi inte höja bidragen. Om man får behålla mer av sin lön från första början kan vi strunta i detta att ge med ena handen och ta med den andra, som vänstersidan annars återkommer till gång på gång.
Stärk individen i stället! Låt makten finnas där den hör hemma: hos den som skapat värdet – den som går till jobbet varje morgon! Detta är en tydlig skillnad i svensk politik, och den blir ännu tydligare i den här typen av debatter.
(Applåder)
Herr talman! Ja, det finns en väldigt tydlig ideologisk skiljelinje här i riksdagen, mellan våra partier. Den stavas solidaritet med dem som behöver stöd. Det är det som min sida står för.
Vi säger ja till sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare. Men vi säger också ja till att ge riktade stöd till dem som faktiskt behöver det. Vi ger mer pengar till dem som behöver vår hjälp för att deras lön inte stiger med 10–15 procent varje år samtidigt som matpriserna och hyrorna stiger.
Vi säger ja till att inkludera fler människor i bostadsbidraget. Vi säger ja till att utvidga sjukförsäkringarna så att den som är sjuk får en bra ersättning oavsett vad som är anledningen till att man är sjuk. Detta säger Caroline Högström, Moderaterna och Tidöregeringen nej till.
Ni säger: Mer pengar och mer frihet till individen! Ja, absolut, man ta inte bort de generella trygghetssystem vi har. Ta inte bort de riktade trygghetssystemen bara på grund av någon ideologisk idé om att man ska jobba och anstränga sig. Det är ju klart att man ska jobba och anstränga sig. Folk gör ju det, men de kommer ändå inte runt, för priserna stiger mer än vad lönerna gör. Då behöver vi riktade bidrag. Vi behöver riktade stöd.
Jag är stolt över att säga ja till högre bidrag för dem som behöver det. Detta är den ideologiska skiljelinjen mellan oss.
Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att det ibland målas upp en bild av att ena sidan vill ha noll bidrag och ingen hjälp medan man på den andra sidan är godhjärtad. Men så ser inte sanningen ut.
Vi har en bred politisk överenskommelse om våra socialförsäkringar. Vi har en bred politisk överenskommelse om den stabila och starka välfärd vi har. På ledamotens sida av politiken glömmer man bort att det också är någon som betalar för det hela.
Det kan bli lite fascinerande. Man säger att fler ska ha tillgång till bostadsbidraget och att man vill utöka bostadsbidraget. Det är en av de mest skuldsatta förmåner vi har. Där har allra flest skickats i skuld.
Det har varit nödvändigt att ha ett tillfälligt tilläggsbelopp. Det har vi alla varit överens om i en bred överenskommelse. Det har tidigare regeringar beslutat, och den här regeringen har förlängt det. Men det finns skäl till att det är tillfälligt.
Bostadsbidrag är inte det bästa. Det bästa är att man inte behöver ett bostadsbidrag. Det bästa är att man kan leva på sin lön – alltså sänker vi skatten.
Skatten är en av de största utgifterna en familj har. Men Miljöpartiet landar återigen i att vi ska vara godhjärtade och att vi ska ta med den ena handen och ge med den andra, i stället för att låta människor få behålla mer av sin lön. Då behöver vi ju inte riskera skuldsättning och de negativa aspekterna av den bidragspolitik som har förts.
Det finns absolut en tydlig skillnad inom svensk politik. Men skillnaden går mellan bidragslinjen och arbetslinjen. För oss handlar det framför allt om att man ska få behålla mer av sin lön.
(Applåder)
